Ja jösses kalaskatastrof vilken röra det blev i kommentatorsbåset! Jag fattade verkligen inte ett enda någe! Båsmedlemmarna sövdes för operationer och vaknade upp ur narkos och läste luckan mellan sjukhusvarven och … vad betydde alla ledtrådar? Jag kände mig så här:
(pigga?) kristina
Förstår att ni strösslar med lettrådar – tack! Tyvärr rinner de av mig som vatten av en gås.
Jag är inte helt säker på att lettrådarna så tidigt på dagen verkligen var lettrådar. Eller så förstod jag … men … sedan försvann jag ut på dåligheter med kolleger på MDU, och när jag kom tillbaka hade vissa farit omkring som en jojo:
Maplestream 20.02
Då gissar jag också på den där jag som skrev att det var hen (jag). Masar mig upp på läktaren igen, där är det ett jädra drag!
Maplestream 21.04
Går omedelbums ner på spelplanen igen.
(Det är jätteroligt för mig att läsa!) Andra visste besked, men var bortitok fel:
Örjan
Vi har ju en poetisk gigant, som ofta blivit tonsatt och sjungen.
Hemul
Mina gogglingar kom till en gammal träpelare, men han pluggade väl åtminstone en förti år tidigare än HB?
hakke
En av mina gogglingar ledde till två sidor – ett seniorkollo och ett sprintmästerskap i kanot. HB måste därmed vara Gert Fredriksson.
Niklas
Jag tar tillbaks allt jag tidigare skrivit och påstår något helt annat som inte har ett dugg med Ivar Lo att göra. Maken till dum gissning har man väl aldrig läst. HB har ingen namne i Eskilstuna men väl i LYstad och Linköping.
Jossilurens
Är det en slump att om jag googlar Andreas + Biggan, så blir resultatet basket?
Jaaa, Jossilurens! Eftersom jag vet att vi är några basketspelare i båset (hej Citronen och Maplesteam), så hade jag ju gärna sett en basketspelare i en litterär lucka. Men ack, de är få, de skrivande basketspelarna. (Kuriosa: den idrott med högst utbildningsnivå statistiskt sett är basket. Okej, hörni alla mina polare: upp till bevis.)
Här har vi svaret!

Hemlisbloggaren i lucka 19 är Gun-Britt Sundström (f. 1945), vars namn av någon QWERTY-anledning är jättesvårt att få till. Kolla nu när jag kör på i vanlig fart på tangentbordet:
- Gn_britt <Sundström
- Gnu-Birtt Snuström
- Grn.Irt Surström
Hopplöst.
(Fortsättningsvis kommer jag att använda copy-paste i facitet. Gun-Britt SundströmGun-Britt SundströmGun-Britt SundströmGun-Britt SundströmGun-Britt SundströmGun-Britt SundströmGun-Britt SundströmGun-Britt SundströmGun-Britt Sundström.)

Gun-Britt Sundström är inte bara ett namn som är svårt att knattra fram – jag måste säga att det även är svårt att komma ihåg. Å andra sidan är ju snarlika dubbelnamn som Per-Olov Enquist och Lena-Katarina Swanberg inte alls svåra att minnas, så jag vet inte alls varför jag har problem med Gun-Britt.

Här har vi alltså en ung tjej som debuterar 1966 med Student -64, som utbildade sig till journalist, och sedan rekryterades till Dagens Nyheters kultursida i början av 1970-talet, fortsatte till Stockholms-Tidningen 1981–83 och var styrelseledamot i Svenska språknämnden 1987–2002. Hon har gett ut både romaner och barnböcker, och orsaken att diverse personer samlades i lucktexten var hennes kanske mest berömda roman För Lydia (1973) – som bygger på Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. (Okej, Maken från 1976 är också känd.)
Gänget i dagbokstexten bestod av författare som har använt sig av Hjalmar Söderbergs alster när de har skrivit egna romaner. Wikipedias lista består av nio personer, där Bengan förekommer två gånger.
- För Lydia (1973) av Gun-Britt Sundström
- The Strange Case of Dr Simmonds & Dr Glas (2002) av Dannie Abse
- Gregorius (2004) av Bengt Ohlsson
- Helgas offer (2007) av Bjarne Moelv
- Jag, Helga Gregorius (2008) av Birgitta Lindén
- Mordets praktik (2009) av Kerstin Ekman
- Dosan, Helga Gregorius berättelse (2013) av Helena Sigander
- Doktor Glas räknar (2014) av Thomas Andersson och Per Bergström
- Helga (2024) av Bengt Ohlsson
- Fru Gregorius (2024) av Åsa Nilsonne
(Förklaring: Andreas var i min text Bengt Ohlsson, medan Ekis = Kerstin Ekman och Nisse = Åsa Nilsonne.)


Gun-Britt Sundström var dessutom ”stilistisk expert” (det är ju MITT yrke!) i Bibelkommissionen 1980–2000, och sedan 1990-talet har hon översatt av både barnböcker och skönlitteratur, bl.a. Cora Sandels Alberteböcker, Jane Austens Stolthet och fördom och Charlotte Brontës Jane Eyre. I flera intervjuer läser jag att det är översättningarna som ger henne störst glädje och tillfredsställelse.
– Om jag fick leva om mitt liv hade jag satsat på att bli översättare från början. Det är väldigt roligt. Att man sedan kan få betalt för det gör saken ännu bättre.
Well. Hm. Det är oerhört svårt att försörja sig som översättare – även om man är riktigt bra på’t. (Hej Översättarhelena!) Få lovord levereras och inga av beröm fyllda tidningsrecensioner får man heller. (NÄ, JA E INT’ BITTER.)
Gun-Britt har däremot fått mängder av priser, stipendier och utmärkelser för sina romaner, som t.ex. Helgapriset (2019) för ”språklig lyhördhet, självironi, galghumor och skärpa”. Hon var också en av ”Nobelkommitténs externa ledamöter” 2018–19, vilket slutade i ett surt avsked där hon listade olika anledningar till sitt avhopp. De två sista punkterna löd:
• De externa ledamöternas roll har förskjutits från att delta i sekretessbelagda litteratursamtal till att vara en länk mellan Akademien och allmänheten. Så såg inte den uppgift ut som jag åtog mig för ett år sedan.
• Tävlingar och priser får för stor uppmärksamhet i medierna på bekostnad av allting annat i kulturvärlden som skulle förtjäna utrymme. Det har jag alltid ansett men tycks tillfälligt ha glömt bort det, trots att utvecklingen har skenat i den riktningen under de decennier jag har varit i branschen.
Jag citerar henne för att visa att hon dels tar bladet från munnen och är frispråkig när andra är rädda för att förlora sin försörjning/status/författarframtid, dels för att hon skriver så enkelt och rakt på.
Det intressantaste med Gnubb-it Snund… förbaskat … Diskussionen om Gun-Britt Sundströms böcker är intressant, för den domineras av vad som är sant och inte. Hon utgår ofta från sina dagböcker när hon skriver, men stryker och ändrar och hittar på så att det blir läsvärt och intressant – så varför ska man då diskutera sanningshalten? Det är ett himla tjafs (ja, jag är lite arg) om romaner som ”tar sig friheter” att vara fantasifulla. Böckerna har ju stämpeln roman! När Jan Guillou gav ut romanen Ondskan (som byggde på hans egna erfarenheter) blev lille Jans mamma ilsken och sade upp bekantskapen samt gjorde honom arvlös (det drabbade i alla fall ingen fattig) för att sonen hade haft mage att både överdriva och underdriva.
– Det var ju en ROMAN! sa jag uppbragt till Jans försvar.
(Men han hörde mig inte. Och det var 2003, så jag hade ingen blogg att berätta för.)

Jahaja! Då har vi klarat oss ända till näst-näst sista luckan 2024. Och jag har börjat packa paket till er som är dragna ur hatten! (Det var verkligen på tiden.) Idag drar jag en låååång lapp: Hyttfogden!
Lucka 21 kommer i ottan på lördag, när jag hoppas att ni alla tar det lugnt och hänger i bloggbåset – inte behöver ni hasta iväg på julklappsjakt! Ge bort handskrivna lappar med ”en brakmiddag” eller ”tio isydda knappar” eller kanske ”en full tank bensin”.
30 kommentarer