Här kommer sensmoralen allra först!
Man bör inte ens lukta på glöggen strax innan man beställer flygbiljetter. För då kanske man väljer avgångar i den okristliga svinottan eller såpass sent att alla bussar och tåg har slutat gå. Kanske man även råkar betala extra för att kunna checka in TVÅ resväskor. Och det vet man ju, att om man får tillfälle att ha två väskor på flyget, ja då har man det. Och fyller dem gör man naturligtvis!
Något förvånade kan vi – Orangeluvan och jag – konstatera att missödena under resan var ytterst få och blott inbegrep ryckapåaxlarna-debacle. (Förutom sista dagen. Men jag återkommer till det.)
Den absolut enda planen vi hade var att bo tre nätter på hotell i London och sedan tre nätter på B&B strax norr om Brighton. I London rådde tunnelbanestrejk, som vi helt enkelt bara anpassade oss efter och gick och gick – eller åkte vilse med dubbeldäckare. Att vi hamnade i området Bloomsbury som ligger ett stenkast från British Museum fattade vi inte förrän vi plötsligt stod där och gapade.
Vi bodde i Cartwright Gardens, som är en svängd gata med f.d. bostäder som nu är hotell. Det som förr var tjänstefolkets domäner ”downstairs”, är nu matsalar där alla hotellgäster äter frukost.
Husen byggdes i början av 1800-talet och de smala trapporna var så smala och branta samt mattbeklädda att vi inte riktigt förstod hur man egentligen bodde där för mer än 200 år sedan. Jag menar, vi har ju sett både ”Forsytesagan” och ”Herrskap och tjänstefolk” och vet ju att herrskapet inte trippade omkring i smala trappor.
På bilden ovan var mitt fokus faktiskt inte de fina husen, utan de lila soppåsarna. För dessa finns överallt, överallt, öööööverallt!
Systemet med trottoarsoporna är fascinerande. Tydligen får man inte lägga ut sina säckar mer än 30 minuter innan den dagliga sopbilen kommer, men det är olika företag som plockar upp olika påsar och de har olika upphämtningstider – vilket innebär att det konstant ligger sopor överallt. Om man bryter mot 30-minutersregeln får man böter, men tydligen är det ingen som kollar att reglerna följs.
Och varför har man inte soptunnor som vi har inne på gårdarna eller närmare husen? För att de inte får plats: framför husen är får bara entrétrappan och nedgången till tjänstebostäderna plats och innergårdarna har ingen enkel passage till trottoaren. ”Men i de modernare områdena med nyare hus har man soptunnor!”
Tunnelbanestrejken påverkade oss inte nämnvärt eftersom den inte var 100-procentig. Vissa utvalda stationer var stängda, och då såg det ut så här.
Inne på British Museum såg vi förresten Rosettastenen!
När vi planlöst hade irrat runt på museet och fascinerats över hur husen i London ser ut, och hur gamla de är, och hur få bilar det faktiskt var på gatorna (och sopsäckarna!), gick vi hem till hotellet och delade en öl i sängarna, som vi besudlade med salt- och vinägerchips.
Dagens tips: bo på ett av hotellen i Cartwright Gardens eller nån annanstans i Bloomsbury, för det är ett oerhört trevligt område!
Lämna en kommentar