Precis lagom till att jag har vant mig vid att stava avokado med k (vilket ju borde ha varit en självklarhet för länge sedan), visar det sig nu att avokadons poppisdagar är räknade.
The avokado-end is tydligen near. Och här kommer för att fira detta några av mina bottennapp för ungefär 18 kr styck.
Usch.Blä.Örk.Surprise!!!
Avokadoaversionen i världen beror dock inte på besvikelserna ovan. Förutom att avokadorna kostar skjortan och sällan är bra, behöver de ohemult stora mängder vatten och så forslas de dyrt och inte alls med miljövänliga segelbåtar – och inte är det avokadoodlarna som får kosingen. (Låter bekant, va?)
Men hur länge har vi käkat avokado i Norden? Hm. Oj! Jag visste inte att avokadon fanns i Sverige såpass tidigt som på 1930-talet!
En annons från NK i SvD 1935.
Jag ser framför mig hur kokerskor och hembiträden liksom jag stod där och svor över bruna trådar och övermoget klegg. Eller var avokadon månne tåligare förr? Eller var det kökspersonalen som var tåligare? Hur som helst finns det inte en enda avokadoannons 1939–45. Sedan dyker de upp igen.
Avokadohalvornas årtionde! (SvD 1978.)
Men hur ska Sveriges befolkning klara sig utan guakamole (som det ju borde stavas) på fredagskvällarna? Jo, med bondbönor – vars pris jag inte har den blekaste aning om. Men inte är det 18 kr styck.
Jag har nu hittat 27 bondböneröra-recept som varierar oerhört lite sinsemellan. Här kommer ett mellanting av dem alla!
300 g bondbönor (utan skidor, men det vette attan om de måste kokas eller ej)
1 hackad röd chili
2 hackade mittemellanstora vitlöksklyftor
2 msk finhackad mynta eller koriander
en halv pressad citron
2 msk turkisk yoghurt
salt och svartpeppar
Gån ut och testa! Rapportera gärna!
Uppdatering!
Bondbönorna måste kokas! Annars blir det katastrof!
Jag har såna kniviga problem. Skärpan finns inte där. Jag är slö som en kniv i mitt eget kök – pennan är bara mäktigare än svärdet om detta svärd är uddlöst och oskärpt.
Nämen. Jag skulle bara krafsa ner några spridda tankar på ett papper, där jag satt i bilen och väntade på en kompis som ville övningsköra. Och plötsligt såg anteckningarna ut som en dikt om prestationsångest eller skrivkramp i coronatider.
Fast knivarna i huset ÄR ett problem. De vill inte skärpa sig hur jag än försöker. Men vänta. Filmtajm!
För några år sedan köpte jag ett dyrt knivbrev och skickade iväg alla köksknivarna till Västkusten. De kom tilllbaka vackra och slipade med ett krav på mer pengar och ett intyg på att jag hade LOVAT att för ännu mer pengar anlita företaget två gånger till inom ett år.
(Stillsam tankepaus. Undrar hur det gick. Lyckades jag ruska mig av dem? Betalade jag verkligen en halv förmögenhet två gånger till detta år – och varför minns jag i så fall inte den ljuva tiden med slipade knivar? Hm.)
Strax före jul 2020 tog jag ner mina fyra finaste knivar och cyklade till Rademachersmedjorna här i stan. Slipmannen där visste nog hur en slipsten ska dras, men knivarna blev fan inte bättre. Jag har genom åren köpt olika slipmojänger och brynen och slipar så att svetten lackar och plåstren sprätter. Men inget blir bra!
I förra inlägget råkade jag nämna dessa mina bekymmer, och fick meddetsamma ta del av massa råd och erfarenheter! Yes!
Knivarna ska vara vassa, annars skär man sig.
Manligheten sitter i prislappen.
Med ett skärpstål av stål måste man arbeta rätt vinkel, ungefär 23°, annars blir eggen felvinklad, slö och dum.
När köttstyckare med nyslipade knivar ger sig på en knubbig liten gris, ser det ut som om de skär i rumsvarmt smör.
Global och flitig användning av V-format keramikbryne med två pinnar omlott is da shit.
En liten rakduk fungerar väl som graviditetsannonsör.
Nu är frågan om jag kan stoppa ner alla knivarna i en väska och åka till Dalarnas bästa knivslipare – eller om jag bryter mot knivlagen då?
… fred på en pandemifri jord, förstås. Solsken och nya knän. En fungerande bil och en badrumsrenovering. Ett par meter av Viola Gråstens lintyg ”Oomph” också, tack.
En helklockad klänning tänkte jag sy till ett eventuellt midsommarkalas.
Men jag har kommit på mig själv med att drömma om en faslig massa andra saker – som är komplett gratis. Nu kommer ni strax att skaka på huvudet och säga ”nu upprepar hon sig minsann” samt ”äh, kom med nåt nytt, va”.
Pfft, jag minns knappt vad jag gjorde i morse, så jag stirrar intensivt på en taklist, visslar ”Old Man River” och låtsas som ingenting.
Jag önskar mig av er, kära kommentatorer (som kanske inte heller minns något och som inte heller ens vet vilken dag det är) –
matrecept (de behöver inte ens vara enkla!)
vintips
brödrecept (inge krångel, jag har inte surdegar och jässtenar eller vad det heter)
coola hushålls- eller toapappersrullelösningar
alla möjliga inredningsidéer förresten
husmorstips (inte flugsmälla i bestickkorg)
sedelärande historier.
Det här med recept har jag bett om förut, så vi kör en liten repris – några som föll oss i smaken!
Min egen (hm, definitionsfråga) pastasås:
Man tager sig en burk med krossade tomater.
Man tager sig en burk med tapenade.
Man blandar.
Man häller rubbet i nykokt pasta.
Men ni ska få mer!
Falstaff, fakir. Hur i hela friden en så allvarlig man med till synes milt sinne kunde vara så halsbrytande rolig, är en gåta.
Här kommer en av Falstaff, fakirs sedelärande historier – av mig iklädd modern språkdräkt:
Nioåriga Pella hade trots sin unga ålder ljugit två gånger, vilket tyngde hennes ärliga mamma. Hon förmanade dottern och bad henne att alltid tala sanning – samt hotade med att stänga av diverse mobilappar om hon inte lydde. Den lilla Pella brydde sig dock inte nämnvärt om detta, vilket vi strax ska få höra mer om.
En vacker sommardag var den lögnaktiga Pella ute och lekte med ett par sanningsälskande kompisar. De fotograferade varandra och lade ut bilder på Instagram och kommenterade dem sedan på ett kanske inte alltför trevligt sätt. Då kom en liten katt tassande mot dem.
– Min katt! utbrast Pella.
Eftersom de små sanningsälskande flickorna trodde på Pella, började de genast att jaga fatt på katten för att ta bilder på den. Katten fräste och jamade, och krängde sig loss när en av flickorna lyckades dra den i svansen. Kattens ägare kom ut ur sitt hus och ropade till tjejerna:
– Vad gör ni? Varför jagar ni min katt?
En av tjejerna svarade snabbt:
– Vaddå din katt? Det är ju Pellas!
– Det är det inte alls, och förresten får ni faktiskt inte jaga katten och dra den i svansen oavsett vem som äger den! Kom hit, tjejer! Nu ska ni få lära er hur man umgås med husdjur!
Det ville tjejerna inte alls, så de sprang iväg, ända hem till Pellas mamma. Där berättade de vad som hade hänt och hur Pella hade påstått att hon ägde en katt.
Detta gjorde Pellas nyss så sansade mamma så vansinnigt ledsen att hon den kvällen grät ihjäl sig.
Moral:
Den som fortsätter att ljuga
kan ta kål på pappans fruga.
Fyll kommentatorsbåset med nästan vad som helst – gärna sånt som piggar upp!
Jag förstår att ni faktiskt vill njuta av språket i originalet också. ”Den lögnaktiga Pella” finns på Litteraturbanken, men jag erbjuder härmed lässervice:
”Den lögnaktiga Pella” (1894) ur ”En hvar sin egen professor eller Allt menskligt vetande i sammandrag. Kortfattad encyklopedi af Falstaff, Fakir. III delar i ett band”.
När det var varmt ute häromveckan – eller om det kanske var en halv evighet sedan – fylldes jag av renoveringsenergi. Fönster togs ner och kittades och slipades och målades, en balkongdörr från 1995 ser nu ut som om den sattes in vid förra sekelskiftet (vilket var mitt mål) och en ytterdörr fick ett ansiktslyft med mer spackel än Kizz.
Ytterdörren, som har gått från spårfräst 1990-tal till 1930-talsfunkis. (Minst ett varv till måste den dock målas.)
Men så blev det ju kallt och regnrusk. Vi tände eld i kakelugnen. Och vips, rann all energi ur mig och jag blev som en oktobertrötting. Ont i axlarna, vatten i knäna, knaster i hälsenorna och arga blickar åt SMHI:s håll.
Så då började jag för första gången sedan ungefär 13 mars att inspektera vad som finns på Netflix och de andra tjänsterna samt vår statliga SVTPlay. Det mördas i Dublin och på den engelska landsbygden regnar det död och bedrövelse. Alla kramas överallt, alla tar varann hårt i händerna och helt främmande människor kindpussas.
Näe. Sånt sciencefictionskräp kan man ju inte titta på i dessa dagar.
Så nu planerar jag att begå helgerån och måla en Carl Malmstenhylla vit samt att pynta vårt förfärliga 1970-talsduschrum med en sån här golvmålning.
Jag antar att perspektivet bara funkar från ett håll, men det gör väl inget i ett litet rum?
Fast helst skulle jag vilja lägga upp fötterna, äta praliner och läsa en riktigt jädra välskriven svensk bok eller kolla på en film med massa smartprat – som i ”The West Wing”.
Och tågluffa. Jag vill luffa till Prag och äta praliner där istället! Orientexpressen tar jag mig an sedan, och därefter ska jag banne simma över Medelhavet insmord i ekologiskt valfett.
Eller så målar jag den där synvillan, bara.
Och vad drömmer ni om, där ni sitter framför öppna spisen/lägerelden/induktionsspisen?
Nä förresten. Den där karriärstegen är mer som en … trebent pall. Jag tog mig upp på sitsen runt 1988 och sedan sparkade corona av ett av benen, så nu ligger jag på rygg och sprattlar. Eller – jag har ju faktiskt stortån kvar på ena möbeltassen, så helt kört är det inte.
Många av mina vänner har dock drabbats av galopperande analfabetism och munhäfta och bett mig om hjälp, så jag har sysselsättning hela dagarna – tack och lov. (Jag kan naturligtvis inte ta betalt av dem eftersom de liksom jag ju saknar inkomst. Min manaaascher här i kommentatorsbåset kommer att slå sig för pannan och påstå att jag är hopplös. Men det är just det jag inte är. Det finns hopp om livet!)
Så vad kan jag nu göra med alla
språkkunskaperna
de pedagogiska tricken
alla roliga exempel
radiorösten
den spretande allmänbildningen
mina snabba tangentfingrar?
Jag kan göra en podcast! (Jag hör min manaaascher slå sig för pannan igen.) Nej, man tjänar inte pengar på sånt om man inte är kändis. Men vem vet, jag kanske slår världen med häpnad? Den ska heta ”När Lotten får avgöra”!
Min djefla man har bra mickar för sitt musicerande. Studion fick placeras i sovrummet med massa kuddar, täcken, tyger och bokhyllor så att ljudet skulle bli bra. Till och med puffskydd fixade vi! Så jag har nu spelat in 15 olika ljudfiler som handlar om allt från Tyfoid Mary till konsten att sätta punkt när man skriver. (Vilket jag visserligen bara behärskar i teorin.)
Men så visade det sig att jag har visslande sssss! Jag måste börja om från början med en lite sämre mick som inte tar upp alla ljud! Annars kommer lyssnarna att bli galna!
Då gick jag med bestämda steg ut i skogen med kamera och ljudutrustning. För var, om inte i en snårig skog, ska man berätta om texter som är ogenomträngliga som en snårig skog?
Först testade jag med en kass mick som skulle eliminera mina visslande s. Då hördes nästan ingenting:
Sedan krånglade jag fram en precis lagom bra mick, och då …
Köp ficklampor, konstiga saxar, tuschpennor, ballonger, förstoringsglas och reflexer till alla som är mellan fyra och tio år och ruinera er sedan på antikvariaten när det gäller julklappar till resten av släkten!
Eller …
(Nu kommer riktigt bra julklappstips. De är miljövänliga, de är bra och goda, de kräver inte annan ansträngning än paketerandet.)
1.
Jättesvår att packa in är förstås en bal med toapapper – men åh, vad användbar den är! Av någon anledning gillar folk inte att köpa toapapper, så de blir jätteglada (för att de är väluppfostrade) när jag kommer kånkande på en bal.
Såna här rullar har inte vi, för då kloggar vårt gamla avloppsrör igen; vi måste ha korta, korta fibrer.Sedan kan man ju leka lite med toapapper i överflöd. (Bilden ”balklänning av toalettbal” stod icke att finna.)
Fast egentligen borde vi kanske torka oss i rumpan med små färgglada, fuktiga tygtrasor av gamla lakan?
2.
Ost! Köp en präst, en chiliprickig och en Cambozola och baka ett bröd till! (Okej, om man inte är av den bakande typen kan man ju köpa ett paket knäckebröd istället.)
Men jag har lärt mig att man faktiskt inte får hugga av den fina spetsbiten först! (CC BY-SA 3.0)
3.
Ge bort en gammal telefonkatalog! Sanna mina ord; det finns så få kvar att den som äger en förmodligen kommer att kunna sälja sitt exemplar för tusentals kronor om bara några år.
Pssst. Jag äger ingen gammal telefonkatalog.
4.
Gör en lista med användbara appar att ge bort – inklusive installationshjälp. Och de två första ska förstås vara SAOL och SO.
SAOL. *lycklig suck*SO. *lycklig suck*
När man ändå är igång, är det roligt att introducera de inte redan frälsta i det under som heter Swish. Det är plötsligt så kul att betala sina skulder.
5.
Gå ut och köp en gammal klänning på second hand. Gärna den anskrämligaste som står att finna, för den är säkert modern nu.
Den här kan man köpa på nätet (Jensens) för 890 kr. *ryyys*
Själv önskar jag mig bara handgjorda teckningar och skrivalster av barnen samt en tågluff av min dyre make och husbonde. Och en ost eller två. Samt nya knän och basketskor som matchar dem. Och en bil med finurlig registreringsskylt.
Fast mest vill jag faktiskt bara ha roligt.
Uppdatering!
Årets julklapp är tydligen en parkeringsplats för mobiltelefoner. Pffft. Så fånigt. Köp inte den. (Kul att länken visar att artikelns ursprungliga rubrik inte alls var ”Årets julklapp blev mobillådan” utan ”Tågresan tippas bli årets julklapp”. Ni ser, jag ligger i framkant – jag som vill ha en tågluff.)
Uppdatering II!
Kolla vilken fin telefonkatalogsbild jag nyss fick från Flinn i UB i Lund.
För att vara slutet av juli och total (ljuvlig, förlåt miljön) värmebölja, händer det osedvanligt mycket. Jag tycker mig minnas min barndoms lika varma (i alla fall 1975, så det så) somrar som händelselös ööööken.
Jag snabbkollar nu 1975, och ser att det ju hände en hel del även då. Ett flygplan kraschade i N.Y., Indira Gandhi befanns vara skyldig till korruption och Anders Gärderud satte världsrekord på 3 000 meter med 8,09,8 fastän det inte var OS-år. Och jag fick påssjuka och blev stungen av en geting i armhålan när vi var på väg för att kolla på regalskeppet Vasa för första gången.
Men kolla här på 2019:
Trumpen twittrar galenskaper i största allmänhet
vi slåss mot jättemånga getingar som alla vill äta upp vår spanjor
en amerikansk rappare som är JÄTTEKÄND (jfr Anders Gärderud, liksom) häktas pga. misstänkt misshandel och Trumpen twittrar ännu fler galenskaper
mina barn far land och rike runt – Nittonåringen har hamnat i Abisko
det är 41 grader varmt i halva Europa – i den andra halvan är det blott 39
någon har hittat ett dinosaurielårben i Frankrike
en Emil i Lönnebergaliknande man är nu premiärminister i Storbritannien
Per Gessle är förkyld.
Heja sommaren!
Fånig köpebild som ska illustrera ”oj så varmt det är på kontoret när jag dricker te”.
Jag måste bara skänka en tanke till alla som inte gillar värmen. Ni är galna och tokiga, men lite synd är det allt om er. Lika synd som det är om mig i oktober, när jag måste rota fram fingervantarna och cykla i kalla ishavsvindar iförd slalomglasögon.
Hett tips!
Ta en sprejflaska eller köp en på Clas Ohlson för 30 kr.
Jag är inte introvert till vardags, utan gillar att snacka vilt, högt och brett, att slänga mig i kristallkronorna och dansa på bardisken.
Jag (till vänster) med barägarinnan till höger.
Men ibland får jag en släng av ”lämna mig ifred och förresten dra åt helvete” eller ”nämen nu är ju alla här lite dumma i huvudet, så nu går jag hem och sover”. Då har jag inga som helst problem med att sticka, dra, fara eller bara åka.
Dock känner jag människor som trivs i bekanta sammanhang men som inte på några villkor finner något nöje i att festa med okända eller åka på tjänsteresa – med allt vad det innebär. Och just på tjänsteresa måste man ju (förväntas man i alla fall) vara social och aktiv samt pigg på äventyr. Så nu gör jag en liten instruktionsbok!
Den introvertas problem på tjänsteresa!
Resan dit sker (alltför) ofta per flyg. I flera timmar måste den introverta stackaren sitta och konversera en jähättetrevlig kollega som har köpt en ny handväska och som längtar tills hela gänget landar och ska UT Å HITTA MAT! (Oh no.)
Ankomsten sker sällan så att det bara är att ramla i säng. Nej, först ska alla tillsammans UT Å HITTA MAT!Jättekul! (Not.) Den introverta vill hellre sitta på hotellrummet och knapra på en knäckemacka och dricka ljummet te gjort på kranvatten.
När jobbdagen är slut, ska alla UT Å HITTA MAT! Jättekul! KOM! (Näe.) Den introverta vill möjligtvis strosa lite ensam och möjligtvis äta, men helst inte i sällskap med nån annan.
För då tar kraften slut.
Trött som en pannkaka.
Några repliker för den introverta!
Här kommer några användbara meningar som kan användas av den introverta – antingen i tal eller i skrift – inför en sån där hemsk tjänsteresa till kanske Paris eller Barcelona.
Ni vet den där tjommen som smyger undan från festens centrum och diskar i köket? Det är inte för att det är kul att diska. Det är för att det tar energi att träffa folk. Jag orkar helt enkelt inte mer än en liten stund.
För mig går det åt jättemycket energi att vara på konferens eller åka på tjänsteresa, så jag går helst hem och lägger mig så fort vi har jobbat färdigt. Jag tycker hemskt mycket om mig själv som enda sällskap!
När jag går iväg för att vara ensam och ladda för nästa dag är jag inte arg eller sur eller ens osocial. Jag är bara så himla trött.
Så vad händer när jag – den utåtriktade – blir sådär? Mini-introvert liksom? Trött på prat och babbel och allmänt avig?
Då ser jag ut så här och så muttrar jag nåt om pfft och skrnff samt öh och så sticker jag.
Har ni fler tips?
Uppdatering
Vi försöker oss här i familjen på några definitioner, men inte enligt ordboken utan som vi tolkar orden:
extrovert: blir trött av att vara ensam, får energi av folk runtomkring. introvert: blir trött av att vara med folk, får energi av att vara ensam. utåtriktad: social och pratglad. inåtvänd: föredrar att hålla sig för sig själv, undviker kontakt med andra människor.
Det är absolut helt korrekt och miljömedvetet att inte köpa massa pryttlar, prylar, skräp och trams till julafton. Fast kan vi inte bara köpa några få? Jo!
Mina julklappstips nedan kommer att hjälpa er att chilla, andas, sluta snegla på grannens fina ljusslingor och istället ta en ägghalva till.
Men placera dem för jösse namn inte på en blåmålad, torr planka.
Upplevelser
Köp en timme på en häst åt lillbrorsan!
Boka en timmes biljardspel med pappa!
Köp två timmars städhjälp åt lilla barnfamiljen!
Champagne
Ja, det var inte mer än så: köp champagne. Till alla. (Men särskilt till mig.)
Prylar
Jag har idag läst om ”gadgets” såpass att Googles alla sökalgoritmer har blivit tokiga. Reklamen som dyker upp på min skärm vill att jag främst ska fokusera på …
… små, coola och platta verktyg …… soffprylsorganiserare …… och handskar med inbyggda LED-lampor.
Andra saker som man sällan ger bort men som kanske uppskattas kan vara
en basket basker
en drulleförsäkring
en brickupphängare som man kan stoppa in nåt kul i
foton som är framkallade på gammalt vis
raggsockor (alla vill ha raggsockor).
Men köp inte en baconupphängare.
Viktiga råd till alla som fortfarande vill ha riktiga granar som dör på annandagen eftersom de huggs redan i början av december:
Köp granen så fort de dyker upp utanför mataffärerna så slipper du leta upp barn som inte är straffmyndiga och tvinga dem att hugga en gran på kvällen den 23 december.
Ha alldeles för mycket glitter i granen – det hänger kvar så vackert när alla pumlorna strax efter barren har ramlat ner på golvet.
Sätt nåt roligt och distraherande i toppen – en godzilla, en leksaksbil, en vitlökspress.
Alla vet vi numera (väl?) att bakpulver kan putsa mässing, gamla flugsmällor klippas sönder till bestickkorgsskydd och att vinäger luktar så illa att all stank försvinner? Husmorstipsen haglar! Svenskt Husmorslexikon har fått ett uppsving! Alla vill ha servettringar!
Men … hur googlar man?
Här kommer nu några tips – men kom ihåg att ni inte får samma träffar som jag eftersom Google tar hänsyn till sökhistoriken. Om jag söker på ”boll”, vet Google numera att presentera många basketbollar och väldigt få rugbyditon. Here we go!
Att googla är en konst!
1. Citattecken ””
Om jag googlar Brad Pitt rakt upp och ner, är risken stor att en och annan pitt dyker upp. Om jag däremot söker på ”brad pitt” med citattecken, kommer (förhoppningsvis) bara Brad Pitt att dyka upp i resultatet.
2. Minus –
Om jag är nyfiken på vad det står om depp (som i höstdepp), kommer mitt sökresultat sannolikt på grund av min sökhistorik att fyllas med bilder på Johnny Depp. Om jag istället googlar depp -johnny, kommer Google att presentera ett resultat utan Johnny.
3. Plus +
Ponera att jag vill lära mig att busvissla med fyra fingrar i munnen. Inte två. Inte tre. Fyra. Då googlar jag busvissla +”fyra fingrar”, där det lilla plustecknet talar om att resultatet måste innehålla fyra fingrar. Inte fem. (Det hade varit omöjligt att få till en ton.)
4. Asterisk *
Ibland glömmer man ett ord i en fras. Eller en låttext – hur går den nu … trallalaaa, you got nåt on yo nåt annat, trallala … disgrace …? Nu googlar vi med de bortglömda orden ersatta av en asterisk: ”you got * on yo * * disgrace”
Ja!
5. Kolon :
Tänk om du vill veta vad jag skriver om recept. Då talar du om för Google att du bara vill leta efter ordet recept på min blogg så här, så dyker massa köttfärssås upp:
Här blev jag inte nöjd med sökresultatet eftersom jag ville se hur ett sådant schema skulle kunna se ut, så jag klickade på ”Bilder” – och vips. kom en bättre vy upp.
Eller kanske vill du ha råd om influensavaccin? Googla influensavaccin och tala om att det i titeln på sökträffen ska stå råd:
Experimentera! Klicka på Bilder om det är svårt att få överblick! Läs mer här!
Det finns oerhört många andra sätt att googla meningar, fraser, halvhjärtade formuleringar och exakta ord. Ofta måste jag ta till engelska när jag söker, men jag försöker nästan alltid på svenska först. Men nu tycker jag att ni i tur och ordning ska googla:
do a barrel roll
askew
google in 1998
flip a coin
Kuriosa! ”Kronan” är framsidan med en bild på regenten utan krona, medan ”klaven” är baksidan – med en bild på en krona.
