– Jag hade ingen aning om vem Börje Salming var, sa ett av barnen häromveckan.
Likadant var det när krigsstilsrubrikerna i modern tid konstaterade att t.ex. Frank Andersson, Loffe Carlsson och Sickan Karlsson hade avlidit. Barnen ba:
– Va? Vem?
Jag konstaterar varje gång att sådan förvåning inte existerade när lilla Lotten läste att Groucho Marx, Mary Pickford, Joan Crawford och Edvin Adolphson hade sagt sin sista replik. Jag kände helt enkelt till alla gamla stofiler inom mina intresseområden teater, film, litteratur och sport.
Men så plötsligt händer det. Mitt i en konversation om Kina sa en kompis:
– Just det, 1938 års nobelpristagare i litteratur sa en gång att …
– VEM? 1938? Vahettehan?
– Hon.
– HON?
Då läste jag på, så denna min förvirring kände jag inte alls i kommentatorsbåset under klurandet av lucka 13. Många associerade till länder i Fjärran Östern, till den goda jorden, Pulitzerpriset och bucket-listor. Ardy satte ner foten tidigt på morgonen och citerade HB:
– Allting är möjligt tills dess det bevisats omöjligt.
(Javisst skrev HB det: ”All things are possible until they are proven impossible.”)
Dammråttan har gått in i nobelgarderoben:
– Jag har aldrig varit på Nobelbanketten. Jag valde att stå i garderoben på efterfesten istället. Annars hade jag kanske kunnat lösa det här.
Zkops ledtråd var perfekt (förklaring kommer längre ner i facit):
– Opponerar mig mot rättelsen där. Om det nu ska vara ett s borde det vara ett stort S. Punkt.
Eva-L. blev så glad, så glad, när hon hade fattat:
– Första av den här typen jag läste, oklart varför. Jag var knappt född när hen dog och tror inte det har var nån direkt revival, men kanske en folkbildande bibliotekarie såg chansen att sprida lite kultur åt mitt håll?
Godiva har helt rätt:
– Lite roligt också att 2038 kommer vakna imorgon och undra vad som hände på Google Sverige på lucia 2023! Det var på tiden.
Ökenråttan kom med diskreta lettrådar:
– Lille M. och jag har hittat HB. Det ska ske före lunch annars går vi och hänger oss. Lille M., som är estetiskt lagd ,hittade ett förnamn och jag, som är en rå materialist, hittade efternamnet.
PK drog egna slutsatser av ledtråden ”pion”:
– Spionbukett? Med gömd mic och en liten spionkamera?
Helena (inte Översättar-)
– Punkten att hitta HB utan att läsa en massa lettrådar kan inte bockas av på min bucket list den här gången heller.
Ingela fick in en boktitel i en tv-referens:
– Har ni sett att Skilda världar, den fina gamla nittonhundratalssåpan, repriseras i fyrans playtjänst?
Mamsen lyckades slutligen lägga ihop pusslet i båset:
– Ja, nu får jag ihop kommentatorbåsets lettrådar, trots att det ett tag kändes som om ni kastade pärlor åt svin. Tack från lilla grisen.
Men nu till svaret! Vem i hela friden talar vi om?
När lilla Pearl Sydenstricker var blott fyra månader gammal tog hennes missionärsföräldrar och packade ner henne och flyttade tillbaka till Kina, där de hade bott sedan 1880-talet. Lite mystiskt och sorgligt nämns två av hennes syskon som de ”som nådde vuxen ålder”, men jag har inte kunnat lista ut vad som hände med de andra, annat än att de var många och dog av tropiska sjukdomar.
Pearl Buck (alltså … vilket jävla bra namn!) blev av naturen flerspråkig och läste böcker som besatt (bl.a. alla Charles Dickens böcker en gång per år), och kom tidigt på att hon skulle bli författare. Jag skulle kunna rabbla allt om hennes rent fabulösa karriär med Pulitzerpriset, medaljer, ännu fler pris och så Nobelpriset redan som 46-åring – men det som hände utanför författandet är så rörigt intressant att jag ska försöka lista det istället.
Hon studerade på college i USA, men blev tvungen att 1914 åka tillbaka till Kina för att hennes mamma var allvarligt sjuk – men inte förrän 1921 dog hon. (Ursäkta, det var ju en plump formulering.) Hon gifte sig med herr Buck 1917, och 1920 fick de en dotter – Carol, som var allvarligt sjuk. (Men som levde ända till 1992.) När Carol föddes upptäcktes en tumör på Pearls livmoder, så läkarteamet bestämde att på studs operera bort hela paketet. Några år senare adopterades en dotter: Janice Comfort Walsh. Lilla Carol hölls hemlig för omvärlden till 1950, när Pearl skrev en bok om henne: ”Barnet som inte växte”.
Men tillbaka till livet med herr Buck, eftersom det var helt bedrövligt. Pearl jobbade som missionär, tolk, föreläsare vid olika universitet samt skribent – men fick inte behålla pengarna som hon tjänade. Dem tog maken hand om, och så fick Pearl med utsträckt hand be om fickpengar när hon behövde.
På grund av oroligheterna i Kina, fick familjen – inklusive Pearls gamla pappa – fly och hålla sig gömda i Japan, flytta tillbaka till Kina, vara på sin vakt och kämpa … ptja, på det hela taget verkar det ha varit en besvärlig tid. Men samtidigt (hur orkade hon?) studerade Pearl och tog minst två olika universitetsexamina och skrev böcker på lediga stunder.
Och så slog kärleken till – samma dag som hon 1935 skilde sig från herr Buck, gifte hon sig med sin egen förläggare (så rysligt praktiskt): herr Walsh. De adopterade sammanlagt sex barn från olika delar av världen och Pearl gjorde sig känd som människo- och kvinnorättskämpe. Detta fann FBI mycket underligt, varför de hade en särskild avdelning som höll koll på bara Pearl Bucks (hon behöll det fina namnet när hon gifte om sig) förehavanden. Under 1940-talet fann hon att pseudonymen ”John Sedges” var praktisk när hon ville skriva om kontroversiella ting som medborgarrätt.
Minns ni tjafset om att Harry Martinson och Eyvind Johnson inte var värdiga sitt Nobelpris 1974? Precis samma sak hände med Pearl Buck: recensenter och förståsigpåare, universitetslektorer och skribenter förde en hård kampanj mot hennes ovärdiga författarskap … såpass att hon faktiskt fick svårt att försörja sig. Är det månne detta som hänger kvar som har gjort att jag och många med mig inte har stött på henne tidigare?
År 2012 – nästan 40 år efter sin död – hittades ett ännu outgivet manus av Pearl Buck: ”The Eternal Wonder”. Kanske är det den man ska läsa först om man vill kasta sig in i ett fascinerande författarskap?
Men tjoho, hörni! Nu när ni har manglat Nobelstiftelsens formuleringar i inbjudan och lärt er massa om en förhållandevis okänd Nobelpristagare, är ni värda TVÅ tishor som är osynligare än nånsin. (Jädra tryckeri!) Jag drar två på en gång!
Godiva!
Christine!
Lucka 15 kommer i ottan på torsdag!
Men embryo då? Jomen självklart måste dra fram hans trubbel med Nobelblanketten!
morran morran var är farrefarrans gammela frakc det undrar jag nu
yo
åh den har julgrannen lånrat: han grillar att klä sej fin: men vad ska du med en frakc det undrar jag nu
den prasslar nog bra till tetröjan jag har fått i julklapp av niklas det säjer jag nu
yo
jaha jag troddre du troddre skulle grå på nobelblanketten det säjer jag nu
nej inte jag inte: lertråden bjudrer in lotten okcså det är hon värld: dom här lukcrorna är kryptiska som skälva grälativitetsteorin det säjer jag nu
yo
det låter bra embryo blanketter är ändå himmela krångeliga med allt sånt där fylleri det säjer jag nu
yo
33 kommentarer