Hoppa till innehåll

Etikett: reklam

Vi fortsätter väl att prata om karantänen, eller?

HEUREKA! Jag har äntligen fått bukt med snoppförlängarna som har förpestat mejlen i flera år. Spammen har plötsligt sinat! Kan det vara så att spamtokarna är sjuka – eller har de drabbats av sunt förnuft? Eller funkar snopparna igen? Har de kanske förstått att jag inte har nåt snopp-problem? Eller ens snopp?

Tysk-romerske kejsaren Karl V med blygdkapselsniffande hund. (Ämnesrelaterad bild.)

Nu kikar jag på annan reklam som dyker upp och i all sin normalitet ter sig komplett absurd när vi allihopa försöker utöva ”social distansering”. Tre icke-corona-relaterade exempel som jag förmodligen inte ens hade sett för bara tio dagar sedan:

1. Vinn en gul påskduk! (Genom att sälja din själ och lämna alla personuppgifter så att vi kan sälja din mejladress till ett snoppförlängarföretag.)

2. SPELA CASINO! Registrera dig med mobilt ID. Enkelt att spela, slipp störiga mail och SMS. (Tillåt mig att slå nån på käften, hur kan detta ens vara lagligt?)

3. Långhelg på spa! (Hahahahaha.)

Knäpp spabild i slutet av mars 2020.

Under den kommande veckan tror jag att kreativiteten kommer att flöda; inte bara gym, restauranger och idrottsklubbar kommer att ha utomhusaktiviteter. Vad tror ni?

Avslutningsvis något för er alla att roas av!

Fredrik Backman vill inte att ni ska läsa den här läsvärda texten. (Fast  det vill han ju. Väl. Jooo. Eller?)

Min djefla man, Sjuttonåringen och jag skulle bara gå en runda i kvarteret – men kom hem med detta.

Och så en gammal favorit från (gulp, tiden går) 2012. Den är fullständigt förtjusande.

Jag har ett råd: hör av er till människor som ni anar att ni inte kommer att träffa på ett bra tag. (Även om ni inte har träffat dem på ett bra tag bafatt och orsaker samt livspussel.) Jag gjorde det igår och fick helt otrolig respons: en har förmodligen corona, en ligger på sjukhus av en annan anledning, några bakar, nån bygger om hela huset, tre jobbar mer än nånsin och sju var permitterade. Men alla var på gott humör.

Share
19 kommentarer

Maken till fånig produkt!

I några sommarveckor prenumererar jag (äntligen) på en papperstidning. Det som var så självklart 2001, när vi hade fyra prenumerationer (Sydsvenskan, DN, SvD och Eskilstuna-Kuriren), är idag så ovanligt att alla barnen kommenterar det.

– Varifrån kom den här?
– Brevlådan.
– Och tvestjärtarna?
– Brevlådan de också.
– Varför är den i två delar?
– För att fler ska kunna läsa samtidigt.
– Men varför?
– För att det är mysigt. Utomhus. Sommar. Frukost.
– Mamma. Du har redan läst alla dom här nyheterna på nätet igår va?
– Mmmmmm.

Prasslet är hemtrevligt, förväntan är stor (men byts snabbt till ett jahaja) och formuleringskonsten verkligen platt. Men jag läser och lär mig! Idag har jag i min prasslande morgontidning tagit del av …

… en miljard (eller kanske blott sju) annonser om vin och champagne med gigantiska varningstexter …
… lärt mig hur den häktade rapparens advokat klär sig …
… förstått att kylklampar är ute …

Den där Rolls-Royce-picknicklådan gör mig förbannad på ett nästan otrevligt sätt. Journalisten (redaktionschef på branschtidningen Motor-Magasinet) försöker förvisso lite lamt låta påskina att det hela är knäppt, men borde (enligt mig) ha tagit i mer.  Några förslag på vad han kanske kunde ha skrivit:

  • När Rolls-Royce ändå håller på, borde de erbjuda försilvrade hårsnoddar till förare med frisyrer över medellängd.
  • Nu inväntar vi Volvos kontring: bilskor med utfällbara ölöppnare i platina.
  • Det här var väl ingenting. Tacka vet jag Toyotas tandpetare i ekträ som kommer från regalskeppet Vasa.

Fnys!

[Eller är jag bara avundsjuk och ogin?]

Share
25 kommentarer

Den springande punkten

Å nu blir det språkpolisnörderi!

Den springande punkten – som faktiskt hoppar.

Den springande punkten är skiljetecknet som far omkring så fort det vankas repliker och parenteser samt ett och annat kolon. Reglerna är egentligen glasklara, men kräver så många förklarande och pedagogiska ord att jag inleder med några exempel istället.

  • Jag hade ont i halsen. (Dessutom i näsan.)
  • Jag hade ont i örat (och dessutom i foten).
  • ”Jag har ont!” utbrast hon.
  • ”Jag har ont”, tjatade hon.
  • Han sa: ”Det har jag med. Grinolle.”
  • Han sa att han också hade ont, och lade (lakoniskt) till ett stilla ”grinolle”, som fick henne att gå i taket.

Man kan se det här med placeringen av punkten lite som landsgränser och enklaver samt Östtyskland.

Se så tokigt det var när Västberlin var en enklav i Östtyskland.
  1. Ett vanligt land är en mening som inleds med stor bokstav och avslutas med punkt.
  2. En enklav är ett litet tillägg som stoppas in mitt i meningen men som har skyddande parenteser. Om man tar bort parenteserna, funkar det vanliga landet ändå utan problem.
  3. Östtyskland är ett vanligt land som dock behöver extra murar i form av parenteser för att riktigt fungera som Östtyskland ju gjorde. Om man tar bort Östtysklands murar (parenteser), kan budskapet läcka in över andra gränser och det blir jättestökigt i texten.

Om detta tankesätt ska fungera, måste jag ju påpeka att världen mår bättre utan en massa Östtyskland överallt.

Östtyska polisonglandslaget i fotboll under VM 1974.

Så här, va:

Ett vanligt land:
Hon skulle bara gå ner till frysen i källaren igår.

Ett vanligt land med en enklav:
Hon skulle bara gå ner i källaren (och hacka loss lite köttfärs ur frysen) igår.

Ett vanligt land med en enklav och dessutom Östtyskland:
Hon skulle bara gå ner i källaren (och hacka loss lite köttfärs ur frysen) igår. (Till yttermera visso har vi inte sett henne sedan dess; hon hittade aldrig upp igen.)

Såg ni punkten där i sista exemplet? Mhmm. Och aha, här kommer min hjärna.Skiljetecken i repliker är lika lätta att placera – alltså när man vet var de ska vara och vet att frågetecken och utropstecken trumfar över kommatecken precis som att fyrtal är mer värt än triss i kortspel.

Utropstecknet eliminerar kommatecknet:
”Du har ju frack!” utbrast hon.

Frågetecknet eliminerar kommatecknet:
”Skulle vi inte på bal idag?” svarade han.

Kommatecknet ska vara med i brist på utrop och fråga – och känns nästan som en liten paus:
”Nej, idag är det kräftskiva”, suckade hon.

Lite enklare blir det faktiskt att tänka om jag tar bort citattecknen i replikerna och stoppar in ett pratminus istället:
– Du har ju frack! utbrast hon.
– Skulle vi inte på bal idag? svarade han.
– Nej, idag är det kräftskiva, suckade hon.

Den springande punkten kan alltså även vara ett försvinnande litet komma som påverkas och hoppar in och ut av plötsligt uppdykande parenteser, citatteckenskrångel eller stökiga utrop och frågor.

(Som bonus kommer här ett litet informativt Östtyskland eftersom ”den springande punkten” faktiskt är ett felöversatt uttryck från just tyskan, där det heter der springende Punkt, som betyder ’den hoppande punkten’.)

Ojojojojojoj, vilken snygg dansk bok!


Det här är braskande reklam för ”Den fascinerande fotbollsregeln och andra språkfenomen” som finns att köpa bl.a. på

Vojne, vojne, vojne. Eller ett marknadsföringstrick.

Share
34 kommentarer

Konsten att skapa en ny logga

Nu ska det inte handla om mig och min logga eller mina försök till loggor eller ens hur kass jag är på att rita. Nu ska det handla om hur jag lyckades hitta världens bästa loggamakare.

Min basketförening Eskilstuna Basket hade en logga som gick på bredden – den var så bred att när den hamnade i numera fyrkantiga format på nätet, syntes bara Basket, inte Eskilstuna.
Gamla loggan. Kul om man har ett brevhuvud och är mer stolt över sin sport än sin stad, kanske. Eller vill vara en av 56:orna.

Så här såg den ut i de fyrkantiga sammanhang som nu finns i den digitala världen.

Två loggor står ut på ett negativt sätt – de är i ett omodernt format.
Dessutom har vi ju en egen basketcup som saknar logga helt – trots att den är världsberömd i hela Sverige.
Så kan man ju inte ha det. Tänkte jag och började rådda utan att fråga nån om lov. (Så får man inte göra, Lotten. Lämna in en ansökan i tre exemplar till berörda instanser och vänta på att en utredning ska tillsättas. Skäms på sig.)
Eskilstuna BasketCup (jag skippar ibland mellanslaget före ”Cup” som en liten och inte särskilt effektiv protest) har genomförts i 31 år och haft massa olika sponsorer (Dumle, Billys Pizza, Eskilstuna Energi & Miljö), men heter alltså numera blott Eskilstuna Basket Cup (med mellanslag) eftersom miljonsponsorerna uteblir. Ungefär så här (var beredd på att bli sjösjuk) har cup-t-shirtarna sett ut under åren:
Cuploggan 2015.
Cuploggan 2016.
Eftersom vi är en ideell förening utan några som helst extraresurser, satte jag mig ner och försökte hitta på något på egen hand. Det gick inte någe vidare, men jag kom på att vi måste göra något. Och ha en fyrkantig logga som passar som app-bild lika väl som tröjtryck.

Steam punk! sa jag till mig själv och tänkte på den stolta industristadens glansdagar med smide och lokomotiv samt bestick.

Och så hittade jag den här vacka skapelsen!
Som ju inte alls är kvadratisk. Så jag frågade Pip-Petter som är reklamare i Lund, och han föreslog den här fulingen som utgångsidé och förlaga:

Perfekt! Man har samma logga till klubben och cupen med blott ”cup” som tillägg på den senare. Och så har man förstås en orange basketboll. Och Eskilstunas skyline!

I den mån Eskilstuna har en skyline. De här husen på en boll? (CC BY-SA 3.0)
Vår nya (ganska kassa) arena på en boll?
De här stackars barnen på en boll?

Hmmmm. Tänkte jag och kände att min logotypkompetens inte räckte till.

Pip-Petter hittade då Formarte AB när han googlade runt. Och så sa han ”den där killen ska ni fråga”. På grund av detta, som han höjde till skyarna:
©Joakim Andersson-Berg.

Jag skickade mittinatten ett toklångt mejl till Formarte och Joakim Andersson-Berg och föreslog massa dumheter och fula färger och bluddrade på så att vem som helst hade känt att det nog är bättre att ta till flykten än med pennan fäkta. Men inte vår loggaman, inte. Han svarade:

– Ja! Vad kul!

Redan efter nån vecka hade han kommit fram till att staden på bollen var en kass idé, men att smideshammaren på något sätt skulle med. Och så kom han med detta förslag:

Cupen fick även den en logga, som är fyrkantig och fin och går i orange. Bollen ser ut att vara på väg ner i ett nät, som även får tankarna att gå till en cuppokal:

Nu ser Eskilstuna Basket inte längre ut som ett avlångt eller brett får bland hermelinerna.

Om man tar och kikar med lupp, kan man nog se att det står Eskilstuna där nånstans.
Så fint! Finns det andra lag som kanske borde byta logga?

Med andra ord: det är jättelätt att skaffa en ny logga. Man kontaktar bara rätt loggaman – Joakim Andersson-Berg.


Ursäkta, uppdatering 26/10 2017

Har ni sett en sån bedrövlig logga?

 

Hon har inte ens skor på fötterna!

Share
61 kommentarer

Träskorna och terrorattentaten på 1970-talet

Jag går här i min nutidsbubbla och tänker på dåtiden, som jag har fått för mig såg ut som i Timotej-reklamen.

Nutiden ser ut så här: ISIS tar på sig terrordåd, Trumpen beter sig ytterst underligt men tv-komikerna i USA är jätteroliga och sommarvädret suger hästballe. Japp. Dåtiden minns jag (om jag tänker efter ordentligt) så här:

  1. Månlandningen. Den svartvita tv:n var pytteliten, mina föräldrar åt ansjovispizza och jag hade morgonrock på mig.
  2. Knästrumpor och plåster på knäna. Många plåster på knäna.
  3. Bulltoftakapningen. Planet var en DC-9:a som hette Viking.
  4. Träskor och plåster på fotknölarna. Många plåster på fotknölarna.
  5. Sidenrosetter i flätorna. (Mina barn vet nog inte ens vad ett sidenband är.)
  6. Västtyska ambassaden. Hilfe!
  7. Sommarsolen lyste utan avbrott.
Fast den här sommarglassen har jag faktiskt inga minnen av.

Nu ska vi se hur det var med de här minnena!

1. Tyvärr kommer jag inte ihåg mer av månlandningen än just det där med tv:n, pizzan och morgonrocken. Däremot trodde jag mig minnas bra mycket mer innan jag förstod att jag blandade ihop allt med den utmärkta filmen Capricorn One. Det är inte ens säkert att mitt magra minne är från den första månlandningen 1969; det kan lika gärna vara från den tredje 1971 …

2. Förmodligen var det det kortkorta modet (som liksom inte ens skylde rumpan) i kombination med träskorna som gjorde att jag hela tiden snubblade omkull och skrapade knäna. Knästrumporna borde ju i rimlighetens namn ha varit långa som fotbollsmålvaktsstrumpor och täckt knäna. Minnet stämmer: jag har ärr och foton som bevis.

3. Flygplanskapningen på Bulltofta ägde rum på hösten 1972 och jag tänkte då mest på att jag var den enda tjejen i klassen som varken hade V-jeans eller snickarbyxor utan bara ett par röda manchesterbrallor. Men just precis den dag när klassfotot togs, kapades den där DC-9:an när jag var hemma och var sjuk. Alltså är jag inte med på bilden i tvåan, men jag kommer ihåg Bulltoftakapningen klart som grumligt korvspad.

4. Att springa i träskor är en konst. Att springa i träskor utan att då och då sparka sig själv på fotknölarna är en omöjlighet. Förmodligen gick plåsterkonsumtionen ner radikalt när barnen började gå i gympaskor istället. Bevis saknas dock – men visst var det så här?

Repris: Kommentatösen Annikas träskobild från 1977.

5. Jag måste ha sett väldigt prydlig ut i mina flätor.

Eller kanske inte ändå? (Fast den där koftan hade guldknappar!)

6. Våren 1975 ockuperade plötsligt ett gäng ur Röda armé-fraktionen (RAF) Västtysklands ambassad i Stockholm. Väl där krävde de att vissa medlemmar ur Baader-Meinhof-ligan skulle släppas ut ur ett västtyskt fängelse, men det hela gick åt pepparn. Nära midnatt exploderade (av misstag, trodde man senare) en bomb inne i ambassaden, som började brinna. På tv-bilderna fick vi se eldhav, poliser, panik, brandkår – och genom allt hördes ett tyskt rop på hjälp:

– Hiiiiilfeeee! Hiilfe! Hiiilfe! Hiiilfe!

Eftersom detta skedde på en torsdag, kan jag inte ha sett detta på tv i realtid. Vilket jag trodde ända till alldeles nyss.

7. Det var fan bättre sommarväder förr. Let me quote SMHI: ”Sedan år 1990 har vädret på midsommaraftonen dominerats av ganska svalt väder […]”.

Blä. (Barnen säger till mig att jag har för höga krav och att detta är helt normalt juniväder. Pfft!)

Nu ska jag gå ut och dansa en regndans. Det kan i alla fall inte bli värre.

Share
67 kommentarer

Å nuuu blire reklam!

Ni som inte förstår (eller rentav har glömt) varifrån uttycket ”och nu blir det reklamfilm” kommer, ska veta att all reklam på bio inleddes med en liten svart-vit filmsnutt och en förnumstig röst som frankt deklarerade:

– Och nu blir det reklamfilm.

Man riktigt hööör den där slutpunkten. Inget utropstecken. Punkt. Så här:

Men hur ska vi göra reklam här och nu? På en reklamfri blogg?

Jo, jag tänkte att kommentatorsbåset ska fyllas med reklam för produkter som faktiskt är oumbärliga. Eller i alla fall lite bra att ha. Som funkar som man tycker de ska och som kanske är värda pengen som de inköps för.

Och tvärtom förstås.

Pluslista – alltså sådant som vi här i Gula Huset gillar och köper gång på gång: ibland mot bättre förstånd …

  • en tvåliters tetra med tacokryddor (fastän man ju kan blanda billigare själv)
  • korianderplantor som vissnar när de kommer över vår tröskel, men som är så himla goda
  • grytbas på burk till thaimat (hot!)
  • mobilfodral från Kina (håller inte så länge, men är jättebra)
  • tulifuckingpaner som vissnar – och inte ens är goda – men som förgyller en kort stund

Minuslista – alltså sådant som vi inte borde köpa eftersom produkten ju är en enda stor besvikelse, men som vi köper ändå, för det kan ju inte vara lika illa som förra gången …

  • avokador
Dyra, ätmogna från Ica. Buhuuu.

Ös på i kommentarerna så uppdaterar jag inlägget!


Uppdatering!

Vi gillar:

Silikondukar som man kan sätta över skålar, formar och byttor med matrester i.

Korianderplantor och andra kryddörter som vissnar dag 2 efter köpet räddas med krukor med dubbel botten och vattenbehållare under samt en filtremsa som suger upp lagom med vatten för att hålla plantan fuktig men inte våt intill ruttnande. (Länkar 1 2 3 4 5 6.)

Gjutjärnspannor och grytor, tulipanjävlar från handelsträdgården, vanligt grisöra från svenska slaktsvin, orangutanger.

Bushmills, GT, rött vin, bubbel, jordgubbar, salta balkar, Webergrillar, Moccamaster kaffebryggare.

Smarta Tupperware, typ två durkslag som kan hakas ihop, lilla burken med krok där man lägger halva citronen och hänger upp på gallerhyllan i kylen, shaker med ”propeller” i locket och sånt, tyska maskinverktyg (gröna), termosmugg, tefilter i tät väv, silikon (inte innanför kroppen). Även silikon i patron. En bra patronspruta.

Åtminstone vad gäller bekvämlighet och hållbarhet, skor av det danska märket som börjar på e och slutar på cco.

Ninjaplast, fummelfri plastfolie. Hittas numera på ICA.
Shoppis, inköpsblock som man sätter på kundvagnen, hemma kan det sitta på kylskåpet. (Finns på Smartasaker.)

Jonas.

Properino.

Rundstickor.

Plastgrejen man luftar vacumburklock med så att de går lätt att öppna. Konservöppnare Svecia (t.v. på bilden). Vakuumproppen till vinflaskan!

Snapphanegrill

Vi gillar inte:

Tupperware, teflonpannor, hundtugg av halvruttet läder, palmoljeinnehållande produkter.

Strömming, billiga äggkokare, verktyg av märket Cotech, flundran på Högbo brukshotell, koriander.

Så specialiserade köksmaskiner och redskap att man aldrig använder dem för att de är för krångliga att ta isär och diska. En dålig patronspruta, det är det värsta som finns i verktygsväg, ger ont i händerna och ohälsosamt hög puls.

Billig trikå i tischor och ”toppar”.

Alla potatisskalare som inte heter Jonas.

En elektrisk fyrkantig stekpanna. En anordning för att hålla maten varm med värmeljus. Nysilverkarott med lock.


Man vill nästan besöka Högbo brukshotell bafatt, liksom.

Share
65 kommentarer

Världens snyggaste bokomslag!

Jag har tidigare mumlat lite om hur jag försöker vara estet och förstå mig på vilka budskap man sänder med olika logotyper, typsnitt, färger och allmän hokus pokus. Man kan helt klart säga att jag fuskar mig fram i designbranschen eftersom jag sällan vet vad jag pratar om. Jag känner bara efter, och vips har jag en åsikt. Den häver jag förstås ur mig med en dåres självsäkerhet, och då kan det låta så här (där jag inleder replikföringen):

1.
– Vilken cool logga! Dom har haft den sedan 60-talet!
– Helt fel proportioner och färger. Bedrövlig, skulle jag säga. Klumpig.
– Fast jag gillar den.
– Okej. Men du har fel, sorry.

2.
– Kolla vilket fult bokomslag! Hahahahaaaa!
– Synnerligen effektivt tror jag. Syns där den står. Säljer sig själv.
– Men vem köper en bok för att den syns?
– Eh. Alla?
– Köper inte ”alla” på nätet numera?
– Nej.

Den är ju så ful att man nästan måste slå in den i brunt papper för att våga läsa.

Jag ska strax berätta vilket det enligt mig allra snyggaste bokomslaget är (skrolla inte!), men först ska ni få se några loggor.

Intressant utveckling av Pepsi-loggan. (Gå tillbaka till den första utan att bli stämda av Coca Cola!)
Booooring. (Men de är säkert geniala.)

Och så några olika bokomslag; den här om krimskrams hade jag plockat upp omedelbart om jag hade stått vid en bokhylla. Och så kommer besserwissern och sabbar min glädje igen:

– Ooooooh, prylar och grejer och 40–50-talsstuk! Nostalgi och ljuvligheter!
– Ingen köper böcker med nostalgi. Förskräckliga färger – väldigt rörigt och svårläst.
– Släng dig i väggen. Den där ska jag ha.
Däremot hade jag inte alls över huvudtaget blivit nyfiken på Harry Potter beroende på hur han (eller omslaget) såg ut anno dazumal:

Den till vänster är första Potter-omslaget från 1997, den till höger en bra mycket senare variant som kanske känns lite mer bekant.

Och nu till det allra snyggaste – ett bokomslag som faktiskt inte har sålt en enda bok …

Kolla på martiniglaset, på fåtöljen, på skuggan … Allt är ju helt rätt.

Det är inte ett riktigt bokomslag, utan bara ett konstprojekt: Aled Lewis har gjort det, men det har tyvärr inte prytt Fitzgeralds bok. Än. Fast enligt mig är det fullständigt perfekt. Här är förresten en variant på den:

Och nu är jag nyfiken: länka och släng in bilder i kommentatorsbåset! Kom med åsikter och synpunkter! Vilket företag hade tjänat på att byta logga? Vem har den perfekta loggan? (Förutom Chicago Bulls.) Och alla ni besserwissrar som vet vad ni talar om: TALA!

Share
112 kommentarer

Ett fynd: Eskilstuna-Kuriren från 1961!

Eftersom jag häromdagen fick för mig att källaren skulle kunna tömmas på skräp om jag bara tog mig an saken, sitter jag nu vid köksbordet med en dagstidning från 1961 framför mig.

helatidn_1961

Tidningen bara låg där i källaren plötsligt. Huset byggdes 1932 som Ica-affär och var chinchilla-farm i början av 1960-talet. Nu ska vi se. Antika tidningar kan man inte bara slänga. Man måste läsa. Länge. (Källaren är förstås inte närmare en tömning nu än den var för ett år sedan.)

Förutom all reklam för Monica Zetterlunds och Kurre Hamrins armbandsklockor, filtercigarretten Kentucky Kings och massa olika transistorradioapparater, får jag även veta att Fidel Castro är psykiskt skadad och att Karl Gerhard är folkpartist samt att Tumba Johansson har tagit patent på namnet Gagarin. Och att det är dags att bogsera regalskeppet Vasa till Kastellholmsviken.

kuriren_1961_radioLUX

Det där priset på 375 kr ser dyrt ut. Nu måste jag kolla. Jahaja:

375 kr år 1961 kunde köpa lika mycket varor och tjänster som 4 384 kr år 2016 mätt med konsumentprisindex
375 kr år 1961 motsvarade betalning för lika lång arbetstid som 11 413 kr år 2016 mätt med löneindex för manlig industriarbetare/hantlangare

Jeeeez. Fast man får ju faktiskt tillgång till ALLA våglängdsområden.


Uppdatering!
Det där med Fidel Castros psykskada orsakade en liten storm hos läsekretsen och en önskan om mer info. Det som i artikeln benämns ”granatexplosion i måndags” var alltså den misslyckade Grisbuktsinvasionen. Och ja, här kallas även Kennedy ”frän”.

castro2

En sanslöst noggrann redogörelse för förloppet finns här, och där kan man läsa att Cubas nuvarande president, Fidels lillebror Raúl Castro, samma måndag felaktigt rapporterades ha begått självmord.

Slut på uppdatering!


Men det som främst slår mig är att det är en ryslig massa olyckor på nästan varenda sida. Detta rapporteras om den 21 april 1961:

  • Traktorolycka: en död lantbrukare.
  • Träspritsdöd: två döda stuveriarbetare, en död verkstadsarbetare.
  • Ännu en traktorolycka: ännu en död lantbrukare.
  • Grävskopeolycka: tioårig flicka död.
  • Vådaskjutning med uppborrad skrämskottspistol (som en startpistol): livshotande skador på yngling, som sköt sig själv i ögat.
  • Klämolycka mellan lastbilsflak och en stenmur: 20-åring fick svåra klämskador men har nu opererats.
  • Bromsande lastbil påkörd bakifrån: medelålders mopedist fördes till lasarettet.
  • Bil sladdade mot belysningsstolpe: kontorist avled omedelbart.
  • Tolv meters fall från byggnadsställning: en skadad byggnadsarbetare.
  • Egendomlig trafikolycka: tjänsteman allvarlig skadad.

kuriren_1961_gnestabo

Det är rysligt svårt att sluta läsa – tidningen är ett fantastiskt tidsdokument. Testbilden på tv visas en timme före programmens början, på P2 får man kl. 17:05 lyssna på programmet ”Toner för tonåringar” och ett begagnat piano kostar minsann lika mycket som en ny transistorradio. Och se hur man skiljer mellan amerikanska och svensksydda jeans!

tips_priest
Där längst upp till höger får vi även veta att det är rysligt kontroversiellt med kvinnliga präster och att det för amerikaner gäller att med kraft sätta ner foten mot detta påfund.

Allt gick inte riktigt att förstå, så jag blev tvungen att göra lite efterforskningar. Vindrickare, tillika fotbollsspelare har tydligen tillrättavisats:

vindrickare

Minsann – det låg tjafs i luften och vindrickningsanmälan kan ha varit ett taktiskt drag:

”… IFK Malmös Gösta Ljung tillsammans med Toivo Lundell skickades hem från ett landslagsläger i Riva del Sole för att han skulle ha druckit några glas vin. Detta skedde i samband med att IFK; Malmö laddade upp inför Rapid-mötet, blev mycket omskrivet och störde vår uppladdning stort …” (källa)

Putäll, på er grabbar!

Jag letar upp dagens Eskilstuna-Kuriren för att kolla hur många dödsolyckor som har rapporterats. Och hittar inte en enda. Det närmaste jag kommer är detta:dagensolyckaJa, huuu.

Share
76 kommentarer

Rutiga galonbyxor

Det är roligt att med jämnåriga prata barndomsminnen.Våra barn berättar också om vad de minns – hiskeligheter som att alla andra hade Pokémonkort och Gogos.

gammalsko

Våra föräldrar pratar om

  • vargavintrar
  • primitiva toaletter
  • baddräkter utan resår.

Jag brukar själv dra upp vedermödor som

  • Niveasalva på kinderna
  • stickiga strumpbyxor med häng i grenen
  • tunga, bruna ”promenadskor”.

Dessutom kunde dessa tre tortyrinstrument kombineras fritt med varandra så att det blev obekvämt att bara tänka på att ta några steg framåt.

Och så har vi ju den fullständigt fantastiska ”fastna med låren på stolen-känslan”. Det var nämligen galon på bilsätena och på varenda konditoristol i hela Sverige, samtidigt som kjolarna slutade strax nedanför midjan. Man tog en tugga på lilla syltkakan, drack lite ur muggen med varm choklad, lyfte med ett sklisschhh-ljud på ena låret som satt fast på stolen. Så sög man lite på ena flätan, tittade på kakan som nästan var slut och så lyfte man på andra låret som satt lika fast som det första. Sklisschhh.

Det var tider, det.

Galon var för övrigt inte alla galontyger i världen utan faktiskt bara just den galonen som tillverkades i en speciell fabrik: Gamlestadens Konstläderfabrik. Om man tar de festilade två förstabokstäverna i fabriksnamnet och sedan klistrar ihop dem med de tre sista i ordet nylon, har man vips en etymologi.

galonreklam
Säten av galon. OCH VERSALER!

Någon reklammakare har helt klart suttit med synonymlexikon:

”Varför kan inte en elegant sak få vara praktisk? Jovisst – GALON! Mjukt och lent i handväskor, robust och tåligt i barnbyxor, lättvättat (och snyggt) som möbel- och bilklädsel. Färgvackert och följsamt i damjackor, stryktåligt och aptitligt som bordbeklädnad. Frappant och lätt i damers regnkappor, vattentätt och smutståligt i – damers regnkappor … därför väljer även damerna … GALON.

Bilden visar en interiör från SAS nya Caravelle-plan med distingerad GALON-klädsel. Den oömma och eleganta resväskan är också i GALON. Alla dessa GALON-varor (och många därtill) finns i affärerna. Men kom ihåg, att GALON® är ett inregistrerat varumärke och tillverkas endast av en enda fabrik, GALON AB, Gamlestadsvägen 14, Göteborg, tel (031) 25 02 20, Stockholm (010) 10 85 40.”

Eftersom Stockholm har 010 och inte 08 som riktnummer, är texten skriven före 1962.

galonfabrik_jornmark.se
Och så här såg Galonfabriken ut 1969. (Bild från jornmark.se.)

Men nu till mitt allra starkaste minne av galon:

rutiga galonbrallor
Rutiga galonbyxor från runt 1965.

Mitt allra, allra första minne är alltså galonrelaterat. Jag var tre år och stod iklädd rutiga galonbyxor och tittade snett uppåt, och där i ett fönster satt en flicka med rött hår. Hon tittade tillbaka, ner på mig. Sedan gick jag vilse, men det minns jag inte ett dugg av.

Uppdatering
Kommentatorskan Pysseliten skickade nyss en fantastisk bild på det som hon var klädd i när det begav sig.

rutig galon
Har ni sett något blankare? Rena rama underverket!
Share
85 kommentarer

Det kom ett mejl …

… eller ett och ett … Det kommer ju mejl som en störtskur hela dagarna, det vet ju ni också.

spam
Ditt Konto Har Stulna Låst!
scandispam
Yeah, just rub it in. HAR NI INTE TILLGÅNG TILL VÄDERUTSIKTERNA PÅ SCANDIC? (Detta kom idag.)
helafamiljen
Jo tjenare. ”Hela familjen” pffft! Jag är kränkt – detta är bara för sansade personer som blott sätter två barn till världen. ”FYRA SJUNDEDELAR OCH INGEN SPANJOR HELA HELGEN” hade varit ett med sanningen överensstämmande erbjudande.

Men så dök det upp ett annorlunda mejl bland mystiska spamtexter om sn*ppförlängare och bortglömda förmögenheter samt erbjudanden till mig om att jag kan få göra reklam för

  • casino
  • betting
  • hudkrämer
  • casino
  • betting
  • modeattiraljer
  • casino
  • betting
  • bästa disktrasan ever.

Och nej, det kommer aldrig någonsin någon och vill ge mig en miljon kronor för att berätta om vilken basketboll som är bäst. Ingen ber mig provskjuta basketkorgar eller i hemlighet testa hotellens temuggar. SJ hade kunnat muta mig till tystnad hur lätt som helst, men det sker inte heller.

Fast det här annorlunda mejlet från Irene Orovitg Raga kunde jag inte riktigt tacka nej till. (Jag tackar ju artigt tack, men nej tack till alla de andra). Så här inleddes det:

Hej hej, 

jag skriver som spansk läsare som gillar mycket din blog och speciellt språkpolisen avdelningen. Jag tänkte att det skulle vara kul om du låt mig skriva ett inlägg om vad vi spanjorer tycker att det är svårt med det svenska språket. Så skulle svenskarna se att de andra också har problemer med språk och kanske har de samma probelemer och du kan svara och säga hur man kan övervinna dem.

Därför, govänner och språkintresserade tokar: gå till Språkpolisavdelningen och se om ni kanske kan hjälpa Irene lite! (Om inte annat: bara heja på henne.)

Share
30 kommentarer