I facit till lucka 7 kan man läsa sig till en vanvettig nivå vad gäller allmänbildning, och dessutom fick Karin och Looooooooo varsin tischa på slutet. Eller fick och fick … tröjtryckeriet har fått hicka. Men de är på ingång!
Lucka 09 verkar helt galen.
– Se goddag, filosofen.
– Goddag, reformatorn.
– Jag föreslår att vi lägger bort titlarna.
– Javisst. Jag undrar nu hur den här dialogen ska skrivas så att läsarna ska förstå vem som säger vad.
– Det vet vi väl. Jag säger detta och …
– … jag säger detta. Och jag bör nog låta en aning filosofisk, annars anar ingen att jag är jag.
– Om du är filosofisk måste väl jag vara… reformatorisk. Kanske till och med förutbestämd?
– Ja! Som om våra repliker vore skrivna i förväg.
– Herregud, ja. Eller så kan nån rita av oss så att läsarna hänger med i svängarna.
– Sa du bita? Det påminner mig. Jag är hungrig.
– Det var inte särskilt filosofiskt sagt. Dessutom sa jag rita.
– Min mage kurrar. En macka med tonfisk och lite majs för vitaminerna hade suttit fint.
– Jag borde predika om syndernas konsekvenser nu, men ärligt talat är jag också hungrig.
– Bra! På tonfisk?
– Nej. Tror du förresten att man kan äta räkornas ögon?
– Tigerräkornas kanske. Men inte är det mycket vitaminer i dem. Tonfisk därem…
– Vänta! Kolla, det snöar! Snögubbar! Kom! Vi kan göra kufiska snögubbar!
– Sa nån tonfisk?
Nämen … vad gör den här kärran här? Den måste ni ju ignorera.
Hehe, här gick jag och tänkte att det skulle bli lite osedligt och oanständigt eller rentav snuskigt i kommentatorsbåset. Lite hett och brännande. Istället handlade det länge om nya barnbarn och Bach i Botkyrka!
Mapplestream körde först associationsleken, och fortsatte sedan på med en hel limerick:
– Sågbock, träbock, julbock, kåtbock, bockbock …
Det var ett kvinnfolk fra ett annat lann,
som drömde om att hon också kan.
Hon skrev, Nån sen gav kritik,
det här var ju mest skit.
Men tji fick han för visst var det hon som vann.
hakke:
– Bockar som vill ligga, snacka om att ligga i tiden.
Hyttis klämde in tre ledtrådar på varandra (min kursivering):
– Sicket erlende somliga skaffat sig och som slutar med svarta döden. Nä, jag tänker inte fundera mera på detta idag för jag anser mig fääärdig med detta som tjejen sa.
Men man vet ju aldrig …. ändå … en medalj blev det ju.
Ökenråttan förklarade ganska tidigt:
– ”Hur konkret är det erotiska i den här luckan egentligen?” undrar Ingela. Jätteerotiskt skulle jag vilja säja och rodnar. Jag är ju en fin flicka, som ni vet.
Brid vågade sig fram:
– En närstående yngre person tyckte att ”liggvagn” på tåg var ett ofrivilligt ironiskt ord, för det gör man ju i varje fall inte där, bland de okända medpassagerarna.
Jag hittar ut själv.
Då gnuggade jag händerna av pur förväntan. Men snusket uteblev till min stora besvikelse.
Innehållet i sjunde luckan var en kontaminasammanblandning av norska folksagan ”Bockarna Bruse” och norska eposet ”Kristin Lavransdotter”. Och författaren samt hemlisbloggaren var alltså Sigrid Undset (1882–1949). (Och ja, ett epos kan vara ”längre, berättande prosaframställning av skönlitterär art” och måste alltså inte vara dikt.)
Helt absurt inleder jag dagens facit med att citera Bang (min husgud Barbro Alving), som kämpade länge för att få till en intervju med Sigrid Undset:
”På onsdagen blåstes norska veckan in på allvar — i arla gryningen steg Sigrid Undset ur Oslotåget. Sigrid Undset går inte att intervjua, har det sagts, och det stämmer till hälften, det blir lätt något av trettiåriga kriget över proceduren. Men när hon tre gånger i timmen öppnar sin mäktiga mun, så kommer där märkliga ting, och rätt som det är, så vet man följande: att hon hoppas få skriva en detektivroman innan hon dör, att hon avskyr bridge och Shirley Temple, men tycker om god mat, blommor, småfåglar och chaufförer, som äro de älskligaste bland människor, att hon inte vill ha Kristin Lavransdatter filmad och att hon inte kan skriva norska i öjeblicket på grund av rättstavningsreformen. Och ett vet man om Sigrid Undset vare sig hon talar eller tiger: att hon är en strålande rolig och riktig människa.”
Om vi tar Undsets liv lite mer kronologiskt, så föddes hon i Danmark och flyttade till Norge med sin danska mor och norske far när hon blott var två år gammal. Den relativt inom arkeologi framstående fadern var rejält skruttig pga, malaria och tyfoidfeber, och dog blott 40 år gammal när Sigrid var elva år. (År 1934 skrev hon den självbiografiska ”Elva år” om denna upplevelse.) Familjens ekonomi kollapsade då helt, och från 17-årsåldern fick Sigrid jobba på kontor för att hjälpa mamman att försörja familjen. De två yngre systrarna Ragnhild & Signe ”hjälpte henne” senare, när hon var spirande författare.
Ett fantastiskt foto! Sigrid Undset med småsystrarna Signe & Ragnhild (1894). Foto: Nasjonalbiblioteket
Detta att systrarna ”hjälpte henne” nämns nästan inte alls i texter om hennes författarskap. Däremot står det att hon (ickekronologiskt)
tog hand om makens tre barn från ett annat äktenskap
skrev och rökte på nätterna
födde tre barn
fortsatte att jobba på kontor på dagarna och skriva böcker på nätterna
höll sig vaken med hjälp av ännu mer cigaretter och dessutom kaffe
skötte dottern Charlotte (vilket även var mammans namn), som hade svårbehandlad epilepsi och var gravt funktionsnedsatt
begärde skilsmässa (på den tiden!)
konverterade till katolicism
fick oerhört mycket negativ kritik eftersom böckerna ansågs vara fyllda av ”osedligt snusk”
förlorade dottern, som dog 23 år gammal
förlorade modern bara någon månad senare
förlorade en 27-årig son i andra världskriget (1940)
publicerades under pseudonym i censur-Tyskland eftersom hon var anti-nazist
flydde Norge 1940 och flyttade sedan runt över hela världen samtidigt som hon kämpade för sitt hemland på allehanda sätt
tilldelades Nobelpriset i litteratur när hon var 48 år!
Detta gjorde mig synnerligen bekymrad eftersom ju ingen människa klarar av att leva under sådan press. När jag äntligen hittade meningen om att systrarna ”hjälpte henne”, blev jag lättad. Dessutom tjänade hon ju sedermera rejält med pengar.
”Framgångarna gjorde livet lättare. Hon kunde anställa husjungfru och barnflicka, köpte ett hus, anlade trädgård och inrättade sig på att klara sig själv – Svarstad [maken] var inte att räkna med.” (källa)
Men så dog hon ju plötsligt som 67-åring när hjärtat gav upp. Tror jag det – hu, vilket slitigt liv.
Tillbaka till det osedliga nu. Var det oerhört upprörande, det hon faktiskt fick publicera? Hon hade ju redaktörer och förlag i ryggen, tänker jag – och kommer i nästa stund på att även idag är det ju ett himla hallå angående t.ex. stora förlag som släpper självbiografier med (kanske) påhittat material som säljer bra. (Och visst är vi pryda på olika sätt även idag? Kvinnor råds att skyla sig ordentligt när de ammar, barn duschar inte längre efter gympan och vissa ämnen är nästintill onämnbara. Se här hur jag ju inte nämner dem!)
Jag citerar en mycket utförlig artikel om Undset:
”Kristin är sinnlig och ger sig fullständigt hän i erotiken, men problemen mellan henne och Erlend börjar på allvar när hon har fött sin första son. Därefter präglas deras äktenskap av hennes slitning mellan att vara mor och att vara älskarinna. När Erlend är frånvarande kan Kristin leva ut sin kärlek till sönerna. Och de många förlossnings- och amningsscenerna i kvinnornas rum är sensuellt och erotiskt skildrade.” (källa)
I Litteraturbanken har jag under flera timmar snokat fram några passager som kanske kan tolkas som mindre lämpliga för 100 år sedan. (Det var oerhört fascinerande att gå in i verken söka på ord som bröst, amning, blod, förlossning, åtrå, kyssar, säng, bädd, lakan … även om det jag de facto hittade inte var särskilt upprörande.)
Jahaja. Förförelse i Kristin Lavransdotter, Brudkronan (1921).Huga, en flera dagar lång förlossning, där barnet liknas vid en oformlig, röd massa – i Kristin Lavransdotter, Husfrun (1922).Ujuj, mjölkstinna bröst i Kristin Lavransdotter, Korset (1923).
Avslutningsvis en underbar bild från Sigrid Undsets arbetsrum, där en gigantisk taklampa tillåts skymma nästan en fjärdedel av vyn och hennes skrivbordsröra är den finaste röra jag någonsin har sett på ett skrivbord. (Själv jobbar jag ju som bekant bara i säng, soffa och fåtölj – skrivbord ger mig ont i axlarna.)
Fiffigt att ha skrivbordet framför en låg liksom Billy-bokhylla som mest är till för blommor. Och är det en hög kant på skrivbordets högra del? Eller en låda? Ta fram lupp och titta på allt riktigt nära! Foto: Anders Beer Wilse 1923. (källa)
Det var det! Imorron är en annan dag!
Nu ska vi dra en vinnare! Karin får först en bonustischa pang bom direkt, bara för att hon skrev så upplysande om ett enkelt ord:
– Apropå Norge stötte jag på ett klurigt uttryck för ett tag sedan. Det handlade om någons ”uplettede sedelige vandel”. Och vad kan upplättad vandel handla om, om inte lösaktighet? Lite det som vår eventuella HB:s verk fick kritik för när det begav sig. Men nej och åter nej! Upletted betyder tvärtom utan ”pletter”, dvs fläckfri, dvs oklanderlig! Där ser man var falska vänner kan ställa till med, broder- (och syster-)folken emellan!
Men jag drar en vinnare ur plommonstopet också, så att den inte känner sig övergiven. Åheeeej: Loooooooooooo!
Välkomna till lucka 9 – nästa gåta – i ottan den 9 december!
Dagens embryo (ja, jag särbehandlar poetbåsisten på detta vis) är full av finurligheter!
vem är det som bankcrar på min bror det undrar jag nu yo
DET ÄR DEN STORA BOKCEN TOMTEBRUS DET SÄJER JAG NU
men slutra med det genast jag liggrer här okcså läsrer en julbokc
DET ÄR MITT JOBB ATT BANKCRA PÅ DIN BROR VAD SKA JAG ANNARS GÖRAN
dra nån gamman över dej och hare så kul
KOM FRAM DITT GAMMELA TROLL OM DU TÖRST
tyskc jag drikcer skjulmust okcså läsrer om tomtegrubblare okcså rudolf med gröta mulen
MEN DET ÄR JU EN ANNAN SAGA ÄR DU ORDTROGEN DET UNDRAR JAG NU
yo
nu får du vara tyskc annars kommrer du snart liggra här som en knubbad själ det säjer jag nu
yo
då grår jag hem till särbokvarnsvägen okcså tröstrar mej med en flaskca rågångsglugg det säjer jag nu
I facit till lucka 5 visade det sig att väldigt många hade löst gåtan, och fyllt kommentatorsbåset med förtjusande lettrådar. Plommonstopet valde ut Hyttis och Ökenråttan, som inom kort kommer att kunna glädjas åt den än så länge osynliga tischan. (Alla som vinner: skicka postadress och önskemål om storlek till mig! Herr GDPR har bett mig att slänga alla era adresser prompt den 25 december varje år, så det gör jag.)
Lucka 7
De tre bockarna Bruse hade bott på gården i två år, och nu ville den yngste av dem ligga på sätern över sommaren, kanske redan från gräsmånaden.
Han hade funderat på det länge, ända sedan vintern. På andra gårdar var det alls inte konstigt att göra som så, och sedan en dotter berättat att hon var bergtagen av denna sed, ville alla ligga i fjället under somrarna. Men eljest brukade inte bockarna dra till säters ensamma.
Charlotte, den vackraste av flickor, tänkte samtidigt på just denne yngste broder, på hur hon smugit sig till Bruses loft och låtit sig famnas av just den yngste. Sjuk av av fruktan att hon aldrig mer skulle bli hans, tyckte hon att här hörde hon inte längre hemma. Dessutom var hon rädd att folk skulle undra och tala om henne. Så fick de väl i Guds namn bruka sina tungor! tänkte hon.
Om detta visste yngste brodern Bruse intet, ty han var upptagen med att sköta sina egendomar omsorgsfullt och förståndigt, och lantbruket ledde han med iver och duglighet. Den kommande helgen skulle han ta upp frågan om sätern med de äldre bröderna.
Fotnot till 27:e upplagan. En bock är per definition en äldre man med alltför starkt erotiskt intresse, men äldre kan man inte kalla de tre ynglingar som var bröderna Bruse. Yngsta bocken Bruse var den vildaste, och i hans plan låg att ligga. På sätern över sommaren.
Men vad fint! Vilken trevlig (men helt onödig) bild!
Jösses, hörni! Klockan är långt efter midnatt och här sitter jag och bara fnittrar. Båset till lucka 5 är fantastiskt!
Jomen. Femte luckan var en sån därn jättesvår en, eftersom den är samtida. Så oerhört samtida att HB föddes när vi alla (väl?) redan var rätt vuxna. Somliga i båset hade säkert redan börjat fantisera om pension och äldreboende …
Kanske, kanske var Maplestream först med en liten ledtråd om t.ex. loppor i en säck:
– Undrar just vad det är för otrevligheter i den där säcken. Den verkar dragit till sig orimligt många flygfän.
Hannoia nämner snillrikt prästerskapet:
– Det är nog inte Killinggänget i alla fall. Men det kanske är pastor Hannes önsketimme i Nilecity.
Magganini:
– Alla dessa hintar och listiga formuleringar. Hjälper de? Bygger de broar eller murar bland hjärnvägarna egentligen?
Jag tror att Ardy slår ihop två serier i en här:
– Det verkar ju finnas en osannolikt enkel lösning, kan associera till ett flertal storstäder, en mycket mer än de andra.
Frida fastnade för AI:ns förtjusande svar:
– Jag funderar också på det här med kronologiska meriter i bokstavordning?
Andas
Bajsa
Ckrika
Dregla
Efterfråga
Fnissa
Gå
Humma
I…..?
Brid hamnade helt fel: – Om man får tro båset är jag i fel århundrade. Men det finns ju gott om århundraden.
Kaffeflickan får illustrera den förtvivlan som drabbar mången läsare:
– Nu har jag gått från 17 septemberparaden i Paris, till London, till en djupgoogling över celebriteter med extremt många namn som bevistat denna (obs, drottning Victoria Mary Augusta Louise Olga Pauline Claudine Agnes vann) och är inte det minsta klokare för det.
hakke (ja, man ska ha gement h) är en klippa som fokuserar helt på DRT (Den röda tråden), vilket jag tackar för eftersom nästan ingen annan bryr sig det minsta lilla! (Ja, DRT är ett sorgebarn, men jag ger inte upp så lätt, spik i foten åsånt.)
– Nu vet jag precis vad DRT är i år, hurra! Det i kombination med att ha klarat förra luckan gör att jag trivs alldeles utmärkt på läktaren idag. Med både marsvin och ett glas decembervin håller jag värmen utan problem.
Och bilden? Vaddå Paris 1917? Neeeej, jag sa ju att den inte var viktig.
Hemlisbloggaren i en intervju 2018. (MTV i salig åminnelse, 1981–2025.) [CC]Brittiskan Phoebe Waller-Bridge (f. 1985, alltså knappt kommen till koltåldern enligt oss 60-talister) heter även pga. sina föräldrar Cyprian Waller-Bridge Longueville & Clerke, jeeez.
Familjen kommer från Cuckfield (tihi) i Sussex och det är ett sånt oerhört begåvat gäng att man bara gapar. Företag startas och konserter hålles och politiska karriärer inleds på löpande band. På sin pappas sida är hon ättling (vilket låter sååå avlägset) till andre baronetten pastor Sir Egerton Leigh och avlägsen släkting till Egerton Leigh, konservativ parlamentsledamot för Mid Cheshire 1873–1876, när han dog. (Baronett är inte en bajonett utan enligt SAOB en ”engelsman som innehar ärftlig riddarvärdighet och rang mellan baron och knight”.)
Tänk ändå att han Egerton Leigh – den avlägsna ättlingen som var parlamentsledamot och representerade landsbygden i tre år – ändå nämns i den så himla avlägsna släktingen Phoebe Waller-Bridges Wikipediaartikel 150 år efter sin död. Om jag nämns nånstans år 2175 för att jag i XX år ju YY samt ZZ och borde hyllas för just detta hade jag blivit glad fastän jag ju är död.
(Vänta. Det betyder att jag dör i nu, liksom. Jag ändrar mig: Tänk om jag nämns nånstans år 2200 för att jag i XX år ju YY samt ZZ och borde hyllas för just detta.)
Vår allestädes närvarande Wikipedia skriver:
”Hennes farfar, Cyprian Waller-Bridge (1918–60), var en Wodehousiansk karaktär och den excentriska sonen till en excentrisk präst, som var var skådespelare och BBC-kommentator.”
Ni ser … allt som krävs för en synnerligen lyckad karriär där alla beundrar ens begåvning och talang, är … kontakter? Tur? Envishet? En mentor? Eller faktiskt bara en sjujävla begåvning. Alltså generna. Gäsp. Min pappa var faktiskt Sommarpratare 1981, så jag har väl mitt på det torra. Eh. Eller nä.
De i kommentatorsbåset som kunde lista ut att det var Phoebe Waller-Bridge som jag hade härmat i en liten text och en fingerad Chat-GPT-session, var förmodligen
AI-vana tangentbordsknattrare
Netflix-prenumeranter
dialogfantaster.
Här har vi alltså Phoebe Waller-Bridge, en manusförfattare, komiker och skådespelerska som föddes när jag började fundera på extrapriser på Ica. Hon är oerhört imponerande i sitt värv, och har inhöstat så många priser att det känns löjligt att räkna upp dem. Men eftersom löjlig is my middle name, kör jag på:
Primetime Emmy Award
Golden Globe Award
British Academy Television Award
Screen Actors Guild Award
Critics’ Choice Television Award
Television Critics Association Award
Dorian Award
Wilde Wit of the Year
Satellite Award
Royal Television Society Award
British Artist of the Year.
Här tar Phoebe-Waller-Bridge emot publikens jubel efter en av alla Fleabag-föreställningar. [CC]En elakt kort-kort-kort sammanfattning av karriären är
scenföreställningen ”Fleabag” (hon kallas faktiskt för Fleabag)
tv-serien ”Fleabag”
manus till tv-serien ”Killing Eve”.
Men naturligtvis har hon även startat teatergrupper, varit med i olika brittiska deckare (”Broadchurch”!) och agerat som L3-37 i filmen ”Solo: A Star Wars Story”. (Alla som njöt av ”Stjärnornas krig” 1977 och sedan totalt tappade räkningen och fattningen samt handlingen har tillåtelse att himla med ögonen och sucka nu.) Phoebe-Waller-Bridge är så erkänt duktig på att skriva och utmejsla personligheter att hon panikinkallades till inspelningen av Bondfilmen ”No Time to Die” för att bearbeta manus och piffa till dialogen.
[Åååååh om jag ändå kunde hitta en gratisbild att stoppa in här där man ser Daniel Craig arbeta med replikerna under filminspelningen, och där Phoebe-Waller-Bridge himlar med ögonen åt kameran. In my dreams.]
Vi vet alla att kulturarbetare under covid tog sig an vilka projekt som helst, vilket kanske stämmer här: Phoebe Waller-Bridges deltog som skådespelare i ”Indiana Jones & the Dial of Destiny”, men verkar ha varit så irriterande som rollkaraktär att hon faktiskt påverkade filmen negativt trots att Harrison Ford, Antonio Banderas och Mads Mikkelsen var hur charmiga som helst. Strunt samma, den filmen ska jag på något sätt se trots att den nog bara går på Disney+, som jag verkligen inte abonnerar på. ”Fleabag” finns på Prime Video – som jag heller inte tänker betala för. ”Killing Eve” finns i alla fall på Netflix, som alla i hela världen verkar betala för eftersom den f.d. dvd-uthyraren nu har råd att köpa Warner Bros, HBO Max och HBO för uppåt 100 miljarder kronor.
Se där, där är han ju snygg-prästen. Fleabag. ([CC]Det finns många klipp på nätet, där Phoebe Waller-Bridge är rolig, finurlig och snabb i tanke och mening.
– Describe your writing process!
– Panic, panic, hope.
– Why is it so hard?
– Because it’s wet.
Det där sista svaret följdes av en komplicerad skratt- och fnitterattack, och måste nog tas ur sitt sammanhang för att kunna tas på allvar med en rejäl portion humor och därmed förstås.
(Se där hur jag försökte göra mig begriplig på ett Phoebe Waller-Bridgeskt vis.)
Och så här reagerar Phoebe när hon läser vad jag har skrivit ovan. (Skärmavbild mitt i Fleabag.)
Men nu är det väl ändå dags att dra en, nej förresten TVÅ, vinnare av den än så länge komplett osynliga tischan? Jag har kommit hem efter att ha rullat hatt å det våldsammaste – det var tur att jag inte hade hatt på mig, kan jag tala om. Plommonstopet står till min tjänst och här kommer … Ökenråttan! Och en till: Hyttis! (Två trotjänare får man säga.)
Välkomna till lucka 7 – nästa gåta – i ottan den 7 december!
BONUS! Kära embryo! Jag får inte nog av dina poem utan måste dra fram ett in i facit även idag!
yo
men farran det är ju spå håret okcså vi ska ätra ostpågar okcså ni ska lagra ost från dy det säjer jag nu
yo
men julgrannen har knäkct lukcra fem så vi ska firra
oj
yo
avslöjra nu inte det rätta svaret eftrersom det är fel
jean guillotine
men farran du skulde ju inte
men julgrannen är så stoltz det säjer jag nu
guillotine var inte det lukca rett det undrar jan nu
Tredje luckan kom och gick i en farlig fart med eminenta ledtrådar, båshäng, osynliga vinsttröjor till Brid och Niklas och sedan ett facitkommentatorsbås med klänningar och jag vet inte allt. Känns lite synd att vi lämnar detta bakom oss, men så är det ju i denna hårda värld. Eller …?
Hopp in i nästa lucka!
Lucka 5
Hej, det är jag, Harriet Mary Augusta Fortescue Waller-Camp-Honeydew-Fitzwilliam III. Ni här i Julkalenderland vet förmodligen inte vem jag är, men jag ska bara snabbt visa hur fenomenalt trist, outsägligt tidsödande och kreativitetshämmande det är att använda sig av sån därn AI.
(Nu ser ni framför er hur jag stirrar rakt på er och med klurig min blinkar med ena ögat. Det är förstås helt omöjligt att tolka mig, men jag kan avslöja här och nu att det förmodligen handlar om satir.)
Tänk er nu hur jag tar upp mitt marsvin i famnen, tar fram en kopp te och ett stort glas vin, lägger upp fötterna på något och äter en fiberfri macka som kostar 15 pund (London!) medan jag knattrar på datorn.
Nu ska jag himla med ögonen tills jag blir yr och råkar spilla ut teet i tangentbordet. Eller kolla om Eve fortfarande lever; man vet ju aldrig. Eller förstås – kanske hellre – ta ett glas vin till.
Nämen vaff … Foto? Igen? Ta nu inte denna bild på allvar och lägg för jösse namn inte märke till plats och årtal för det är totalt oviktigt. Jag lovar! Ignorera!
Facit till lucka 5 kommer nån gång efter midnatt! (Vilket ju kan betyda nån gång i ottan.)
Men vilken dag! Det var så lätt! Fast det var ju så svårt!
När det blir så, finner jag att luckan är perfekt. Inga Schubertar eller blåsippor i kommentatorsbåset – men virrspår och listigheter i en härlig röra!
Ökenråttan hastade fram till sin bokhylla i arla morgon för att där bläddra i de två exemplar hon hade av Julkalenderluckans förlaga:
Detta är ett verk som finns i Råttboet (!) i två olika svenska versioner. Nobelt! Och glasen har svarta fötter.
PSJ var listig, som nämnde in viktiga årtal:
Och här är nåt som ser ut som ett gammalt telefonnummer: 13 57 60.
Nina:
De där existentialisterna verkade inte ha det så kul. Det är bättre att hänga här i båset.
(Jag är lite sen med att tillverka detta manus, så jag citerar inte fler idag. Men alla kan känna sig citerade ändå, för ni var strålande i båset!)
Med cigg, penna och anteckningspapper på ett hotellrum i Stockholm 1957. [CC]Så vem gömde sig i lucka 3 – den lilla giganten? Jo, en stor författare som hann med alldeles för lite innan han dog i en bilolycka: Albert Camus (1913–60). Det han dock hann med, var att 1957 föräras Nobelpriset blott 44 år gammal. (När jag var 44 hade jag i alla fall julkalendrat i tre år, så det så.)
Den lille Albert föddes som pied-noir (svartfot) i Franska Algeriet – som 1857–1962 var den del av Algeriet som var integrerat i Frankrike. På grund av första världskriget blev han faderlös redan som ettåring, vilket ställde till det eftersom modern var urfattig, analfabet och döv. Det verkar dock (lite oklart) som om släkten slöt upp och såg till att pojken klarade sig väl – och från det att hans lärare Louis Germain tog honom under sina vingar gick allt till och med strålande. Han fick stipendier, fick gå i bra skolor och skrev och skrev så pennan glödde. Och så spelade han fotboll.
Som 17-åring drabbades Camus av tuberkulos, och fick sluta med all idrott och istället fokusera på mer stillasittande aktiviteter. Han pluggade filosofi, startade en teatergrupp, blev publicerad här och där, skrev i tidningar om social misär och kolonial ojämlikhet och flyttade 1940 till Paris. Mot slutet av andra världskriget gick han med i franska motståndsrörelsen, och så fort jag hör ”franska motståndsrörelsen” ser jag ”Allå, allå, emliga armén” framför mig och vet därför precis hur det gick till.
Camus blev bundis med många kulturpersoner inklusive Sartre, och blev precis som andra författare och konstnärer ovän med sina bästisar. (Några exempel är Strindberg & Carl Larsson, Leif GW & Guillou, Hemingway och nästan alla samt Tolstoj & Turgenev.)
När han blev tilldelad Nobelpriset blev Camus förtvivlad och ville alls inte åka till Stockholm för att ta emot något. Han hade ju inte gjort något! Det fanns massa andra författare som var bättre!
Han blev övertalad av sin förläggare och fann sig plötsligt i denna situation:
Albert Camus kröner här Stockholms lucia, Anita Björklund. (Precis som (pigga?) kristina skrev i en ledtråd: ”Undrar vad Anita Björklund tyckte om det hela? Inte varje dag man får eld i håret.” [CC]I sitt Nobeltal tackade Camus sin lärare Louis Germain – och fortsatte att tacka honom i officiella sammanhang under de tre år som han hann leva … Hans förläggare övertalade tyvärr Camus att åka med honom i bil när de skulle hem från en semestervistelse tillsammans. Förläggaren förlorade kontroll över bilen och krockade med ett träd.
Nej, på den tiden drog man sig inte för att publicera bilder från hemska olyckor. (Bilen var en lyxig Facel Vega.) [CC]I Camus’ efterlämnade papper i bilen fanns ett halvfärdigt manus (”Le Premier Homme”) – som byggde på absurditeter – och tågbiljetterna som han valde att inte använda. (Även förläggaren dog, medan hans hustru och barn i baksätet överlevde oskadda. Camus’ fru och deras 14-åriga tvillingar tog tåget som det var planerat.)
Och vad tycker jag om Albert Camus? MYCKET! (Börja med ”Främlingen” och fortsätt med ”Pesten” om ni har honom oläst.) Det var ”Pesten” som var förlaga till musinvasionen i mitt kök, som alltså beskrevs i lucka 3. (Jag har verkligen problem med möss, och bevisen finns i kommentarerna till detta facit. Inga bilder på själva djuren, men på vad de har ätit.)
Nu ska jag – absurt och helt mot mina principer – förklara varför det stod ”202.” i luckgåtan.
Här ser ni de första raderna i den franska upplagan (som är den enda JAG har i bokhyllan, Ökenråttan!)
Ser ni 194. där?
Vi fortsätter in i e-boken (som jag lånade eftersom min franska är rostigare än en cykel på Strömmens botten).
Camus ville inte ange exakt årtal för att inte historienördar skulle kunna analysera skeenden och senare komma och påstå att det inte stämde. Alltså betyder 194. ”nån gång på 1940-talet”. Coolt och ovanligt, tycker jag. Kolla, så här står det i andra litterära verk – exakta årtal:
”En klar majdag 1868 låg en man bekvämt utsträckt på den stora runda divan som då stod mitt i Salon Carré på Louvren.”
”En eftermiddag sent i oktober 1697 stod Euclide Auclair, Québecs filosofiskt lagde apotekare, uppe på Cap Diamant och såg ner över den breda, ödsliga floden långt nedanför.”
”Julafton 1955 råkade Benny Profane – i svarta jeans, mockajacka, sneakers och en rejäl cowboyhatt – passera genom Norfolk i Virginia.”
Men where are my manners? Nu ska vi dra en vinnare!
Jag rör om i plommonstopsgrytan och får upp två hoptrasslade gamla lappar. Låt mig se … Brid och Niklas!
Välkomna till lucka 5 – nästa gåta – i ottan den 5 december!
Men visst vill ni väl också njuta av en liten embryo?
FARRAN FARRAN DOM SÖKRER EN DRÖMTRYDARE I DRAGENS LUKCA
jungna ner dej embryo jag tar en trupplur
MEN DU ÄR JU SOM KLIPPT OKCSÅ SKURAD FÖR DET HÄR
kan man inte få sovra ifreud det undrar jag nu yo
EN DRÖM MED GRÖTPOTATIS VAD KAN DET BETYDRA DET UNDRAR JAG NU YO
hm
nu braknar han det säjer jag nu: heja farran
hm
yo
skulle den skrållas okcså brakas det undrar jag nu den där grötpotatisen
det stämmer ekstrakt farran
okcså var det en gammal fin vårgång på det franskca det undrar jag nu
det strämmer ekstrakt farran
då har jag inte den blekaste varning det säjer jag nu
Vinnaren av den ännu osynliga tischan som hänger ihop med lucka 1 blev Christina, och facitbåset var så trevligt fullt av glada gissare som hade både fel och rätt. Schrödingergissare.
Idag ska vi liksom leta efter en liten gigant.
Lucka 3
Krönika 202.
De sällsammaste av händelser utspelade sig i Lotten Bergmans kök i december 2025. Som alla andra försökte hon intala sig själv om att covid tillhörde det förgångna, och precis som alla andra var hon övertygad om att både spanska sjukan och covid var engångsföreteelser.
När de första spåren av de galna mössen hittades i köket, ryckte hon på axlarna. Precis som förr inleddes förklaringarna med förnekelse – ”säkerligen är det barnbarnen”, ”någon behagar skoja med mig”, ”eller med vag oro ”tänk om det är en algoritm-grej och mobilen har hört mina tankar om att mössen säkert anfaller igen”. Grannarna, rätt trötta på allt prat om feberstatistik sedan covid, registrerade ändå händelsen med samma torra exakthet som tidigare:
– Mon dieu. Kamma dig. Ring försäkringsbolaget.
Snart drabbades Lotten utan synbar orsak av feber, medan mössen i köket lämnade alltfler spår. Det var halvätna äpplen med spår av små gnagartänder och det var ett nudelpaket i plast, som nogsamt hade tuggats sönder, och sedan en okokt, kvadratisk nudelportion som hade gnagts till en cirkel. Ingen vågade uttala ordet pandemi igen; det är för tungt, för historiskt. Men ingenstans lämnade mössen spår av spillning. Lotten tänkte att febern kanske inte kom från kroppen utan från tidsandan.
På eftermiddagen den 3 december gick Lotten ut från köket, på väg mot vardagsrummet för att njuta av en varm mugg te framför den igenbeckade kakelugnen, som inte gav någon som helst värme eller känsla av trygghet. Mitt på tröskeln stötte hon med foten emot en död mus. Hon föste djuret åt sidan, men ångrade sig och kontaktade – precis som frankofilerna i huset intill ville – försäkringsbolaget.
För skaderegleraren var den döda musen en skandal, för möss beter sig inte så. De lägger sig inte att dö på trösklar. Med andra ord var det ingen mus, och därmed fanns det enligt glasklar logik inga möss i Lottens hus.
Ack nej. Här kommer ju en bild. Å ve, må den inte läggas märke till.
Lysande inledning, hörni! Båset är fullt av gamla bekantingar och några som har bytt namn och några andra – och ALLA bor i detta nu i min morfars plommonstop. Dock finns (som vanligt) inte tischan i sinnevärlden än. Men jag vet ju att ni har tålamod.
Jag drar upp några gissningsledtrådar ur den dy som heter Bloggbåset! Och jag börjar med embryo eftersom han annars av hävd och gammal vana brukar få en alldeles egen avdelning längst ner i några Julkalenderfacit. För att ändå stå ut i mängden får han bli lite kursiv:
HELSA FREDRIK
helsar farran eftrersom dom är gammela skolkkompisar
ja tills vi hamnade i luren på varjeandra det säjer jag nu
yo
Nina:
Jag skulle nog säga att E20 ligger närmare till än E4.
Då hängde Karin på:
Eller E- dvs -E
PK:
Jag tycker att jag ser en författare i luckan, en författare som gärna delar upp folk och tider i grupper/epoker och som faktiskt har koppling till bilden.
En som låtsades att han inte fattade galoppen-polletten var hakke:
Jane och Arne, epoker och haltande gång, tidningsklipp och trikoloren.
Ardy:
Är Jane eg Jeanne? Nä, men nära och lite småfranskt.
Hemul fick till och med HB:s fru på ett hörn:
Här har det googlats runt bland diverse nobla damer under dagen, men nu undrar jag om det ändå inte rör sig om en skarp karl.
Lucka 1 var en omstöpt text av en man med självförtroende uti de skrivmaskinsknattrande fingerspetsarna: Jan Guillou (f. 1944). Att hans fullständiga namn är långt som ett ösregn och krusigt som forna tiders örngottsband går helt enkelt inte att hoppa över:
Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou
Eftersom jag heter Lotten Charlotte Lilly Elisabeth Bergman, vinner jag om man räknar antalet bokstäver. Men det är det absolut enda jag vinner i tävlingen mot herr Guillou, för jädrar vad den karln har varit produktiv sedan han pga. IB-avslöjandet satt i fängelse på Långholmen i början av 1970-talet.
Här kommer min favoritbild, som är ganska grynig och svårt suddig eftersom jag måste vara supertydlig med att det är ett foto av ett foto i en tidning.
Rubriken är konstig, Jan är klädd i trätofflor. I ett underligt grepp håller han sin skrivmaskin.
Men den skrivmaskinsknattrande Jan Guillou valsade runt i pressen redan 1964, när han tog studenten från den experimentella Viggbyholmsskolan, som var en nyhet för mig – jag som har bott i Täby och hängt i Viggbyholm och allt hade ingen aning! Först kom en förlovningsannons den 10 maj, sedan kom den 11 maj en kungörelse om vilka som hade tagit studenten och så kom ännu en förlovningsannons den 12 maj.
Förlovning med unga frk Swensén. (SvD)Förlovning med unga frk Swendsén. (SvD)
Någonstans på Svenskan kölhalades en sättare eller korrläsare efter att en förmodat ilsken Guillou krävt en ny annons med ett extra d. (Det är hög nivå på mina scoop.)
Två år senare var det dags igen – men då hade Jan Guillou fått en plattform: Fib Aktuellt. (Eventuellt unga läsare av Julkalendern måste nog få en länk för att förstå vad Fibban var. Som för övrigt lades ner för prick ett år sedan!)
Den svensktalande fransmannen Guillou gjorde lumpen i drygt två månader – av misstag. (SvD 2 mars 1966)
Själv läste jag ”Ondskan” (1981) när jag väntade barnet som kom att heta Erik (den nuvarande trettiotreåringen), men när den nyfödde och huvudpersonen i romanen hade samma namn och den ene var en ljuvlig bebis och den andre en tonåring som blev slagen sönder och samman av sin styvfar, kom jag aldrig till bokslutet. Eller så berodde det kanske på att jag hade amningshjärna.
”Coq Rouge” (1986) och uppföljarna läste jag med stor behållning när det begav sig, men inte förrän nu förstod jag att Erik i ”Ondskan” är journalisten Erik Ponti i ”Coq Rouge”.
Ja, ni vet ju liksom jag det mesta om Jan Guillou, för han publicerar sig fortfarande här och där och spottar ur sig böcker som en annan skriver blogginlägg. Och skriver fortfarande allt på skrivmaskin. När han bröt lårbenshalsen härom året, hamnade den storyn i en bok – som tydligen är extra läsvärd för att han ingående beskriver hur det gick till när han fick kateter på sjukhuset.
Men visste ni att det skrivs böcker OM Jag Guillou? Jättemånga!
Ett axplock från libris.kb.se!
Om ni undrar hur luckan tillverkades och kanske vill få en inblick i lettrådandet, kommer här för ovanlighetens skull faktiskt ett avslöjande textprov från ”Arvet efter Arn” (2001), ni vet innan Jane och Arne kom in i bilden …Nä, nu ska jag dra en vinnare! Kulans, kulans! Rafs, rafs i hatten! Krafs krafs i innerfodret som hänger i fnasor numera. Och vinnare av den där tischan som inte riktigt är tillverkad än är … Christina!
Välkomna till lucka 2 – nästa gåta – i ottan den 3 december!
Välkomna till första Julkalenderluckan denna 20-årsfirande decembermorgon!
Den första luckan från 1 december 2005 kom sig av att både Sydsvenska Dagbladet och Hemmets Veckotidning beslutade sig för att sparka alla kåsörer. För det var just det jag var: lycklig kåsör i nyss nämnda publikationer. Skrivabstinensen blev bautabrutal, så jag skapade av pur frustration en hel Julkalendersajt – som är hitflyttad nu. Av de flera hundra kåserierna finns femtiotalet här på bloggen – välj kategorin ”Kåseriskafferi” i vänstermarginalen så kan ni läsa några av dem. (Men kom ihåg att just kåserier ska läsas i småportioner. Och gärna på toa.)
Då kör vi väl igång? Glöm inte att först läsa programförklaringen och att försiktigt ledtråda om era aningar och aldrig någonsin skrika ut svaret. (Men felsvar får ni gärna drälla med!)
Lucka 1
Anno domini 2025 skrev den kommunanställda kontorsassistenten Jane att folk numera delade in de nu levande människorna i fyra epoker. Först kom influencertidens dagar, när landet präglades av ringlights och rabattkoder. Sedan följde farbrödernas epok, när alla beslut fattades under PowerPoint-presentationer med gofika. Därefter kom trollens tid, präglad av twittergnäll och CAPS LOCK-utbrott. Slutligen kom projektledarens era, när excelarken regerade som järnhand i silkeshandske.
För folket, tyckte Jane, var influencertiden den mest produktiva. För landet var projektledartiden den som avgjorde allt.
Det var förmodligen döden, eller åtminstone extremt dålig stämning, som glimmade i eftermiddagssolen på andra sidan E4. Pastor Arne såg det direkt, där han kom hasande och haltande uppför den branta backen. På andra sidan vägen stod fienden, ungdomarna som slog på sina elsparkcyklar så det skrällde, blippade och pep och de vrålade i protest. Men pastorn vände obrydd ryggen mot skramlet, sneglade mot excelarket och dess virrvarr av siffror och rutor som ingen utom han förstod något av. Han visste hur de skulle försvara sig.
Jahaja. Här kommer den onödiga bilden som ni ska strunta i.
Facit till lucka 1 kommer nån gång efter midnatt! Det syns inte här på förstasidan i bloggen, utan är gömd – men ni kommer att runt midnatt få länken
i kommentatorsbåset
i tabellen här nedan
på facitsidan (klicka på ”Julkalenderfacit” i vänstermarginalen).
Inte nog med detta. Genom att klicka på de jämna datumen i decemberalmanackan i vänstermarginalen kommer ni direkt till facit!
– Va? Redan?
– Va? 2025? Är det. 20 år?
– Va? Oh no! Det är så svårt!
– Va? Är det sant? Äntligen!
Där har ni några av kommentatorsbåsets kommentatörer och kommentatösers förmodade reaktioner. I år antar jag att AI-användare kommer att ”fuska” – men det är ju bara att förstöra nöjet för sig själv. Ja ba:
– Jaha. (Det är dock inte jag på bilden, kanske ska tilläggas.)
För nypåstigna på detta strax framfarande decembertåg kommer här tydlig information!
Du kan vinna en tröja.
Du måste gissa, klura och skriva i kommentatorsbåset. Men diskret! Skrik inte ut svaret!
Du kan vara med en eller tolv gånger. Eller noll, faktiskt.
Tischan och jag 2010.
Dag och natt jobbar jag hårt och
lägger på ojämna datum ut en (litterär) gåta som är luddig, maskerad, larvig, svår, lätt, associativ, allmänbildande och rolig
lägger på jämna datum fram till julafton ut facit som är allmänbildande och alldeles för långa (länk till facit kommer både i kommentatorsbåset och i själva luckan)
skickar julkalendertischor till nån – vem som helst – som har gissat eller faktiskt bara ”hoppat i hatten”
drar en vinnare genom att lotta – alla namnlappar ligger i min morfars plommonstop (sent 1800-tal).
Fackuttryck – såna vi svänger oss med i kommentatorsbåset
Att göra en blåsippa: att vara bombsäker på sin sak, men ha fel.
HB: förkortning för ”hemlisbloggaren” – alltså den som alla letar efter.
Orlando Bloom och Skebokvarnsvägen har (oftast) inget med saken att göra, men är roliga att dra till med när som helst.
Dan Brown gissar du företrädesvis på när du inte kommer på något annat.
Hjalmar Söderberg är en ovanligt vanlig gissning, bara.
Att göra en Schubert: att slänga ur sig en tokfelsgissning som man är säker på är alldeles uppåt väggarna … när det i själva verket är det rätta svaret.
Attsitta på läktaren är att misstänka att man har så fel och är så väck att man bara är med och njuter av att de andra [nere på planen] verkar ha koll på vad som händer och sker.
Julkalendern 2013.
OBS! De tolv bilderna som illustrerar de tolv luckorna är helt onödiga och har inte med nåt att göra och är förmodligen både trista och fula. Eller inte.
Nämen … vad gör den här kärran här? Den måste ni ju ignorera.
