Ojojojojojojoj, vilket spretigt bås det sjunde var! Jag förstod knappt hälften, men skrattade gott åt många kommentarer!
Pysseliten
Jag smurfar luckan. Klara, färdiga, smurf!
God morgon. Det är ju Tintin, lätt som en plätt, han är ju med på bild och allt. Sådärja då kan jag tuffa vidare mot dagens basketmatcher.
Niklas
Nä, sådana där moderna artister är inget för mig. Jag håller mig på läktaren och väntar på bättre tider.
Aku
Det spretar och har sig men kanske anar jag en liten niña?
Kaffeflickan
71 veckor leder till bruna ögon som i associationer ändå valsar tillbaka till blå, som det sjöngs om, i en film som antogs handla om/inspireras av HB men som inte visade sig göra det i alla fall.
Betong-Bess
Silkesstrumpor och själsstyrka fick mig att tänka på Dårfinkar och dönickar där Simone klipper håret kort och misstas för pojken Simon.
Helena
Vem vet vart tiden tar vägen? Nu fick jag alla pusselbitar att trilla på plats. Snyggt att de är så många och mångfacetterade, för vilken artist hon var! Jag hittade bland annat en gata i en mer än 2000-årig gammal nederländsk stad som är uppkallad efter HB. Nog sagt!
Ja! Nuff Said! (1968)
Hemlisbloggaren Nina Simone (1933–2003) började spela piano i kyrkan redan när hon var 3–4 år och hette Eunice Kathleen Waymon. Hela församlingen häpnade över hennes fantastiska talang, och vips fick hon gratis pianolektioner varje lördag – av en till allas förvåning vit pianofröken. (”Jag trodde att hon var en alien”, sa Nina på äldre dagar.) Varje lördag gick den lilla flickan över tågspåren till den vita världen för att lära sig att spela Bach, Beethoven, Brahms och de andra grabbarna.
Hon blev helt enkelt en fullfjädrad klassisk pianist. Som tonåring tränade hon åtta timmar per dag, och kom plättlätt in på den finfina privatskolan Juilliard. Sedan sökte hon in till Curtis Institute of Music i Philadelphia, och alla var så bombsäkra på att hon skulle komma in att hela familjen flyttade till Philadelphia.
Men hon kom inte in. (Skolan erkände sedermera att detta berodde på ren och skär rasism, och bad om ursäkt genom att 2003 – bara några dagar innan Nina Simone dog – utnämna henne till hedersdoktor.)
Familjen saknade nu vettig bostad och betalda jobb i en stad där de inte hade några kontakter. När Nina för att försörja sig började spela piano på olika inrättningar, insåg hon att väldigt få nattklubbsgäster uppskattade Matteuspassionen. Snabbt lärde hon sig den nya musiken (främst blues & jazz), och när klubbägaren efter första kvällen (natten) påpekade att hon skulle förlora jobbet om hon inte sjöng till låtarna, gjorde hon det. Med bravur! För att inte hennes föräldrar eller de sju syskonen skulle förstå att hon jobbade med att ”spela för djävulen”, bytte hon namn till Nina Simone, där förnamnet kom från det spanska ordet för liten flicka: niña.
Framgångarna kom slag i slag när hon träffade sin blivande man, som – förutom att marknadsföra henne hårt och driva henne som en kassako – slog henne gul och blå.
Hon jobbade sedan non stop under några år, och turnerade över hela världen. Hon var aldrig ledig. Så när vilade hon? Aldrig. Som en miljard andra framgångssagor kom succén inte bara med pengar och beundran, utan även med depression, manodepressivitet och plötsliga utbrott av total ilska. Under 1960-talets många gånger våldsamma medborgarrättsrörelse i USA, deklarerade hon frankt:
– Jag har aldrig varit helt emot våld. Måste vi döda, så måste vi. Och själva bli dödade.
När hennes nära vän och granne Martin Luther King sköts, tog Nina Simone ett stort steg genom att helt enkelt fly; hon skilde sig och flyttade till Liberia, sedan vidare till Schweiz, Paris och Nederländerna.
Jag kan absolut rekommendera den Oscarsbelönade dokumentären, som bl.a. producerades av Ninas dotter Lisa Simone Kelly. Dottern hatar nämligen filmen ”Nina” (2016), som enligt henne inte alls håller sig till någon som helst sanning. Man förstår att Nina Simone klassas som ett musikaliskt geni – även om hon för att över huvud taget fungera gick på tunga mediciner på 1980- och 90-talen.
Hur luckan var gjord: det var bara väldigt mycket tjat om blå färger och liten flicka samt massa låtar och plattor i nästan kronologisk ordning.
Plötsligt! Paaang! Plommonstopsdags!
Måste stoppa in några lappar i hatten. Ni ska bara veta att vissa lappar är så slitna att ma… ni tycker att jag babblar? Okej, nu drar jag … Citronen!
Lucka 9 kommer i ottan på måndag morgon! Den är så simpel att läktarn kommer att eka tomt hela dagen. Ack.
Jag och många med mig skrattade gott åt embryo idag!
timtim okcså embryo – ett äventyr inuti en julkallelender
nej nej timtim öppnra inte
vaddårå
det kan varan en fallukca det säjer jag nu yo
en fallukca nej det tror jag då inte y
o
o
o
o
o
o
o
o
o
En fantastisk lucka, både för att det var den första jag lyckades lösa i år och för de fyndiga och förvirrande referenserna åt olika musikaliska håll, samtidigt som texten ju verkligen var späckad med titlar från HB:s långa och rika karriär. När jag hade löst luckan tog jag ett snack med Chat GPT som var snurrigare än någon i båset:
Den text du delar är en beskrivning som verkar vara inspirerad av den svenska (sic!) artisten Lillebjörn Nilsen. Berättelsen använder sig av en fantasi- och sagotema för att referera till hans karriär, som kännetecknas av hans musikaliska prestationer, låtar och hans unika stil.
”Två ögon i pastelblå nyanser” och referenser till hans album ”Silk Stockings and Soul Strength” samt ”To Love Someone” ger ledtrådar om detta. Den märkliga avslutningen, där han hamnar på sjukhus i Mississippi, är en konstig men kreativ del av texten som verkar spegla den ofta turbulenta och dramatiska sidan av hans karriär.
Texten är en fantasifull och humoristisk tolkning av hans musikaliska resa och liv.
Ärliga blå ögon, Avatar samt Mickey Blue Eyes fick mig ingenstans så ordningen av att inte kunna luckan är återställd.
Kommer inte ihåg vilken av filmerna jag sett men om det finns en nyare ”bättre” så skall den letas upp och ses.
Grattis Citronen!
Bra att du sög i dej av berömmet Lotten. Jag hittade ju faktiskt rätt tillslut, med hjälp av diverse båstrådar
Som stort fan av Bowie måste jag erkänns att en av hans inspelningar som jag gillar mest är hans cover på Ninas version av Wild is the wind.
Jag försökte länge få ihop infon i luckan med Charlott Perelli. Men fick till slut ge upp.
Åååååh, men tack. Vilka underbara luckor, facitar och båsister som alla är så otroligt kluriga. Hade hatten varit på så hade den åkt av. Nuff a dit!
Helt OT så hamnade en av mina googlingar hos Adolphe Sax. Nån gång borde han få en lucka om inte annat bara för alla gånger han höll på att dö som barn.
Grattis Citronen!
Bessie Smiths död på akuten i Mississippi passade så himla bra in, så länge trodde jag att det var hon. Sen hjälpte båset mig på andra tankar, tack bås!
Och grattis Citronen!
Tidigt i morse satte jag på radion, som sa ”är resultatet av ett planerat famlande i mörker”. Vad kul, tänkte jag, man pratar om Lottens julkalender! Men det visade sig handla om vetenskapliga upptäckter och hur nobelpristagare tänker. Well, same, same.
Grattis Citronen!
En undran: Var är Ninja? Hon brukar ju alltid hänga på med en massa roliga funderingar.
Äsch, för andra gången missade jag till och med hoppet i hatten. Nåja.
Jag lite svårt att föreställa mig hur det skulle låta om någon gav sig in på att framföra Matteuspassionen på endast ett piano. Det brukar gå åt orkester, kör och solister för ett sånt projekt.
Man skulle för övrigt kunna argumentera för att Matteuspassionen innehåller världens vackraste sång. Det är en av de vackraste iaf.
Grattis Citronen!
Ja den var vacker CtLDPT.
Sångerska var jag inne på tidigt, men vilken? Några som passade hyggligt är ännu i livet. Men så plötsligt fanns svaret en goggling bort.
Grattis Citronen!
GRATTIS Citronen!
Återigen en rolig och klurig lucka. PK och jag körde in på varsitt spår och bollade hela dagen. Jag var i Hollywood och knåpade med Äppel-porten och Royalties. Marilyn Monroe? Grace Kelly? Osv.
Niiinja!! Vars ä du?
Grattis Citronen och tack Aku som lämnade lettråden nĩna! Hamnade på Sven-Ingvars och Två mörka ögon med 71 veckors placering på Svensktoppen. Hann aldrig fram , nånting kom emellan.
Nånting, vet ej vad, fick mig att hamna på HB:s Wikipediasida och låtlistan där gjorde ju allting klart.
Så, på det hela taget, det känns bra.
Grattis Citronen!
Hm, bildens svarta guld var det nog förresten. Som puffade mig att öppna Wikipediasidan alltså.
Bilderna i luckorna är lika ofta förlösande som onödiga och fullständigt förvirrande.
Alltså jag frågade efter Ninja (Malin) inte HB.!
Magganini: Det glädjer mig ofantligt att luckbilderna lika ofta är förlösande som onödiga och fullständigt förvirrande! Perfekt!
Tack Karin för beskrivningen, jag approprierar direkt ”ett planerat famlande i mörker”. Efter ett par dagars medvind och nerförsbacke var jag inte i närheten av att hitta HB igår, trots världens bästa bås.
Grattis Citronen!
Jag valsade faktiskt rätt via omvägen Janis Joplin. Döm om min förvåning (läs: tur) när ett snedtryck på en länk fick mig att ramla rakt i armarna på Nina. Nu har hon gått på repeat hela dagen.
Kaffeflickan: I’m with you! (Skriver på engelska så att Nina ska fatta.) När man väl har kommit in på Ninaspåret i sitt annars så enahanda musiklyssnande (Vivaldi, Mozart och Foo Fighters samt Coldplay och Kent på repeat), så är hon svår att släppa. Har ni hittat hennes version av den där låten i musikalen Hair?
Nej, den versionen hade jag inte hittat. En till Nina Simone in på Smörgrisen (som jag kallar min låtlista på Spotify) – katching!
Då är vi två, Nina! Jag var också inne på Bessie Smith och hennes tragiska död och famlade ett bra tag innan jag förstod att Nina S passade mycket bättre.
Grattis, Citronen!
God morgon! Jag lärde mig av en växeltelefonist (detta utrotade yrke) att man hälsar med god morgon fram till klockan 11 för att då övergå till god middag. Med denna tråkiga upplysning äntrar jag läktaren. Glögg någon? Pepparkaka? Kaffe?