Under den femte luckans klurande i båset, irrade jag runt i ett spögregnigt Lund. Jag försökte läsa era kommentarer på Norra Fäladen, på Östra Torn, i Nöbbelöv och på Södra Esplanaden samt inne på biblioteket. Det gick helt åt pepparn; mitt stora följe tjoade att jag sinkade dem när jag envisades med att stillastående stirra tomt framför mig eftersom jag inte förstod mer än en bråkdel av alla era lettrådar.
Men sedan klarnade dimmorna!
Zkop var en av många som av nån mysko anledning nämnde bl.a. ”skog”:
– Efter ännu en kopp kaffe önskar jag framställa några spörsmål. Almar, granar, hela skogar?
Aku:
– Fnissar gott åt alla ledtrådar men ser jag skogan för alla trän?
Ninja i Kotteskogen:
– Langt om länge är det väl dags för en ny lettråd? Sådär ja, då var den lämnad.
Maplestream konstaterade torrt att en av kommentatöserna är på språng:
– Ninja har flyttat igen.
Dina försökte hinta:
– Under min skoltid var jag mer än en gång i HBs trappuppgång. Fast då bodde ju inte HB där längre. Fast, igen, då kanske man måste detektiva lite för att veta var jag gick i skolan.
Detta löste Ökenråttan på två röda sekunder:
– Du gick i en skola mittemot ett hus där vår yngste son hade en lägenhet, Dina.
Och hakke var som vanligt – med torrt på fötterna – misstänksam:
– …jag antar att det är en luring och att originalet har ett annat tonfall.
Örjan lyckades lista ut att kvinnan på den onödiga bilden faktiskt dog på femte luckans dag: den 5 december. Skarpögt, men … en ren slump! Jag önskar så att jag hade lagt märke till det!
Men nu till svaret. En känd Lange som blev en ännu kändare Lang …
Dagmar Lange (1914-91) skrev under pseudonymen Maria Lang traditionella pusseldeckare med poliskommissarie Christer Wijk i täten. Hennes hemstad Nora fick heta Skoga och i böckerna finns detaljerade beskrivningar av gator, kvarter, gårdar och personer. Listigt, för inget beskrivs lättare än just verkligheten.
Men från början var hon blott rektor och lärare i svenska och historia, och lyckades även trots erbarmligt skral kassa skriva en avhandling om den gamle filosofen Pontus Wikner. Denna avhandling fick alldeles fantastiska recensioner och omdömen, vilket gav Dagmar Lange idén att börja skriva deckare.
När deckarna publicerades (en bok per år) fick de till en början lovord och alla läste dem. Varje boksläpp föregicks av pukor och trumpeter, uppträden och fanfarer. Dagmar/Maria var med på noterna och verkade gilla uppmärksamheten. På Norstedts gnuggade man händerna och tjänade – liksom författarinnan själv – storkovan. Hon var med i debattprogram i tv och ställde upp på författaraftnar och hemmareportage och var helt enkelt i ropet överallt och hela tiden. Med tiden blev recensionerna sämre, och intresset för henne avtog lite.
Men ingen vet hur det kom sig att hon sedan 77 år gammal dog helt barskrapad. Vad hade Krille (Christer Wijk) sagt om det?
Apropå ”Krille”, så var stilen i luckan en något forcererad stockholmsslang som kom direkt ur en av Langs ungdomsböcker om Katja. De finns förresten hos Litteraturbanken: Akta dej, Katja (1971), Hjälp mej, Katja (1972), Jan och Katja jagar jultomten (1975) och Jan och Katja jagar en kista (1977).
Jag rotar vidare i arkiven som vore hennes liv en deckare om en kvinna som lever dubbelliv. Som 35-åring höll Dagmar (som hon ju kallades) en liten föreläsning om hur det kom sig att hon hade valt att skriva om mord – varför inte en flott juvelstöld? Ungefär så här står det i SvD:
– Nä, det duger inte med nåt annat än mord i deckare, sa hon. Läsaren får en omedelbar lust att hjälpa polisen att ringa in brottslingen. Mord är också psykologiskt intressantare än stöld. En hederlig deckare måste innehålla många små pyssliga mord!
Dagmar Lange berättade även att hon bara skrev på nätterna, att hon hade en rejält genomarbetad disposition samt att bokens teori måste vara lika noggrant prövad som en vetenskaplig hypotes.
– Det roligaste är att planera, för då råder skaparyra. Sedan är det bara hårt arbete, där mitten av boken är värst. Då är man ibland så trött på sina figurer att man får lust att göra av med någon av dem utan egentligt skäl. Just därför dyker nya mord upp i mitten hos utländska författare; deras otålighet måste få utlopp!
Intressant. Tydligen var Dagmar Lange dessutom så rolig på scen att publikens skrattsalvor var bedövande.
Jag har bara läst Katja-böckerna (när jag på 1970-talet var inne i min Enid Blyton-period) och var sisådär halvförtjust i dem. Men nu när jag lär mig mycket om Langs vuxenböcker och förstår att de är fulla av humor och finurligheter måste jag ju ta mig i kragen och be stadsbiblioteket ramla ner i magasinet och hämta upp några dammiga gamla deckare åt mig!
Men hallå, Plommonstopet! (Som är med mig på resan till Lund och i detta nu ligger framför mig på hotellsängen. Full med lappar. Prioriterade jag hatt framför basketboll denna gång? Ja.) Idag blir det tvåååå vinnare!!!
- Niklas
- Kråkan (som ju borde få två eftersom han inte fick nån förra året!)
Den fortfarande osynliga tishan kommer så fort den har framkallats!
Lucka 7 kommer i ottan på onsdag!
Bonus: kommentatören och förtvivlade gissaren embryo!
jag blir alldeles företvivlad morran dom här lukcrorna är helt omögliga att öppna
men gråt inte embryo det är ju bara en lekstruva
lekstruva: du vet inte vad du säljer: det handelar ju om tetröjor: det här är på bloderligt allvar
tetröjor det undrar jag nu
yo
då är det plättlätt: gissla på en tesort: finskc det någon mer lertråd det undrar jag
nej det är bara latrin alltihop
då kan du gissla på vadsomhelst det säjer jag nu: latrin är skitsvårt ursäkta franskcan
då gisslar jag på örtte med kramomill eftrersom det är ordbegripligt grott det säjer jag nu
yo
Tack Ninja. Jag fattade på slutet. Men när jag skulle skriva en kommentar för att visa det stängde telefonen av sig och sen var det jag skrivit borta. Istället hade Lotten hunnit skriva att det fanns ett facit. Och då var det ju fånigt att skriva att man fattat.
Åhå, en tisdag! Ja kära autokorrekt, det är det men jag skrev tisha och inget annat. Så tjusigt! Tack! Inget värmer bättre än en imaginär tisha i vinternatten.
Även jag mindes till slut att det fanns en Puck nånstans i Maria Langs galleri. Men det krävdes ett antal ledtrådar. Var i Nora i somras fffg på 100 år.
Ja har man gått på Ahlströmska så kan man sin Dagmar. Min svenskalärarinna påpekade lite då och då att hon haft HB i just svenska när hon själv gått i skolan. (Som då hette Nya Elementar för Flickor.)
Grattis Niklas, och
Grattis Kråkan!
Tror aldrig jag läste någon av Katjaböckerna. Undrar varför?
Niklas och Kråkan, det kanske min bok ska heta när jag skriver en. Grattis hur som helst till varsin tisdags-tisha!
Har inte läst dessa deckare och heller inte Katja-böckerna (de hade ju röd rygg) men listiga ledtrådar hjälpte så småningom. Idag igen. Tack både bås och Båsmor!
Jag tänkte på Lang direkt när jag läste Puck men tyckte att det var för enkelt och irrade vidare. Pysse satte mej på rätt spår vid lunchtid och jag insåg irriterat att jag varit på rätt spår tidigt.
Grattis Niklas och Kråkan!
Årets kalender har redan gått till historien som den mest lyckosamma. Jag har klarat hela två av tre luckor. Tjoho!
Grattis Niklas och Kråkan!
Jag har inte läst nåt av HB tror jag men svärisarna bor i Nora så jag är där och håller på ibland.
är marialang ett grott te det undrar jag nu
(pssst: flundrerar på julklapp till morran eftrersom hennes önskcelista är en halv halvmil lång okcså bestrår bara av en mandelmassa dekcare det säjer jag nu yo: man ska inte läsa för mykcet eftrersom man kan förevandlas till ett krossord)
kanske är det felstravat det undrar jag nu: ni menar maria lapsang
yo
Hakke, jag tycker att din bok ska heta ”Niklas och Kråkan vinner en tisdagstisha”. Grattis till vinnarna!
Dagmar Lange (aka Maria Lang eller Almi Graan) borde väl få ett anagram-nick, tänkte jag. Så jag vågade mig på en halv-Schubert: Gerald Manga, lite orolig att det var övertydligt. Min alternativa ledtråd, ”Deckardrottning och dungkung” avfärdade jag som för lätt.
Tackar för tröjan! Det räcker bra med en (om inte en fjolårströja i XL skulle dyka upp).
Det är ju på tröjorna vi känner igen varandra när vi möts, eller hur Niklas.
Det var nog Dagmar och Krille tillsammans med det giftiga gullregnet och liljekonvaljen som satte mej på rätt spår. När jag sen hittade en sammanfattning av alla Maria Langs böcker föll också körsbären, Alberta, Bure och allt annan på plats.
http://www.tomelius.se/deckare/langsammanfattning.html#Ankare2602008
Håller med Pysseliten och misstänker att jag inte kommer att fatta nånting av kommande luckor. Men jag tänker
försöka! Grattis till vinnarna!
Grattis Niklas och Kråkan!
Den här gången uppfattade jag det som enkelt, men det beror ju på att jag har läst en hel del av böckerna. De tio eller så första är riktigt bra, sen blir det ojämnt och ibland så illa skrivet att det är svårläst, tycker jag. Svägerskan har samtliga böcker och jag läser ibland en när vi är där och jag inte har något annat för mig.
Nu ser jag fram mot att inte fatta något återstående dagar. Traditioner!
Ser i listan som Kråkan länkade till att jag aldrig läste de tidiga böckerna. Känner igen titeln på 72:an som stämmer bra med min ålder då jag läste dessa Läckbergföregångare. Det skulle vara kul att läsa någon äldre men jag tror knappast att biblioteket här i Skeå har någon i magasin. Stadsbiblioteket flyttade in i nya kulturhuset till mycket mindre ytor och magasinsutrymmena är nästan obefintliga.
Grattis, Niklas och Kråkan!
Den rovfågel jag svamlade om igår var herr Rapace, som ju spelade Christer Wijk i en handfull Lang-filmer för några år sedan.
Tips
Kritikernas syn på Maria Langs författarskap
”Den ultimata Maria Lang-kalendern” Maria Lang-kalender
Sammanställningar
1. böcker där litterära citat eller anspelningar ingår i titeln
2. böcker i vars innhåll någon författare citeras eller spelar stor roll för intrigen
3. kronologi, vilka år intrigen utspelar sig
Sammanställningar (Jag får inte länken att fungera ända fram, men man kan gå via bloggarkivet dec 2019, nr 349.)
Och en bild.
Grattis Niklas och Kråkan!
Efter den första sedvanliga obegripligheten uppenbarade sig polletten rätt snart ändå. Jag fick för mig att DL/ML var med i kalendern rätt nyligen, så hon kunde det väl inte vara? Men så var det nog inte, hon dök nog upp nån gång vid sidan av på nåt sätt bara. Och det var så oemotsägligt tydligt att nån annan kunde det ju inte vara.
Min fula ledtråd, då? Siffran 13 i luckan kan förutom en boktitel anspela på antalet ledamöter i Svenska Deckarakademien, som när HB var med där var just 13. Numera är de betydligt fler.
Svenska Deckarakademin heter de visst enligt sig själva, så då får vi väl kalla dem det.
Vilka usla filmer stelt och konstigt spelat. Hörde knappt vad dom sa. Vi köpte några av filmerna men tro inte att de var textade ens då. Jag hade läst böckerna och fick tolka åt SG som inte orkade försöka lyssna ordentligt. Och inte hjälpte det heller att en så pass sympatisk person som fågelholkens med ätstörningar yngste morbror medverkade som hr Bure.
Baksätespassageraren och äkta maken låter meddela att min fru kör utmärkt. Snart passerar vi gränsen till Småland. Myrar och granplanteringar brer ut sig bakom viltstängslet.
Grattis Niklas och Kråkan!
Och mitt inlägg igår, som väl ingen annan än jag förstod, handlade om att jag var på Mårbacka i somras och inför detta läste Maria Langs De röda kattorna som utspelar sig där och i Karlstad (jag hängde också en stund utanför Karlstads stadshotell, litterära resor är bäst).
Så gränslöst trevligt, Kråkan och Niklas, att ni vann!
’Gränslöst roligt’ och ’gränslöst sorgligt’ var det hela tiden hos Maria Lang.
Annat som hon verkar ha gått i författning om att Alltid Ha Med var ordet ’konvulsivisk’. Folk grät konvulsiviskt och snyftade konvulsiviskt i varje bok. Ganska ovanligt ord annars, så man reagerade ju.
Själv läste jag min första ML i yngre tonåren, tillsammans med min unga moster, som var ett ML-fan. *Farligt att förtära’ var det vi läste. En handfull första ML var bra, men sen undrade vi ju om det var hon som hade skrivit dom ens.
Det minskade omfånget på deckare kom till på initiativ från förlagen – det är dyrt att trycka böcker.
@hyttfogden
Med färdiga intriger, jättefina miljöer och retrostil – det kunde blivit något i stil med britternas Poirot- eller Miss Marple-serier, men istället schabblade man bort det. Jag såg fram mot filmerna, men blev besviken när de kom (2013).
@ Eva-L
Jooodå! Jag förstod. Just den boken var en av dem jag läste (om) i somras. Och hade gärna åkt till Mårbacka, både för den bokens skull och för Selmas. Mysigt med litterära resor. Mårbacka åkte jag till efter gymnasiet, men Nora åkte flygbengan och jag till 2013, för att kolla Maria Lang-miljöerna. I somras stannade vi till där och gick längsmed sjön och fotade bysten (hennes alltså).
Hej hej gänget! Jag har sent omsider insett att det är december. Men nu är jag på banan.
Via irrvägar och vilsefärder (som jag ju gillar) kom vi hem nu! Jag har kört (med massa pauser) från Skåne i tolv timmar och känner mig mosig som en persika i en helt annan lucka.
Morgondagens lucka gick sönder och går inte att använda – jag hade snärjt in mig i ett resonemang och ett ledtrådsnystan som bara inte gick att få ordning på. Så nu måste jag tillverka en ny!
(Höll nästan på att skriva ”ni kan skriva era önske-HB:ar här nedan”. Så tokigt!)
Böckerna med Puck är mina favoriter! Tragedi på en lantkyrkogård en julomläsningstradition.
På sjuttiotalet Katja och Jan in i vuxenböckerna och ML utvecklar sin förkärlek för knivslagsmål, knarkare på torget och detaljerat beskrivna bilmodeller. Inte så bra böcker, men underhållande på sitt sätt!