Roald Dahl vänder sig nog inte i sin grav eftersom han sedan läge är förmultnad, men kanske han går igen och spökar hos förlaget som nu publicerar hans böcker i reviderat skick.
Som vi kunde konstatera i förra årets julkalender, var Roald Dahl inte bara två meter lång, utan även en komplicerad åsiktsmaskin, fylld med dumheter. Men så råkade han ju vara en jävel på att skriva böcker, så var det inte mer med det.
Här kommer nu jämförande bilder (från olika, anglosaxiska tidningar) där man kan se hur det stötande materialet i dåtidens böcker har filats till, spolats av, sandpapprats och minsann, bidde det inte en liten tummetott av hela alltet.
Jag kan verkligen rekommendera en läsning av exemplen, för det är skrattretande fånigt att man inte får bli vit i ansiktet eller ens ha på sig en svart jacka eftersom just dessa färger är rasistiska. Ingen får vara tjock, ful, galen eller tokig – och Rudyard Kipling stryks helt medan suputen Hemingway får vara kvar. Vänta, hur var det nu George Orwell skrev i ”1984”?
”Varje vecka, dag för dag, utplånades och försvann själva minnet av allt som tidigare hänt. Historierna ändrades, dokumenten förstördes, böckerna brändes. Historiska monument, gatunamn, torg och byggnader fick nya namn; gatuadresser försvann, och själva språket genomgick en förvandling. Hela vetenskapen var förändrad, man undanröjde eller förvrängde bevisen, man ändrade de mest grundläggande fakta. Varje dag, och i minsta detalj, blev världen alltmer olik den som människan känt till tidigare.”
Dahls släktingar sålde alla rättigheter till Netflix för 500 miljoner pund, Netflix anlitade fjompiga redaktörer på bokförlaget Puffin, och de for skamlöst fram med rödpennan … Men … Vänta nu … Jag tror …
Aha! Redaktörerna och korrläsarna kanske gjorde revideringarna såhär brutalt just för att de inte ville! Kanske är det en tyst protest och nu gnuggar de händerna av förtjusning för att vi alla gick i fällan och skapar ett sjujädra surr om tilltaget?
Ja. Så är det, bestämmer jag. Så, nu ältar vi inte detta utan ser till att sluta slänga böcker och köper in alla klassiker samt några extra bokhyllor! Läs och tala om olämpliga meningar och njut av världens alla färger!
Här kommer min helt oredigerade, synnerligen olämpliga, inledning till en framtida kioskvältare till barnbok. Alla ord är mina, ingen får sno dem och jag skäms inte det minsta lilla!
Det var en gång en pojke, vars utseende i hög grad påminde om en morot. Han hade på morötters vis ett hästansikte, en flyende haka, en orange ton i hyn och ganska långt, tunt hår som var knallgrönt. Över hela kroppen hade han underliga utskott och rottrådsliknande fjun. Som alla vet är det dock insidan som räknas, och den var stenhård.
Morotspojkens sura storasyster påminde på intet sätt om honom, så kanske var de inte ens syskon. Hon var rund som en rugbyboll och bar distinkta drag av en citron med vaxartad, gul hy, där varje liten por hyste en pormask. De tittade ut ibland och resonerade med citronflickan om väder och vind, men oftast var de bara väldigt tjatiga och ville ut på äventyr tillsammans med ovan nämnda rottrådar.
Morotspojkens namn var Moron eftersom han hade iriskt påbrå. Citronflickan hette Poncem, för vad skulle hon annars heta? Pormaskarna och rottrådarna hade förstås egna namn, men eftersom de ju var så många har jag inte lagt dem på minnet. Men idioter var de allihop, och strax ska jag förklara varför de är huvudpersonerna i den här historien.
Pssssssssst. Den symboliskt sett korrekta stolen på bilden allra högst upp är den som Roald Dahl satt och skrev i. Och ja, väldigt symboliskt är även den renoverad nu.
(Ni som inte gillar Julkalendern kan andas ut. Nu återgår jag strax till så kallade normala blogginlägg!)
Den röda tråden, DRT kallad sedan 2005, har varit tydlig, diffus, rolig, klurig, konstig och knäpp.
Förr om åren asså.
I år liknar den en broderad slinga som har slitits sönder av 100 års intensivt tvättande.
[För att tydliggöra den bilden letade jag efter brodyr ett slitet broderi. Och fann ingen. Dock ramlade jag över en gammal kökshandduk som ingenjör Andreé och grabbarna hade med sig i luftballongen 1896.Det var ju jättecoolt. Men brodyren ser helt oskadd ut, så ”trasig röd tråd” får ni tänker er själva.]
Pssst.
I båset utreder Ninja brodyr/broderi, som jag tydligen inte alls använder korrekt! Slutpssst.
Ni stackare som har suttit och klurat och lagt upp Excelark och googlat tänkbara ledtrådar, kommer kanske att vara mer allmänbildade än andra. Men svarets gåta kom ni inte så nära eftersom …
[gulp]
… jag misslyckades skändligen med att genomföra den tanken om bob/boll-hund/rund som jag hade planerat. När t-shirttrycket fastnade lite i min egen inspiration var det okej, men när tröjtryckeriet blev sent och allt gick i snigelfart och tröjorna sedan bidde en påse, försvann alla tankar på den stackars lilla tråden!
Men då får ni tänka på DRT 2011 istället, för den tråden var så genomarbetad att jag än idag klappar mig stolt på axeln och säger ”Bra, Lotten”.
Några som klurade var:
Ökenråttan redan den 7 december: Tills vidare vill jag anmäla att jag tror att jag redan vet Den Röda Tråden: Z.
Magganini: Nu återstår att ställa upp nån sorts tabell för lösande av Den Röda Tråden.
Brid:
Den röda tråden måste vara rim, som i -mad skinka.
Dina:
Den Röda Tråden måste vara ”kärt barn har många namn” eller ”att göra en tavla” eller något helt annat.
Pysseliten:
DRT måste ju vara artificiell intelligens eller möjligen maskininlärning. (AI och ML)
hakke: Basket, bollsport och allmän idrott.
Brott och straff och allmän laglöshet.
Bildning och skola och allmän intelligens.
Bob, barder, bollar, brott, Birgittor och allmänt båshäng.
Borde bevisens betungande börda betyda Ben Bröda Bråden blir B?
Ett tag var jag inne på att klämma fast Östen Warnerbling (ovanligt lämplig felskrivning av Warnerbring) i alla luckor för att hedra Julkalendern 2008, men även den idén for åt pipsvängen.
Med andra ord: felåt, mittåt och c’est de ma faute.
Men nu jädrar ska här dras namn ur plommonstopet! De som redan har vunnit är Magganini, Ingela, Kråkan, Niklas, Dammråttan, Pysseliten, Niklas, nej embryo, Godiva, Christine, Luslina, Mamsen, Annapanna och en hederspåse till Ökenråttan, Flygbengan, Hemul och Ninja.
Nu drar jag tio till …
(pigga?) kristina
Betong-Bess
Eva-L
Vovvamomo
Halvandra
Hannoia
Brid
Cecilia N
Goblin-Charlott
Karin 3
Glad fortsättning, alla!
Maplestream har kommit på att det ju är T-påsar ni får när nu T-tröjorna inte kunde levereras!
Bonusläsning: hakkes sonett om Julkalendern
Likt Gulliver seglar vi ut
var december med Lottens kalender
öppnar luckorna en i sänder
och försöker att lösa dess knut.
På ledtrådarna vi vänder
man blir tokig och alldeles slut
men ibland hörs ett lyckligt tjut!
Luckan löstes med god hjälp av fränder.
Ibland är vi lilleputtar
som förfaller åt fjanteri,
på glöggen vi gärna smuttar
till tröst för vårt klanteri.
Men ibland vi av glädje skuttar!
Vårt bås med giganter i.
Sent omsider dök sista luckan upp, och sent omsider kommer här facit.
Att själva gåtan – lucka 23 – blev så sen berodde på en total missräkning från min sida. Jag var så nöjd med att den skulle tillverkas av en AI-automat som en rimmad sonett som handlade om ett skakande svärd. Men AI:arna kan inte rimma på svenska! (Det misslyckade AI-försöket klistrar jag in i en kommentar.) Att facit nu kommer sent beror på graninförskaffning till skydd av mörkret.
Luckan som jag till sist lyckades tillverka blev svår, men ni var ju roliga som vanligt! Och som tack avslöjar jag massa ledtrådar här nedan!
Maplestream:
– Googla gärna böld, var och fistel för intressant läsning.
Hyttfogden:
– Vilken dramatik!
Nina fastnade för det danska:
– Hade inte riktigt bestämt juldukningen, men det känns som att luckan hintar om Musselmalet.
hakke rimmade!
Din medelmåtta, din klump av slem
Må julens änglar besöka ditt hem
Råttor som gnager på kraniets kött
Må julgranen glittra i grönt och rött
Din jordglob av smör, ditt bökande svin
Må samvaron nu med familjen bli fin
Din böld, din fistel, ditt varande sår
En strålande jul och ett gott nytt år!
Mamsen kanske var nåt på spåret:
– Kan det vara så att jag associerar till någon på andra sidan pölen istället. I så fall, mer död än levande. Och kung på ett sätt.
(pigga?) kristina respektive Magganini hittade en gemensam faktor:
– Denna vintersaga kunde gärna få fortsätta till trettondagsafton.
– Är det nån mer än jag som undrar över luckans numrering?
[Trettondagsafton heter Twelfth Night på engelska, hihi.]
Magganini fortsatte lite senare med fler ledtrådar:
– I dag var det verkligen skakigt det här. Ingen spjutspetskompetens som igår precis.
Hannoia:
– Jag sa det barda vid köksbordet i förmiddags, känner mig nästan avonsjuk på alla som hade vett nog att säga nåt i båset.
Eva-L:
– Det är en produktiv kille, om det nu verkligen var han.
Vi säger väl som zkop:
– Slutet gott, allting gott.
Dagens hemlighet var en giganternas gigant – världens mest berömda pjäsförfattare William Shakespeare (1564–1616). De som grälade (och rimmade diskret) i luckan var Kung Lear och Hamlet. Den förre var gammal och sur, den senare var ung och cool – samt dansk. Den onödiga bilden (som jag ju inte alls borde förklara) ledde er till dödsåret 1616.
–Alas, poor Yorick! är en av de mest kända replikerna – till en dödskalle – och i luckan stod det extremt suddigt: ”Jojo. Rik … ”. (Det nog så att Yorrick stavas med två r på svenska men bara ett på engelska.)
Några olika Hamletar genom tiderna, men Peter Stormare (1986) saknas. De andra är: Mel Gibson 1990, Laurence Olivier 1948, Richard Burton 1953. Alec Guinnes 1938, Stellan Skarsgård 1985, Sarah Bernhardt 1899. Anders de Wahl 1914, Per Oscarsson 1953, Thomas Di Leva 1989.Och här har vi Jarl Kulles Kung Lear på Dramaten 1984 – föreställningen som jag såg hela åtta gånger. Per Myrbergs ögon har stuckits ut (”Out, vile jelly”) och Mathias Henrikson hjälper honom tillrätta. (Foto: Beata Bergström.)
Vem Shakespeare var vet vi alla. Eller så vet vi inte det eftersom det finns falanger som säger att han inte var han och om han var han så kunde han inte vara så jävla bra som han var för han kunde ju inte ens stava till sitt eget namn. Ska de säga! Vi vet inte ens hur hans namn ska uttalas, hur det än stavas. Allt från [shappäär] till [shackbierd] har föreslagits, men vi kan gott fortsätta att säga [shejkspeer]. Man var helt enkelt inte så noga med hur bokstäverna placerades dåförtiden.
Men nog finns det fakta att rabbla om honom ändå! (Om det nu var han som var han.) Men först måste vi se en snabbgenomgång av betoningen i den berömda monologen i ett klipp som är så fullt av Shakespearekändisar att man nästan får hicka av förtjusning.
Vad mer?
De flesta av Shakespeares föräldrar och andra släktingar var analfabeter – även hans barn. Dock hade han två polare (John Heminge och Henry Condell), som var läs- och skrivkunniga och som hade huvudet på skaft; de sammanställde Shakespeares i det oerhört viktiga verket ”Mr. William Shakespeares Comedies, Histories, & Tragedies”. Under William Shakespeares livstid trycktes inte ett enda av verken på något sätt.
Han gifte sig med Anne Hathaway (ja, skådespelerskan från nutiden har samma namn) när han var 18 och hon var 26 och gravid. Tyvärr finns inga i rakt nedstigande led kända släktingar eftersom
Hamnet (inte Hamlet) blev sjuk och dog när han var 11
Judiths tre barn dog innan de hann få barn
Susannas enda dotter Elizabeth inte fick några barn.
Till yttermera visso dog två av Shakespeares syskon innan de nådde vuxen ålder, och ingen av fyra bröderna som överlevde fick barn. När han själv dog skrev han ett ytterst sparsmakat testamente där hustrun fick ”husets näst bästa säng, inklusive lakan”.
De som pratar engelska dräller Shakespeare-citat omkring sig hela tiden utan att veta att de gör det – ungefär som att vi ju säger ”det är ingen ordning på allting” och då citerar Pippi Långstrump. Några Shakespeare-uttryck är
”foregone conclusion” (Othello)
”in a pickle” (The Tempest)
”wild goose chase” (Romeo and Juliet)
”one fell swoop” (Macbeth).
År 1890 bestämde sig världens då största Shakespearefan, amerikanen Eugene Schiffelin, för att hedra sin idol genom att släppa iväg 60 starar i New Yorks Central Park, bara för att staren ju nämns i flera av pjäserna. Alla 200 miljoner starar som idag finns i USA härstammar från dessa 60, och alla är inte helt förtjusta över den utvecklingen (som ju påminnner lite om våra många vildsvin).
Till sin gravsten skrev William Shakespeare något som skulle funka som varning för alla som ville gravplundra honom. (Eller graven dårå.)
Good frend for Jesus sake forbeare
To digg the dust Encloased heare:
Bleste be [the] man [that] spares these stones
And curst be he [that] moves my bones.
Det hjälpte föga; 2016 röntgades graven av forskare, som såg att skallen var borta. Gravplundrarna var med andra ord ena litterära typer.Här går forskarna på Shakespares grav med en röntgenmojäng.
Vid tillverkningen av detta facit läste att man inte alls på några villkor satt och skrev i skenet av ett sketet litet stearinljus. Det har jag alltid trott, liksom lite romantiskt och fint. Men nej, man skrev på dagtid och använde stearinljusen blott i nödfall eftersom de var dyra, gav dåligt ljus och faktiskt var himla opraktiska att hantera.
Se, här är det ju ljust och fint!
Fast kanske vår vän skrev med massa dyra stearinljus i hela rummet på ålderns höst eftersom han faktiskt blev väldigt förmögen?
Men hallå, har Shakespelare skrivit något om bollar? Jodå!
”When we have march’d our rackets to these balls, we will, in France, by God’s grace, play a set.”
Det var alltså tennisbollar … och en eufemism för krig.
Och nu! Plommonstopet, giv akt!
Nu rafsar jag runt i hatten och plockar upp en lapp … men det är inte den sista. På juldagen sker en specialdragning med alla som har varit med eftersom jag vill skicka iväg alla påsarna! Förlåt, nu kom jag av mig. Jag drar en liten lapp där det står … Ninja i Unskijposad!
Vi hörs på juldagen när jag ska tala om hur jävla kass den röda tråden blev!
Här öppnar vi för embryo i specialhörnan! Med basket!
yo
vad säger du embryo jag hör inte
yo
hallon embryo det ekrar härinne är du ute cyklar det undrar jag nu
yo
vad säger du
yo
har du fastat i korsstenen kors i taket ja där sittre r du ju jag ser basketdojrorna det säjer jag nu
yo
men det är ingen farao på taket det är bara julgrannen som ska pulra ner pakceten det säjer jag nu
yo
så när du har fastat klart kommrer du ut det säjer jag nu
Sorry för förseningen – jag ska förklara i facit imorrn vad det var som krånglade! Påsarna som en gång var t-shirtar ska lottas ut och sedan ska vi alla gnistra och glimma i nattens timma.
Nu är vi inne på tolfte och sista luckan 2022!
Lucka 12! Vem ligger bakom detta verk?
Två män möts på krogen. De är tydligen bekanta, för de presenterar sig inte för varandra.
– Jag blir illamående när jag ser dig, säger den äldre av dem.
– Jag önskar att vi var totala främlingar att vi aldrig hade mötts, svarar den yngre lugnt.
– Du är bara en böld, ett varande sår, en fistel för mig.
Så länge människor lever och andas, kommer hat och kärlek att finnas, och mellan just dessa två råder inget tvivel om känslorna. Den yngre mannen fingrar på berlocken i sitt halsband.
– Den här, den gav du mig strax efter att jag fötts.
– Den där? Ja, för att jag längtade till den dag när du dör och även ditt kraniums kött är avgnagt av råttor, svarar den äldre mannen.
– Jojo. Rik … rik på ord har du alltid varit – annars har du ju ingenting.
– Av ingenting blir ingenting, din fula slemklump! Du är ingen, du är som alla andra medelmåttor!
– Som sagt, du är för mig en främling, säger den yngre lugnt.
Den äldre mannen drar efter andan och fortsätter häva ur sig invektiv.
– Din skojare, rackare, du äter säkert ruttet kött, ditt misslyckade bökande svin, du är fet som smör och rund som en jordglob, jag ska spöa upp dig om du så …
– Du är bara en skojare.
Den äldre spänner blicken i den yngres ögon. Han höjer en knuten näve och säger med avsmak:
– Danskjävel.
Men oj, en önödig bild även idag! Tar de aldrig slut?
Nu börjar alla flacka med blicken och fundera på om det är Julkalenderfnulandet som är viktigast eller om det kanske är klappar, barn, dammråttor, glögg och en eventuell skinka som ska få fullt fokus.
Svaret är givet. Häng här.
Christer, the Long Distance Personal Trainer kanske inte hade lösningen i ottan, men nysningen var i alla fall helt rätt fokus:
– God morgon! Det var ett intressant sätt att stava en nysning.
Brid gjorde likadant – hittade fokus:
– Mostrarna kanske är en tråd att dra i.
Charlott – The Goblin girl hade verkligen inte en susning.
– Lätt Lillstrumpa och Änglaljus!
Hemul visste plötsligt!
– Preliminärgissar på en såsig person med mostrar.
[HP-sås, ni vet?]
Betong-Bess visade att off topic-fakta är bra info:
– Där ser man. Mostrar betyder ”att visa” på spanska.
Hon följdes av Pysselitens OT:
– Men jag har googlat USA’s alla presidentfruar – alltid nåt. En president avverkade hela tre first ladys under sin tid på posten.
Många var det som helt korrekt associerade ett av namnen till ”spets”:
Magganini:
– Jag kan inte räkna ut hur jag ska ha tid med de här spetsfundigheterna i dag.
(pigga?) kristina:
– Spetskompetens kanske?
Katt:
– Tittade också på spetskompetensen men saknar förmodligen sådan eftersom jag inte får ihop det.
Och så kom Jossilurens tillbaka och löste allt på sedvanligt associationsvis:
– För skepp och pirater är ju alltid solklara ledtrådar och dagens HB är ju ingen annan än Orlando B-b-bloom.
Lucka 21 vållade våldsamt huvudbry – men det var meningen. (Gå gärna in i båset och titta på kommentarerna; de är listiga och förvirrande och klargörande på en gång.) Inte nog med att svaret innehåller två personer, det är också så att de ju inte har något med varandra att göra egentligen. (Lucka 23 blir säkert lättare. Kanske.)
Så, ut med svaret nu!
Lovelace och Lovecraft, 4 respektive 9 år.
Ada Lovelace (1815–52) och H.P. Lovecraft (1890–1937) levde i olika världar och olika tider och höll inte ens på med samma saker. Men de hette ju Love-nånting och var rasande begåvade på alla sätt och vis samt så himla ämliga och sjuka, faderslösa och olyckliga – fast extremt omhuldade av sina mammor. Så självklart träffades de in love i en Julkalenderlucka.
Kolla här vad jag högst vetenskapligt – under tiden som jag har deltagit i tre olika julförberedande glöggsammankomster – har sammanställt: en tabell med
Ada Lovelace till vänster och H.P. Lovecraft till höger!
Sjuklig som barn (förlamad av mässling), faderslös som åttaåring.
Sjuklig som barn (poikilotermi), faderslös som åttaåring.
Underbarn vad gäller matematik och teknologi.
Underbarn vad gäller bokstäver samt kemi och astronomi.
Starka band till olika mentorer som hon brevväxlade flitigt med.
Starka band till olika mentorer som han brevväxlade flitigt med.
Kombinerar i sina texter poesi och vetenskap.
Kombinerar i sina texter påhittade monster och vetenskap.
Dör i cancer, mager och ämlig pga. stark smärta.
Dör i cancer, mager och ämlig pga. stark smärta.
Har kritiserats starkt av olika falanger i modern tid.
Har kritiserats starkt av olika falanger i modern tid.
Nu får de för enkelhetens skull heta Ada och H.P. fortsättningsvis; jag blir alldeles snurrig av allt Love:ande hit och dit. Dessutom hade H.P. en arbetskompanjon som hette Samuel Loveman, så nu orkar jag inte skriva Love fler gånger. (Men det jämnade ut sig när det visade sig att H.P. hade en annan kompanjon med det förtjusande namnet Frank Belknap Long. Och apropå sån därn love – minns ni även Linda Lovelace och hennes filmtitlar som krockar lite med den hemliga personen i ”Alla presidentens män”?)
Egentligen levde de två i lucka 21 ju inte särskilt lika liv.
Ada föddes in i en finfin släkt med poetpappa Lord Byron (som dock efter en månads faderskap gav upp och bad fru och dotter flytta hemifrån) och modern baronessan Anne Isabella Noel Byron (mycket intressant Wiki-artikel).
H.P.:s pappa var handelsresande i ädelstenar och en relativt lyckad sådan, medan hans mamma hade en trevlig familj med föräldrar och syskon (där har vi mostrarna!). Pappan dog i galopperande syfilis, vilket hans son förnekade till den dag han själv dog. Utan inkomst fick modern med lille H.P. flytta hem till mostrarna Lillian och Annie och morfar Whipple samt mormor Robie. (Ingen av dem har en intressant Wiki-artikel.)
Ada som 17-åring, H.P. som 25-åring.
Vad Ada gjorde karriärmässigt är så sanslöst imponerande att jag inte riktigt vet hur jag ska förklara det – hon var alltså i början av 1800-talet pionjär inom datorprogrammering. Jag citerar Wikipedia:
”Hon är mest ihågkommen för sitt arbete med vännen Charles Babbages mekaniska dator, den analytiska maskinen. Hennes anteckningar om maskinen innehåller den första algoritm som är avsedd att bearbetas med en maskin.”
Ada översatte, förklarade och kommenterade som 25-åring den italienske matematikern Luigi Menabreas text om just den maskinen. Hennes kommentarer blev till slut mycket längre än den ursprungliga texten och hennes gedigna arbete föll i god jord. (Hon fick – trots att hon var kvinna – beröm eftersom många andra vetenskapsmän inte hade lyckats göra det hon gjorde.)
Den inledande meningen i NE lyder dock: ”Lovelaces liv och berömmelse bar stark prägel av de män hon var associerad med.” Hm. Jag undrar om jag inte måste mejla redaktionen …
Vad H.P. gjorde karriärmässigt är bra mycket mer deprimerande. Han satt där med mostrarna och var superbegåvad och skrev, skrev, och skrev. När någon – när han var fem år gammal – förklarade för honom att jultomten inte fanns på riktigt, svarade han direkt:
– Men är det inte så att även Gud är på låtsas?
H.P.:s släktingar dog och dog, och han blev allt ledsnare. Han bästa vän begick självmord (när denne fick beskedet att hans mor låg för döden) och själv hade han så ont, så ont pga. cancern som han inte visste att han hade. På bilden här nedan är han 44 år och har alldeles nyss författat ett självmordsbrev.
Ada, 35 år, H.P. 44 år.
Adas liv var fyllt av älskare, nyupptäckta halvsyskon och tjafs med karlar som blev kära i henne, samt spelskandaler. Ja, hon var begiven på spel, och försökte med några karlar i vänkretsen att skapa en matematisk modell fött att kunna satsa bättre vi vadslagning. (Hon blev påkommen och förlorade massa pengar på kuppen.)
Stackars Ada sitter här och spelar, sjuk i cancer och svag av åderlåtningen som praktiserades på henne.
H.P. lyckades inte göra sig ett namn under sin livstid – familjen fick det allt fattigare för varje år och hans texter publicerades visserligen, men någon succé var det verkligen inte tal om. Efter att ha flyttat hemifrån, gift sig, skaffat nya vänner och mått bättre under en tid, gick allt åt skogen igen och han fick flytta hem till mostrarna än en gång.
Efter hans död blev det ett jädra hallå om upphovsrätten till hans verk. Det hela är helsnurrigt, men nu har man i alla fall enats om att ”allt som publicerades i USA före 1923 är kulturellt allmängods”.
Nuförtiden är H.P. poppis och kontroversiell på en gång hos den yngre, datorspelande generationen; sedan 2004 har ungefär 20 av hans böcker nyöversatts! Hans persongalleri har konstiga namn som låter som nysningar och hans texter nagelfars och analyseras i doktorsavhandlingar som särskilt fokuserar på hans ymnighetshorn med adjektiv. Mina barn kan obegripligt nog rabbla både titlar och nysningar och diskutera handlingen i verken!
Heja Ada, och Heja H.P.! Nu släpper jag ut er ur luckan!
Och så har vi då en plommonstopsdragning av två tisch… nej, tygpåsar. En första sändning gick iväg idag, så om ”Posten” sköter sig får några av er ett kuvert i lådan på fredag! Nu ska jag dagen till påsarnas ära dra två lappar … Flygbengan … och … Hemul!
Sistluckan kommer i ottan på fredag!
He is back – här kommer embryo!
embryo var har du varit vi blev ordroliga
jag har varit på den andra sidan det säjer jag nu
yo
men herregudrun vad har hänt det undrar jag nu
yo
jag tänkcte inte fuskca men tänkcte om man tjuvgluttrade lite i lukcan kunde man kanske få en lertråd det säjer jag nu
yo
men vad händre vad händre
åh först fick jag in en tomtevante okcså kunde kikra men det var omögligt att se något så jag öppnade lite till
okcså nu hörde jag lite ljuleljusmusik
okcså kändre doften av glugg det säjer jag nu
yo
så jag stakc in hela luvran okcså hela tomteklägget det säjer jag nu
herregudrun embryo: du är helkrokig
ja det strämmer nog: det här var ingen dansk kring julgrannen precis det säjer jag nu
yo
för i nästa ögonblikc trillrade jag ner i intet okcså det var intet så julkul: det var ju ingen användskallelenderlukca det säjer jag nu yo
Jamen hörni, vad häääänder i världen? Inget är som det borde vara och tishorna förvandlades till en tummetott, som Ökenråttan och Annapanna förärades i det förvirrade facitbåset. Eller om det kanske var den förvirrade luckan som var förvirrad? Hur som helst – idag är allt glasklart!
Kanske.
Lucka 21 (den näst sista år 2022, vänner!)
Två förälskade sjuklingar
– Älskling! sa hon. – Älskling? svarade han lite yrvaket. – Var är vi? Är vi i himlen? – Nej, nej. – Men vi är väl … döda … båda två? – Oh ja, sedan länge. Men just nu, kära du, är vi fast i en finfin julkalenderlucka. – Min käraste ögonsten! Hur i hela friden hamnade vi här? – Det kan du som är så smart nog räkna ut … hoppas jag.
De tittade på varandra. Hon log mot honom, han kysste henne ömt, men ändå lite blygt på kinden.
– Är det dina mostrars göranden och åtaganden som har satt oss i denna knipa? frågade hon. – Nej, inte alls, och jag måste tillstå att det faktiskt inte alls är en förfärlig knipa. Du behöver inte analysera den underliga situationen eller ens fundera på en listig lösning. Den underliga julkalendern kan vetenskapligt förklaras som varande ljuv poesi, som du ju känner väl, alltså sånt som vi inte kan uppfatta med våra outvecklade sinnen. Lite skrämmande är det dock. Luckan finns liksom bortom det riktigt fysiska. – Jaså, ja, nu förstår jag! Raring! Vi är tillverkade av en AI!
De fnissade till. Båda visste de att AI inte på långa vägar hade bemästrat luckskapandet.
– Jag har ett förslag, sa hon. Vi kikar in i nästa lucka! Jag misstänker att Edgar Allan Poe och Lord Byron helt logiskt sitter och rimmar i den. – Ja! ”I denna namnlösa lucka kan vi bara sucka …” försökte han. – Vänta … eh. ”Så sent på natten, och månen är … en platt en?” … kontrade hon.
De omfamnades lidelsefullt. Sällan har två så väsensskilda personligheter funnit varandra så intensivt och innerligt.
– Men hur löser vi luckan? Kan vi associera fram något? sa han. – Nej, det här står mig ner i halsen. Förlåt, upp i halsen. Nu tycker jag att vi istället … förlåt … jag ska bara … ahh … ahhh shcth … ulhu … fthaaaaa …
– Va? Är allt bra? Skräms inte!
– AXXXX’chiiill’at-atchaaaa! – Prosit. Älskling.
– Tack. Älskling.
Mittfältet kom i kläm, bollen är rund, alla skällde! Nu blir det åka av!
Till att börja med skulle denna lucka egentligen ha kommit alldeles i inledningen av julkalenderiet, men när tishorna fastnade i tryckpressen, fastnade även luckan. Så kom igår en tryckerilösning samtidigt som fotbolls-VM avslutades; herrarna Bolli & M’bollé fick därför en framskjuten position i ledtrådarna runt BH, förlåt, HB.
Jag tror att (pigga?) kristina gjorde skäl för sitt namn när hon var den första att nämna hundar – kl 06.08 på morgonen. Sedan drällde hundarna in på löpande band!
Louise: – Aha, min gamla granne och de andra byrackorna.
PK har besök av en dotters hund: – Rory heter han och är ett riktigt charmtroll. Så nu blir vi hela tiden informerade om när grannen stänger en dörr eller när en bil åker förbi ute på gatan.
Ardy: – Här ligger visst något begravet.
Ökenråttan: – Yngste sonen har skaffat en liten valp. Nu väger hon åtta kilo och still growing. Hon är inte en pudel.
Nina: – Gessle trodde också han var kär, i den där låten om flickorna som gjorde honom till ett annat djur. [Jomen: ”Till smaken av en kyss blev jag trofast som en hund”.]
Frisyren ”bobbat hår” fick även den en beskärda del av ledtrådarna. (Är själv omåttligt förtjust i den, men ser ut som ett penntroll när jag försöker mig på kort hår.)
Charlott – The Goblin girl – Blir inspirerad av bilden. Kanske ska satsa på en sådan frisyr?
Karin: – När jag klippte av mig mitt meterlånga hår i ungdomen valde jag just den där frisyren.
Zkop visste besked:
– Det är visst någon som aldrig sover. Det här låter som tusen miljoner dödliga med början från stenåldern eller som ingenting.
Damråttans diskreta sport-ledtråd var finurlig: Har försökt tänka, men sport är verkligen inte min grej. Dock har jag en svaghet för när en underdog visar framfötterna. Som det där jamaikanska slädlaget som ställde upp i OS t.ex.
Ökenråttan får faktiskt en hedersplats med sin eminenta ledtråd: – Nu, med hjälp av båset, hittade jag HB, som väl egentligen ska kallas BH.
Och vad var nu detta, kära kämpande båsister som tog sig an luckan som vore det en VM-final där Frankrike utjämnar fem i tolv?
När vi var på bob hund-konsert 2017, såg sångaren Thomas Öberg, här ball ut! (Foto: Olle Bergman)
Det är en lustiger samling musiker som samlas under två namn, nämligen
bob hund (med gemener precis som hakke, zkop och embryo samt e.e. cummings)
Jag kan inte riktigt förstå varför jag uppskattar bob hunds musik. Det är slamrigt och konstigt – men roligt. Grabbarna/gubbarna är helt enkelt en kul samling människor! När de 2014 skulle ut på vägarna och turnera, sålde de alla sina instrument och bad konsertbesökarna om hjälp med prylar. Önskelistan såg ut så här:
En oöm stol
En vanlig sångmikrofon
En lång mikrofonkabel och ett mikrofonstativ
En maracas
En replokal med läktare
En publik som vill vara med på ett rep och skriva en låt
En konsertlokal
En publik för en rockkonsert
En ungdomskör
En stråkorkester
En elgitarr, vintage
En elgitarr Fender Stratocaster
En gitarrförstärkare, gärna Vox.
En gitarrförstärkare, gärna Fender
Ett trumset, 60-tal
En elbas, gärna Fender Precision
En basförstärkare, gärna Ampeg S-100 alt. Fender Bassman
En backdrop, åtta meter lång, gärna med bob hund-illustration.
En synt av märket Sequental Circuits ”six-track” eller Juno 106 / Juno60.
En synt av märket Roland SH-1000 eller annan monofonisk analog synt, gärna
Roland.
En synt av märket Roland Jupiter 4 eller Juno 60.
En synt av märket Moog Voyager eller Mini Moog.
Ett PA-system
En ljustekniker
En ljudtekniker
Förra året skapade bandet tillsammans med skådespelare en ”BOBHUNDMUSIKAL – för folk med tinnitus i hjärtat”.
Musikalen spelades i sångarens hemstad Helsingborg, och det är nu DDM (den djefla mannen som är min) kliver in i handlingen på ett extremt perifert sätt: Thomas Öberg och han gick på samma skola och hade samma svensklärare (Helmer Lång, ja den Helmer Lång). Fast helt olika år, så deras vägar korsades aldrig. Synd, för i så fall hade DDM kanske fått stage-dajva lite oftare.
Wikpedia-artikeln om bob hund är läsvärd – och lång. Jag citerar ett stycke om hur bandmedlemmarna hamnade där de gjorde, så att ni får lite feeling:
”Conny Nimmersjö bjöds in att delta eftersom han ägde en replokal. Johnny Essing var skyldig Mats Hellquist 100 kronor, och eftersom Essing inte kunde betala tillbaka pengarna ska han som kompensation ha fått börja repa med bandet […]. Bandet hade svårt att hitta en fast trummis, så ofta spelade Öberg trummor eller så användes en trummaskin. Först efter ett tag tog sig bandet namnet bob hund. Namnet kommer från att några av medlemmarna i bandet satt och tittade på tv, där de såg filmen ”Get a Job” om en tecknad hund som det gick hemskt dåligt för. Hunden hette Bob Dog. Martin Kann blev därefter ombedd att rita en hund, som blev bandets logotyp.”
Just nu uppträder bandet med en ”tragikomisk föreställning” som beskrivs på detta vis:
– Vi testar våra överreaktionsförmågor inför publik. Om vi råkar börja gräla kan vi dessutom ta betalt för eländet, i stället för att på demokratiskt vis tjafsa varandra hålögda i replokalen oavlönade. Sanningen är overkligare än någonsin!
Här ser man ju inte så mycket av någonting egentligen, men eftersom jag var där då, 2017, känns det spännande ändå … (Foto: Olle Bergman)
Nu borde jag ju dela med mig av själva musiken också. Det är svårt att välja! Men nåt från Allsång på Skansen blir bra!
Och så en sån därn proffsvideo.
Och så lite intervjuprat!
Det var det!
Och nu till något som aldrig har hänt förut i Julkalenderns långa historia.
[spänningen är olidlig]
Tishorna krympte, krympte, krympte och förvandlades till slut till en liten tummetott som stavas ”tygpåse”. Ja, så tokigt blev det när allt tryckerirelaterat kajkade ihop – men vi kanske kan se på 2022 års Julkalender som ”krigsvintern när inget var sig likt”? Det finns i alla fall några saker som är positiva, och det är att påsens storlek fits all, man kan få ner en boll och sju kilo morötter i den och den är svart så att ingen skit syns också kan den ju vara till allmänt beskådande när man går omkring på stadens gator och torg fastän det är vinter och man har ytterkläder på sig. (Man ska vara positiv!)
Tack till Moa (aka Tjugotvååringen och pumpakarvaren) som skapade trycket i år! Så här ser det ut:
Så … för första gången i världshistorien drar jag inte en lapp ur plommonstopet för att få fram en tishavinnare. Idag drar jag en lapp för att få fram en pås-vinnare!
Fast först måste jag ge en hederspåse till Ökenråttan, som förvandlade HB till BH! Nuuu drar jag … Annapanna!
Lucka 21 – den näst sista i år – kommer i ottan på onsdag. Den är lätt. Tror jag inte.
Ojoj, embryo är het i dessa dagar!
Två verk i ett och samma bås! Men jag väljer att dra upp Klantarellen här.
HÄR ÄR KLANTARELLEN SOM SKA GRÅ TILL KVÄLLEN
TRIO FÖR DOM STORA OKCSÅ DEM FÖR DE SMÅ
skyndra på skyndra på för nu ska klantarellen grå
embryo vad ska du göran det undrar jag nu
yo
danska långdansk det säjer jag nu
får jag följa med får jag följa med
tja det får du hjärna det säjer jag nu
yo
ALLAN KAN FARA MED OKCSÅ DANSKA LÅNGDANSK
vi danskar ändra från särborkvarsvägen till fläkctaren så det grungar i helan användskallelendern
Jag hoppas verkligen att ni alla hann njuta av HB i facit och att världen på något sätt fylls av mer HB-humor.
– Naken? Här på bordet? Nä vet ni vad!
De osynliga tishorna håller pga. tryckeritrubbel (vad ÄÄÄR det med den branschen?) på att förvandlas till en liten tummetott, men kommentatösen Mamsen är i alla fall stolt ägare till just en sådan.
Nu till näst-näst sista luckan 2022!
Lucka 19
Bollen är rund!
Argentina vann igår fotbolls-VM 2022 efter sanslöst välregisserad dramatik. Bollen rullade dock pga. Frankrikespelarnas fötter sin egen väg, och därför tappade Bolli och grabbarna ledningen två gånger – men vann till slut på straffar. Spelarna skällde på domarna, coacherna skällde på spelarna, domarna skällde på dem som fick gula kort och M’bollé fick extra mycket skäll av de argentiska spelarna eftersom han gjorde tre mål. Så osolidariskt.
Men nu till bollens kärna – den gamle Houghton och hans boll. Utan hans storslagna insats runt 1994 hade den odödliga klassikern (gröna sidan upp!) låtit som miljoner andra tio år bakåt och kanske så mycket som ett sekel framåt. Kommentatorn Olof Lundh hade inte haft något att prata om eller rimma på – han hade bara som vanligt fortsatt att vara extremt överexponerad och fortsatt att rea ut sin bolltokiga själ. ”Billigt och bra, billigt och bra, billiga lösningar till varje pris” är ledorden för alla – tills man får skäll för att man som välbetald fotbollslirare inte kan bete sig som folk och bara rullar runt som en liten hopkrupen molntuss på gräsmattan.
”Ajajajajajaaaaaj, jag fick tinnitus i njurarna” gnölar de medan de vrider sig av smärta i stora stigbygeln eller enorma fotknylan.
Och det är där den gamle Houghton kommer in med sin klassiska kommentar som kan få vilken fallen hjälte som helst att sluta rulla.
”Ett fall. Okej. En lösning: res dig upp och bete dig som folk.”
Det här var mig en dum bild, för den har ju ingenting med luckan att göra.
Det bär mig emot att erkänna, men understundom känner jag att luckorna är för svåra.
Det bär mig emot att erkänna, men understundom känner jag att luckorna är för lätta.
Det bär mig emot att erkänna, men understundom känner jag att mina julkalenderfacit är för korta.
Men aldrig i livet att jag tycker att mina julkalenderfacit är för långa!
Nu ska vi se här. Egentligen borde jag lägga alla kommentarer i plommonstopet och dra upp några – vilka som helst – för alla hade nog rätt idag, Men och alla kunde lämna både förvirrande och förtydligande ledtrådar.
Zkop fick snyggt med alfabetstemat i luckan:
– Aha! Som en hök slår jag ner på dagens lucka, går igenom alfabetet och kommer fram till … öööh.
(HB:s insatser på tv och film fanns med i bokstavsordning – utom på bokstäverna w, x, z eftersom det inte finns några HB-filmer som handlar om t.ex. zebror och xylofoner. Än.)
PK:
– Jag blir genast misstänksam och anar ugglor i mossen. (För övrigt är min HB-gissning idag en av mina stora idoler inom sitt område. Fantastiskt duktig på det hen gör och i mitt tycke ganska underskattad.)
M:
– Idag är jag nog inte ute och cyklar utan tror minsann att min näsa nosar rätt.
Ett rödgråtet barn:
– Damen på bilden ser väldigt sjuklig ut tycker jag. Kanske behöver lite trolldryck?
Helena:
– HB facetimade långt innan smartphonen var uppfunnen.
Örjan:
– HB:s näsa – ibland långt som ett kryddredskap. Naturligt, med tanke på ”svärfars” nom de plume.
Smultronblomman:
– Bye Bye! Nu är det strax avgång till årets julfest.
Maplestream var jättemystisk: * [*=asterisk≈Asterix, som ju Bert-Åke Varg gjorde rösten till i filmerna.]
Vem är denna underbara stjärna då?
Birgitta Andersson (f. 1933) är förvisso inte en litterär gigant eller ens känd för några speciellt publicerade bokstäver – men hejsan, vilket komiskt geni med supertalang för pausering och dynamik! Och vilken rasande tur att hon var född när hon var, eftersom både Knäppupp och AB Svenska Ord var i full gång under hennes mest aktiva decennier, t.ex. med
”Gula hund”, 1964
”Att angöra en brygga”, 1965
”Spader, Madame!”, 1969
”Äppelkriget”, 1971.
Hennes ”Teskedsgumman” var adventskalendern i tv redan 1967, men det minns inte mitt treåriga jag – jag fick helt enkelt njuta av tv-serien 1973 (gjord i färg, men vi hade bara svart-vit tv) och när den gamla från 1967 sändes i repris när jag var tolv år.
– Göta Petter! Nu ble ja liten som enna tesked igen! fanns inte i manus och heller inte i Alf Prøysens bok, för den repliken hittade Birgitta Andersson på.
Birgitta Anderssons liv är långt (tänk att nästa år blir hon 90!) och brokigt och faktiskt inte alls kantat av skandaler eller braskande rubriker. Hon växte upp i byn Halvfara (mellan Mariestad och Götene), där pappan (som dock inte var hennes biologiska far, visade det sig) hade lanthandel och bensinmack. Det roligaste var när Frälsningsarméns ambulerande orkester kom på besök, för då fick lilla Birgitta en ny klänning och en glass – och hon insåg då att hon ville stå på scen för att ha råd med ännu fler klänningar och glassar.
Hon kom inte in på någon teaterutbildning, men trarajdiraaaaaa (läs ordet med Birgitta Anderssonsk röst). så ordnade allt sig ändå. Tack och lov – annars hade vi inte fått se Hedvigs tv-telefon i ”Från a till ö” eller Tova-Daisy i ”Trolltider”!
Jag har letat och letat och letat och suckat, stånkat samt svurit över allt som INTE finns att se i hennes digra katalog. Just nu finns dock dessa nedanstående guldkorn i alla fall på SVTplay … men bland dem finns inte min favoritsketch. (Och nej, underligt nog är det inte ”Pitt!”.)
Favoriten (som jag har nämnt förut) är från 1963, där Birgitta Andersson i rollen som Milda Münning blir uppbjuden till dans av en massa karlar. De spelas av Lasse Ekborg, Hasse & Tage samt Svante Thuresson – och jag tror att Carl-Gustaf Lindstedt (som ju var hennes make i Teskedsgumman) också är med. Milda-Münning vill inte dansa och tackar därför nej till uppbjudningarna med allt galnare repliker, t.ex.:
– Dansa? Nakna? Här på bordet? NU? Nej, vet ni vaaad!
Den har funnits på Youtube, men är borttagen av upphovsrättsliga skäl. (Upphovsrätten tar helt enkelt inte hänsyn till mina behov.)
Så har vi ju ”Husmors filmer” med Birgitta Andersson som värdinna. Det är bioreklam som sägs vara faktainriktad, men som ändå är reklamig. Dessa oerhört populära filmer visades gratis på bio på dagtid – och nog hade jag sprungit där om jag hade fått se Birgitta Andersson äta choklad, klippa filmremsor, suga på Emser och bara i största allmänhet finnas till.
Inledningen ser ut så här – och jag ber om ursäkt, kära Filmarkivet, att jag har fulfilmat skärmen för att få visa er detta. (Det är främst de 17 första sekunderna som jag älskar.)
I ett annat klipp önskar sig Birgitta en VDN-märkning på män, och än en gång har jag fulfimat inledningen! (Se hela klippet här: det börjar efter 34 minuter.)
I en liten sketch talar Birgitta Andersson på ett förtjusande sätt i telefon med någon som heter Lotten, men den som har lagt upp filmsnutten har satt helt fel rubrik på den. (Precis som när man idag i DN har en avdelning som kallas ”kåseri”, men där föregår slutpoäng och innehåll genom att vara övertydlig i rubriken och dessutom ha en avslöjande ingress.)
Men här har vi ju ett reklamklipp som ligger ute till allmän beskådan!
”En torftig visa” från 1963 måste man lyssna på då och då. Jo, det måste man faktiskt. Tänk på konstpauserna och suckarna samt volymkontrollen.
Men nu höll jag ju helt på att glömma – en gång 2014, när var jag på galapremiär, stod jag blott en meter från Birgitta Andersson och Gösta Ekman!
De fnittrade och pratade i snälltågsfart, och där stod jag med min stora kamera och försökte vara diskret.Jag kan inte se mig mätt på henne! Kolla, nä, nu vill jag nästan börja röka också! (Ur ”Att angöra en brygga”.)
Under hela detta facits tillblivelse har jag funderat på om det finns någon svensk artist eller skådespelare eller nåt annat som jag njuter av lika mycket som jag njuter av Birgitta Andersson. Hennes svärfar Kar de Mumma dyrkade jag i många år, men idag …? Mjäh.
Den här bilden är från inspelningen av ”Att angöra en brygga”, och det är därför säkerhetsanordningarna syns: några filtar under Hatte och Birgitta …
Nänu! Plommonstopsdags! Upp å hoppa, giv vakt och så vidare! Jag drar en lapp som det står … Mamsen på!
Bye-Bye! (Som faktiskt är Birgittas officiella efternamn som gift.)
Vad kul – idag har vi en mini-embryo på besök!
på a svarvar vi en juleljusstake
på b svarvar vi en smörkråskniv att smöra kråset med eftersom nu lakcrar det på ordenteligt
Nu är det nedförsbacke mot julafton! Luslina vann lucka 15:s osynliga (grrrr) tischa inne på facitavdelningen, medan alla andra i båset tindrade med ögonen och var precis hur förtjusande som helst!
Lucka 17
Att angöra ett brott i paradiset à la Cluedo är inte lätt när man har press på sig … men jag måste försöka.
[papperet sätts i skrivmaskinen]
”Den store amatören slog in en nolla för mycket, varefter Fredriksson fick fly sin fabrik och som en liten gumma gömma sig som gäst i sitt eget hus – huset i världens mitt, häpnadsväckande på sitt eget sätt i rök och dans.”
– Nej. [papperet dras ur skrivmaskinen och knölas ihop] På’t igen.
”Den gamle julskötaren i Kristoffers hus påminde lite om Kajsa kavat när han helt oblygt på luciafesten – med mord i blick – plötsligt ville diskutera ´Niklas och Figuren´ från 1971. Olssons – det mest omaka par man kan tänka sig – ansåg inte att det fanns anledning till oro, men valde ändå att nämna Picassos äventyr som en av anledningarna till den där Quinzes Robin Hood-inställning vad gäller sängkammartjuvens svenska bilder, som enligt alla …”
– Vilket snömos. Jag får spader! [papperet dras än en gång ur skrivmaskinen och knölas ihop]
Men … att ge upp finns inte på kartan.
[ett nytt papper sätts i skrivmaskinen]
Jag kan inte. Teskeden skramlar mot koppen och jag ångrar än en gång min ungdomliga längtan efter att komma upp mig i smöret. Vad är det för fel på min årsmodell? undrar jag där sitter och kämpar mot klockan och refuseringarna. Tiden när man kunde ta ett välbetalt knäck i en Åsa-Nissefilm för att kunna betala räkningarna och kunna köpa i alla fall ägg och äpplen, är sedan länge förbi.
– Öööh. [papperet dras förstås ur skrivmaskinen igen, tomt på bokstäver, knölas ihop och slängs i papperskorgen]
Strunta i bilden idag! Jag bara pyntar luckan lite!
*
[*=asterisk≈Asterix, som ju Bert-Åke Varg gjorde rösten till i filmerna.]