Gaaah. Bloggen har övertagits av Fjortonåringen och jag står maktlös med tappat lösenord och kan inte annat. Jo, förresten. Jag kan dricka öl och sitta vid sidan om och titta på. Julskål på er, grevar och baroner. Nu tar han över:
Hemlisbloggaren var alltså – som Anna och hennes fjortonåring listade ut – Lemony Snicket, författaren till de 13 böckerna om de föräldralösa barnen Baudelaire. Snicket inleder oftast de 13 kapitlen i varje bok med åsikter, minnen eller tankar ur sin egen synvinkel, eller så gör han som jag gjort själv: han avbryter berättelsen för att berätta något för läsaren. På baksidan av varje bok uppmanar författaren läsaren att absolut inte läsa boken, till exempel:
Dear Reader,
You are presumably looking at the back of this book, or the end of The End. The end of The End is the best place to begin the end, because if you read The End from the beginning of the beginning of The End to the end of the end of The End, you will arrive at the end of the end of your rope.
This book is the last in A Series of Unfortunate Events, and even if you braved the previous twelve volumes, you probably can’t stand such unpleasantries as a fearsome storm, a suspicious beverage, a herd of wild sheep, an enormous bird cage, and a truly haunting secret about the Baudelaire parents.
It has been my solemn occupation to complete the history of the Baudelaire orphans, and at last I am finished. You likely have some other occupation, so if I were you I would drop this book at once, so The End does not finish you.
With all due respect,
Lemony Snicket
Så vem är då Lemony Snicket? Det är en pseudonym för Daniel Handller, som är född 1970 men vill vara så hemlig som möjligt. Bilder på Danel publiceras sällan, och Lemony Snicket har alltid på sina bilder ryggen mot kameran.
Jag har sedan jag fyllde 13 läst alla 13 böckerna på antingen svenska eller engelska. (Ooooh, 13, det verkar vara ett mystiskt tal …) Mamma har inte läst dem, men jag tror att det skulle vara en läsglädje för alla – trots uppmaningarna på baksidestexten.
Nu ska jag ur en stövel i storlek 45 (morfars?) dra en vinnare … nej, förresten. Farmor förtjänar ett pris: Den Blyga vinner en t-shirt för sin eminenta gissning på MIG.
(Nu kräver mamma omlottning och rycker stöveln ur min hand och drar en lapp mot min vilja. Ok, Farmor får hederspris-t-shirten och MOSTER MJÖLGUMPA vinner lottpris-t-shirten.)
/Fjortonåringen
_________________
Jag (Lotten) talar igen. Puh. Såja. Back to normal. Eller inte alls. I morgon ska jag försöka gå över till Beta-blogger, vilket kommer att gå helt åt pepparn. Är skogen samma sak som pepparn?
Jomenvisst. Efter tio dagars kamp – som i en djungel utan machete – kom så äntligen tröjan fram. Idag får fem av vinnarna ett tjockt kuvert i brevlådan. Så fort de andra vinnarna hör av sig till mig med storleksrapport och adress får de också paket.
