Vi är nästan halvvägs komna i Julkalenderäventyret 2024! Lucka 9 skapade spretiga associationer och roliga ledtrådar samt väldigt många elefantfunderingar och omnämnanden om Calvados och somrar samt franska hälsningsfraser. Här kommer några! (Formateringen/radfallet har kajkat ihop i html-maskinen. Hmmm.)
Hemlisbloggaren i lucka 9 var Françoise Quoirez – som alla ju känner som Françoise Sagan (1935–2004). Namnbytet beror på att den ”lilla flickan” som med sin debutroman tog världen med storm hade en far, som helt enkelt inte stod ut med den förskräckliga boken. Han bad henne helt sonika att byta efternamn. (Men de var inte ovänner; relationen med föräldrarna var enligt alla som kände dem utmärkt.)
”Den lilla flickan” var såpass brådmogen att hon som 17-åring satte sig ner för att för hand i en anteckningsbok skriva en roman eftersom hon ville bevisa att hon inte var dum i huvudet trots att hon inte hade kommit in på den utbildning som hon hade sökt. Titeln tog hon från en dikt av Paul Èluard, och när alla hennes klasskompisar hade hjälpt henne att renskriva manuset på maskin, skickade hon det till två förlag. En klok lektör på förlaget Julliard gav detta omdöme:
”Fullkomlig sanning – dikt lika väl som roman. Inte en falsk ton. Psykologin är djärv men ofelbar, för de fem romangestalterna är så tydliga att de är omöjliga att glömma.”
Recensenterna blev upprörda, arga, förtjusta och kränkta, men öste för det mesta beröm över över ”Bonjour tristesse”. (Luckans surmagade recensent Bartolomeus F. Surfeldt finns dock inte.) Murvlarna kallade Sagan nedlåtande för ”den lilla flickan” i flera år, tills hon faktiskt fick lite respekt.
Romanen är bara lite längre än en novell, vilket passade läsarna alldeles utmärkt. Den är varken särskilt avancerad eller särskilt snuskig – men den gick hem i de franska chaleterna och översattes snabbt till otalet språk. På svenska fick boken heta ”Ett moln på min himmel”, vilket måste vara en av de tristaste titlar som någonsin skapats.
Den lilla flickan var cool, för hon tog framgången med ett lass salt och svarade journalisterna med en axelryckning att debuten faktiskt inte var nån ”riktig” bok. Hon förklarade:
”En riktig bok är fantasi, intelligens och styrka i perfekt samklang.”
Nobelpristagaren Annie Ernaux har sagt att hon och hennes kompisar läste Bonjour tristesse i smyg – kanske som att jag läste Hans-Eric Hellbergs ”puss” i smyg …? (Eh. Näe.)
Sagan förklarade själv att hennes bok gjorde sån enorm succé för att den (liksom otalet andra succéer) var före sin tid. När den kom ut fanns i Frankrike ingen feminism eller p-piller, gifta kvinnor fick inte yrkesarbeta eller ens öppna egna bankkonton. När alla hennes royaltypengar samlades på hög på förlaget, frågade hon sin pappa vad han tyckte att hon skulle göra med dem.
– Hur gammal är du? sa han (förhoppningsvis med en retorisk blinkning).
– Nitton.
– Gör det en nittonåring ska göra: slösa bort dem!
Så det gjorde hon – på fina bilar, långa nätter på nattklubbar, casino och massa whisky. Tydligen var det osedvanligt upprörande att hon körde bil barfota (det nämns ofta i källorna), så då gjorde hon det hela tiden. Och så krockade hon, och körde i diket och haffades för fortkörning och så ryckte hon på axlarna igen och körde bara ännu fortare. Hon förklarade:
”Hellre whisky och Ferrari än stickning och sparande.”
SVTplay har en bra dokumentär om Sagan!
Att ”den lilla flickan” sedermera blev beroende av både smärtlindrande piller, alkohol och kokain och hon skattefuskade och förlorade alla pengar på äldre dar nämns knappt i dokumentären – men det kanske är en självklarhet numera? Den lyckligt nyktra succéförfattaren kanske inte finns?
Hon skrev sitt eget minnesord, men jag hittar inte någon snygg, svensk översättning så ni får ta min hemsnickrade här:
”Sagan dök upp 1954 med en kort roman, Bonjour tristesse, som i hela världen ansågs vara skandalös. Hennes död – efter ett liv och ett författarskap som var lika behagligt som misslyckat – var skandalös enbart för henne själv.”
Men hennes son skriver gärna snälla böcker om sin mor!
Bonustips:
SVTs Babel har en liten diskussion om Bonjour tristesse efter 38 minuter här.
Nämen hörni! Idag drar vi två lappar ur plommonstopet! Rafs, krafs! På den ena står det … aha, Kråkan! Och på den andra … skrynklig och liten är den, lappen – Cecilia N.!
Om ni inte har läst om embryos prappiljotter än, rekommenderar jag denna länk varmt! Ljuvligt!
Och visst håller vi med om detta?
Bonsoir bonheur!
Jag har vunnit en tischa. Tack plommonstopet!
Dubbel glädje att få dela dagen, Cecilia N.
Tack Hyttfogden som skrev att HB slutade sina dagar i Calvados. Det gjorde att jag hittade rätt.
Den här författaren har jag aldrig läst, inte ens hört talas om. Kul att få lära sig något nytt.
Mäh!
Tack!
En unge som har tråkigt blev Reine som (inte) var på Barnens ö.
Därav min konstiga gissning.
Ännu konstigare blir det när man betänker att det var PCJersild som skrev boken.
Grattis Kråkan och Cecilia N!
När jag förstår luckan tidigt blir jag nervös och tänker att jag har missat något uppenbart som inte är uppenbart!
Grattis till vinnarna och tack till båset för alla hjälpsamma ledtrådar.
Grattis Kråkan och Cecilia N. Igår var jag lite orolig att båset var för tydliga med lettrådar redan på morgonen. Jag nämnde Sagan, moln och trist i de två första meningarna så jag kände mig tvungen att lägga till ett resonemang om gurkstan och tvåtaktaren för att inte vara för övertydlig …
Men sen undrar jag så klart vem recensenten var?
Det höll BM hemligt. Facit ekade tomt. Har hen möjligtvis en koppling till DRT månne.
Ja, okej, ”finns inte” kanske inte ekar men det styrker min röda tråd!
Dubbel grattis till Kråkan och Cecilia N! Och som så ofta, stort tack till båset för den välbehövliga hjälpen. Jag känner förstås igen titeln (åtminstone på franska) men så långt som till att ha läst boken sträcker sig inte min bildning den här gången. (Men Babar har jag läst två gånger!)
De franska recensenterna av Bonjour tristesse häpnade och chockades av att en så ung flicka kunde vara så kallhamrad och cynisk.
GRATTIS tishavinnarna!!
Nej, ingen HB jag hört talas om heller, men så körde jag fast hos en annan, som jag heller aldrig läst. Jag tyckte boken beskrevs ganska lika ändå (Madame Bovary av Gustave Flambert). Usel dag med för lite tid att goggla hjälpte såklart inte heller.
Nya tag imorgon.
Argh! Googlade fram skolan och fastnade på Stephanie från Monaco. Kopplade inte ens HBs efternamn (hon finns där på listan av alumni) med sagoledtråden. Suck. Men kul och lärorikt.
Grattis Kråkan och Cecilia N!
En gång i tiden läste jag någonstans att Bonjour tristesse bara är på 30 000 ord. Bra att veta tänkte jag, om jag skulle vilja skriva en succéroman. Och så räknade jag ut att det skulle ta två veckor. Nu när jag försöker rekonstruera mina beräkningar tror jag jag tänkte mig ungefär sex sidor om dagen, med 400 ord per sida. Det skulle till och med bli 33600 ord!
Grattis till vinnarna!
Woopi, tishavinnare vet jag ju inte. Sitter fast i gamla hjulspår tydligen.
Idag skiner solen och jag hoppas verkligen att jag kan prioritera en lunchprommis! Det är lite vinst det med.
Den surmagade recensenten som Citronen har hakat upp sig på är intressant – och faktiskt orsaken till att jag gjorde luckan; JAG tycker att någon borde ha skrivit en avhandling om parallellerna mellan Gatsby och Bonjour. Eller i alla fall en notis i en tidning?
Aha! Det kanske är detta som är min framtid? Som alla författare som tar Doktor Glas och gör om och kallar sin egen story?
Grattis, Grattis till Vinnarna!
Lugn och ro på läktaren fick jag och ögonen fick vila från googlandet. Egentligen behöver jag bara fråga oraklet. Läste luckan huller om buller ; Oraklet lämna snällt Bonjour Tristesse .
I dag blir det fest!
Den där recensenten gjorde att jag först hamnade i Springfield och hos familjen Simpson. Dvs Bart, som eg heter Bartholomew. Och Lisa som skriver dagbok. Jag fattade ju att det var sjukt mycket fel, men det finns ett avsnitt som heter The Great Phatsby.
Men varför heter recensenten Bartolomeus F Surfeldt?
Grattis till vinnarna!
Vi har ju tidigare pratat om att skapa en bloggbåskioskvältare. Nu vet vi att det kanske bara tar några veckors lagom hårt arbete! (Sagan ska ju ha skrivit Bonjour tristesse på blott en månad. För hand dårå.)
Roligt Kråkan att kunna vara till hjälp och gratulerar till utmärkelsen. Tråkigt bara
att det är så klent med intresset för Selma Lagerlöf. Hon som lämnade en så fin ledtråd till HB.
Hyttfogden! Här får du en länk till Selma Lagerlöfs facit – hon ju var med redan första året!
https://bergman.typepad.com/lottens_julkalender/2005/12/facit_till_11_d.html
Det var inte så jag menade att Selma skulle bli nån HB, det vet jag att hon var. Det var
en ledtråd jag lade ut med ”En saga om en saga och andra sagor.”
Grattis Kråkan och Cecilia N! Eftersom jag sett det i facit länkade Babelavsnittet blev luckan nästan för lätt. Bara en sådan sak som att ”tristess” nämndes två gånger i texten gjorde att det tog ett tag att inse att lätt faktiskt var rätt för en gångs skull.
Denna skola i Paris grundades 1885 av Rose Hattemer och där har många namnkunniga gått några år, hela sin skoltid och kanske till och med tagit sin examen. Den är (finns fortfarande) privat, följer inga vedertagna undervisningsmetoder och lärarna skriver själva de läroböcker som används. Kostar 2-3000 euro per läsår men med tillägg beroende på vad som ska studeras. Här går främst diplomatbarn och de som behöver skolundervisas ett par dagar i veckan i kombination av andra typer av studier, typ dans, skådespeleri, musik eller politik. Fascinerande lista av alumner!
Läs mer på https://en.wikipedia.org/wiki/Cours_Hattemer
Grattis Kråkan! Grattis Cecilia N!
Den här luckan var enkel för mig – boken ifråga har läste jag väl första gången när jag var i tonåren, och den har alltid varit aktuell. Men även jag undrade om det kunde vara så enkelt.
Pjäsen ”Slott i Sverige” såg vi på Dramaten för en del år sedan. Fantastisk absurd skildring av detta land där snön om vintern täcker allt så ingen kan gå ut. Man såg den ligga allt högre utanför fönstren.
Rätt i luckan! Svårt att vara lagom kryptisk i gissningarna, men ”bonjour tristesse” är skrivet på en stor husvägg i Berlin (Falckensteinsstr 4)” . Den som sett den skulle ju kunna se det som en ledtråd, men annars är det förstås helt obegripligt.
Klockorna som pinglade i bakhuvudet på mej lät som nåt svenskt och rätt nytt. Inte förrän Aku kom med sin franska saga och tryckte upp den i näsan på mig petades polletten ner med ett rejält ka-klonk! Ändå hade både fransk och saga förekommit flera gånger i båset. Ibland är det trögt.
Grattis Kråkan och Cecilia N!