Nehej, här kommer inte några tankar om 2023.
”Det är som bekant svårt att sia – särskilt om framtiden” sa en av de gamla redaktörerna på Nationalencyklopedin då och då. (Särskilt när vi andra ungdomar yrade om ”men hur kommer man att tänka på 1990-talet då?”.) (Kuriosa: fyra korrekta skiljetecken i rad.)
Jag tar raskt ett kliv tillbaka till nyårsafton 1922 istället. På den tiden hade SvD ju annonser på förstasidan, så de braskande rubrikerna återfanns längre fram i tidningen. Jag läser ändå andaktsfullt med lupp på förstasidan att
- Iskafors galoscher äro de bästa
- man kan bli tvungen att byta firmanamn för att andra klampar in på ens revir
- bilen Jewett var 6-cylindrig och kallades ”vagn”.
På nyhetssidan står det att Tyskland borde betala skadestånd, att socialstyrelsen, pensionsstyrelsen samt riksräkenskapsverket måste dra ner på antalet anställda samt att hela besättningen på isbrytaren Malygin är tvättäkta bolsjeviker.
Men hu. Har ni sett?!
Artikeln om Harriet Bosses översvämning är så initierad och ingående att den är värd en läsning. Klåparen till vattenledningsentrepenör lät vänta på sig, varför en arbetslös (man?) letade sig fram till huvudkranen medan husets invånare förgäves försökte ösa sig ur dilemmat.
Nu måste vi stanna till och tänka på klänningarna. Fru Bosse var sedan länge skild från Strindberg och hade ännu inte blivit ihop med Edvin Adolphson, varför hon var ensamstående mamma till Anne-Marie – som dog så sent som 2007. Jag anar att Harriets garderober upptog stor yta i lägenheten (johodå) och lider alldeles förfärligt av att klänningarna drunknade.
Man kan ju faktiskt tänka sig att den här (i hennes ögon omoderna) trasan från 1909 faktiskt hängde i en av garderoberna?
Ni ser: allt är precis som det var för 100 år sedan. Influensarna har problem med kläderna, vissa länder beter sig illa, nya bilmodeller och vattentäta skor is da shit medan arbetslösheten slår till både här och där. Och språkkunniga människor måste förstås annonsera om sina talanger.
Fast okej, bolsjevikerna utmärker sig inte lika mycket idag kanske.
Jag känner nu att DN behöver få sin förstasida 31/12 1922 publicerad så att det blir lite rättvist. DN hade nämligen rubriker och inte blott annonser där!
Sovjet exporterar spannmål fast befolkningen svälter, jojo det var från Ukraina det, sen Stalin slog sönder det mycket produktiva privata jordbruket.
Gu, vad jag är less på alla dessa skitstövlar, då som nu.
Gott nytt på er allibody, förresten.
Japp japp, same same fast different. Jäkla ryssar att fara fram med ödeläggelse och död.
Men nu har vi lov och kan simma ut ur bild ett tag. Slå på en Netflixserie, tex Inventing Anna och beundra tjejen, som så helt utan rättspatos lurade människor inom New Yorks konstelit och rika finansiärer! (Jag försvarar henne inte, är bara helt fascinerad av hur lättlurade människor är.)
Gott nytt år!
Hette hon inte Anna i ”Ärliga blå ögon” också? Hm. Lurade människor på ett charmerande sätt gjorde hon iaf. Om jag kommer ihåg rätt. Det var ju ett tag sedan jag var ung och såg den på TV.
Om det var mer eller mindre lika illa ställt för hundra år sedan, kommer det bli antagligen bli lika illa om hundra år. Bara med annan teknologi. (Var det väl någon som sa?)
Gott nytt år!
Gott nytt! Vi hoppas på fred, helst i kombination med avsättande av en viss rysk ledare. Och ett år utan dödsfall bland unga närstående skulle vara trevligt.
Netflix begriper vi oss inte på riktigt.
Gott nytt! Löfte:ska verkligen försöka vara mer aktiv med din adventskalender, så kul.
Gillade äv förra inlägget, men huset vid ålle, nej, det är jättefint ju, tur de bara lyfter det lite grann. Helst hade man sett att både Look,Mr och Las Palmas tobak fick vara kvar – men vem köper snordyra herrkläder och röker pipa numer? Mer info om huset, marmor minsann
https://sv.wikipedia.org/wiki/Klarabergsgatan_33%E2%80%9335
Gott nytt år, alla!
Vilken tjusig hatt hon har, fru Bosse. Men vad är det hon har över armen till vänster på fotot. En muff?
Lille Maken var en trogen kund hos Look, Mr! i alla år, först hos det äkta paret och sedan hos deras son. Äldsta plagget därifrån är en kavaj, 35 år vidpass, och fortfarande i bruk. Butiken var den enda i Stockholm som sålde Hollingtons kläder. Så nu blir det till att resa till Paris.
Ni vet mina forna äventyr med SJ? Tåg som inte går, som blir sena, som tappat lutningen och som luktar kräk?
Idag hade jag varit på väg mot Öland i tre timmar innan tåget till slut lämnade Eskilstuna … (Befinner mig nu i mörkaste Småland och har minst tre timmar kvar.)
Ökenråttan: precis, sketsnygga de kavajjackorna (minns att Hasse Alfredsson bar dem) hur som, kollade upp om ngn i Sverige har dem och hamnade på skillingediversehandel.se som hade några kvar i div storlekar. Men, vad de hade snygga sammetskappor, eja, om våren kommer.
Lotten: hmm, tåg verkar omöjligt numera, sinnes. Stefan Demert kan inte ha förväntat sig detta ändå.
I Publicistklubbens jultidning Julkvällen från 1922 utlyser redaktionen en pristävling. De uppmanar läsarna att komma med förslag om hur de har tänkt sig att Sverige skulle vara att leva i om hundra år, teknik, samhälle, kommunikationer osv.
Några av dåtidens kändisar yttrar sig redan i förväg och genomgående är att ingen tror att järnvägen i Stockholm skulle ha utvecklats på ett bra sätt. Pessimismen är allmän.
Det skulle ha varit roligt att läsa senare det året vad folk skrev om framtiden.
Pessimismen om järnvägens framtid berodde nog på att det var ett mischmasch på 1920-talet med olika banor och bolag och dålig samordning. 1939 beslöt riksdagen att de enskilda järnvägarna ska övertas av staten genom frivilliga överenskommelser med alla bolagen. Femtio år senare kom man på att det vore kul att leka affär igen. Så – om något årtionde är det kanske dags att samordna igen?
Åsså en liten illustration till det där med bolagisering av tågtrafik och järnväg.
Meh? Hur dök den upp två gånger, den där bilden? Värt att se, visserligen, men en gång hade räckt!
ÖR, utbudet av herrmodeller är ju inte lika stort men nog har Hollington inspirerats av Mahjongjackorna som fortfarande görs av Vamlingbolaget i Vamlingbo på Gotland.
Jag har en kompis som äger säkert sju-åtta Mahjongjackor i massa olika färger. På fredagarna blandar han sig en drink och tar sedan på sig den kavaj/jacka som går bäst i färg med drinken.
(Jag är i säkert försvar på Öland nu. Huset som ska fixas är svinkallt och vattnet är avstängt – men oj, så kul vi har!)
Jag har bara två. Till stor förvåning (not) för den som känner min garderob är en röd och en svart.
Hollington (som först bestod av Schreiber&Hollington) dök upp i Paris under samma epok som MahJong startades i Sverige. Jag har fortfarande kvar en liten ensemble från Mah Jong och jag bär den vid högtidliga tillfällen.
En snygg Hollington-sķjorta inköpt på Look, Mr! har jag och anväder. En till köpte jag och gav bort till en vän. Sen ville jag ha en speciell jeanskavaj och skrev till Hollington i Paris om den och en skjorta till. De ringde tillbaka och kollade storlekar, modelĺer och sånt. Flera samtal faktiskt, mycket tillmötesgående och strax efter kom ett paket från ”min franska skräddare”. Kan rekommenderas!
Monsieur Åållingtång (hur får man dit ´ över tredje å:et?) är irländare och i dag en liten vitskäggig gubbe som knallar omkring i sin butik på Rue Racine.
Hyttfogden: Jag är på jakt efter resultatet efter Publicistklubbens uppmaning – men har ännu inte funnit något. Nål i höstack å sånt!