Så bakvänt tokigt: ledtrådarna från båsmedlemmarna hamnade redan i luckan! (Vilket jag fann hysteriskt roligt i tillverkningsstadiet.) Transportföretag som DHL stod som spön i backen och naturen var tydligen viktig för kommentatorerna. Jag vet inte vem i båset som kom på vad först, men här kommer några lösryckta citat från denna roliga dag!
Jossilurens-logik:
”ABBA har ju gjort låten Gimme, gimme, gimme a man after midnight och alla vet ju att Gimme är smeknamn för James!”
LottenPotten:
”Alla som har gjort lumpen vet ju vad inställningsförbud är – men utställningsförbud är mer sällsynt och drabbar ibland frifräsarna.”
Leda drog in både en förebild och en fru:
”Bakvänd ordning passar perfekt i dag. Då hinner kanske den sista julposten fram i förfluten tid så att man äntligen kan få lite fried och freud i det här halvkapsejsade huset.”
Och så ett rim från hakke!
Vem är vår HB, ja nu undrar jag vem?
En man som var nyfödd åttiofem
En ros, säger PK, och en påfågel vit
Och en väldigt världsberömd kärleksinvit
(pigga) kristina och Christer de tänker
Verkligen inte på budfirman Schenker
Så vem är vår HB? Nu anar jag nog
Att det är den däringa mannen som dog
Samt en tankekarta från Pigga Kristina!
Den hemlisbloggare som i alla fall inledningsvis dolde sig i lucka 10 var den flyktige David Herbert (D.H.) Lawrence (1885–1930), som jag inte blir klok på.

Luckan var skapad av inledningen till ”Lady Chatterleys älskare” (1928) – den senaste översättningen till svenska. Så här:
Men … är det bra? Söndermosat tillstånd? Vi tar ett annat ställe i boken.
Eh …?
Här har vi alltså en bok som utan problem utkom i Italien och Frankrike först, för att sedan bannlysas och förbjudas samt grävas ner av moralister i alla världens hörn. Lawrence själv gick och dog och slapp uppleva allt tjafs, som egentligen handlade om tre förbjudna ord: mannens och kvinnans könsorgan samt själva kärleksakten. Som D.H. Lawrence beskriver ingående. Och som jag just nu minsann inte vågade skriva ut pga. spammarnas hemska hämnder.

Jag är inte pryd och blir verkligen inte upprörd av naket, snuskigt och detaljrika aktbeskrivningar. Men det måste ju vara välskrivet för att jag ska vilja läsa! (Precis som att de flesta ju vill att en sångare sjunger med rätt tonträff.) Då tar vi ett harmlöst stycke:
Mäh.
Men okej, jag har nog fel; litterära kännare dyrkar D.H. som en författare av yppersta klass. Och se så många olika utgåvor det finns av Chatterley-boken!

Men hu, så några av dem ser ut!



Hur var D.H. Lawrences relativt korta liv, då? Han pluggade, fick lunginflammation, blev lärare, fick lunginflammation, blev betagen av sin lärares fru (Frieda Lawrence, som verkar mycket spännande), rymde utomlands (”elope” är ett engelskt ord som säger så mycket mer än ”rymma”) och gifte sig med Frieda, reste runt, fick lunginflammation, skrev massa böcker med snusk, målade massa tavlor med snusk, skrev poesi och blev arresterad misstänkt för spionage, fick lunginflammation som egentligen var tuberkulos – och dog. När han hade varit död och begraven i fem år, såg Frieda till att hans kropp grävdes upp samt kremerades, och att askan sedan förvararades på ranchen där hon bodde.

Just Lady Chatterleys älskare kom ut i olika censurerade versioner ända till runt 1960, när Penguin tog tag i saken och publicerade originalmanuset – fullt av snuskiga ord och handlingar. Förlaget blev omedelbart draget inför rätta, där tre kvinnor och nio män i en fnittrig jury fick läsa boken. På plats. I rådhuset där rättegången ägde rum. De fick alltså inte ta hem boken, utan satt tillsammans på jobbet och läste varsin kopia. Rättegången var så komplicerad och rolig och full av uttalade – men förbjudna – ord att det har skrivits böcker om den.
Försvaret hade inte svårt att argumentera för sin sak, medan åklagaren inte ens kunde hitta ett enda vittne som ville ställa upp och vara moraliskt upprörd. Ett tag planerade de att flyga in den amerikanska kritikern Katherine Anne Porter, som hade skrivit att boken var ”a dreary, sad performance with some passages of unintentional, hilarious, low comedy”. När det inte gick vägen, satte de sig att läsa upp snusket högt för alla i rättssalen …
Stackars åklagaren argumenterade i panik:
– Would you approve of your young sons, young daughters, because girls can read as well as boys, reading this book? Is it a book that you would have lying around in your own house? Is it a book that you would even wish your wife or your servants to read?
Japp, tänkte alla. Strax därpå förkunnade domaren att Penguin inte hade begått något brott, och sedan dess har förlagen och tryckerierna sprutat ur sig Lady Chatterly-böcker på löpande band.

Idag är D.H. Lawrence välrespekterad och omtyckt både för natur- och sexskildringarna. Men här ska ni få ett exempel på en svensk recension i BLM 1941:

Nämen nu är det väl dags att rulla hatt? Plommonstopet är så trevligt fullt av lappar! Rafs, rafs! Idag tar vi två igen! Åhej! Citronen! Och Ardy! Och nu stänger vi sexluckan!
Lucka 11 – den näst sista – kommer på fredag morgon.
Ni missade väl inte embryos lumpen?
Grattis Ardy och Citronen! Det var säkert en rolig fest, men jag missade allting. DHL ”såg” jag i båset och kände att initialerna var bekanta, men jag läste aldrig boken när den diskuterades på gymnasiet och googla fanns det inte fid för.
Jag tog den här luckan vilket var så bra för mitt självförtroende och återgav mig tron på mitt minne.
Annars är den roll ladyn har spelat i mitt liv den att vi -jag och min vän Anne- skrev pastischer på de flesta litterära genrer, och Lady Chatterleys älskare blev en rackarns rolig historia, vars namn just nu inte tillhandahålls av sagda minne.
Den var full av både det ena och det andra och fantasi hade vi i överflöd, men några darrande asplöv blev det ändå inte.
För det mesta skrev vi på fysik- och kemilektionerna, vår arbetsmetod var en mening var.
Det där sädesfältet som de harvar runt i utan en tråd på kroppen, alltså hur i helvete kan man komma på tanken att älska i ett sädesfält?
Stickigt, lerigt, ojämnt och så blir väl bonden förbannad för att man legat ner säden, ungefär lika dumt som när folk sjunker ner i mossa i skogen. Mossa som är torr är hård, knastrig och stickig, mossa som är blöt är just blöt, kall och liksom slafsar när man kränger runt i den.
Ibland blir det så ofantligt dumt.
Men visst blir man nyfiken på den självspelande brännvinsflaskan hos KdM?
Grattis Citronen och Ardy till tishorna.
Tack! Hipp hipp hurra för mig och Ardy!
Nu tror ni säkert att jag kunde HB direkt på morgonen eftersom jag så finurligt skrev ”det nappar” vilket kan ses som ett uttryck för ett ”lyckat kärleksliv” men jag tänkte på Bengt Öste.
Inte för att Bengt Öste inte hade ett lyckat kärleksliv. Därom vet jag intet.
Grattis Ardy och Citronen!
Jag minns att jag blev en smula besviken när jag läste boken i sena tonåren. Hade nog trott att det skulle pirra till lite, men icke!
För övrigt vill jag bara säga att om det var någon som missade att googla ”vita påfåglar” igår , så gör det nu. Bildgoogla. Vilka magisk vackra varelser!
Nämenärdetsant – vann jag snyggaste kalendertishan?! Blir såå glad, hurra!
Grattis Ardy och Citronen! Rolig lucka (som vanligt när man kan!). Och nu har jag hittat en arbetsmetod: Sluta tokgoogla – sov på saken några timmar istället så ploppar svaret upp i hjärnan. Hoppas det funkar även i morgon…
Haha, vilken läsning. Har inte läst den boken heller men kom liksom bara fram till Lawrence of Arabia. Det måste vara ett hack i poletten för den trillade inte ned, fastnade tyvärr ganska högt upp.
Grattis till de som lyckats lista ut, än mer grattis till vinnarna!
Grattis Citronen och Ardy!
Blott andra luckan i år som jag lyckades knäcka, det var välbehövligt för självförtroendet. Inte genom bildning, men jag gogglade något i stil med ”men and their lovers”, och när en tidigt träff var Lawrence och han visade sig vara född -85 var saken biff. Eller motsvarande vegetariska alternativ.
Nu ska jag ägna förmiddagen åt att sudda bort alla bilder av Bengt Östes lyckade kärleksliv från hjärnkontoret.
Grattis Citronen och Ardy! Etthundratal körsångare och sextital musiker avslutade konserten med A Comeback All Ye Fathful. Mäktigt och en tröst från dagens hopplösa sökande efter en figur som kikade fram och försvann i ett myller av okändisar.
Den här boken har jag bara hört talas om, hade aldrig kopplat ihop DHL med författaren eller författaren med boken. Eller boken med luckan.
Bättre ly(u)cka nästa gång.
Jaha. Förstås. Ja se det spåret var jag aldrig inne på, såg det inte överhuvudtaget.
Men det är så kul ändå alltihop!
Grattis Citronen och Ardy!
Grattis Citronen och Ardy!
Trots att jag läst boken (för decennier sen) var jag inte ens i närheten. Jag har inget minne av att den var så ekivok men mina föräldrars exemplar var kanske av den censurerade versionen.
Och lille irländaren Peter O’Toole då? Han som tycks vara mest känd för den där eländiga ’Lawrence of Arabia’, regi David Lean. Helt värdelös film, enligt mej och Dottern; dom har blonderat Peter O’! Ser ju inte klokt ut.
Nej, kolla i stället ’Hur man stjäl en miljon’, regi William Wyler, 1966. Där spelar P O’ mot Audrey Hepburn i en ROLIG film och han är så … mmmm. Vill man se den gamle Peter O’ kan man ta ’Den siste kejsaren’, regi Bertolucci, 1987 (9 Oscar, dock ingen till Peter). Och lyssna till hans utsökta engelska.
Lille M och jag såg O’Toole på teaterscen i London i pjäsen ’Jeffrey Bernard is Unwell’, om en känd engelsk journalist som aldrig var nykter. Rollen passade därmed perfekt för vår älskling, som minsann inte spottade i glaset. Och rökte gjorde han också. Naughty. På scenen brukar ju ’whiskyn’ vara te, men jag kan slå vad om P O’T hade the real thing i glaset.
Han spelade också mot Jodie Foster i ’Svengali’. Skitfilm, men underbart att se att Peter knappt tål Foster. Där svek honom skådespelarkonsten. Hilarious.
Ja, det var huvudpersonen, det. DHL gillade jag aldrig; den där Mellors var ju en trist typ och ladyn var inte rolig hon heller.
Det där blonderade håret hade en nyans som en annan favorit, skotten Bild Connolly, så målande kallar ’Turkish hooker blonde’.
Jag kände igen texten. Oklart varför; tror inte att jag har läst boken. Däremot har jag hört bitar av den som radioföljetong (uppläst av Sven Wollter? eller nån). Men sen med söner och älskare och gamekeeper var det ju rättså tydligt, tyckte jag.
Nu ska jag goggla vita påfåglar.
Grattis Ardy och Citronen!
Jag gillar L av Arabien, både som film och som historielektion. Men som med flera av mina favoritfilmer så måste jag vara på rätt humör för att orka med dom. Är jag på fel humör så blir dom sega och tråkiga.
Grattis tishavinnare!
Tur som en tokig hade jag igår. Googlade gamekeeper, fick upp en lista med gamekeepers i litteraturen, och som tvåa hade vi hr Mellors.
Min första tanke var annars Jojo Moyes’ Livet efter dig, med en annan snygging i rullstol. Men sådär 100 år senare.
PK: Som du ser har jag en trångt subjektiv bedömningsgrund för filmer, enkannerligen sådana där min darling P O’T är med. Är han inte till min belåtenhet då åker hela filmen i vasken. Så är det.
Kul kuriosa att hustrun var släkt med Röde baronen.
Grattis vinnarna!
ÖR, filmsmak likt all annan smak är ju tämligen subjektivt.
Förresten. Om ni saknar googlingen idag, googla Vence där Lawrence bodde sina sista år. Såååå vackert! Det ligger strax norr om Antibes och är en perfekt utflykt från Nice. Jag har varit i krokarna ett antal gånger i mellandagarna eller precis efter nyår. Det är helt ljuvligt, oftast soliga dagar med kring 14-15 grader vid kusten (kallare i Vence med omnejd som ligger högre upp). Man kan utflykta till Lawrences hemort på förmiddagen och sedan sitta på stranden med ett glas rosé på eftermiddagen. För att sedan springa galopp till hotellet kl 17 då solen går ner och det blir svinkallt på stört.
Det hade förmodligen hjälpt om jag hade fattat att det var Peter O’Toole … Min hjärna kopplade ”Burt Lancaster”, fast han var sig inte riktigt lik. Och då tyckte jag att det var naturligt att han skulle ligga ner, eftersom han ju vanligen gör det när man ser honom på bild. Det kunde iofs passa in i det här sammanhanget, men blev aningen mer svårgooglat.
Förlåt ÖR, så dumt …
Hjärtliga gratulationer till vinnarna! Grattis till mig som fått utökad kunskap om en obekant författare. Har i och för sig hört om boken men aldrig reflekterat över vem som skrev den. Så kan det vara. Imorgon, då jäklar, ska jag lära mig något annat jag inte kunde innan.
Man får ju aldrig skämmas, sa Lotten i själva luckbåset.
PK: Du är så ädel! Min smak är inte tämligen subjektiv, den är ohyggligt, ensidigt subjektiv. Så illa är det, haha.
Grattis tishor! Den här luckan var rolig och jag hittade rätt på en gång och kunde börja läsa själva boken istället för att googla mig fördärvad. Fast jag känner inte igen O’Toole på egen hand, det är ju förargligt. Jag kan däremot hålla isär varenda Hollywood-Chris!
Nu är jag på väg hem till moderskeppet för att umgås med alla föräldrarna blanannat.
O’Toole!! JAg fick upp namnet Henry Fonda i skallen och nöjde mig med det, även om jag inte lyckades koppla ihop det med DH L. Men jag tänkte att bilden är ju vänstervriden och det tror man ju att kanske även DH L var, så det var en bra ledtråd!
Måste erkänna att det är lätt förvirrande att försöka hänga i båset när man är ute och far. Just nu flygplatshäng. Australien nästa. Hoppas på att få till det i näst sista och sista luckan. Om inte annat är det ju kul att läsa allt fyndigt i efterhand.
Är du på väg hela jorden runt, Dammråttan?
Jag måst säga att citaten ur boken inte direkt lockar till djupare studier, men har det engelska originalet lika tråkigt språk? (Och kommer alla dina citat från samma översättning? Det känns som två olika stilar.)
Och så ett stort hurra för tröjvinnarna och alla som klarade luckan!
Båset är ute och flyger och går runt hela jorden. Spännande. Och Vence ligger verkligen venceinnigt vackert!
Niklas: Låtom oss hoppas att det engelska originalets språkdräkt är en förtjusande sådan och att D.H. alltså är värd allt beröm han får. Och jaaaa, citaten är från en och samma upplaga – senaste översättningen, e-boken lånad via Stockholms Stadsbibliotek. Kanske är det bara en tafflig översättning? (Jag ska när tid finnes, leta upp en gammal upplaga och jämföra.)
En gång berömde jag en boks översättare i ett julkalenderfacit. Och så visade det sig att jag kände översättaren!
Översättningar är intressant! Låna hem (eller ladda hem gratisutdraget från iBooks) av Tessa Hadleys ”Syskonen” översatt av *m*nd* Sv*nss*n; ladda sedan hem det engelska originalet och fundera på om översättaren alls behärskar engelska.
Gratulerar vinnarna
(Hämtat egen snyggg vinnartröja idag i maxi- storlek).
Citronen har tydligen haft dubbeltur, Vinst idag , och även i Båsmors angivna facitinlägg 18.08.
Här är första sidan av Lady Chatterly på originalspråk. Nog framstår översättningen som lite Googlesk.
WOW, tack, Niklas! För ”more och less in bits” är verkligen inte ”i nära nog totalt söndermosat tillstånd”.
Christer tDPT – hur hade du översatt det?
Oj, jag vet inte riktigt. ”Med kroppen i spillror”, kanske? Har svårt att tänka så här sent, får sova på saken.
Hej! Jag hinner inte inte inte alls med att gissa i år, pga tröttmössa, barnbarn, kampsport och en massa annat. Men när jag såg att Sven Wollters inläsning av Lady Chatterley kom upp (Brid sare) så måste jag bara utropa att det var min mamma som producerade: den och Slas som läser Julevangeliet var hennes två stoltaste (och roligaste) produktioner. Finns fortfarande att låna på bibblan, i kassettform tror jag.
Förlåt, Christer – gonatt och sov gott! (När jag får språkfrågor kastade på mig och är trött, brukar jag vråla uääääääääähh och kasta pennor omkring mig.)
Hurra! och TJOHOOO! Igen. Och tack.
Nu har språkpoliströjan kommit till min brevlåda, och den passar fint,
Grattis också till dagens vinnare!
Jag gillade denan hära biten alldeles i början: ”They were just as good as the men themselves: only better, since they were women. And they tramped off into the forests with sturdy youths bearing guitars, twang-twang! They sang the Wandervogel songs, and they were free.”
Twang-twang!
Nu känner jag mej som en sån där fossil igen, men jag har faktiskt träffat och jobbat med en person som ’eloped’ när hon var 16 år för att gifta sej med en karl som hennes familj inte gillade. (Fast det var ju inte i präktiga Sverige, så klart.) Gonatt!
Eloped, som jag funderade på vad det är. Elmoppe kanske? Sedan trillade poletten ner.