Hoppa till innehåll

Månad: december 2022

”Det är som bekant svårt att sia – särskilt om framtiden”

Nehej, här kommer inte några tankar om 2023.

”Det är som bekant svårt att sia – särskilt om framtiden” sa en av de gamla redaktörerna på Nationalencyklopedin då och då. (Särskilt när vi andra ungdomar yrade om ”men hur kommer man att tänka på 1990-talet då?”.) (Kuriosa: fyra korrekta skiljetecken i rad.)

Jag tar raskt ett kliv tillbaka till nyårsafton 1922 istället. På den tiden hade SvD ju annonser på förstasidan, så de braskande rubrikerna återfanns längre fram i tidningen. Jag läser ändå andaktsfullt med lupp på förstasidan att

  • Iskafors galoscher äro de bästa
  • man kan bli tvungen att byta firmanamn för att andra klampar in på ens revir
  • bilen Jewett var 6-cylindrig och kallades ”vagn”.
Jag ser även att fru Anna Ericsson var en hejare på att undervisa i språk.

På nyhetssidan står det att Tyskland borde betala skadestånd, att socialstyrelsen, pensionsstyrelsen samt riksräkenskapsverket måste dra ner på antalet anställda samt att hela besättningen på isbrytaren Malygin är tvättäkta bolsjeviker.

Men hu. Har ni sett?!

En punkt i rubriken!

Artikeln om Harriet Bosses översvämning är så initierad och ingående att den är värd en läsning. Klåparen till vattenledningsentrepenör lät vänta på sig, varför en arbetslös (man?) letade sig fram till huvudkranen medan husets invånare förgäves försökte ösa sig ur dilemmat.

Men hur gick det för Harriet Bosses garderobsinnehåll? Alla klänningar!

Nu måste vi stanna till och tänka på klänningarna. Fru Bosse var sedan länge skild från Strindberg och hade ännu inte blivit ihop med Edvin Adolphson, varför hon var ensamstående mamma till Anne-Marie – som dog så sent som 2007. Jag anar att Harriets garderober upptog stor yta i lägenheten (johodå) och lider alldeles förfärligt av att klänningarna drunknade.

Man kan ju faktiskt tänka sig att den här (i hennes ögon omoderna) trasan från 1909 faktiskt hängde i en av garderoberna?

Rabatten i hatten!

Ni ser: allt är precis som det var för 100 år sedan. Influensarna har problem med kläderna, vissa länder beter sig illa, nya bilmodeller och vattentäta skor is da shit medan arbetslösheten slår till både här och där. Och språkkunniga människor måste förstås annonsera om sina talanger.

Fast okej, bolsjevikerna utmärker sig inte lika mycket idag kanske.

Gott nytt år!

Share
21 kommentarer

Rapport från mina ”15 minutes of fame”

Var jag (till alldeles nyss) den enda som fortfarande trodde att det var Andy Warhol som sa det där om 15 minutes of fame?

The expression was inspired by a quotation misattributed to Andy Warhol: ”In the future, everyone will be world-famous for 15 minutes.”

Pontus Hultén, som var chef för Moderna museet, såg till att ”citatet” stod tryckt i programmet för Warhols utställning 1968. Protester angående sanningshalten struntade han i:

– Jamen han hade faktiskt kunna säga det.

(Okej, nu vet jag i alla fall lite mer än jag gjorde nyss.)

Nu ska jag rapportera!

Mitt kortkorta prat i tv tisdagen den 27 december gav mig inte något arvode – men väl en hotellövernattning och två taxiresor samt en trevlig stund i sminkstolen. Jag lyckades till och med hålla händerna någorlunda stilla i sändning, och tänkte nu att en bildsafari kanske skulle kunna skingra era kändissuktardimmor?

Rummet var snyggt och sobert grönt, men helt renons på fönster.

– Vill du uppgradera till ett rum med fönster? sa de i hotellreceptionen.
– Mjaaa, sa jag och tittade ut på den svarta natten på Vasagatan.
– Bara 200 kronor! sa receptionisten stolt.
– Nej tack, sa jag tyst, samtidigt som jag log milt mildaste leende och tänkte: ”Vaffan, ta betalt av en stackars blivande kändis, va!”

Mitt hotell är schabraket som pilen pekar på (och som skymmer Klara kyrka). Bilden tog jag pga. det inringade: ett av de anskrämliga 1960-talshusen mittemot Åhléns på Klarabergsgatan håller på att renoveras! Gargoyler och stuckaturer är det nya svarta!

Jag gick ut på stadens gator och torg för att skjuta mig en älg eller hitta nån annan mat på måndagskvällen, och fann storstadspuls, gatumusikanter, reaskyltar och en stackars soptunna.

Heder åt alla som i alla fall försökte hålla Sverige rent.

På morgonen försökte jag äta frukost – om inte annat för att kunna lämna en recension.

Mer än så här orkade jag inte i den arla timman. Och inte minns jag heller om det är en tomat eller en vindruva som ligger där och smälter in på den baconfärgade tallriken.

Taxin kom, och när jag nuddade dörrhandtaget LYSTE det!

– Vad coolt med handtaget som LYSER! sa jag till taxichaffisen och klev in.
– Mhm, va, öh, jaaa, sa han.
– Men va, nu LYSER det ju även på insidans handtag! tjoade jag från baksätet.
– Mhm, va, öh, jaaa, svarade han.

Kolla vad det LYSER!

Vi gled genom ett trafikmässigt relativt lugnt Stockholm – vilket kanske inte är så underligt strax efter 07 på morgonen. Chauffören höll koll på tusen saker samtidigt.

”Oj, vad din kontrollpanel LYSER!” sa jag imponerat. (Inget svar den gången.)

När vi närmade oss Dramaten, såg jag detta …

”Va! Kolla! Älgar! Som LYSER! Vad häftigt!!!” (Utbrast jag, men Taxichauffören Som Inte Svarade hade nog annat att tänka på.)

Incheckningen i tv-huset krävde legitimation.

– Puh, sa jag, vilken tur att jag tog det med mig!
– Utan leg kommer man inte in här.
– Oj, jag som sällan har med mig leg numera, man betalar ju med mobilen …
– Jaaaaaaahaaaaa.

En oerhört snabbgående tjej ledde mig genom en miljon kulvertar. Jag fick småspringa ibland för att hänga med.

Väl framme pustade jag ut och försökte byta några ord med vem som helst.

– Just den här delen av tv-huset byggdes 1967, och är i skriande behov av renovering, berättade en av studiomännen när jag berömde de enorma kulvertarna.
– Oj, svarade jag synnerligen initierat, medan jag tog plats i sminkstolen.

”Iiiiih, vad roligt”, pep jag när jag såg denne enorma palett.

Sminkösen gjorde vad hon kunde, men framför allt trollade hon bort virveln som jag har på skulten. Hon tuperade helt enkelt bara lite med en kam – krafs, krafs – så var den borta. Orsaken var att kameran kanske skulle råka ”se” den.

Så nu vet ni det: virvlar i håret ska inte synas.

Sminkad och bortvirvlad bjöds jag sedan på SVT-frukost.

Klockan tickade långsamt framåt. Blott några sekunder innan vi skulle vara i sändning, lotsades vi in i Morgonstudions studio.

Väl inne i studion sa jag: ”Vad allting LYSER!”

Studion är jääätte-jättestor. Man känner sig liten som en pyssling och blir andaktsfullt imponerad. Stolen som man ska sitta på (titta till höger om bordet på bilden) är däremot klart ogästvänlig – och väl bara till för att jämna ut gästernas eventuellt olika längd. (Jag och en nyordspoet delade på åtta ynka minuters prat, och på den tiden hinner man inte bli särskilt trött i benen.)

Så var det dags!

”Pratpratprat, kasjunöt, epadunk, varuhuset EPA, epatraktorer 1975, framefotboll, bla bla.” (Jag har inte tittat på mig själv i tv än, och klippet ligger bara ute i två dagar till. Måste ta mod till mig.)

När poeten och jag hade pratat färdigt, lotsades vi tillbaka av den snabbgående tjejen.

”Pling”, sa min telefon kl 09.07, för då hade jag gått 10 000 steg.

Tillbaka på hotellet kom jag på att frukostmatsalen fortfarande var öppen! Hurra!

Efter en liten stund var jag så mätt att jag inte kom mig för att äta mer än mittendelen av den fabulöst goda saffransbullen.

Sådärja, då var min kändisminut över; jag klev ut i världen som en anonym människa igen. Ingen brydde sig om mitt vackert sminkade ansikte och ingen störde sig på min virvel som började titta fram när tuperingen lade sig. I hotellfoajén fick jag kryssa mellan 200 nyanlända schackspelare (precis som i The Queen’s Gambit), som helt klart struntade blankt i årets nyordslista och eventuella tv-framträdanden.

Jag drog därefter en liten repa i Gamla stan, och fann att …

… ett apotek hade fått sätta upp en trist skylt i en prydnadsmortel …
… Storkyrkan håller på att renoveras till en härligt rosa ton …
… ett underskönt markasithalsband från 1920-talet går loss på 4 000 kr!

Bildsafarin är härmed avslutad – god fortsättning på er alla!

Share
23 kommentarer

Lotten krumbuktar sig i tv!

Imorrn den 27 december kl 07.20 eller 07.50 08.50 slår det gnistor i SVT:s Morgonstudion! Nyordslistan knådas och kommenteras av mig under blott tio stressiga minuter. Många frågor blire:

  • Ska jag prata snabbt som fan samtidigt som jag artikulerar?
  • Ska jag ha en glittrig kofta eller randiga tajts?
  • Får jag tillfälle att nämna kasjunötens stavning?
  • Kan jag på något sätt hävda att tejp, mejl och jos hänger ihop?
  • Ska jag klämma finnen som nyss dök upp mitt på näsan eller strunta i den?

När jag förut har dykt upp i rutan har jag hållit det hemligt av rädsla för repressalier, nej jag menar kritik & åsikter. Nu känner jag likadant, men tänker att jag ju jobbar för ordens bevarande, språkets nyordning, allmänbildningens ökande och i största allmänhet: språk.

Bilder från några av mina tv-framträdanden!

Plötslig intervju på Centralen. Minns inte ens vad det handlade om!
Något språkligt i ”Landet runt” … tror jag.
En icke-debatt om niande i programmet ”Debatt”.

Den sistnämnda föregicks av en ”debattartikel” som heller inte framkallade nån vidare debatt. Alla håller egentligen med mig om att vi inte vill bli niade …

Och jag vill fortfarande INTE bli niad.

Åh, vad roligt det ska bli att få bli vackert proffs-sminkad i ottan imorrn!

PS.
Ja, bilden högst upp i inlägget är från förra året.
DS.

Share
31 kommentarer

Julkalendern 2022: Den röda tråden?

(Ni som inte gillar Julkalendern kan andas ut. Nu återgår jag strax till så kallade normala blogginlägg!)

Den röda tråden, DRT kallad sedan 2005, har varit tydlig, diffus, rolig, klurig, konstig och knäpp.

Förr om åren asså.

I år liknar den en broderad slinga som har slitits sönder av 100 års intensivt tvättande.

[För att tydliggöra den bilden letade jag efter brodyr ett slitet broderi. Och fann ingen. Dock ramlade jag över en gammal kökshandduk som ingenjör Andreé och grabbarna hade med sig i luftballongen 1896. Det var ju jättecoolt. Men brodyren ser helt oskadd ut, så ”trasig röd tråd” får ni tänker er själva.]

Pssst.
I båset utreder Ninja brodyr/broderi, som jag tydligen inte alls använder korrekt!
Slutpssst.

Foto: Digitalt museum.

Ni stackare som har suttit och klurat och lagt upp Excelark och googlat tänkbara ledtrådar, kommer kanske att vara mer allmänbildade än andra. Men svarets gåta kom ni inte så nära eftersom …

[gulp]

… jag misslyckades skändligen med att genomföra den tanken om bob/boll-hund/rund som jag hade planerat. När t-shirttrycket fastnade lite i min egen inspiration var det okej, men när tröjtryckeriet blev sent och allt gick i snigelfart och tröjorna sedan bidde en påse, försvann alla tankar på den stackars lilla tråden!

Men då får ni tänka på DRT 2011 istället, för den tråden var så genomarbetad att jag än idag klappar mig stolt på axeln och säger ”Bra, Lotten”.

Några som klurade var:

Ökenråttan redan den 7 december:
Tills vidare vill jag anmäla att jag tror att jag redan vet Den Röda Tråden: Z.

Magganini:
Nu återstår att ställa upp nån sorts tabell för lösande av Den Röda Tråden.

Brid:
Den röda tråden måste vara rim, som i -mad skinka.

Dina:
Den Röda Tråden måste vara ”kärt barn har många namn” eller ”att göra en tavla” eller något helt annat.

Pysseliten:
DRT måste ju vara artificiell intelligens eller möjligen maskininlärning. (AI och ML)

hakke:
Basket, bollsport och allmän idrott.
Brott och straff och allmän laglöshet.
Bildning och skola och allmän intelligens.
Bob, barder, bollar, brott, Birgittor och allmänt båshäng.
Borde bevisens betungande börda betyda Ben Bröda Bråden blir B?

Ett tag var jag inne på att klämma fast Östen Warnerbling (ovanligt lämplig felskrivning av Warnerbring) i alla luckor för att hedra Julkalendern 2008, men även den idén for åt pipsvängen.

Med andra ord: felåt, mittåt och c’est de ma faute.

Men nu jädrar ska här dras namn ur plommonstopet! De som redan har vunnit är Magganini, Ingela, Kråkan, Niklas, Dammråttan, Pysseliten, Niklas, nej embryo, Godiva, Christine, Luslina, Mamsen, Annapanna och en hederspåse till Ökenråttan, Flygbengan, Hemul och Ninja.

Nu drar jag tio till …

  1. (pigga?) kristina
  2. Betong-Bess
  3. Eva-L
  4. Vovvamomo
  5. Halvandra
  6. Hannoia
  7. Brid
  8. Cecilia N
  9. Goblin-Charlott
  10. Karin 3

Glad fortsättning, alla!

Maplestream har kommit på att det ju är T-påsar ni får när nu T-tröjorna inte kunde levereras!


Bonusläsning: hakkes sonett om Julkalendern

Likt Gulliver seglar vi ut
var december med Lottens kalender
öppnar luckorna en i sänder
och försöker att lösa dess knut.

På ledtrådarna vi vänder
man blir tokig och alldeles slut
men ibland hörs ett lyckligt tjut!
Luckan löstes med god hjälp av fränder.

Ibland är vi lilleputtar
som förfaller åt fjanteri,
på glöggen vi gärna smuttar
till tröst för vårt klanteri.
Men ibland vi av glädje skuttar!
Vårt bås med giganter i.

Share
27 kommentarer

Facit till lucka 23 heter lucka 24 (Lilla Julkalendern 2022)

Sent omsider dök sista luckan upp, och sent omsider kommer här facit.

Att själva gåtan – lucka 23 – blev så sen berodde på en total missräkning från min sida. Jag var så nöjd med att den skulle tillverkas av en AI-automat som en rimmad sonett som handlade om ett skakande svärd. Men AI:arna kan inte rimma på svenska! (Det misslyckade AI-försöket klistrar jag in i en kommentar.) Att facit nu kommer sent beror på graninförskaffning till skydd av mörkret.

Luckan som jag till sist lyckades tillverka blev svår, men ni var ju roliga som vanligt! Och som tack avslöjar jag massa ledtrådar här nedan!

Maplestream:
– Googla gärna böld, var och fistel för intressant läsning.
Hyttfogden:
– Vilken dramatik!

Nina fastnade för det danska:
– Hade inte riktigt bestämt juldukningen, men det känns som att luckan hintar om Musselmalet.

hakke rimmade!

Din medelmåtta, din klump av slem
Må julens änglar besöka ditt hem
Råttor som gnager på kraniets kött
Må julgranen glittra i grönt och rött
Din jordglob av smör, ditt bökande svin
Må samvaron nu med familjen bli fin
Din böld, din fistel, ditt varande sår
En strålande jul och ett gott nytt år!

Mamsen kanske var nåt på spåret:
– Kan det vara så att jag associerar till någon på andra sidan pölen istället. I så fall, mer död än levande. Och kung på ett sätt.

(pigga?) kristina respektive Magganini hittade en gemensam faktor:
– Denna vintersaga kunde gärna få fortsätta till trettondagsafton.
– Är det nån mer än jag som undrar över luckans numrering?

[Trettondagsafton heter Twelfth Night på engelska, hihi.]

Magganini fortsatte lite senare med fler ledtrådar:
– I dag var det verkligen skakigt det här. Ingen spjutspetskompetens som igår precis.

Hannoia:
– Jag sa det barda vid köksbordet i förmiddags, känner mig nästan avonsjuk på alla som hade vett nog att säga nåt i båset.

Eva-L:
– Det är en produktiv kille, om det nu verkligen var han.

Vi säger väl som zkop:
– Slutet gott, allting gott.

Dagens hemlighet var en giganternas gigant – världens mest berömda pjäsförfattare William Shakespeare (1564–1616). De som grälade (och rimmade diskret) i luckan var Kung Lear och Hamlet. Den förre var gammal och sur, den senare var ung och cool – samt dansk. Den onödiga bilden (som jag ju inte alls borde förklara) ledde er till dödsåret 1616.

–Alas, poor Yorick! är en av de mest kända replikerna – till en dödskalle – och i luckan stod det extremt suddigt: ”Jojo. Rik … ”. (Det nog så att Yorrick stavas med två r på svenska men bara ett på engelska.)

Några olika Hamletar genom tiderna, men Peter Stormare (1986) saknas. De andra är: Mel Gibson 1990, Laurence Olivier 1948, Richard Burton 1953. Alec Guinnes 1938, Stellan Skarsgård 1985, Sarah Bernhardt 1899. Anders de Wahl 1914, Per Oscarsson 1953, Thomas Di Leva 1989.
Och här har vi Jarl Kulles Kung Lear på Dramaten 1984 – föreställningen som jag såg hela åtta gånger. Per Myrbergs ögon har stuckits ut (”Out, vile jelly”) och Mathias Henrikson hjälper honom tillrätta. (Foto: Beata Bergström.)

Vem Shakespeare var vet vi alla. Eller så vet vi inte det eftersom det finns falanger som säger att han inte var han och om han var han så kunde han inte vara så jävla bra som han var för han kunde ju inte ens stava till sitt eget namn. Ska de säga! Vi vet inte ens hur hans namn ska uttalas, hur det än stavas. Allt från [shappäär] till [shackbierd] har föreslagits, men vi kan gott fortsätta att säga [shejkspeer]. Man var helt enkelt inte så noga med hur bokstäverna placerades dåförtiden.

Här är Wikipedias utredning om den vacklande stavningen.

Men nog finns det fakta att rabbla om honom ändå! (Om det nu var han som var han.) Men först måste vi se en snabbgenomgång av betoningen i den berömda monologen i ett klipp som är så fullt av Shakespearekändisar att man nästan får hicka av förtjusning.

Vad mer?

De flesta av Shakespeares föräldrar och andra släktingar var analfabeter – även hans barn. Dock hade han två polare (John Heminge och Henry Condell), som var läs- och skrivkunniga och som hade huvudet på skaft; de sammanställde Shakespeares i det oerhört viktiga verket ”Mr. William Shakespeares Comedies, Histories, & Tragedies”. Under William Shakespeares livstid trycktes inte ett enda av verken på något sätt.

Han gifte sig med Anne Hathaway (ja, skådespelerskan från nutiden har samma namn) när han var 18 och hon var 26 och gravid. Tyvärr finns inga i rakt nedstigande led kända släktingar eftersom

  • Hamnet (inte Hamlet) blev sjuk och dog när han var 11
  • Judiths tre barn dog innan de hann få barn
  • Susannas enda dotter Elizabeth inte fick några barn.

Till yttermera visso dog två av Shakespeares syskon innan de nådde vuxen ålder, och ingen av fyra bröderna som överlevde fick barn. När han själv dog skrev han ett ytterst sparsmakat testamente där hustrun fick ”husets näst bästa säng, inklusive lakan”.

De som pratar engelska dräller Shakespeare-citat omkring sig hela tiden utan att veta att de gör det – ungefär som att vi ju säger ”det är ingen ordning på allting” och då citerar Pippi Långstrump. Några Shakespeare-uttryck är

  • ”foregone conclusion” (Othello)
  • ”in a pickle” (The Tempest)
  • ”wild goose chase” (Romeo and Juliet)
  • ”one fell swoop” (Macbeth).

År 1890 bestämde sig världens då största Shakespearefan, amerikanen Eugene Schiffelin, för att hedra sin idol genom att släppa iväg 60 starar i New Yorks Central Park, bara för att staren ju nämns i flera av pjäserna. Alla 200 miljoner starar som idag finns i USA härstammar från dessa 60, och alla är inte helt förtjusta över den utvecklingen (som ju påminnner lite om våra många vildsvin).

Till sin gravsten skrev William Shakespeare något som skulle funka som varning för alla som ville gravplundra honom. (Eller graven dårå.)

Good frend for Jesus sake forbeare
To digg the dust Encloased heare:
Bleste be [the] man [that] spares these stones
And curst be he [that] moves my bones.

Det hjälpte föga; 2016 röntgades graven av forskare, som såg att skallen var borta. Gravplundrarna var med andra ord ena litterära typer.
Här går forskarna på Shakespares grav med en röntgenmojäng.

Vid tillverkningen av detta facit läste att man inte alls på några villkor satt och skrev i skenet av ett sketet litet stearinljus. Det har jag alltid trott, liksom lite romantiskt och fint. Men nej, man skrev på dagtid och använde stearinljusen blott i nödfall eftersom de var dyra, gav dåligt ljus och faktiskt var himla opraktiska att hantera.

Se, här är det ju ljust och fint!

Fast kanske vår vän skrev med massa dyra stearinljus i hela rummet på ålderns höst eftersom han faktiskt blev väldigt förmögen?

Men hallå, har Shakespelare skrivit något om bollar? Jodå!

”When we have march’d our rackets to these balls, we will, in France, by God’s grace, play a set.”

Det var alltså tennisbollar … och en eufemism för krig.

Och nu! Plommonstopet, giv akt!

Nu rafsar jag runt i hatten och plockar upp en lapp … men det är inte den sista. På juldagen sker en specialdragning med alla som har varit med eftersom jag vill skicka iväg alla påsarna! Förlåt, nu kom jag av mig. Jag drar en liten lapp där det står … Ninja i Unskijposad!

Vi hörs på juldagen när jag ska tala om hur jävla kass den röda tråden blev!


Här öppnar vi för embryo i specialhörnan! Med basket!

yo

vad säger du embryo jag hör inte

yo

hallon embryo det ekrar härinne är du ute cyklar det undrar jag nu

yo

vad säger du

yo

har du fastat i korsstenen kors i taket ja där sittre r du ju jag ser basketdojrorna det säjer jag nu

yo

men det är ingen farao på taket det är bara julgrannen som ska pulra ner pakceten det säjer jag nu

yo

så när du har fastat klart kommrer du ut det säjer jag nu

yo

Share
39 kommentarer

Lilla Julkalendern 2022: tjutredje luckan

Sorry för förseningen – jag ska förklara i facit imorrn vad det var som krånglade! Påsarna som en gång var t-shirtar ska lottas ut och sedan ska vi alla gnistra och glimma i nattens timma.

Nu är vi inne på tolfte och sista luckan 2022!

Lucka 12! Vem ligger bakom detta verk?


Två män möts på krogen. De är tydligen bekanta, för de presenterar sig inte för varandra. 

– Jag blir illamående när jag ser dig, säger den äldre av dem.
– Jag önskar att vi var totala främlingar att vi aldrig hade mötts, svarar den yngre lugnt.
– Du är bara en böld, ett varande sår, en fistel för mig.

Så länge människor lever och andas, kommer hat och kärlek att finnas, och mellan just dessa två råder inget tvivel om känslorna. Den yngre mannen fingrar på berlocken i sitt halsband.

– Den här, den gav du mig strax efter att jag fötts.
– Den där? Ja, för att jag längtade till den dag när du dör och även ditt kraniums kött är avgnagt av råttor, svarar den äldre mannen.
– Jojo. Rik … rik på ord har du alltid varit – annars har du ju ingenting.
– Av ingenting blir ingenting, din fula slemklump! Du är ingen, du är som alla andra medelmåttor!
– Som sagt, du är för mig en främling, säger den yngre lugnt.

Den äldre mannen drar efter andan och fortsätter häva ur sig invektiv.

– Din skojare, rackare, du äter säkert ruttet kött, ditt misslyckade bökande svin, du är fet som smör och rund som en jordglob, jag ska spöa upp dig om du så …
– Du är bara en skojare.

Den äldre spänner blicken i den yngres ögon. Han höjer en knuten näve och säger med avsmak:

– Danskjävel.


Men oj, en önödig bild även idag! Tar de aldrig slut?


Lucka 1 och dess facit. Lucka 13 och dess facit.
Lucka 3 och dess facit. Lucka 15 och dess facit.
Lucka 5 och dess facit. Lucka 17 och dess facit.
Lucka 7 och dess facit. Lucka 19 och dess facit.
Lucka 9 och dess facit. Lucka 21 och dess facit.
Lucka 11 och dess facit. Lucka 23 och dess facit.

(Den här tabellen är färdig nu!)

Share
78 kommentarer

Facit till lucka 21 heter lucka 22 (Lilla Julkalendern 2022)

Nu börjar alla flacka med blicken och fundera på om det är Julkalenderfnulandet som är viktigast eller om det kanske är klappar, barn, dammråttor, glögg och en eventuell skinka som ska få fullt fokus.

Svaret är givet. Häng här.

Christer, the Long Distance Personal Trainer kanske inte hade lösningen i ottan, men nysningen var i alla fall helt rätt fokus:
– God morgon! Det var ett intressant sätt att stava en nysning.

Brid gjorde likadant – hittade fokus:
– Mostrarna kanske är en tråd att dra i.

Charlott – The Goblin girl hade verkligen inte en susning.
– Lätt Lillstrumpa och Änglaljus!

Hemul visste plötsligt!
– Preliminärgissar på en såsig person med mostrar.

[HP-sås, ni vet?]

Betong-Bess visade att off topic-fakta är bra info:
– Där ser man. Mostrar betyder ”att visa” på spanska.

Hon följdes av Pysselitens OT:
– Men jag har googlat USA’s alla presidentfruar – alltid nåt. En president avverkade hela tre first ladys under sin tid på posten.

Många var det som helt korrekt associerade ett av namnen till ”spets”:

Magganini:
– Jag kan inte räkna ut hur jag ska ha tid med de här spetsfundigheterna i dag.

(pigga?) kristina:
– Spetskompetens kanske?

Katt:
– Tittade också på spetskompetensen men saknar förmodligen sådan eftersom jag inte får ihop det.

Och så kom Jossilurens tillbaka och löste allt på sedvanligt associationsvis:
– För skepp och pirater är ju alltid solklara ledtrådar och dagens HB är ju ingen annan än Orlando B-b-bloom.

Lucka 21 vållade våldsamt huvudbry – men det var meningen. (Gå gärna in i båset och titta på kommentarerna; de är listiga och förvirrande och klargörande på en gång.) Inte nog med att svaret innehåller två personer, det är också så att de ju inte har något med varandra att göra egentligen. (Lucka 23 blir säkert lättare. Kanske.)

Så, ut med svaret nu!

Lovelace och Lovecraft, 4 respektive 9 år.

Ada Lovelace (1815–52) och H.P. Lovecraft (1890–1937) levde i olika världar och olika tider och höll inte ens på med samma saker. Men de hette ju Love-nånting och var rasande begåvade på alla sätt och vis samt så himla ämliga och sjuka, faderslösa och olyckliga – fast extremt omhuldade av sina mammor. Så självklart träffades de in love i en Julkalenderlucka.

Kolla här vad jag högst vetenskapligt – under tiden som jag har deltagit i tre olika julförberedande glöggsammankomster – har sammanställt: en tabell med
Ada Lovelace till vänster och H.P. Lovecraft till höger!

Sjuklig som barn (förlamad av mässling), faderslös som åttaåring. Sjuklig som barn (poikilotermi), faderslös som åttaåring.
Underbarn vad gäller matematik och teknologi. Underbarn vad gäller bokstäver samt kemi och astronomi.
Starka band till olika mentorer som hon brevväxlade flitigt med. Starka band till olika mentorer som han brevväxlade flitigt med.
Kombinerar i sina texter poesi och vetenskap. Kombinerar i sina texter påhittade monster och vetenskap.
Dör i cancer, mager och ämlig pga. stark smärta. Dör i cancer, mager och ämlig pga. stark smärta.
Har kritiserats starkt av olika falanger i modern tid. Har kritiserats starkt av olika falanger i modern tid.

Nu får de för enkelhetens skull heta Ada och H.P. fortsättningsvis; jag blir alldeles snurrig av allt Love:ande hit och dit. Dessutom hade H.P. en arbetskompanjon som hette Samuel Loveman, så nu orkar jag inte skriva Love fler gånger. (Men det jämnade ut sig när det visade sig att H.P. hade en annan kompanjon med det förtjusande namnet Frank Belknap Long. Och apropå sån därn love – minns ni även Linda Lovelace och hennes filmtitlar som krockar lite med den hemliga personen i ”Alla presidentens män”?)

Egentligen levde de två i lucka 21 ju inte särskilt lika liv.

Ada föddes in i en finfin släkt med poetpappa Lord Byron (som dock efter en månads faderskap gav upp och bad fru och dotter flytta hemifrån) och modern baronessan Anne Isabella Noel Byron (mycket intressant Wiki-artikel).

H.P.:s pappa var handelsresande i ädelstenar och en relativt lyckad sådan, medan hans mamma hade en trevlig familj med föräldrar och syskon (där har vi mostrarna!). Pappan dog i galopperande syfilis, vilket hans son förnekade till den dag han själv dog. Utan inkomst fick modern med lille H.P. flytta hem till mostrarna Lillian och Annie och morfar Whipple samt mormor Robie. (Ingen av dem har en intressant Wiki-artikel.)

Ada som 17-åring, H.P. som 25-åring.

Vad Ada gjorde karriärmässigt är så sanslöst imponerande att jag inte riktigt vet hur jag ska förklara det – hon var alltså i början av 1800-talet pionjär inom datorprogrammering. Jag citerar Wikipedia:

”Hon är mest ihågkommen för sitt arbete med vännen Charles Babbages mekaniska dator, den analytiska maskinen. Hennes anteckningar om maskinen innehåller den första algoritm som är avsedd att bearbetas med en maskin.”

Ada översatte, förklarade och kommenterade som 25-åring den italienske matematikern Luigi Menabreas text om just den maskinen. Hennes kommentarer blev till slut mycket längre än den ursprungliga texten och hennes gedigna arbete föll i god jord. (Hon fick – trots att hon var kvinna – beröm eftersom många andra vetenskapsmän inte hade lyckats göra det hon gjorde.)

Den inledande meningen i NE lyder dock: ”Lovelaces liv och berömmelse bar stark prägel av de män hon var associerad med.” Hm. Jag undrar om jag inte måste mejla redaktionen …

Vad H.P. gjorde karriärmässigt är bra mycket mer deprimerande. Han satt där med mostrarna och var superbegåvad och skrev, skrev, och skrev. När någon – när han var fem år gammal – förklarade för honom att jultomten inte fanns på riktigt, svarade han direkt:

– Men är det inte så att även Gud är på låtsas?

H.P.:s släktingar dog och dog, och han blev allt ledsnare. Han bästa vän begick självmord (när denne fick beskedet att hans mor låg för döden) och själv hade han så ont, så ont pga. cancern som han inte visste att han hade. På bilden här nedan är han 44 år och har alldeles nyss författat ett självmordsbrev.

Ada, 35 år, H.P. 44 år.

Adas liv var fyllt av älskare, nyupptäckta halvsyskon och tjafs med karlar som blev kära i henne, samt spelskandaler. Ja, hon var begiven på spel, och försökte med några karlar i vänkretsen att skapa en matematisk modell fött att kunna satsa bättre vi vadslagning. (Hon blev påkommen och förlorade massa pengar på kuppen.)

Stackars Ada sitter här och spelar, sjuk i cancer och svag av åderlåtningen som praktiserades på henne.

 

H.P. lyckades inte göra sig ett namn under sin livstid – familjen fick det allt fattigare för varje år och hans texter publicerades visserligen, men någon succé var det verkligen inte tal om. Efter att ha flyttat hemifrån, gift sig, skaffat nya vänner och mått bättre under en tid, gick allt åt skogen igen och han fick flytta hem till mostrarna än en gång.

Efter hans död blev det ett jädra hallå om upphovsrätten till hans verk. Det hela är helsnurrigt, men nu har man i alla fall enats om att ”allt som publicerades i USA före 1923 är kulturellt allmängods”.

Nuförtiden är H.P. poppis och kontroversiell på en gång hos den yngre, datorspelande generationen; sedan 2004 har ungefär 20 av hans böcker nyöversatts! Hans persongalleri har konstiga namn som låter som nysningar och hans texter nagelfars och analyseras i doktorsavhandlingar som särskilt fokuserar på hans ymnighetshorn med adjektiv. Mina barn kan obegripligt nog rabbla både titlar och nysningar och diskutera handlingen i verken!

Heja Ada, och Heja H.P.! Nu släpper jag ut er ur luckan!

Och så har vi då en plommonstopsdragning av två tisch… nej, tygpåsar. En första sändning gick iväg idag, så om ”Posten” sköter sig får några av er ett kuvert i lådan på fredag! Nu ska jag dagen till påsarnas ära dra två lappar … Flygbengan … och … Hemul! 

Sistluckan kommer i ottan på fredag!


He is back – här kommer embryo!

embryo var har du varit vi blev ordroliga

jag har varit på den andra sidan det säjer jag nu

yo

men herregudrun vad har hänt det undrar jag nu

yo

jag tänkcte inte fuskca men tänkcte om man tjuvgluttrade lite i lukcan kunde man kanske få en lertråd det säjer jag nu

yo

men vad händre vad händre

åh först fick jag in en tomtevante okcså kunde kikra men det var omögligt att se något så jag öppnade lite till

okcså nu hörde jag lite ljuleljusmusik

okcså kändre doften av glugg det säjer jag nu

yo

så jag stakc in hela luvran okcså hela tomteklägget det säjer jag nu

herregudrun embryo: du är helkrokig

ja det strämmer nog: det här var ingen dansk kring julgrannen precis det säjer jag nu

yo

för i nästa ögonblikc trillrade jag ner i intet okcså det var intet så julkul: det var ju ingen användskallelenderlukca det säjer jag nu yo

det var en tomtefällra det säjer jag nu

yo

en äkcta fallukca

 

Share
23 kommentarer

Lilla Julkalendern 2022: tjuförsta luckan

Jamen hörni, vad häääänder i världen? Inget är som det borde vara och tishorna förvandlades till en tummetott, som Ökenråttan och Annapanna förärades i det förvirrade facitbåset. Eller om det kanske var den förvirrade luckan som var förvirrad? Hur som helst – idag är allt glasklart!

Kanske.

Lucka 21 (den näst sista år 2022, vänner!)


Två förälskade sjuklingar 

– Älskling! sa hon.
– Älskling? svarade han lite yrvaket.
– Var är vi? Är vi i himlen?
– Nej, nej.
– Men vi är väl … döda … båda två?
– Oh ja, sedan länge. Men just nu, kära du, är vi fast i en finfin julkalenderlucka.
– Min käraste ögonsten! Hur i hela friden hamnade vi här?
– Det kan du som är så smart nog räkna ut … hoppas jag.

De tittade på varandra. Hon log mot honom, han kysste henne ömt, men ändå lite blygt på kinden.

– Är det dina mostrars göranden och åtaganden som har satt oss i denna knipa? frågade hon.
– Nej, inte alls, och jag måste tillstå att det faktiskt inte alls är en förfärlig knipa. Du behöver inte analysera den underliga situationen eller ens fundera på en listig lösning. Den underliga julkalendern kan vetenskapligt förklaras som varande ljuv poesi, som du ju känner väl, alltså sånt som vi inte kan uppfatta med våra outvecklade sinnen. Lite skrämmande är det dock. Luckan finns liksom bortom det riktigt fysiska.
– Jaså, ja, nu förstår jag! Raring! Vi är tillverkade av en AI!

De fnissade till. Båda visste de att AI inte på långa vägar hade bemästrat luckskapandet.

– Jag har ett förslag, sa hon. Vi kikar in i nästa lucka! Jag misstänker att Edgar Allan Poe och Lord Byron helt logiskt sitter och rimmar i den.
– Ja! ”I denna namnlösa lucka kan vi bara sucka …” försökte han.
– Vänta … eh. ”Så sent på natten, och månen är … en platt en?” … kontrade hon.

De omfamnades lidelsefullt. Sällan har två så väsensskilda personligheter funnit varandra så intensivt och innerligt.

– Men hur löser vi luckan? Kan vi associera fram något? sa han.
– Nej, det här står mig ner i halsen. Förlåt, upp i halsen. Nu tycker jag att vi istället … förlåt … jag ska bara … ahh … ahhh shcth … ulhu … fthaaaaa …
– Va? Är allt bra? Skräms inte!
– AXXXX’chiiill’at-atchaaaa!
– Prosit. Älskling.
– Tack. Älskling.


Idag måste ni verkligen strunta i bilden.


Lucka 1 och dess facit. Lucka 13 och dess facit.
Lucka 3 och dess facit. Lucka 15 och dess facit.
Lucka 5 och dess facit. Lucka 17 och dess facit.
Lucka 7 och dess facit. Lucka 19 och dess facit.
Lucka 9 och dess facit. Lucka 21 och dess facit.
Lucka 11 och dess facit. Lucka 23 och dess facit.

(Den här tabellen fylls under 24 … eller 23 … roliga dagar på med massa länkar.)

Share
77 kommentarer

Facit till lucka 19 heter lucka 20 (Lilla Julkalendern 2022)

Mittfältet kom i kläm, bollen är rund, alla skällde! Nu blir det åka av!

Till att börja med skulle denna lucka egentligen ha kommit alldeles i inledningen av julkalenderiet, men när tishorna fastnade i tryckpressen, fastnade även luckan. Så kom igår en tryckerilösning samtidigt som fotbolls-VM avslutades; herrarna Bolli & M’bollé fick därför en framskjuten position i ledtrådarna runt BH, förlåt, HB.

Jag tror att (pigga?) kristina gjorde skäl för sitt namn när hon var den första att nämna hundar – kl 06.08 på morgonen. Sedan drällde hundarna in på löpande band!

Louise:
– Aha, min gamla granne och de andra byrackorna.

PK har besök av en dotters hund:
– Rory heter han och är ett riktigt charmtroll. Så nu blir vi hela tiden informerade om när grannen stänger en dörr eller när en bil åker förbi ute på gatan. 

Ardy:
– Här ligger visst något begravet.

Ökenråttan:
– Yngste sonen har skaffat en liten valp. Nu väger hon åtta kilo och still growing. Hon är inte en pudel.

Nina:
– Gessle trodde också han var kär, i den där låten om flickorna som gjorde  honom till ett annat djur.
[Jomen: ”Till smaken av en kyss blev jag trofast som en hund”.]

Frisyren ”bobbat hår” fick även den en beskärda del av ledtrådarna. (Är själv omåttligt förtjust i den, men ser ut som ett penntroll när jag försöker mig på kort hår.)

Charlott – The Goblin girl 
– Blir inspirerad av bilden. Kanske ska satsa på en sådan frisyr?

Karin:
– När jag klippte av mig mitt meterlånga hår i ungdomen valde jag just den där frisyren.

Zkop visste besked:
Det är visst någon som aldrig sover. Det här låter  som tusen miljoner dödliga med början från stenåldern eller som ingenting.

Damråttans diskreta sport-ledtråd var finurlig:
Har försökt tänka, men sport är verkligen inte min grej. Dock har jag en svaghet för när en underdog visar framfötterna. Som det där jamaikanska slädlaget som ställde upp i OS t.ex.

Ökenråttan får faktiskt en hedersplats med sin eminenta ledtråd:
– Nu, med hjälp av båset, hittade jag HB, som väl egentligen ska kallas BH.

Och vad var nu detta, kära kämpande båsister som tog sig an luckan som vore det en VM-final där Frankrike utjämnar fem i tolv?

När vi var på bob hund-konsert 2017, såg sångaren Thomas Öberg, här ball ut! (Foto: Olle Bergman)

Det är en lustiger samling musiker som samlas under två namn, nämligen

  • bob hund (med gemener precis som hakke, zkop och embryo samt e.e. cummings)
  • Bergman Rock (med versalt B precis som jag).

Jag kan inte riktigt förstå varför jag uppskattar bob hunds musik. Det är slamrigt och konstigt – men roligt. Grabbarna/gubbarna är helt enkelt en kul samling människor! När de 2014 skulle ut på vägarna och turnera, sålde de alla sina instrument och bad konsertbesökarna om hjälp med prylar. Önskelistan såg ut så här:

  • En oöm stol
  • En vanlig sångmikrofon
  • En lång mikrofonkabel och ett mikrofonstativ
  • En maracas
  • En replokal med läktare
  • En publik som vill vara med på ett rep och skriva en låt
  • En konsertlokal
  • En publik för en rockkonsert
  • En ungdomskör
  • En stråkorkester
  • En elgitarr, vintage
  • En elgitarr Fender Stratocaster
  • En gitarrförstärkare, gärna Vox.
  • En gitarrförstärkare, gärna Fender
  • Ett trumset, 60-tal
  • En elbas, gärna Fender Precision
  • En basförstärkare, gärna Ampeg S-100 alt. Fender Bassman
  • En backdrop, åtta meter lång, gärna med bob hund-illustration.
  • En synt av märket Sequental Circuits ”six-track” eller Juno 106 / Juno60.
  • En synt av märket Roland SH-1000 eller annan monofonisk analog synt, gärna
  • Roland.
  • En synt av märket Roland Jupiter 4 eller Juno 60.
  • En synt av märket Moog Voyager eller Mini Moog.
  • Ett PA-system
  • En ljustekniker
  • En ljudtekniker

Förra året skapade bandet tillsammans med skådespelare en ”BOBHUNDMUSIKAL – för folk med tinnitus i hjärtat”.

Musikalen spelades i sångarens hemstad Helsingborg, och det är nu DDM (den djefla mannen som är min) kliver in i handlingen på ett extremt perifert sätt: Thomas Öberg och han gick på samma skola och hade samma svensklärare (Helmer Lång, ja den Helmer Lång). Fast helt olika år, så deras vägar korsades aldrig. Synd, för i så fall hade DDM kanske fått stage-dajva lite oftare.

Wikpedia-artikeln om bob hund är läsvärd – och lång. Jag citerar ett stycke om hur bandmedlemmarna hamnade där de gjorde, så att ni får lite feeling:

”Conny Nimmersjö bjöds in att delta eftersom han ägde en replokal. Johnny Essing var skyldig Mats Hellquist 100 kronor, och eftersom Essing inte kunde betala tillbaka pengarna ska han som kompensation ha fått börja repa med bandet […]. Bandet hade svårt att hitta en fast trummis, så ofta spelade Öberg trummor eller så användes en trummaskin. Först efter ett tag tog sig bandet namnet bob hund. Namnet kommer från att några av medlemmarna i bandet satt och tittade på tv, där de såg filmen ”Get a Job” om en tecknad hund som det gick hemskt dåligt för. Hunden hette Bob Dog. Martin Kann blev därefter ombedd att rita en hund, som blev bandets logotyp.”

Just nu uppträder bandet med en ”tragikomisk föreställning” som beskrivs på detta vis:

– Vi testar våra överreaktionsförmågor inför publik. Om vi råkar börja gräla kan vi dessutom ta betalt för eländet, i stället för att på demokratiskt vis tjafsa varandra hålögda i replokalen oavlönade. Sanningen är overkligare än någonsin!

Här ser man ju inte så mycket av någonting egentligen, men eftersom jag var där då, 2017, känns det spännande ändå … (Foto: Olle Bergman)

Nu borde jag ju dela med mig av själva musiken också. Det är svårt att välja! Men nåt från Allsång på Skansen blir bra!

Och så en sån därn proffsvideo.

Och så lite intervjuprat!

Det var det!

Och nu till något som aldrig har hänt förut i Julkalenderns långa historia.

[spänningen är olidlig]

Tishorna krympte, krympte, krympte och förvandlades till slut till en liten tummetott som stavas ”tygpåse”. Ja, så tokigt blev det när allt tryckerirelaterat kajkade ihop – men vi kanske kan se på 2022 års Julkalender som ”krigsvintern när inget var sig likt”? Det finns i alla fall några saker som är positiva, och det är att påsens storlek fits all, man kan få ner en boll och sju kilo morötter i den och den är svart så att ingen skit syns också kan den ju vara till allmänt beskådande när man går omkring på stadens gator och torg fastän det är vinter och man har ytterkläder på sig. (Man ska vara positiv!)

Tack till Moa (aka Tjugotvååringen och pumpakarvaren) som skapade trycket i år! Så här ser det ut:

Så … för första gången i världshistorien drar jag inte en lapp ur plommonstopet för att få fram en tishavinnare. Idag drar jag en lapp för att få fram en pås-vinnare!

Fast först måste jag ge en hederspåse till Ökenråttan, som förvandlade HB till BH! Nuuu drar jag … Annapanna!

Lucka 21 – den näst sista i år – kommer i ottan på onsdag. Den är lätt. Tror jag inte.


 

Ojoj, embryo är het i dessa dagar!

Två verk i ett och samma bås! Men jag väljer att dra upp Klantarellen här.

 

HÄR ÄR KLANTARELLEN SOM SKA GRÅ TILL KVÄLLEN

TRIO FÖR DOM STORA OKCSÅ DEM FÖR DE SMÅ

skyndra på skyndra på för nu ska klantarellen grå

embryo vad ska du göran det undrar jag nu

yo

danska långdansk det säjer jag nu

får jag följa med får jag följa med

tja det får du hjärna det säjer jag nu

yo

ALLAN KAN FARA MED OKCSÅ DANSKA LÅNGDANSK

vi danskar ändra från särborkvarsvägen till fläkctaren så det grungar i helan användskallelendern

det säjer jag nu yo

FÖR HAHAHA DET GRÅR JU SÅ BRA

FÖR HAHAHA DET GRÅR JU SÅ BRA

FÖR ALLAN SOM GISSLAR PÅ LUKCRAN IDAG

Share
39 kommentarer