Hoppa till innehåll

Dag: 16 december 2024

Facit till lucka 15 heter lucka 16 (Lilla Julkalendern 2024)

Vilken söndag! Alla gissningarna spretade, ledtrådarna gömde sig i Ikeamöbler, Godiva öppnade sorgekranen (TACK!), och det visade sig att Billy och Ivar har fått sällskap av bland annat ett veckband som heter Flinn. (Ungefär.)

Några bloggbåskommentarer dras härmed upp ur dyn!

Smultronblomman, som hade glömt bort att det var december:
Dagens lucka med tysk grammatik och möbler från IKEA får ligga och puttra under dagen.

Christer, the Long Distance Personal Trainer
Vad betyder ett SKÅp?

hakke-Håkan:
Jag fick för mig att kolla upp mitt namn som Ikea-möbel för en massa år sedan. Ikea har förstås aldrig använt sig av hakke, med det visade sig att Håkan var en träbock. Ridå.

PK:
Jag är en snurrkontorstol!

hakke:
Nu får Båsmor grunna på vilken storlek som passar en träbock och en snurrkontorsstol, tihi.

Magganini:
Jag är utrangerad från IKEA. (Jag tycks ha varit en stor julgransbild att sätta på väggen för dem som har liten golvyta.)

Niklas:
Som ett nu utgånget hyllsystem designat av Rutte Andersson är jag förflyttad till femte klass skanderandes tyska verbformer under ledning av Frau Beer.

Dina:
Än slinker tankarna till möbler, än till grammatik, och åter till de där ”du”-dialogerna som var populära en gång.

Jossilurens:
Jag är verkligen helt lost. Nivån på mitt resonerande är ungefär så här:
Ok, Ikea gör platta paket. Är HB Sylvia Plath? *googlar Sylvia Plath+korv* 

flygbengan och zkop
Nu vet vi nog var skå-pet skall stå.


”Sandro Key-Åberg i Uppsala 1952” är den enda info jag har. Men på en vind???  (CC-BY-NC-ND)

Poeten Sandro Key-Åberg (1922–91) bodde intensivt och noggrant in sig i lucka 15, som var en ”prata”. Pratorna är korta, ibland absurda, ibland roliga och fyndiga dialoger, skrivna i fri form som ett samtal mellan två eller flera personer. Det är poesi, men hela tiden roligt, underfundigt, allvarligt och massa annat på en gång.

Ni hör att jag är förtjust?

Så här ser inledningen i den ena inspirationskällan ut.
Och så här ser den andra inspirationskällan ut inledningsvis.

Fotona ovan är tagna ur samlingsvolymen Scenprator (1972), som är en ur Lidköpings grundskolors utrangerad liten volym. Jag stötte på pratan ”Ankskit” (som egentligen bara heter ”Tionde pratan”) i gymnasiet, och fick spela upp den på en dramatiklektion. Och minns inget mer än att det var kul.

Vem läste jag mot? Ingen aning.
Blev det bra? Ingen vet.
Läste andra elever upp andra prator? Inte en susning!

(Min stackars dramatiklärares man var sjuk i cancer under just denna tid och pga. detta var hon väldigt frånvarande även när hon var närvarande. Tydligen var inte heller jag särskilt närvarande.)

Sandro Key-Åberg (som inte är släkt med Ellen) var under ett par årtionden tid superkändis i det litterära Sverige och fick enormt mycket beröm för sin ”nyskapande och lekfulla språkanvändning”. Han experimenterade med språket så till den milda grad att och med surkarten Olof Lagercrantz kom farande med beröm!

Slutet av en recension i DN 14 oktober 1963. Hela artikeln har jag lagt här om ni är intresserade!

Lille Sandro Gualteri föddes i det sedermera så sönderbombade Dresden av sin ogifta, svenska mamma Elsa Key-Åberg – som var på vift i Tyskland pga. graviditeten. Det är oklart när Sandro fick sitt italienskklingande namn, men kanske var det när han inackorderades hos spårvagnskonduktören Gualtieri i Florens. Några år senare forslades han till Sverige och blev sin mors fosterson på något mysko sätt. Sedan skickades den lille parveln än hit, än dit – en vinter hos fröken Olsson i Stockholm, ett år hos konservatorsfamiljen Holmsten i Ängelholm, ett par år på Skörby gård i Uppland hos Hjalmar och Helga Brolinson. Under hela denna röriga uppväxt skrev han och spelade teater, gick på teaterskola och försökte skriva ännu lite mer. Och banne mig hade han inte Karin Boye som lärare på en av skolorna!

Pappan? Nja, Elsa var lite slarvig med sanningen (eller ”notoriskt lögnaktig” som jag läste någonstans), men förmodligen var en Gustaf Rosengren den bortsprungne fadern – som modern bara ljög och ljög om.

Nu ska jag med kursiva bokstäver berätta om Elsa, för det är ju inte hon som är huvudperson här. Men såväl som Sandro som massa kompisar, kolleger och forskare är överens om att Elsa:

… ”led av fettsot” och ofta togs in på sjukhus för avmagringskurer. Hon gifte sig med en ungersk målare, men tidigt började tänka på skilsmässa och att skilsmässoadvokaten förmodligen var den biologiska fadern till de två barn som hon sedan fick, och att målaren begick självmord. Elsa var enligt Sandro en lögnaktig, hänsynslös och ohederlig parasit, som ideligen sviker och bedrar sina medmänniskor. Hon var antisemit och var extremt ansvarlös vad gäller sina barn. Dessutom visade det sig att hon när hon fick barn med skilsmässoadvokaten, när målaren var försvunnen i fält, dessutom var förlovad med en tysk tandläkare …

Med denna bakgrund kanske man läser denna Sandro-dikt med andra ögon? ”Sjön en kastrull av blåaste järn” ur Bittergök, 1954. (Känsliga läsare varnas, men jag är osäker på om Julkalenderns båsister är en finkänslig skara.)

Sjön en kastrull av blåaste järn
Han i fläckig skjorta
spetsad på gaffeln av lust
första gången i könets tumult

Brottas med modern i äckel och åtrå
Sulan mot åldriga magen
knäcker henne bort över barndomens golv
Släcker hennes fräsande bild
i flödande slem

Augusti virkar sitt gröna prassel
garnerar skriken med spetsar
han junkar sin ungdom i gräset
kränger på den vuxna grimasen
tunnhalsade skäggfjun

Vi återvänder till Sandros karriär!

Hur den lilla omkringfarande grabben som 28-åring ändå lyckades samla sig till en litterär debut (Skrämda lekar) 1950 är en gåta. Han förklarar i en lång artikel att de många pjäserna och de två prosaböckerna samt alla tusentals dikterna svårligen kommer ur honom. Han knegar (oklart med vad) hela dagarna, sedan skriver han poesi mellan klockan 20 och 04, sedan sover han lite innan han ska till kneget igen.

DN 1949: han var ju en begåvad skådespelare!

Ni som inte vet vem Sandro är eller minns hans krumsprång i tv och intervjuer – förtvivla icke! Läs några prator och fnittra loss och läs kanske upp någon på nyårsafton som ett partytrick och så går vi vidare i livet. Det är så mycket man inte vet – och bland allt som man inte vet, är ju Sandro Key-Åberg bara en liten fis i Nilen.

Här ligger den lilla fisen längst fram. (DN 14 maj 1999.)

När Sandro Key-Åberg dog, fylldes tidningssidorna och dumburkarna av berömmande och och finurliga anekdoter som vanligt – som den här:

Lättkränkta bör inte lyssna på Youtubeklippet här nedan – men ni andra: klicka igång denna uppläsning och ha kul! (Dasshumor med diverse pruttar och andra olämpligheter.)

Som sagt, under fyra årtionden dök Sandro Key-Åberg upp i massa olika sammanhang, men få kan hittas vid en googling idag. Just nu finns dock Dubbelsvindlarna på SVTplay, och jag skulle faktiskt vilja att alla i hela Sverige tittade på i alla fall första avsnittet eftersom det är så allmänbildande. Gråa dialogtelefoner skräller, postkontoret funkar, anteckningshäften är coola och på de blå-lila hundralapparna sitter ju Gustav II Adolf. Dessutom är Björn Gustafsson d.ä. (Emils Alfred) jätterolig.

Och si där bland bovarna läser ju Sandro Key-Åberg poesi!

Här kan man frossa i Ikeanamn, som egentligen inte har nåt med HB att göra. Nu undrar ni naturligtvis om det utrangerade skrivbordet Matteus verkligen har 16 delar.

Jahadå!

Nu tar jag fram plommonstopet och rafsar och stökar och gräver och har mig. Ända ner i botten ska jag!

Och upp kommer … Thermo! (Och så får Godiva en bonustischa från förra året.)

Lucka 17 kommer i ottan på tisdag!


Att jag ville ha tag på embryo i kommentatorsbåset berodde förstås på att han liksom HB är poet. Här är länken!

SAFFRAN VAR EN SKVALLERDRÄNG

Share
25 kommentarer