Trevligt att ses! Alltid roligt med nya bekantskaper!
Ja, jag har ju träffat alla andra årtal – och överlevt – så det här ska nog gå bra. Mitt favoritår var 1973, för då fick jag ett par fantastiskt fina snickarbyxor. Och, när jag tänker på det, även 1978 när jag ju också fick ett par fantastiskt fina snickarbyxor.
Kanske blir 2019 året när jag än en gång ikläder mig snickarbyxor och går omkring med en tändsticksask i bröstfickan om någon kanske behöver ha en cigg tänd? (Som 14-åring var det nämligen min uppgift: att hjälpa alla rökande kompisar att tända på.)
Men vad hände 2018, året som nu är på väg ut till vänster på scenen och kommer att gå vilse i minnenas kulisser?
Vi hade röstkalas för den yngste sonen. (Tjejerna får ju bröstkalas, så det är inte mer än rätt.)Jag fotograferade några av Eskilstunas lite blekare skyltar.Jag fotograferade alla blodiga skador, ety blod ju är så snyggt till färgen.Jag såg till att fotograferas på samma ställe som 1966: på Stäkets trappa i Lund.Vi lade patiens med barnen och deras kusiner och kollade statistiken.
Och vad kommer jag att kräva av dig, 2019?
En tre kungar-fest på spanskt vis, fast i svensk tappning.Många långa tågresor!Massa basket.
Jag har en digital prenumeration på SvD – till stor del pga. tidningens underbara arkiv som jag kan drunkna i i flera timmar ibland. Före jul kom ett pappersbrev från SvD:s chefredaktör med en julhälsning och fem foton på vykortsliknande papper. Å ja ba:
– Huh? Hur många prenumeranter har Svenskan och hur många såna här brev skickades ut?
[googling, googling, varpå följande monolog tog vid]
– Vad betyder 358 000 läsare?
– Upplagan är på 165 000. Hm.
– Och 63 000 har en digital prenumeration som jag.
– Asså 358 minus 165 minus 63 är 130. Är det 130 000 som räknas som läsare fastän de inte prenumererar? Cheeky bastards. Neeej, fel ord, vad heter snåljåp på engelska?
[googling, googling, varpå en annan monolog tog vid]
– Nä nu jävlar, skinflint, miser, niggard, tightwad, piker, och curmudgeon! Hade jag ingen aning om!
Typisk snåljåp.
Där nånstans tappade jag tråden och fortsatte med julfirandet, kalendrandet och matlagandet.
Men nu dök brevet upp igen i kökshögarna – med de där fotona som jag inte begriper varför jag har fått. Digitala prenumeranter kanske faktiskt inte vill ha papperspryttlar? Men okej, tidningen vill berätta att de har duktiga fotografer och förmodligen får väl fotograferna en liten extrahacka för att bilderna har tryckts på styv kartong i kanske 228 000 ex?
Samla er nu i smågrupper och diskutera till vem ni vill skicka dessa foton som vykort.
Eller sätta upp på kylskåpet?
Eller rama in och hänga upp på toa kanske?
Eller bara ge bort bafatt?
Jag låter några av mina barn kommentera bilderna – kanske mest för att visa att de inte är målgruppen, nu när jag påstår att inte heller jag är målgruppen.
”Happy Food” Foto: Malin Hoelstad.
Barnen:
– Naturligt, ser ut som ett tygmönster.
– Nyttigt, färger. Grönsaker är najs.
– Jag skulle vilja ha en flagga som ser ut så här.
– De har lagat mat, men först lagt maten snyggt?
– EN FISK??? Finn ett fel!
– The purest of all husmanskost, en blandning av goda och trista saker.
– Oj är den uppåner?
– Ja.
– Nej.
Foto: Lars Pehrson.
Barnen (där majoriteten till min förvåning inte vet vad bilden föreställer):
– Oj vad fult.
– Ett rum där nån tror att det blir snyggt och seriöst och lyxigt med guld, men det är för mycket investering i stolarna.
– Bajs.
– Är bilden inte lite sned? Eller asymmetrisk … Kristallkronan går inte i linje med grejen på väggen och prylarna på bordet.
– De aderton.
– Stolar på rad. Förmöget, men det är inte rätt feeling.
– Det är ett snyggt rum, ett vardagsrum med trista saker, allt är jättetrist.
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman.
Barnen:
– Intressant.
– Är det en framtidsvision från 1950-talet?
– Lugnt. Är det Dubai?
– Framtiden! Va, Dubai?
– Det påminner om ”Robots”, en film där huvudpersonens pappa är en diskmaskin.
– Intressant stad, byggnaden är snygg.
Foto: Tomas Oneborg.
Barnen:
– Vad bär helikoptern? Lite ångest, vad är det i?
– En människa? Eller mat? Om det är en människa är det jätteläskigt.
– Oh, det är reklam, de tar vatten från havet för att hälla i en pool och så hör man ”It’s Raining Men” och plötsligt händer det.
– Kaffe.
– Det måste vara Sverige med tanke på träden. Är det ett kors på helikoptern?
– Vet inte, men helikoptern gör nog ett bra jobb.
Foto: Yvonne Åsell.
Barnen:
– Mönster. Basic mönster.
– Alla är likadana.
– Alla har hopprep och samma frisyr.
– Det känns atletiskt. Det är positiva färger, men bakgrunden grå och smutsig.
– Kolla! Sinuskurvor!
– Hopprep utan hopp? Typ Nordkorea eller OS.
– Vill de ens uppträda? De ser inte glada ut. Hoppar de rep?
– Är de copypastade?
Chefredaktören Anna Careborg skriver till mig att SvD ”summerar året genom att skicka med fem utvalda bilder som våra fotografer tagit i samband med minnesvärda reportage”. Men hallå, vad ska jag göra med dem? (Hela brevet står att läsa här i kommentatorsbåset.)
Om jag skickar Svenska Akademiens tomma sammanträdesbord till min kusin eller sätter upp de nordkoreanska flickorna på en anslagstavla – vad vill jag då säga? Shanghais skyline är för mig helt obekant, jag har inte lust att påminna någon om skogsbränderna med tillhörande släckning och har aldrig tänkt på fisk och hallon eller ärtor och äpple i samma andetag. Bilder på roliga djur hade jag däremot gillat.
Om SvD vill ha snygga bilder av mig, kan de få t.ex. dessa:
Nämen! Vad gör ni här? Jag ber att få citera Ökenråttan för att visa vad man ju ska göra i dessa tider:
”Rödkålen står på och puttrar, de snåla fusk-champignons à la greque står och svalnar på balkongen och Lille M ska strax göra köttbullesmet.”
Men välkomna!
Plommonstopet bestämde sig i elvans facit för att spotta ut tre vinnare till lucka 11: Cecilia N., Hannoia och Jossilurens. Förmodligen kommer det att i julaftonens facit klämmas ut hela fem stycken vinnare, eftersom folk som dan före dan prioriterar att gissa i en obskyr kalender måste premieras!
Lucka 12
Lista över regenter med namnet Ruben
Ruben Rosenkvarts (1275–76), regent i Kungköping, igenkänd främst pga. ett tjur-likande ärr i pannan. Underdog som sluggade sig fram och gjorde sig populär bland undersåtarna eftersom han inte gav upp trots motgångar under hela regenttiden. Opponenten till tronen tvangs inte abdikera trots en hård kamp om stora territorier.
Ruben II (1376), regent i Kungköping, närsynt dyslektiker med stort intresse för fisk. Vann efter lång tvist världsherravälde. Fick en son, modern höll på att stryka med.
Ruben III (1476–82), långregent i Änglastaden trots motgångar och förlust av främste mentorn och inspirationskällan. Överlevare på alla plan.
Ruben IV (1582–85), regent i Gräsmarkslandet, vittberest med fokus på öst och på att få till ett slut på det då kalla kriget. Viss svensk förbindelse.
Ruben V (1685–86), regent i Kungköping, gatukämpe med fascination för museer och vapen.
Ruben VI (1806), regent i Kungköping, mycket lik sin förfader Ruben Rosenkvarts, men med en annan sorts styrka.
Ruben VII (1915–18), regent i Leverland, på ålderns höst omhändertagen av Donnie Osmond och Michael Jordan.
Ruben VIII (1918), regent i Kungköping, men med stort intresse för Ryssland. Viss svensk förbindelse.
I gårdagens facit fick vi tips om att åka till Vence och tyvärr bilden av en nyhetsuppläsares kärleksliv på näthinnan. Tröjvinnarna Ardy och Citronen kommer att så småningom klä sig vackert, medan de andra i båset får fortsätta att gissa i de två sista luckorna. (Jag har massa tröjor kvar!)
Idag är den en sån där förnicklad bild. Och svårt. Eller inte. Kanske plättlätt? Japp.
Lucka 11
Betänkande av värnpliktsutbildningskommittén
– ett utdrag
Den oerhört förvirrande nionde luckan följdes av ett långt och klargörande samt för många överraskande sorgligt facit. De två vinnarna Kråkan och Vovvamomo kan se fram emot varsin t-shirt i brevlådan endera dagen, medan vi går vidare med en … verkligen jättekonstig julkalendergåta. Har jag månne rest i tiden? (Svar: nej.)
Lucka 10
Metalucka och dess facitinledning
Nutiden är i sig själv så komisk att vi vägrar att uppfatta den komiskt. Den stora framgången har skett, vi befinner oss bland höga hus, vi börjar fantisera om nya bostäder och nya farhågor. Det är svårt: vi ser blott snubbeltrådar; men vi klättrar runt eller över dem. Vi måste överleva, hur många fantasislott som än har kapsejsat.
Bröllopet ägde rum 2017, när han var 32, vilket hade följts av en smekmånad som varade en månad. Blott ett halvår senare återvände han från militärtjänstgöringen halvdöd: förlamad från midjan, sittande i rullstol. Han var en konstig älskare, lätt på händerna samtidigt som han tokdarrade som ett asplöv, med fullt fokus på vad som hände utomhus.
(Lotten går nu händelserna i förväg och berättar vad som sig i kommentatorsbåset timat haver … i framtiden!)
PK visste genast besked:
”Vita rosor eller påfåglar? Igen?”
Karin likaså:
”Det ligger minsann inte hundar, men söner och därtill hörande älskare begravda.”
Ingela såg ut att bara vilja berätta lite om tillvaron hemma:
”Här i norr har vi tappat bort en flicka i snön, men det sägs att en grabb har setts skymta borti bushen. Typisk inkräktare från grannbyn.”
Niklas har levt ett intressant liv:
”Förlåt, men är ’tuppen som rymde’ inte en eufeminsm för mannen som dog? (Precis detta hände ju under inspelningen av Jönssonliganfilmen ’Kängurun & Franz Jaeger’!)”
Jossilurens skrev en halv avhandling:
”Det här handlar förstås om omnipotens och Brad Pitts liv och leverne i [… 15 långa meningar här deletade pga. utrymmesbrist …], vilket får oss alla att dra slutsatsen att Aaron Bloom är HB.”
Zkop löste gåtan för många genom att lakoniskt konstatera:
”Jag har svårt att hitta en korrekt översättning till ’gamekeeper’.”
Hannoia hade googlat fram musikfakta igen:
”Jag kommer osökt att tänka på Barbra Streisands Woman in Love. Himla bra låt.”
Gårdagens facitinlägg tog en intressant vändning när Pysseliten tycktes se hur jag satt och svettades över lucka 9. Hon gissade på DRT (den röda tråden) och talade samtidigt om vad just den nionde luckan skulle komma att innehålla. Komplett fel visserligen – men roligt!
Betong-Bess och alla andra vinnare kommer att under den här veckan få sina tröjor för att kunna mannekänga med dem på julafton!
Lucka 9
– Om oss –
Arne Franks skor var, vad inte många vet, designade för att ge perfekt passform och stöd åt honom eftersom hans liv och leverne var fullt av påfrestningar. Hans medvetna val var att använda inlägg och sulor för exempelvis pronationen.
Men om vi går tillbaka till tiden för den franska revolutionen, användes även då fotvänliga skor – om man inte som i de högre stånden faktiskt slapp stå och gå. Vår sulvariant Halifax/vit baseras faktiskt på en skomodell från 1789, medan inlägget Gibbet/röd (vars namn alls inte är menat att ge negativa associationer) har en uppbyggd fotbädd som ger särskilt stöd åt alla med ovanligt hårda naglar som inte ger efter för skons påtryckningar.
Det som skiljer oss från andra ortopediska sulor är
det vackra rosenmönstret på ovansidan
3D-printningen som ger perfekt passform
vårt starka engagemang och ömsinta hjärta för er som kunder.
Här togs det sovmorgon efter en synnerligen trevlig facitfredag! Vinnarna var så många till lucka sju att de nästan inte fick plats: Brid, PK och Ökenråttan. Och ack, så många vackra ledtrådar som dras upp till ytan i kommentatorsbåset: vet ni att Jossilurens kom på att SD inte är PK?
I sexans facit lärde vi oss att kommentatösen Eva-L med sin fiffiga ledtråd överlistat alla, inklusive undertecknad luckmadame. Vinnaren Åsa HL fick gratulationer och embryo lärde oss ordet ”diskhoklänning”. Fast ingen har ännu fått en tröja skickad till sig! (Men snart …)
Nu kommer en sån därn konstig lucka igen. Förtvivla icke!
Lucka 7
Rapport från den högtidliga OS-finalen i damernas singelåkning
Det obligatoriska programmet var avklarat, startfältet kraftigt minskat och de sju finalisterna var igång med att värma upp inför friåkningen, när vi satte oss att spekulera om utgången. Som favoriter till pallplaceringarna var enligt spelbolagen Virginia Woolf, Balzac och kanske Proust. En högoddsare skulle nykomlingen Pernilla Wahlgren kunna vara, resonerade vi – hon har ju varit framme och sniffat på en pallplats både i SM och NM.
Först ut på isen var Proust i en svart-röd sidenkreation med rosenmönster. Dock bar det sig inte bättre än att ett platt fall direkt satte punkt för alla avancemangsplaner.
Woolf gled därefter ut på isen i en mörkvit skapelse med svarta blommor och röda sidenrosetter och klarade de sju hoppen och tre piruetterna utan några som helst problem.
Pernilla Wahlgren hade tyvärr otur när knutarna i snörningen till den överdimensionerade, tårtliknande bolerojackan i orange gick upp, och tog intrasslad i de yviga halsprydnaderna tyvärr inte skären med sedvanlig schvung.
Efter en tråkig transportsträcka med två finalister som tyvärr verkade ha tagit sitt uppdrag med för stort allvar, kom så Balzac ut näst sist. I en lingonrisgrön klänning med nattsvarta och isvita stråk, satte hon sitt program perfekt.
Och så till den sista åkaren i denna så omtalade finalomgång – den till igår helt okända fröken Marx. Till synes utan en tråd på kroppen nästan flöt hon ut på isen till The Times They Are a-Changin’, vilket skapade en spänd förväntan i hela arenan. Som många andra letade vi journalister nyfiket efter kroppsstrumpans sömmar, skarvar och trådverk, tills det skrapade till i högtalarna och en förvirrad mansröst stammade fram:
– Men … Hon har ju inga kläder på sig!
Sanna mina ord, den flickan har tiden framför sig.
Eftersom Ökenråttan berättade hur rädd hon var att råka hamna fel och läsa facit i förväg och Christina inte riktigt visste hur hon skulle kunna läsa att hon vann häromdagen, kommer här en bruksanvisning så att gårdagens vinnare – nykomlingen Peztis – hittar rätt: facitet till lucka 5 (och alla andra facit) kan ni hitta via länkar som jag dräller omkring mig, men också här längst upp på sidan!
Nämen nu kastar vi väl oss in i:
Lucka 6
Bobby, Mia, Bobbys brorsa (vad han nu heter) och jag åkte på nyårsafton hem till Helen & Nina för att kolla på den gamla King Kong-rullen från -74. Innan vi lyckades lista ut hur vi skulle få igång tv:n lyckades värdskapet både gräla om pengar och i villervallan kleta banan på en stackars uppstoppad, gammal och dammig örn. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så dråpligt var det. Helen var förtvivlad, medan Nina försökte trösta henne genom att helt enkelt slänga sin vita sombrero på örnen. Så här föll orden dem emellan:
– Neeeej! Min mamma sa … – Se upp! Här kommer hatten! – HJÄLP! Nej! – Se där, örnen är så gott som ny! Hatten passar ju jättebra! – Så dumt! Du är dum! Dum! – Vet din mamma a… – Varför händer sånt här meeej? – Trallala! Jag gör fint, jag gör bra, jag gör iordning, jag gör det jag gör! sjöng Nina medan hon dansade runt med den gamla örnen i famnen. – Ge mig den! GE MIG DEN!
Kärlek (och allt som därtill hör och följer därav) är komplicerat. Jag undrar (och det är orsaken till att jag faktiskt skriver ner detta) om de faktiskt inte är som gjorda för varandra trots allt.
Under gårdagen läste alla Ökenråttans facit till lucka 4 och gratulerade tischavinnaren Christina, kokade knäck och hinkade glögg. Jag sprang under tiden omkring som en skållad råtta mellan femton punkter och stod utanför en lokal som var fylld till brädden av människor som lyssnade på min djefla man som inte ville ha mig där eftersom jag tydligen har åsikter, kommer med råd och anvisningar och pekar med hela handen. Pfft!
Nu kommer nästa lucka, där rätt svar förvirrande nog kan vara verket, skapare 1, skapare 2 eller reklamen om hemlisbloggaren.
Lucka 5
C-3PO & Groot gick in på en pub.
– Vad önskas? sa Freddie Mercury som just denna kväll stod i baren.
– Jag vill ha en drink som funkar mot urinvägsinfektion. Den ska smaka apelsin och lime, sa C-3PO.
– I am Groot, sa Groot.
– Du får ursäkta, sa C-3PO. Min vän talar bara tyska och engelska. Han vill ha en Kärleksdöd med extra allt.
– Ah, min favorit. Inga problem.
De hade anlänt helt ovetande om att den vackra, högteknologiska staden hade en mörk baksida. Eller undersida. Nu satte de sig i ett hörn av den art deco-inspirerade lokalen och pratade tyst med varandra.
– I am Groot.
– Exakt, förmannen. Ansvarig för …?
– I am Groot.
– Jaså? Jag trodde att det var kardiologen, sa C-3PO.
– I am Groot.
– Nämen hette hon inte Lång? Thea Lång? Som sedermera blev Trummerfru? – I am Groot. – Jaja, sorry, min tyska är inte så bra.
De avbröts av Freddie Mercury, som serverade dem de två drinkarna, nynnande på en bekant sång.
– I am Groot! I am Groot! I am Groooooot!
– Ja, verkligen! Perfekt eftersom just Freddie Mercury behärskar det stora omfånget – tenor? – och på det stora taget är i branschen, ja.
– I am Groot? – Förlåt. Jag ber än en gång om ursäkt. Min vän påstår att alla bartendrar förr eller senare drar ett skämt. Har du en – på tyska så att han förstår?
– Nej, svarade Freddie Mercury och log. Men på engelska, hörde den på radio igår. Så här: ”A hug without you is like Mercury. Hg.”
Onödig och ovidkommande bild även idag? Aber doch!
Facit kommer under natten till måndag, och då kommer jag för en gångs skull att vara tydlig med ledtrådarna och avslöja hur jag tänkte. Och nämna den ledtråd som helt saknas …
