Välkomna till musikhörnan på Facitavdelningen! Ta på er hörlurar och njut!
Först rasslade hakke in i lucka 7 och satte tonen:
– Jag nynnar och nynnar.
Nina, Christine, Loooooooo och Åsa HL nynnade med, medan några andra stackare verkligen inte alls ville hänga på. AnnaH utbrast:
– Vadå nynna?
PK förvirrade mig – tänker han månne på Kal P Dal? (Det är nästan så att jag hoppas att jag har missat en ledtråd här.)
– Många olika egenskaper på skor, men färgen då. Vilka färger ska skorna ha? Jag gilla blåa skor.
Pysseliten inledde (hoppas jag) en trevlig tradition där hon rabblar nya lärdomar:
1) Det var Robban Broberg som sjöng ”Vatten, stan ör full av vatten” – inte Björn Skifs.
2) Dojor stavas med ett j.
3) Imelda Marcos ägde många skor.
4) Pendeltåget och Eiffeltornet har lika många stavelser.
5) Om man googlar fraser från dagens lucka hamnar man hos SMHI eller Ola Magnell.
6) Jag är tondöv: tril-la-lu!
Men nu till svaret. Skoinnehållet skulle kunna relateras till en viss ”Dressed for Success”, men det är ganska långsökt.
Hemlisbloggaren i lucka 7 var alltså Marie Fredriksson (1958–2019) – Halmstadstjejen, Halmstadstösen, Halmstadsflickan och allt vad tidningarna kallade henne i inledningen av karriären. (Jag har rotat i tidningsarkiven för att hitta nåt spännande, men ack nej. Allt var helylle.) Tidningarna kunde ha kallat henne Gun-Marie också, för det hette hon egentligen.
Från början var det meningen att Marie Fredriksson skulle bli sångpedagog, men när hon bestämde sig för att sjunga i källarband och hoppa av skolan istället, sa alla – inklusive föräldrarna – bara ”jamenvisst, självklart”. Hon hade en 200 stadsband att välja mellan eftersom Gyllene tider (Halmstadskillarna, Halmstadsgrabbarna, Halmstadspojkarna) fick alla att börja lira.
Då – i början av 80-talet – approcherade Per Gessle henne med pepping och allmän uppmuntran för att han tyckte att hon skulle ge ut en egenskriven platta. Jahapp, okej, sa Marie, och ut kom ”Den sjunde vågen” … och så fortsatte karriären med Roxette. Videon Neverending Love kom 1986, och nyss tittade jag storögt på den och funderade över vart tiden tog vägen och hur det kommer sig att videon har den handling som den har. Är det ett caféprogram i inledningen?
När jag rotade i arkiven står det som sagt inte ett jota om syndigt leverne eller ens en parkeringsbot. Marie turnerade världen runt med Roxette, skrev egna låtar och bara levde livet.
I en chatt-intervju med Per Gessle anar man deras personkemi i två enkla meningar:
Frågeställare: Är det du som skriver alla låtar?
Per Gessle: Nej, Gun-Marie skriver ungefär en låt eller två per platta. Hon är hemskt lat.
Jag kommer av outgrundlig anledning ihåg ett replikskifte i tv4:s morgonprogram, där Marie Fredriksson berättade om karriären och alla resorna och hur det var att vara en gigantisk popstjärna. Journalisten ställde en såndär ”hur & egentligen-fråga” som jag tycker så innerligt illa om. Hon sa:
– Marie Fredriksson. Hur rik är du egentligen?
Jag tycker att alla idrottare och Mellovinnare som ideligen får denna fråga ska börja svara helt uppåt väggarna:
– Hur viktig var den här segern egentligen?
– 23.
– Hur viktigt var det att boken mottogs väl? Egentligen?
– På en skala skulle jag säga 17,5.
Men Marie tog bara ett djupt andetag och sa lugnt:
– Tja. Svårt. Men om jag ska köpa nya gardiner eller möbeltyg, tittar jag liksom inte på meterpriset.
Så kom då den 11 september 2002, när Marie Fredriksson föll omkull hemma och fick en allvarlig hjärnskakning, som visade sig vara en hjärntumör. Från detta minns jag (det är väldigt sporadiska och synnerligen oviktiga saker jag minns när det gäller just detta ämne) hur Per Gessle någon vecka senare i någon tidning skrev en text om cancerbeskedet, där han drog en parallell till den 11 september 2001 (attacken på WTC i N.Y.) och att han svor i stil med ”detta jävla datum”.
Tyvärr kom Marie sedan inte tillbaka med full sångkraft, även om hon gjorde många framträdanden – ofta sittande på scenen precis som Monica Zetterlund. Och i morgon är det tre år sedan hon dog.
Men nu ska vi faktiskt sjunga. Ta varandra i händerna, bläddra ner till sångtexten som jag lägger upp nedanför – och sätt på en av dessa ljudillustrationer. Sjung med.
- Marie sjunger Tro till rörlig bild och gör det så vackert så.
- Den djefla mannen tar fram gitarren och sjunger helt orepeterad Sko-låten. Blir glatt överraskad.
1.
2.
Japp, det är kul när det är roligt.
Det var det!
Plommonstopet överlevde helgens resa ner till Skåne, men (ni skulle ha varit med!) vid ett amningsstopp (ett barnbarn var med på vift) öppnades bakluckan med en sån kraft att plommonstopet och lapparna – de år efter år återanvända namnlapparna – trillade ut på en nattsvart snögloppsparkeringsplats. Oigenkännliga slängdes de sedan relativt odramatiskt i en liten papperskorg. Några av dem hade till och med varit med sedan 2005. Så nu är lapparna nya, hårda, fräscha, datorutskrivna och rätt trista. Men de funkar! Jag drar en …
Dammråttan!
Lucka 9 kommer i ottan på fredag morgon!
Bonus igen: jag är svårt förtjust i embryos förtvivlade sökande efter rim och reson i luckorna.
nej morran nu ger jag upp den här användskalendern är ju helt hopplös att lösa: jag finner inga ord jag kännrer mej så ordbildad det säjer jag nu
yo
gråtorna är svåra som grälativitetsteorin det säger jag nu
yo
men slutra att gissla då embryo om det är så omögligt
det är svårare än så: nu är det en skomakrare dom vill komma åt
okcså det finskc ju meloner av dom
du får väl gurgla
nej det är fuskc jag spelar rent spel: men det är svårt
det är inte bara att ställra in skorna okcså tro att man hittrar den där skomakraren
det kanske är en stövelknäkct det undrar jag nu
yo
27 kommentarer