Kategori: Bloggen

Lättlurade Lotten

Publicerat av Lotten Bergman den 17 mars 2025 19:06

Jag har genom åren handlat på nätet och lyckats köpa vackra tyger, finfina gympaskor, underbara böcker och raggsockor till ett smärre kompani. Alla företag som jag har handlat av, har legat i Europa.

Men på senare tid har jag gått på pumpen ett par gånger.

Två inte alls billiga klänningar tog fyra månader på sig att anlända, och var då erbarmligt fula på alla sätt och vis. Det var fel tyg, obefintlig passform och mönstret påminde om ett intorkat tuggummi på en jeansrumpa 1977.
Två rejäla resväskor tappade låsfunktionen som en sjuåring tappar tänder – men företaget visade sig inte ”finnas”, och inget kunde reklameras.
Ett gäng breda remmar – som flyttgubbar har när de lyfter ett piano – anlände aldrig.
En jättefin regnjacka med randigt foder visade sig inte ha något randigt foder utan var bara en sådan där hopvikbar prasseljacka.

Den var väl fin? (Bild på hur den såg ut i verkligheten finns i kommentarerna.)

Det här var väl lovande? (But noooo. Inga returer godkänns.)

Om man skrollar och läser det kilometerlånga finstilta kan man plötsligt upptäcka att det fina företaget har konstiga telefonnummer och dåligt språk samt har en adress i Hongkong. Detta trots att sajten ser urproffsig ut – vid en snabb första anblick.

Fast även när jag har varit Sherlockskt noggrann med just detta, har jag ändå trampat i klaveret, hoppat i galen tunna samt sedan tagit mig åt hjärtat och slagit mig för pannan.

– MEN … vad jag är dum! suckar jag.

En mig närstående syster vid namn Orangeluvan har också blivit lurad, och jag misstänker att ni andra har rysliga – men uppbyggliga – historier att dela med er av? Låtom oss definiera dessa dumheters ursprung som ”elaka blufföretags cyniska påhitt” och helt utelämna eventuella skamkänslor eller att (som jag i rubriken) självstämpla ”lättlurad” på oss, ålrajt?

Ny lärdom från kommentatorsbåset!

Detta kallas ”dropshipping” – företag som köper Temu- och Sheinprodukter och skickar dem till godtrogna kunder som får något helt annat än de har beställt. Man kan för att stå emot köpbegäret slögoogla företaget, kolla betyg på Trustpilot, leta på allabolag.se och bildgoogla företagens till synes proffsiga bilder för att se om man ska vara misstänksam.

Eller så slutar vi helt enkelt att sukta efter nya persedlar och pryttlar samt mojänger?

33 kommentarer

”USA har 52 stater”, sa majjen

”USA har 52 stater”, sa majjen

Publicerat av Lotten Bergman den 9 mars 2025 22:14

Jag kan svära på att jag i skolan lärde mig att USA har 52 stater. När nu Canada enligt Trumpen ska bli den 51:a staten tar jag mig åt hjärtat dels för att det ju är horribelt, dels för att jag i så många år trodde att USA hade 52 stater.

Den magister som jag främst tänker på hade nederländska som modersmål och sa bland annat:

– Graviditetskrafterna runt jorden drar oss mot mitten.
– Flugdramat i Sovjet orsakade många människors död.
– Man ska inte lita på allt man hör, viss fakta måste ni ta med en nypa sallad.

Honom kanske vi skulle ha tagit med en nypa sallad. Men han var banne mig inte ensam om att yra om 52 delstater, för många av mina jämnåriga kompisar håller med mig. Just 52 är liksom ett bra tal dessutom, för

det är 52 veckor på ett år
en kortlek har 52 spelkort
1977 blev Djibouti självständigt från Frankrike och blev Afrikas 52:a självständiga nation
The B-52s var ett ballt band redan när jag var en tonårspalt.

I min jakt på felfakta just idag, snubblade jag över sådant som har korrigerats – som planeten Pluto och livsfarligt smör – men även över myter som att vi bara använder 10 % av hjärnan och att Napoleon var pyttekort. Ack. Detta om de 52 delstaterna var säkert ett korrfel i en lärobok i sexan eller nåt. Tänk om jag ändå hade sparat fler skolböcker från anno dazumal!

(Förklarande parentes: ”fler skolböcker” är en korrekt formulering. Jag har förmodligen sparat fler skolböcker än någon annan nu levande människa. Fast i ingen av just mina bokhögar nämns USA:s 52 delstater.)

Men. Nu ska ni få se på fan. HEUREKA! En artikel i Svenska Dagbladet avslöjar att jag och mina pga. skolan felutbildade polare inte är ensamma.

”I USA returneras 54 % av alla burkar trots att bara 10 av 52 stater har pant.” (Svenska Dagbladet den 8 april 1983. Och det är ju ouppfostrat att inte korra burkiga slarvfel, så det gjorde jag.)

Puh. Att skriva detta var som ljuv terapi. Nu ska jag väl äntligen sluta haspla ur mig ”52!” så fort frågan uppstår.

Uppdatering!

Kolla på Karins blogg! Hon skrev om ”52 delstater” redan 2014!!

25 kommentarer

– Trams! sa Lidbom

– Trams! sa Lidbom

Publicerat av Lotten Bergman den 1 mars 2025 10:47

Efter gårdagens fullständigt horribla scen i Ovala rummet, är det svårt att berätta om snubbel i Köpenhamn och trill i Lund, vilket så förtjusande roligt har präglat min vecka.

Om ni inte har orkat se på nyheterna eller läsa tidningarna, är jag full av förståelse. Men se framför er detta meningsutbyte från ett visst KU-förhör 1989:

Anders Björck (M)
– Herr Lidbom, ni har varit en av arkitekterna bakom denna hantering. Är det verkligen så att ni menar att regeringens agerande varit helt oklanderligt i detta fall?

Carl Lidbom (S)
(suckar och lutar sig tillbaka)
– Men snälla nån, detta är ju bara …

Björck
– Bara vadå?

Lidbom
(höjer rösten och gestikulerar)
– Trams!

Björck
(irriterat)
– Nej, det är det verkligen inte! Det är en mycket viktig fråga vi diskuterar här, herr Lidbom.

Lidbom
(skakar på huvudet, uppgivet)
– Nä, det är det inte …

Det som skedde i Vita huset igår påminde om Kent Anderssons ”Sandlådan”. (Numera barn kanske inte tjafsar i sandlådorna? De kanske inte alls slänger spaden i huvudet på en kompis och trampar sönder varandras sandkakor? Men ni förstår nog.) Ni orkar kanske inte titta på det galna meningsutbytet?

Tack vare The Guardian kan jag ge er den värsta delen, där Trumps slutreplik är den viktigaste.

Zelenskyy: What kind of diplomacy, JD, are you are asking about? What do you mean?

Vance: I’m talking about the kind of diplomacy that’s going to end the destruction of your country.

Zelenskyy: Yes, but if you …

Vance: Mr President, with respect, I think it’s disrespectful for you to come to the Oval Office and try to litigate this in front of the American media. Right now, you guys are going around and forcing conscripts to the frontlines because you have manpower problems. You should be thanking the president.

Zelenskyy: Have you ever been to Ukraine to see the problems we have?

Vance: I’ve actually watched and seen the stories, and I know what happens is you bring people on a propaganda tour, Mr President.

Do you disagree that you’ve had problems with bringing people in your military, and do you think that it’s respectful to come to the Oval Office of the United States of America and attack the administration that is trying to prevent the destruction of your country?

Zelenskyy: First of all, during the war, everybody has problems, even you. You have nice solutions and don’t feel [it] now, but you will feel it in the future.

Trump: You don’t know that. Don’t tell us what we’re going to feel. We’re trying to solve a problem. Don’t tell us what we’re going to feel.

Zelenskyy: I am not telling you, I am answering …

Vance: That’s exactly what you’re doing …

Trump, raising his voice: You’re in no position to dictate what we’re going to feel. We’re going to feel very good and very strong.

Zelenskyy tries to speak.

Trump: You right now are not in a very good position. You’ve allowed yourself to be in a very bad position. You don’t have the cards right now. With us, you start having the cards.

You’re gambling with lives of millions of people, you’re gambling with world war three and what you’re doing is very disrespectful to this country.

Vance: Have you said thank you once?

Zelenskyy: A lot of times.

Vance: No, in this meeting, this entire meeting? Offer some words of appreciation for the United States of America and the president who’s trying to save your country.

Zelenskyy: Yes, you think that if you will speak very loudly about the war …

Trump: He’s not speaking loud. Your country is in big trouble. No, no, you’ve done a lot of talking. Your country is in big trouble.

Zelenskyy: I know, I know.

Trump: You’re not winning this. You have a damn good chance of coming out OK, because of us.

Zelenskyy: We are staying strong from the very beginning of the war, we have been alone, and we are saying, I said, thanks.

Trump, speaking over Zelenskyy: You haven’t been alone … We gave you military equipment. Your men are brave, but they had our military. If you didn’t have our military equipment, this war would have been over in two weeks.

Zelenskyy: I heard it from Putin in three days.

Trump: It’s going to be a very hard thing to do business like this.

Vance: Just say thank you.

Zelenskyy: I said it a lot of times.

Vance: Accept that there are disagreements and let’s go litigate those disagreements rather than trying to fight it in the American media, when you’re wrong. We know that you’re wrong.

Trump: You’re buried there. Your people are dying. You’re running low on soldiers. No, listen … And then you tell us, ‘I don’t want a ceasefire. I don’t want a ceasefire. I want to go and I want this.’

Trump: You’re not acting at all thankful. And that’s not a nice thing. I’ll be honest, that’s not a nice thing.

All right, I think we’ve seen enough. What do you think? Great television. I will say that.

Alltså: ”What do you think? Great television. I will say that.” Jösses amalia och lite ketchup på det.

Men det är inte stort fokus på Trumps fullständiga nipprighet i medierna. Stolleproven behandlas mer som vore det riktig politik och inte galenskap. SVTs studioreporter sa nyss till en expert på nationella relationer:

– Välkommen hit. Är det helt kört för relationen mellan USA och Ukraina nu?

1. Vaffan är det för språk två vuxna människor emellan – ”helt kört”?
2. Det är som bekant svårt att sia, särskilt om framtiden. Hur ska experten kunna svara?Kan ni minnas några exempel på när man inte tror sina öron – stort eller smått, nu eller för länge sedan? Naturligtvis ligger mördade världsledare nära till hands, även när Estonia sjönk och ”9-11” år 2001. Låtom oss fladdra runt i historien och komma på händelser som är minst lika obegripliga som detta:

Trump är president, Vance är hans tokiga följeslagare och tillsammans är de glada över att få ingå i knaspakten Ryssland, Belarus & Nordkorea. De iscensätter ett påhopp på Ukrainas Volodymyr Zelenskyj, som var en komiker/skådespelare som i tre tv-säsonger spelade en roll där han råkade bli vald till Ukrainas president, men som sedan blev vald till Ukrainas president. Som i den rollen blev utskälld i direktsändning.

Här är en sansad intervju med Zelenskyj – trots att det är Fox-kanalen.

36 kommentarer

Om jag skulle få för mig att undvika amerikanska produkter …

Om jag skulle få för mig att undvika amerikanska produkter …

Publicerat av Lotten Bergman den 20 februari 2025 15:38

Igår var jag på en av de famösa herrmiddagarna med ett gäng numera distingerande män som för blott 40 år sedan fortfarande bodde hemma hos sina föräldrar i Bromma. Vi kom att prata massa politik, massa domedagsprofetior och massa ”men snart är vi döda allihop”.

Jag är inte en prepper, även om jag har huset fullt av mat och gamla kläder; om det blir krig och digitaliseringen försvinner är jag rökt. Förmodligen skulle jag kunna skrapa fram en tjuga och några enkronor samt sälja en vigselring, men inte mer än så. (En av herrarna vid bordet igår har ett kassaskåp med guld, en annan planerar att sälja sin båt.)

Så jag satte igång att kolla hur det skulle funka att helt enkelt bara sluta köpa amerikanska varor. Och ryska. Samt kinesiska. Jösses, vad svårt – och jag som älskar mina fina Iphonisar och Macbookar!!! (Utom en viss dator 2006.)

Det som är lätt att ersätta med europeiska produkter är, tror jag, kläder, bilar och läkemedel. Värre är det med smarta mobiler, filmstreaming och digitala sätt att betala. Jättesvåra att ersätta är operativsystem, sociala medier, bankkort och avancerad teknologi (den som jag inte begriper mig på).

Men ni vill väl ha en lista? (Med reservation för fel – det här är inte mitt specialområde.)

Teknik & elektronik

Amerikanskt	Europeiskt (land inom parentes)
Apple (Iphone, Macbook)	Fairphone (NL), Nokia (FI), Shiftphone (DE)
Microsoftgrejer	Linux-distributioner som Ubuntu (UK), Debian (DE)
Intel-processorer	ARM-baserade processorer (utvecklad i UK)
Nvidia (grafikkort)	Ingen europeisk motsvarighet! Men ARM (UK) gör chipdesign. (Inte räfflade chips.)
Googleprylar (Android, Gmail, Chrome)	ProtonMail (CH), Vivaldi (NO)

Här kan man fylla på även med det sydkoreanska Samsung, även om det inte är ett europeiskt företag.

Bil & mc

Amerikanskt	Europeiskt
Tesla	Volkswagen (DE), Renault (FR), Volvo (lite SE), Polestar (SE)
Ford	Peugeot (FR), Citroën (FR), BMW (DE)
Harley-Davidson	Ducati (IT), BMW Motorrad (DE), Triumph (UK)

Mat & dryck

Amerikanskt	Europeiskt
Coca-cola, Pepsi	Fritz-Kola (DE), Club-Mate (DE), Cuba-Cola (SE)
McDonald’s, Burger King	Max Burgers (SE), Quick (FR), Hesburger (FI)
Kellogg’s (flingor)	Frebaco, Axa, Gyllenhammars, Färsking (SE)
Mars (Japp!), Snickers	Milka (DE/CH), Ritter Sport (DE), Côte d’Or (BE)
Heinz ketchup	Felix (SE), Mutti (IT)

Skor & kläder

Amerikanskt	Europeiskt
Levi’s	Nudie Jeans (SE), Diesel (IT)
Nike	Adidas (DE), Puma (DE)
Converse	Veja (FR), Novesta (SK)
Patagonia	Fjällräven (SE), Napapijri (IT)

Streaming & musik

Amerikanskt	Europeiskt
Netflix, AppleTV, Disney+	Canal+ (FR), Viaplay (blääää, SE), Sky (UK), BFI Player (UK)
Apple Music, YouTube Music	Spotify (SE), Deezer (FR), Tidal (NO)

Betalning & finans

Amerikanskt	Europeiskt
Visa, Mastercard	Svårt att hitta europeisk motsvarighet!
PayPal	Klarna (SE), Trustly (SE), iDEAL (NL)

Sociala medier & kommunikation

Amerikanskt	Europeiskt
Facebook, Instagram	Vero (UK), Mastodon (DE)
WhatsApp	Signal (SE)
Google Search	Qwant (FR), Ecosia (DE)

Läkemedel

Amerikanskt	Europeiskt
Pfizer, Moderna	AstraZeneca (UK/SE), BioNTech (DE)
Johnson & Johnson	Bayer (DE), Sanofi (FR), Novo Nordisk (DK)

Vad tror ni? Jag kan fylla på med fler exempel om ni har några!

Det finns så många protester jag har genomdrivit i mitt liv – utan att göra den minsta lilla skillnad.

Runt 1989 slutade jag handla kläder på Benetton eftersom en expedit var jätteotrevlig när jag påpekade att hon hade slagit in 399 kr för en axelvaddsförsedd tröja som enligt prislappen skulle kosta 149 kr. ”Det är fel, det är det finska priset, sa hon – och då gick jag. Min protest gav inte något resultat förrän 2022, när den sista affären i Sverige stängde.
En kompis i Lund beordrade mig att inte handla i en viss ostbutik eftersom personalen hade varit dum mot hennes bror. Jättelätt att genomföra: jag bor ju inte i Lund.
Sanna mina ord: Amazon, Nestlé, Shein och Temu går strax i putten för de får inte en krona av mig.
Jag utfärdade redan 2005 lakansinköpsförbud eftersom linneskåpet här hemma är sprängfyllt. Här protesterar jag förstås bara lite lamt mot mig själv – men principfast som jag är, köper jag i alla fall aldrig lakan på Jysk.

En bråkdel av (det manglade!) innehållet i linneskåpet.

21 kommentarer

Framtidstankar (nästan utan AI) i nådens år 2025

Framtidstankar (nästan utan AI) i nådens år 2025

Publicerat av Lotten Bergman den 13 februari 2025 15:00

Jag måste inleda med en chockerande insikt:

– Hur fasen blev det 2025 så snabbt? Årtalet ser ju inte klokt ut. Det måste vara en illusion, ett skämt, ett skutt via kvantumfysikaliska trollformler och parallella universum.

Fast jag har ju bloggen, så jag kan ju resa lite i min egen tid. Vad gjorde jag i mitten av februari 2006? Aha, vi åt semlor:

– Men var är marmeladen?

Tiden stannar. Klockorna likaså. Vi sex andra runt bordet stirrar på varandra med gräddmustascher. Marmelad? Att köpa sju semlor kostar på, och att klämma en semla alldeles efter två portioner kvällsmat kan få nästan vem som helst lite trögtänkt.

Joodå. Den besvikna sexåringen hade förväxlat ordet marmelad med ordet mandelmassa.

År 2007 skrev jag att jag hatar tre saker, nämligen

att gå skottkärra
att leka stolleken
februari.

Men hur hänger detta ihop med AI i rubriken? Jo, under mina två föreläsningsdagar denna vecka fick jag svara på undringar om framtiden. Några ställde frågor under själva föreläsningarna, andra tassade fram till mig i pauserna och frågade mig som vore jag Arthur C. Clarke, Jules Verne, Ursula K. Le Guin eller H.G. Wells.

Jag tackade för förtroendet och babblade på som funnes det ingen morgondag. (Hehe.)

– Kommer våra jobb att finnas kvar om tio år?

(Jag tog på mig en bekymmersrynka, tittade snett uppåt vänster, gnuggade tumme mot pekfinger.)

– Javisst! [Fast jag har ju ingen aning.] Men vi kanske jobbar mer med att uppfinna saker och mindre med att mata in siffror och nästan aldrig med att analysera data.

Med uppfinningar menar jag egentligen blott sånt som jag kan tänka ut, men de häftigaste uppfinningarna är förstås sådana som vi inte kan tänka ut. Än.

Men hörni. Det är jättetråkigt att borsta tänderna, planera all möjlig batteriladdning, hänga tvätt och måla husets träpanel. Och det är ju ren idioti att stå och spola vatten ur kranen i väntan på att varmvattnet ska dyka upp samt att samla på sig 200 tomma kartonger som är jättebra att ha. (Jag ber om ursäkt i förväg eftersom mina uppfinningar här ovan ju drabbar hela yrkesgrupper.) Så mina ouppfunna uppfinningar är:

munskölj som funkar bättre än tandborstning
en evighetsmaskin som eliminerar behovet av batterier
tyg som stöter bort smuts, svett och all annan skit – som gore-tex fast inte bara mot väta
målarmanick som klättrar på husfasaden och bara sköter sig själv som en vertikal robotdammsugare
mojäng i vattenrören som leder tillbaka kallvattnet om det är varmvatten man vill ha
krympmaskinen som förminskar allt som bara ska läggas undan på en bra plats i väntan på ”en vacker dag”.

Alldeles strax har halva februari försvunnit in i dåtiden. Förvisso kommer februari tillbaka redan 2026, men vi har ju i alla fall semlorna att trösta oss med.

Pssst.
Som bloggare måste jag erkänna att jag har alldeles för många dagar mellan inläggen. Men det ska jag ändra på; drömmen är att alla människor läser och skriver mer samt oftare.

30 kommentarer

Lilla Hyttnäs – detaljerna!

Lilla Hyttnäs – detaljerna!

Publicerat av Lotten Bergman den 28 januari 2025 12:15

Sannsagan om hur jag hamnade i både Carl Larssons och Karin Larssons respektive sängar har jag berättat mången gång. Men en rekapitulation kommer här:

Jag började blogga.
År 2006 skrev jag om Sundborn och hur jag älskade det Larssonska huset, som jag inte hade varit i.
Den rimmande kommentatösen Ami Bergöö – gift med ett Larssonskt barnbarnsbarn – bjöd prompt in hela Bergmanfamiljen till Lilla Hyttnäs.
Vi lydde, kom överens, barnen skötte sig, vi lärde känna varandra och nu har Ami och jag blivit både mor- och farmödrar och då kommer även nästa generation att få sova i Carl Larssons säng.

Bild från allra första besöket 2006 – med våra sammanlagt åtta barn runt bordet. ©Lotten Bergman

Så här dukades det i fredags kväll. ©Lotten Bergman

Även här en bild från första besöket, där jag sitter i sängen och bloggar. (Sängen var stenhård, men har sedan dess fått en ypperligt mjuk madrass.)

Och nu har jag varit i Sundborn och Lilla Hyttnäs-huset igen! Kroppsarbete stod på agendan, men som vanligt smög jag runt och fotograferade allt som jag kunde tänka mig att jag inte har fotograferat förut.

Så – här får ni en liten annorlunda rundvandring!

Jag försökte här posera lika propert som Karin Larsson i hatt. Det gick inte alls. ©Lotten Bergman

Nästan alla fönster har så fina eterneller mellan rutorna. Hmmm. Så skulle jag väl kunna göra i mina tre fönster som är 100 år gamla? (Mina övriga 16 dubbelfönster är modern skit från 1980-talet.) ©Lotten Bergman

Så enkel gardinupphängning! Så vackert! ©Lotten Bergman

Ett sånt här nedfällbart bort ska jag installera i köket hemma! ©Lotten Bergman

Den här lilla upphöjningen i ett hörn i den första ateljétillbyggnaden är inte en scen, och inte en plats att måla på. Nej, den är Karins – så att hon lätt kunde titta ut och se att alla barn som lekte utomhus mådde bra. ©Lotten Bergman

I detta rum finns även denna teckning från 1902. Det föreställer Carls inte alldeles förtjusande pappa. Texten lyder: ”Min far, Olof Larssons, porträtt, ritadt dagarne efter mors död.” ©Lotten Bergman

Här går man omkring och letar efter snygga låsanordningar för hundratals kronor. Så här gjorde man runt förra sekelskiftet! ©Lotten Bergman

Det finns massa, massa tallrikar som Carl målade på. Den här var ju fin! Men VAD har han i händerna? (Tillsammans med Karin målade han en hel servis som finns på gården.) ©Lotten Bergman

Lilla Hyttnäs byggdes om från en normalstor gård till ett jättestort konstnärshem i olika perioder. Men medan den moderna människan idag – som jag har förstått det – suddar ut dåtid för att nutiden ska smälta in så osynligt som möjligt, lät man förr spåren synas tydligt.

Här är trappan upp till andra våningen med sovrum en masse. Barnbarnsbarnbarnet Kajsa och barnbarnsbarnet Pontus hade ingen aning om i vilket skede det forna trappräcket kapades – förmodligen gjordes trappan om när dörren mot köksavdelningen sattes igen. Den bruna ledstången är en helt vanlig pinne – inte alls specialtillverkad eller dyr. ©Lotten Bergman

Och blank av slitage. Jag klappade ledstången ömt, pussade klossarna som duger utmärkt som upphängningsmekanism, och tänkte att kanske gjorde även någon annan likadant för 125 år sedan? ©Lotten Bergman

Se så fint den slitna trasmattan smiter om trappstegen. Trappstegspinnar borde man väl kunna tillverka själv? (De kostar skjortan i fina butiken.) ©Lotten Bergman

På ett annat ställe i huset sitter ledstången fast på detta enkla, snillrika sätt. Känner ni inte att vi alla borde sänka renoveringsambitionsnivån lite? ©Lotten Bergman

På väggarna vid trappan med trasmattan finns många tavlor uppsatta. Jag har gått här i 20 år och inte kollat vad det är för något egentligen.

Åhå, Ivar Arosenius, John Bauer och prins Eugen. Förstås. ©Lotten Bergman

En av mina favoritdetaljer i huset är hyllan för August Strindbergs böcker – tillverkad så att böckerna inte ska kunna tas fram. Ni minns kanske? Carl Larsson och August Strindberg var såta vänner som umgicks och hjälpte varandra på många olika sätt.

Men.

Under en middag vågade Carl antyda att August ibland faktiskt varit orättvis i sina åsikter när det gällde medmänniskorna. Det föll icke i god jord. I ”En ny blå bok” (1908) hämnades August när han skrev att Carl var falskheten personifierad, en person ”som ljugit ihop en karaktär åt sig eller rättare sagt en karaktärsmask” och passade sedan även på att kalla Karin Larsson för ”en stor djävul i elakhet”.

Detta gjorde August inte ostraffat. En snickare tillkallades och sedan dess står Strindbergs dedikerade böcker på Lilla Hyttnäs så här; man kan se dem men svårligen pilla ut en enda bok. ©Lotten Bergman

Barnkammaren! I dörröppningen mot Carls rum hänger draperiet ”Kärlekens ros”, som Karin vävde. Hennes säng står längst bort till vänster. ©Lotten Bergman

Se så enkelt man bygger en liten hylla! Fjupp, bara! ©Lotten Bergman

Avslutningsvis kommer här en filmsnutt med den famösa skåpsängen där all världens kändisar har sovit – bl.a. Selma Lagerlöf tillsammans med Sofie Elkan.

Sätt på ljudet och lyss till knaket!

Ber om ursäkt för det tjatiga ©Lotten Bergman under bilderna. Men jag måste tyvärr göra så.

27 kommentarer

Trumpen igen …

Trumpen igen …

Publicerat av Lotten Bergman den 20 januari 2025 22:13

När Trumpen var i faggorna i USA för drygt åtta år sedan, skrev jag mycket om galenskaperna. Det var fascinerande hur tokig man kunde vara och ändå bli vald till presidentkandidat, resonerade jag. Och analyserade än det ena uttalandet, än det andra – eftersom jag är förvånansvärt intresserad av världspolitik.

Under rubriken ”Trumps gloria på sned” skrev SvD detta om token den 2 juli 1990.

När Trump plötsligt vann valet 2016, tappade jag styrfart vad gäller intresset för utrikespolitiken och ville inte längre följa med i nyheterna. Sedan gick åren – och så vann knäppgöken tokvalet 2024 också … och nyss höll han det där talet som jag bestämde mig för att inte titta på eftersom jag vill yla mot månen, slå sönder danskt porslin och riva ner tapeterna när Trumpen pratar. Men så tittade jag trots allt på några klipp och hörde att han bl.a. ska

”ta tillbaka” Panamakanalen från Kina
utropa nationellt nödläge och skicka militärer till gränsen mot Mexiko
lämna Parisavtalet (igen)
låtsas att transpersoner inte finns
avskaffa statliga subventioner för elbilar och borra efter all olja i hela USA (”drill, baby, drill!” sa han släpigt)
ge berget Denali tillbaka det amerikanska namnet Mount McKinley
hämnas på tidigare presidenter
se till att Elon Musk får sin vilja igenom angående en tripp till Mars (för att jorden kommer att gå under?)
skicka ut kriminella som kommer till USA direkt från fängelser och mentalsjukhus i hela världen.

Den sista punkten är lite extra intressant för språkkunniga. Jag pratade med Trettiotvååringen, som har en teori om att Trumpen som en papegoja upprepar detta om en invasion av patienter från mexikanska mentalsjukhus (asylum). Han har helt enkelt hört något om asylum (asyl) och fattar inte …

Efter varje mening under talet ställde sig publiken upp och applåderade sin frälsare så att de förmodligen har träningsvärk i låren imorrn. (Drygt 150 squats.) När han sa att ”an assassin’s bullet ripped through my ear” och att han räddades av Gud ”to make America great again” visste förtjusningen inga gränser.

All världens politiska ledare som under åren har varit kritiska mot USAs knäppa politiska karta, skriver nu på sociala medier och gratulerar Trumpen – för att

detta krävs av dem?
de inte vill ha stryk?
de är väluppfostrade?
de faktiskt vill gratulera?

Varma gratulationer? Statsministerns konto på X har programförklaringen ”News and speeches from Prime Minister Ulf Kristersson”. (Besök för guds skull inte X, för maken till otrevliga diskussioner finns inte. Man får mardrömmar av dem redan innan man somnar.)

Nu finns det många som säger att det är ett medvetet drag, detta att Trumpen förefaller vara helt jädra koko. De hävdar att han är så mån om att folk ska vara rädda för honom att han säger till sina rådgivare att sprida rykten om att ”vi måste göra som han säger, annars vet vi inte vad han kan hitta på”.

Det är ju nästan ännu läskigare än om han är knäpp.

Nämen titta vilken kul stavning i SvD idag! Trrump!

Nu kollade jag på den väldigt uppdaterade Vita huset-sajten, där Trumpen antingen har intagit en despotpose eller gör sig redo för en tango.

Det är ett himla pekande när det gäller megalomaniska män. Lenin, Karl XII, Napoleon och Rochambeau. [CC, mina skärmdumpar]

Avslutningsvis kommer här ännu en liten rubrik.

Har ni några tankar om framtiden? (Om inte i USA, så i största allmänhet.) Eller så konstaterar vi bara tillsammans med Alf Henrikson följande:

31 kommentarer

Omslagsflickan

Omslagsflickan

Publicerat av Lotten Bergman den 15 januari 2025 10:33

Runt 1979 kom de två basketspelarna Ray Tarnowski och Kalle Barton varje vecka till vår skola för att lära oss att spela basket. Men det visade sig att de hellre pratade med oss – så vi stod i en halvcirkel runt dem och pratade och pratade.

En gång hade Kalle (som egentligen heter Charles) hamnat på omslaget av någon tidning, och Ray retade honom för detta – oklart varför. Vem vill inte vara på omslaget av en tidning, liksom?

– You’re an oooooomsläigspojka! retades Ray, som inte kunde något annat svenskt ord än just detta.

Jag skrattade och skrattade. I handen höll snurrade jag samtidigt ett halsband med en liten, blå glaselefant.

När Kalle Barton började jaga Ray Tarnowski med bollar runt gympasalen skrattade jag såpass okontrollerat att mitt den lilla, blå glaselefanten hamnade på en av mina utstående framtänder. Pffiong! slog den lilla berlocken av en bit av höger framtand.

Vem vill inte vara på omslaget av en tidning? sa jag 1979. Idag kan jag säga ”åååh, inte på omslaget igen” … eftersom det är där jag är. Rödmosig och trött – som man ju blir av basketträning – stoltserar jag med att förmodligen vara den enda i Sverige som har coachat och spelat i ett och samma lag i 26 år. Om Ray hade sett mig, hade han ropat:

– You’re an oooooomsläigspojka!

Titta, ett sånt där onödigt tankstreck fick jag också!

På den lilla bilden i mitten kan man se att jag har ett ”fult skott”. Detta beror på att vi lärde oss att skjuta så på 1970-talet när det varken fanns barn- eller dambollar och herrbollen kändes tung som ett bowlingklot.

Här kommer tre andra exempel på när jag var omslagsflicka – fast inte alltid synlig …

”Posera vid trädet” sa fotografen. ”Vi klättrar upp i det istället!” tjoade jag och hoppades att det skulle bli en roligare bild. Eh.

Tänk va, att vi var föremål för ett hemmahosreportage! (Här är blogginlägget om rådjursskallen.)

Er tur! När figurerade ni i tidningar? Om det är DN eller SvD kan ni be mig hitta artikeln eftersom jag har tillgång till arkiven!

(Och hur gick det med den avslagna tanden? Jo, sex år senare flyttade jag till Lund, där en underskön tandläkare klistrade på ett litet plasthörn samtidigt som han svor över alla tandläkare som under åren mött mig utan att knysta ett ord om små fiffiga plasthörn. Det lilla plasthörnet har under åren trillat av – särskilt inför bröllop, klassåterträffar och fotograferingar. Men just nu sitter det fast och inväntar nästa högtid.)

Uppdatering!
Kommentatösen Ökenråttan skickade ett bildbevis; även hon försöker få alla att spela basket.

Perfekt skotteknik med ena handen under bollen och underkäken som stöd från sidan.

33 kommentarer

Julgranen, Jerry och de jävla parkeringsapparna

Julgranen, Jerry och de jävla parkeringsapparna

Publicerat av Lotten Bergman den 7 januari 2025 09:49

Gott nytt år!

Nu ska ni få se den absolut fulaste gran som någonsin har släpats in i ett vardagsrum. Det är faktiskt inte ens en gran, utan en gren. Från en trädgård i närheten!

Grangrenen kapades med granägarinnans goda minne, bars hem under stoj och glam, putsades lite i fotabjället, ombads att böja på nacken och påkläddes under högtidliga former. Om Godzilla hade varit en julgran, hade han sett ut så här.

Julen kom och gick utan missöden (förutom tre helt normala besök på akuten), men vi fick oönskat besök av Jerry. Han kanske är en av flera, men jösses vad han ställer till det.

Lådan för plåtar under ugnen. Det är ju pepparkaksbakplåtspapperet, så självklart smakade det jättegott!

En av alla chokladbitar som Jerry har gnagt på. (Hmmm, skärbrädan ser väldigt sliten ut såhär på nära håll.)

Jag stänger sedan tre veckor in allt gott i burkar, lådor, dubbla plastpåsar och väntar på att Jerry ska döden dö. Men icke. Fällorna gapar tomma. Istället hittar vi ännu fler spår av hans framfart; ibland upptäcker vi inte dem inte ens i tid.

Några av de tusentals nattgästerna råkade i mellandagarna äta kasjunötter där påsen var trasig …

[nu kan ni pausa och andas en stund om ni fann detta lite läskigt]

I hallen såg det plötsligt ut så här, men ingen blev förvånad. Fast … Jerry verkade ha blivit väldigt rädd … eller akut dålig i magen?

Men nej, det var bara spanjoren som hade tränat på en konstgräsplan och fått med sig små plastkulor i skorna.

Jerry lever och frodas och använder fortsättningsvis mitt hus till att äta sig fet.

Men nu till mitt egentliga ärende: parkeringsjävlaskitapparna. Ni som inte kör bil – var glada över att ni slipper besöka sådana här ställen.

Parkeringshusen som byggdes på 1960-talet ser numera ut som miljöer i skräckfilmer. Men skyltarna med information om apparna är rena och fina och byts ut flera gånger om året.

Flera gånger i december råkade jag (och de mina) ut för

nya, obegripliga appar
ickefungerande internetvågor i de bunkerliknande parkeringshusen
gamla appar som inte funkade där det visade sig att appen inte längre existerade
plötsligt uppdykande krav på betalning utanför Coop, där det alltid har varit gratis förut.

Jag kämpade med ovanstående parkeringshusbetalning i 15 minuter, men var tvungen att springa iväg och prata i radio i en timme. När jag var färdig och hade parkerat gratis och INTE fått böter, körde jag lättad ut ur parkeringshuset och möttes där av en stor, lysande skylt med bilens registreringsnummer. ”Tack och välkommen åter” stod det också!

– Varsågod, muttrade jag och åkte hem för att undersöka vad detta innebar.

Jo, just detta parkeringsbolag läser bara registreringsskyltarna och skickar sedan med snigelpost en pappersfaktura. Parkeringen kostade 6,72 kronor och fakturaavgiften var 99 kr. Dagen efter kom dessutom en påminnelse från ett annat företag eftersom jag inte hade betalat 4,23 kr på en parkering den 2 oktober, och att påminnelseavgiften var 199 kr. Jag kunde inte för mitt liv komma på vad i hela friden jag gjorde den 2 oktober, så jag betalade.

I Sverige finns runt 15 parkeringsappar. I våra grannländer har de samma jävla system, men färre appar och högre krav på tillgänglighet. Och där är det inte kommunerna som för skattepengar utvecklar sina egna parkeringsappar …

Jag vet att det i Spanien fortfarande är vanligt med vanliga automater och att i Nederländerna cyklar så stor andel av befolkningen att bilparkeringar inte är ett problem. Men hur är det i övriga världen?

Eftersom jag inte vill att nåt jävla parkeringsappsföretag ska bli arg på mig om jag använder deras loggor, bad jag min hallucinerande AI skapa en bild. Paslystark, anyone? Swerdgk servig!

57 kommentarer

Nyordslistan 2024 – kan de va nåt å ha?

Nyordslistan 2024 – kan de va nåt å ha?

Publicerat av Lotten Bergman den 27 december 2024 12:45

Jaaaaa.

Under många år skrev jag TJOHO och öppnade champagne för Nyordslistan här på bloggen och så berättade jag om vad jag tyckte. Jag såg mig som en ögonöppnare som satt i framkant och spred hajpad kunskap till de eventuellt intresserade.

Sedan visade det sig att alla ju blev alldeles otroligt fascinerade av Nyordslistan, och att tidningarna skrev spaltmeter om den. För två år sedan satt jag i tv och pratade om epadunk och en poet läste upp en dikt som han hade filat på i flera veckor, men som han i direktsändning sades ha kommit på under den lilla stund som vi satt i studion. Pfft.

Här satt jag mest och tänkte ”förbaskat, i den här vinkeln syns ju inte svärmors klänning från 1972”. (Den är av 100 % knastrig polyester och ni som hänger här på bloggen vet att jag brukar ha på mig den på julafton.)

Repristriangeln blinkar nu: här kommer bilder från några av mina tv-framträdanden.

Plötslig intervju på Centralen. Minns inte ens vad det handlade om!

Något språkligt i ”Landet runt” … tror jag.

En icke-debatt om niande i programmet ”Debatt”. Den föregicks av en ”debattartikel” om du/Ni, som heller inte framkallade nån vidare debatt. Alla håller egentligen med mig om att vi inte vill bli niade.

Så vad lär jag ut idag då? Jo, att alla nyordslistor sedan 1986 finns på Språkrådsavdelningen här, och att det är superduperintressant att läsa listorna från förr. Då skrev ingen tidning om dem – ingen! Kolla här hur det ser ut i tidningsarkiven på DN och SvD.

Ordet ”nyordslista” förekommer några gånger i SvD på 1980- och 1990-talen, men inte mer än lite inom parentes. Från 2012 är det braskande rubriker!

DN sparkade däremot inte igång den stora Nyordslisterapporteringen förrän 2012.

Alla 32 nyord från 2024 finns här, men jag drar upp några av dem här nedan.

avokadoskanner – en apparat som visar hur mogen en avokado är, vilket ju måste vara bästa uppfinningen sedan spinning jenny.

demure, [demjooor] – anständig, måttfull … alltså vad tusan, det kommer från influeraren Jools Lebron, som sa att hon sminkade sig ”very demure, very mindful”. (Himmel och pannkaka vilket jädra dumt nyord.)

drakdrönare – allittererande, eldkastande flygfarkost (allitteration igen!) som används i krig.
Den sprutar ur sig brinnande metall! Bra ord, men hemsk företeelse.

grön gumma – tidigare ostraffad kvinna som anlitas av kriminella nätverk. (Gumman är alltså tonåring.)

Magdamoderat – borgerlig väljare som röstar på S (partiledare är just nu Magdalena Andersson).

quishing – bedrägeri med hjälp av qr-koder. Bovarna och banditerna klistrar över en qr-kod med en annan som leder till en sajt som vips, stjäl alla ens pengar. (Phishing säger man om t.ex. mejlbedrägerier och smishing är luriga sms.)

slop – AI-texter av låg kvalitet, som skulle kunna heta AI-slop, AI-skräp eller AI-sörja istället. Jag frågade Ola Karlsson på Språkrådet om det inte i framtiden borde stavas slopp, och han höll med mig:
”Med två p, i synnerhet i böjda former som sloppet/sloppen (vilket genus det nu blir).”

umarell – en gammal gubbe som spanar på byggen som vore det en teaterföreställning! De kan till och med erbjudas inhängnad sittplats för att få titta bekvämt! (I norra Italien pratar man emilianska, och där betyder umarel, ’liten man’.)

Om ni går in på Språkrådssajten hittar ni även ord som bratsommar, coolcation, looksmaxing, rawdogga, soft girl och swiftiepappa. Därför måste vi njuta av gamle Gunnar Strängs utbrott:

Man bör ju undvika främmande ord, om man har en relevant, inhemsk vokabulär att tillgå!

Sammanfattningsvis skulle jag vilja påstå att alla ABC-bokförfattare kommer att hoppa av lycka, klappa händerna och glädjas över att äntligen slippa fastna på quinna, quagga, quorn och quiz.

Tjuvar fokuserar på quishing
och sabbar snabbt din swish, tjing!

Fotnot och korr-brasklapp: Mina händer skriver nyårslistan varje gång jag menar nyordslistan.

15 kommentarer