Facitavdelningen slet hela lördagen och lade facit både i blöt och långbänk eftersom det var så rysligt mycket som skulle knådas, jäsa och filas på. HB är nämligen en gigant på alla håll och fronter.
Listig som få var idag Ninja, som obemärkt bytte sitt nick/alias/namn till ”Ninja från Högdahlen” (där för övrigt Skebokvarnsvägen slingrar sig fram). Hon var sprudlande i sina ledtrådar om bl.a. honungens läkande egenskaper, knusende ro, chokladkaka och HB:s (samt Maplestreams) vurmande för vaccinationer.
Samtidigt satt embryo och vred sina händer:
embryo har du löst gråtan det undrar jag nu
yonej herregudrun det är omögligt
det är en evighetsmaskin vi kommrer hållra på såhär ända tills kallelendern går till ända: lukca efter lukca efter lukca
ellrer iallafall till lukcia det säjer jag nu
yo
Hannoia visste däremot besked:
– Arm i arm med moster Kompott går moster Komplott och smider planer och äter barn m.m.
Ökenråttan betonade det faktum att en av luckans ledtrådar ju inte ens var skymd eller luddig utan bara stod där rakt upp och ned i sin glans, samtidigt som hon stoppade in en annan ledtråd:
– Och Matilda nämns vid namn, rakt av så där. Vad kallen heter får vi väl gissa då.
Kråkan hängde på med en referens till HB:s mer förvånande karriärsteg:
– Jag hoppar från läktaren och siktar på plommonstopet, man lever ju bara två gånger.
Rosman klev in i båset fem itolv och deklarerade att han visste svaret, samtidigt som han sammanfattade ledtrådarna:
– Inte läst ett jota av denne. Men tror jag förstår. Choklad och Matilda, norsk kompott.
Men nu till svaret. Hur i hela friden hann karln ens andas? Eller är det vi (vanligt folk) som är slöa?
Den som med lite svårighet gömde sig i lucka 3 (det var ju så trångt) var norskättlingen Roald Dahl (1916–90). På bilden ovan är han 38 år gammal och redan ganska trött, ser det ut som. Han var nygift och blivande far, men hade så mycket erfarenhet från så mycket att det är svårt att reda ut allt.
I skolan briljerade han i massa olika bollsporter (sådant gillar ju jag), samtidigt som han inte trivdes särskilt bra. Han var fylld av rättspatos och så ung han var, ändå vansinnigt arg på hur barn (och han själv) behandlades i skolan – särskilt vad gäller aga och kollektiv bestraffning.
Hade han gått i skolan 2022, hade han fått nån slags diagnos, men på 1920- och 30-talen var hette det bara att han var ”ett hopplöst busfrö som skriver som en kratta och hela tiden använder fel ord”.
Efter skolan tog han värvning och deltog under andra världskriget i så mycket äventyrligt att allt låter precis som Biggles, Jakten på den försvunna diamanten, The Talanted Mr. Ripley, James Bond och Gremlins på en gång. Då är det inte så underligt när man hör att det var Roald Dahl som skrev manuset till Bond-filmen ”Man lever bara två gånger” och att Spielbergs ”Gremlins” bygger på en barnbok som Roald skrev redan 1943.
För er som inte har läst Roald Dahl kan det vara ett spännande äventyr att göra det nu, när diskussionsvågorna går höga om barnbokens eventuella överlevnad.
Roald Dahs dotter Tessa Dahl berättar detta om sin faders arbetsdag, och jag tror att ni kan läsa den jämförelsevis enkla engelskan:
”I think he loved the hut most of all. He never thought he’d write anywhere else… There was an equilibrium there. He had a routine. Every single day of his life was the same. He got up at the same time, he took the children to school, he made his thermos of coffee, he answered his letters, he went up to the hut, he worked to a certain time, he listened to The World at One, he had his Bloody Mary, he had his second Bloody Mary, he had his lunch, he had his nap, he watched the horse racing, he put on his bets, he got up, he took his coffee back to the hut. He was up there till about quarter to six. He’d start sniffing the scotch at six, then he’d either drive up to London or he’d have supper at home, then he’d take the dogs out they’d go out and pee and he’d go to bed. Imagine disrupting that.”
Okej. Hans tid avbröts nog aldrig av barnomhändertagande, opackade gympapåsar, matinköp eller bränd ärtsoppa på spisen. Han satt i ett litet stenskjul i trädgården och skrev och skrev och skrev och sov lite middag.
Här kommer ett kladdboksblad som tillhör Roald Dahl från tiden när han jobbade med ”The BFG” (The Big Friendly Giant, Stora Vänliga Jätten [SVJ]). Kolla hur han arbetar sig fram till nypåhittade ord!
Ja, det är lite svårt att läsa. Så här kommer en renskriven version!
Idag säger surmagade recensenter att Dahl var rasist och olämplig på massa olika sätt och vis eftersom han ju skrev sina böcker i en helt annan tid. Alla som kände honom betonar tvärtom att han var en hyvens människa – även om han inte var en så närvarande pappa.
Roald Dahl fick 1990 en fin vikinga-begravning med alla (de ännu levande) barnen närvarande. Med sig i kistan fick han biljardköer, väldigt fint rödvin, choklad och blyertspennor (HB) samt en cirkelsåg …
MEN NU SMÄLLER DET! Vi har ju massa, massa namnlappar i plommonstopet! (Fast ännu ingen tisha. Jag verkar inte kunna hitta inspirationen till den förrän Julkalendern verkligen sätter igång.)
Jag rör om, jag rör om, jag pillar loss en liten sliten lapp från det spruckan fodret och läser: Ingela! Tadaaa!
Lucka 5 kommer i ottan på måndag morgon! Nu önskar jag er en vilsam söndag med massa solsken i blick. (Själv ska jag köra 60 mil i bil. Örk)
Grattis Ingela! Och tack Ninja med flera för behövliga trådar till ledning! Jag får erkänna att även denna lucka innebar en av mig oläst gigant, även om jag såg filmen* som sexårig pilt. Ett busfrö som begravs med cirkelsåg, det är klart att jag måste ge honom en chans.
* Kalle då’rå, och den där chokladfabriken
Grattis Ingela! En lustig detalj för mig var att jag faktiskt på riktigt hade en vaccinationsdag med familjen idag på grund av kommande resa. Vad är oddsen kan man undra? Extra kul att kombinera nytta med nöje. Ser fram emot nästa lucka!
Hurra! Jag brukar inte vinna (kan bero lite på att jag sällan spelar) men nu har jag vunnit två gånger på kort tid. Först konsertbiljetter till Christmas night och sen kalendertisha! Har inte haft sånt flyt på den dag jag minns. Dessutom visste jag svaret på luckan även om min kommentar var mycket luddig. Den anspelar förstås på ”Den fantastiska räven” som jag visserligen inte har läst men sett filmen av Wes Anderson, min favorit-filmmakare. Andra böcker har jag läst, inte sällan som högläsningsböcker för skolklasser. Dock var det alldeles sant att Karin Smirnoff sa som jag skrev. Den nu utkomna boken heter ”Havsörnens skrik” och författaren – som förresten är en lysande muntlig berättare också – sa att ”djur är nog min grej”, därav räven i möjlig titel på del 8. Vi får väl se hur det blir.
I dag, eller i går då, klack det till ovanligt tidigt. All denna choklad. (Och ingen har jag hemma. Suck.)
Jag har inte läst just nåt av HB, minns bara högläsning av SVJ för dotra. I min ungdom gick det dock en serie spök(eller nåt)noveller av honom på TV, där han personligen inledde varje avsnitt med ett par minuter prat. Dem såg jag nog de flesta av.
Grattis Ingela!
Grattis Ingela!
Med lite hjälp från kluriga båset och pepp och mentalt stöd från Ninja i kulisserna gick poletten till sist ned. Som en uppenbarelse, persika+ choklad + höjd hand med pekande finger+ …= RD, såklart!
Å, jag var tydligen för luddig för att Lotten skulle förstå att jag förstod redan 6.31 i går, när jag placerade Agnes Wold i Norge. Jag tar f ö. till Wold när jag inte kan någonting, men nu kunde jag ju. ”Mitt magiska finger” har jag spelat som bokteater runt om i Marks härad i början på detta sekel. Dvs. jag stod för musiken och ljuden och skolbibliotekarien spelade alla rollerna. Jaha, det var årets lucka för mig. Grattis Ingela!
Grattis Ingela!
Jamen vilken lucka! Och vilken HB! Ett tag tänkte jag ledtråda att hans liv lite liknar Lille Prinsens upphovsman: Soloflygningar i Afrika, kraschlandning i öknen, barnbokskarriär… Men tänk om det hade varit en Schubert! Högst osannolikt ja. Men det brukar det ju vara i kalendern.
Här är i alla fall Dahls hus i Dar es Salaam, inte långt från huset som jag bodde i.
Grattis till Ingela.
Så otroligt tillfredsställande för mig själv att titta in och knäcka luckan, utan hjälp. Ibland har man nytta av de där poängen barn- och ungdomslitteratur från 90-talet.
Trevlig 2:a advent alla.
Äldste sonen hade ’Danny, champion of the world’ av RD som hemmaläsabok i (den engelskspråkiga) skolan, så då läste jag den också, då när vi bodde i Tropiken.
Chokladen gav vibrationer. Letade reda på att höjdhopparen hette Dahl och sen var det ju bara klart. Läste att RD tillbringat en tid i sin ungdom i Tanzania. Odlar man citroner i T? Nej, men man utvinner citron, som är en smyckesten, störst i världen på det. Belåten råttsuck. Klappat och klart.
Jaha, DÄR kom citronerna! Varken Matilda, Kalle, Häxor eller jättepersikor hade några citroner som jag kände till. Tack, Ökenråttan!
AHA för citronerna!
Mycket pekade åt HB, inte minst Matilda, chokladen, fingret samt Ninjas bostadsort men eftersom jag inte lyckades få in citronerna och höjdhoppet vågade jag inte lita på’t.
Grattis Ingela!
Bott granne med HB! Karin, du slår alla rekord i båsets historia.
Fast, ÖR, vi var dessvärre inte grannar samtidigt.
Citronerna fattade jag aldrig, men det räckte liksom ändå med alla lettrådar. Bilden t.ex. som visar hur Rickard Dahl vann guld i höjdhopp i EM 1958.
Även jag hade svårt att få in citronerna, men resten ramlade på plats när jag tittade in strax före midnatt, då för trött för att komma på något att skriva.
Grattis Ingela!
Namnet Matilda får mig direkt att tänka på filmen Matilda (1996) som jag såg med barnen och gillade. Inget jag skulle rekommendera för små barn, mina var i skolåldern när vi lånade den på bibblo (eller om vi hyrde?). Jag är inte så förtjust i Kalle och chokladfabriken. Häxorna lyssnade vi på, inläst av Johan Ulveson (1993). ”En suverän inläsning” som DN skrev senare (när boken blev radioteater 2000). Sen lånade vi bilderböckerna illustrerade av Quentin Blake.
Åh, vad jag väntade på The Fantastic Mr Fox (2009) som var den första filmen av Wes Anderson jag såg. En favoritfilmmakare skrev Ingela och jag instämmer. Makalöst bildspråk.
Jag älskar bilderböcker och samlar såna jag särskilt gillar (köper på loppis), men har nog ingen Roald Dahl i hyllan, men flygbengans sju Roald Dahl-böcker för vuxna står där.
Grattis Ingela!
Ovan nämnda dotra blev som flickeflarn FÖRTJUST av alla de tokiga hittepåorden i SVJ och tyckte inte att det gjorde så mycket att Häxorna ville ha ihjäl alla barn i England.
Grattis Ingela!
Och alla som fick choklad och härliga vibbar från högläsningsstunder eller egen läsning.
När jag var lärare på mellanstadiet var ju RD mycket populär hos såväl barnen som hos mej. Blir sugen på att läsa om eller kanske se en film, det har jag inte gjort på länge.
Haha, förresten. Trots att jag hade gissningen klar för mig så fattade jag inte vad höjdhopparen hade att tillföra. Jag googlade och googlade för att få in honom i lösningen men det kom bara fram den där Richard hela tiden.
Det är inte alltid man är väldigt klyftig.
Jag undrar om jag inte ska skriva lite påhittiga barnböcker under pseudonym. Typ Roald Ahl. Jag tror det funkar! 🙂
Hörni, den 25 december kommer en Matilda-musikal ut på Netflix!
Matilda? She take me money and she run Venezuela!
https://youtu.be/MpxoUs_3tfw
Karin Karin Karin! Bodde ni liksom grannar? Alltså var detta innan han dog? Ojojoj!
Harry Belafonte! Oh, hakke, det är min mammas favvoartist alla kategorier. Jag har hört den där låten sedan jag var nästan nyfödd. När den nu fastnade i huvudet och jag inte kan sluta tralla på den trots den sena timman, gör det inget alls.
– Maaaaatilda!
Lotten, det var Matildamusikalen jag diskret hintade om med Perth. Musiken är skriven av Tim Minchin som kommer därifrån.
Grattis Ingela!
Oh, den missade jag helt, Niklas! Samtidigt: WOW! TIM MINCHIN!!!
Vad är det som händer?! Jag ligger en dag efter, men läser Facit och ser att jag gissade uppåt väggarna… rätt. Dra mig sakta i långbänken, det har nog bara hänt en handfullgånger förr. Och så missar jag båset? Hur kunde det hända?