Under många år skrev jag TJOHO och öppnade champagne för Nyordslistan här på bloggen och så berättade jag om vad jag tyckte. Jag såg mig som en ögonöppnare som satt i framkant och spred hajpad kunskap till de eventuellt intresserade.
Sedan visade det sig att alla ju blev alldeles otroligt fascinerade av Nyordslistan, och att tidningarna skrev spaltmeter om den. För två år sedan satt jag i tv och pratade om epadunk och en poet läste upp en dikt som han hade filat på i flera veckor, men som han i direktsändning sades ha kommit på under den lilla stund som vi satt i studion. Pfft.
Här satt jag mest och tänkte ”förbaskat, i den här vinkeln syns ju inte svärmors klänning från 1972”. (Den är av 100 % knastrig polyester och ni som hänger här på bloggen vet att jag brukar ha på mig den på julafton.)
Repristriangeln blinkar nu: här kommer bilder från några av mina tv-framträdanden.
Plötslig intervju på Centralen. Minns inte ens vad det handlade om!Något språkligt i ”Landet runt” … tror jag.En icke-debatt om niande i programmet ”Debatt”. Den föregicks av en ”debattartikel” om du/Ni, som heller inte framkallade nån vidare debatt. Alla håller egentligen med mig om att vi inte vill bli niade.
Så vad lär jag ut idag då? Jo, att alla nyordslistor sedan 1986 finns på Språkrådsavdelningen här, och att det är superduperintressant att läsa listorna från förr. Då skrev ingen tidning om dem – ingen! Kolla här hur det ser ut i tidningsarkiven på DN och SvD.
Ordet ”nyordslista” förekommer några gånger i SvD på 1980- och 1990-talen, men inte mer än lite inom parentes. Från 2012 är det braskande rubriker!DN sparkade däremot inte igång den stora Nyordslisterapporteringen förrän 2012.
Alla 32 nyord från 2024 finns här, men jag drar upp några av dem här nedan.
avokadoskanner – en apparat som visar hur mogen en avokado är, vilket ju måste vara bästa uppfinningen sedan spinning jenny.
demure, [demjooor] – anständig, måttfull … alltså vad tusan, det kommer från influeraren Jools Lebron, som sa att hon sminkade sig ”very demure, very mindful”. (Himmel och pannkaka vilket jädra dumt nyord.)
drakdrönare – allittererande, eldkastande flygfarkost (allitteration igen!) som används i krig.
Den sprutar ur sig brinnande metall! Bra ord, men hemsk företeelse.
grön gumma – tidigare ostraffad kvinna som anlitas av kriminella nätverk. (Gumman är alltså tonåring.)
Magdamoderat – borgerlig väljare som röstar på S (partiledare är just nu Magdalena Andersson).
quishing – bedrägeri med hjälp av qr-koder. Bovarna och banditerna klistrar över en qr-kod med en annan som leder till en sajt som vips, stjäl alla ens pengar. (Phishing säger man om t.ex. mejlbedrägerier och smishing är luriga sms.)
slop – AI-texter av låg kvalitet, som skulle kunna heta AI-slop, AI-skräp eller AI-sörja istället. Jag frågade Ola Karlsson på Språkrådet om det inte i framtiden borde stavas slopp, och han höll med mig: ”Med två p, i synnerhet i böjda former som sloppet/sloppen (vilket genus det nu blir).”
umarell – en gammal gubbe som spanar på byggen som vore det en teaterföreställning! De kan till och med erbjudas inhängnad sittplats för att få titta bekvämt! (I norra Italien pratar man emilianska, och där betyder umarel, ’liten man’.)
Man bör ju undvika främmande ord, om man har en relevant, inhemsk vokabulär att tillgå!
Sammanfattningsvis skulle jag vilja påstå att alla ABC-bokförfattare kommer att hoppa av lycka, klappa händerna och glädjas över att äntligen slippa fastna på quinna, quagga, quorn och quiz.
Tjuvar fokuserar på quishing och sabbar snabbt din swish, tjing!
Fotnot och korr-brasklapp: Mina händer skriver nyårslistan varje gång jag menar nyordslistan.
Ni vet hur det är – man vill bara sitta och mysa framför brasan i juletider. Men så dör kakelugnen. Och på julaftonen åkte ett barnbarn till akuten med klämskada från en anfallande bildörr. På juldagen var det blod på en 25-meterssträcka när det andra barnbarnet skar sig vådligt i handen på ett trasigt glas. Akuten igen! Men med tanke på att december månad sedan Julkalenderns begynnelse dessutom har bjudit på en bruten tå, brand på vinden, tre ryggskott och ett sprucket ögonbryn verkar allt vara helt normalt.
Hade detta scenario varit ett avsnitt av House, hade Hugh Laurie nu rynkat pannan och sagt:
– We’re missing something. People don’t just spontaneously hurt themselves unless they’re contestants on a bad reality show. It’s not lupus—it’s the house. Maybe there’s something wrong with it: warped floors, hidden mold causing dizziness, or a vengeful ghost of bad architectural design. Cameron, Chase, go to Gillbergavägen 113 A!
Klart man måste ha en idolbild på den fantastiske Dr House.
Som brukligt är, måste jag ju nämna Översättarhelenas DRT-misstanke under Julkalenderns fjärde år:
I år satte sig hakke som vanligt och funderade natten till juldagen. Rimmade gjorde han också!
Hjärnan skrynklas som ett russin Årets luckor var ett dussin Lärjungarnas trogna skara Också tolv förmodas vara
Lucka 1: Johannes
Lucka 3: Judas
Lucka 5: Filippus
Lucka 7: Paradiset
Lucka 9: Bartolomeus
Lucka 11: Daniel (och Faaan)
Lucka 13: Jakob
Lucka 15: Matteus
Lucka 17: Andreas
Lucka 19: Paula (?)
Lucka 21: St George
Lucka 23: Petrus
Här är min lista, som har legat som bokmärke i de fysiska böcker som har varit förlagor så att jag inte som 2022 helt sonika skulle tappa tråden.
Som ni ser fascinerades jag över att det fanns tre olika John-karaktärer i Förnuft och känsla. Hundra år av ensamhet är hopplös vad gäller namn (men underbar som bok ändå) och detsamma gäller allt av Dostojevskij och (tydligen) Game of Thrones. Jaja, man vill som författare visa att så funkar namn i verkliga livet och signalera vilka i persongalleriet som hör ihop och inte – men denna förvirring är inte alls bra för den förvirrade läsaren som heter Lotten.
DRT i någorlunda klartext!
1 Bartendern Johannes skakar lätt på huvudet …
3 Låttitel: ”The Wisdom of Judas’ Mask”…
5 Jag råkade höra talas derom av min gode vän Filippus …
7 Hemlisbloggaren Nina Simone (1933–2003) började spela piano …
9 Av Bartolomeus F. Surfeldt, The Daily Newspaper
11 John, John och John (väldigt svag ledtråd, på engelska å allt)
13 Och han måste heta Bronson i efternamn. Jakob Bronson? Tomas Bronson?
15 Är det? Vänta, titta på det där Matteus-skrivbordet.
17 Paula går emot sin mors oro …
19 Andreas skrattade och sa att procentuellt sett …
21 De tyckte att Mattias skulle få en chans …
23 Petrus var kvar, en kort, stadig koloss …
Tack, tusen miljoner tack för ert goda arbete i båset! Paket kommer farande vad det lider och om jag får spunk och blir galen, kommer jag att skicka ut ännu fler vinnarbrev!
Nu infinner sig ett lugn och möjligheten att somna före midnatt, men det känns lite vilset och tokigt. Precis när jag tänkte den tanken, hamnade jag av en ren slump på allra första DRT-facitet 2005, och se där: jag var vilsen redan då. (Länken till 2005 funkar även den ser överstruken ut.)
Stackars alla båsister som igår fick massa tid över att hetsa inför morgondagen (ergo idag) eftersom HB var lättfunnen och luckan lättlöst. Tänkte jag och åkte iväg för att rimma i radio. Eftersom rim uppmuntrades och hurrades just denna dag, öööööööste ni in rim i luckan!
TACK! Jag kan inte nog berömma er. Länken till båset med rimmen har ni här – för tänk en dag i trista februari när inget annat sker. DÅ! Då återvänder ni till rimstugan och känner att livsgnistan återvänder. Där finns långa rim från Ninja-Malins, Karins, embryos och Hyttis tangentbord och oerhört mycket att njuta av. Några krumsprång kommer här:
Helena
Färden går genom regn och dimma
Båsmor beordrat oss att rimma
Många verkar detta fatta
men jag måste bilen ratta!
Vägen i luckan tycks vara svår
Hoppas vi målet lättare når
Aku
Mycket stök och flängande åt båd öst och väst denna dag, dock knappast så långa resor som av HB:s slag.
Frukttomten
Citronen, en mystisk figur,
ringde P4 om HB med sin lur.
Kerstin o Lotten nappade på kroken,
det blev ett rim på bästa boken!
(fast det bara var C******* som var token)
[Förklaring: Citronen är Frukttomten som är den man som ringde in till radiostudion för att önska ett rim för ett paket med ”Ängeln på sjunde trappsteget”.
hakke
En fiffig ung man ifrån Kent
sa ”Nyss var det fjärde advent.
Jag fick sista ordet,
med staken på bordet
jag ropade – här var’e tänt!”
Niklas
I båset hos rimgurun Lotten
Med dussinet tishor i potten
Det gissas på franska
Och kanske på danska
När skånskan ju ligger i botten
Maplestream (gjorde Jossilurens glad)
Med sitt leverne kan hen inte kallas from
Efter slag och skallar är måhända hörseln lom
Vissa påstår att att det är en pirat
Jag vet, tillsammans med en båskamrat
Att HB är Orlando Bloom
HURRA!
En sån därn profilbild vill jag ha. Nästan lite Mona Lisa över honom, va? (Foto: Bonniers arkiv.)
Årets sista HB var Frans G. Bengtsson [franskɛbɛŋtsɔn] (1894–1954), en njursjuk schackspelare som egentligen inte alls skulle skriva en lång roman i två delar.
Nu tar vi allt i kronologisk ordning med lite kuriosa insprängt här och där!
Frans G. Bengtsson föddes 1894 och bodde på det medeltida godset Rössjöholm i nordvästra Skåne. Hur denna barndom präglade honom beskrev han sedan i Den lustgård som jag minns, vilket är en bok som jag inte minns. (Men jag läste på nu och vet att han blev kompis med tjurkalv som hette Pelle, som han tog med på promenader som om vore den en ovanligt stor pudel.)
Efter studentexamen åkte Frans till Lund för att plugga: historia, litteratur och filosofi. Han var dock en bedrövlig student som bara kom till föreläsningarna lite då och då. Så här uttrycker sig en skribent i SvD 1956:
När Frans var ungefär 22 år, drabbades han av en mystisk njursjukdom som tvingade honom att skjuta upp studierna och åka hem till Rössjöholm. Där var han i fem år (vad äääär detta för konstig sjukdom?), vilket han tydligen trivdes med; han tog bara hand om gårdens djur och läste poesi. När andan föll på, läste han egenhändigt skrivna sonetter för djuren – särskilt de kalvande korna.
När han blev frisk (jag måste verkligen läsa på om njursjukdomar), återvände han till Lund och tog en fil.kand. genom att bara tenta av allt som han lärde sig under de fem åren på gården. Sedan blev han omhuldad, omtyckt och omhändertagen av massa lärare och vänner samt andra spirande författarbegåvningar i Lund – såpass att han med strålande recensioner debuterade som poet med Tärningkast (inte Tärningskast) när han var 29 år. Han hyllades då för ”sin klassiska och otidsenliga poesi”, gav ut några essäsamlingar och blev känd för att vara rolig, bildad och för att ha en sällan skådad formuleringsförmåga.
Sedan hankade han sig fram med mindre och större skrivjobb – hela tiden omgiven av påhejare som kritiker och litteraturvetare och Lundaprofessorer. Det finns historier om hur han tog på sig stora översättningsjobb och sedan handlingsförlamades och vips, försvann hela förskottet … och det gör ju ingen glad.
Under 1930-talet kom han äntligen på grön kvist eftersom han översatte först Männen från Ness och sedan många andra verk av Eric Linklater (dock inte Det blåser på månen), men det var inte förrän 1941 som han blev superduperkändis när äventyrsromanen Röde Orm publicerades i två delar: Sjöfarare i västerled (1941) och Hemma och i österled (1945). Den blev en enormt stor succé och har översatts till drygt 20 språk, bearbetats på massa olika sätt – och till och med blivit seriealbum.
Ni som är intresserade av hur luckan tillverkades (sånt som jag faktiskt inte brukar berätta om), kan lägga pannan i djupa veck och läsa massa bokstäver på först två text-bilder och sedan en sida i serieboken.
Frans G. Bengtssons Röde Orm av Charlie Christensen (1999).
Frans G. Bengtsson arbetade mycket långsamt och omständligt och var så noggrann att 30 meningar var ungefär det han fick ihop under en dag. (Om han hade tillverkat denna Julkalender hade han nu hunnit fram till lucka 19 … år 2005, ungefär.)
Som ni ser i texten ovan är Frasse (nu lade jag verkligen bort titlarna) inte alls vän av den språkliga reform som ägde rum ungefär när han gav ut sina böcker. Om ni vill fastna rejält och inte få ett enda någe gjort på hela julafton, kan ni låta SVT:s uppläsning av hela Röde Orm gå i bakgrunden när ni manglar, trillar köttbullar och putsar skor. Den arkaiska svenskan, som vi idag inte alls är vana vid, vänjer man sig vid på nolltid.
Det är SÅ mysigt. Här sitter Sissela Kyle och läser. Sedan byter de av varandra, alla artister och skådespelare, och några är lite taffliga och stakar sig medan andra (hej Sissela) är fullblodsproffs. Det är komplett njutbart!!!
Och hur gick det med stackars Frans Gunnar Bengtsson då? Jo, han bröt benet på ett osedvanligt olämpligt sätt och dog, blott 60 år gammal, av komplikationerna. Men i SvD från nästan prick 70 år sedan (1954-12-20) står det att han avled av ”sjukdomen” och inte mer än så. Kuriosadetaljer från då levande kulturpersonligheter är superintressanta att läsa:
Bengtsson, Olle Holmberg och Heidenstam för länge, länge sedan.
Nämen nuuuuu, hörni! Nu ska jag dra den sista lappen ur hatten – men kanske kommer det fler ”vinnare” när jag har skrapat fram allt som ska skickas till er. Jag viker och tejpar och skriver adresser – men behöver mejl från alla som ska ha nåt!
Igår nämnde Helena att hon har gissat i båset sedan 2011 och ALDRIG blidkat plommonstopet. Det är ju helt förfärligt. (Är ni fler? Säg till!!!) Nu bestämmer jag att Helena får en bonustischa! Och lappen … lappen … lappen … rafsrafs … här står det … Eva-L!
DRT – den röda tråden – kan ni fundera på till nån gång den 25 december! Då kommer sist-facit! Uppdatering 26/12: DRT-facit!
Än en gång: stort tack för alla roliga och finurliga rim!
God jul! Idag den 23 december är det sista luckan för i år – imorrn på julafton (när ni är upptagna med att tindra ögonen och putsa svålen) kommer facit och sedan är det dags för DRT (den röda tråden), som i år är feruktansvärt lätt att se. När man ser den.
(Lucka 21 fick ännu ett väldigt bra kommentatorsbås i facit. Just sayin’.)
Lycka, nej lucka 23!
Dan-före-dan-rap
Jo, morsan var boss, hon höll tunga för tand,
hon styrde sitt hem, med en kraftig järnhand.
Torsten sa: ”Hon blir mjukare snart så de så”
men nej, den morsan var järnstark och rå.
Jojo.
Åtta kids, men sönerna drog nitlotten,
den äldste red en tjur, tömde ölen till botten.
Nästa föll i havet; stormen rev och slet,
liv och död, ja, det är allt man vet.
Sen kom Arne, grabben med drama deluxe,
två grannfruar, han fucka’ hux flux.
Männen kom hem, det blev bråk och gräl,
Arne blev skraj, och dog nog ihjäl.
Jojo.
Petrus var kvar, en kort, stadig koloss,
hjulbent och hård, som en volvokaross.
På skeppet en kung, han visste sin shit,
men hemma han röjde med dumma påhitt.
Han sa: ”Saltat fläsk är det jag vill ha,
julsteken hemma är bara blaha.”
Morsan väste: ”Vad snackar du för skit?
Du äter ju som hästen varendaste bit.”
Han sov som en björn, men klagade jämt,
och pigorna tog han till halmen bestämt.
Morsan skrek: ”Pigan blir stursk och inbilsk,
du borde gifta dig, sluta vara så pilsk!”
Jojo.
Men Petrus garvade: ”Kan du nu tiga,
på Irland finns damer som är som din piga.
Men ta hem en sån, ack o nej, nej
det blir slagsmål för alla vill ha mej.”
Morsan blev vild: ”Vad vill du? Ska jag bara dö?”
Petrus ryckte på axlarna, ”Då kan jag dig strö.
Jag ger inga råd, så du gör som du vill,
jag fixar med mitt, och chillar mitt chill.”
Jojo.
Ack ja. Jomenvisst. Självklart.
Facit till lucka 23 kommer nån gång efter midnatt när det är julafton bliven!
Gonatt kära bloggbåsvänner! Klockan är mittinatten och alla borde vi egentligen sova som gamla riddare i ett rimmat drama på ungefär en miljard rader. Men hur i hela friden tolkade ni luckan, som ju var som en karbonkopia av ett 700 år gammalt epos om … allt?
Karin
Såhär då: någon eller några som ger sig ut i världen för att hitta svar på något?
Thermo citerar listigt Karin Boye!
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd
– men det är vägen, som är mödan värd.
Helena
Om jag nu har hittat rätt så är verket verkligen ett pussel, som dessutom har lagts om många gånger med olika bitar. Och det påminner på ett intrikat vis om kalendern själv, även om det var tänkt att bli mycket längre. DRT: den där pilgrimsresan, vars mål har blivit ett världsarv.
Ardy
Det finns många badande kvinnor i historien.
Hemul
Nu har jag också hittat skomakaren. Fast kanske tillverkade han snarare gamla benvärmare?
Jååå.
Chaucer, målad av polaren Thomas Hoccleve 1412. Eller så var de faktiskt inte alls vänner. Men Hoccleve lovade på heder och samvete att Chaucer verkligen hade ett sånt därnt skägg.
HB var alltså den gamle stöten Geoffrey Chaucer (1343–1400), som är mest känd som författare till de obegripligt ambitiösa The Canterbury Tales. (Ni som inte har läst dem, pluggat vissa rim och skrivit ett gymnasiearbete om dem, hummar nu. Ni kliar er lite i skägget och säger ”mycket intressant”.) Familjenamnet Chaucer kommer från franskans chaucier, vilket tidigare antogs betyda ’skomakare’. Nyinkommen forskning visar att det snarare är en tillverkare av strumpor eller benkläder. Milsvid skillnad.
Chaucer var inte bara författare och poet, utan hade tid att valsa runt som en vindflöjel i några andra yrken, nämligen:
page och hovman hos Elizabeth de Burgh (säkert släkt med Chris de Burgh)
soldat under Hundraårskriget, där han blev tillfångatagen, men frigiven mot lösen
diplomat med uppdrag som tog honom till en mängd olika länder
tulltjänsteman i London, där han övervakade handeln och såg till att folk betalade tull
förman för kungliga byggprojekt som t.ex. di däringa småhyttorna Westminster Palace och St. George’s Chapel
skogvaktare i den kungliga skogen i North Petherton
parlamentsledamot, som representerade grevskapet Kent i det engelska parlamentet.
Och här går jag och knorrar över att jag ibland känner mig splittrad i min yrkesroll.
Chaucer skrev förresten på medelengelska (se nedan), vilket var ”folkets språk”, istället för latin eller franska. Som när Darin plötsligt sjunger på svenska och inte engelska, väl? Nu ska jag ge mig på ett nästintill omöjligt projekt: att berätta vad Canterbury Tales handlar om. Håll i er.
I prologen introducerar Chaucer en grupp om ungefär 30 pilgrimer som förbereder sig för en pilgrimsfärd. Berättaren är nog Chaucer själv, och han beskriver varje pilgrim i detalj och lyfter fram deras yrken, utseenden och personligheter. För att underhålla sig under resan föreslår någon en berättartävling: varje pilgrim ska berätta fyra historier. Pilgrimen som berättar den bästa historien ska sedan belönas med en gratis måltid.
Verket behandlar könsrelationer, religion och sexuell omoral inom det engelska samhället. Han kritiserar medlemmar av adeln, prästerskapet och bondeståndet, som ofta var i konflikt med varandra, och vågade göra det på ett frispråkigt sätt som man kanske inte kan föreställa sig idag … när tiderna är annorlunda …
[mutter, mutter]
Se där, så svårt var det ju inte. Hela klabbet finns på The Project Gutenberg och är så imponerande och svårförståeligt på en gång. Exempel vill ni kanske ha?
Här kommer de (tydligen) berömda inledningsraderna (som jag inte alls kunde):
Whan that Aprille with his shoures sote
The droghte of Marche hath perced to the rote,
And bathed every veyne in swich licour,
Of which vertu engendred is the flour;
Whan Zephirus eek with his swete breeth
Inspired hath in every holt and heeth
The tendre croppes, and the yonge sonne
Hath in the Ram his halfe cours y-ronne,
[…]
Det blir på modern engelska ungefär:
When April with its sweet showers has ended
The drought of March and pierced the root, well tended,
And bathed each vein with life in such a way,
It brings forth flowers on a bright spring day;
When Zephyr too with his sweet breath inspires
Fresh buds in woods and fields, and daylight tires
As the young sun in Aries makes its way,
Completing half its course in early May;
[…]
På svenska låter det enligt översättaren Harald Jernström så här:
När blid april med sina ljumma regn
har tagit marstorr jord uti sitt hägn”
och badat varje rottråd i den fukt
som skänker liv och skapar korn och frukt
och när Zephirus med sin andedräkt
i alla hult, på varje hed har väckt
de späda skott när solen, dagens drot,
vädurens hus till hälften genomgått
[…]
Hmmmm. Hm. Jahaja. Harrrkl.
Texten i lucka 21 var en förvrängd version av en liten bit ur The Canterbury Tales – den som heter ”The Wife of Bath”. (Nej, Bath har varken med badkar eller badhus att göra.) Den handlar om att kvinnan har rätt att vara självständig!
Se här videon som handlar om stycket.
Storyn är (om ni inte orkar kolla på filmen) att en riddare begår ett övergrepp mot en ung kvinna, och sedan benådas om han kan komma på något som alla kvinnor önskar sig. (Spoiler: han kommer på att de vill få vara självständiga.) På Chaucer-engelska beskrivs handlingen så här:
”He saugh a mayde walkynge hym biforn,
Of which mayde anon, maugree hir heed,
By verray force, he rafte hire maydenhed.”
Översatt till modern engelska kan det se ut så här:
”He saw a maiden walking ahead of him,
And despite all she said,
By very force, he took her maidenhead.”
På modern svenska kan detta tolkas som:
”Han såg en ung kvinna gå framför honom,
Och trots hennes motstånd,
Tog han hennes oskuld med våld.”
Men sedan förvrängdes allt till en julkalenderlucka som istället handlade om barn och hur föräldrar ska hantera dem. Så tokigt!
Nä, hörni, nu avslutar vi med luckdragning och några embryorader! Plommonstopet, komsi komsi … vem har vi väl här … hejsan Ökenråttan – som för statistik över lyckade gissningar!
Sista luckan kommer på måndag morgon!
Här kommer embryos brädgårdstomte!
farran stormrar in med brädgårdstomten i högsta hugg
herr räka jag har funnit den
okcså morran kommrer ut ur kröket med en brudkavel i högsta hugg okcså mjöl i hela frityren
julen är gräddad det julblar jag nu
yo
men var var den det undrar jag nu
han hade grått okcså glömt sej under skrottkärran det säjer jag nu
yo
men nu ska han tvagras okcså lagras tills julgrannen är på plast okcså då ska han strå på sin herdeplast
som vaneligt det säjer jag nu yo
okcså jag ska kroka grisgrynsgröt okcså strälla fram en liten kål åt honom
då blir det en rikctigt grod jul igår igen det säjer jag nu
Inte vet jag hur det har gått till, men kommentatorsbåsen till facitluckorna är jätteintressanta. Man kan hänga där hela dagarna! Plommonstopet ansåg att Hyttfogden behövde en tröja efter lucka 19, och det får man ju hålla med om.
Lucka 21! Den näst sista!
Det viktigaste är berättelserna!
För inte alls länge sedan, närmare bestämt förra veckan, begick en jädra man som heter Mattias ett fruktansvärt brott: han lurade ett litet barn att tomten finns på riktigt. Kungen dömde honom naturligtvis till döden för denna gärning, men drottningen och de andra kvinnorna som bodde på slottet bad om nåd å hans vägnar. De tyckte att Mattias skulle få en chans att sona sitt brott. Okejrå, sa kungen och bestämde:
– Om du kan svara på frågan ”Vad är det som barn mest av allt önskar?” så ska ditt liv skonas.
Så enkelt! tänkte Mattias och som vore det en pilgrimsfärd, reste han sedan till landets alla förskolor. Men … alla barn svarade olika. De ville ha högre veckopeng, prinsessklänningar, en lillasyster och massa annat. (Precis som i Sven Melander-sketchen.) När han hade gett upp och var på väg tillbaka till slottet, mötte Mattias en relativt uppkäftig liten unge i skogen. De talades vid en stund, och barnet svarade slutligen så här på frågan:
– Barn vill allra helst ha makt över sina föräldrar och bestämma över sitt eget liv!
Eftersom det var rätt svar, benådades Mattias vid hemkomsten av kungen. Men den ohängde ungen krävde nu att bli adopterad!
Av Mattias!
Så blev det, och därefter hände jättemycket som på något absurt sätt förvandlade barnet till en god och vacker människa.
Historien fortsatte på ett förtjusande sätt i en halv evighet och banne mig hittade Mattias till slut en hustru också. I badhuset!
Sensmoralen i denna historia är svår att överblicka (eftersom jag har hoppat över otroligt mycket), men vi kan lugnt konstatera att mänskligheten är mångfacetterad, bristfällig och komplex. Det är ju när vi förstår varandra som vi kan närma oss sanningen och rättvisan. Men det allra, allra viktigaste är att vi fortsätter berätta sedelärande historier – för hur ska vi annars förstå varandra?
Näää. Bild igen. Obegripligt att det fortsätter att komma sådana här intetsägande bilder!
Facit till lucka 21 kommer nån gång efter midnatt, eller kanske på söndag morgon eftersom vissa av oss måste ut och rulla hatt på lördagskvällen!
Ja jösses kalaskatastrof vilken röra det blev i kommentatorsbåset! Jag fattade verkligen inte ett enda någe! Båsmedlemmarna sövdes för operationer och vaknade upp ur narkos och läste luckan mellan sjukhusvarven och … vad betydde alla ledtrådar? Jag kände mig så här:
(pigga?) kristina Förstår att ni strösslar med lettrådar – tack! Tyvärr rinner de av mig som vatten av en gås.
Jag är inte helt säker på att lettrådarna så tidigt på dagen verkligen var lettrådar. Eller så förstod jag … men … sedan försvann jag ut på dåligheter med kolleger på MDU, och när jag kom tillbaka hade vissa farit omkring som en jojo:
Maplestream 20.02
Då gissar jag också på den där jag som skrev att det var hen (jag). Masar mig upp på läktaren igen, där är det ett jädra drag!
Maplestream 21.04
Går omedelbums ner på spelplanen igen.
(Det är jätteroligt för mig att läsa!) Andra visste besked, men var bortitok fel:
Örjan Vi har ju en poetisk gigant, som ofta blivit tonsatt och sjungen.
Hemul Mina gogglingar kom till en gammal träpelare, men han pluggade väl åtminstone en förti år tidigare än HB?
hakke En av mina gogglingar ledde till två sidor – ett seniorkollo och ett sprintmästerskap i kanot. HB måste därmed vara Gert Fredriksson.
Niklas Jag tar tillbaks allt jag tidigare skrivit och påstår något helt annat som inte har ett dugg med Ivar Lo att göra. Maken till dum gissning har man väl aldrig läst. HB har ingen namne i Eskilstuna men väl i LYstad och Linköping.
Jossilurens Är det en slump att om jag googlar Andreas + Biggan, så blir resultatet basket?
Jaaa, Jossilurens! Eftersom jag vet att vi är några basketspelare i båset (hej Citronen och Maplesteam), så hade jag ju gärna sett en basketspelare i en litterär lucka. Men ack, de är få, de skrivande basketspelarna. (Kuriosa: den idrott med högst utbildningsnivå statistiskt sett är basket. Okej, hörni alla mina polare: upp till bevis.)
Här har vi svaret!
Boken ”Skrivliv” (SOM HALLÅÅÅÅÅ SAKNAR ETT JÄVLA BINDESTRECK!) skrevs alltså av HB som dagbok när hon var ung, men den redigerades och gavs ut av HB när hon var bra mycket äldre.
Hemlisbloggaren i lucka 19 är Gun-Britt Sundström (f. 1945), vars namn av någon QWERTY-anledning är jättesvårt att få till. Kolla nu när jag kör på i vanlig fart på tangentbordet:
Gn_britt <Sundström
Gnu-Birtt Snuström
Grn.Irt Surström
Hopplöst.
(Fortsättningsvis kommer jag att använda copy-paste i facitet. Gun-Britt SundströmGun-Britt SundströmGun-Britt SundströmGun-Britt SundströmGun-Britt SundströmGun-Britt SundströmGun-Britt SundströmGun-Britt SundströmGun-Britt Sundström.)
Här är mitt eget exemplar av ”Skrivliv” – med bindestrecket fixat. (Det var för övrigt denna bok som jag hämtade stilinspiration ur.)
Gun-Britt Sundström är inte bara ett namn som är svårt att knattra fram – jag måste säga att det även är svårt att komma ihåg. Å andra sidan är ju snarlika dubbelnamn som Per-Olov Enquist och Lena-Katarina Swanberg inte alls svåra att minnas, så jag vet inte alls varför jag har problem med Gun-Britt.
Jag letar alltid efter bilder på författarnas arbetsplats. Det enda man kan ana här, är dock att eluttaget sitter på en ovanlig nivå.
Här har vi alltså en ung tjej som debuterar 1966 med Student -64, som utbildade sig till journalist, och sedan rekryterades till Dagens Nyheters kultursida i början av 1970-talet, fortsatte till Stockholms-Tidningen 1981–83 och var styrelseledamot i Svenska språknämnden 1987–2002. Hon har gett ut både romaner och barnböcker, och orsaken att diverse personer samlades i lucktexten var hennes kanske mest berömda roman För Lydia (1973) – som bygger på Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. (Okej, Maken från 1976 är också känd.)
Gänget i dagbokstexten bestod av författare som har använt sig av Hjalmar Söderbergs alster när de har skrivit egna romaner. Wikipedias lista består av nio personer, där Bengan förekommer två gånger.
(Förklaring: Andreas var i min text Bengt Ohlsson, medan Ekis = Kerstin Ekman och Nisse = Åsa Nilsonne.)
Ack. Om det ändå hade varit ett versalt F i titeln.Såja.
Gun-Britt Sundström var dessutom ”stilistisk expert” (det är ju MITT yrke!) i Bibelkommissionen 1980–2000, och sedan 1990-talet har hon översatt av både barnböcker och skönlitteratur, bl.a. Cora Sandels Alberteböcker, Jane Austens Stolthet och fördom och Charlotte Brontës Jane Eyre. I flera intervjuer läser jag att det är översättningarna som ger henne störst glädje och tillfredsställelse.
– Om jag fick leva om mitt liv hade jag satsat på att bli översättare från början. Det är väldigt roligt. Att man sedan kan få betalt för det gör saken ännu bättre.
Well. Hm. Det är oerhört svårt att försörja sig som översättare – även om man är riktigt bra på’t. (Hej Översättarhelena!) Få lovord levereras och inga av beröm fyllda tidningsrecensioner får man heller. (NÄ, JA E INT’ BITTER.)
Gun-Britt har däremot fått mängder av priser, stipendier och utmärkelser för sina romaner, som t.ex. Helgapriset (2019) för ”språklig lyhördhet, självironi, galghumor och skärpa”. Hon var också en av ”Nobelkommitténs externa ledamöter” 2018–19, vilket slutade i ett surt avsked där hon listade olika anledningar till sitt avhopp. De två sista punkterna löd:
• De externa ledamöternas roll har förskjutits från att delta i sekretessbelagda litteratursamtal till att vara en länk mellan Akademien och allmänheten. Så såg inte den uppgift ut som jag åtog mig för ett år sedan.
• Tävlingar och priser får för stor uppmärksamhet i medierna på bekostnad av allting annat i kulturvärlden som skulle förtjäna utrymme. Det har jag alltid ansett men tycks tillfälligt ha glömt bort det, trots att utvecklingen har skenat i den riktningen under de decennier jag har varit i branschen.
Jag citerar henne för att visa att hon dels tar bladet från munnen och är frispråkig när andra är rädda för att förlora sin försörjning/status/författarframtid, dels för att hon skriver så enkelt och rakt på.
Det intressantaste med Gnubb-it Snund… förbaskat … Diskussionen om Gun-Britt Sundströms böcker är intressant, för den domineras av vad som är sant och inte. Hon utgår ofta från sina dagböcker när hon skriver, men stryker och ändrar och hittar på så att det blir läsvärt och intressant – så varför ska man då diskutera sanningshalten? Det är ett himla tjafs (ja, jag är lite arg) om romaner som ”tar sig friheter” att vara fantasifulla. Böckerna har ju stämpeln roman! När Jan Guillou gav ut romanen Ondskan (som byggde på hans egna erfarenheter) blev lille Jans mamma ilsken och sade upp bekantskapen samt gjorde honom arvlös (det drabbade i alla fall ingen fattig) för att sonen hade haft mage att både överdriva och underdriva.
– Det var ju en ROMAN! sa jag uppbragt till Jans försvar.
(Men han hörde mig inte. Och det var 2003, så jag hade ingen blogg att berätta för.)
Gun-Britt Sundström 2019.
Jahaja! Då har vi klarat oss ända till näst-näst sista luckan 2024. Och jag har börjat packa paket till er som är dragna ur hatten! (Det var verkligen på tiden.) Idag drar jag en låååång lapp: Hyttfogden!
Lucka 21 kommer i ottan på lördag, när jag hoppas att ni alla tar det lugnt och hänger i bloggbåset – inte behöver ni hasta iväg på julklappsjakt! Ge bort handskrivna lappar med ”en brakmiddag” eller ”tio isydda knappar” eller kanske ”en full tank bensin”.
Oj, vad kul vi har haft det i lucka 17 och dess facit. Nu går det väl åt pipsvängen, kantänka. Och inga paket har jag skickat till gårdagsvinnaren Marianne eller er andra … Men det kommer!
Lucka 19!
Den 19 december
Åkte till stugan igår och filade på mina välkomstord innan alla kom. Nöjde mig med detta:
”Lat hand gör fattig man, flitig hand gör rik.” När ett helt liv sammanfattas i ett cv eller på en Wikipediasida, ser allt så målmedvetet ut, som om karriären följde en logisk linje. Så är det bevisligen inte. Vi irrar än hit, än dit. Idag är vi samlade här för att vi har blivit anklagade för att vara lata i vårt skrivande. Kalkera, kopiera och härma säger de – men inget kunde vara mer fel! Håller ni med mig?
Alla höll med mig. Andreas skrattade och sa att procentuellt sett borde han vara dubbelt så lat som vi andra. Nisse sa inte så mycket – rookiesar gör sällan det. Plötsligt kände jag hur gammal jag är i just detta sammanhang, men försökte vifta bort de gamla vanliga tankarna. Denna åldersfixering som jag har lidit av hela livet kunde jag ju ha väntat med i alla fall i ett par decennier?
Maken till dumheter! Jag är ju inte ens äldst!
Apropå det. Ekis tog mot slutet till orda, och om jag förstod rätt var han lite osäker och blyg efter många år utanför ”dylika litterära sammankomster”. (Det märktes i så fall inte alls.) Han berömde omgivningarna och höll med mig om att man här kan hålla koll på årstiderna bättre än i stan.
Rödvinet flödade efter mötets avslutande, och vi släppte oron över den där påstådda lättjan. Vi ansåg oss lite förmätet vara genier och världsförbättrare, och när Biggan påpekade att vi borde skapa lite mer julstämning stämde alla upp i ”O helga natt”.
Jag konstaterade lugnt att vi må vara genier och världsförbättrare, men sjunga kan vi inte.
Bildskrälle! Pah! Bah! Fnys!
Facit till lucka 19 kommer nån gång efter midnatt …
Ibland brukar jag ju helt lugnt bara konstatera att gissningarna i luckan spretade väldigt under dagen. Men nu måste jag tjoa:
– JÄDRAR VILKET SPRETIGT BÅS!!! SÅ ROLIGT! JAG MÅSTE SKRIVA ETT LÅNGT FACIT!
Kanske berodde det på att de flesta var överens om vad luckan innehöll, men att det ändå var helt oklart vad svaret var.
Hemul
Men vem är HB då då? Den som gillade Lilla O eller den som inte ville ges ut mer?
Magganini
Men, just det, nu igen. Vilken av skaparna gäller det nu då?
Ökenråttan
Det var väl han Per Olof som började det hela.
Nina
Jag tror luckan har anknytning till Dalsland. Eller Värmland.
Ardy
Filmen känns ju igen, men det är många låtar med i dansen. Finns det månne en version som är dansbandsmusikal?
Citronen tyckte att det var för enkelt:
Jag tror fortfarande på en glitch, luckan är skev.
Jossilurens [läs resten här]
Ok, låt mig presentera en alternativ lösning. Det här är ju en solklar omskrivning av filmen Sista natten med gänget, från 1973.
Dina
Om (stort om) det är så, så passar dagens datum bra.
Hyttfogden sammanfattade:
HB skrev boken och gick i landsflykt till DDR tror jag. Han ä dö!
HB (ev) som gjorde filmen ä också dö.
HuvudBrollsinnehavarn han ä också dö
HuvudBrollsinnehavarinnan ho ä dö ho mä
Jag tror att di alla andra sôm va mä å gjord´et också ä döa
Körkherrn likaså och storboen.
Så nu vet ni dä.
Och ôm ja nu trott rätt på dagens HB å di sôm va mä så lever di i alla fall kvar på näte.
PK var SÅÅÅÅ rolig:
Om jag gissar rätt så är Isabella en bra ledtråd.
(pigga?) kristina
Tänk att vinna en traktor!
Kråkan
Jag blir alldeles Matt. Arne och Arnes son fick Göra filmen. Carl-Gustaf och Arne från revyscenen och Åsa-Nisse var med. Och härifrån Vänerns västra strand kom idén. Idag passar allt så in i vassen bra.
Här kommer vassen!
Dagens HB var … ja … inte vet jag! Men här kommer några alternativa lösningar!
Hela filmenHon dansade en sommar. Den hade premiär den 17 december (just det) 1951, och fick Guldbjörnen (Berlins filmfestival) – och enligt de flesta källor var den startskottet till den världsberömda ”svenska synden”. Andra källor (t.ex. filmvetare) protesterar och säger nåja, den där riktiga synden började Sverige inte exportera förrän på 1960-talet.
Under inspelningen av ”Hon dansade en sommar”, där det är mannen längst till vänster som är Arne Mattsson.
Regissören Arne Mattsson (1919–1995), som regisserade mer än en film per år under hela karriären utan att egentligen lämna ett jättestort avtryck – förutom när det gäller just denna film. Men är han kanske bortglömd alldeles orättvist? Hasse Ekman, Ingmar Bergman och Arne var jämgamla och gjorde karriär parallellt, men … nej, Arne må ha gjort en total succéfilm 1951, men så mycket här man inte av honom numera. (Ingmar Bergman fick manuset först, men tackade nej.)
Per Olof Ekström längst till höger, försvarande sin bok inför en arg kyrkoherde. (DN 7 maj 1952.)
Författaren (och lantbrukaren) Per Olof Ekström (1926–1981) Förutom skönlitteratur skrev han debattboken ”Mordet på modernäringen” (1969), där han kritiserade den svenska jordbrukspolitiken. När alla andra inblandade i filmatiseringen mottog priser världen över, såg produktionsbolaget till att Per Olof fick en ny traktor. När hans testamente lästes upp fick en förvånad skara höra att han förbjöd all återutgivning av böckerna.
Huvudrollsinnehavarna Ulla Jacobsson (1929–82) hann vara med i många, många svenska filmer innan hon blott efter några år flydde landet och blev teaterskådespelerska. Stockholms-Tidningens recensent Robin Hood skrev om Ulla (Paula i lucktexten) efter premiären den 17 dec: ”Hon är underbar, helt förtrollande. Hon gör en sådan där prestation, som en ung skådespelerska brukar kunna göra bara en gång i sitt liv – när ungdomsfriskheten och spontaniteten ännu finns kvar ofördärvad.” Folke Sundquist (1925–2009) måste ha varit Arne Mattssons favvo, för av de 14 filmer som listas på Folkes sida är 11 regisserade av Arne. En av de lite underligare är Bamse, vars synopsis lyder:
”Christer Berg omkommer i en bilolycka och hittas med en nallebjörn som heter Bamse. Hans son, som också heter Christer, upptäcker att Bamse tillhörde faderns älskarinna, Barbro Persson. De blir ett par.”
Om jag nu snabbt rabblar några av de mer kända Arne Mattsson-filmernas synopsis, kommer ni att se ett mönster.
Nattmara (länken går till SVTplay)
En kvinna kör nästan på en man som ligger på vägen. Hon stiger ur bilen för att se om han lever. Plötsligt attackerar han henne.
Maria på Kvarngården (sänds på SVTplay från 27/12)
Maria är anklagad för att ha mördat sin make Birger. I tillbakablickar berättar hon historien om hur hon mötte Birger och hamnade i hans familjs hem på Kvarngården.
Mördaren – en helt vanlig person
Några passagerare på ett tåg blir mördade. Vem är mördaren? Alla ombord är misstänkta. En av dem är en homosexuell narkoman.
När mörkret faller
Den unga Elisabeth besöker en äldre släkting, som är präst, och hans unga dotter. Hon ska fira en lugn och fridfull jul där, men på julaftonskvällen blir en affärsidkare brutalt mördad med en yxa.
Vita frun
Ett spöke som kallas Vita Frun anklagas för flertalet mord.
Farlig vår
Den unga prostituerade Gullan Svan mördas en natt. Polisen misstänker att mördaren är en student, eftersom hon hade många studenter som kunder.
Jag – som fortfarande trängtar efter att bli världsberömd skådespelerska – brukar ogint titta på filmer där skådespelarna inte kan agera utan säger sina repliker som vore de stelopererade i känsloregistret. I Hon dansade en sommar är det mesta imponerande bra. John Elfström (aka Åsa-Nisse) sköter sig och Stålfarfar (som ingen människa har tänkt på sedan 1987) dyker upp som sjukhuspatient och Gunilla Pontén är underskönt vacker under de första minuterna av filmen. Såpass vacker att jag måste klämma in en bild på henne här och nu.
”Modellen bär en klänning av cerisefärgad, mönstervävd bomull från Stobo, skapad av Göta Trägårdh.” (Foto: Lars Nordin, Nordiska museet.) [CC BY 4.0]Tillbaka till filmen! När de två huvudpersonerna mot slutet åker motorcykel knorrar jag och önskar mig en tidsmaskin eftersom det ju är jag som ska sitta där på bönpallen.
Här hade jag gärna lagt in hela filmen, för den finns på Youtube. Dock får jag inte göra det. Filmen är nämligen ”åldersbegränsad” eftersom den är så rysligt syndig. Vi som är hippiegenerationens barn (även kallade boomers) häpnar över denna prydhet. Men då får jag servera en länk istället!
Förresten. (Jag har nämnt detta förut, men upprepar mig så himla gärna.) Åsa-Nisse-filmerna regisserades oftast av Ragnar Frisk. År 1983 träffade jag honom när jag jobbade som sjukvårdsbiträde, och eftersom jag då hade kunnat ge min högra hand för att få vara med i en Åsa-Nisse-film, pratade jag i flera timmar med honom om hans regissörsgärning.
– Vem är Sveriges skickligaste skådespelare? sa jag. – Utan tvekan John Elfström, sa Ragnar Frisk och förklarade sedan [tills jag höll med honom] varför Åsa-Nisses uttolkare med sitt register var bäst.
Apropå Ragnar Frisk, hittade jag en notis där han och Arne Mattsson möts!
DN den 28 december 1942, när Arne bara var 23 år gammal.
Det sägs att Åsa-Nisse flyger i luften (1956) har fått Sveriges kortaste filmrecension, av Alf Montán i Expressen den 2 oktober 1956. Den löd helt enkelt ”Far i frid”.
Apropå recensenter, regisserade Arne Mattsson även filmen Ann och Eve – de erotiska, som var en hämnd för all usel kritik han hade behövt stå ut med. I öppningsscenen mejar Ann (som är kritiker) ner en regissör med ett automatgevär.
Arne Mattsson ser inte ut att vilja hala fram automatgevär. Typiskt porträttfoto under den rökande tiden.Klarinettpolkan spelas här av Nisse Hallberg, som ju är far till komikern Messiah Hallberg.John Elfström, Edvin-Adolphson och Irma Christenson samt ett dignande fikabord.
”Nu har ju författaren kommit lite i skymundan”, tänkte jag. Och dök ner i tidningsarkiven.
Titta, här fick Arne pris för ”Sommardansen”, som boken hette då. (DN, 28 sep 1949.)
Under rubriken ”Med 2 009 böcker från 59 förlag ger Bokens Vecka färgrik exposé” hittade jag Arne Mattsson den 19 november 1949. Där nämns att Maria Lang har avslöjat vad hon heter egentligen medan två andra lovande, sympatiska unga författare ”framträdde”.
Arne Sand och Birger Vikström? Vilka är de? Vad hände med dem?
Precis som när ni googlar vilse, gick jag i min iver här helt åt pepparn eller skogen. Och inte gick det bra för de två grabbarna heller. Eländes elände.
Birger Vikström & Arne Sand.
Birger Vikström skrev och illustrerade noveller, dikter och romaner, fick tbc och begick självmord när han var 37 år. Arne Sand hann ge ut några volymer innan han som 36-åring dog av en hjärntumör.
Men de hade ju inte nåt att göra med Julkalendern! PLOMMONSTOPET däremot! Jag drar ur hatten … Marianne!
I det kilometerlånga facitet (utan killade darlingar) till lucka 15 fick vi veta allt om en numera okänd hemlisbloggare som inte hade ett enda någe med Skebokvarnsvägen att göra. Men Thermo och Godiva får hurra för de vann ju … nåt, vad nu detta innebär.
Denna lucka kommer att orsaka bryderier eftersom HB är svårdefinierad. Är det ursprungsskaparen eller modifieraren eller nån jädra aktör? Låten ledtrådarna spruta ur era tangenter!
Lucka 17! (Blott tre kvar, govänner!)
Synopsis
”Bara en dag” (men filmen skulle förstås kunna heta något helt annat)
Dagen efter gymnasieavslutningen – studentens allra lyckligaste dag – reser den unge Arne till sin farbrors gård på landet. Som storstadspojke är han ovan vid det tunga arbetet på gården, men den närliggande sjön där näckrosor blommar, börjar snart fascinera honom.
Det beror till stor del på att Paula håller till där. Hon är blyg och försiktig, men när de båda en eftermiddag sitter uppe vid gårdens källarbacke väcks romansen mellan dem. Efter bara en dag, där de tar vara på allt en sekund i taget, känns deras kärlek lika självklar som naturen omkring dem.
Men livet på landet är inte bara solsken och lycka. När Arne lär känna ungdomsgänget i byn, anar han en konflikt med den stränge kyrkoherden. Denne anser nämligen att allt som ungdomarna hittar på är syndigt. När kyrkoherden förbjuder ungdomarna att samlas i skolans lokaler, hittar de en övergiven ladugård som de börjar renovera tillsammans. Paula går emot sin mors oro och följer med Arne dit på midsommarafton. Stämningen är hög. Någon spelar en polka på en sliten klarinett och ungdomarna dansar – fulla av somrig livsglädje – hela natten. Lyckan når sitt klimax vid sjön, där Paula och Arne förenas i en lång kyss.
Hösten kommer, och som i alla berättelser där kärleken blommar så skört, drabbar tragedin. Paula dör i en plötslig trafikolycka. Kyrkoherden ser sin chans att få sista ordet och anklagar Arne för flickans död. Efter begravningen står Arne vid graven och nynnar (knappt hörbart) det gamla örhänget: ”Får jag lämna några blommor?”
Blääääh. En bild. Suck och stön, så trist. Och fullkomligt obegripligt.
Facit till lucka 17 kommer nån gång efter midnatt …
