Ibland brukar jag ju helt lugnt bara konstatera att gissningarna i luckan spretade väldigt under dagen. Men nu måste jag tjoa:
– JÄDRAR VILKET SPRETIGT BÅS!!! SÅ ROLIGT! JAG MÅSTE SKRIVA ETT LÅNGT FACIT!
Kanske berodde det på att de flesta var överens om vad luckan innehöll, men att det ändå var helt oklart vad svaret var.
Hemul
Men vem är HB då då? Den som gillade Lilla O eller den som inte ville ges ut mer?
Magganini
Men, just det, nu igen. Vilken av skaparna gäller det nu då?
Ökenråttan
Det var väl han Per Olof som började det hela.
Nina
Jag tror luckan har anknytning till Dalsland. Eller Värmland.
Ardy
Filmen känns ju igen, men det är många låtar med i dansen. Finns det månne en version som är dansbandsmusikal?
Citronen tyckte att det var för enkelt:
Jag tror fortfarande på en glitch, luckan är skev.
Jossilurens [läs resten här]
Ok, låt mig presentera en alternativ lösning. Det här är ju en solklar omskrivning av filmen Sista natten med gänget, från 1973.
Dina
Om (stort om) det är så, så passar dagens datum bra.
Hyttfogden sammanfattade:
HB skrev boken och gick i landsflykt till DDR tror jag. Han ä dö!
HB (ev) som gjorde filmen ä också dö.
HuvudBrollsinnehavarn han ä också dö
HuvudBrollsinnehavarinnan ho ä dö ho mä
Jag tror att di alla andra sôm va mä å gjord´et också ä döa
Körkherrn likaså och storboen.
Så nu vet ni dä.
Och ôm ja nu trott rätt på dagens HB å di sôm va mä så lever di i alla fall kvar på näte.
PK var SÅÅÅÅ rolig:
Om jag gissar rätt så är Isabella en bra ledtråd.
(pigga?) kristina
Tänk att vinna en traktor!
Kråkan
Jag blir alldeles Matt. Arne och Arnes son fick Göra filmen. Carl-Gustaf och Arne från revyscenen och Åsa-Nisse var med. Och härifrån Vänerns västra strand kom idén. Idag passar allt så in i vassen bra.
Här kommer vassen!
Dagens HB var … ja … inte vet jag! Men här kommer några alternativa lösningar!
Hela filmen Hon dansade en sommar. Den hade premiär den 17 december (just det) 1951, och fick Guldbjörnen (Berlins filmfestival) – och enligt de flesta källor var den startskottet till den världsberömda ”svenska synden”. Andra källor (t.ex. filmvetare) protesterar och säger nåja, den där riktiga synden började Sverige inte exportera förrän på 1960-talet.
Regissören Arne Mattsson (1919–1995), som regisserade mer än en film per år under hela karriären utan att egentligen lämna ett jättestort avtryck – förutom när det gäller just denna film. Men är han kanske bortglömd alldeles orättvist? Hasse Ekman, Ingmar Bergman och Arne var jämgamla och gjorde karriär parallellt, men … nej, Arne må ha gjort en total succéfilm 1951, men så mycket här man inte av honom numera. (Ingmar Bergman fick manuset först, men tackade nej.)
Författaren (och lantbrukaren) Per Olof Ekström (1926–1981) Förutom skönlitteratur skrev han debattboken ”Mordet på modernäringen” (1969), där han kritiserade den svenska jordbrukspolitiken. När alla andra inblandade i filmatiseringen mottog priser världen över, såg produktionsbolaget till att Per Olof fick en ny traktor. När hans testamente lästes upp fick en förvånad skara höra att han förbjöd all återutgivning av böckerna.
Huvudrollsinnehavarna
Ulla Jacobsson (1929–82) hann vara med i många, många svenska filmer innan hon blott efter några år flydde landet och blev teaterskådespelerska. Stockholms-Tidningens recensent Robin Hood skrev om Ulla (Paula i lucktexten) efter premiären den 17 dec: ”Hon är underbar, helt förtrollande. Hon gör en sådan där prestation, som en ung skådespelerska brukar kunna göra bara en gång i sitt liv – när ungdomsfriskheten och spontaniteten ännu finns kvar ofördärvad.”
Folke Sundquist (1925–2009) måste ha varit Arne Mattssons favvo, för av de 14 filmer som listas på Folkes sida är 11 regisserade av Arne. En av de lite underligare är Bamse, vars synopsis lyder:
”Christer Berg omkommer i en bilolycka och hittas med en nallebjörn som heter Bamse. Hans son, som också heter Christer, upptäcker att Bamse tillhörde faderns älskarinna, Barbro Persson. De blir ett par.”
Om jag nu snabbt rabblar några av de mer kända Arne Mattsson-filmernas synopsis, kommer ni att se ett mönster.
Nattmara (länken går till SVTplay)
En kvinna kör nästan på en man som ligger på vägen. Hon stiger ur bilen för att se om han lever. Plötsligt attackerar han henne.Maria på Kvarngården (sänds på SVTplay från 27/12)
Maria är anklagad för att ha mördat sin make Birger. I tillbakablickar berättar hon historien om hur hon mötte Birger och hamnade i hans familjs hem på Kvarngården.Mördaren – en helt vanlig person
Några passagerare på ett tåg blir mördade. Vem är mördaren? Alla ombord är misstänkta. En av dem är en homosexuell narkoman.När mörkret faller
Den unga Elisabeth besöker en äldre släkting, som är präst, och hans unga dotter. Hon ska fira en lugn och fridfull jul där, men på julaftonskvällen blir en affärsidkare brutalt mördad med en yxa.Vita frun
Ett spöke som kallas Vita Frun anklagas för flertalet mord.Farlig vår
Den unga prostituerade Gullan Svan mördas en natt. Polisen misstänker att mördaren är en student, eftersom hon hade många studenter som kunder.
Jag – som fortfarande trängtar efter att bli världsberömd skådespelerska – brukar ogint titta på filmer där skådespelarna inte kan agera utan säger sina repliker som vore de stelopererade i känsloregistret. I Hon dansade en sommar är det mesta imponerande bra. John Elfström (aka Åsa-Nisse) sköter sig och Stålfarfar (som ingen människa har tänkt på sedan 1987) dyker upp som sjukhuspatient och Gunilla Pontén är underskönt vacker under de första minuterna av filmen. Såpass vacker att jag måste klämma in en bild på henne här och nu.
Här hade jag gärna lagt in hela filmen, för den finns på Youtube. Dock får jag inte göra det. Filmen är nämligen ”åldersbegränsad” eftersom den är så rysligt syndig. Vi som är hippiegenerationens barn (även kallade boomers) häpnar över denna prydhet. Men då får jag servera en länk istället!
Direktlänk till taffligt agerande.
Förresten. (Jag har nämnt detta förut, men upprepar mig så himla gärna.) Åsa-Nisse-filmerna regisserades oftast av Ragnar Frisk. År 1983 träffade jag honom när jag jobbade som sjukvårdsbiträde, och eftersom jag då hade kunnat ge min högra hand för att få vara med i en Åsa-Nisse-film, pratade jag i flera timmar med honom om hans regissörsgärning.
– Vem är Sveriges skickligaste skådespelare? sa jag.
– Utan tvekan John Elfström, sa Ragnar Frisk och förklarade sedan [tills jag höll med honom] varför Åsa-Nisses uttolkare med sitt register var bäst.
Apropå Ragnar Frisk, hittade jag en notis där han och Arne Mattsson möts!
Det sägs att Åsa-Nisse flyger i luften (1956) har fått Sveriges kortaste filmrecension, av Alf Montán i Expressen den 2 oktober 1956. Den löd helt enkelt ”Far i frid”.
Apropå recensenter, regisserade Arne Mattsson även filmen Ann och Eve – de erotiska, som var en hämnd för all usel kritik han hade behövt stå ut med. I öppningsscenen mejar Ann (som är kritiker) ner en regissör med ett automatgevär.
”Nu har ju författaren kommit lite i skymundan”, tänkte jag. Och dök ner i tidningsarkiven.
Under rubriken ”Med 2 009 böcker från 59 förlag ger Bokens Vecka färgrik exposé” hittade jag Arne Mattsson den 19 november 1949. Där nämns att Maria Lang har avslöjat vad hon heter egentligen medan två andra lovande, sympatiska unga författare ”framträdde”.
Precis som när ni googlar vilse, gick jag i min iver här helt åt pepparn eller skogen. Och inte gick det bra för de två grabbarna heller. Eländes elände.
Birger Vikström skrev och illustrerade noveller, dikter och romaner, fick tbc och begick självmord när han var 37 år.
Arne Sand hann ge ut några volymer innan han som 36-åring dog av en hjärntumör.
Men de hade ju inte nåt att göra med Julkalendern! PLOMMONSTOPET däremot! Jag drar ur hatten … Marianne!
Lucka 19 kommer i ottan på torsdag!
Psssst! Har ni läst embryos Bellmanshistoria?
Så synd! Detta kunde ju jag, men klockan var ju för mycket. Jag vet till och med att slutscenen, begravningen, spelades in i Elings kyrka. Det är det inte många som vet. Men förr, när allt var bättre, gick stora vägen förbi kyrkan, och antagligen hade min pappa varit i faggorna vid inspelningen, för han sa detta varje gång vi åkte förbi.
Kolla här hur filmaffischen såg ut i USA!
Och hur affischen såg ut i Tyskland!
Men välkommen tillbaka en annan dag, Otalig!
Grattis Marianne!
Inte Änglagård eller Sommar med Monika , den senare blandar jag ihop med Hon dansade en sommar. Båda omtalade, men vet inte om jag sett någon av dem.
Jaha, fatttar nada. Så Christer var Bamses son och de blev ett par. Ett par vaddå? Tofflor, Farmors köttbullar? Grattis Marianne.
Åh, Birger Vikström! Var har jag ”Den svenska människan” månne? (Ibland är min listiga lösning att förvara all skönlitteratur i ett hus på landet bara frustrerande.) Så här sa Bodil Malmsten i en intervju för tolv år sedan: ”… Birger Vikström, som ingen läser numera men som jag alltid försöker återupprätta.”
Hon dansade en sommar blev jag arg på, men kunde inte förklara varför. Jag sparkade missnöjt småsten hela vägen hem från biografen och sa till min kompis som var med: ”Dum film!” Nu hittar jag en mer välformulerad person i Svensk Filmdatabas, som tycker som jag, Carl Björkman i DN: ”Människorna är standardiserade; stadsstudenten kontra torvans rovplockande och lördagsdansande lantfolk. /-/ Man känner igen situationer på vilka svensk film som sådan tagit patent och som är inpassade i den här filmen precis på de platser där man väntar sig dem. /-/Där finns plebejiskt skoj, då gödselkärrans innehåll vräkes ut över den i halmstacken dåsande hjälten.” Så det så!
Tack Lotten för denna luckas nostalgiutflykter och grattis Marianne!
Grattis Marianne!
Pysse, jag brukar också blanda ihop den här filmen med Monica-filmen och gick först på den linjen, efter att ha ratat Footloose och One Day, men de har ju olika slut så jag hamnade rätt.
Har sett båda filmerna (eg alla fyra filmerna) för måååååånga år sen.
En rolig lettråd jag följde var att sången som nynnas i slutet har sjungits av Zarah Leander vars tredje man hette Arne. Öht verkade många inblandade ha flyttat till östblocket, iaf i mina letningar, så kanske är Tyskland DTR?
Bilen Borgward Isabella var samtida med filmen och rostade så snabbt att folkhumorn döpte den till ”Hon dansade en sommar”.
På 60-talet fanns det en tv-serie som hette Naked City och handlade om poliser i NY. Chris spelades av Christopher Walken och Karen av Ulla Jacobsson.
(fast bara i 1 avsnitt och olika år).
Grattis Marianne!
Grattis Marianne!
Jag hittade rätt tillslut, tack vare båset. Lite före min tid, även om jag såklart hört talas om den.
Missar aldrig embryo. Skulle jag av någon anledning inte hinna läsa allt annat ordentligt så skrollar jag dit, men det är bra att du länkar, så kan jag läsa en gång till.
Just ja, glömde ju, varför Lasse Stefanz? De har visserligen gjort ett album som heter ”Sommardansen” på Apple Music (1995) men jag tänkte på basistens mormor som var kostymör åt Ulla Jacobson. Hon hade precis läst H.C. Andersens ”Flickan med svavelstickorna” och tagit inspiration till hennes garderob (lite osäker om det var exakt den sagan eller om det var nån annan av hans mer kända sagor men hursomhelst, det var henne jag tänkte på).
Kolla kolla, Citronen är en Jossilurens i vardande!
Titlarna Hon dansade en sommar, Sommarnattens leende och Sommaren med Monika snurrar runt och går på repeat i mitt yra huvud. Ingmar Bergman sa surt efter Arne Mattssons succé att ”alla svenska filmer förstås bör ha en badscen”.
Sedan gjorde han snabbt Sommaren med Monika.
(Ni som vill ha MASSA info om dessa gamla filmer kan tryggt luta er mot Svensk filmdatabas.)
Tjugu minuter? Skrev man så eller är det ett korrfel? Tänk om det fanns en skrattande språkpolis i närheten som kunde ge svar.
Precis! Och till slut. Även jag var en inne en sväng på sommaren med Monica (inte konstigt kanske efter 26 somrar med min egen Monica) innan båset knuffade mig i rätt riktning. Poe syftade på författarens initialer och listan med bloggare (förlåt min felstavning Magganini!) på filmens årtal MCMLI.
Grattis Marianne!
PK!
JA!
20 kan fortfarande stavas tjugu!
(Men det rekommenderar jag inte.)
Det var ena rysligt trassliga trådhärvor som skymde sikten i båset i går, men en framtittande tutte löste problemet åt mig.
hakke, du är förlåten. Jag räknade ut året ändå.
Grattis Marianne!
Grattis Marianne!
Det här förstod jag (som många andra) snabbt, undrade (som många andra) om det var något lurt, och så småningom beslöt jag mig för att det nog var det. Men det var ont om lettrådar jag kunde hitta på.
I dag ska här bakas amerikanska pepparkakor.
(Lotten, bocken i spara-namn-rutan har halvslutat funka hos mig. Mejlen stannar kvar men aliaset ramlar bort. Knasigt.)
”Efter bara en dag, där de tar vara på allt en sekund i taget” lät misstänkt lik en psalm i mina öron. Googla, googla, i vilka filmer har ”Blott en dag ..,” varit med? Bingo! Listig ledtråd, Lotten!
För övrigt är delar av Maria på Kvarngården, scenerna med kvarnen, inspelade bara ett stenkast härifrån, i Kvarnbo, Uppsala. För oroliga tittare kan jag meddela att ingen kvarn kom till skada under inspelningen, den står fortfarande kvar.
Grattis Marianne!
Magganini, jag har samma problem! Trodde det var jag själv som gjorde nåt dumt.
Om ni undrar var alla ledtrådarna var, i lucka 17 så kommer här en liten bild med lucktexten där musiktitlarna från filmen är fetmarkerade.
Oj, Karin! Nu måste jag låna Birger Vikström på biblo! I Eskilstunas magasin finns hela sex titlar:
Staden (1950)
Gyllene tider (1948)
Den svenska människan (1959)
De lyckliga åren (1954)
Dubbelkrut (och hans pirater) eller Det ödesdigra djungelkriget (1956)
En underlig roman och andra berättelser (en bok till 80-årsminnet av Birger Vikströms födelse) av Åke Leif-Lundgren och Bert Linné
Gökas det någe eller valsar de bara omkring. Var naturligtvis ”Gökvalsen” som också spelades i filmen.
Grattis Marianne!
Inte läst. Inte sett. Rätt ändå. Hur gick det till?
Magganini & Brid: Igår lyckades jag HTML-koda så att det inte blott står ”Namn” utan ”Namn eller alias” just där.
Alla: om ni har samma problem och det inte verkar försvinna – säg till här i facitbåset eller mejla/sms:a mig om ni är blyga: info@lotten.se & 070-888 55 42.
Testar. Japp samma här. ”Namn eller alias”-fältet är tomt, men e-post och webbplats är förifyllt med mina uppgifter.
PS. Vikströms ”Den svenska människan” är en favvobok – kul att den finns på ditt bibliotek!
Solen sken rakt in i ögonen och föraren bromsade för sent.Plåtskador och kontaktproblem måste lösas. Återkommer men luckan var tydlig och enkel
men att skriva inlindade kommentarer är problemet för mig. Jag är glad att jag kan läsa och har stort nöje
av båsets och båsmors underfundiga språkkrumelurer. Allt gott till er alla och grattis Marianne!
Namn/alias försvinner för mig med, både på datorn och i mobilen.
Vintersol rakt in i ögonen är förjä…t! Huvudsaken ingen kroppslig skada.
Jag har en alternativ lösning. Nån gång på 70-talet så fanns det en reklammakare vid namn Lasse. Han gillade jazz väldigt mycket. Själv spelade han saxofon, så han och några kollegor började jamma på kontoret. Till slut var Lasse medlem i 4 st olika band, som alla brukade repa på hans kontor. Då la han ner reklambyrån, flyttade till en ö och lirade jazz. En av hans bandmedlemmar lirade trombon och hette Arne Mattsson. Arne spelade även med sångerskan Paula McKenzie. Och nånstans hade jag en klarinett, men den minns jag inte nu. Google borde verkligen utöka sin historiksök till att kunna innefatta orden i texterna på sidorna man besökt. Nå, jag hoppades innerligt att det skulle visa sig att det var just denna Arne som var HB.
Jag gissar förresten att Paula är en finurlig omskrivning av paULLA?
Mitt namn/alias raderas också.
Nu frågas: ”Vem är prästen på tavlan?”
Jo namn eller alias saknas här med. Fast det går ju att handgripligen skriva in det varje gång. Men man har ju blivit slö med åren och muskelminnet sitter i. Påminnelse varje gång om jag glömt fylla i en krävande ruta.
Förbannat! Till och med den HÄR kommentarer glömde jag bort att…ja ni fattar.
Jossilurens! Jag är för alla alternativa HB! Ja menar hur kan den betydelselösa bilden med den tydliga lettråden till 2 Korinthierbrevet peka mot den filmen eller den boken? Näh, här får man gräva djupare än så. Henric, som jag kallar honom, studerade som 14-åring vid Lunds universitet och ”konserverade” sig med företrädarens änka. De fick sju gemensamma barn (Gud vet hur många ogemensamma barn han hade) men han kunde bevisligen hantera en slang. Frun var utbränd av allt barnafödande men det var han som blev utnämnd till brandchef i Lund … En annan klassisk brandchef är Greger och därifrån är inte steget långt till Killing där diminutivändelsen används för att uttrycka att något är litet. Nåt som var litet var klädkontot hos filmmakarna så då måste HB vara … ja, eller, va f*n, okej, jag ger mig. Fanns tydligen en koppling mellan bilden och HB …
Hyttis, det är Henric Schartau himself, schartauanismens fader!
Oj, Citronen, nu sabbade jag visst din spontanlucka – sorry!
Karin. Absolut inte. Jag är glad att du också är inne på schartauanismens fader för då kanske det finns fler alternativa lösningar att grunna på. Ja menar, tom BM var ju osäker på svaret!
Men gud, det var precis den jag tänkte på, men efter en olycklig googling tappade jag farten lite och glömde gissa. OBS! googla inte ”gammal film bröst”.
Grattis Marianne!
Faktiskt stolt.
Jag tog HB på eget tänkande igår (även om ingen kommentar lämnades).
Kanske för att skådespelarnamnen är identiska med med mina föräldrars.
Folke och Ulla
Gunilla Pontén har skrivit en självbiografi som inte går av för hackor. Hon levde verkligen loppan. – På försättsbladet i böcker brukar vi skriva när och var vi köpte boken. Det är mycket trevligt att hitta sen. I den här boken står det: ”17 april 1993 en grå, lite regnig dag. Efter vernissage på Blås & Knåda, lunch på Beefeater Pub och promenad genom Gamla stan med Lille Maken.”
Men …. ursäkta en gammal tant. Vad har den där Schartau där att göra på den där dansbanan. Representerar han nån slags fördömande inställning till tjo och tjim och allt det där med ungdomens lek och ras i buskera eller? Eller var han där för att förvilla. Ser inte
sammanhanget. Förklara den som kan men jag ber inga pekpinnar tack. Inga ”det förstår du inte lilla gumman”.
Namn och alias borta för mig oxå. Fast det gör inget, van att anstränga mig.
Namn och alias ska jag fixa! Det var ju attans – jag var så nöjd med min lilla html-kod.
Prästen i filmen var väldigt mycket inne på schartauanism. Inte för att jag anser att bilden i luckan är viktig ett enda någe, men så är det.
Och vem i hela friden går omkring och säger ”det förstår du inte lilla gumman”, Hyttis?! (Se framför dig hur jag höjer nävarna och är beredd att ge någon en tjottablängare.)
Lotten
Ta till nävarna hjälper inte och inte går det med ironi heller så jag får nog strunta i
kusinen i Frankfurt.
Tack för din vilja till en pugilistisk insats och för din förklaring om prästen.
Förlåt om jag lät mig hänföras av allt jag lyckades googla fram igår och tog ut svängarna med nån sorts Schubertus och en massa namn redan före klockan 21.
Inget namn eller alias i rutan dock.
Grattis Marianne!
I morgon är det nog Dan Brown som är HB. Så jag utför nu ett förhatthopp.
Inget namn i rutan här heller.
Min första idé igår var: Aha, en präst som heter Henrik -> Den goda viljan -> Ingmar Bergman! Sen gick det att få ihop en hel del ledtrådar med hans filmer och liv. En fru som dog i en trafikolycka. (Förvisso åratal efter att hon slutat vara fru Bergman.) Stränga präster. Studenter. Unga romanser. Källarbacken kanske stod för Jungfrukällan? Så där höll jag på tills jag råkade halka in på en icke-Bergman-film och insåg att där stämde ju faktiskt allt, inte bara litegrann här och där.
Grattis Marianne!
Har ungdomarna i båset (dvs alla under 65) undrat över Ponténs krinolin? Den där sortens kjolvidd var populär på sent 50-tal och för att kjolen skulle visa upp sin imponerande vidd kunde man ha en ståltrådsring i underkjolen – ett slags minikrinolin – eller en vid underkjol av skumgummi.
Och midjan! Ponténs krinolinmidja! Ojojoj!
Hade man nån slags korsett så sent som på 1950-talet? (Hur smal jag än var i tonåren, hade jag aldrig kunnat komma i en sån där.)
OT som bara den: Nyss hemkommen från Karolinska där de opererat bort en ”liten elak tumör” … Lättnad och glädje på en gång. Var bara tvungen att berätta för alla fina alias här i båset, även om faran inte är helt över så är jag så himla glad att nu kunna fira jul i lugn och ro med nära och kära! Tack till er alla för att ni sprider både glädje och klokskap på ett härligt sätt som gjort min december lite bättre <3
Ujujuj.
[letar efter ord]
– Nämen låtom oss glädjas!
[kom på att man ju inte behöver svara sorgligt bara för att]
Tack själv, Citronen! Oerhört gott arbete i båset!
Bra och skönt där Citronen! Glädjen sprider sig i ansiktet.
( Här skulle det nästan passa in med en sm*jl* )
Men åh. Jag skulle just logga in och gissa. Fel. Och klart att 20 kan hete tjugu. Liksom SMHI kan utlova tjuttielva grader i land och julväder!
Grattis Marianne!
Mvh Lisa Frost / Norrköping
Åh, Citronen – vilken jobbig upplevelse, och vad skönt att få operationen utförd innan julhelgen. Kram!
Va? Vem? jag? Oj! Tackar och bugar å det omfattandeste. Det heter så; här stödjer jag mig på Herr Ehrenmark, som var det mest vattenskadeförsäkradeste som fanns. Häpp!