Hoppa till innehåll

Etikett: språkpolis

Semikolon: nio exempel!

Språkpolisen rycker ut!

Världen längtar efter semikolonets återkomst!

(Du befinner dig nu på språkpolissidan. Bloggen hittar du häääär.)

 

Meningar där man lika gärna kunde ha haft punkt och stor bokstav:

  • Kirurg vill jag inte på några villkor bli; det verkar vara så himla pilligt.
  • Strunta i mitt förra mejl till dig; jag var så himla irriterad.

Semikolon mellan olika sorters grupper av saker i uppräkningar:

  • Jag hade packat ner allt som man behöver i Lund: pennor, sudd, kollegieblock; stövlar, regnrock, sydväst; reflexväst och cykelhjälm.
  • I presentkorgen låg allsköns läckerheter, t.ex. plommon, fikon, päron; vin, champagne, öl; brie, chèvre och en simpel prästost.

Semikolon mellan mejladresser:
lotten@bergman.com; olle@bergman.com; ingmar@bergman.com

Semikolon mellan olika decimaltal:

  • Ökningen var faktiskt försumbar – under ett dygn antecknade jag följande värden: 10,2; 10,3; 10,4.
  • I de fyra olika perioderna gjorde Julian poäng respektive tog returer enligt detta mönster: 7,1; 10,3; 1,2; 17,4.

Semikolon istället för t.ex. utan, men, och, medan, dessutom, alltså, för, så: 

  • Den långe mannen når inte till den översta hyllan; det gör bara giraffer.
  • Till Azerbajdjan vill jag inte åka; det är så himla svårt att stava.

Semikolon är ett skiljetecken någonstans mellan punkt och kommatecken. Lite diffust kan man säga att semikolon bör användas när kolon och kommatecken är ett för starkt och punkt är ett för svagt skiljetecken. Man ska ha en fullständig sats på ena sidan om semikolonet och en fullständig sats på andra sidan om det – och de båda satserna ska ha ett samband. Dock måste man inse följande:

Semikolonets användning är tyvärr på utdöende; oftast går det lika bra att använda tankstreck.

(Upprörande nog skriver Språkrådet att man ska ransonera sina semikolon eftersom de är svårtolkade. Tvärtom, säger jag; låtom oss gödsla med dem så att alla lär sig!)

@Lotten Bergman 30 jan 2020

Share
14 kommentarer

Förnicklade foge-s! (Ur ”Den fascinerande fotbollsregeln”)

Pssst! Jag har på senaste tiden fått så många mejlfrågor om just foge-s att jag lägger ut denna text ur världens roligaste språkbok. Slutpssstat.

_______________________

Svenska är ett klingande vackert språk med ett oändligt antal ord eftersom vi kan göra sammansättningar nästan hur vi vill. Vissa sammansättningar är etablerade och finns i alla ordböcker, bl.a. kärnkraftverk, fågelskrämma, basketboll och klantskalle. Ord plus ord är lika med sammansättning. Enkelt! Släng inte in några mellanslag utan njut av hur orden sammanfogas i en helig förening!

Man kan även ha sammansättningar med ord plus ord plus ord eller ta ett och samma ord upphöjt till två och skapa en tautologi som ”saccosäck”. (’Sacco’ är ”säck” på italienska.) Man kan helt enkelt göra lite som man vill!

På engelska heter saccosäcken ”bean bag” med mellanslag och allt. (Bildkälla.)

Men så blir det plötsligt svårt och krångligt. Om vi tar orden tidning + hög och försöker skapa en sammansättning, stoppar erfarenheten och språkkänslan in ett s. Tidningshög. Likadant är det med ord som ansvarsfrihet, nyhetsartikel, tystnadsplikt och landslag.

Varför är det på det här viset?

Om jag nu hittar på massa sammansättningar som inte någon ordbok har skådat tidigare – hur går det då med s:en? Vi tar t.ex.

  • tangentbordspanik
  • tandborstkras
  • frikadellsyxesmörja
  • flaggstångsspricka
  • resväskekatastrof
  • gummisnoddstrassel
  • skosnöresdilemma.

Alla de ovan påhittade orden förmedlar lite av en kom och hjälp-känsla, men det finns förstås lugnare ord och tillstånd, t.ex.

  • kräftströmmingsblandning
  • havtornsäpple
  • påslakanshylla
  • pälsjägarsandal
  • sprayflaskeinköp
  • busshållplatspapperskorg.

Men varför tycker vi inte att det krystade ”väskskatastrof” eller det helt normala ”tangentsbord” samt det förnicklade Fotbollförbundet låter rätt? Hur ska man veta när, var och ens om man ska stoppa in ett s någonstans i ordskarvarna?

Katastrof ju.

Detta så kallade foge-s har undersökts av en professor i datalogi – Viggo Kann – och han har lyckats hitta fram till att foge-s:et behövs och gör skillnad. Det var då för väl, eftersom det ställer till det så väldigt för nästan alla. Jag citerar Viggo Kann:

”Jag lät datorn ta fram alla förled där SAOL har sammansättningar både med och utan foge-s. Från arm- och arms- i armband/armslängd till år- och års- i årtal/årsbok. Det blev 120 stycken förled – och ett tydligt mönster framgick. Ett armband är en typ av band medan en armslängd är armens längd. En barnsko är en typ av sko medan barnsbörd är barnets börd. Bordtennis är en typ av tennis, bordsben är bordets ben och så vidare.”

Må så vara. Men hur ska man få ordning på när det ska vara och när det inte ska vara ett s? Varför behöver morotssåsen ett extra s medan löksåsen klarar sig med blott ett och är det så att nästan alla sammansättningar som har gjort med tre ord får ett foge-s?

Hallå Språkrådet, hjälp oss att få ordning på fenomenet som heter Fotbolls… (nej, nu blev det fel) – varför heter det ”Svenska Fotbollförbundet”?

”Den korrekta sammansättningsformen för ordet som substantiv är fotbollsförbund. Nästan alla uttryck med tre ordled har ett sådant foge-s mellan led två och tre. Man bör alltså skriva t.ex. Europeiska fotbollsförbundet, Internationella fotbollsförbundet, fotbollsförbunden i Danmark och Norge etc.

Att det svenska förbundet en gång bestämde sig för en s-lös form (fotbollförbundet) är bara att beklaga. Det är osäkert varför det blev så, men troligen utgick man från den engelska formen, football association. Som journalist eller liknande kan man gärna ”korrigera” det och skriva Svenska fotbollsförbundet. Man kan då välja mellan att ha stor bokstav på andra ordet såsom man i förbundet ofta själva skriver, eller följa huvudregeln för flerordiga namn och bara ha stor bokstav på första ledet.”

Aha, tack Språkrådet. (Inte nog med att fopollsförbundet har skippat ett s, de har även ett versalt F i onödan!)

De två första specialförbunden var Svenska Friidrottsförbundet (1895) och Svenska Bollspelsförbundet (1902) – två förbund som alltså inte bryter stavningsreglerna. Svenska Fotbollförbundet grundades 1904 och var det första förbundet som fick ett namn som inte följer de svenska sammansättningsreglerna. Svenska Mångkampsförbundet (1909) kampade mot strömmen utan s, men flera andra specialidrottsförbund med treledssammansättningar hängde på fotboll[s]trenden, t.ex.

  • Svenska Ridsportförbundet 1912
  • Svenska Bangolfförbundet 1937
  • Svenska Basketbollförbundet 1952.

Ajaj, som basketspelare vill jag ju att ”mitt” förbund ska göra rätt. Men det känns ju inte fel? (Mer om detta strax.)

Lite mer kött på benen nu!

Sammansättningarna mellan två ord har inga klargörande eller lätta regler som vi kan hålla i när åskan går. En del ord får alltid ett foge-s i sammansättningar, andra får det aldrig, några får ett s ibland … och ibland inte. Det kan t.ex. heta både tidplan och tidsplan, men blott och enbart chefredaktör och chefdirektör trots att alla andra chefssammansättningar får ett extra s i skarven.

Sammansättningar med tre ord brukar som sagt nästan alltid ha foge-s när de de två första orden är en egen sammansättning. Nu sneglar jag än en gång på listan över RF:s förbund och måste återvända till Viggo Kann eftersom jag när jag ska säga det 1918 bildade Svenska Brukshundklubben fastnar någonstans i mitten.

Är det verkligen rätt?

”Ja! Anledningen är att det finns många hundklubbar och denna klubb är för brukshundar, alltså egentligen en brukshundshundklubb. Men en sån sammansättning ska enligt sammansättningsreglerna dras ihop till ’brukshundklubben’.”

Avslutningsvis nu – tillbaka till Basketbollförbundet.

Åh. Huuu. Så den ser ut, loggan!

Varför säger språkkänslan att Fotbollförbundet och Handbollförbundet är konstiga stavningar medan Basketbollförbundet och Volleybollförbundet inte är det? Jag vänder mig än en gång till Viggo Kann, som har en teori:

”Jag tror att det kan ha att göra med att basketboll och volleyboll är inlånade ord som uttalas med engelsk betoning med akut accent på första stavelsen. Svenska sammansättningar får grav accent på första stavelsen. Därför känns nog inte basketboll och volleyboll som sammansättningar, och därmed är det korrekt att inte stoppa in ett foge-s.”

Puh. Som varande basketspelare slipper jag med andra ord att skämmas, och kan fortsätta att gnälla på Fotbollförbundet och Handbollförbundet samt det så sorgligt bindestrecksfria Baseboll och Softbollförbundet.

©Lotten Bergman 2017

”Den fascinerande fotbollsregeln och andra språkfenomen” kan man köpa lite här och där.

Share
19 kommentarer

Frågetecken? på fel ställe

Hej Lotten!

Jag har en liten fundering om frågetecken ska användas när personen dikterar så här:

”Patienten kommer på remiss från NN med frågeställningen astma.”

Där säger den som dikterar ofta ”frågetecken” efter sista ordet (i det här fallet astma) men ska man sätta ett sådant när det står ordet ”frågeställning”?

Det ordet indikerar ju att det är just en fråga.

Hälsningar

Biggan


 Den som dikterar ”frågetecken” efter en påståendesats är ju lite ute och reser. Frågetecken har man (som du ju vet) bara vid frågor …

Om jag vore du, skulle jag göra om språket till vettig svenska så att det ser ut så här ungefär:

”Patienten kommer på remiss från NN efter misstanke om astma.”

Lycka till med kampen mot frågetecken i krångelmeningar som inte är frågor!

/Lotten Bergman

Share
Lämna en kommentar

Språkblandning och en gammal förkortning

Hej!

Tack för en väldigt bra och rolig föreläsning i måndags på Världskulturmuseet! Jag och min kollega har genast en fråga till dig. 

• Hur skriver man drop-in mottagning? På detta sättet eller på annat sätt?

• Förkortar man utan anmärkning u a eller ua?

/M.H. 


När man blandar engelska och svenska, stoppar man nästan alltid in ett bindestreck när man byter språk. (Det finns förstås undantag.) Det som krånglar till det mest är att man på engelska särskriver så många uttryck, medan vi på svenska så ofta gör sammansättningar – trots att det ibland är engelska ord. Men jag har klara besked! Det heter

drop in-frisering
drop in-kaffe
drop in-mottagning

Så!

När det gäller förkortningen utan anmärkning, så kan man skriva på två sätt:

u.a. (med punkter)
u a (med mellanslag)

Meeeeeen – det är inte (längre) en av de mer etablerade förkortningarna, så man kan inte räkna med att alla förstår den. Tyvärr!

Lycka till!

/Lotten Bergman

Share
2 kommentarer

Foge-s och mystiska fotbollsregeln

Hej Lotten!

Varför har vi ett ”s” i fotbollsklubb när det inte finns i bollklubb?

/T.S., Luleå


Hej!

När det gäller din fråga om foge-s:et i ord, så finns det inget riktigt bra och konsekvent svar på när det finns och inte finns. Forskarna sliter sitt hår och försöker hitta ett mönster — men det handlar inte om stavelser, inte alltid om vokaler och inte om konsonanter och heller inte om huruvida det ena ordet är längre än det andra. (Du kan läsa mer i Språktidningen om du är intresserad.)

Fast juuuuuust när det gäller fotbollsklubb finns det en regel som handlar om att ordet har tre delar: fot + boll + klubb. Då måste man räkna ut om det är en bollklubb för fötter eller eller en klubb för fotbollar. (Tyvärr finns det undantag även från denna ”regel”. Sorry.) På Wikipedia finns en lite rörig artikel om detta.

En sak är i alla fall solklar och lite upprörande i just fotbollsämnet: Svenska Fotbollförbundet har fått fel för sig när det tror att det INTE ska vara ett foge-s i namnet. Och sedan dessutom smittat ner Svenska Handbollförbundet som gör lika fel. Ack!

sweden-association-old
Förvisso en gammal logga, men icke desto mindre fel. FEEEEL!

Lycka till med alla s!

/Lotten Bergman

Share
2 kommentarer

– Briiiifa mej!

Hej Lotten!
Dagens fråga är om det engelska ordet brief som i: ”Innan ambassadören skulle träffa inrikesministern bad hon sin sekreterare om en/ett brief innan mötet.” Alltså en kort sammanfattning om vad mötet ska handla om.

Används ordet brief svenskan – vad kan man annars lätt säga?

/A.


Jag har hört många säga ”kan du briefa mig” (uttalat briiifa), men aldrig brief som ett substantiv. De flesta säger nog på svenska ”sammanfatta”, ”berätta lite” eller bara rent ut:

– Vad handlar mötet om? Äre nån idé att jag kommer?

Jag hittade förresten nu när jag kollade runt lite en intressant lista från Språkförsvaret om anglicismer.

/Lotten

Share
3 kommentarer

Uskor är inte fotbeklädnader

Hej! Vi har en liten fråga – är det tillåtet att i en journal förkorta undersköterska och skriva USK/usk, likaså sjuksköterska och skriva SSK/ssk? Vi har en arbetskamrat som säger att det är strängeligen förbjudet. Frågan är väldigt angelägen då våra uskar får sig ett frispel snart.

Med vänliga hälsningar

/CM, Mölndal


Å hugaligen, uskar på krigsstigen! Så kan vi inte ha det!

Och tyvärr (vet inte vem jag gör besviken nu) är det inte så bra att skriva usk och ssk om man vill att alla ska förstå. Det är nämligen bara inom sjukvården som man känner till dessa förkortningar. Det är däremot inte ”strängeligen förbjudet” som i t.ex. att skriva ”dem” istället för ”de” eller så … [plats för smiley]

Mitt tips är att ni alla lär era datorer att när ni skriver usk, ska datorn förvandla det till undersköterska och likadant ssk till sjuksköterska. Då slipper ni slösa tangentnedslag – eller vad nu anledningen är att man vill förkorta. 

/Lotten Bergman

Share
Lämna en kommentar

Asocial och osocial?

Hej!

För det första skulle jag bara vilja säga att vi var på en väldigt underhållande och intressant föreläsning du hade i Luleå tidigare i vinter. Nu har jag en liten fråga som jag hoppas få svar på.

 När man säger att någon är osocial, är det korrekt? För mig känns ordet asocial mer riktigt, men när man slår upp orden så tycks asocial mer peka på en aggressiv inställning. Osocial låter mer som att man är likgiltig medan asocial är vad Ted Bundy var. Vad är det som gäller?

/ J.M.


Ååååh. Lule. Vi har förvisso snö här i Eskilstuna, men snön i Luleå är maffigare. Men nu till viktigare ting!

När det gäller asocial och osocial, så har jag mer än en gång halkat över till den modernare betydelsen, vilket komplicerar samtal. Urpsrungligen (till för kanske 15 år sedan?) gällde detta:

osocial, enstörig, inte bra på cocktailpartyn (‘som inte är intresserad av kontakt med andra människor’)

asocial, närmast kriminell – som Ted Bundy (‘som bryter mot grundläggande samhällsnormer’)

Men asocial kan numera även betyda ”någon som inte tycker om att umgås med människor”. Och för mig låter det helt korrekt, så jag är lika förtappad som alla andra moderna språkbrukare. (Ajajaj, dålig språkpolis.)

Så: när man säger eller skriver asocial, måste man vara säker på att inte missförstånd uppstår; din magkänsla om den asociale massmördaren var alltså helt korrekt – men det vet kanske inte den som lyssnar på vad du säger!

Hej hej Luleå!

/Lotten

Share
Lämna en kommentar

Med avseende på … huh?

Hej!

Jag sitter här med ett diktat. Läkaren säger: 

Planerad uppföljning med avseende på astman…..

Jag skulle vilja skriva Planerad uppföljning avseende astman….

Orden med och  känns onödiga. Vad säger du?

/GH


Det här är lite svårt! Min spontana reaktion var att båda dina alternativ hade samma betydelse, men sedan blev jag lite osäker. 

Det fasta uttrycket ”med avseende på” har dessa synonymer:

angående, beträffande, rörande

Just ordet ”avseende” är dock ett substantiv som inte riktigt funkar likadant utan med och på, utan som då betyder

  • betydelse, vikt, hänsyn: ”Vi fäster inget större avseende vid utseendet.”
  • aspekt, hänseende, synpunkt, mån, sätt: ”I vissa avseenden har situationen förbättrats.”
  • syftning, anspelning.

Alltså kan man inte skriva ”planerad uppföljning avseende astman”!  Jag har rådfrågat Per Stenson (som har samma yrke som jag och dessutom är min pappa), och han började till och med yra om att ”med avseende på” begränsar området – om det t.ex. rör astmans fördelning i olika åldersgrupper så tycker han att det ska stå ”med avseende på”, annars någon annan formulering …

Men för att vara konkret, så har jag ett förslag (som jag osäkerhetsmarkerar som en fråga):

Skulle man kunna skriva något så enkelt som ”Planerad uppföljning av astman …” eller ”Planerad uppföljning av astmadiagnosen …” kanske?

/Lotten Bergman, som har rådfrågat tre andra språkexperter som blev lika förvirrade!

Share
Lämna en kommentar