– ÄNTLIGEN! skrek halva kommentatorsbåset för sig själva eftersom gåtan var så rysligt enkel.
– MEN FÖRIHELVETE! skrek andra halvan där de satt uppåt läktarn och skvätte glögg omkring sig eftersom luckan och de jävla ledtrådarna som folk sades drössla med ju var helt osynliga. Nån gång under dagen såg det ut så här i mitt mejlprogram, där jag flaggmarkerar presumtiva omnämnanden i facit (se bilden till vänster).
Rosman var tidigt rätt ute (men var han först?) med:
”En salt vind blåser från havet. Och någon bajsar samtidigt i skogen.”
Babs har tydligen sett fruktinfesterade fåglar!
”Den där bananerade örnen känns bekant.”
PK var så tacksam så:
”Hälften så många luckor i december gör att det är bara hälften så många dagar i denna mörka månad som man, direkt efter att man vaknat, känner sig seg i pallet, okunnig och rent dum.”
Marika:
”Jag följer med Karlbergs kök på lunch, tror jag. Fast jag vet inte varför Milton följer med. Innebär han att jag blir tvungen att stoppa handen innanför västen och erkänna mig besegrad?”
Åsa HL:
”Precis som Brid hade jag också Nina och Helen i min skola. Och faktiskt en Bobby också. Dessutom fanns en lärare som var så attans snygg! Suck vad jag drömde och fantiserade om honom …”
Cecilia N.:
”Jag fattar inget av luckan men båset säger att jag förstår utan att ringa 112.”
Maplestream:
”Så gissa kan man då göra trots att midnatt råder. Annars det ju varit lite ᗺ.”
Rätt svar är alltså en konservfabrik, en rimflätning och en popgrupp. I luckan kunde ni med lite kisande och nynnande skrapa fram i strikt bokstavsordning Chiquitita, Does Your Mother Know, Dum Dum Diddle, Eagle, Gimme! Gimme! Gimme!, Happy New Year, Hey, Hey Helen, Honey, Honey, I Do, I Do, I Do, I Do, I Do, I Wonder, King Kong Song, Love Isn’t Easy, Lovers, Mamma Mia, Me and Bobby and Bobby’s Brother, Money, Money, Money, My Mama Said, Nina, Pretty Ballerina, Put On Your White Sombrero, Should I Laugh or Cry, SOS, The Visitors, Watch Out och Why Did It Have to Be Me.
Svaret på gåtan är alltså (nu när vi vet) helt självklart ABBA.
Alla har de i intervjuer samfälligt skakat på varsitt huvud och sagt ”va konstigt, asså, hur kunde det bli så här?” och ”hur kunde Björn träffa och bli kär i Agnetha och Benny råka träffa Frida och så råkade de vara en perfekt sopran respektive perfekt mezzosopran samtidigt som vi råkade känna Stikkan Andersson?” samtidigt som de bara var oerhört vanliga människor. Inga skandaler, inga gräl, inga nakenvideor och fylleblaj – bara lite skatteplanering insprängt i låtskrivandet.
Om det finns en musikgud, så petade han de fyra helt enkelt i rätt riktning. (Om det finns en kåserigud, är han helt dum i huvvet.)
Skatteplanering, ja. För så var det. En avdelning på Skatteverket jagade Ingmar Bergman, en annan försökte bevisa att ABBA visst skulle kunna ha på sig de för konserterna inköpta scenkläderna när de gick ner till Ica och köpte mjölk på morgonen.
Men ju löjligare, fånigare, dummare och ju mer opraktiska kläderna var, desto lättare var de att dra av (sig och) på deklarationen.
Under de tio år som ABBA var riktigt aktiva, mötte de spott och spe från hela det svenska musiketablissemanget. (Som ju borde ha frågat mig vad jag tyckte.) Att nästan alla tycker att ABBA-musiken låter extra bra i bilen, lär bero på att ljudteknikern Michael B. Tretow trollade med [fyll i lämplig musikteknisk term] så att biljudet inte stör eller överröstar.
Abborna träffades, sjöng och lirade, skapade musik, spelade in den, fick hjälp av Stikkan, kom trea i Mello 1973 (Clabbe och Göran Fristorp vann med Lars Forsells bröst som ju var som svalor som häckade) och vann Eurovision med Waterloo 1974 (ett årtal som inte alls har med King Kong att göra). Så höll de på till 1982, när de fyra hade skilt sig från varandra både äktenskapligt och abbigt.
End of Abba-story.
Men hur är det nu med ABBA? Kommer de att återförenas och i så fall varför i hela friden, eftersom de i början av 2000-talet tackade nej till att göra det för en miljard kronor? Kommer de kanske att uppträda på Frälsningsarmén som de ju gjorde 1971? Har succén med Meryl Streep och Mamma Mia-filmerna fått dem att längta tillbaka?
Nej, let go of the past, säger jag som i vanliga fall är för alla slags reunionar. (Eh. Om jag hade uppskattat att få se Paul McCartney, Ringo, Julian Lennon och Dhani Harrison på scen idag? undrar ni. Ooooh ja.)
Just ”Hej gamle man” här på bilden, har här och nu i realtid där vi sitter i ett hotellrum i Stockholm (Hotell Hansson med världshistoriens minsta temuggar), totalt chockat min djefla man, som var komplett och totalt övertygad om att sången handlade om en soldat.
– Han har ju ett gevär!
– Näeeee … humdudum… blanka knappar … hurvarenu …
Han står på torget varje dag
En vänlig gammal man
Hans hår är lite grånat
Under mössans röda band
Med blanka knappar i sin rock
Och bössan i sin hand
Han vet nog gänska väl
Vad vi vill fråga om ibland
Det var liksom inte en sån bössa.
Mina egna minnen av ABBA är skarpa och intensiva samt … fyllda av skam. Jag tyckte att ABBA var så in i bänken bra att jag till och med (i största hemlighet) köpte kassettbanden. Dem kunde jag dock bara spela när jag inte hade kompisar hemma, och planscherna åkte ner så fort jag började högstadiet.
Nu ska jag och Plommonstopet ta oss i kragen här innan vi vandrar ner till baconet i foajén. Jag har sparat förrgårdagens lappar och fyllt på några (välkomna tillbaka, hörni!) och nu rör jag om och draaaar jag eeen … Åsa HL! Tjolahopp! (Tröjorna ligger i tryckerimaskinen i detta nu, säger de som vet. Och tryckerimannen är imponerad av designen och säger ”raster” och ”screen” samt ”eps” hela tiden. Jag tror att det är ett gott tecken.)
Lucka 7 kommer på torsdagsmorgonen!
Pssst! Vår embryo är igång i båset igen – nu med vörtbrödrerna! Läs här!
Bildmaterialet (om det inte är mitt eget) är taget från Wikipedia.
Tack, det var mamman, King Kong och örnen som fick mig på spåret. Fattade dock inte bilden förrän idag:”London, 1802″ is a Petrarchan sonnet with a rhyme scheme of abba abba cdd ece. The poem is written in the second person and addresses the late poet John Milton, who lived from 1608–1674 and is most famous for having written Paradise Lost.
Ha-Ha! Så roligt !
Otroligt bra, bugar så långt jag förmår (trots att King Kong betyder nåt helt annat i ”min” värld och ledde mig till fe.. .. andra sångalster).
Grattis Åsa HL.
Grattis Åsa HL och alla som lyckats lösa en för mig obegriplig lucka. Men intressant läsning och så var det Galenskaparna då!
Jaså, vare bara dom!!
Äh, vad var ABBA mot Osmonds??
Jag var mer insnöad på Beatles när det begav sig. De där tydligaste ledtrådarna i luckan (nu efter din facitgenomgång) har jag aldrig hört talas om.
Grattis alla tröjvinnare! Jag tror jag missat att gratta hela kalendern.
”ABBA”, sa jag efter att ha sett Galenskaparna … ibland är det verkligen bara en liten detalj som saknas – dom var fyra. Tack Agneta uti Lund 21:40 (igår).
Grattis Åsa HL, till snyggtisha!
Ja, hurra, vilket underbart facit! Något fick mig att ana vartåt det barkade, troligen en smart kommentar av någon båsist som planterade ett frö, men jag hann aldrig gå tillbaka och knyta ihop säcken. Grattis Åsa HL!
Grattis Åsa HL!
*lägger undan hopprepen och stänger av skivspelaren* (För visst var det fler båskollegor som mimade med hopprep när det begav sig?)
MEN TROR NI INTE ATT NÄTVERKET LA NER IGÅR JUST NÄR JAG ÄNTLIGEN VAR I FAS MED LUCKANDET!
Förlåt att jag skriker, men det är ju upprörande att man inte kan smygsurfa på lettrådar på bästa arbetstid. Vad säger arbetsmiljöverket?
Fast jag tror i alla fall att jag kan – utan att ha läst facit först!
PS Jag hade rätt.
Mönsterlucka! Först suckade vi i kör:” Men va 17 …” Och sen framåt lunchdags sa jag till Lille M.: ”Det är ABBA.” ”Du vet väl inget om ABBA”, sa han vänligt. ”Nää, men …”
Det var King Kong som satte mej på spåret. Filmen, då, tänkte jag. Men remaken var från 1976. Då googlade jag helt listigt ”King Kong 1974” och då kom ABBA-låten upp. Milton anknöt jag på ett amatörmässigt vis med att det varit ett ABBA-evenemang på nån ”Milton Theatre”. Och örnen var det där djurtemat i scenklädesbranschen. Benny var örn.
Ja, det här var ju sketalätt när man väl kom på´t. En del små klockor klingade tidigt, men då var det för mycket som inte gick ihop. Här gick det upp för mig att jag inte vet namnet på en massa ABBA-låtar trots att jag kan sjunga med i dem. Min hopprepsålder var förbi när ABBA dök upp.
Grattis Åsa HL!
Ojoj, vilket härligt facit med dessa gamla foton! Är det bara jag som tycker att tiden flyger iväg? Detta är ju i alla fall modern tid (dvs i min tid och som jag fortfarande kommer ihåg) men när man ser på inredning och kläder så undrar man ju. Jag var långt borta från det rätta svaret men borde verkligen ha kunnat. Irriterande. Grattis Åsa HL!
Grattis Åsa HL!
Jag måste ta och skrapa ihop lite självförtroende tror jag, för trots att jag ägnade dagen åt att nynna på ABBA-låtar, kunde jag inte riktigt tro att det ”var så enkelt”.
Var i mycket lämplig hopprepsålder när det begav sig. Blond med långt hår som jag var, och med lockig, mörkhårig bästis, var det aldrig några stridigheter om vem som skulle vara vem. Sjunger för övrigt fortfarande ”hacki-låri-sistö” (how can I resist her) – det låter mycket bättre.
Jag håller helt med dig, LottenPotten, om att det här ju är modern tid och bara alldeles nyss, liksom max tio år sedan. Fast nu tänker jag så här: det ÄR verkligen länge sedan, men om man har så himla bra minne som vi har, ja då känns det som alldeles nyssens.
(Jag kan lova att det var kul att tillverka detta facit. Vilka bilder!)
Ingen i min ålder kan ha undgått ABBA, men i min spädare ungdom, när min dagmammas dotter dyrkade dem, försökte jag verkligen. På detta sätt hade jag missat både Bobbys brorsa, Helen, sombreron och örnen.
Grattis Åsa HL!
Hade aldrig någon susning och när Pysse utbrast ”ABBA!” så tänkte jag bara ”jaha, kanske det” typ. Jag läste ju till och med beskrivningen av versmåttet utan att reflektera över abba. Jag gillade inte Abba som barn, förmodligen på grund av att alla andra ungar gillade dom. Abba var nog mer förhatliga i det djupröda arbertarLule än i medelklassMantorp skulle jag tro. Efter tonåren, i skiftet 80-90-tal, så upptäckte jag hur bra Abba faktiskt är. Förmodligen på grund av att dom nog aldrig varit så ute och töntiga som då. (ja, jag började gilla Beatles 7-8 år efter att dom lagt av. Mönster någon?)
Bilden i facit av Folke Hallin ger mej lite Hans Arnold-vibbar, fast med lite färre detaljer.
Jag förhoppar ner i morgondagens hatt redan nu med en gissning på Dan Brown.
Igår var jag aldrig i närheten. Men när det begav sig var jag som mellanstadielärare verkligen i närheten. Med hopprepsmim och kassettbandstrassel.
Grattis Åsa HL!
Grattis!
Själv kom jag på svaret tio minuter innan Lotten lade ut facit i morse. Bättre sent än aldrig, antar jag.
När det var aktuellt att hopprepsmima till Abba, gick jag i gymnasiet och tyckte att det där var en grupp för dagis- och lågstadiebarn. Visserligen har jag alltid strävat efter att vara apart, men inte ens det kunde intressera mig för Abba. Fast nu hör jag ju att det är riktigt bra, och särskilt sen Mamma Mia blidde film.
Men scenkläderna är fortfarande fruktansvärt fula.
Min mellanstadiemusik var Osmonds, och särskilt Donny. Nu ser jag väl inte så mycket skillnad på idoldyrkan som idoldyrkan, men då!
Så igår var jag faktiskt på Hamburger Börs och såg mina tonårsidoler, tillsammans med en hel skrälldus andra gamla tonåringar, och ja musiken håller i allra högsta grad och jösses vilket tryck det var. Samt fantastiskt roligt.
Björn Skifs, Clabbe, Ivan Renliden syntes digga loss, för att inte tala om en 90-årig Lasse Lönndahl, som stack upp en blond kalufs ovan bordskanten. Han är numera liten som en hobbit, men har rösten klar och ren ännu, det är inte så vanligt i den åldern.
Ack ja, ack tempera et mores.
Grattis Åsa HL!
Jag tapetserade med Hanson i mellanstadiet. Men ABBA ingick i utbildningen naturligtvis, särskilt eftersom jag var tvungen att bräcka töntarna som lyssnade på ABBA★TEENS.
Satt och funderade på ABBA just för 1974 men fick inte ihop’et. Jag ÄLSKADE ABBA! Hade plansch på väggen, storebror tyckte att Agnetha skulle ha piercing så han satte en knappnål i hennes näsa. Jag var JÄTTEARG! Jag och en kompis framträdde på Roliga timmen i ettan med Tiger-Tiger-Tiger och åh så duktiga vi var! Vintern 1976-77 var det för jag vet att jag hade blåa termobyxor på mig. Kommer ihåg slutscenen, när vi gick ned på ett knä och lutade huvudena lååångt bakåt och med ”mick” mot munnen. Måste ha varit en helt suverän upplevelse för heeela klassen!
Grattis Åsa HL! Och vilket roligt facit! Och rolig lucka – med facit i efterhand, solklart! Det var det inte igår 🙂
varför sittrer du här allldeles ensam min lilla embryo undrer din korktavla det undrar jag nu: ska du sättra upp ett anslag
nä morran nu blir det ingen julklapp till brollan i år det var depprigt
blir det inte det undrar jag nu
nä jag tänkcte ge honom tetröjan men eftrersom du inte kunde stjälpa mej så får det bli en annan kanske en som jag har spillt kaffe på eftrersom fläkcen är en liten överraskning i alla fall det säjer jag nu yo
det ordnrar sej alltid embryo: sätt upp din egen önskcelista på korktavlan okcså gå ut okcså matra snårfåglarna det säjer jag nu
vad önskcrar du dej då morran det undrar jag nu yo
en diskhoklänning som jag kan ha när jag korverserar skarpsillen i köket eftrersom abba grillar jag skarpt det säjer jag nu
yo
Ang ABBA / I met Lassie.
Har Anni-Frid Lyngstads autograf i min studentmössa. Hennes dåvarande grupp Anni-Frid Four spelade vid vår studentbal på Stadshotellet Eskilstuna 20. maj 1968.
Grattis Åsa HL
Jag är uppenbarligen alldeles Abba-fierad, för jag läste ”Bobby, Mia, Bobbys brorsa” och började genast sjunga. Andra tanken var, näääe, SÅ lätt KAN det inte vara, så jag läste vidare. Sen tänkte jag att det ju måste vara Abba, så jag började leta titlar för att bli mera säker. Jag hittade tydligen alla utom tre till slut.
Milton greppade jag aldrig, men jag läste aldrig nåt om versmåttet och försökte bara koppla ihop honom med Napoleon, vilket ju inte gick så bra.
Ja, här löser vi gåtor, precis som dom värsta deckare. I den andan läser jag just nu en bok om Stieg Trenter. Jag måste få citera Barbro Alving som i alla år recenserade honom. Hon hade synpunkter på hans klena personteckning i deckarna. ”Man skulle vilja råda Trenter att vid planläggningen av nästa bok börja med att ägna sig mer åt människorna än åt morden. Annars blir det så att säga ingen riktig glädje med morden heller.”
Abba ja. Jag inser som många ovan att det är väldigt många låtar jag aldrig har hört. Jag var inget riktigt fan på den tiden. Fick alltid vara Benny när det skulle sjungas i hopprep på fritids, eftersom jag hade kortfrilla och inget vackert svall. Egentligen ville jag hellre in till killarna, som mimade till Kiss. Nånstans i nostalgiknölen har dock de kändaste låtarna fastnat och jag har uppskattat filmerna mer än jag trodde att jag skulle göra.
Grattis till vinnaren!
Men jösses vad jag inte fattade båsets alla ledtrådar förrän nu när jag sitter med facit! Genier, ni är genier!
Tack!
Och grattis till Åsa!
Toppenlucka och ett väldigt bra facit. Passar på att tacka för en del tips som ledde mig på rätt (skiv)spår. I morgon är det Lucia så jag gissar på något helt annat. Dunderklumpen.
Grattis Åsa HL!
Jag skrev skrev ut svaret med första bokstaven i varje mening i min ledtråd, men det var eventuellt för svårt att se. Han den där Johan såg det inte, trots att han kunde svaret efter en sekund.
Nämen Eva-L! Sånt är jag ju oerhört förtjust i! Men inte såg jag det! [blädder, blädder]
Aha! Kolla:
”Andra dagar har jag vetat direkt, idag har jag klurat och klurat. Båset hjälper inte heller till så mycket som jag hade önskat. Brid verkar vara närmast – det är inte Milton. Alltså hoppar jag i hatten och återgår till min sjuktillvaro i soffan (julförkylning).”
Snyggt Eva L! Vilken slamkrypare – jag lusläste Brids kommentar framåt och bakåt många gånger!
Alltid glad att vara läst.
Snyggt Eva-L. Och Örjan, nu blev jag avundsjuk på din studentmössa!
Eva-L: Så elegant!!
Nu får jag ju skämmas, jag kom inte längre än till att det var en musikgrupp. Grattis Åsa HL till tishan som ju är extra snygg i år. Tycker jag iofs varje år.
Jag bugar och bockar och tackar för tischa och massa grattis! Det där med King Kong 74 stämde ju inte riktigt…. Det var det som fick in mig på spåret. Nu ny lucka!
Jag satt och sjöng på When I kissed the teacher och tänkte det var för lätt för att vara rätt …