Ökenråttans eminenta gästlucka öppnades i ottan (även om vissa var uppe och letade efter nya hemlisbloggare vid 04-snåret) och vår Ökenvärdinna skötte sedan ruljansen medan jag babblade i radio, pratade i Stockholm, körde omkull med cykeln, var tio meter från att få motorstopp med bilen, köpte en alkoholfri öl på krogen och sedan kollapsade i en tvättkorg.
Här kommer Ökenråttans facit! Tack för hjälpen!
ALLA har läst Det blåser på månen. För lätt; jag skulle ha valt Bruno K. Öijer!
[Jesper 19.29: Bostridges Winterreise ligger på min sänghylla. Nu ska jag kasta mej över den. Och Sången till månen; gefundenes Fressen just i dag.]
The Wind on the Moon skrevs av Eric Linklater, brittisk författare som föddes i Penarth, South Glamorgan i Wales år 1899 och dog år 1974 i Aberdeen. Han växte upp huvudsakligen på Orkneyöarna och där är han också begravd.
Linklater deltog i både första och andra världskriget. Mellan krigen studerade han vid universitetet i Aberdeen och tog en examen där år 1925. Under 20-talet vistades han några år i Indien och USA. Efter hemkomsten skrev han en humoristisk roman, Juan i Amerika. Han har skrivit mycket annat också. Linklater hade lite svenskt påbrå och det kanske var det som gav honom inspiration att skriva boken Männen från Ness, en historia från vikingatiden som kom 1932. Boken översattes till svenska år 1933 av en viss Frans Gunnar, nämligen Bengtsson, som själv skrev en liknande vikingahistoria, Röde orm i början av 40-talet.
The Wind on the Moon är en antikrigsberättelse. Den publicerades år 1944 och för den belönades Linklater med en Carnegie-medalj. Den svenska översättningen, Det blåser på månen, av Hugo Hultenberg, min nyaste darling, kom ut 1945.Hultenberg (1870–1947) var ”skolman och översättare”. Han översatte från franska, engelska, tyska och norska och hade en preferens för antinazistiska författare som Linklater, Churchill och Stefan Zweig. Hultenberg är mästaren bakom översättningen av Zweigs självbiografiska Världen av i går. Hultenberg var en flitig översättare och jobbade för flera olika förlag. Vidare var han lektor i franska och skrev läroböcker, bland annat en fransk skolgrammatik, som gavs ut av Norstedts. År 1945 fick han pris av Kungl. Vetenskapsakademien för framstående översättningar.
Ja, det blev lite om översättarna också i detta facit och det tycker jag är alldeles rätt. Översättare negligeras alldeles för ofta. Fel fel fel!
Det blåser på månen handlar om systrarna Dina och Dorinda. De ”hjälper” sin pappa att packa inför hans resa till Bombardiet. Skorna ovanpå dom vita skjortorna etcetera. [Cecilia N 15.56 yppar att hon har en avvikande packningsmetod. Tur är väl det.] ”Det blåser på månen”, säjer han. ”När det blåser på månen, får man tänka mycket noga på hur man uppför sig. För om det är en ond vind och man uppför sig illa, blåser den vinden rakt in i hjärtat, och sedan uppför man sig illa en lång tid framåt.” [”Jo, det är väl bra när en kan skylla sitt dåliga uppförande på något som ligger utanför vår sfäriska tillvaro”, morrar Eva-L kl. 8.14.]
Major Rytter uppmanar döttrarna att vara duktiga och inte ställa till ofog och tråkigheter för mamma, nu när hon blir ensam. ”Det blir nog svårt”, säjer Dina och Dorinda.
Flickorna bär ut alla klockor i huset, silver- och bronsklockor från Kina och stora klockan i skolrummet och binder fast dom i ett äppelträd. Klockorna pinglar i blåsten, flickorna tycker det låter som härlig musik men föräldrarna tycker att det är ett gräsligt oljud.
Nu blir flickorna ensamma med sin nervösa mamma och sin guvernant, fröken Tjatlund. Efter en bisarr härva av olydnad och stygga påhitt skaffar dom en medicin hos fru Häxelin. Genom den förvandlar dom sej till känguruer [Hurra för Babses söta känguruutpekande kommentar 13.16: Hopp, hopp, hoppar ned i hatten.] för att skrämma befolkningen i byn. Då bär det sej inte bättre än att flickorna/känguruerna fångas och sätts i bur. I grannburarna bor giraffer och strutsar och många andra djur. Flickorna blir vänner med Silverfalken från Grönland och Guldpuman och lyckas befria både dom två och sej själva ur burarna. Samt förvandla sej tillbaka till flickor! Puh, vilken historia, va?
Nu får flickorna veta att deras pappa har råkat illa ut i Bombardiet; greve Hulahu Blod, landets tyranniske härskare, som älskar att tortera folk och äta chokladpraliner, har kastat pappan i en fängelsehåla. Gömda i en flyttvagn med möbler reser flickorna till Bombardiet för att befria sin pappa. Guldpuman, Silverfalken och musik- och dansläraren herr Gido Gitarr följer med.
Med hjälp av två glada engelska gamla sappörer lyckas flickorna och deras vänner befria major Rytter. Guldpuman dödar greve Hulahu Blod men dör själv i striden. Flickorna hälsas som hjältar när dom kommer hem till byn, men ändå förebrår pappan dom att dom gjorde mamma orolig genom att försvinna iväg till Bombardiet. Suck.
/Ökenråttan
Än en gång: tack så innerligt för hjälpen, Ökenråttan!
Jag kan rekommendera ett besök på Litteraturbankens översättarlexikons sida om Hultenberg. Där står att berätta t.ex. ett minne från hans dotter Gunnel Lilja:
Far var alltid rädd att han skulle hamna i någon av de fallgropar som lurar på översättare. Det kunde gälla bokstavlig översättning av en bildligt använd fras, eller tvärtom. En av hans kolleger råkade t.ex. översätta uttrycket ”flooding possibilities”, vilket betecknar Hollands möjligheter att sätta delar av landet under vatten vid krig, med ”en uppsjö möjligheter”.
Nu ska jag och plommonstopet (som ni ska få bild på så fort jag får ordning på tröjbeställningen) dra en vinnare ur hatten. Så här inledningsvis drar jag oftast bara en vinnare, för att sedan närmare julafton bli alldeles galen av givmildhet och fullkomligt öööösa bort … två åt gången.
Prasselprasselprassel … och där har vi … Christina! (Måtte vi nu bara ha en Christina i båset, måste kolla … ah, ja, det ser bra ut.) Jag upprepar: tröjorna är inte in da house än, så leveransen dröjer.
Ny lucka i ottan imorrn söndag, ålrajt?
En av favoriterna från barndomen, fortfarande uppskattad, även om det nu är rätt länge sen jag läste den. Jag tyckte den var lite splittrad, första delen hängde inte ihop med sista delen.
Undrar jag om inte Eric hade tänkt sig två böcker, jag.
Bland hyssen Dina och Dorinda ställer till med är att bli uppblåsta som ballonger och då bli studsade längs vägen hem. Dessförinnan mobbade å det gruvligaste av barnen i byn, som bland annat stack dem med knappnålar, utdelade av den elaka dottern till byns handlare.
Man anar den engelska klassskillnaden som dock ter sig rätt märklig för svenska små barn under det emanciperade 60-talet
Men scenen är otäck och jag tyckte den var hemsk. Hjälplösheten hos Dina och Dorinda var otäck att till och med läsa om.
Men sen tar det sig, herr Gido Gitarr och förberedelserna för att åka med möbellasten till Bombardiet, jag kunde livligt föreställa mig den, även om jag såsom varande ett praktiskt och krasst barn undrade over toalettarrangemanget.
Översättningen är lysande, jag gillar när personnamn och platser är översatta, och så lysande dessutom som fröken Tjatlund och greve Hulahu Blod.
Vem kommer förresten ihåg de små notater man kunde se ibland, längst ner på sidan, med förklaringar till diverse okända fenomen?
’Det engelska skolåret är indelat i tre terminer’ kunde det stå, följt av den universella signature ’ö.a.’. Översättarens anmärkning, man kände sig liksom invigd i nån hemlighet som bara vi läsare kände till.
Tack kära Råtta för en utmärkt lucka.och grattis Christina till tishan.
Grattis Christina! Det blir till att ta en tur till barnhyllorna på bibblan idag igen, helt klart en bok jag behöver läsa om. Och så måste jag få Rikard Wolff ur huvudet – Pojken på månen fastnade där någon gång vid 9 igår och är mer envis än tinnitus. Fast bättre. Nu slafsa ut i slasket.
Minns mig inte ha läst den här, men nåt fick polletten att trilla ner ändå.
Tishagrattis till Christina!
…
Förra veckan jagade dom ner mig i en badtunna, och i dag har dom (andra dom) jagat upp mig i ottan för en endagsresa till Köpenhamnstivoli. (Och jag bor ju inte uti Lund tex, då vore det ju ingen sak.) Ojojoj, varför går jag med på sånt här?
Fin lucka, ÖR! Bra jobbat. Grattis Christina!
Tack alla glada linklaterläsare i båset och heja Godiva, vilket roligt nyårskort!
Och tack Lotten för länken till information om översättaren Hultenberg. Läs den, hörni! Hans inställning till DetStoraFörlaget, till exempel. Han var en man med integritet. Och stilsäker med ordena.
Grattis!
Inte rikitgt ALLA har läst den. Vilket delvis förklarar varför jag hade lite svårt att komma fram till svaret.
Grattis till Christina! Och för mig blir det nog till att försöka hitta den och läsa för första gången. Tillhör väl de böcker man ”bör” läsa, den finns i alla fall på min klassikerlista: http://solsomsol.blogspot.com/2016/05/den-digra-boklistan.html
Ser med spänning fram emot nästa lucka!
Grattis Christina!
Kan också rekommendera ”Poeten på Pelikanen” och ”Barn och blomma”.
Grattis till alla för en kul lucka. Grattis till vinnaren! Tack till skapaten. Alltid lika roligt att lyckas klura ut luckan och ovanligt.
Grattis Christina! Tack till ÖR för en klurig lucka!
Bra jobbat ÖR och grattis till Christina!
Jag var ute och seglade. Vilket iof sig är en bra aktivitet när det blåser. Också lätt impad av Lotten som var tio meter från ett motorstopp!
A propos Peztis lista-på-böcker-som-ska läsas. Jag fick alla bra böcker av min gudmor. Hon hade fyra söner och jag tror att hon tyckte att det var trevligt att få vägleda en flicka på litteraturens stig. (Styvt – var får jag allt ifrån, skulle herr Ehrenmark ha sagt.) Från Nalle Puh via Pippi, Ture Sventon, En rackarunge (Ester Blenda Nordström), Det blåser på månen, Daddy Longlegs och Den försvunna miniatyren (Erich Kästner; den fick jag även på tyska för att piffa upp mitt betyg. Det, plus att min tyskalärare var studiekamrat med mina gudmor i Uppsala, hade gott inflytande på tyskabetyget …). I studentbetyg gav hon mej Elin Wägners Norrtullsligan + löfte om Levertins Rococonoveller i originalupplaga när jag tog mitt första akademiska betyg. När det hände var min gudmor död. – Nu får jag ta och fråga hennes killar vem av dom som har min Levertin!
NU är jag uti Lund! Men alldeles strax är jag inte det.
För övrigt stöder jag förslaget om fullmåneluckor, så man kan sysselsätta sig under sömnlösa nätter.
Aha! Fullmånelucka! Det är fullmåne den 22 dec!
(Vet inte hur jag ska planera. Den 22/12 är en facitdag, den 23/12 kommer den sista luckan.)
Ökenråttan! Levertin! Men hur dog han egentligen?
Eftersom vi fått en lucka dan innan kanske vi klarar oss just den 22. Vi kan börja i januari?
Grattis Christina och tack ÖR.
Den blå boken ”Det blåser på månen” är ju inte alls dålig, men den gröna ”Djuphavspirater” var(är) den som jag föll för. För att nu inte nämna Hans Alfredsons inläsning av ”Männen från Ness”.
Ökenråttan: Åh, Daddy Longlegs! Den har jag magasinerad i Sverige! Undrar hur många gånger jag läst den …?
Men ”Jag fick alla bra böcker av min gudmor. ” Vad säger det om resten av världens böcker? Är de mindre bra? Nog för att det finns en hel del färglösa nyanser av skräp men oj, vilket bibliotek du måste ha om du fick alla bra böcker! (Jupp, min storebror har emellanåt halvt slagit ihjäl mig för jag är en riktig ordsnok!) 😀
Den perfekta luckan! Som när quiz-delen av hjärnan vaknar vid behov. Tänk att tonfallet var så likt att jag anade rätt utan att veta.
Grattis Christina och tack Ökenråttan! Har fortfarande inte läst boken, men Djuphavsoirater var en favorit i barndomen. Visste inte att det var samma författare förrän nu. Upplysningen präglar denna underbara kalender!
Nää inte hade jag läst den men börjar fundera på om jag ska (den listan börjar bli ruskigt lång och det här båset har helt klart bidragit med många av boktipsen). Tack för kul lucka, fattar inte hur jag lyckades googla rätt.
O grattis till dagens vinnare!
Det ska tankas i tid det som framkört ska bli.
Det ska tänkas i tid det som framfört ska bli.
Grattis Christina och mycket bra luckat ÖR!
Jaha, skulle precis gissa på dagens lucka (som jag tyckte var ganska lätt) när jag upptäckte att det var gårdagens…
Den gick som sommarlovsföljetong i radion1969, och jag tyckte att det var en väldigt tramsig historia, men det kan ha varit dramatiseringen, Har faktiskt inte läst boken p.g.a. just den upplevelsen.
Bokmal och (jag citerar) ”googla rätt”! Ja! Det är ju preciiiiiiiiiis (många i:n blire) det det handlar om! Man har ingen aning, man sätter sig på läktarn och känner sig utanför, googlar nåt som känns som en ledtråd och
PANG!
Så står lösningen där! För att man listade ut det! Utan att ha en aning!
Så skareva.
(Detta skriver jag mest för att ni imorrn kommer att förtvivla, gåta, stöna och vilja dra nåt gammalt över er. Och hakke, som är ledtrådsexpert, är på elektrificeringsfri ort och kan inte hjälpa till.)
För egen del, med rudimentär litterrär kunskap om litteratur (inkl barnböker).
När ”Leda” i morse skrev ”Frans G bentgtsson”, min fars favoritförfattare, klickade det för mig
-Linklater (fanns någonstans i ryggraden -varför vet jag ej)
-rätt bok – Wiki gav svaret
Wow. Vann jag tishan? Jag som inte hade någon aning. Den här gången heller. Jag har till och med svårt att hitta facit
Där kan man ju sitta o fjanta. Med Arne Anka..