Lotten – Sida 65 – den skrattande språkpolisen

Facit till lucka 5 heter lucka 10 (Lilla Julkalendern 2018)

Publicerat av Lotten Bergman den 10 december 2018 01:04

Vilken trevlig dag! Först klev alla kommentatorer in i båset och tjoade att de satte sig på läktaren och att de hoppade i hatten och att allt var hopplöst. Sedan viftade Ardy lite med handen:

– Finns i flera former, inte minst som referens überalles.

Zkop påstod plötsligt något som jag inte visste:

– Stor hamnstad.

Jag skulle precis kolla upp detta, när det slog mig att världens fiffigaste ledtråd låg i krokarna. Men mer om det lite längre ner!

I kvällningen rasslade det till … i min mejl. Ovanligt många som vanligtvis bara läser utan att gissa, hörde av sig med teorier – men ingen hade det minsta lilla rätt. Sorry.

I båset var det under tiden spretigt så det förslog, men många hade helt rätt i sina teorier: Pigga Kristina, Nina, Hannoia, Dammråttan, Barkborren, Leda, Karlbergs kök och Agneta uti Lund. (OBS: Jag nämner bara några, inte alla!) Jossilurens klev in och deklarerade med sedvanlig emfas att svaret på gåtan är Orlando Bloom, vilket vi alla vet att uppskatta.

Här kommer några ledtrådar och några förvillelser:

Dammråttan:

Brid, jag kan blanda till en sån där med extra allt till dig om du vill, eller en apelsindrink kanske. Annars är jag bäst på longdrinks, såna där som man nästan måste dela upp för att orka med.

Pysseliten:

HB var aningen ambivalent i valet av äkta hälft.

Ninja:

Den där känslan när polletten plötsligt trillar ner och allt framstår som i ett förklarat ljus, och luckan framstår som nästan övertydlig? Den känslan upplever jag inte alls just nu.

Kråkan HK:

Antalet trådar är direkt proportionellt till förvirringen.

Cecilia N.:

Lång förklaring.

Leda:

Många marior är det. Minst två, varav den ena går upp i rök.

Det var en gång en författare som hette Thea von Harbou (1888–1954). Hon var gift med Rudolf Klein-Rogge, som jag nämner blott och enbart för att få lägga ut den här bilden.

Det här är den Hägerstensfödda Mary Johnson, som den nyss nämnde skådespelaren gifte sig med när han och Thea hade skilt sig. Detta är inte alls intressant för lösningen av luckan, men bilden är ju fantastisk.

Det var en gång en regissör som hette Fritz Lang (1890–1976). Han var gift med Lisa Rosenthal, som dog plötsligt och oförklarligt av ett pistolskott i bröstet preciiiiiis när Fritz och Thea hade fått ihop det. Harrrkl. Det hela utreddes enligt polisens alla regler och alla inblandade frikändes även om förståsigpåarna som fortfarande analyserar både Fritz’ och Theas kommande verk, kan hitta tecken på dåligt samvete och skuld überalles.

Och nu kommer nästa fantastiska bild!

Fritz och Thea i sin gemensamma lägenhet runt 1923, när de höll på att arbeta med filmmanuset som lucka 5 ju bygger på.

Och verket i luckan är … METROPOLIS!

Manuset är baserat på Theas bok Metropolis och är en futuristisk art deco-dröm med robotar, hjältinnor, fabriksslavar, överklass samt ond, bråd död, och överallt kan man ana vilken påverkan filmen har haft på Chaplins Moderna tider, Orwells 1984, Stjärnornas krig, Blade Runner, Matrix och (den saknade ledtråden) cybermännen i Doctor Who. Tydligen innehåller Metropolis ”Marxinspirerad kritik av kapitalismen”, men den ser jag inte när jag tittar. Jag ser vacker, snart 100-årig science fiction med en liten Romeo & Julia-touch.

Handlingen i korthet:

Metropolis är en hypermodern stad år 2025 (även om andra källor säger att det är bra mycket senare). Arbetarna under mark leds av en Maria, som försöker hitta ett sätt att kommunicera med icke-arbetarna som styr staden ovan mark. Stadens grundare kommer på att arbetarna kan ersättas av robotar, samtidigt som hans son blir kär i Maria. Roboten (med för robotar ju så viktiga bröst) som syns på alla planscher och bilder, är en ”falsk Maria”, som sedermera förstörs.

Skådisen Brigitte Helm under filminspelningen. Tror ni att hon frös eller svettades? (Se fönen.)

Maria (1927), C-3PO (1977) och den moderna versionen av The Cybermen (2000-tal).

När filmen recenserades 1927 var alla djupt oeniga om dess kvalitet. H.G. Wells for ut ordentligt och kallade den ”quite the silliest film”, fylld av ”foolishness, cliché, platitude, and muddlement about mechanical progress and progress in general”. New York Herald Tribune tyckte tvärtom att det var en ”weird and fascinating picture”.

Ett collage: Moderna tider till vänster, Metropolis till höger.

Nu till några av ledtrådarna i texten!

C-3PO ser ut som Maria-roboten.
Groot stavas nästan som förmannen på hjärtavdelningen: Grot.
”Maria – Maria – Mariiiiia!” sjöng de i West Side Story
Thea Lång var ju vår von Harbou, om sedermera blev en Trümmerfrau, vilket den verserade C-3PO hade svårt att uttala.
Freddie Mercury skrev en låt som heter ”Love Kills” till nyutgåvan av Metropolis 1983 och Queen har bilder från just Metropolis i videon till ”Radio Ga Ga”.

Thea von Harbou och Fritz Lang var gifta i tiotalet år tills hon blev nazistsympatisör, vilket hennes man naturligtvis fann outhärdligt. De skildes, och som historien går – och som Lang själv mindes det – skedde detta:

Göbbels kontaktade Lang och sa att han och Hitler gillade hans filmer och att han borde jobba för Nazistpartiet. Lang tackade för förtroendet och höll god min, för att sedan raskt åka hem och packa för ”en Parisresa” som egentligen var flykten till USA. Han kom inte tillbaka till Tyskland igen förrän på 1950-talet. Historien är bra, så jag tycker inte att ni ska förstöra den genom att läsa tvivlarnas åsikter om den.

Hääär kan ni läsa mer – och framför allt se filmen med en förklarande berättarröst.

Nu till plommonstopet! Jag rör om och plockar upp … oooh, en nykomling! Peztis!

Och nu kan den äntligen avslöjas: tröjdesignen.

Ni som har vunnit kommer att få tillsägelse att mejla storlek och adress till mig vad det lider, men än så länge har inga tröjor anlänt till kalenderverkstan. Ni som har vunnit och tänker ”mäh, jag är ju ingen språkpolis” får fokusera på roboten Maria istället.

Lucka 6 kommer i ottan på tisdag!

Glömde!

Zkop skrev i en kommentar ”hamnstad”, varpå jag kontrade med ”Ham-stad” … Ser ni – Thea von ”Harbou[r]” liksom … Tihi!

45 kommentarer

Lilla Julkalendern 2018: femte luckan

Publicerat av Lotten Bergman den 9 december 2018 06:00

Under gårdagen läste alla Ökenråttans facit till lucka 4 och gratulerade tischavinnaren Christina, kokade knäck och hinkade glögg. Jag sprang under tiden omkring som en skållad råtta mellan femton punkter och stod utanför en lokal som var fylld till brädden av människor som lyssnade på min djefla man som inte ville ha mig där eftersom jag tydligen har åsikter, kommer med råd och anvisningar och pekar med hela handen. Pfft!

Nu kommer nästa lucka, där rätt svar förvirrande nog kan vara verket, skapare 1, skapare 2 eller reklamen om hemlisbloggaren.

Lucka 5

C-3PO & Groot gick in på en pub.

– Vad önskas? sa Freddie Mercury som just denna kväll stod i baren.
– Jag vill ha en drink som funkar mot urinvägsinfektion. Den ska smaka apelsin och lime, sa C-3PO.
– I am Groot, sa Groot.
– Du får ursäkta, sa C-3PO. Min vän talar bara tyska och engelska. Han vill ha en Kärleksdöd med extra allt.
– Ah, min favorit. Inga problem.

De hade anlänt helt ovetande om att den vackra, högteknologiska staden hade en mörk baksida. Eller undersida. Nu satte de sig i ett hörn av den art deco-inspirerade lokalen och pratade tyst med varandra.

– I am Groot.
– Exakt, förmannen. Ansvarig för …?
– I am Groot.
– Jaså? Jag trodde att det var kardiologen, sa C-3PO.
– I am Groot.
– Nämen hette hon inte Lång? Thea Lång? Som sedermera blev Trummerfru?
– I am Groot.
– Jaja, sorry, min tyska är inte så bra.

De avbröts av Freddie Mercury, som serverade dem de två drinkarna, nynnande på en bekant sång.

– I am Groot! I am Groot! I am Groooooot!
– Ja, verkligen! Perfekt eftersom just Freddie Mercury behärskar det stora omfånget – tenor? – och på det stora taget är i branschen, ja.
– I am Groot?
– Förlåt. Jag ber än en gång om ursäkt. Min vän påstår att alla bartendrar förr eller senare drar ett skämt. Har du en – på tyska så att han förstår?
– Nej, svarade Freddie Mercury och log. Men på engelska, hörde den på radio igår. Så här: ”A hug without you is like Mercury. Hg.”

Onödig och ovidkommande bild även idag? Aber doch!

Facit kommer under natten till måndag, och då kommer jag för en gångs skull att vara tydlig med ledtrådarna och avslöja hur jag tänkte. Och nämna den ledtråd som helt saknas …

Lucka 1 och dess facit.

Lucka 2 och dess facit.

Lucka 3 och dess facit.

Lucka 4 och dess facit.

109 kommentarer

Facit till lucka 4 heter lucka 8 (Lilla Julkalendern 2018)

Publicerat av Lotten Bergman den 8 december 2018 04:45

Ökenråttans eminenta gästlucka öppnades i ottan (även om vissa var uppe och letade efter nya hemlisbloggare vid 04-snåret) och vår Ökenvärdinna skötte sedan ruljansen medan jag babblade i radio, pratade i Stockholm, körde omkull med cykeln, var tio meter från att få motorstopp med bilen, köpte en alkoholfri öl på krogen och sedan kollapsade i en tvättkorg.

Här kommer Ökenråttans facit! Tack för hjälpen!

ALLA har läst Det blåser på månen. För lätt; jag skulle ha valt Bruno K. Öijer!

[Jesper 19.29: Bostridges Winterreise ligger på min sänghylla. Nu ska jag kasta mej över den. Och Sången till månen; gefundenes Fressen just i dag.]

The Wind on the Moon skrevs av Eric Linklater, brittisk författare som föddes i Penarth, South Glamorgan i Wales år 1899 och dog år 1974 i Aberdeen. Han växte upp huvudsakligen på Orkneyöarna och där är han också begravd.

Linklater deltog i både första och andra världskriget. Mellan krigen studerade han vid universitetet i Aberdeen och tog en examen där år 1925. Under 20-talet vistades han några år i Indien och USA. Efter hemkomsten skrev han en humoristisk roman, Juan i Amerika. Han har skrivit mycket annat också. Linklater hade lite svenskt påbrå och det kanske var det som gav honom inspiration att skriva boken Männen från Ness, en historia från vikingatiden som kom 1932. Boken översattes till svenska år 1933 av en viss Frans Gunnar, nämligen Bengtsson, som själv skrev en liknande vikingahistoria, Röde orm i början av 40-talet.

The Wind on the Moon är en antikrigsberättelse. Den publicerades år 1944 och för den belönades Linklater med en Carnegie-medalj. Den svenska översättningen, Det blåser på månen, av Hugo Hultenberg, min nyaste darling, kom ut 1945.Hultenberg (1870–1947) var ”skolman och översättare”. Han översatte från franska, engelska, tyska och norska och hade en preferens för antinazistiska författare som Linklater, Churchill och Stefan Zweig. Hultenberg är mästaren bakom översättningen av Zweigs självbiografiska Världen av i går. Hultenberg var en flitig översättare och jobbade för flera olika förlag. Vidare var han lektor i franska och skrev läroböcker, bland annat en fransk skolgrammatik, som gavs ut av Norstedts. År 1945 fick han pris av Kungl. Vetenskapsakademien för framstående översättningar.

Ja, det blev lite om översättarna också i detta facit och det tycker jag är alldeles rätt. Översättare negligeras alldeles för ofta. Fel fel fel!

Det blåser på månen handlar om systrarna Dina och Dorinda. De ”hjälper” sin pappa att packa inför hans resa till Bombardiet. Skorna ovanpå dom vita skjortorna etcetera. [Cecilia N 15.56 yppar att hon har en avvikande packningsmetod. Tur är väl det.] ”Det blåser på månen”, säjer han. ”När det blåser på månen, får man tänka mycket noga på hur man uppför sig. För om det är en ond vind och man uppför sig illa, blåser den vinden rakt in i hjärtat, och sedan uppför man sig illa en lång tid framåt.” [”Jo, det är väl bra när en kan skylla sitt dåliga uppförande på något som ligger utanför vår sfäriska tillvaro”, morrar Eva-L kl. 8.14.]

Major Rytter uppmanar döttrarna att vara duktiga och inte ställa till ofog och tråkigheter för mamma, nu när hon blir ensam. ”Det blir nog svårt”, säjer Dina och Dorinda.

Flickorna bär ut alla klockor i huset, silver- och bronsklockor från Kina och stora klockan i skolrummet och binder fast dom i ett äppelträd. Klockorna pinglar i blåsten, flickorna tycker det låter som härlig musik men föräldrarna tycker att det är ett gräsligt oljud.

Nu blir flickorna ensamma med sin nervösa mamma och sin guvernant, fröken Tjatlund. Efter en bisarr härva av olydnad och stygga påhitt skaffar dom en medicin hos fru Häxelin. Genom den förvandlar dom sej till känguruer [Hurra för Babses söta känguruutpekande kommentar 13.16: Hopp, hopp, hoppar ned i hatten.] för att skrämma befolkningen i byn. Då bär det sej inte bättre än att flickorna/känguruerna fångas och sätts i bur. I grannburarna bor giraffer och strutsar och många andra djur. Flickorna blir vänner med Silverfalken från Grönland och Guldpuman och lyckas befria både dom två och sej själva ur burarna. Samt förvandla sej tillbaka till flickor! Puh, vilken historia, va?

Nu får flickorna veta att deras pappa har råkat illa ut i Bombardiet; greve Hulahu Blod, landets tyranniske härskare, som älskar att tortera folk och äta chokladpraliner, har kastat pappan i en fängelsehåla. Gömda i en flyttvagn med möbler reser flickorna till Bombardiet för att befria sin pappa. Guldpuman, Silverfalken och musik- och dansläraren herr Gido Gitarr följer med.

Med hjälp av två glada engelska gamla sappörer lyckas flickorna och deras vänner befria major Rytter. Guldpuman dödar greve Hulahu Blod men dör själv i striden. Flickorna hälsas som hjältar när dom kommer hem till byn, men ändå förebrår pappan dom att dom gjorde mamma orolig genom att försvinna iväg till Bombardiet. Suck.

/Ökenråttan

Än en gång: tack så innerligt för hjälpen, Ökenråttan!

Jag kan rekommendera ett besök på Litteraturbankens översättarlexikons sida om Hultenberg. Där står att berätta t.ex. ett minne från hans dotter Gunnel Lilja:

Far var alltid rädd att han skulle hamna i någon av de fallgropar som lurar på översättare. Det kunde gälla bokstavlig översättning av en bildligt använd fras, eller tvärtom. En av hans kolleger råkade t.ex. översätta uttrycket ”flooding possibilities”, vilket betecknar Hollands möjligheter att sätta delar av landet under vatten vid krig, med ”en uppsjö möjligheter”.

Nu ska jag och plommonstopet (som ni ska få bild på så fort jag får ordning på tröjbeställningen) dra en vinnare ur hatten. Så här inledningsvis drar jag oftast bara en vinnare, för att sedan närmare julafton bli alldeles galen av givmildhet och fullkomligt öööösa bort … två åt gången.

Prasselprasselprassel … och där har vi … Christina! (Måtte vi nu bara ha en Christina i båset, måste kolla … ah, ja, det ser bra ut.) Jag upprepar: tröjorna är inte in da house än, så leveransen dröjer.

Ny lucka i ottan imorrn söndag, ålrajt?

28 kommentarer

Lilla Julkalendern 2018: fjärde luckan (gästinlägg!)

Publicerat av Lotten Bergman den 7 december 2018 05:37

I gårdagens facit fick vi se fansen till hemlisbloggaren flockas och Agneta uti Lund vinna en än så länge osynlig (men jättesnygg) tisha. Jag citerade Citronen fel och HK gav kommentatorsbåsets båsets ”alla spretiga detaljer och sprakande infall” beröm, medan PK hade sin egen röda pitt-tråd att hålla i när åskan går.

Eftersom jag i dagarna två är strängeligen upptagen med att flacka land och rike runt samt vara hustru till min djefla på scen stående jättenervösa make och husbonde, har jag bett Ökenråttan kliva in i hemlisbloggarrollen. Här är hennes lucka!

Lucka 4

Det är ju väldigt egendomligt att även när vi – och när jag säjer vi, så menar jag vi, syrran och jag – gör sånt som vi tycker är snälla saker så ska dom vuxna ändå gräla och tycka att det var fel. Som den där idén med klockspelet. Det klingade så vackert i blåsten men det blev bara bannor för att vi hängt ut saker i trägårn.

Pappa hade ju förstås varnat oss, att under vissa metrologastronomiska förhållande måste vi vara riktigt snälla och det tyckte vi att vi var, och ändå … Så reste han iväg till ett annat land, på nåt biståndsarbete, var det visst. Mamma stannade hemma och var nervös som vanligt och syrran och jag fortsatte vårt tjatiga vardagsliv.

Men så började det hända saker. Vi var stygga med flit och blev som förhäxade. Vår tillvaro blev rätt rörig, körsång och långhalsade figurer figurerade. Jag tänker inte dra alla detaljer. Jag säjer som Voltaire: Konsten att tråka ut är att berätta allt. När allt det trassliga lugnat ner sej hade vi i alla fall fått två nya, fina kompisar. En som var smidig och stark och en, den där flaxiga typen, som kom från nån fjärran ö, Falklandsöarna eller vad det var. Ja, strunt samma, men dom var hjälpsamma och trofasta ända in i döden, faktiskt.

När vi så fick veta att pappa hade råkat illa ut där borta i utlandet tuffade vi iväg dit för att hjälpa honom och våra vänner hängde med. Vi råkade träffa två glada gamla grävlingar, blodet flöt, pappa befriades och så kunde vi ta tåget hem med pappa och musik och dans. Men tror ni inte att vi fick bannor ändå när vi kom hem; vi hade gjort mamma nervös igen. Det är tydligen omöjligt att vara duktig. Vad rätt vi tänkt fast det var fel, liksom. Och vi blev aldrig mer förhäxade.

Om bilden även idag är onödig? undrar ni nu. Jomenvisst.Ökenråttans facit kommer någon gång i ottan på lördag!

Lucka 1 och dess facit.

Lucka 2 och dess facit.

Lucka 3 och dess facit.

84 kommentarer

Facit till lucka 3 heter lucka 6 (Lilla Julkalendern 2018)

Publicerat av Lotten Bergman den 6 december 2018 06:30

Understundom lämnar Julkalendern svårhetsdjungeln och går ut på stadens gator som en vanlig gåta. Då kan nästan alla lösa den!

Därför är kommentatorsbåset till lucka 3 fullproppat av ledtrådar, såpass att man nästan inte ser djungeln för alla katter, mucklor och pannkakor. Redan i kommentar nummer två visste Christer tLDPT besked, och sedan ramlade ledtrådarna in. Jag drar upp några som associerar till andra verk av HB:

Dammråttan:

”Vinlusen är ju ett känt varumärke och trevlig bekantskap. Annars finns det en filosofisk betraktelse av en stol att njuta av i ett annat, men relaterat sammanhang.”

Brid:

”Tassar upp på läktaren och kollar om syrran är där.”

Hannoia:

”Mamma hörrödu! Jag sa ju att du kunde.”

Citronen:

”Det som göms i grönt gräs är svårt att hitta, så alltid min mormor.”

Karlbergs kök:

”Man kan äta gräs. Om man är en ko.”

Kommentatorn HK kallade sig till och med för ”Kråkan”, som hemlisbloggarlösningen har gjort tillsammans med Jujja Wieslander.

Ooooooh, såna där arkitektlådor har vi också! (Fast våra är fulla av barnens gamla skolsaker och teckningar.) Foto: Alexander Lagergren

Så nu har alla listat ut att det var bl.a. mucklorna, Findus, hönorna och tuppen som gömde sig i luckan – eller Sven Nordqvist (f. 1946) eftersom det ju är han som ritar och skriver de sanslöst fina Pettson-böckerna. Han drivs (enligt intervjuer) av att han njuter så av själva skapandet:

– Det är nog arbetsmomentet att sitta och måla, teckna, bygga, lyssna på böcker och vara för mig själv i min egen värld. Det är den situationen jag tycker om.

Precis som i Julkalenderverkstan, där jag sitter och njuter i en 240 cm bred säng, nedbäddad med böcker upp till öronen och gardinerna fördragna så att solfan inte stör. (Jag sa verkligen så idag när solen lyste så vackert i den annars så mörka december: ”Stick, solfan, jag måste skapa!”) Eller så är jag bara lite decemberintrovert kanske?

©Sven Nordqvist — Kanske kan man inte kalla hatten gul som jag gjorde i luckan, men strunt samma; titta på alla detaljer!

En annan favorit är Nasse, som hittar en stol som han inte riktigt vet vad han ska göra med.

Men det är inte bara bilderna – även texten till just Nasse är så förtjusande roliga och finurliga. Den här beskrivningen får Nasse när han gång på gång misslyckas med att använda stolen som det är tänkt:

– Benen ska inte vara i vädret, utan ryggen upp och fötterna ner. Och sitta på sitsen och inte på marken och luta ryggen mot ryggen förstår du, va?

I just den här boken har den nuvarande Tjugosexåringen markerat revir:Denna nu 26-årige Erik är samma barn som råkade hamna på samma tåg som Sven Nordqvist för drygt två år sedan. Han skrev en fan-lapp – och jag fick blogga om det och Sydsvenskan skrev om det.

Det märkligaste med Sven Nordqvist är faktiskt att han inte är i min ålder. Jag tyckte nämligen att han var det på 1990-talet när vår beundran var som intensivast. Då var han redan etablerad författare som tog arkitektexamen på LTH ungefär när jag föddes. Obegripligt.

Om ni undrar hur lucka 3 tillverkades, så var det främst med hjälp av ”Tuppens minut” (1996). En passus snodde jag rakt av, eftersom jag blev så överraskad – det här hade jag komplett glömt bort!

Gå nu ut allihop och köp på er ett gäng Sven Nordqvist-böcker att ge bort till både unga och gamla i jul. Peka på bilderna och skratta åt

hönan som försöker fånga en limpmacka med salami
mössens badkar under stuprännan
minikossan i minihagen
pottan Snurf
telefonstolparna burken i snickarboden
gäddan i ryggsäcken
hönornas tebjudning
skruvtvingen som håller fast en kudde på Findus huvud …

Nu ska plommonstopet fram och jobba igen! En farlig massa lappar och en hel hoper kommentarer blev det idag – tack för gott samarbete allihop! Och ni som fortfarande sitter uppe på läktarn och inte förstår hur man listar ut svaren; det gör inget! Ni bor i hatten ni också!

Blädderi, blädderaaa, rör jag om. Ni vet att tröjorna inte kommer på ett tag, va? Jag drar … och slänger, för den personen var inte med i båset idag. (Ska inte nämnas vid namn, kanske orsakar jag sorg då.) Och nu drar jag … Agneta uti Lund! Som inte hade en aning, men gick iväg och åt julbord såpass att fjällen föll från ögonen!

Lucka 4 kommer på fredag morgon och är en gästlucka författad av Ökenråttan! (Detta för att jag inte kommer att ens hinna andas, klä på mig eller kolla mejlen på fredag och lördag.)

Psst! Besök gärna båset för att läsa om embryos mandelor.

35 kommentarer

Lilla Julkalendern 2018: tredje luckan

Publicerat av Lotten Bergman den 5 december 2018 06:41

[Detta är Julkalendern. Läs programförklaringen här!]

Igår fick vi en ny tröjvinnare i Jesper och dessutom en bonusvinnare pga. ambitiöst gissande – Pigga Kristina. Facitets kommentatorsbås var som vanligt spirituellt, men lite extra uppmärksamhet gavs välförtjänt till en viss byst med tillhörande bihang och Brid lärde oss att ”pelare kan vara fyrkantiga, kolonner är runda och korintiska kapitäl har akantusblad”.

Lucka 3

– Hermetisk konservering, fortsatte mannen med den gula hatten. Ja, konservering i största allmänhet är ju ett trevligt sätt att förvara maten.
– Vad kan man konservera då? muttrade mannens lilla vinlus.
– Allt! Kossor, höns, pannkakor, grönsaker – och coq au vin om man så vill.
– Nej, inte Kock Mojäng! sa vinlusen. Honom gillade jag aldrig.
– Må så vara, men du vet att han plötsligt en dag försvann efter att ha sagt adjö på ett mycket trevligt sätt?
– Det var nog mitt fel, jag som sa åt honom att koka gryta på sig själv, sa vinlusen och skämdes allt vad han orkade.

På kvällen hördes ett galet galande i fjärran. Mannen och hans lilla vinlus satt tillsammans på verandan och funderade på hur det ihållande, hysteriska kuckelikuet bäst kunde beskrivas.

– Som Pavarotti?
– Njae, mera Birgit Nilsson.
– Fast ännu manligare. Björling?
– Ja, det har du helt rätt i. Precis som Björling.

Japp. Den komplett onödiga bilden är lika onödig som vanligt. Gäsp.

Facit kommer i ottan på torsdag morgon – fastän jag ibland lovar exakt detta och ändå lägger ut det vid midnatt!

Lucka 1 och dess facit.

Lucka 2 och dess facit.

133 kommentarer

Facit till lucka 2 heter lucka 4 (Lilla Julkalendern 2018)

Publicerat av Lotten Bergman den 4 december 2018 00:05

– PITT!

Jag tror att vi måste inleda med den här gamla godingen – förklaring kommer längre ner, förstås.

Föga anade jag att det var nedåt den här vägen som kommentatorsbåset skulle ta i lucka två. Men oh, så passande.

PK inledde (kanske) med en ogissning:

”Flygsemester hör ihop med turister och en som spelat turist är Johnny Depp. Hans okrönte kusin och dubbelgångare är Brad LågenergiPitt.”

Jesper fortsatte med en i sammanhanget (kanske) passande stil och ett innehåll som (kanske) andades ultimatum:

”Vad klimatet har med saken att göra vet jag ej än, men som man av kvinna född, plägar jag ej vila heller ej dricka te, förrn svaret träder fram likt osalig ande på slottets murar.”

PK kom plötsligt på gåtans svar:

”LågenergiPitt var visst mer aktuellt än jag först insåg.”

Ökenråttan visste bestämt svaret (tror jag), men låtsades att hon bara spånade:

”Latin, grekiska och papyrus. Antiken poppar upp.”

Karlbergs kök får liksom många andra i båset kanske stålsätta sig den närmaste framtiden:

”Ska bli mycket intressant att se vilken reklam som uppenbarar sig i flödet efter att ha googlat koprofagi.”

Jag ber om ursäkt för svordomarna på slutet – de var strikt talat inte ledtrådar egentligen. Men mustigt trevliga.

Och så kom Agneta uti Lund och en liten stund senare både Dieva, Hannoia samt Godiva och tog bladet från munnen.

”Själv är jag just nu nere på cirka 500–450 år före vår tideräkning.”

”Men att komma på det är snudd på omöjligt. Men jag gissar på 411.”

”Jag kan ingalunda svära på att det är rätt men jag vill också gissa på 411.”

”Famlar in i båset på målsnöret och vill helst ringa 112 och inte 411.”

Aristofanes byst ser ut som alla andra byster.

Atenaren Aristofanes (445 f.Kr. till 385 f.Kr.) är en bra gubbe att kunna om man vill hänga med i dramatiker- eller antiken-kretsar. Så här kan man säga:

– Naaäääeh, jag måste säga att jag håller Aristofanes främst bland komediförfattarna.

Sedan kan man hitta på nästan vad som helst om honom eftersom man inte vet mycket mer än när han levde, att han skrev komedier och att han med dagens (nästan viktorianska) mått mätt anses frispråkig, burdus och ful i mun.

– Björn Ferry! Han är ju så aristofanisk! kan man utan att skämmas säga i sportsammanhang eftersom Ferry är just det: fyndig och med bett i replikerna.

Föga anade Aristofanes att han 2018 skulle kunna citeras i en diskussion om amerikansk politik:

– De som inte intresserar sig för politik, riskerar att bli styrda av idioter.

Av hans fyrtio verk finns elva bevarade, och om ni som jag letar efter saker att memorera för att träna hjärnvindlingarna som vore de biceps, är ju elva pjästitlar en bra övning.

De är

Acharnerna
Riddarna
Molnen
Getingarna
Freden
Fåglarna
Lysistrate
Thesmoforiafesten
Grodorna
Kvinnornas folkförsamling
Rikedomen/Plutos.

Och där står Lysistrate enligt mig i ensamt majestät högst på en Lotten-piedestal.

Våren 1986 läste jag kursen drama-teater-film vid Lunds universitet. Det är den i särklass roligaste utbildning jag har gått och den som jag har haft minst nytta av senare i livet. Mot terminens slut spelade vi upp Lysistrate, där jag hade den stora äran att få överraska institutionens professor Ingvar Holm genom att dra upp honom på scen och läsa några repliker mot honom. Bland annat fick jag klappa honom på magen och påpeka att han nog var gravid. Och så fick jag på hemgjord mumin-svenska säga:

– Voi vittu! Satan perkele! Det är rojsigt för ett fruntimmer att sova ensam. Men hur som helst, så måste vi ha fred för fan!

Däremot var det inte min rollfigur (Lampito) som fick yttra den mest klassiska pitt-repliken:

Vilken rysligt opraktisk klänning hon har.

Om man har vaknat på fel sida kan man hävda att Lysistrate är en trist, mansföraktande pjäs som gör sig rolig på snoppars bekostnad, men det var faktiskt (eller tyvärr?) inte Aristofanes avsikt, har man lyckats analysera fram. Kanske är Lysistrate inte ens en hjältinna egentligen – och kanske det där med att genomföra en sexstrejk för att tvinga fram fred egentligen jättefånigt eftersom krigsslut dåförtiden inte alls var något att trängta efter.

Häftigt va? Man kan se Lysistrate och läsa replikerna och komma fram till helt olika tolkningar beroende på tid, person och sammanhang! Och läsa Wikipediaartikeln, för den är proppfull av fakta och länkar. Däremot har jag till min stora förvåning inte lyckats hitta hela pjäsen på nätet – bara små brottstycken här och där. (Här finns den på engelska. Om ni vill kolla vad jag utgick från till lucka 2, sök efter ”To husband or lover I’ll not open arms” så hittar ni eden där.)

Men nu är det dags för plommonstopet och mig att dra en t-shirtvinnare (den är jättesnygg, men inte färdig än) – och jag har fått lägga i massa nya lappar i hatten idag! Och ta bort några stackare. Åhej!

Fast innan jag drar en vinnare, måste jag faktiskt ge bort en bonustischa till kommentatösen Pigga Kristina eftersom hon gjorde en ledtrådsbild som var så fin, så fin! Titta!Men nuuuuu drar jag … åhej! Jesper! Tröjan kommer inte att skickas än på ett tag!

Lucka 3 kommer i ottan på onsdag!

49 kommentarer

Lilla Julkalendern 2018: andra luckan

Publicerat av Lotten Bergman den 3 december 2018 06:57

[Detta är Julkalendern. Läs programförklaringen här!]

Igår lästes facit så intenzift att blogghotellet fick hicka och ingen kom åt sajten på flera timmar. Eller om det var minuter. Hiskeligt var det hur som helst. Tröjvinnaren Örjan var glad, medan kommentatösen Vovamomo tvärtom var rent förbannad på de i hennes dator helt obefintliga ledtrådarna.

Då kör vi vidare!

Lucka 2

Alla:
Säg oss, säg oss, vad är det för hemlighet
som du döljer, och om vilket vi intet vet.

Al Gore:
Okej. Jag ska nu er förtälja
om det val ni måste välja
för att skona vatten, mark, skog och all miljö
ni kommer annars att döden dö.

Alla:
Oh nej! Hellre dör vi! Hitta på något annat!
Vi fryser så förbannat!

Al Gore:
Ni pratar strunt!

Alla:
Du går kring gröten runt!
Säg! Säg! Säg!

Al Gore:
Ålrajt. Det vi måste avstå från är … flygresorna!

Jan Carlzon:
Nej! Låt skogen dö!

Henry Ford:
Nej! Låt haven dö!

Al Gore:
Avstå från att flyga på semesterresor till fjärran länder
och … nej, vart går ni? Stanna! Ni beter er nu som fiender!
Lyss och lyd nu vänner, sluta med ert välfärdsjämmer
slut upp i leden och svär med mig avståndseden!

”Jag kommer inte att kliva på ett flygplan
eller skriva in incheckningstiden i min tidsplan
Ej heller låta någon mig övertala
eller ta emot gratisbiljetter från en välgörenhetsgala
Hemma stannar jag vid saffransbullen
och chillar med papyrusrullen.”

Svär ni?

Alla:
Vi svär, vi svär, förnicklade koprofagus
erbarmliga cunnilingus
– en påtvingad flygpa-us!

Som vanligt pyntar jag lite med en helt och komplett jätteonödig bild.

Facit kommer i ottan på tisdag morgon! (Alltså kan även nattugglorna och fansen i Amerikat gissa.)

Lucka 1 och dess facit.

112 kommentarer

Facit till lucka 1 heter lucka 2 (Lilla Julkalendern 2018)

Publicerat av Lotten Bergman den 2 december 2018 00:07

Välkomna till 2018 års första julkalenderfacit! Man kommer hit via en länk i förra luckan eller i förra båset – eller genom att klicka på JULKALENDERFACIT längst upp på sidan!

Jag har idag målat väggar och spacklat spackel med spacklar och bara ibland kikat in i båset. När jag har målat in mig i datorhörnet har man hört mig mumla, fnissa och ibland läsa högt för spacklarpolarna – som inte hade den blekaste aning om varför jag ansåg mig värd en paus plötsligt.

– Tihi. Tant Kofta! Haha, en sagotant och en gubbe med dubbla säkerhetsanordningar för benkläder. Gunnar Sträng! Björnar och grisar! Braaa … bråkande … dividerande. Bostadsadressen! Och adressändring! YES!
– Lotten kom nu!
– Nej! Originalpoesi från embryo!
– Läs högt och kom hit sen!
– Läsa embryo högt? Kommer aldrig på fråga! Ni får läsa själva!

Aha. Massematik! Julklurisar. Här ska knäkcras nöttrer. Får grå in till Farran med tomteluvran okcså frågra om hjälm.

Jag behövrer hjälm här Farran.

Nä den har du ju redran på huvet Embryo. Nu är du ute okcså cykclar.

Nej men jag behövrer hjälm med kallelendrern. Allting har börjat nu!

Åkej! Vad är grå gånger grå det undrar jag nu.

Ingen arning.

Då fattrar du kanske hur svårt allting är. Det är grymt synd om massematikerna. Strör mej inte mer eftrersom jag hakcrar strörbröd av allans skorpor till briljeringen.

Du ska alltid briljera allting Farran! Är det inte skinkcan så är det någon annans bak. Typ Morrans papprarkakor det säjer jag nu.

Yo.

©embryo 2018

Örjan funderade på klänningen och Cecilia N. replikerade initierat:

”Ett snitt i en klänningen resulterar inte i två bitar, utan i ett större tygstycke – innebärande en uppsprättad klänning.”
”Såvida den inte är av en genomknäppt modell.”

Gissningarna som jag inte alls begriper än nästan alltid mina favoriter. Jesper:

”Utan tvivel är det Winterreise av Wilhelm Müller. ’Nun ist die Welt so trūbe, Der Weg gehüllt in Schnee’, talar väl sitt tydliga språk.”

Eh. Näe.

När svaret plötsligt kom utan eufemismer eller beslöjade ord, protesterade Ninja på ett ytterst lämpligt sätt:

”Men bodde hon på Skebokvarnsvägen?”

Men nu går vi in på facitvägen. Förr om åren har frågan flera gånger ställts av båsisterna:

– Fast kan en hemlisbloggare vara med TVÅ gånger? Totte igen? Är inte det tvärs emot reglerna?

Inte alls. Nu kommer båsisternas nästa fråga:

– Fast kan en hemlisbloggare vara med TRE gånger? Är inte det tvärs emot reglerna?

Inte alls. Särskilt inte emot reglerna är det när det gäller vissa författare, så det så. Vi låter henne inledningsvis berätta själv om hur livet tedde sig:

”Jag for till Stockholm, där jag utbildade mej till sekreterare, hade plats på kontor, gifte mej, fick två barn, Lars och Karin. […] Jag är änka sedan år 1952, två barn har jag, båda gifta, men min son dog sommaren 1986. Jag har sju barnbarn och åtta barnbarnsbarn.”

Hade Astrid Lindgren (1907–2002) fortfarande levt, hade hon nog haft fler barnbarnsbarn i citatet. Men nu ä ho dö.

Här tar hon sig en funderare 1960. (Astrids bilder [Public domain])

Till häromdagen kunde man se en dokumentär om hur vår nationalklenod led alla helvetes kval när hon som 17-åring blev förförd (hennes eget ord) av chefredaktör Reinhold Blomberg, som själv var i 50-årsåldern.

– Om jag var kär i honom? Nähedå! Men … det var första gången jag blev uppmärksammad av någon på det viset. Jag med mitt tunna hår … Alla mina vänner di var så kära hela tiden och låg och grät och hade sig, men jag, jag fattade inte varför det var ett sånt ståhej om den där kärleken.

Den där Blomberg finns med i en helt otrolig dokumentärfilm från Vimmerby när Astrid är runt 12–13 år och har kringlor och rosetter i håret. Chefredaktörn står alldeles bakom henne. Jag har tyvärr bara hittat en piratkopia som är suddigare än dimman i ett badrum där en tonåring har duschat. (Jag byter ut bilden om jag hittar en bättre.)

Astrid till vänster, Blomberg till höger.

I dokumentären om Astrid Lindgren läggs stor vikt vid graviditeten, hjälpen hon fick av dåtidens kvinnojourer, allt hysch-hysch, resan till Danmark och det faktum att hon lämnade kvar den lille nyfödde Lasse och for hem till Småland för att vara med under julen med familjen.

– Alltså ammade jag honom inte. För det var så rysligt viktigt att jag skulle vara med på gårn under julen. Så dumt. Är det något jag ångrar i livet, så är det detta. Att jag inte ammade Lasse.

I nästan tre år kämpade Astrid med att bo i Stockholm och ibland (sällan) åka ner till Danmark med tåg som kostade nästan en halv månadslön.

Hon åt för lite, sov för lite, frös och hade självmordstankar – men så plötsligt vände det när föräldrarna hemma i Småland äntligen förstod att de nog var tvungna att hjälpa till. Och acceptera att Lasse var deras barnbarn. Då togs denna bild.

När föräldrarna väl välkomnade lille Lasse till familjen, gjorde de det med besked; de körde i öppen vagn genom hela samhället för att signalera ”nu är han här, och han är vår”.

Att Astrid Lindgren faktiskt blev just barnboksförfattarinna säger hon själv beror på dessa hemska år när hon led, när Lasse led (han rycktes upp från sitt danska hem och fick bo i ett rum i Stockholm, där han fick kikhosta) och ingen ljusning skymtade i fjärran. Samt, skulle jag vilja påstå, att hon tittade på Mary Pickford-filmer. (Källa.)

Ni som nu inte har fått tillräckligt mycket information om Astrid Lindgren, kan läsa facit från 2006 och 2008 också!

Eller kika lite på originalmanuset till Pippi Långstrump.

Eller analysera Pigga Kristinas luckanalys från kommentatorsbåset förstås.

Och vem var det i luckan? Jo, ”Lotta på Bråkmakargatan” med dividerande, nämnare, täljare och bråk samt massa annat. (Berätta gärna i kommentatorsbåset vilka ledtrådar ni hittade!)

Men nu till priset! Som är en ännu inte offentliggjord t-shirt! Den är precis som vanligt osynlig till ett par dagar in i december eftersom tryckerierna prioriterar annat trams framför Julkalendern. Vad tror ni att den föreställer i år?

[plats för gissningar]

Jag har skrivit ner alla era kommentatorsnamn (det har jag inte alls, jag har kopierat in dem på ett papper som jag har skrivit ut och sedan klippt sönder) och lagt alla lapparna i morfars dammiga plommonstop och så rör jag om så det står härliga till och så säger jag fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur, och så drar jag … Örjan! En sann tjotjänare i kommentatorsbåset! (Vilken utmärkt felstavning. Den behåller jag.)

Grattis! ~~Ny lucka kommer inte förrän vid 12-snåret imorrn eftersom jag är snurrig av färgångor och inte kan strava längra!~~ Så snurrig var jag att jag tog helt fel på dag! Och tid! Lucka 2 kommer i ottan på måndag morgon!

42 kommentarer

Lilla Julkalendern 2018: första luckan

Publicerat av Lotten Bergman den 1 december 2018 07:12

Ni som känner er vilsna: läs gårdagens programförklaring. Kasta er sedan in i kommentatorsbåset och gissa vilken hemlisbloggare som gömmer sig i luckan – MEN GISSA DISKRET! Jaaaag ska förstå vad ni menar, de andra båsisterna ska kunna lista ut vad ni menar, men det ska inte stå i eldskrift …

Lucka 1

Lillan var redan på ett rysligt humör, när hon råkade slita sin ljusblåa sammetsklänning i två bitar. Hon skulle bara dra den över huvudet, men den fastnade så olyckligt i morakniven som hon höll i handen eftersom hon ju hade planer på att tälja sig en ny liten träpinnegris.

”Dumma dej!” skrek Lillan till den faktiskt helt oskyldiga kniven.

Då kom Mia, som precis hade köpt två stora trådrullar till sin symaskin.

”Vad i allsin dar har hänt? Behöver du hjälp?” sade hon vänligt.
”Ja, för klänningen gick sönder och nu kan jag inte ha den på mig”, sa Lillan trumpet utan att nämna kniven.

För att laga klänningen använde Mia 1/3 av en rulle, och när hon ändå hade symaskinen framme, använde hon till sina egna trasiga byxor 4/5 av en rulle. Lillans och Mias storebror Jonte kom sedan och sa att han faktiskt behövde hälften av tråden som var kvar för att sy ett gosedjur. Utan att dividera om vems tråden egentligen var, delade syskonen på den tråd som fanns – såsom syskon plägar göra.

När klänningen, byxorna och gosedjuret var färdigsydda, ville Lillan att Mia skulle sy fast små pärlor på sammetsklänningen. För varje pärla krävdes 1/10 av en rulle tråd.

”Hur många pärlor kan du sy fast?” sa Lillan.
”Ungefär fyra, men då har jag lite tråd kvar också”, sa Mia.

Som traditionen bjuder, illustreras gåtan av en fullkomligt ovidkommande bild som inte alls är en ledtråd, nähedå.

Facit kommer vid midnatt!

113 kommentarer

Lotten Inlägg

Här kommer Ökenråttans facit! Tack för hjälpen!

Än en gång: tack så innerligt för hjälpen, Ökenråttan!