Välkomna ska ni vara allihop!
Här på Facitavdelningen har vi jobbat hela dagen för att få till nåt vettigt … men vi börjar väl som vanligt med blandade småhopp från kommentatorsbåset?
(Nej, jag publicerar inte alltid den som har gissat rätt först. Dels för att det är hopplöst svårt eftersom ni är så bra på att lämna obegripliga ledtrådar, dels för att det blir trist och enahanda att göra så. Basta.)
Klockan fem i tolv lade jag ut ledtrådarna ”Jakob, Lea och Rakel”. Då accentuerade jag förstås bara det som Kerstin B. redan hade basunerat ut:
– När jag var liten tyckte jag för övrigt att Rakel och Lea var de fulaste namn jag kunde tänka mig. Rakel låter tråkrakt och Lea låter elakt.
Jag hoppas att M liksom jag tänkte på melodin till ”Broder Jakob” när hen skrev:
– Nynnar en melodi och allt känns lattjo lajban.
hakke kanske inte visste svaret, men han hade ju rätt:
– Om det inte är Rakel utan tvärtom så kan det ju vara snedel, eller orakel.
Halva båset kan rabbla Jakobs söner, vilket vi har avhandlat flera gånger tidigare här i bloggen. Det är väldigt användbart! Kolla vad Niklas kan:
– Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Asher, Isaskar, Sebulon, Josef och Benjamin.
Jag rekommenderar alla läsare att lära sig just detta. Kanske träffar ni t.ex. Cecilia N., Ökenråttan, Niklas eller Orangeluvan och kan tjoa namnen i korus!
Jossilurens hade tack och lov fel som vanligt:
– Svett rimmar ju på lätt och mint rimmar ju på fint, så därför är jag helt övertygad om att Lotten försöker finta oss och att dagens HB är Orlando Bloom!
Men nu till svaret. Är det Cher?
Margaret (inte Margret som liksom Ingmar Bergman istället för Ingemar Stenmark) Atwood är i Julkalendersammanhang något så ovanligt som en nu levande författare, född 1939. De flesta vet att hennes titel är ”författare som inte har fått Nobelpris än”, men hon är har i alla fall tilldelats CC, OOnt, CH, FRSC och FRSL – akronymer som för mig är lika begripiga som nånsin börsnoteringar. (Men dessa titlar betyder att Atwood har fått välförtjänta priser för sitt skapande, och de nämns överallt.)
Lilla Margaret bodde med entomologpappan och dietistmamman samt två syskon i Canada, och gick inte i skolan förrän i 12-årsåldern eftersom pappan var tvungen att resa så mycket pga. sitt yrke.
– Vänta, va? sa jag så långt kommen. Va? upprepade jag, och ställde tre frågor.
- Måste entomologer resa omkring jättemycket?
- Var mamman verkligen dietist – på 1930-talet?
- Huuuuur kan man inte gå i skolan förrän man är 12?
Svaren var hur enkla som helst:
- Ja, insekter måste ju undersökas överallt och familjen måste följa med till dem.
- Ja, yrket ”dietist” har funnits sedan grabbarna Homeros, Platon och Hippokrates skrev om näringslära för mer än 2000 år sedan.
- Jamen man kan förstås bli hemskolad av sin mamma, som kan berätta om mer än blott vitaminer.
Sedan 1961 har Atwood publicerat (och nu rabblar jag precis som alla andra fakta-plejs)
- 17 poesisamlingar
- 16 romaner
- 10 faktaböcker
- 8 novellsamlingar
- 8 barnböcker
- ”one graphic novel”.
Jaha, ”graphic novel”, vad är det då? Va? (Jag är väldigt frågvis idag.)
Aha. Tillsammans med serieskaparen Renée Nault gjorde Margaret Atwood en tecknad serie där vi får se hur huvudpersonen Offred försöker överleva i den totalitära monoteokratin Gilead i ”The Handmaid’s Tale”. Och det heter alltså ”graphic novel”. I had no idea och känner mig nu lite bakom flötet.
Lilla Margaret var ett ämligt nördbarn som led av ett medfött hjärtfel, som bara gillade naturen samt att läsa och skriva. Hon var helt enkelt en naturmupp som gick omkring och var trött (pga. hjärtat), men som ändå lyckades hitta rätt i karriären och skapa sig ett namn. Här finns ett klipp när hon ger råd om hur man undviker att bli attackerad av björnar när man sover i tält.
Redan som 30-åring fick hon en roman publicerad. (”Redan?” säger ni, det är väl inte så himla redan? Well, jo, det är det eftersom jag ju är 58 och faktiskt inte ens har skrivit nän jädra roman än.) Romanen hette Den ätbara kvinnan, och är ”en tragikomisk uppgörelse med konsumtionssamhället” – men den kunde hon skriva eftersom hon redan tidigare hade fått prispengar för diktsamlingar. (Tihi. Mina stipendier och prispengar går bara till fil och flingor!)
Dock dröjde det till 1980-talet innan Margaret Atwood faktiskt kunde försörja sig på skrivandet – och detta tack vare ovan nämnda ”The Handmaid’s Tale” (som på svenska heter ”Tjänarinnans berättelse”, men den titeln är relativt okänd om jag har förstått saken rätt). Dessutom har den i modern streaming-tid blivit en enorm Netflix-succé.
Margaret Atwood är fortsatt en sann kvinnokämpe som citeras överallt eftersom hon är så rysligt välformulerad. De som däremot får uttala sig om henne, pratar mest rappakalja.
– Det här är hennes chans att säga vad hon tycker, och hon får verkligen säga vad hon tycker.
– Hon kommer at bli ihågkommen som en av de stora författarna idag och hon kommer alltid att läsas.
– Hon har verkligen fått den gudomliga skrivargåvan.
– Hennes verk är verkligen viktiga och man kan inte tala om kanadensisk litteratur utan att nämna hennes namn.
– Det viktigaste om Margaret Atwood är inte hennes privatliv utan hennes verk.
Pffft. Kom igen, recensenter, bättre kan ni!
Margaret Atwood har både ett Twitterkonto (där hon mest delar andras inlägg) och ett Instagramkonto, där hon ibland delar med sig av privata skeenden. Som här, där hon har köpt en ny grillvante.
Margaret Atwood är mycket läsvärd, och väldigt levande. Kontakta henne vetja – kanske får ni svar av en gigant!
Men nu till viktigare ting! Plommonstopet, alla namnlappar och dragningen av en vinnare till en än så länge osynlig tisha!
Stackars plommonstopet, ja. Min morfar (född 1878) vänder sig i sin grav, där han ju ligger sedan 1962. Tänk att hans hatt sedan 18 år enbart har använts som tombolatrumma. Jag plockar upp en lapp … som … som det står Magganini på!
Lucka 3 (som alltså är lucka 2 egentligen, men som heter lucka 3 eftersom den publiceras den 3 december) kommer i lördagsottan!
Tihi, din morfar har samma tidsomlopp på sin levnadsbana som P.D.Q Bach som levde 1842-1767. Typ.
HB listade jag inte ut, och jag förstår fortfarande inte vad Jakobs söner, Lea och Rakel har med vederbörande att göra. Jag vet att jag har läst Tjänarinnans berättelse men tyckte nog bara ’tja’ om den, den har inte lämnat något mer i mitt minne än att jag kom ihåg att hon gömde smör i ena dojan.
Orsaken till denna lätta likgiltighet ligger mer hos mig än hos MA, min litterära smak är omvittnat apart.
Så stort tack till Lotten och grattis Magganini, nu vidare mot framtida segrar.
Har aldrig varit längre ifrån det rätta svaret.😉
Henne känner jag mycket väl till namnet på men längre har jag inte kommit, min obildade tölp. Grattis till Magganini för första tishan, och till mig som får hänga med Båsmor och alla er underbara båsister igen!
Ujuj, nu har morfar fått rätt födelseår. De är ju lite flyktiga, di där som dör innan de ens har fötts.
Instämmer komplett med Håkan(hakke):s uttalande 08.17.
Slanten trillade ner vid midnatt efter Lottens förtydligande ledtrådar. Tänkte nog att det inte kunde vara så lätt som det verkade från början. Jag som hör till en generation då det var helt normalt att gå i söndagsskolan i frikyrkokapell och i lågstadiet med Jakobs söner i en ”låt stå”-ruta på svarta tavlan borde dock ha listat ut det tidigare. Har läst boken och sett första säsongen men orkade inte med mer dystopiskt elände än så. Grattis till Magganini!
Mnjaha …
Känner till namnet, har inte läst (vad jag kommer ihåg), och har inte tittat på TV-serien (även om jag hört om den). Hmm… Är nog väldigt olitterär fast jag räknas (räknades) som en bokslukare. Av någon anledning trivs jag bättre med att läsa om böcker jag läst för lääääänge sedan. (Neville Shute t ex)
Annars var jag inne på:
vedklabbar – Clabbe af G samt Brasse
syster – Sound of Music, Gökboet, samt en pjäs?/tablå? av Moberg
hundar o katter – James Herriot
Sedan hann jag inte så mycket mer.
Grattis Maganini!
Men, men, men, jag trodde att båset var överens om att det var Gökboet!
I en demokrati bestämmer ju majoriteten, så Lotten har fel och HB är Gökboet.
Själv så jag ju tydligt hur Raken ledde till Jacob och Laban och Sandberg med en farbror så lång att han borde ha varit basketspelare.
Grattis Magganini!
Jag har läst ”Tjänarinnans berättelse”, antagligen när den var ganska ny. Välskriven och sådär, men dystopier är inte riktigt min grej, jag deppar ihop så bra alldeles på egen hand.
”Oryx och Krake” har jag dock tänkt att jag ska läsa någon gång när jag råkar hitta den.
Dessutom inser jag att jag länge blandade ihop Margaret Atwood med Margaret Drabble, trots att de inte har mycket mer än förnamnet gemensamt, och så att de skriver romaner då.
Enig, PK! Klart det var Gökboet. Med mint och allt. Det stämde så bra, allt utom vedhögen. Strax efter midnatt vaknade jag till och tänkte trä – wood… skyddshätta, AHA! Men då var det ju så dags. Men alltid lär man sig något nytt. Mina bibelkunskaper har konsoliderats och nu vet jag att Jakob var gift med Lea i sju år innan han fick gifta sig med Rakel. Jag som alltid trott att ”sju år för Rakel” betytt att han var ogift under dessa sju år. Nya tag i morgon!
Grattis Magganini!
Karin, angående Jakob: Jag har inte tänkt på det förut men det låter lite osannolikt att Lea skulle klämma ur sig tio söner på sju år. Vid kontroll på Wikipedia visar det sig att hon ”bara” födde sex söner och en dotter. Bila och Silpa födde två söner var innan han fick Rakel som födde Josef och Benjamin.
Och vad gäller luckan hade jag inte en susning. Jag letade förgäves i huvudet efter en svensk (så inskränkt [Ni språkvetare vet väl vad inskränkt egentligen betyder? I likhet med hårddragen har det ingenting med att lugga skolgossar att göra.] är jag) författare med trattmössa som skrivit bibelinfluerade texter. Det gick sådär. Gökboet avfärdade jag eftersom det var för tydligt.
Och förstås ett stort grattis till Magganini!
Oh så glad och upprymd jag blir! Tack! Och så lättad över att jag, tack vare flygbengan och Lottens resoluta knuff, till slut valde rätt susningsriktnig. Det var rätt svajigt rätt länge.
I min bokhylla finns två lästa pocketar av HB. Den med trattarna och så ”Upp till ytan” i en papperskvalitet som signalerar att snart kommer den att vara bara en liten hög med fnas.
Karin, om du vill höra hur det egentligen gick till så kan du lyssna här
Ja,där kan man ju sitta med sin Syter Jane, eller Forens Nathinggale. Men vad har de i en gymnastiksal att göra. Ha.
Oh, Magganini – ”papperskvalitet som signalerar att snart kommer den att vara bara en liten hög med fnas” – så sant som det är sagt. Särskilt limmade pocketar från 1970-talet är av denna kvalitet. Papperet är sprödare än böcker från 1600-talet och gulare än tidningar från 1840-talet! Om man viker ett hundöra i en sådan bok, går det genast av.
Har flera böcker av henne. Strålande. Men här gick det ju inte att få ihop det.
Har någon välkomnat Inger Ölander? Har hon varit med förr? Om svaret på båda frågorna är ’nej’ så säjer väl jag ’Välkommen Inger Ö’!
@ wood
Jag trodde båset skulle vimla av uppsträckta händer men det var bara jag som vinkade lite med HANDen.
Jag säger som Ninja, hur hänger Jakobs fruar ihop med HB?
Däremot ser jag att Tidningen Ångermanlands logga finns med på ett hörn där i den grafiska romanen.
Jag har bara hört talas om Handmaids Tales och varken läst bok eller sett serie.
Och nej. Jag vet bara att alla bröderna heter Jakobsson och så kan jag somliga namn, men inte rabblandet.
Någon sade mig att berättelsen om Jakob som sen övergår i berättelsen om Josef är den första romanen. Jag vet inte om det stämmer. Man kan väl i alla fall säga att det är en av de äldsta bevarade romanerna.
Finns att läsa i slutet av Första Mosebok, eller Genesis som de säger i utlandet.
Bra tänkt, Ökenråttan! Men initierade källor säger att Vovvamomo och Inger Ölander är en och samma person, som dessutom är släkt med Godiva!
Zkop: Åh, som jag försökte få till en luddig ledtråd baserad på ”@ wood”. Jag satt och försökte hitta träbitar med ett @ inbränt och jag vet inte allt!
Vedhögen hade jag lätt att förklara: Oregon pine, berömt virke för möbler och så där. Gökbofilmen spelads in på en institution i Oregon. Klappat och klart.
Jag funderade på PG Woodhouse men var tillräckligt insiktsfull att förstå att jag hade fel.
Ken Kesey och Gökboet var ju helt klart vid midnatt! Vad hände?
Ska det vara på det här viset kan det bli Hur Tokigt Som Helst.
(Har jag avslöjat den röda tråden nu?)
Grattis Magganini!
Handmades Tale har jag sett lite av på Netflix, läst någon bok av Margaret Atwood har jag också gjort, minns bara inte vilken (måste hem och läsa på bokryggen). Jag tyckte det var spot on Gökboet från klockan 06;21 på morgonen.
Ansluter till PK och Kråkan. Här har vi ett solklart fall av domartabbe.
Visa trattarna!
Det är ju vid närmare eftertanke helt fantastiskt att vi i år har två(2) rätta svar.
Det blir ju dubbelt så roligt (och dubbelt så svårt!).
Hej alla Gökboet-fans! Här är Ken Kesey och Gökboetluckan – för tio år sedan!
https://lotten.se/2012/12/julkalendern-den-21-december-2012.html
Och så facit:
https://lotten.se/2012/12/facit-till-julkalendern-21-december-2012.html
KO-KO!
Sent skall syndaren vakna. Men nu har jag i alla fall upptäckt att vi gått in i december. Missade första luckan med ett dygn. Läste ikapp och fattade ingenting. Inte ens de tydligaste ledtrådarna öppnade synapserna. Men trevligt att ses (läsas) igen allihop!
Vanligen är allt i dessa bås positivt och glatt och jag vill inte vara den som gnäller, men de där Kesey-och-Gökboetlänkarna var inte mycket att hurra för.
Gonatt, och så ser vi fram emot morgondagen.
Jösses pannkaka, Magganini: länkarna är ju helt och komplett döda! Och jag kan inte lista ut varför! Återkommer!
Nu funkar länkarna! (Mest för att jag vill bevisa att Gökboet var med som lucka redan för tio år sedan.)
Sådärja.
Insikten är exakt samma som varje år: jag är SÅ obildad.