– Jag hade ingen aning om vem Börje Salming var, sa ett av barnen häromveckan.
Likadant var det när krigsstilsrubrikerna i modern tid konstaterade att t.ex. Frank Andersson, Loffe Carlsson och Sickan Karlsson hade avlidit. Barnen ba:
– Va? Vem?
Jag konstaterar varje gång att sådan förvåning inte existerade när lilla Lotten läste att Groucho Marx, Mary Pickford, Joan Crawford och Edvin Adolphson hade sagt sin sista replik. Jag kände helt enkelt till alla gamla stofiler inom mina intresseområden teater, film, litteratur och sport.
Men så plötsligt händer det. Mitt i en konversation om Kina sa en kompis:
– Just det, 1938 års nobelpristagare i litteratur sa en gång att …
– VEM? 1938? Vahettehan?
– Hon.
– HON?
Då läste jag på, så denna min förvirring kände jag inte alls i kommentatorsbåset under klurandet av lucka 13. Många associerade till länder i Fjärran Östern, till den goda jorden, Pulitzerpriset och bucket-listor. Ardy satte ner foten tidigt på morgonen och citerade HB:
– Allting är möjligt tills dess det bevisats omöjligt.
(Javisst skrev HB det: ”All things are possible until they are proven impossible.”)
Dammråttan har gått in i nobelgarderoben:
– Jag har aldrig varit på Nobelbanketten. Jag valde att stå i garderoben på efterfesten istället. Annars hade jag kanske kunnat lösa det här.
Zkops ledtråd var perfekt (förklaring kommer längre ner i facit):
– Opponerar mig mot rättelsen där. Om det nu ska vara ett s borde det vara ett stort S. Punkt.
Eva-L. blev så glad, så glad, när hon hade fattat:
– Första av den här typen jag läste, oklart varför. Jag var knappt född när hen dog och tror inte det har var nån direkt revival, men kanske en folkbildande bibliotekarie såg chansen att sprida lite kultur åt mitt håll?
Godiva har helt rätt:
– Lite roligt också att 2038 kommer vakna imorgon och undra vad som hände på Google Sverige på lucia 2023! Det var på tiden.
Ökenråttan kom med diskreta lettrådar:
– Lille M. och jag har hittat HB. Det ska ske före lunch annars går vi och hänger oss. Lille M., som är estetiskt lagd ,hittade ett förnamn och jag, som är en rå materialist, hittade efternamnet.
PK drog egna slutsatser av ledtråden ”pion”:
– Spionbukett? Med gömd mic och en liten spionkamera?
Helena (inte Översättar-)
– Punkten att hitta HB utan att läsa en massa lettrådar kan inte bockas av på min bucket list den här gången heller.
Ingela fick in en boktitel i en tv-referens:
– Har ni sett att Skilda världar, den fina gamla nittonhundratalssåpan, repriseras i fyrans playtjänst?
Mamsen lyckades slutligen lägga ihop pusslet i båset:
– Ja, nu får jag ihop kommentatorbåsets lettrådar, trots att det ett tag kändes som om ni kastade pärlor åt svin. Tack från lilla grisen.
Men nu till svaret! Vem i hela friden talar vi om?
När lilla Pearl Sydenstricker var blott fyra månader gammal tog hennes missionärsföräldrar och packade ner henne och flyttade tillbaka till Kina, där de hade bott sedan 1880-talet. Lite mystiskt och sorgligt nämns två av hennes syskon som de ”som nådde vuxen ålder”, men jag har inte kunnat lista ut vad som hände med de andra, annat än att de var många och dog av tropiska sjukdomar.
Pearl Buck (alltså … vilket jävla bra namn!) blev av naturen flerspråkig och läste böcker som besatt (bl.a. alla Charles Dickens böcker en gång per år), och kom tidigt på att hon skulle bli författare. Jag skulle kunna rabbla allt om hennes rent fabulösa karriär med Pulitzerpriset, medaljer, ännu fler pris och så Nobelpriset redan som 46-åring – men det som hände utanför författandet är så rörigt intressant att jag ska försöka lista det istället.
Hon studerade på college i USA, men blev tvungen att 1914 åka tillbaka till Kina för att hennes mamma var allvarligt sjuk – men inte förrän 1921 dog hon. (Ursäkta, det var ju en plump formulering.) Hon gifte sig med herr Buck 1917, och 1920 fick de en dotter – Carol, som var allvarligt sjuk. (Men som levde ända till 1992.) När Carol föddes upptäcktes en tumör på Pearls livmoder, så läkarteamet bestämde att på studs operera bort hela paketet. Några år senare adopterades en dotter: Janice Comfort Walsh. Lilla Carol hölls hemlig för omvärlden till 1950, när Pearl skrev en bok om henne: ”Barnet som inte växte”.
Men tillbaka till livet med herr Buck, eftersom det var helt bedrövligt. Pearl jobbade som missionär, tolk, föreläsare vid olika universitet samt skribent – men fick inte behålla pengarna som hon tjänade. Dem tog maken hand om, och så fick Pearl med utsträckt hand be om fickpengar när hon behövde.
På grund av oroligheterna i Kina, fick familjen – inklusive Pearls gamla pappa – fly och hålla sig gömda i Japan, flytta tillbaka till Kina, vara på sin vakt och kämpa … ptja, på det hela taget verkar det ha varit en besvärlig tid. Men samtidigt (hur orkade hon?) studerade Pearl och tog minst två olika universitetsexamina och skrev böcker på lediga stunder.
Och så slog kärleken till – samma dag som hon 1935 skilde sig från herr Buck, gifte hon sig med sin egen förläggare (så rysligt praktiskt): herr Walsh. De adopterade sammanlagt sex barn från olika delar av världen och Pearl gjorde sig känd som människo- och kvinnorättskämpe. Detta fann FBI mycket underligt, varför de hade en särskild avdelning som höll koll på bara Pearl Bucks (hon behöll det fina namnet när hon gifte om sig) förehavanden. Under 1940-talet fann hon att pseudonymen ”John Sedges” var praktisk när hon ville skriva om kontroversiella ting som medborgarrätt.
Minns ni tjafset om att Harry Martinson och Eyvind Johnson inte var värdiga sitt Nobelpris 1974? Precis samma sak hände med Pearl Buck: recensenter och förståsigpåare, universitetslektorer och skribenter förde en hård kampanj mot hennes ovärdiga författarskap … såpass att hon faktiskt fick svårt att försörja sig. Är det månne detta som hänger kvar som har gjort att jag och många med mig inte har stött på henne tidigare?
År 2012 – nästan 40 år efter sin död – hittades ett ännu outgivet manus av Pearl Buck: ”The Eternal Wonder”. Kanske är det den man ska läsa först om man vill kasta sig in i ett fascinerande författarskap?
Men tjoho, hörni! Nu när ni har manglat Nobelstiftelsens formuleringar i inbjudan och lärt er massa om en förhållandevis okänd Nobelpristagare, är ni värda TVÅ tishor som är osynligare än nånsin. (Jädra tryckeri!) Jag drar två på en gång!
Godiva!
Christine!
Lucka 15 kommer i ottan på torsdag!
Men embryo då? Jomen självklart måste dra fram hans trubbel med Nobelblanketten!
morran morran var är farrefarrans gammela frakc det undrar jag nu
yo
åh den har julgrannen lånrat: han grillar att klä sej fin: men vad ska du med en frakc det undrar jag nu
den prasslar nog bra till tetröjan jag har fått i julklapp av niklas det säjer jag nu
yo
jaha jag troddre du troddre skulle grå på nobelblanketten det säjer jag nu
nej inte jag inte: lertråden bjudrer in lotten okcså det är hon värld: dom här lukcrorna är kryptiska som skälva grälativitetsteorin det säjer jag nu
yo
det låter bra embryo blanketter är ändå himmela krångeliga med allt sånt där fylleri det säjer jag nu
yo
Fortsättning på dialog i förra båset:
Precis, Lotten. Medaljen som du satt på inbjudan. Nog ser jag att det inte är Alfred på den. Men vem är det?
Hä är ju han, Pulitzer! (Se bild!)
MEN VA FAN!!
Då hade jag ju rätt från första genomläsningen i morse! Jag kände till och med till dottern och att hon led av PKU, eftersom mina föräldrar berättade om miraklet att man numera (60-talet) kunde rädda barn från Carols öde genom ett enkelt blodprov. Fast jag tyckte ju att en livslång, mycket sträng diet var ett högt pris.
Men om jag LÄST nåt av Pearl S Buck, det vete fan.
Aha!
Nej, det var inte han jag tänkte på. Jag kunde med skohorn få in Benjamin Franklin i profilen, (Mel Gibsons rollfigur hette Benjamin och BF finns på nån sedel i USA), men tänkte mer nån svensk person. Jag tyckte det såg ut som att han hade håret i hästsvans, men det har ju vare sig Pulitzer eller Franklin. Just kring ögonen var han bekant, tycktes det mig.
Dubbelgrattis till vinnarna. Jag älskar vattenfallslånga facit! Utan någon som helst kunskap om Buck så tog jag mig med hjälp av ledtrådarna i mål i dagens lucka. Tillfredställande. Buck för hjälpen båset!
Grattis Christine och Godiva! Jag kunde absolut inget om denna HB, men jag svarade på att årtalet var en ledtråd och gogglade Nobelpriset i litteratur 1938. Både dollar och pärla dök upp, puh.
Grattis till tishorna, Godiva OCH Christine!
Jag såg pärlan och tänkte på den enda författare jag kan med namnet Pearl, eftersom jag läste Mandala när jag var ung, var Pearl S. Buck. (Jag älskade boken!)
Sedan tänkte jag att bilden var där för att leda till sprängstoffet … och så blev det tvärnit i huvudet. För goggla hade jag minsann inte tid med.
Sedan var det bara att snegla i båset och inse att första tanken ju var rätt. Hurra!
Den där biografin vill jag läsa.
Ja jädrars! Jag visste det! Att jag inte visste det! Vilket bra facit och ledtrådar, så roligt det är att nysta i efterhand av era tankar när man tillomed ramlat av efterkälken . Och wow, vilken kvinna, människa, jag blir matt bara av att läsa om hennes ”livspussel”. Känns som min att-göra-lista idag känns rätt överstiglig, inte minst med tanke på en tisha! Tack & bock!
Grattis! Jag hade heller aldrig hört talas om Pearl.
Hörde förresten att det blev en spännande match igår, men att rätt lag (åtminstone för mig och Mapleleaf) vann till slut!
Grymt imponerad både av luckbyggandet och knäckande av densamma. Dock höll det på att knäcka mig under dagen. Trasslade in mig i att 2038 är ett år som inte alla räknemaskiner klarar utan de nollställs till 1901 igen. Och sedan traskade jag runt i 1901 helt planlöst. Selma Lagerlöf.. skrev Jerusalem då. Och en framträdande amerikan, Teddy Roosevelt lurade i kulisserna. Oj vad jag lärde mig mycket igår. Höll nästan på att kasta in en Dan Brown i leken av bara farten.
Insikt:
Det var ju spännande att läsa om vad boken jag läste som barn (egentligen) handlar om! Jag måste kanske läsa om den, med mina vuxenögon.
Tur som en tokig hade jag igår med associationsbanor och googlling. Hm, nobelpristagare, hm, antagligen amerikansk, hm troligen litteratur. Googla, googla, googla. Nämen Pärla Dollarsedel, se där!
Grattis Godiva och Christine!
Pearl S. Buck känner jag till sedan länge, men enbart till namnet och med S. Kanske mamma hade någon av hennes böcker. (Men löste luckan genom att googla Nobelpris 1938.)
Grattis till vinnarna. Har aldrig hört talas om Pearl. Alltid lär man sig något nytt!
Det här snappade jag inte förrän jag tittade igenom alla lettrådarna igen imorse. Men då.
Det står en volym av HB i hyllan, och jag har för mig att det fanns någon mer i stugan, men den är icke mer. Läst? Nej, det tror jag inte.
Grattis Christine och Godiva!
Helt stopp i hjärnkontoret var det, fast jag känner till namnet och antagligen läst något av henne som ung, även om jag inte kan komma på vad just nu.
Trasslade in mig i apokalypser och amerikanska författarinnor som skrivit om olika Vermeer tavlor och lite annat smått och gott som inte alls stämde med någonting.
Men lärde mig massor, bl a om de obetalda presidentfruarna (som inte alltid var fruar) och det där med datorproblem om lite drygt tio år. Samt att jag insåg att det nog är bäst att lämna romanskriveridrömmar till andra mer kapabla kvinns.
Grattis Godiva och grattis Christine!
Jag läste Den goda jorden redan när jag var tretton (på rekommendation av min svensklärare!) och älskade den då. När jag försökte läsa om den som vuxen var den faktiskt ren smörja.
Oj hoppsan Lotten, den här facitluckan ligger öppet på bloggen, det ska den väl inte?
Hon är bekant, denna HB. Hon fanns i föräldrahemmets hylla, men jag kan inte minnas att jag läste nåt av henne.
Jag försökte, på grund av en liten röd korrekturring i luckan, en stund få tag i nån Tord som kunde passa in i det hela. Men jag släppte det.
Grattis Godiva och Christine!
Rättning ovan: Maplestream, menar jag förstås! Ursäkta, jag var inte riktigt vaken
Brid! Tack! Jättebra att du sa till! Heureka, det är fixat nu!
Översättarhelena: Det är som när jag som vuxen vågade mig på att läsa Enid Blyton, Tvillingdeckarna samt Dante & Tvärsan. Rena smörjan!!!
(Men Biggles gillade jag även som 22-åring.)
Stackars Magganini som letade efter en Tord!
Ack, och jag som bara hade ringat in det som en korrläsare gör när en korrläsare känner att ett ord skaver, men inte kan sätta fingret riktigt på vad det är. Ordet ”torde” är måhända rätt eftersom det betyder ”bör lämpligen”, men de flesta känner nog mer igen betydelsen ”bör sannolikt” …
Hm. ”Platserna torde vara intagna senast …” ajaj, nu vill jag även ringa in ordet ”intagna”.
Jorå, enig om att ”torde” borde bytas ut, men jag tänkte att den listiga luckkonstruktören kunde ha avsiktligen uteslutit e:et ur ringen. Man måste vara vaksam och öppen för allt.
Och här satt jag och var jättemallig för att jag listat ut att det var Roland Emmerich, som regisserat både Patrioten och en film som utspelar sig 2038. Så kan det gå.
Hå hå ja ja, för sen och för trög på bollen. Det passar sig inte i dessa tider.
Tittade på luckan i morse före facit, googlade nobelpriset 1938 /litteratur , titade på luckan igen och allt stod klart med detaljerna!
Härligt medinnehållsrika facit.
Grattis tröjvinnare!
Nytt grubblande och luckhäng i morgon på bussen från Uddevalla.
Men hu och hej så många som gissade bortitok. Heja Pelotard, imorrn kanske det är Roland Emmerich!
Ser på Adlibris att ”Den goda jorden” finns på svenska i storpocket från 2018 och en hel mängd på engelska av och om Pärlan. Det är mycket som jag läser om nu ”på gamla dar”.
Kulla Gulla t ex och när man så sitter där och läser dyker i sinnet upp en hel del av de tankar och känslor som tioåringen hade kring innehållet i böckerna.
SG och jag beslöt oss att samla på Biggles och jag har en hel trave inköpta på loppis. SG hade läst dem i unga år men för mig var bekantskapen ny och lite tjatigt var det men ändå ganska kul. I några av böckerna hade bokens ägare skrivit sina namn och det var uppenbarligen gossar födda runt 1940 och lite senare som ägt dem. En hade ett tämligen ovanligt efternamn så SG hittade honom på Eniro och ringde upp och fick tag i en mycket förbluffad f d Bigglesboks ägare. Det blev en lång rolig pratstund.
’Även om man inte kan alla HB så är det en mycket lärorik kalender som Lotten presentar oss varje december. Tack för den.
Tack och hurra! Äntligen! Hoppas att jag blir bjuden till Nobelfesten, nu har jag ju något fint att ta på mig.
Och tack för alla fina lettrådar!
Måste nog läsa om någon bok av henne och se om jag får samma upplevelse som Översättarhelena, Jag tyckte också om de böcker av henne som jag läste i tidiga tonår. Dante och Tvärsan gick inte att läsa då heller och jag skulle inte få för mej att försöka igen. Min bror läste dem däremot med nöje, man hörde honom skratta högt från sitt rum.
Vill också korrigera mig, for med osanning förut. Såg inte Skilda världar på nittitalet och verkligen inte nu.
Grattis till Godiva och Christine!
Hihihihi, DET, Ingela, var en jätterolig korrigering! Man häver ur sig både det ena och det andra i ivern att få lämna kluriga ledtrådar, men när det kommer till lögner om att man skulle ha tittat på Skilda världar en gång i tiden – nä då måste man förstås dementera!
Nu väntar vi med spänning på den jähättesvåra luckan 15!
Om jag sett det då hade jag nog stått för det men repris 2022 på sex säsonger/500 avsnitt… näe. Det är väl närmast vårdbehov för sånt. Däremot var det helt sant att jag köpte ett par Clarks i London 1978.
Grattis Godiva och Christine!