Ojoj, vad det skakades på huvudet och provades hattar i kommentatorsbåset i lucka nio. Men var det ens rätt huvud? Rosens namn … eller krig? Scarlet Pimpernel? Marie Antoinette?
Christer tLDPT:
”Det här verkar blodigt.”
Hannoia (som listigt svarade på en fråga):
”Filosofi och biologi va?”
Zkop:
”Det är inte Birkenstock …”
Flygbengan:
”… och inte Ecco.”
Pigga Kristina:
”Tack zkop och Flygbengan, nu trillade pamfletten – jag menar poletten – ner!”
Stackars Jossilurens:
”Savolax, Halifax, Sulvariant – hela dagen har jag läst Sullvariant och undrat… Nåväl, om inte Orvar är med på banan i facit så blir jag himla besviken, för det är det enda namn jag hittar, som är gömt. Dock fattar jag fortfarande nada.”
Stackars Maplestream:
”Jag är snurrig. Tydligen har jag drabbats ogooglingssjukan. Läst om krig både här och där och allt mellan himmel och förgjord. Känns som om ledtrådarna är övertydliga men det verkar inte hjälpa denna gång.”
Vi börjar med en bakgrund.
När politikern Robert Scholl upptäckte att hans många barn plötsligt fann stort intresse av att gå med i de då nya, populära ungdomssamfunden i 1930-talets Tyskland, blev han upprörd. Han tog gång på gång upp ämnet för att försöka övertyga barnen om att politikerna och landets styre inte hade torrt på fötterna, att de smidde onda planer och att barnen måste ändra inställning. Han argumenterade vid middagsbordet runt 1936:
– Har ni funderat på hur Hitler kommer att hantera hela den här situationen? Han satsar enormt på försvarsindustrin och bygger konstiga baracker på landsbygden. Vem vet hur detta kommer att sluta!
– Äsch pappa, sa dottern Elizabeth på tonårsvis. Du är för gammal för sånt här, du fattar inte.
– Ni får förstås göra som ni vill. Men … vi är ju pacifister! sa Robert och slog ut med händerna.
– Och vi har kul med våra kompisar på lägren, invände Hans. Kolla här i tidningen, i en intervju med Storbritanniens förre premiärminister säger han att Hitler en bra ledare. Han vill till och med att de också ska få såna politiker!
– Okej Hans, så här är det, svarade Robert. Jag vet mer om nazisterna än vad den där Lloyd George gör. Tro mig, de är vargar och vilda djur, och de missbrukar oss – er – på ett vidrigt sätt.
(Jag har hittat på dialogen, men fakta finns här.)
Bara någon månad senare var situationen helt annorlunda. Särskilt för Hans (då 18 år), som hade blivit tillsagd att inte nynna på melodier skapade av judar, och hans syster Sophie (då 15 år), som hade fått veta att hennes favoritförfattare var förbjuden litteratur.
– Den där vänstervridna pacifisten till jude – vars böcker vi brände redan 1933 – är bannlyst! röt gruppledaren till henne.
– Om man inte känner till Heinrich Heine, vet man inget om tysk litteratur, sa Sophie, vände på klacken och gick hem.
Och här har vi alltså lösningen till lucka 9: Sophie Scholl (1921–43), ett av sex barn i familjen – varav hon och hennes bror Hans är de mest kända. I sitt motståndsarbete i Vita rosen hade de likartade uppgifter, även om det verkar som om Sophie skrev lite mer än Hans. Hon är mycket mer omtalad än han, men jag har inte riktigt kunnat läsa mig till anledningen.
Efter den inledande förvirringen med medlemskap i Hitler Jugend och flaggviftande, skapade barnen egna ungdomsgrupper med helgläger och vandringar – men utan att göra särskilt mycket väsen av sig. Men så utförde Gestapo 1937 en raid i Scholls hus; dagböcker, musik och notblad till folksånger samt skoluppsatser beslagtogs. Fyra av syskonen arresterades (och släpptes efter ett par veckor), och från den stunden var de övertygade om att nazismen med alla tänkbara medel skulle bekämpas.
Hans Scholl utbildade sig till läkare och skickades ut till fronten för att lappa ihop och amputera ben, medan Sophie läste till förskolelärare med fortsatta studier i biologi och filosofi på universitet. Hennes pojkvän Fritz Hartnagel låg vid fronten och var lojal mot Hitler. Sophie skrev [min övers.] till honom:
– Det är verkligen fånigt av mig att bli så här engagerad i politiken. Jag borde låta min kvinnliga sida dominera mina tankar, särskilt medkänslan. Men jag är övertygad om att förmågan att tänka kommer främst, och att känslorna – särskilt de som handlar om mig, t.ex min kropp – distraherar så att jag inte ser den stora bilden.
När Tysklands folk samlade in förnödenheter och varma kläder till sina soldater som satt och frös i Leningrad, vägrade Sophie att hjälpa till.
– Nej, sa Sophie till Fritz Hartnagel. Vi ger inte bort en pryl.
– Men mannarna fryser ju ihjäl, de har inte vantar, inga varma tröjor eller stru…
– Spelar ingen roll. Det spelar ingen roll om det är tyskar eller ryssar som fryser ihjäl, all död är lika hemsk. Men vi måste förlora kriget. Om vi bidrar med varma kläder, hjälper vi ju till att förlänga kriget, svarade Sophie.
Och så fortsatte kampen mot Hitler, nazisterna och judeutrotningen samtidigt som syskonen och deras kompisar hela tiden var medvetna om att de faktiskt riskerade att bli arresterade, ivägskickade eller till och med dödade.
Det var Hans som grundade motståndsrörelsen Vita rosen, och här ses några av medlemmarna – inklusive Sophie – den 23 juli 1942.
Kampen med flygbladen gick vidare och texterna handlade oftast om att sprida fakta om nazisternas görande. ”Vill ni gå samma öde som judarna till mötes?” var en av frågorna som ställdes, och som förmodligen var formulerad av Sophie Scholl. Här ses Sophies bekymrade panna i januari 1943.
Den 18 februari 1943 tömde Hans Scholl, Sophie Scholl och Christoph Probst en hel resväska full med flygblad i korridorerna vid Münchens universitet. De stod i trapphuset och bara ööööste ner alla papper som beskrev krigsförbrytelser och judeutrotning samt manade till protester. En Hitlerdyrkande städare som såg dem, ringde polisen och tittade sedan nöjt på hur Gestapo fängslade tre av Vita rosen-medlemmarna. Efter en kort rättegång, fälldes de tre för sitt brott: högförräderi.
Sophie och Hans hann träffa föräldrarna och syskonen, pappan skällde ut den värdelösa försvarsadvokaten och alla hann de röka varsin cigarett och säga några väl valda ord.
– Det som vi har skrivit i flygbladen håller ju alla ni andra också med om, ni har bara inte modet att säga det. Hur kan vi förvänta oss att rättfärdigheten ska bestå när nästan ingen är villig att offra sig själv för en rättvis sak? En sån vacker, solig dag, och jag måste ge mig av. Men vad betyder min död, om tusentals människor på grund av oss vaknar och skrider till handling? sa Sophie.
Den 22 februari 1943 kl. 17:00 fördes de bort tillsammans med Christoph Probst och halshöggs i den här giljotinen.
När Hans lades på plats och bilan precis skulle släppas ner på honom, skrek han:
– Länge leve friheten!
Det där sjätte och sista flygbladet som slängdes ut i korridorerna, smugglades sedermera ut och trycktes i massupplagor av britterna och spreds sedan över hela Tyskland hösten 1943.
Av Sophies syskon lever faktiskt Elisabeth (97 år), som heter Hartnagel-Scholl i efternamn eftersom hon gifte sig och fick fyra barn med Sophies f.d. pojkvän Fritz (som dog 2001).
Hur går vi vidare efter det här sorgliga slutet nu då? Jo, vi bestämmer oss för att Scholl-syskonen inte dog förgäves, låtsas att de överlevande familjemedlemmarna inte alls slängdes i fängelse och sörjde förgäves, och tänker inte på att ännu en bror dog i kriget 1944 – och så pratar vi om ledtrådar istället.
Ledtrådarna i den svåra texten skulle få er att associera bl.a. till diverse Sophie-människor och Scholl-skor, Vita rosen, Tyskland, Hans, andra världskriget, giljotiner, Hartnagel och hjältemod. Tröst till alla er som inte hittade just dessa, utan helt andra ledtrådar som ledde er vilse: tänk vad mycket ni har lärt er på vägen!
Plommonstopet har rullat in, såsom hattar ju plägar rulla, och nu ska jag dra en lapp. Nej, två förresten – för det var ju en så himla svår gåta!
Ett: Vovvamomo!
Två: Kråkan!
Lucka 10 kommer i ottan på onsdag morgon!
Psssst, vad var embryos ledtråd igår?
Jo, det var svårt. Men oj, vad bra!
Och grattis!
Ojoj, vilken svår lucka! Men kul, om jag bara haft tid att googla lite mer.
Grattis till vinst vovvamomo och Kråkan!
Var inte i närheten, har aldrig hört talas om den här storyn. Vit ros dök upp snabbt, men Astrid passade inte in. Röda nejlikan skrevs av Emma Orczy som ju nästan var grevinna. Emma är även ett skomärke. Men det skavde för mycket för att kännas rätt så jag tittade på filmen Dunkirk istället. Synnerligen obehaglig film. Och mycket oamerikansk.
Angående nästa lucka så förgissar jag på Arne Tammer. Och garderar med Dan Brown.
Nämen ! Finns det premier för okunnighet? Funderade länge på varför en av oss heter Arne Frank.
Grattis Vovvamomo och Kråkan.
Jag var ute på riktigt hal is. Fotriktiga skor har jag dålig koll på men drog till med Peter Forsberg när kunskapen inte räckte längre… han har ju lirat i Canada! (kanske hade min mamma en fotfil som hette Scholl när jag var liten men den viktiga och i det här fallet helt avgörande kunskapen har i så fall fallit i glömska)
Läste om de här två för inte mer än en månad sen, men villade bort mej och hamnade i Frankrike i stället för Tyskland. Googling på giljotin ledde till franska revolutionen och jag försjönk i läsning om systemet med mätresser av olika hög officiell grad och inflytande – fascinerande. Sen glömde jag att gissa…
Och tänk att om vi hade det som fransoserna skulle vår nationalhymn heta ”Göteborgaren”.
Man vinner inga tischor om man kör efter min modell, men allmänbildad blir man.
Jag googlade röda och vita rosen och fick upp leken, men även Sofie Scholl. Jag var då inne på någon, som var aktiv under franska revolutionen och fick inte ihop det alls, eftersom jag inte läste hela artikeln. Så kom tipset att titta på Hannolas kommentar om Filosofi och Biologi. Jag fick tillbaka Sofie i bilden. Men även Olof. Frenetiskt googlande gav ingenting, som stämde.
När sedan Zkop och Flygbengan blev väldigt tydliga med att det inte var Ecco eller Birkenstock föll alla polletter ner med ett rassel – Scholl Jag gick tillbaka och läste artikleln om Sofie Scholl, hennes bror och deras vän Christoph Probst. Jag är så himla nöjd med mig själv. Speciellt när jag var ute och cyklade rejält i början av dagen!
Noll koll Karlsson! Det gick någon association till Rosornas krig, som också var en klassisk och hemsk lek på skolgården i lågstadiet.
Grattis till Vovvamomo och Kråkan!
Oj, vilken spännande och groande historia! Den kände jag inte till förut.
Själv höll jag mig till Yorkshire och lämnade inte brittisk mark på hela dagen.
Grattis tröjvinnare!
Hm. Den där scenen med flygbladen har jag ju sett för inte så många år sen. (Gardering för att tid går fortare än man märker.) Det var en film tror jag, baserad på Sofies liv, tror jag.
Men det mindes jag inte förrän jag läste facit nu.
Grattis alla som vunnit tishor och kunskap!
Grattis vinnarna! Jag var heeeeeelt övertygad om Emmuska Orczy, Röda nejlikans moder. Som även skrivit Mademe Guillotin. Och Anthony Andrews, lagom långsökt koppling till Prins Andrew, som spelade Röda Nejlikan på film.
Prins Andrew är hertig av York, och den vita rosen brukar användas som symbol för ätten York, medan den röda rosen symboliserar Lancaster …
Vad kul att ni googlade vilse! Och extrapoäng till Citronen som hamnade på Foppa och hans smärtande fötter!
Grattis Vovamomo och Kråkan!
Jag försökte länge få det till Rikard III, men det ville sig inte riktigt av någon anledning.
Stort grattis till vinnarna! Väldigt svårt var det men hatten av för det, en mästerlig konstruktion av luckans text.
Så! Nästa lucka!!!!
Grattis Vovvamomo och Kråkan!
Hoppade glad i hatten på förmiddan, men sen måste jag ha gått vilse, för jag hittade inte ut. Sophie och Hans är helt nya bekantskaper för mig. Måste läsa mer om dem.
Grattis till teschörtarna!
När jag hade läst om the Halifax gibbet och hittade Yorks vita ros var det klart (Sean Bean är från Sheffield förresten). Satt länge och försökte hitta nån berömd typ från Halifax men det ledde ingenstans.
Hatten av för Peztis inställning:
”Så! Nästa lucka!!!!”
(Men inte förrän imorrn bitti. Ska försöka göra en liiite enklare.)
Men vem är Arne Frank? Han passade inte in i Yorkshire heller…
Härlig lucka och svår! Jag hittade ju till slut rätt men var tidigt inne på Rosornas krig mellan ätterna York och Lancaster. Ett av slagen ägde rum julen 1460 i närheten av Sandal (!) Castle. Grattis till vinnarna!
Fantastisk lucka igen! Och facit! Äntligen kom befrielsen efter irrandet i de förkalkade hjärnvindlingarna. Grattis till vovvamomo och Kråkan!
Och hur kommer 3D in i sammanhanget?
Den var svår. Men bra! Så ska en gåta dras!
Även jag vimsade omkring i Yorkshire, samt försökte att få allt att passa på Richard III. Det gick inte alls.
Grattis Vovamomo och Kråkan!
Säjer som Magganini: svår men bra! Hade ingen aning om syskonen Scholl, inte ens att man hade giljotin i Tyskland och så sent.
Jag hann till Scholl men där blev det stopp. När jag gogglade på namnet fick jag ENBART träffar om sabla fotfilar och gelésulor.
Jamen nu ser jag ju hur bra HB och DRT passar ihop!!
Grattis! Och vilken lucka! Jag googlade som en tok inatt utan resultat, fast det BORDE JU VARIT SOLKLART -om jag hade googlat rätt. Jag hade som fler i båset rosor och Ecco och BEN HUR, eller huuuuur, Lotten, pronation och giljotin och 16:e och huvuden som rullade, ha ha! 🙂
Hurra! TJOHOO! Jag har vunnit en tischa!
Såja, lugn och fin …
Och grattis Vovamomo.
Röda Nejlikan och hästskor var det längsta jag kom, även om jag ett litet tag tänkte på Pimpernel Smith, motstånd mot nazismen och faktiskt Vita Rosen också. Att de ledande där hette Scholl hade jag ingen aaaning om.
(nu tar jag bort HK)
Jaså du hittar en röd tråd Pysse? Jag är imponerad. Den enda röda tråd jag hittar är att båsmor har använt ord i alla luckorna hittills, och den tror jag är lite väl blekskär.
Pysse önsketänker bara att DRT är Brad Pitt!
MEN! Jag lyssnade ju nyss på sr-podden om hennes liv. Den borde jag ha tagit. Nu måste jag nog lyssna igen. Kanske att jag somnade.
Återigen hade jag faktiskt en blåsippa på gång, till att börja med. Via plattfotheten hittade jag en filmfigur Flatfoot, som spelades av Frank (Arne Frank) Rizzo (skokedja!) men sen blev den tråden lite dimmig … Som Den Röda tråden alltid har varit. Jag har ALDRIG lyckats klura ut nån röd tråd och är dödligt imponerad av alla som fattat.
Jag har ändrat lite i facit efter att ha stött på mer info om hur avrättningen gick till. Här finns några rysliga länkar som berättar att Sophies bror Hans skrek ”Länge leve friheten” där han låg och väntade på döden.
Sophie geht als Erste, ohne mit der Wimper zu zucken. Dann Hans, der auf dem Richtblock noch ”Es lebe die Freiheit!” ruft und schließlich Christoph Probst.
Danach spendete ihm der Theologe das Abendmahl. „Ich bin ganz stark und ruhig“, ließ Hans Scholl seinen Eltern ausrichten. Seine letzten Worte vor dem Fallbeil waren „Es lebe die Freiheit“.
„Es lebe die Freiheit“, das war der letzte Satz von Hans Scholl, bevor er seinen Kopf unter das Fallbeil legen musste und von den Nationalsozialisten hingerichtet wurde.
„Es lebe die Freiheit!“
Das waren die letzten Worte von Hans Scholl, bevor das Fallbeil auf ihn niedersauste und seinen Kopf vom restlichen Körper trennte.
3D kan ju faktiskt bara vara sanning – med hjälp av 3D-utskrifter tillverkas sulor och inlägg numera. Men det kan ju också kännas som Tredje riket eller Drittes Reich:
DeutchlandDeutschland.För så är det i luckorna – när ni ibland får en känsla av något, kan det vara ord som är ledtrådar på djupet, men inte på ytan. Det är som att stå framför en tavla och kisa med ögonen, liksom.
Eller det franska bandet Mickey 3D som har gjort en låt som heter La rose blanche.
Mickey D är väl trummis i nån känd poporkester? Mickey 3D kanske är en sån där kopia som ska betrakta genom ett par 3d-glasögon?
Vad det har med luckan att göra? Inte vet jag men nu när vi har luckransonering i december så tänker jag gissa även i facitbåset ibland. Så de så! Jag gör som jag vill!
Så bra och hemskt och svårt. Jag hamnade i rosornas krig, vilket var väldigt intressant. Dock väldigt långt från svaret. Ser fram mot ny lucka med bättre googlingslycka.
Men Arne då??
Babs! Fick du inte lite, lite, liiiiiiite andravärldskrigsvibbar av Anne, förlåt Arne Frank?
TISCHORNA IS IN DA HOUSE!
Jag har gjort paket till Agneta uti Lund, Kråkan, Jesper, PK, Brid och vikarieluckmakerskan Ökenråttan! Ni andra: mejla storlek och adress till lotten@bergman.com så ska jag se till att få iväg dem imorrn!
Jo, Anne Frank var ju den uppenbara associationen.Men du brukar inte vara så uppenbar. 🙂
Haha, jag tycker själv att jag alltid är den uppenbaraste av alla uppenbarelser!
Åh fan, Hannoia! ”Mickey 3D som har gjort en låt som heter La rose blanche” – jag hade ingen aaaaaning!
DeutSchland, Lotten, DeutSchland. När det skrivs fel hos andra blir jag arg, men hos Lotten, då gråter jag.
Fjärde bilden från ovan, medSofie i mitten känne rjag igen
Troligtvis från något nyligt program ang 2.a världskriget.
Vad står det där på tyska?
Jag läste franska och kan inte ens förstå det språket. ’lessen majlis’.
Klistra in det i Google translate, Ninja, det brukar vara spännande …
Men vaffö hette något i barnbok Vita rosen? det fanns det ju.
JÖSSES pannkaka, Ökenråttan! Jag ska rätta med besked! (Jag är bra på tyska, så det är ett snubbel på tangenterna, inte lapsus, nonchalans eller okunskap, jag looooooovar!)
Deutschneyland, ÖR, Deutschneyland!
Den onödiga bilden på betjänten hänger väl samman med ”miss Sophie”.
I övrigt var jag inte i närheten av Scholl eller syskonen, mer än att jag i några ögonblick tänkte på Vita Rosen som något som utspelats i Tyskland under WW2 och att det gjorts film därom – men snart försvann den tanken.
I kväll har jag booglat med din dotter, Lotten.
Nämen har du det, Agneta uti Lund! Den där ungen hittar då på både det ena och det andra utan att berätta ett enda någe för mig!
Ninja, på ett ungefär står det att Sophie gick fram utan att slå ner blicken, sedan kon Hans som ropade ”Länge leve friheten”, sist avrättades Probst.
Prästen gav sista smörjelsen och Hans lät hälsa till sina föräldrar att ”han kände sig stark och lugn.” Typ.
Inte ordagrant på något sätt, men med meningen att de unga som skulle avrättas behöll mod och stolthet in i det sista. Blä! Nu hejar vi lite på Ungrarna som protesterar mot sin tyrann.
Tack Pysse.
Jagkänner ju till Sophie Scholl och har i perioder funderat mycket över hur man hittar sitt mod när det behövs. Att fortsätta att göra farliga saker fast man vet att man gör det med livet som insats. Hur klarar man av att inte bli en blöt fläck och en liten lort? Som yngre trodde jag att jag visste, idag vet jag att jag nog inte skulle våga ett endaste dugg.
Men därifrån till att knäcka luckan, nej inte minsta lilla susning for igenom min arma skalle. Jag var borta i Kina ett tag med lotusfötter, men fick inte till nån person av det.
Grattis till er som fått tisha och förstånd.
Nu har jag varit tvungen att trösta Råttan som inte har kunnat nånting. ’Du kan väl inte känna till sånt som du inte känner till’, säger jag till henne. Det har hon dock inte blivit gladare av. Egendomligt.
Ja, se karlar och logik!
Jag hittade det dära bandet på Wikipedia och försökte lyssna på låten men jag är dålig på franska och den lät tråkig så jag stängde av. 😀
Nämen stackars Ökenråttan! Då kommer hon säkert att gilla lucka 10!
Nämen, VAD gör du uppe så här dags?
Är det natt eller är det ny dag? Nu börjar min i alla fall.
Ninja: Jag bara vaknade, PANG, och kunde inte somna om. Då gick jag upp, gjorde några sit ups, kollade mejlen och somnade PANG!