Sicken ljuvlig kalenderdag! Lettrådarna stod som spön i backen och kanske dök det upp en och annan blåsippa som sedermera förvandlades till nåt annat! Och massa nytillkomna på banan har vi! Några exempel på kommentarer:

Zkop:
– HB (G.) kan sägas varit en ny man.

Lisbeth:
– Plättlätt var ordet. Iallafall för en annan som är uppväxt i frikyrkosammanhang och har sjungit mig hes till hens psalmer.

Rosman:
– G. tillhör min barndom på alla tänkbara vis via sin osynliga och synliga gärning. Läst och sjungen, till och med av Pre-Abbaagnetha.

Maplestream:
– Nu ba mitt i vintern dök också skolavslutningen upp.

Micke Dahl:
– Skvallervägen har jag hört att det kan röra sig om en översittare, men bara nästan.

Magganini:
– Överallt, men liksom osynlig ändå.

Niklas (el bailarin):
– Den Röda Tråden i år måste vara ”Personer jag träffat eller i alla fall nästan träffat. Eller skulle ha kunnat träffa.” Jag känner HB:s kusinbarn!

(Vi väntar alla på att Niklas ju ska förstå att vi vill läsa hans memoarer.)

HB var idag G., som i Britt G. Hallqvist (1914–97), vår kanske mest kända doldis – i alla fall i översättningsbranschen. Precis som Dammråttan skrev i kommentatorsbåset känner jag:

– Jag hade faktiskt inte riktigt grepp om att G. var SÅ pass inblandad i min barndom. Och då var vi inte ens religiösa.

Tänk att mina älskade Fem-böcker av Enid Blyton översattes av Britt G. Hallqvist och ändå ansågs vara dålig litteratur. (Korr.: Tydligen är det en anka; hon översatte bara första delen i ”Sjuan”-serien, som jag inte har läst.) Jag kan sjunga massa visor som allas vår Britt har skrivit, har njutit av Trolltider I, där hon var inblandad i manus, sett King Lear i Britts översättning på Dramaten åtta gånger och lidit på hårda kyrkbänkar där hennes version av ”Den blomstertid nu kommer” ju gäller sedan 1979. (Ska man vara riktigt noggrann är det dock mest de sällan sjungna vers 4 och 5 som bär hennes prägel.)

Jag blev så till mig i trasorna av detta faktum att jag tillverkade en jämförande tabell som säkert ingen annan än jag granskar med lupp. Men vad tusan, ni kan ju bara hoppa över den, tänker jag!

Den blomstertid nu kommer 1595		Den blomstertid nu kommer 1979
Den blomstertid nu kommer		Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor;		med lust och fägring stor:
nu nalkas ljuflig sommar,		du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och örter gror.		då gräs och gröda gror.
Den blida sol uppwärmer		Med blid och livlig värma
allt, hwad har warit dödt;		till allt som varit dött,
då hon oss skrider närmer,		sig solens strålar närma,
blir det på nyo födt.		och allt blir återfött.
De fagra blomsterängar		De fagra blomsterängar
och åkrens ädla säd,		och åkerns ädla säd,
de grönskand´ örtesängar		de rika örtesängar
och alla gröna träd,		och lundens gröna träd,
de skola oss påminna		de skola oss påminna
Guds godhets rikedom:		Guds godhets rikedom,
att wi Guds nåd besinna,		att vi den nåd besinna,
som räcker året om.		som räcker året om.
Man hörer foglar sjunga		Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud;		med mångahanda ljud,
skall icke då wår tunga		skall icke då vår tunga
lofsäga Herren Gud?		lovsäga Herren Gud?
Min själ! upphöj Guds ära		Min själ, upphöj Guds ära,
med lof- och glädje sång,		stäm upp din glädjesång
som fröjda will och nära		till den som vill oss nära
oss med wälgärning mång.		och fröjda på en gång.
Du ädle Jesu Christe,		O Jesus, du oss frälsar
wår glädjesol och sken!		du är de svagas sköld.
Blif hos oss till wårt sista,		Dig, glädjesol, vi hälsar.
uppwärm wårt kalla sinn´.		Värm upp vårt sinnes köld.
Gif kärleks eld i hjertat,		Giv kärlek åt det hjärta
förnya själ och and´;		som ingen kärlek får.
wänd bort all sorg och smärta		Vänd bort all sorg och smärta
med dine milda hand.		du vän som allt förmår.
Wälsigna årets gröda		Välsigna årets gröda
och wattna du wårt land;		och vattna du vårt land.
gif oss nödtorftig föda,		Giv alla människor föda,
wälsigna sjö och strand.		välsigna sjö och strand
Din´ fotspår drype af fetma;		Välsigna dagens möda
bespisa med ditt ord		och kvällens vilostund.
och med dess ljufwa sötma		Låt livets källa flöda
oss uppå denna jord.		ur Ordets djupa grund.

(Johan Olof Wallins omarbetning från 1819 har jag inte med här.)

Men nu tar vi en lite rekapitulation av Britt G. Hallqvists liv så att alla blir vederbörligen imponerade!

Född som Britt Nyman i Umeå med två mycket språkliga föräldrar, tog en fil.mag i Lund i nordiska språk, litteraturhistoria, teoretisk filosofi och tyska, blev prästfru och fick ett nytt efternamn samt fyra barn på åtta år. (Kommen så här långt ser jag att Britt och jag ju nästan är tvillingsjälar, fast jag är från Luleå, blott tog en fil.kand i samma ämnen, blev civilingenjörsfru och fick fem barn på tio år.)

Sedan blev Britt headhuntad av Natur och kultur (och nu slutar alla likheter med mig tvärt) och satte igång att producera bokstäver i en väldigt fart. Hon översatte, hon diktade, hon skrev barnböcker och barnramsor, översatte lite mer, skrev manus till allt mellan himmel och jord och blev dessutom Sveriges främsta psalmfixare (hon både bearbetade och skrev eget material).

I december 1994 stämdes kyrkan av en ilsken psalmkreatör.

Nu kommer inte en uppräkning av hennes gärning, för det är så obegripligt mycket att man inte riktigt kan ta in det. Läs på Litteraturbanken eller Wikipedia och pip till av förvåning då och då när ni, liksom jag, inser att Britt G. Hallqvist borde vara lika känd som nånsin Zlatan eller i alla fall Karin Boye.

I mitt arkivrotande har jag hittat ”En bok om Britt G” (1983) av Inge Löfström, som ger så många exempel på detta språkliga geni att det känns som att äta sex paltar på raken. (Men rekommenderas varmt ändå.) Jag tar ett pyttelitet exempel på Britt G:s finurliga tankar:

I Gäddede fångar de gäddor.
I Malung, där fångar de mal.
I Sparlösa slösar de alla.
I Lidköping lider de kval.
Men vad katten gör de i Korpilombolo?

Inte hade jag den blekaste aning att det var Britt som skrev om den här lilla råttan!

Här kommer ”Världens minsta hund”, inläst av en av mina favoriter: Lars Ekborg. (Musik av Mats Winqvist, spelad av Ivan Renliden, Roman Dylag och Jan Nyman.) Det är en hel timme långt, så ni hinner städa ur kylskåpet eller sticka en halv vante under tiden.

Och hakke lettråds-rimmade så fint på just denna hund:

En gladlynt flicka från Lund
hon översatte en stund.
Om Herren sen skrev
(vår G-punkt då blev)
och världens minsta hund.

Ännu ett boktips är en samling verser och rim som är alldeles, alldeles förtjusande fint och som jag nog måste köpa i julklapp till mig själv.

Den här ABC-boken (1951), illustrerad av Porslins-Stig, har jag inte lyckats få tag i än (är dock beställd på Bokbörsen), men det jag har läst mig till är att den är ypperligt välskriven ”till skillnad från många andra ABC-böcker”.

Uppdatering!
Zkop i kommentatorsbåset påpekade att upplagorna före 1992 hade mycket snyggare typsnitt på ABC-titeln. Jag hittade en bild som visar att detta stämmer! Upplagan på bilden till vänster är från 1980-talet, när man tydligen fortfarande hade koll på 1950-talsestetiken.
Slut på uppdatering!

Här kommer kuriosa i ABC-sammanhang från 1994, där recensenten berömmer Hallqvists och Hellsings rim och ramsor eftersom ännu en ABC-bok har publicerats. Och strax far han ut mot andra, sämre böcker!

Mitt eget lilla mini-mikrominne av Britt G. Hallqvist är när jag och min pojkvän (sedermera känd som DDM), var statister i ”Flickan vid stenbänken” (1989). Den spelades delvis in på gatorna runt Kulturen i Lund, och vi två skulle stå och trycka i en port. På en given signal skulle vi gå rakt över S:t Annegatan bakom Akademiska föreningen. Porten var nummer 4, där det stod Britt G. Hallqvist vid en dörr! (Numera sitter en minnesplakett på väggen.)

Giv akt! Plommonstopet är redo! Här kommer vi med en vinnare: Choklid! En av de nya!

Lucka 13 kommer på onsdag, samtidigt som Lucia tjoar inne på Nobelpristagarnas hotellrum.

---

Bonus: embryo har hittat tjolahoppsanlök!

oj här lukctrar det jul morran det säjer jag nu: drikcer du glugg

yo

ja okcså muzaken gör sitt till: bullerklang bullerklang

dom här strömningstjänsterna gör sill till okcså

är det lussebullrar som är i ungen det undrar jag nu

yo

okcså helstekct strömning eftrersom den ska läggras in i de här lagren det säjer jag nu: dill till sill vill till

varannan buller var okcså varannan strömningsflundera okcså skrytpeppar okcså tjolahoppsanlök okcså en skvatt bränt vin

ja det lukctrar lite bränt det säjer jag nu

det är din tomtetröja ärmbryo eftrersom du har ärmen lite nära julegransljuset det säjer jag nu

yo

har du flunderat på om det här blir grått det undrar jag nu

nä julmat är sällan grod

det är stankcen som räknas det säjer jag nu

yo

33 kommentarer

PUH! Vilken dag! Yrväder och isvägar samt en basketmatch (förlust) i Gävle roade jag mig med, medan ni dansade på borden och hängde i lamporna! Nu ska vi se vad ni kom fram till!

Zkop var superdupertidig med korrekt lettråd:
– Barnen heter nåt på N m m

hakke funderar som jag:
– Varför heter det nötknäppare? Jag knäcker en nöt, det skulle aldrig falla mig in att säga att jag knäpper nöten.

Crrly:
– ÄLSKAR detta. Njuter av vartenda ord, skrattar på flera ställen. Underbart. Vill veta sååå mycket mera, nu vill jag ju läsa minst en roman om dessa spännande personer! 🙂 Mera, mera, mera!

Hyttfogden:
– Just nu Ekar det lite tomt i skallen  men blir nog bättre framåt kvällen.

Nina:
– Pappa träd fick hela sju barn, men inte alla med HB. Två tvillingpar minsann.

Lilla e:
– Tänk så trevligt att efter ett par års bortavaro titta in i båset och finna att allt är som vanligt! Som att återse gamla vänner man aldrig har träffat.

Choklid:
– Man blir snurrig av att tänka på alla skutt och uttryck i den här släkten.
Det går kanske att säga att de har en flexibel attityd.

Peter A. Sjögren:
– Mina svaga kunskaper om denna HB skulle renderat mig betyget BC i den gamla skolan.

Niklas (el primero)
– Men! Den här HB:n har jag ju jobbat med! Jag har några få namn som jag är väldigt glad att jag sett så att säga in action och det här är ett av dem. HB och Katinkas make var som ett gammalt gift par som smågnällde på varandra hela tiden men ändå inte kunde vara ifrån varandra. I arbetssituationen alltså.

Psst! Berätta mer, Niklas!

I luckan gömde sig alltså koreografen Birgit Cullberg (1908–99), som enligt alla vänner, kolleger och släktingar hade humor. Den lyser igenom i hennes koreografi, som stundtals ju ser helt galen ut med rätvinklade fotleder och spretiga ben.

Jag är lite förbryllad över de magra artiklarna om Birgit Cullberg; varken NE eller Wikipedia lägger ut texten någe vidare. (Nu slår jag ut med händerna så det stänker om det: jag ansvarade för ämnet dans i Nationalencyklopedin, men inte förrän på bokstaven D.) Den gigant som hon de facto var, borde vi fortfarande tala om med intensiv styrka. Ska se om jag kan dra i några trådar här och där …

Det ni hittade i lucka 9 var en helskottas massa balettuppsättningar, maskerade som några underliga barbesökare som samtidigt var Birgits barn.

Det underligaste med Birgit Cullberg var egentligen att hon inte var dansare från början, för hon studerade inledningsvis mest konst. När hon som drygt 20-åring började dansa balett, gick det snabbt och den första danskompositionen – ”Exotiskt motiv” – sattes upp på Musikaliska akademien 1932. Dock kan det handla om en helt normal redovisning inom ramen för studierna, eftersom det var just det man gjorde varje termin – alla elever var tvungna att varje termin komponera en dans, och sedan dansa upp den.

Här kommer resultat från en trasslig danstävling, som slogs upp stort i både SvD och DN.

Åren 1939–41 uppträdde Birgit på Folkan under ledning av av Karl Gerhard, som tänkte modernt och var ett stort stöd för henne. Hennes Hitlerparodi Kulturpropaganda irriterade en tysk legation såpass att de krävde att den skulle censureras på grund av ett danssolo med en trippande soldat bakom hakkorsformade armar. Kanske var det den som hon dansade i tävlingen som nämns ovan, ”en alldeles utsökt sak, en parodi”?

Birgit och skådespelaren Anders Ek gifte sig 1942. Den sedermera fantastiskt muskulöse sonen Niklas Ek föddes 1943 och tvillingarna Malin och Mats Ek 1945. När barnen fortfarande var små, försvann Anders med en annan kvinna som han gifte sig med 1949. Då flyttade Birgit in i ett kollektiv som ”räddade mitt liv” – dit även Anders så småningom flyttade.

”Här är ditt liv” brukar innehålla massa intressant kuriosa, så det letade jag upp. Men …

Birgit Cullbergs ”Här är ditt liv” finns på Öppet arkiv, och är bland det långsammaste och absurt tristaste jag har sett. Programmet direktsändes 1985, och Birgit är sannerligen inte bekväm med situationen; de pinsamma tystnaderna grävde ett djupt hål i mitt tålamod. Det bränner till lite när hennes två balettpolare från studietiden i England dyker upp. Barbro Thiel-Cramér är förtjusande vältalig och minns allt som Birgit inte minns, medan Agneta Prytz babblar på som vore det hon som var huvudperson.

Den ena gästen efter den andra säger ”minns du när …?” och Birgit bara skakar på huvudet och säger nääää. Lasse Holmqvist säger plötsligt när hästar kommer på tal:

– Är det bra för dansare att rida, blir man inte hjulbent av det?

Alla hehehar. Och någon producent måste på något möte ha sagt:

– Ska vi inte ta in ett gäng moderna dansare i studion så att Birgit kan känna sig som hemma?

Lita på mig nu när jag säger att ni inte behöver se just detta program – om ni inte har blivit kidnappade och den enda förströelsen som kidnapparen ger er är just detta avsnitt. Den här verkar bättre: ”Cullberg, en koreografs arbete”. (Dock har jag inte sett mer än inledningen. Språket är också intressant: man hör att det är en annan svenska än idag.

Här har ni en kortkort Niklas Ek-trailer där ni ser dels Birgit Cullberg som gammal, dels unga dansare som sprattlar med benen i en Cullbergsk koreografi. (Mycket mystiskt verkar det, liksom projektet ABBAlett.)

Plommonstopet, giv akt! Idag ska det dras två lappar eftersom kommentatorsbåset var så bra på att sköta sig själv när jag var borta! En … Peter A. Sjögren! Två … Ökenråttan!

Lucka 11 kommer i ottan på måndag!

---

Och nu en tupprätt embryo!

EMBRYO NU FÅR DU KROMMA FRAM

men jag fattrar inte ett barr det säjer jag nu

yo

du kan inte liggra under julgrannen hela användskallelelendern du kommer inte kunna grå tupprätt

vad kakcelerar du om din galning

du får väl göran som dom andra; gissla på ordlando blooom

dom stravar honom fel

gör dom det undrar jag nu

yo

ja han hetrer leropold blooom den gamle dublingångaren

fast dom kanske har blandrat ihop dom eftrersom dom är ganskca ordlika det säjer jag nu

yo

34 kommentarer

Här sitter jag i sängen och skriver facit. Och varföre gör jag på detta viset? Jo, för att så gjorde HB.

Men vi börjar med några av era snillrika lettrådar i lucka 7!

Brid hade SÅ rätt:
– Om jag är rätt ute har systern och systerdottern samma namn, den ena i litteraturen, den andra i verkligheten.

Hyttfogden:
– Min morfar hade en  favoritväxt, Viola cornuta på latin, som jag brukade plantera i en av hans rabatter.

Dina:
– En kopp z-kaffe och funderingar på kryddor gjorde susen.

Magganini:
– Jag fick för mej att det var lille Carl, men det var det nog inte.

Maplestream:
– En lustighet som svenska basketligan (herr) haft sedan starten är att alla matcher har uppkast på det egendomliga klockslaget 19.04.

Cecilia N.:
– När jag bakar bullar har jag inte bara i smör och socker och river äpple och kanel.

Ökenråttan:
– Lite kryddigt är det i luckan.

Ingela:
– Stilen känns mer skriftställande än författande. Och lite omodern, precis som jag själv alltid har haft en tendens att vara. Tror inte på Norrland utan tankarna far mer åt Stockholm, kanske rentav nån fin stadsdel.

Rosman:
– Har just köpt snabbköpskatter för 5 kr st som nog innehåller väldigt små spår av saffran. Hade kanske varit bättre med en bulle? Möjligen med variation på kaneltemat. Hur som helst med detta, det svåra i gåtan är ju kombinationen av moderniteter som Victoria Beckham med det något ålderdomliga härmspråket men det är nog bara ett utslag av Lottens anakronism.

Jossilurens alla kryddor kan ni läsa hääär.

Avslutningsvis Karins listiga bild-lettråd!
– Så här ser det förresten ut nuförti’n i korsningen Valhallavägen/Sturegatan.

Ja, och så var det det här med att jobba i sängen. 

Ingen har påverkat mitt yrkesliv såsom HB. Jag jobbar nämligen – liksom HB och glädjeflickorna (belagt sedan 1795; jfr tyska Freudenmädchen; efter franska fille de joie med samma betydelse) – bäst i sängen.

Stilla er, stilla er. Jag kränker ingen och har ingen dyster agenda som innehåller ord som torskar, slampor och gigolor. (Farligt nära igloor, det ordet.) Jag bara sitter och sitter och skriver och skriver med kuddar uppallade i ryggen och en filt uppdragen till hakan.

När jag borde ha klistrat upp idolplanscher med David Cassidy, ABBA  Stenmark & Borg, Glenn Berry och Kjell Isaksson på väggarna i mitt lilla rum med rosa tapeter, suktade jag istället efter en drygt 70-årig skriftställare med vass penna. Japp, denna stofil var min allra största idol från det att jag var ungefär 11 år gammal:

• K de M 
• Kar de Mumma 
• Erik Zetterström (1904–97) 
• ”Hasse Z:s son” 
• ”Calle Z:s pappa”.

Absurt, på min ära.

Nu var jag ju inte ett barn som på något sätt öppnade sig för de vuxna och berättade för t.ex. de mig antagligen närstående föräldrarna om min förtjusning angående Kar de Mumma och hans kåserier och böcker, revyer samt stollerier. Nej, jag skötte mig själv som den storasyster jag var, och köpte noggrant hans samlade utgivning för alla månadspengar och intjänade barnvaktslöner. Det inte var alldeles lätt: i Luleå fanns inte ens ett antikvariat, så inköpen gjordes på besöken i Stockholm och Lund.

(Jag var – inom jätteparenteser för det hör verkligen inte hit –  barnflicka/barnvakt/barnpassare såpass mycket att när jag sedan födde fem barn begrep jag inte alls vad det var folk babblade om när de påstod att det verkade ”jobbigt”.)

Men nu tar vi det från Erik Zetterströms synvinkel – han har ju aldrig mött mig.

Pappan Hasse Z. (1877–1946) var vid sekelskiftet 1900 lika känd som [här fick jag ta en lång tankepaus] ABBA, Zlatan, och Volvo idag. Man läste honom i tidningarna, i böckerna och i Söndags-Nisse, för han var så inihelvete rolig. (Med den tidens mått mätt. Idag är kåserierna sällan skrattroliga – men fortfarande välskrivna.)

Så kom sonen och odågan Erik, som inte skötte sig i skolan (vilket de skötsamma syskonen Sven och Märta gjorde). Meeeeeen Erik hade av sin far ärvt både konsten att stava och se humorn i det lilla. Här skulle jag kunna lista unge Eriks bedrifter, född med silverslev i mun som han var, men för mig är kåserierna det bestående: i 75 år skrev han dem! Och när han inte skrev, körde han en gammal finbil, drack vin, promenerade och låg och drog sig i sängen. 

Broder Sven blev  journalist och manusförfattare medan syster Märta fick många barn, bl.a. Anna-Clara (aha!) Tidholm (som förresten är mor till P.O. Po Tidholm).

Lille Erik Z gick ungefär två år i varje klass, var ute på galej och baluns mest hela tiden, lärde känna alla som var nåt i nöjessvängen i Stockholm – och så fick han förstås börja skriva kåserier i SvD och ge ut böcker på Wahlström & Widstrand. Naturligtvis bjöds han in som skådespelare på både film, scen och radio, men det var verkligen inte alls hans gebit. Det finns filmer och radioinspelningar samt hyllningsprogram sparade (med bl.a. Lill Lindfors, Hasse & Tage samt Magnus & Brasse), och när Kar de Mumma ska säga sina repliker är det som om hela världen stannar och artikulationen får alla polisonger att fladdra i medvinden. Själv gav han följande omdöme om estradören Gustav Wally:

– Han är en dålig skådespelare, men sjunga kan han inte.

Men skriva (för hand) i sängen, det kunde K de M. För det var så det gick till, och det är därför även jag sitter i sängen; jag vande mig vid det och trodde att skaparglädjen skulle smitta av sig. Numera får jag rysligt ont i axeln om jag tvingas sitta vid ett skrivbord. Kar de Mumma skrev och skrev i sänghalmen, och så ringde han på ett Stadsbud som hämtade de handskrivna kåserierna och levererade dem till SvD:s redaktion för renskrivning och redigering, korrläsning, sättning samt tryck.

När hans (andra) fru Marianne (ergo Viola) visade sig vara rolig, fick även hon skriva kåserier. Och naturligtvis var även sonen Carl Z (som gifte sig var ihop med den gudomliga Birgitta Andersson) begåvad kåsör. Idag är kåsöryrket dött och begravet, även om tidningarna publicerar ”kåserier” där slutpoängen avslöjas både i rubriken och den helt onödiga ingressen.

Och så nu till mitt Kar de Z-trauma som jag har berättat om förr: när Kar de Mumma hade dött, skrev jag till Carl Z … och det tyckte han inte alls var kul. Sorry, sorry.

Luckan var särskilt svårskapad idag eftersom jag under hela mitt skrivande liv har försökt att undvika eventuella likheter med Kar de Mummas stil. Plötsligt skulle jag verkligen jättehärma honom, gå i hans tangentbord och placera kommatecknen och replikerna på hans sätt för att ni skulle känna att det var han. Tack och lov fick jag även gödsla med ledtrådar här och där!

Nämen hörni, nu tar vi ju fram plommonstopet och drar en vinnare! Jag krafsar runt och draaaar … Flinn! (Som har fått en ny papperslapp eftersom den gamla försvann på en motorväg mellan Lund och Eskilstuna i december förra året.)

Lucka 9 kommer i ottan på lördag, när jag är på väg för att spela basketmatch i Gävle. Hoppas att ni håller ställningarna utan mina besök i båset!

35 kommentarer

Ujujujujuuj, vad enkelt det var i lucka 5!

Eller inte.

Hur som helst stod lettrådarna som spön i backen eftersom vi som fick njuta av ekvilibristen i luckan när han levde, faktiskt minns rader & rim i massor.

Jossilurens lyckades nog klura ut vem som hade signerat luckan:
– M v. S var väl med när HB drog till Amerikat? eller om det var tvärtom? Eller om det… Vänta, NU fattar jag ko-bilden! HB är Korlando Obloomlo.

Kaffeflickan:
– Jag. Fattar. Noll. Nada. Zero.

Ingela:
– Har haft en melodi av HB som ringsignal i mobilen allt sedan det gick att välja egna sådana.

Katt:
– Nu när det är så kallt får man sätta på sig en kofta.
Det gör jag ofta.

Kråkan:
– Oj sicket galleri med let-trådar, och alla leder både hit och dit till många namn och till många låtar att nynna. Jag lägger mej still i en vik och gungar med … med ett stort glas glögg i min famn hamn.

Sara Sundquist:
– Ah. Det var då en målande beskrivning av denna rocker!

Peter A. Sjögren
– Äsch, jag vet ju vem HB är, men det är svårt att formulera en spirituell ledtråd. Zero idéer helt enkelt.

En tjusig tjej i Klockrike (aka Två brum och rök i Klockrike):
– Idag skulle jag kunna ge hur många lettrådar som helst, men jag måste hejda mig.

Det var alltså Robban Broberg (1940–2015) i lucka 4, som enligt alla dog alldeles för ung trots att han faktiskt var nyss fyllda 75 när han gjorde det. Det är tur att det finns en Wikipediaartikel att hålla i när åskan går, för mina kära tidningsarkiv är svåra att navigera i eftersom Robban bytte namn då och då, som vore han Prince eller nåt:

1957–1968 Robban Broberg
1968–1974 Robert Karl-Oskar Broberg
1974–1982 Zero (den deppiga perioden)
1982–2015 Robert Broberg.

Inte nog med detta – den 29 mars 1958 vet SvD att berätta om Sveriges första skiffle-band, som under ledning av ”Roban” Broberg gjorde succé. Grabbarna i Robans skiffle group var 14–17 år och lirade på lokal fem kvällar i veckan. Resten av tiden ägnades åt radio, tv, skivkontraktsskrivande, musikskapande och lite skola.

Det verkar på tidningsartiklarna som om Robban var kritikernas älskling under 1960-talet; han får idel (välförtjänt) beröm på alla håll och kanter. Jag kan inte ha varit mer än sex–sju år när Tjejer-skivan kom och vi alla vrålade CARÅÅÅÅLA och trallade till Ingelalalalalalaa. Här kommer ”Carola” i något slags jubileumsprogram från 1987, när tv1 bytte namn till kanal 1:

Robban gjorde inledningsvis massvis av roliga stolleprov som inte alls byggde på musikskapande. Han anlitades som pratkvarn och idéspruta av nästintill alla, till exempel hade han tillsammans med det 65 år äldre rivjärnet Julia Cæsar ett radioprogram med inbjudna gäster. I ett annat radioprogram presenterade han ”dunderhållning” med klanen Ekman (Hasse & Gösta m.fl.). Han gjorde film, han gav ut plattor, han hade krogshow, han uppträdde överallt – och så gjorde han tv. Barnprogrammet The Pling & Plong Show minns jag mycket pga. roboten Robbot (som numera finns på ABBA-museet).

Om ni vill titta på Pling-plong-programmen, finns de (för tillfället i alla fall) på SVTplay här. Mitt favoritinslag kommer ungefär i mitten av programmen, för då ger sig Robban Broberg ut på Stockholms gator och torg med gitarr och en röd pall, och så sjunger han för förvånade flanörer. (Om ni även vill se shåwwen på Globen 1991, finns den här.)

Så här skriver Klas Gustafson i ”Robert Broberg letar efter sig själv” (länk till Google books, där man kan läsa vidare på egen hand):

Mitt eget möte med Robban Broberg skedde 1985, när jag uppvisningsbuggade och han var inbjuden specialgäst som skulle bedöma buggandet. (Jag minns absolut inget utom att det gick bra.)

 

Och så ska jag avsluta med ett litet mysterium istället för att gräva ner i mig i Robban Brobergs utbrända år samt deppigheten, sjukdomen och flykten till USA. I min ständiga jakt på scoop, hittade jag en intervju i DN sommaren 1965, när han gjorde revy och sjöng ”Koftan” på Gröna Lund.

– Jomen det vet jag ju – att Cliff Richard har sjungit ”Raindrops Keep Falling on my Head”. Men är det Robban Broberg som har skrivit den?!?!

Sa jag högt och tydligt och googlade med darrande fingrar fram all information jag kunde hitta samtidigt som jag inte svarade på tilltal eller tog ut brödet ur ugnen. Blott ett par minuter senare svarade jag moloket på tilltal och knackade förstrött på det lite för svarta brödet. För den där ”Raindrops” som Robban sålde till Cliff Richard var inte ”Raindrops Keep Falling on my Head”. Robbans ”Raindrops” och de andra tre låtarna finns ingenstans. Ingenstans.

Ack, inget scoop den här gången heller. Nu ska jag lyssna på ”Upp igen” – plattan från 1983 där jag skrålar och vrålar till ”Likbil”, ”Bredaschlade tanter” och ”Här i min skrivmaskin”.

Med denna sång
vill jag skicka dej ett brev men tyvärr
så har jag inget kuvert
Adressboken har kommit bort å
jag har inget porto

Nu ska vi dra en … nej TVÅ vinnare! Tröjorna kommer att skickas imorrn, så redan den här veckan har några vinnare ett kuvert i postlådan. Som vanligt måste ni mejla adress och storlek till mig eftersom jag inte har sparat sånt från förr om åren och ni ju kan ha flyttat och blivit både större och mindre än ni var nyss. Och nu drar jag … Haha! Vad passande: Ingela! Och … PK!

Bra jobb – jättekul läsning – i kommentatorsbåset allihop!

Ny lucka kommer på torsdag morgon!

---

Dagens embryo!
(Jag tror att Robban Broberg hade gillat detta.)

det är ingen sko på spisen
när räven överraskrar grisen
i rimstruvan sitter embryo
okcså dikctrar till jul ånyo
okcså dikctrar till jul å nyår
endast tomten vet hur det grår

32 kommentarer