Hoppa till innehåll

Etikett: reklam

Månadsjournalen i oktober 1989

Det var en gång ett 80-tal som hade axelvaddar. Jag hade massa axelvaddar. Till och med möblerna hade axelvaddar. Men det fanns ju annat också: jättestora brallor, fladdriga kappor, spretiga frisyrer och trianglar precis överallt. Allt var brett och högt!

Och så fanns det då en tidning som hette Månadsjournalen, som var salig Vecko-Journalen – fast en gång i månaden. I det nummer som jag har hittat, vet man att berätta att Strindbergs kanske kluddigaste tavla ”Inferno” nyligen har sålts för 13 miljoner kronor.

På nästa uppslag gör den fenomenale dansaren Niklas Ek reklam för kaffe på detta vis.

De som skriver artiklar i detta nummer är Nils Petter Sundgren, Clarence Crafoord, Alf Henrikson, Björn Nilsson, Oscar Hedlund, Göran Hägg, Jörn Donner, Per Wästberg och Fabian af Petersen. Samt Marianne Zetterström. (I rättvisans namn finns det fler skribenter, som inte nämns i innehållsförteckningen [bl.a. Kid Severin], men andelen kvinnor är med dagens ögon mycket, mycket liten.)

Det är ovant att läsa så långa meningar, så kompakt text och så bestämda åsikter. Som den banala 20-talist jag tydligen är numera, hoppar jag raskt till annonserna. Jahaja. Hm. Jaså. Man är rädd på advokatkontor, man kör inte BMW för att förflytta sig och vissa produkter behöver inte nån reklam, så de får … reklam…

Så himla konstigt.
”Ingen kör BMW bara för att förflytta sig från en punkt till en annan.” Sa alltså denne man i fiskartröja och kavaj och promenerade därefter till sin slutpunkt i fjärran medan bilen fick stå kvar? (Jag kollade registreringsnumret och vet att berätta att denna BMW är skrotad sedan länge.)
Avsändaren Blåvitt skriver: ”Våra tandborstar behöver ingen reklam.” (Vän av ordning undrar i sammanhanget varför de här tandborstarna verkar vara nedsänkta i bubbelvatten.)
En i gula strumpor klädd arkitekt gör (sittande i en Le Corbusier-stol) reklam för en svindyr liten tv. MED TEXT-TV! (Och 3 000 kr 1989 motsvarade betalning för lika lång arbetstid som 9 163 kr år 2021, mätt med löneindex.)

På ett helt uppslag får vi se vilka som kom på 4–10:e plats  i en gigantisk menytävling. De bor i Finland, Belgien, Japan – och i Västerhaninge.

Har de månne blandat samman de två pastasåserna vid monteringen?

En av vinnarna presenterar ”svensk tsatsiki”, som blott innehåller gurka, yoghurt, salt och gräslök. Jag gick ofta till skolan efter att ha ätit Boursin-mackor till frukost, och fick nästan alltid höra att jag stank av vitlök. På något sätt var det ändå värt det …

Men. Tänk ändå va, att få leva i en tid när man (iklädd axelvaddar) kan få läsa en nyskriven dikt av Alf Henrikson då och då. (Just denna bör läsas högt.)

Alf Henrikson, Månadsjournalen 1989.

Sådärja, nu har ni varit med på en liten tidsresa. Säg till om ni vill veta mer om 1989!

Share
46 kommentarer

Vad har ni på er hemma?

Igår fick jag en sån oerhört fjantig, larvig, fjompig och töntig reklambild i mejlen. (Ack, mejlen, den som förr var så rolig och intressant men numera bara en soptunna fylld med reklam. Eventuella beundrarbrev eller jobberbjudanden kommer i helt andra kanaler.)

Jag baxnade, sparade bilden, bestämde mig för att kliva upp på barrikaderna, köpvägra, hötta med nävarna och sura samt vid närmare eftertanke faktiskt kanske bara blogga om det.

Men först lite bakgrundstankar.

Det var en gång en förtjusande film som hette Grease. Den kom till Luleå i september 1978 och jag tror att jag såg den tre gånger på bio redan samma år. Idag (när jag inte längre är 14 år) är den så full av fåniga dumheter att man nästan inte kan njuta ens av dansnumren. I en scen sover alla tjejerna över hos nån (”slumber party”) samtidigt som de fnittrar ihjäl sig och inte ser ut att vara en dag över 30.

Alltså så här.

Stockard Channing i lila skjortan var 33 år …

Hm. När vi sov över hos varandra i 15-årsåldern busade vi genom att

  • smita ut mitt i natten
  • klättra upp på Ormberget
  • kasta snö på klasskompisars fönster
  • åka spark ut på Lulälven.

Och så till dagens knäppa reklamutskick, som måste vara skapat av en nostalgisk Grease-nörd som jobbar på ett svenskt modeföretag. En ”hemma-outfit” är alltså något som man av bekvämlighetsskäl har på sig hemma.

Det enda positiva i sammanhanget är väl bindestrecket i “hemma-outfits”.

En outfit är alltså ”trendig klädsel” – vilket vi ju i dessa coronadagar väl alltid tänker på, där vi halvklädda tofflar omkring hemma och lägger oss i breda sängar med våra lika halvklädda kompisar?

Titta på bilden. Begrunda det ni ser. Finns det NÅGON vettig tanke bakom? När i hela friden lägger vi oss i små underkläder och fnissar med våra polare numera? Hallå i målgruppen!

Nä, vet ni vad. Berätta för mig och alla andra hur ni är klädda när ni har på er en hemma-outfit!

Grå trikå. Urläckert! (Kompis i Nacka.)
”Jag är oerhört snyggt klädd i svart klänning, rosa angorakofta från 1986 med bortopererads axelvaddar.” (Orangeluvan i Högdalen.)
Jag (fnittrande i sängen förstås) med löpartajts, basketshorts, knäskydd och varma strumpor. Upptill är jag propert svart och vit emedan jag har Zoomundervisat.

Hemma-outfit. Pah!

Pssst. Om ni vill bli vara med på bild här, så mejla lotten@bergman.com!


“Utvecklingssamtal i Meet. Gråmelerad trikå kan aldrig bli fel och jag piffar upp med klatschigt knallrosa yllesockar. Upptill bär jag t-shirt med en djurmönstrad velourponcho värdig en M*ntaz*mi utanpå.” (Skellefteå.)
“Termobyxor, tröja från Fantomen på operan i Stockholm i början på 90- talet. Katten Lucifer tryckte av kameran själv. Vet inte hur han bar sig åt.” (Göteborg.)
Från tå till topp: Svarta stödstrumpor. Bruna strumpbyxor i banlon från förra milleniet. Utanför bild: Svart v-ringad, långärmad rea-tröja. Lagom ofräscht hår för att matcha outfiten. (Luleå.)
Share
66 kommentarer

Vi fortsätter väl att prata om karantänen, eller?

HEUREKA! Jag har äntligen fått bukt med snoppförlängarna som har förpestat mejlen i flera år. Spammen har plötsligt sinat! Kan det vara så att spamtokarna är sjuka – eller har de drabbats av sunt förnuft? Eller funkar snopparna igen? Har de kanske förstått att jag inte har nåt snopp-problem? Eller ens snopp?

Tysk-romerske kejsaren Karl V med blygdkapselsniffande hund. (Ämnesrelaterad bild.)

Nu kikar jag på annan reklam som dyker upp och i all sin normalitet ter sig komplett absurd när vi allihopa försöker utöva ”social distansering”. Tre icke-corona-relaterade exempel som jag förmodligen inte ens hade sett för bara tio dagar sedan:

1. Vinn en gul påskduk! (Genom att sälja din själ och lämna alla personuppgifter så att vi kan sälja din mejladress till ett snoppförlängarföretag.)

2. SPELA CASINO! Registrera dig med mobilt ID. Enkelt att spela, slipp störiga mail och SMS. (Tillåt mig att slå nån på käften, hur kan detta ens vara lagligt?)

3. Långhelg på spa! (Hahahahaha.)

Knäpp spabild i slutet av mars 2020.

Under den kommande veckan tror jag att kreativiteten kommer att flöda; inte bara gym, restauranger och idrottsklubbar kommer att ha utomhusaktiviteter. Vad tror ni?

Avslutningsvis något för er alla att roas av!

Fredrik Backman vill inte att ni ska läsa den här läsvärda texten. (Fast  det vill han ju. Väl. Jooo. Eller?)

Min djefla man, Sjuttonåringen och jag skulle bara gå en runda i kvarteret – men kom hem med detta.

Och så en gammal favorit från (gulp, tiden går) 2012. Den är fullständigt förtjusande.

Jag har ett råd: hör av er till människor som ni anar att ni inte kommer att träffa på ett bra tag. (Även om ni inte har träffat dem på ett bra tag bafatt och orsaker samt livspussel.) Jag gjorde det igår och fick helt otrolig respons: en har förmodligen corona, en ligger på sjukhus av en annan anledning, några bakar, nån bygger om hela huset, tre jobbar mer än nånsin och sju var permitterade. Men alla var på gott humör.

Share
19 kommentarer

Maken till fånig produkt!

I några sommarveckor prenumererar jag (äntligen) på en papperstidning. Det som var så självklart 2001, när vi hade fyra prenumerationer (Sydsvenskan, DN, SvD och Eskilstuna-Kuriren), är idag så ovanligt att alla barnen kommenterar det.

– Varifrån kom den här?
– Brevlådan.
– Och tvestjärtarna?
– Brevlådan de också.
– Varför är den i två delar?
– För att fler ska kunna läsa samtidigt.
– Men varför?
– För att det är mysigt. Utomhus. Sommar. Frukost.
– Mamma. Du har redan läst alla dom här nyheterna på nätet igår va?
– Mmmmmm.

Prasslet är hemtrevligt, förväntan är stor (men byts snabbt till ett jahaja) och formuleringskonsten verkligen platt. Men jag läser och lär mig! Idag har jag i min prasslande morgontidning tagit del av …

… en miljard (eller kanske blott sju) annonser om vin och champagne med gigantiska varningstexter …
… lärt mig hur den häktade rapparens advokat klär sig …
… förstått att kylklampar är ute …

Den där Rolls-Royce-picknicklådan gör mig förbannad på ett nästan otrevligt sätt. Journalisten (redaktionschef på branschtidningen Motor-Magasinet) försöker förvisso lite lamt låta påskina att det hela är knäppt, men borde (enligt mig) ha tagit i mer.  Några förslag på vad han kanske kunde ha skrivit:

  • När Rolls-Royce ändå håller på, borde de erbjuda försilvrade hårsnoddar till förare med frisyrer över medellängd.
  • Nu inväntar vi Volvos kontring: bilskor med utfällbara ölöppnare i platina.
  • Det här var väl ingenting. Tacka vet jag Toyotas tandpetare i ekträ som kommer från regalskeppet Vasa.

Fnys!

[Eller är jag bara avundsjuk och ogin?]

Share
25 kommentarer

Konsten att skapa en ny logga

Nu ska det inte handla om mig och min logga eller mina försök till loggor eller ens hur kass jag är på att rita. Nu ska det handla om hur jag lyckades hitta världens bästa loggamakare.

Min basketförening Eskilstuna Basket hade en logga som gick på bredden – den var så bred att när den hamnade i numera fyrkantiga format på nätet, syntes bara Basket, inte Eskilstuna.
Gamla loggan. Kul om man har ett brevhuvud och är mer stolt över sin sport än sin stad, kanske. Eller vill vara en av 56:orna.

Så här såg den ut i de fyrkantiga sammanhang som nu finns i den digitala världen.

Två loggor står ut på ett negativt sätt – de är i ett omodernt format.
Dessutom har vi ju en egen basketcup som saknar logga helt – trots att den är världsberömd i hela Sverige.
Så kan man ju inte ha det. Tänkte jag och började rådda utan att fråga nån om lov. (Så får man inte göra, Lotten. Lämna in en ansökan i tre exemplar till berörda instanser och vänta på att en utredning ska tillsättas. Skäms på sig.)
Eskilstuna BasketCup (jag skippar ibland mellanslaget före ”Cup” som en liten och inte särskilt effektiv protest) har genomförts i 31 år och haft massa olika sponsorer (Dumle, Billys Pizza, Eskilstuna Energi & Miljö), men heter alltså numera blott Eskilstuna Basket Cup (med mellanslag) eftersom miljonsponsorerna uteblir. Ungefär så här (var beredd på att bli sjösjuk) har cup-t-shirtarna sett ut under åren:
Cuploggan 2015.
Cuploggan 2016.
Eftersom vi är en ideell förening utan några som helst extraresurser, satte jag mig ner och försökte hitta på något på egen hand. Det gick inte någe vidare, men jag kom på att vi måste göra något. Och ha en fyrkantig logga som passar som app-bild lika väl som tröjtryck.

Steam punk! sa jag till mig själv och tänkte på den stolta industristadens glansdagar med smide och lokomotiv samt bestick.

Och så hittade jag den här vacka skapelsen!
Som ju inte alls är kvadratisk. Så jag frågade Pip-Petter som är reklamare i Lund, och han föreslog den här fulingen som utgångsidé och förlaga:

Perfekt! Man har samma logga till klubben och cupen med blott ”cup” som tillägg på den senare. Och så har man förstås en orange basketboll. Och Eskilstunas skyline!

I den mån Eskilstuna har en skyline. De här husen på en boll? (CC BY-SA 3.0)
Vår nya (ganska kassa) arena på en boll?
De här stackars barnen på en boll?

Hmmmm. Tänkte jag och kände att min logotypkompetens inte räckte till.

Pip-Petter hittade då Formarte AB när han googlade runt. Och så sa han ”den där killen ska ni fråga”. På grund av detta, som han höjde till skyarna:
©Joakim Andersson-Berg.

Jag skickade mittinatten ett toklångt mejl till Formarte och Joakim Andersson-Berg och föreslog massa dumheter och fula färger och bluddrade på så att vem som helst hade känt att det nog är bättre att ta till flykten än med pennan fäkta. Men inte vår loggaman, inte. Han svarade:

– Ja! Vad kul!

Redan efter nån vecka hade han kommit fram till att staden på bollen var en kass idé, men att smideshammaren på något sätt skulle med. Och så kom han med detta förslag:

Cupen fick även den en logga, som är fyrkantig och fin och går i orange. Bollen ser ut att vara på väg ner i ett nät, som även får tankarna att gå till en cuppokal:

Nu ser Eskilstuna Basket inte längre ut som ett avlångt eller brett får bland hermelinerna.

Om man tar och kikar med lupp, kan man nog se att det står Eskilstuna där nånstans.
Så fint! Finns det andra lag som kanske borde byta logga?

Med andra ord: det är jättelätt att skaffa en ny logga. Man kontaktar bara rätt loggaman – Joakim Andersson-Berg.


Ursäkta, uppdatering 26/10 2017

Har ni sett en sån bedrövlig logga?

 

Hon har inte ens skor på fötterna!

Share
61 kommentarer

Å nuuu blire reklam!

Ni som inte förstår (eller rentav har glömt) varifrån uttycket ”och nu blir det reklamfilm” kommer, ska veta att all reklam på bio inleddes med en liten svart-vit filmsnutt och en förnumstig röst som frankt deklarerade:

– Och nu blir det reklamfilm.

Man riktigt hööör den där slutpunkten. Inget utropstecken. Punkt. Så här:

Men hur ska vi göra reklam här och nu? På en reklamfri blogg?

Jo, jag tänkte att kommentatorsbåset ska fyllas med reklam för produkter som faktiskt är oumbärliga. Eller i alla fall lite bra att ha. Som funkar som man tycker de ska och som kanske är värda pengen som de inköps för.

Och tvärtom förstås.

Pluslista – alltså sådant som vi här i Gula Huset gillar och köper gång på gång: ibland mot bättre förstånd …

  • en tvåliters tetra med tacokryddor (fastän man ju kan blanda billigare själv)
  • korianderplantor som vissnar när de kommer över vår tröskel, men som är så himla goda
  • grytbas på burk till thaimat (hot!)
  • mobilfodral från Kina (håller inte så länge, men är jättebra)
  • tulifuckingpaner som vissnar – och inte ens är goda – men som förgyller en kort stund

Minuslista – alltså sådant som vi inte borde köpa eftersom produkten ju är en enda stor besvikelse, men som vi köper ändå, för det kan ju inte vara lika illa som förra gången …

  • avokador
Dyra, ätmogna från Ica. Buhuuu.

Ös på i kommentarerna så uppdaterar jag inlägget!


Uppdatering!

Vi gillar:

Silikondukar som man kan sätta över skålar, formar och byttor med matrester i.

Korianderplantor och andra kryddörter som vissnar dag 2 efter köpet räddas med krukor med dubbel botten och vattenbehållare under samt en filtremsa som suger upp lagom med vatten för att hålla plantan fuktig men inte våt intill ruttnande. (Länkar 1 2 3 4 5 6.)

Gjutjärnspannor och grytor, tulipanjävlar från handelsträdgården, vanligt grisöra från svenska slaktsvin, orangutanger.

Bushmills, GT, rött vin, bubbel, jordgubbar, salta balkar, Webergrillar, Moccamaster kaffebryggare.

Smarta Tupperware, typ två durkslag som kan hakas ihop, lilla burken med krok där man lägger halva citronen och hänger upp på gallerhyllan i kylen, shaker med ”propeller” i locket och sånt, tyska maskinverktyg (gröna), termosmugg, tefilter i tät väv, silikon (inte innanför kroppen). Även silikon i patron. En bra patronspruta.

Åtminstone vad gäller bekvämlighet och hållbarhet, skor av det danska märket som börjar på e och slutar på cco.

Ninjaplast, fummelfri plastfolie. Hittas numera på ICA.
Shoppis, inköpsblock som man sätter på kundvagnen, hemma kan det sitta på kylskåpet. (Finns på Smartasaker.)

Jonas.

Properino.

Rundstickor.

Plastgrejen man luftar vacumburklock med så att de går lätt att öppna. Konservöppnare Svecia (t.v. på bilden). Vakuumproppen till vinflaskan!

Snapphanegrill

Vi gillar inte:

Tupperware, teflonpannor, hundtugg av halvruttet läder, palmoljeinnehållande produkter.

Strömming, billiga äggkokare, verktyg av märket Cotech, flundran på Högbo brukshotell, koriander.

Så specialiserade köksmaskiner och redskap att man aldrig använder dem för att de är för krångliga att ta isär och diska. En dålig patronspruta, det är det värsta som finns i verktygsväg, ger ont i händerna och ohälsosamt hög puls.

Billig trikå i tischor och ”toppar”.

Alla potatisskalare som inte heter Jonas.

En elektrisk fyrkantig stekpanna. En anordning för att hålla maten varm med värmeljus. Nysilverkarott med lock.


Man vill nästan besöka Högbo brukshotell bafatt, liksom.

Share
65 kommentarer

Världens snyggaste bokomslag!

Jag har tidigare mumlat lite om hur jag försöker vara estet och förstå mig på vilka budskap man sänder med olika logotyper, typsnitt, färger och allmän hokus pokus. Man kan helt klart säga att jag fuskar mig fram i designbranschen eftersom jag sällan vet vad jag pratar om. Jag känner bara efter, och vips har jag en åsikt. Den häver jag förstås ur mig med en dåres självsäkerhet, och då kan det låta så här (där jag inleder replikföringen):

1.
– Vilken cool logga! Dom har haft den sedan 60-talet!
– Helt fel proportioner och färger. Bedrövlig, skulle jag säga. Klumpig.
– Fast jag gillar den.
– Okej. Men du har fel, sorry.

2.
– Kolla vilket fult bokomslag! Hahahahaaaa!
– Synnerligen effektivt tror jag. Syns där den står. Säljer sig själv.
– Men vem köper en bok för att den syns?
– Eh. Alla?
– Köper inte ”alla” på nätet numera?
– Nej.

Den är ju så ful att man nästan måste slå in den i brunt papper för att våga läsa.

Jag ska strax berätta vilket det enligt mig allra snyggaste bokomslaget är (skrolla inte!), men först ska ni få se några loggor.

Intressant utveckling av Pepsi-loggan. (Gå tillbaka till den första utan att bli stämda av Coca Cola!)
Booooring. (Men de är säkert geniala.)

Och så några olika bokomslag; den här om krimskrams hade jag plockat upp omedelbart om jag hade stått vid en bokhylla. Och så kommer besserwissern och sabbar min glädje igen:

– Ooooooh, prylar och grejer och 40–50-talsstuk! Nostalgi och ljuvligheter!
– Ingen köper böcker med nostalgi. Förskräckliga färger – väldigt rörigt och svårläst.
– Släng dig i väggen. Den där ska jag ha.
Däremot hade jag inte alls över huvudtaget blivit nyfiken på Harry Potter beroende på hur han (eller omslaget) såg ut anno dazumal:

Den till vänster är första Potter-omslaget från 1997, den till höger en bra mycket senare variant som kanske känns lite mer bekant.

Och nu till det allra snyggaste – ett bokomslag som faktiskt inte har sålt en enda bok …

Kolla på martiniglaset, på fåtöljen, på skuggan … Allt är ju helt rätt.

Det är inte ett riktigt bokomslag, utan bara ett konstprojekt: Aled Lewis har gjort det, men det har tyvärr inte prytt Fitzgeralds bok. Än. Fast enligt mig är det fullständigt perfekt. Här är förresten en variant på den:

Och nu är jag nyfiken: länka och släng in bilder i kommentatorsbåset! Kom med åsikter och synpunkter! Vilket företag hade tjänat på att byta logga? Vem har den perfekta loggan? (Förutom Chicago Bulls.) Och alla ni besserwissrar som vet vad ni talar om: TALA!

Share
112 kommentarer

Rutiga galonbyxor

Det är roligt att med jämnåriga prata barndomsminnen.Våra barn berättar också om vad de minns – hiskeligheter som att alla andra hade Pokémonkort och Gogos.

gammalsko

Våra föräldrar pratar om

  • vargavintrar
  • primitiva toaletter
  • baddräkter utan resår.

Jag brukar själv dra upp vedermödor som

  • Niveasalva på kinderna
  • stickiga strumpbyxor med häng i grenen
  • tunga, bruna ”promenadskor”.

Dessutom kunde dessa tre tortyrinstrument kombineras fritt med varandra så att det blev obekvämt att bara tänka på att ta några steg framåt.

Och så har vi ju den fullständigt fantastiska ”fastna med låren på stolen-känslan”. Det var nämligen galon på bilsätena och på varenda konditoristol i hela Sverige, samtidigt som kjolarna slutade strax nedanför midjan. Man tog en tugga på lilla syltkakan, drack lite ur muggen med varm choklad, lyfte med ett sklisschhh-ljud på ena låret som satt fast på stolen. Så sög man lite på ena flätan, tittade på kakan som nästan var slut och så lyfte man på andra låret som satt lika fast som det första. Sklisschhh.

Det var tider, det.

Galon var för övrigt inte alla galontyger i världen utan faktiskt bara just den galonen som tillverkades i en speciell fabrik: Gamlestadens Konstläderfabrik. Om man tar de festilade två förstabokstäverna i fabriksnamnet och sedan klistrar ihop dem med de tre sista i ordet nylon, har man vips en etymologi.

galonreklam
Säten av galon. OCH VERSALER!

Någon reklammakare har helt klart suttit med synonymlexikon:

”Varför kan inte en elegant sak få vara praktisk? Jovisst – GALON! Mjukt och lent i handväskor, robust och tåligt i barnbyxor, lättvättat (och snyggt) som möbel- och bilklädsel. Färgvackert och följsamt i damjackor, stryktåligt och aptitligt som bordbeklädnad. Frappant och lätt i damers regnkappor, vattentätt och smutståligt i – damers regnkappor … därför väljer även damerna … GALON.

Bilden visar en interiör från SAS nya Caravelle-plan med distingerad GALON-klädsel. Den oömma och eleganta resväskan är också i GALON. Alla dessa GALON-varor (och många därtill) finns i affärerna. Men kom ihåg, att GALON® är ett inregistrerat varumärke och tillverkas endast av en enda fabrik, GALON AB, Gamlestadsvägen 14, Göteborg, tel (031) 25 02 20, Stockholm (010) 10 85 40.”

Eftersom Stockholm har 010 och inte 08 som riktnummer, är texten skriven före 1962.

galonfabrik_jornmark.se
Och så här såg Galonfabriken ut 1969. (Bild från jornmark.se.)

Men nu till mitt allra starkaste minne av galon:

rutiga galonbrallor
Rutiga galonbyxor från runt 1965.

Mitt allra, allra första minne är alltså galonrelaterat. Jag var tre år och stod iklädd rutiga galonbyxor och tittade snett uppåt, och där i ett fönster satt en flicka med rött hår. Hon tittade tillbaka, ner på mig. Sedan gick jag vilse, men det minns jag inte ett dugg av.

Uppdatering
Kommentatorskan Pysseliten skickade nyss en fantastisk bild på det som hon var klädd i när det begav sig.

rutig galon
Har ni sett något blankare? Rena rama underverket!
Share
85 kommentarer

Det kom ett mejl …

… eller ett och ett … Det kommer ju mejl som en störtskur hela dagarna, det vet ju ni också.

spam
Ditt Konto Har Stulna Låst!
scandispam
Yeah, just rub it in. HAR NI INTE TILLGÅNG TILL VÄDERUTSIKTERNA PÅ SCANDIC? (Detta kom idag.)
helafamiljen
Jo tjenare. ”Hela familjen” pffft! Jag är kränkt – detta är bara för sansade personer som blott sätter två barn till världen. ”FYRA SJUNDEDELAR OCH INGEN SPANJOR HELA HELGEN” hade varit ett med sanningen överensstämmande erbjudande.

Men så dök det upp ett annorlunda mejl bland mystiska spamtexter om sn*ppförlängare och bortglömda förmögenheter samt erbjudanden till mig om att jag kan få göra reklam för

  • casino
  • betting
  • hudkrämer
  • casino
  • betting
  • modeattiraljer
  • casino
  • betting
  • bästa disktrasan ever.

Och nej, det kommer aldrig någonsin någon och vill ge mig en miljon kronor för att berätta om vilken basketboll som är bäst. Ingen ber mig provskjuta basketkorgar eller i hemlighet testa hotellens temuggar. SJ hade kunnat muta mig till tystnad hur lätt som helst, men det sker inte heller.

Fast det här annorlunda mejlet från Irene Orovitg Raga kunde jag inte riktigt tacka nej till. (Jag tackar ju artigt tack, men nej tack till alla de andra). Så här inleddes det:

Hej hej, 

jag skriver som spansk läsare som gillar mycket din blog och speciellt språkpolisen avdelningen. Jag tänkte att det skulle vara kul om du låt mig skriva ett inlägg om vad vi spanjorer tycker att det är svårt med det svenska språket. Så skulle svenskarna se att de andra också har problemer med språk och kanske har de samma probelemer och du kan svara och säga hur man kan övervinna dem.

Därför, govänner och språkintresserade tokar: gå till Språkpolisavdelningen och se om ni kanske kan hjälpa Irene lite! (Om inte annat: bara heja på henne.)

Share
30 kommentarer

Kalsong på er, grevar och baroner!

ljungberg_2004I min värld är underkläder inte så intressanta. I ett hushåll på sju personer där alla idrottar på något sätt, är underkläder mest någonting som man hanterar i en oändlig ström i tvättstugan. Boooooring, helt enkelt.

Fredrik Ljungberg här till vänster poserade så vackert 2004 att han blev kallad ”farlig” eftersom alla som såg honom blev alldeles till sig i trasorna.

Pfft.

Då är det ju i jämförelse fullständigt livsfarligt med gammal reklam för kalsonger! Se här en annons från 1951 …

kalsipper_1954

De två männen umgås i underkläder och ballerinaskor samt morgontofflor. Förmodligen är det inte en kärvänlig klapp på kinden där utan ett tändande av cigg. Så sött. Men farligt: man måste ju sätta sig med lupp att granska alla detaljer. Inget blir gjort resten av dagen, man googlar ”Chilprufe” för att finna en vettig etymologi och man tänker att det var då fasiken vad man fick ta ut svängarna roligare i forna tiders kalsongannonser.

NewBritainUnderwearWashingDirections_1915

Nu måste vi hoppa lite i kronologin – redan 1913 kom nämligen denna tvättinstruktion för underkläder. Eller som de tydligen hette: ”New Britain Standard Hygienic Underwear”. Som var alldeles fantastiska eftersom de var gjorda av bomull och därför kunde tvättas hemma och inte behövde skickas iväg!

Blöt plaggen noga i såpvatten som ska vara så varmt som möjligt. Tillsätt lite ammoniak. Skölj två gånger i rent vatten som är lika varmt. Krama ur vattnet med en vridmaskin (en mangel med valsar som rullar mot varandra) – gör det inte för hand. Att tvätta snabbt och stryka när plaggen fortfarande är fuktiga rekommenderas varmt eftersom det förhindrar krympning.

Den där urvridaren låter intressant … googl… Ah!

urvridare
En mekanisk tvättmaskin med urvridare på toppen! (Källa.)

Oj! Måste ju hänga tvätt! Gotta go!

Säg gärna till om ni hittar roliga underkläder eller annonser om dem! (Inte för att jag ska skriva en avhandling om den eller vill dregla över halvnakna män [för det hade ju inte varit genuskorrekt utan snarast kränkande och kroppsfixerat och så kan vi ju inte ha det] utan bara för att det är kul!)

Uppdatering!
Karin delade med sig av detta underklädesrelaterade minne:

”Jag brukade hjälpa en äldre granntant att hänga tvätt, för mycket, mycket länge sedan. Det var bland annat trosor, eller underbyxor snarare, för de hade ben. Granntanten chockades svårt när jag hängde upp dem utbredda till allmän beskådan. Hon slet snabbt ner dem och visade hur jag skulle vika dem, liksom sidledes och sedan hänga upp dem. ’Nu’, sa hon belåtet, ’nu kan ingen ana att det är underbyxor!’ Jag var tydligen stor nog hålla inne med min undran vad det skulle göra om någon anade det. Inte heller invände jag att det bara var älgar och rådjur som brukade gå förbi där bakom hennes hus i skogen och de skulle nog ändå inte förstå sig på finessen.”

Share
41 kommentarer