Jamen hörni, vad häääänder i världen? Inget är som det borde vara och tishorna förvandlades till en tummetott, som Ökenråttan och Annapanna förärades i det förvirrade facitbåset. Eller om det kanske var den förvirrade luckan som var förvirrad? Hur som helst – idag är allt glasklart!
Kanske.
Lucka 21 (den näst sista år 2022, vänner!)
Två förälskade sjuklingar
– Älskling! sa hon. – Älskling? svarade han lite yrvaket. – Var är vi? Är vi i himlen? – Nej, nej. – Men vi är väl … döda … båda två? – Oh ja, sedan länge. Men just nu, kära du, är vi fast i en finfin julkalenderlucka. – Min käraste ögonsten! Hur i hela friden hamnade vi här? – Det kan du som är så smart nog räkna ut … hoppas jag.
De tittade på varandra. Hon log mot honom, han kysste henne ömt, men ändå lite blygt på kinden.
– Är det dina mostrars göranden och åtaganden som har satt oss i denna knipa? frågade hon. – Nej, inte alls, och jag måste tillstå att det faktiskt inte alls är en förfärlig knipa. Du behöver inte analysera den underliga situationen eller ens fundera på en listig lösning. Den underliga julkalendern kan vetenskapligt förklaras som varande ljuv poesi, som du ju känner väl, alltså sånt som vi inte kan uppfatta med våra outvecklade sinnen. Lite skrämmande är det dock. Luckan finns liksom bortom det riktigt fysiska. – Jaså, ja, nu förstår jag! Raring! Vi är tillverkade av en AI!
De fnissade till. Båda visste de att AI inte på långa vägar hade bemästrat luckskapandet.
– Jag har ett förslag, sa hon. Vi kikar in i nästa lucka! Jag misstänker att Edgar Allan Poe och Lord Byron helt logiskt sitter och rimmar i den. – Ja! ”I denna namnlösa lucka kan vi bara sucka …” försökte han. – Vänta … eh. ”Så sent på natten, och månen är … en platt en?” … kontrade hon.
De omfamnades lidelsefullt. Sällan har två så väsensskilda personligheter funnit varandra så intensivt och innerligt.
– Men hur löser vi luckan? Kan vi associera fram något? sa han. – Nej, det här står mig ner i halsen. Förlåt, upp i halsen. Nu tycker jag att vi istället … förlåt … jag ska bara … ahh … ahhh shcth … ulhu … fthaaaaa …
– Va? Är allt bra? Skräms inte!
– AXXXX’chiiill’at-atchaaaa! – Prosit. Älskling.
– Tack. Älskling.
Mittfältet kom i kläm, bollen är rund, alla skällde! Nu blir det åka av!
Till att börja med skulle denna lucka egentligen ha kommit alldeles i inledningen av julkalenderiet, men när tishorna fastnade i tryckpressen, fastnade även luckan. Så kom igår en tryckerilösning samtidigt som fotbolls-VM avslutades; herrarna Bolli & M’bollé fick därför en framskjuten position i ledtrådarna runt BH, förlåt, HB.
Jag tror att (pigga?) kristina gjorde skäl för sitt namn när hon var den första att nämna hundar – kl 06.08 på morgonen. Sedan drällde hundarna in på löpande band!
Louise: – Aha, min gamla granne och de andra byrackorna.
PK har besök av en dotters hund: – Rory heter han och är ett riktigt charmtroll. Så nu blir vi hela tiden informerade om när grannen stänger en dörr eller när en bil åker förbi ute på gatan.
Ardy: – Här ligger visst något begravet.
Ökenråttan: – Yngste sonen har skaffat en liten valp. Nu väger hon åtta kilo och still growing. Hon är inte en pudel.
Nina: – Gessle trodde också han var kär, i den där låten om flickorna som gjorde honom till ett annat djur. [Jomen: ”Till smaken av en kyss blev jag trofast som en hund”.]
Frisyren ”bobbat hår” fick även den en beskärda del av ledtrådarna. (Är själv omåttligt förtjust i den, men ser ut som ett penntroll när jag försöker mig på kort hår.)
Charlott – The Goblin girl – Blir inspirerad av bilden. Kanske ska satsa på en sådan frisyr?
Karin: – När jag klippte av mig mitt meterlånga hår i ungdomen valde jag just den där frisyren.
Zkop visste besked:
– Det är visst någon som aldrig sover. Det här låter som tusen miljoner dödliga med början från stenåldern eller som ingenting.
Damråttans diskreta sport-ledtråd var finurlig: Har försökt tänka, men sport är verkligen inte min grej. Dock har jag en svaghet för när en underdog visar framfötterna. Som det där jamaikanska slädlaget som ställde upp i OS t.ex.
Ökenråttan får faktiskt en hedersplats med sin eminenta ledtråd: – Nu, med hjälp av båset, hittade jag HB, som väl egentligen ska kallas BH.
Och vad var nu detta, kära kämpande båsister som tog sig an luckan som vore det en VM-final där Frankrike utjämnar fem i tolv?
När vi var på bob hund-konsert 2017, såg sångaren Thomas Öberg, här ball ut! (Foto: Olle Bergman)
Det är en lustiger samling musiker som samlas under två namn, nämligen
bob hund (med gemener precis som hakke, zkop och embryo samt e.e. cummings)
Jag kan inte riktigt förstå varför jag uppskattar bob hunds musik. Det är slamrigt och konstigt – men roligt. Grabbarna/gubbarna är helt enkelt en kul samling människor! När de 2014 skulle ut på vägarna och turnera, sålde de alla sina instrument och bad konsertbesökarna om hjälp med prylar. Önskelistan såg ut så här:
En oöm stol
En vanlig sångmikrofon
En lång mikrofonkabel och ett mikrofonstativ
En maracas
En replokal med läktare
En publik som vill vara med på ett rep och skriva en låt
En konsertlokal
En publik för en rockkonsert
En ungdomskör
En stråkorkester
En elgitarr, vintage
En elgitarr Fender Stratocaster
En gitarrförstärkare, gärna Vox.
En gitarrförstärkare, gärna Fender
Ett trumset, 60-tal
En elbas, gärna Fender Precision
En basförstärkare, gärna Ampeg S-100 alt. Fender Bassman
En backdrop, åtta meter lång, gärna med bob hund-illustration.
En synt av märket Sequental Circuits ”six-track” eller Juno 106 / Juno60.
En synt av märket Roland SH-1000 eller annan monofonisk analog synt, gärna
Roland.
En synt av märket Roland Jupiter 4 eller Juno 60.
En synt av märket Moog Voyager eller Mini Moog.
Ett PA-system
En ljustekniker
En ljudtekniker
Förra året skapade bandet tillsammans med skådespelare en ”BOBHUNDMUSIKAL – för folk med tinnitus i hjärtat”.
Musikalen spelades i sångarens hemstad Helsingborg, och det är nu DDM (den djefla mannen som är min) kliver in i handlingen på ett extremt perifert sätt: Thomas Öberg och han gick på samma skola och hade samma svensklärare (Helmer Lång, ja den Helmer Lång). Fast helt olika år, så deras vägar korsades aldrig. Synd, för i så fall hade DDM kanske fått stage-dajva lite oftare.
Wikpedia-artikeln om bob hund är läsvärd – och lång. Jag citerar ett stycke om hur bandmedlemmarna hamnade där de gjorde, så att ni får lite feeling:
”Conny Nimmersjö bjöds in att delta eftersom han ägde en replokal. Johnny Essing var skyldig Mats Hellquist 100 kronor, och eftersom Essing inte kunde betala tillbaka pengarna ska han som kompensation ha fått börja repa med bandet […]. Bandet hade svårt att hitta en fast trummis, så ofta spelade Öberg trummor eller så användes en trummaskin. Först efter ett tag tog sig bandet namnet bob hund. Namnet kommer från att några av medlemmarna i bandet satt och tittade på tv, där de såg filmen ”Get a Job” om en tecknad hund som det gick hemskt dåligt för. Hunden hette Bob Dog. Martin Kann blev därefter ombedd att rita en hund, som blev bandets logotyp.”
Just nu uppträder bandet med en ”tragikomisk föreställning” som beskrivs på detta vis:
– Vi testar våra överreaktionsförmågor inför publik. Om vi råkar börja gräla kan vi dessutom ta betalt för eländet, i stället för att på demokratiskt vis tjafsa varandra hålögda i replokalen oavlönade. Sanningen är overkligare än någonsin!
Här ser man ju inte så mycket av någonting egentligen, men eftersom jag var där då, 2017, känns det spännande ändå … (Foto: Olle Bergman)
Nu borde jag ju dela med mig av själva musiken också. Det är svårt att välja! Men nåt från Allsång på Skansen blir bra!
Och så en sån därn proffsvideo.
Och så lite intervjuprat!
Det var det!
Och nu till något som aldrig har hänt förut i Julkalenderns långa historia.
[spänningen är olidlig]
Tishorna krympte, krympte, krympte och förvandlades till slut till en liten tummetott som stavas ”tygpåse”. Ja, så tokigt blev det när allt tryckerirelaterat kajkade ihop – men vi kanske kan se på 2022 års Julkalender som ”krigsvintern när inget var sig likt”? Det finns i alla fall några saker som är positiva, och det är att påsens storlek fits all, man kan få ner en boll och sju kilo morötter i den och den är svart så att ingen skit syns också kan den ju vara till allmänt beskådande när man går omkring på stadens gator och torg fastän det är vinter och man har ytterkläder på sig. (Man ska vara positiv!)
Tack till Moa (aka Tjugotvååringen och pumpakarvaren) som skapade trycket i år! Så här ser det ut:
Så … för första gången i världshistorien drar jag inte en lapp ur plommonstopet för att få fram en tishavinnare. Idag drar jag en lapp för att få fram en pås-vinnare!
Fast först måste jag ge en hederspåse till Ökenråttan, som förvandlade HB till BH! Nuuu drar jag … Annapanna!
Lucka 21 – den näst sista i år – kommer i ottan på onsdag. Den är lätt. Tror jag inte.
Ojoj, embryo är het i dessa dagar!
Två verk i ett och samma bås! Men jag väljer att dra upp Klantarellen här.
HÄR ÄR KLANTARELLEN SOM SKA GRÅ TILL KVÄLLEN
TRIO FÖR DOM STORA OKCSÅ DEM FÖR DE SMÅ
skyndra på skyndra på för nu ska klantarellen grå
embryo vad ska du göran det undrar jag nu
yo
danska långdansk det säjer jag nu
får jag följa med får jag följa med
tja det får du hjärna det säjer jag nu
yo
ALLAN KAN FARA MED OKCSÅ DANSKA LÅNGDANSK
vi danskar ändra från särborkvarsvägen till fläkctaren så det grungar i helan användskallelendern
Jag hoppas verkligen att ni alla hann njuta av HB i facit och att världen på något sätt fylls av mer HB-humor.
– Naken? Här på bordet? Nä vet ni vad!
De osynliga tishorna håller pga. tryckeritrubbel (vad ÄÄÄR det med den branschen?) på att förvandlas till en liten tummetott, men kommentatösen Mamsen är i alla fall stolt ägare till just en sådan.
Nu till näst-näst sista luckan 2022!
Lucka 19
Bollen är rund!
Argentina vann igår fotbolls-VM 2022 efter sanslöst välregisserad dramatik. Bollen rullade dock pga. Frankrikespelarnas fötter sin egen väg, och därför tappade Bolli och grabbarna ledningen två gånger – men vann till slut på straffar. Spelarna skällde på domarna, coacherna skällde på spelarna, domarna skällde på dem som fick gula kort och M’bollé fick extra mycket skäll av de argentiska spelarna eftersom han gjorde tre mål. Så osolidariskt.
Men nu till bollens kärna – den gamle Houghton och hans boll. Utan hans storslagna insats runt 1994 hade den odödliga klassikern (gröna sidan upp!) låtit som miljoner andra tio år bakåt och kanske så mycket som ett sekel framåt. Kommentatorn Olof Lundh hade inte haft något att prata om eller rimma på – han hade bara som vanligt fortsatt att vara extremt överexponerad och fortsatt att rea ut sin bolltokiga själ. ”Billigt och bra, billigt och bra, billiga lösningar till varje pris” är ledorden för alla – tills man får skäll för att man som välbetald fotbollslirare inte kan bete sig som folk och bara rullar runt som en liten hopkrupen molntuss på gräsmattan.
”Ajajajajajaaaaaj, jag fick tinnitus i njurarna” gnölar de medan de vrider sig av smärta i stora stigbygeln eller enorma fotknylan.
Och det är där den gamle Houghton kommer in med sin klassiska kommentar som kan få vilken fallen hjälte som helst att sluta rulla.
”Ett fall. Okej. En lösning: res dig upp och bete dig som folk.”
Det här var mig en dum bild, för den har ju ingenting med luckan att göra.
Det bär mig emot att erkänna, men understundom känner jag att luckorna är för svåra.
Det bär mig emot att erkänna, men understundom känner jag att luckorna är för lätta.
Det bär mig emot att erkänna, men understundom känner jag att mina julkalenderfacit är för korta.
Men aldrig i livet att jag tycker att mina julkalenderfacit är för långa!
Nu ska vi se här. Egentligen borde jag lägga alla kommentarer i plommonstopet och dra upp några – vilka som helst – för alla hade nog rätt idag, Men och alla kunde lämna både förvirrande och förtydligande ledtrådar.
Zkop fick snyggt med alfabetstemat i luckan:
– Aha! Som en hök slår jag ner på dagens lucka, går igenom alfabetet och kommer fram till … öööh.
(HB:s insatser på tv och film fanns med i bokstavsordning – utom på bokstäverna w, x, z eftersom det inte finns några HB-filmer som handlar om t.ex. zebror och xylofoner. Än.)
PK:
– Jag blir genast misstänksam och anar ugglor i mossen. (För övrigt är min HB-gissning idag en av mina stora idoler inom sitt område. Fantastiskt duktig på det hen gör och i mitt tycke ganska underskattad.)
M:
– Idag är jag nog inte ute och cyklar utan tror minsann att min näsa nosar rätt.
Ett rödgråtet barn:
– Damen på bilden ser väldigt sjuklig ut tycker jag. Kanske behöver lite trolldryck?
Helena:
– HB facetimade långt innan smartphonen var uppfunnen.
Örjan:
– HB:s näsa – ibland långt som ett kryddredskap. Naturligt, med tanke på ”svärfars” nom de plume.
Smultronblomman:
– Bye Bye! Nu är det strax avgång till årets julfest.
Maplestream var jättemystisk: * [*=asterisk≈Asterix, som ju Bert-Åke Varg gjorde rösten till i filmerna.]
Vem är denna underbara stjärna då?
Birgitta Andersson (f. 1933) är förvisso inte en litterär gigant eller ens känd för några speciellt publicerade bokstäver – men hejsan, vilket komiskt geni med supertalang för pausering och dynamik! Och vilken rasande tur att hon var född när hon var, eftersom både Knäppupp och AB Svenska Ord var i full gång under hennes mest aktiva decennier, t.ex. med
”Gula hund”, 1964
”Att angöra en brygga”, 1965
”Spader, Madame!”, 1969
”Äppelkriget”, 1971.
Hennes ”Teskedsgumman” var adventskalendern i tv redan 1967, men det minns inte mitt treåriga jag – jag fick helt enkelt njuta av tv-serien 1973 (gjord i färg, men vi hade bara svart-vit tv) och när den gamla från 1967 sändes i repris när jag var tolv år.
– Göta Petter! Nu ble ja liten som enna tesked igen! fanns inte i manus och heller inte i Alf Prøysens bok, för den repliken hittade Birgitta Andersson på.
Birgitta Anderssons liv är långt (tänk att nästa år blir hon 90!) och brokigt och faktiskt inte alls kantat av skandaler eller braskande rubriker. Hon växte upp i byn Halvfara (mellan Mariestad och Götene), där pappan (som dock inte var hennes biologiska far, visade det sig) hade lanthandel och bensinmack. Det roligaste var när Frälsningsarméns ambulerande orkester kom på besök, för då fick lilla Birgitta en ny klänning och en glass – och hon insåg då att hon ville stå på scen för att ha råd med ännu fler klänningar och glassar.
Hon kom inte in på någon teaterutbildning, men trarajdiraaaaaa (läs ordet med Birgitta Anderssonsk röst). så ordnade allt sig ändå. Tack och lov – annars hade vi inte fått se Hedvigs tv-telefon i ”Från a till ö” eller Tova-Daisy i ”Trolltider”!
Jag har letat och letat och letat och suckat, stånkat samt svurit över allt som INTE finns att se i hennes digra katalog. Just nu finns dock dessa nedanstående guldkorn i alla fall på SVTplay … men bland dem finns inte min favoritsketch. (Och nej, underligt nog är det inte ”Pitt!”.)
Favoriten (som jag har nämnt förut) är från 1963, där Birgitta Andersson i rollen som Milda Münning blir uppbjuden till dans av en massa karlar. De spelas av Lasse Ekborg, Hasse & Tage samt Svante Thuresson – och jag tror att Carl-Gustaf Lindstedt (som ju var hennes make i Teskedsgumman) också är med. Milda-Münning vill inte dansa och tackar därför nej till uppbjudningarna med allt galnare repliker, t.ex.:
– Dansa? Nakna? Här på bordet? NU? Nej, vet ni vaaad!
Den har funnits på Youtube, men är borttagen av upphovsrättsliga skäl. (Upphovsrätten tar helt enkelt inte hänsyn till mina behov.)
Så har vi ju ”Husmors filmer” med Birgitta Andersson som värdinna. Det är bioreklam som sägs vara faktainriktad, men som ändå är reklamig. Dessa oerhört populära filmer visades gratis på bio på dagtid – och nog hade jag sprungit där om jag hade fått se Birgitta Andersson äta choklad, klippa filmremsor, suga på Emser och bara i största allmänhet finnas till.
Inledningen ser ut så här – och jag ber om ursäkt, kära Filmarkivet, att jag har fulfilmat skärmen för att få visa er detta. (Det är främst de 17 första sekunderna som jag älskar.)
I ett annat klipp önskar sig Birgitta en VDN-märkning på män, och än en gång har jag fulfimat inledningen! (Se hela klippet här: det börjar efter 34 minuter.)
I en liten sketch talar Birgitta Andersson på ett förtjusande sätt i telefon med någon som heter Lotten, men den som har lagt upp filmsnutten har satt helt fel rubrik på den. (Precis som när man idag i DN har en avdelning som kallas ”kåseri”, men där föregår slutpoäng och innehåll genom att vara övertydlig i rubriken och dessutom ha en avslöjande ingress.)
Men här har vi ju ett reklamklipp som ligger ute till allmän beskådan!
”En torftig visa” från 1963 måste man lyssna på då och då. Jo, det måste man faktiskt. Tänk på konstpauserna och suckarna samt volymkontrollen.
Men nu höll jag ju helt på att glömma – en gång 2014, när var jag på galapremiär, stod jag blott en meter från Birgitta Andersson och Gösta Ekman!
De fnittrade och pratade i snälltågsfart, och där stod jag med min stora kamera och försökte vara diskret.Jag kan inte se mig mätt på henne! Kolla, nä, nu vill jag nästan börja röka också! (Ur ”Att angöra en brygga”.)
Under hela detta facits tillblivelse har jag funderat på om det finns någon svensk artist eller skådespelare eller nåt annat som jag njuter av lika mycket som jag njuter av Birgitta Andersson. Hennes svärfar Kar de Mumma dyrkade jag i många år, men idag …? Mjäh.
Den här bilden är från inspelningen av ”Att angöra en brygga”, och det är därför säkerhetsanordningarna syns: några filtar under Hatte och Birgitta …
Nänu! Plommonstopsdags! Upp å hoppa, giv vakt och så vidare! Jag drar en lapp som det står … Mamsen på!
Bye-Bye! (Som faktiskt är Birgittas officiella efternamn som gift.)
Vad kul – idag har vi en mini-embryo på besök!
på a svarvar vi en juleljusstake
på b svarvar vi en smörkråskniv att smöra kråset med eftersom nu lakcrar det på ordenteligt
Nu är det nedförsbacke mot julafton! Luslina vann lucka 15:s osynliga (grrrr) tischa inne på facitavdelningen, medan alla andra i båset tindrade med ögonen och var precis hur förtjusande som helst!
Lucka 17
Att angöra ett brott i paradiset à la Cluedo är inte lätt när man har press på sig … men jag måste försöka.
[papperet sätts i skrivmaskinen]
”Den store amatören slog in en nolla för mycket, varefter Fredriksson fick fly sin fabrik och som en liten gumma gömma sig som gäst i sitt eget hus – huset i världens mitt, häpnadsväckande på sitt eget sätt i rök och dans.”
– Nej. [papperet dras ur skrivmaskinen och knölas ihop] På’t igen.
”Den gamle julskötaren i Kristoffers hus påminde lite om Kajsa kavat när han helt oblygt på luciafesten – med mord i blick – plötsligt ville diskutera ´Niklas och Figuren´ från 1971. Olssons – det mest omaka par man kan tänka sig – ansåg inte att det fanns anledning till oro, men valde ändå att nämna Picassos äventyr som en av anledningarna till den där Quinzes Robin Hood-inställning vad gäller sängkammartjuvens svenska bilder, som enligt alla …”
– Vilket snömos. Jag får spader! [papperet dras än en gång ur skrivmaskinen och knölas ihop]
Men … att ge upp finns inte på kartan.
[ett nytt papper sätts i skrivmaskinen]
Jag kan inte. Teskeden skramlar mot koppen och jag ångrar än en gång min ungdomliga längtan efter att komma upp mig i smöret. Vad är det för fel på min årsmodell? undrar jag där sitter och kämpar mot klockan och refuseringarna. Tiden när man kunde ta ett välbetalt knäck i en Åsa-Nissefilm för att kunna betala räkningarna och kunna köpa i alla fall ägg och äpplen, är sedan länge förbi.
– Öööh. [papperet dras förstås ur skrivmaskinen igen, tomt på bokstäver, knölas ihop och slängs i papperskorgen]
Strunta i bilden idag! Jag bara pyntar luckan lite!
Jag är uppvuxen med HB, men kände inte alls till verken, levernet, kontroverserna eller cigaretterna förrän lååååångt senare.
När era beslöjade gissningar dyker upp med ledtrådar och finurliga formuleringar, sätter jag flaggor på dem i mejlprogrammet. Ibland för att jag fattar, ibland för att jag inte fattar och måste analysera. (Eller förstås bara för att Maplestream berättar att han har idrottslektion i basket.) Nyss kollade jag, och jag har tydligen markerat 100 %. Allihop. Varenda en.
Alltså kan ni alla klappa er lite på axeln och säga ”moahaha, jag har fått Lotten att skratta/rynka pannan/fnissa/tänka/morra”.
Zkop visste tidigt besked: – Grammatiken är medveten.
Hemul fick mig att skratta: – Väldigt bra googlingslucka idag, tycker jag. Man kan lära sig inte bara om landskapsmåleri utan även om kypertbindning och farsoter från Kina så här på morgonkvisten.
Och sedan satte Magganini tonen med alla akronymer! – Vaheterenuigen HD? BB? BC? Nävisstja HB var det man skulle leta efter.
Ökenråttan hängde på: Fniss fniss. BCBG är det du far efter, eller hur? Fast HB är väl inte precis nån representant för det?
Magganini: – Hehe ÖR, skulle man ha kunnat tänka sig ja, men det gjorde jag inte. BB var det, liksom HD. Och BC, men där kan man stoppa in ett et i mitten förr tydlighets skull.
Nina: – Släkting till den ökända R. B. G?
Örjan gav tips: – ESC är det korrekta.
Vovamomo tappade självförtroendet: – Jag har ett par alternativ. Men allt är väl fel, Bb och MJ eller LB.Men allting är väl fel.
Louise associerade till dockorna som vimlar i luckans rubrik: – På förekommen anledning julstädade jag i en gammal vrå och hittade några dockor av vax och av sågspån. Det var minsann inte igår – vilka favoriter!
Ingela hängde på: – Jag var väldigt fascinerad av den dansk/svenska dockan, den som Lucien också känner till. Jag minns exakt hur förtrollande den var och vilka lite småläskiga bilder den framkallade i sjuåringens huvud.
Hyttfogden klämde slutligen HB: – Ha haaa! Nu vet jag vem den där trista karln är! Och det stämmer ju. Något smårutigt finns med i bilden och alla djur ska ha sin chans.
Även Katt fattade: – Tog ett slag innan väskan, förlåt poupetten, nej jag menar galletten trillade ned. Det här var i alla fall INTE mannen som slutade röka.
Men dagens mest – för mig – förvånande kommentar serverade Karin: – Åhåhååå! Hej hopp i hatten! I met Lassie, minsann, eller HB, dårå. Sprang ihop med vederbörande i Strasbourg på 1980-talet. En ganska arg HB.
Va? BERÄTTA MER!
Men vem var det nu?
Typisk fransos, va? [CC]Serge Gainsbourg (född Lucien Ginsburg, 1928–91) var som sagt ingen kändis för mig … förrän jag plötsligt förstod. Han var ju Frankrikes Lasse Berghagen, Magnus Uggla och Clark Olofsson på en gång!
Under hela min uppväxt såg det musikmässigt ut så här eftersom mina föräldrar visste hur rullbandspelaren och grammofonen sköttes, och vi – jag, Broder Jakob och Orangeluvan – bara lyssnade och trallade:
På lördagarna spelades Beatles och Elvis.
På söndagarna spelades Vivaldi, Mozart, Beethoven och Bach
På vardagarna speldes vad som helst, men väldigt få låtar; samma artister återkom år efter år.
De två vardagslåtarna som gjorde störst intryck var den snabba, roliga Poupée de cire, poupée de son och den uuuuurtrista Je t’aime… moi non plus.
Ni måste helt enkelt ta på er lurarna eller låsa in er nånstans och lyssna nu. Och replikskiftet ”Je t’aime… moi non plus” är alltså skrivet med flit. (”Jag älskar dig … inte jag heller.”)
Stön-låten ovan, som jag fann helt meningslös (men som ideligen spelades hemma), gjorde Serge Gainsbourg först tillsammans med BB: Bregott Brigitte Bardot. Dock blev henne pojkvän galen av svartsjuka, så Serge spelade in en ny version med Jane Birkin istället. (Sedan gifte de två sig och fick en dotter: Charlotte.)
Alla diggare som inte var små barn som jag, förstod förstås vad som pågick i låten och varför den bannlystes – för hu så hemskt det är med associationer. (Läs gärna mer om hans låtar på Wikipedia, för han hade verkligen annorlunda idéer och konstnärlig skaparsmak.)
Och så rökte han en och annan cigg. (CC)
Poupée de cire, poupée de son är (håll i er nu) den låt som vann ESC (även kallad Europa-mellofinalen) 1965. Oh, som jag trallade denna låt så fort den dök upp. Fortfarande sitter texten som en smäck – den som handlar om en vaxdocka (en sån som finns på Madame Tussauds?), vars hjärta är inristat i sånger. Dockan undrar om hon är bra eller dålig eller bara en docka som ser livet i godisrosa. Till sig själv säger hon ”vad är det för mening?” och lovar att hon en dag ska leva utan att vara ”rädd för pojkarnas hetta”. Här är den!
När vi nu är inne på ESC, kommer jag att slösa massa facit-plats (tur att detta inte är en trycksak) på en annan av Serges finallåtar i ESC: Boum badaboum. Jag tycker verkligen att ni ska trycka på play och lyssna och analysera. Kolla, jag har till och med ansträngt mig och översatt franskan här nedan!
Boum badaboum boum boum
Boum badaboum boum boum Innan du spränger allt
Avant de faire tout sauter
Boum boum ge mig tid att älska
Laissez-moi le temps d’aimer
Badaboum lämna mig ännu vid liv
Laissez-moi encor la vie
Boum boum Minst tusen och en natt
Au moins mille et une nuits
Badaboum Boum badaboum boum boum
Boum badaboum boum boum lämna mig ännu vid liv
Laissez-moi encor la vie
Boum boum Minst tusen och en natt
Au moins mille et une nuits
Badaboum lämna mig tusen och en dagar
Laissez-moi mille et un jours
Boum boum före nedräkningen
Avant le compte à rebours
Badaboum Boum badaboum boum boum
Boum badaboum boum boum Om mina dagar är räknade
Si mes jours me sont comptés
Boum boum vill jag inte bara älska
Je n’veux pas seulement aimer
Badaboum Om det finns andra paradis
S’il est d’autres paradis
Boum boum vill jag även lära känna dem
Je veux les connaître aussi
Badaboum Boum badaboum boum boum
Boum badaboum boum boum Om det finns andra paradis
S’il est d’autres paradis
Boum boum vill jag även lära känna dem
Je veux les connaître aussi
Badaboum När jag har provat allt
Quand j’aurai tout essayé
Boum boum kommer jag att gå utan ånger
Je partirai sans regret
Badaboum Boum badaboum boum boum
Boum badaboum boum boum låt mig leva lite
Laissez-moi vivre un peu innan jag tar mig själv av daga
Avant d’me faire la peau
Boum badaboum boum boum
Boum badaboum boum boum
Min analys är halvfärdig:
Galet. Intressant. Vågat. Modernt. Konstigt. Bang, en boomerang.
Ni kanske vill lyssna på Serge Gainsbourgs bidragWhite and Black Blues i ESC 1990 också? Klicka i så fall här! Ni kanske även vill stålsätta er och titta på en samling av hans mer skandalösa framträdanden i tv? Se till att ha någon att hålla i handen och kolla här.
Ni som inte har kraft att kolla på alla hans stolleprov i klippet ovan, ska veta att folk som skapar skandaler eller rubriker i Sverige är en västanfläkt jämfört med Serge Gainsbourg. Han må ha skrivit otalet låtar och haft ett oerhört stort inflytande på popmusikens utveckling, men satan i gatan vad han var kontroversiell. Hur kan man vilja vara så himla … eh, störig … att man skriver om incestuös kärlek till sin dotter Charlotte – en låt som dessutom spelades in tillsammans med dottern? Jaja, det var ju andra tider förstås – konstnärer hade större frihet dåförtiden och det verkar (idag) som om dottern inte tyckte illa vara. (Håller jag månne på att bli gammal och lättkränkt?)
Serge Gainsbourg dog tvärt, blott 62 år gammal, i en hjärtattack – säkerligen påskyndad av ett inte helt sunt leverne. Hans grav är mycket omhuldad och välbesökt.
Jag är inte mycket för att påta i trädgården eller anlägga rabatter, men hörni … såhär får min gravsten gärna se ut.
Har vi någon som är sugen på en ännu (!!!) osynlig tischa? Jag har plommonstopet i knät, och jag rör med van hand om och … drar … Luslina!
Lucka 17 kommer i ottan på lördag morgon!
Oh dear, embryo måste ha åkt på semester – yo, boum badaboum boum.
I gårdagsbåset från Facitfabriken, visade det sig att jag helt hade missuppfattat graden av förståelse. Flera olyckliga båsister satt och frös uppe på läktarn hela luck-dagen – medan de andra sprang omkring nere på Julkalenderplanen och skrattade. Godiva och Christine fick varsin osynlig t-shirt som snart kommer att få en egen Mäster skräddare-saga.
Vi trampar vidare!
Lucka 15
POuMpéeIDOMPEEDOMPEE, poppig sång!
Bregott:
Jag älskar dig
Lucien:
Inte jag heller.
Bregott:
Goddag yxskaft, min älskade. Säg nåt vackert istället.
Lucien:
Jag kommer och jag går
som en våg
Bregott:
Åh min älskade, det rimmar inte ens, nu tar jag över poesin. Lyssna.
Du är vågen
Jag är en öde ö
Du går, du kommer och du går
Åh ja, jag älskar dig
Lucien:
Inte jag heller.
Bregott:
Åh min älskade, vad du är andfådd. Sscchh, jag fortsätter:
Du går, du kommer och du går
Inuti mig
Och jag följer med dig
Lucien:
Pratar du nu om fysisk kärlek nu? Jag drar mig i så fall tillbaka och …
Bregott:
Nej! Kom! Nu! Oj, nu blev jag också andfådd.
Lucien:
Det kan väl inte jag rå för.
Nämen, vad är det här för en färglös och onödig bild?
Den elfte luckan fick sin HB-lösning, Niklas fick en dubbeltröja och donerade den till embryo, som därefter höll ett ystert tacktal. Ibland vill man ju bara stanna kvar i dåtiden – till exempel hänga kvar i en gammal facitlucka.
Men vi går vidare. Och i den här (jag beklagar verkligen) finns faktiskt fler villospår än ledtrådar.
Lucka 13
Men en onödig bild ska vi ha ändå! Bara som pynt kanske?
Översättarhelenas (hon som är på Nobelmiddagar numera) allvetande kalenderroll har nog tagits över av duon Flygbengan och zkop (med gement z), medan läktarn som idag inledningsvis var full (av särskilt PK), långsamt tömdes ju längre dagen led.
Ytterligheterna som klev in i båset på förmiddagen, var dessa: 1.PK: – Jag blev så förvirrad av denna lucka att jag inte vet om jag hittar upp på läktaren ens. 2a.hakke:
– Jag har en halvintelligent gissning […] bröderna Karlsson […] 2b.Flygbengan: – Jag tycker att hakkes gissning verkar helintelligent.
Parentes!
(När jag ska publicera era gissningar här, drabbas jag alltid av vånda och ånger eftersom jag måste välja några här och där. Förtvivla icke, ni onämnda – ni har lika stora röda flaggor i kanten som de andra!)
CtLDPT kan sina Ebba Grön-medlemmar: – Jag är inte basist, men … eller jo det är jag ju faktiskt, men det kan man ju inte säga i det här landet
Brid kommenterade embryos ledtråd (se längst ner i dagens facit):
– Jag tar fasta på jordgrubblarsmarmeladen och placerar mig på läktaren.
Raskolnikov och Marmeladov. [CC]Rosman fick tillfälle att stolt sträcka på sig: – Äntligen fick man nytta av sina studier. Och då talar jag inte om min tråkiga ekonomexamen, ej heller om min master i miljöstyrning utan om mina militäranknutna studier i främmande språk och realia i kombination med tjock och go litteratur.
Även Mamsen vet hur tjocka HB:s böcker är: – Själv renoverar jag fasaden. Lägger tegelsten på tegelsten. Resultatet blir nästan brottsligt snyggt.
Hemul var på basketmatch (!), men kom tillbaka och mindes att … – … den där exkartografen, han var visst på smekmånad i mer än fyra år!
När embryo återvände och meddelade att ”morran har en ärtificiell diligens i köket som kan proppa proppkorn utan frisyrolja”, gick det åt pipsvängen för Magganini: – Jag tänkte skriva nåt om att man ska vara snäll, alltigenom snäll. Alla borde vara det. Men så kommer embryo och man skrattar omkull och tappar koncepterna i stället.
Och så måste vi ju alla få se Hannoias bidrag, som är en freudiansk ledtråd. Men nu till svaret! Giganten med tegelstenstjocka romaner är giganten bland giganter.
HB som 58-åring.
Fjodor Dostojevskij (1821–81). Jösses jävlar, om två år är jag lika gammal som han var när han dog. Och inte en enda tegelsten har jag klämt ur mig.
(Plötslig insikt. Tegelstenar is not my cup of tea. Jag vill ju bara skriva lättsamma blogginlägg och kalenderluckor.)
Tillbaka till HB nu! Livet var inte vid någon tidpunkt lätt för den unge Fjodor: barndomen var fylld av hemskheter, skäll, prygel, ovänlighet och en mor som dog när han var i tonåren. Och inte blev det bättre med tiden. Den svenska Wikipediaartikeln behöver en kärleksfull redigerarhand på samma sätt som Fjodor hade behövt lite vänliga puffar i rätt riktning:
”Faderns stränga fostran hade satt djupa spår i den unge mannen. År 1839 dog hans far.”
Jag vet inte hur det gick till förr i tiden när 24-åringar som Dostojevskij hann skriva manus, hitta en förläggare och sedan bli publicerade. Likadant var det med Harry Martinson, som gick till sjöss, blev luffare och skrev dikter som han vid 24 års ålder gav till ett bokförlag – och så var den karriären utstakad, klappad och klar. När Dostojevskij var 28 år deltog han i en socialistisk studiecirkel, blev arresterad, utsattes för en skenavrättning och blev skickad till Sibirien för fyra år i fångläger och sex år i landsförvisning. Därefter blev han en fri, om än noggrant övervakad, människa. Som skrev, skrev och skrev.
Här är Fjodor blott 40 år!
Dostojevskij blev i tur och ordning spelberoende, änkling, epileptiker, tjuv, make, kartograf, äktenskapsförbrytare och far … samt djupt beundrad. Att han fick en krater uppkallad efter sig på Merkurius (Dostojevskijkratern) är förstås helt självklart i sammanhanget.
Jag har blott lyckats läsa en hel Dostojevskij – ”Brott och straff” – men det var i min glada ungdom när jag behövde skryta om dylika tilltag. Ni som känner er lockade behöver inte ens besöka biblo, för väldigt mycket ligger öppet och fritt för läsning på nätet.
Apropå ”Vita nätter”, är det kanske faktiskt så att ni alla måste titta på den här scenen ur den helt orelaterade filmen med just detta namn. Steppdansören Gregory Hines och balettditon Michail Barysjnikov är helt fenomenala på var sitt vis.
Men nu några ord om AI – påfundet som tillverkade delar av (men sannerligen inte några av ledtrådarna) lucka 11. Jag har nämnt denna (skrämmande) uppfinning tidigare, men försöker att inte bli orolig för att min [obefintliga] karriär ska raseras.
Skrivrobotar började bli användbara runt 2015. (Människor som skriver som robotar har däremot funnits längre.) En textrobot är därmed datorprogrammet som genererar en text. (Det finns även för bilder.) Roligast är de som baseras på GPT-3 från Open AI – ett tok-Musk-relaterat, ideellt forskningsbolag. De har samlat in texter på engelska och liksom lärt sig hur texter brukar se ut. Alltså hur människor vanligtvis uttrycker sig i skrift. Nu funkar AI-chatten även okej på svenska, vilket jag fann när jag testade igår. Jag testade och skrev här en rubrik som jag tänkte skulle locka roboten att lägga ut texten. Så här svarade den:
”… det är inte riktigt att kalla någon för idiot” …
Det gick ju inte alls. Så jag testade en engelsk robot istället, samtidigt som jag passade på att stoppa in några fler ord och HB:s namn som krydda.
Titta på den rosa rutan längst ner: jag får inte skriva såna där ord som ”idiots”, ”demons” och ”die”, för då blir det error.
Jag skrev några andra, ganska mesiga frågor, fick några urmesiga svar och byggde sedan luckan på dem. AI:n har ju ingen hjärna, så den är lite klantig. Se här vad den skrev när jag frågade vad Ebba Grön är (eftersom en av medlemmarna gick under smeknamnet ”Fjodor”). Läs och förundras över både språkliga och faktamässiga fel.
Textautomaten kan alltså idag
skapa dialoger
redigera
manipulera texter
svamla och skriva ren rappakalja.
Ungefär som jag, dårå.
Men nu hej och hååå, är det dags för den sjätte dragningen som ger någon en osynlig tisha! (De är beställda! De kommer!) Jag har plommonstopet i knät, jag har lapparna på plats, oj vad många – tror inte att jag behöver ta ut en enda idag – och jag draaaar … (spänningen är inte alls olidlig för ni kan hoppa över allt dravel som jag häver ur mig här och gå direkt till det fetstilade namnet) … Niklas!
Några timmar senare:
OJ! Hm. Eh. Niklas vann ju en tröja häromdan bara, och eftersom man sällan kränger på sig två tröjor samtidigt kom han själv på den lysande idén att låta embryo ärva den ena! Alltså vinner embryo! (Att inte plommonstopet knorrade när jag gjorde fel är ju upprörande.)
Lucka 13 kommer i ottan på tisdag!
Vi kan kalla den här avdelningen för ”embryos understreckare”!
herregudrun farran du måste stjälpa mej det säjer jag nu
yo
jag grår under under den här kallelendern: ingen lukcra liknar den andra okcså är dom lika ordmögliga
vad irrar du om embryo det undrar jag nu: ser du inte att jag är uppdragen
yo
du är ju iallafall beläst okcså berest kan du inte gissla det undrar jag nu: hela lukcan är full av gråtor
nej nej jag har obsalut inte tid jag måste sågra till dom här jubelåsnorna till jubelrubban det säjer jag nu
yo
sträng dörren till snikcerbroa när du grår ut det säjer jag nu
takc för ingenting det säjer jag nu: pappskrälle
yo
då käkrar jag upp den här kallelendern till fruktrost det säjer jag; nyrostrad lukca med jordgrubblarsmarmelad det säjer jag nu
det låtrer grott det säjer jag nu
yo
Bonus!
När jag bad en AI tillverka ”basketball in an armchair, oil painting 19th century”, serverades jag på tre sekunder den här.
Jag kan verkligen rekommendera en läsning av både nionde luckan och kommentarerna i dess facit. Man lär sig massa och får njuta av kommentatorsbåsets smartness, som det ju heter på svenska. Pysseliten vann en tisha som ännu inte finns – fast det ordnar sig säkert.
Men nu måste vi ju kliva in i den ytterst förvirrande och nyskapande samt annorlunda elfte luckan. Vem handlar det här om, egentligen?
Lucka 11
Hur ska man kunna lista ut svaret i Lotten Bergmans litterära julkalender med gåtor?
Jag är ledsen, men jag kan inte ge dig ett exakt svar på det här eftersom jag är en AI och inte har tillgång till Lotten Bergmans julkalender med gåtor. För att kunna lösa de gåtor som finns i julkalendern måste du tänka kreativt och använda din logiska förståelse. Du kan också försöka att använda en bokstavsordning eller någon annan teknik för att hitta mönster eller ledtrådar i gåtorna. Det är viktigt att vara tålmodig och ha roligt medan du försöker lösa gåtorna.
Vad handlar idiotluckan 11 om?
Jag kan inte ge dig en exakt svar på det här eftersom jag är en AI-assistent och inte har tillgång till information om luckorna. Jag har ingen anledning att tro att alla elva var idioter, och det är inte riktigt att kalla någon för idiot. Det är viktigt att behandla andra med respekt, oavsett om vi håller med dem eller inte.
Vilka ledtrådar är viktigast idag?
Som jag nämnde tidigare kan jag inte ge dig ett exakt svar på det här eftersom jag inte har tillgång till Lotten Bergmans julkalender med gåtor. Det är svårt att säga vilka ledtrådar som är viktigast i en gåta, men eftersom Lotten Bergman inte skriver dystra och psykologiskt komplexa texter om till exempel sin svåra barndom, kan man bli misstänksam om hon plötsligt gör det. Handling och konsekvens är annars ett tema som kan leda dig rätt.
Vad ska jag skriva i min kommentar i julkalendern?
En AI-assistent som jag kan tyvärr bara chansa, men försök att läsa på och föra noggranna anteckningar om psykologiska skildringar från förr. Arma stackare och fattiga människor kunde då vara mycket hederliga och ärliga, men de blev ändå tjuvar. Med tanke på tidigare årgångar av julkalendern verkar det som om filosofi, politik och religion samt Orlando Bloom är lämpliga sökord.
Vad kommer det att stå i julkalenderns facit?
Jag är en AI-assistant och jag saknar information om detta facit, men Ebba Grön är ett bra svar. Ebba Grön var en svensk punkrockgrupp som bildades i Stockholm 1977. Gruppen var mycket populär på 1980-talet och hade hits som ”Staten och kapitalet” och ”Ryska posten”.
I konsekvensens namn borde dagens onödiga bild vara av AI skapad. Men det är den junte.
*
[*=asterisk≈Asterix, som ju Bert-Åke Varg gjorde rösten till i filmerna.]