Jag har några ord som jag trots mitt kall som språkpolis måste fokusera ordentligt på så att de blir rättstavade. Hjärnan snurrar till det och associerar vilt och fel och till slut vet jag varken ut eller in.
sockar–sockor–socker?
fordrar–fodrar–vidarebefordrar?
ärtor–ärter–ärtrör?
Men så blir det ändå ofta fel trots att jag tänker efter. Om jag istället för att fokusera och tänka till, hade litat på min intuition … hade det förmodligen blivit rätt direkt. Det här med att korrigera något – som är rätt – så att det istället blir fel, kallas hyperkorrektion.
Några exempel på ord som stavas mindre krångligt än man tror – och eftersom de de facto är ”fel”, har jag sett mig tvungen att stryka ett streck över dem:
charlottenlök
blåda (=blåa)
användna
kollegor (numera korrekt, men ursprungligen dög bara kolleger)
åtminstonde
invardera
virituell
frilandsfotograf
guldfiber
petimeter (en stavning som numera inte rekommenderas)
omständig
öppenhjärtlig
situationstecken
”Den kvinnlige ledamoten har i allmänhet färre styrelseuppdrag än sin manliga kollega.”
Den utomordentliga Lingvistbloggen skrev redan för sex år sedan om ordet mytomspunnen, som blev mytomsbunden och mytomspungen samt mytomsprungen. Men sickna roliga ord!
Arne Andersson är här mytomsprungen.
Det är förstås svårt att kunna avgöra om det handlar om okunskap, slarv eller hyperkorrektion, men nu till min slutkläm: googla inte stavningar!
Ladda ner SAOL-appen (gratis) och SO-appen (50 kr) och börja slå upp orden istället! Om inte annat så av omtanke om alla som försöker lära sig svenska …
– Hej, kapten Haddock! Jag behöver några svordomar.
– Igen? Vad är det nu då, anfäkta och a…
– Mitt älskade, fina TNC med Rikstermbanken har fått på tafsen igen.
– Apsvansade analfabeter, blindstyren, blåkullatomtar, deghögar, eländiga kryp, fega ynkryggar, gargantuaner, groteska grottmänniskor, gråsuggor och dreglande paddor, huggormars avföda, kanapéer och konjakskransar som sysslar med lekstugefasoner! Nu går skam på torra land!
– Vad fint att du svär i bokstavsordning.
– Ockrare, oduglingar, pistaschgubbar och surkålsstuvning – det är rena snurren!
– Tack. Nu känns det bättre.
Förra gången detta hände skrev jag en lång kärleksförklaring till TNC, som ni kan läsa igen om ni inte riktigt har kommit igång med att använda Rikstermbanken och de 27 språken som orden kan översättas till.
Meningar som ni får sno till era mejl:
• TNC har visst ansvar för samordningen mellan myndigheter!
• Den utbildning i terminologilära som idag finns, sköts av TNC. (I de andra nordiska grannländerna har olika lärosäten huvudansvaret.)
• Förslaget att Institutet för språk och folkminnen istället ska få större ansvar för terminologiverksamheten i Sverige är en byråkratisk skenlösning; där finns inte specialiserad kompetens. Den måste alltså stjälas från TNC.
• Inrätta ett helt språkdepartement istället för att hålla på och dutta och tjafsa så här!
Grrrrrrrrrrr!
Material och materiel!Gryta, kastrull eller karott?Trådar, kablar, ledningar och sladdar – eller bara ett av orden?Zlatanstaty eller Zlatanskulptur?
Man skulle fan kunna tro att Regeringskansliet anser att behovet av språkvård och dito -forskning har minskat på senare tid.
Uppdatering!
Kommentatorn Skogsgurra tog i sitt mejl till Regeringskansliet till pedagogik för att visa hur försvinnande lite en miljon kronor är i jämförelse med en miljard. Den är nyttig att titta på även för oss som faktiskt förstår och kan sätta saker och ting i relation till varandra.
Jag fick liksom halva Sverige Ikeakatalogen i brevlådan häromdagen. Den försvann omedelbart eftersom familjemedlemmarna är vansinnigt trötta på mitt årliga, relativt monotona och enkelriktade samt faktiskt på alla fronter tröttande prat om särskrivning och andra … skrivexperiment. Alla på Facebook påtalade det ”olämpliga” i att kniven var i fokus på allra första uppslaget. Well.
Kanske var det bara för att distrahera från andra underligheter?
Harrkl. Det är ju som så att jag … som bekant … har svårt att hålla fokus när det enligt de svenska skrivreglerna står ”fel”. Se gärna på mig som en sned gurka eller en felkonstruerad såg: jag funkar liksom inte när jag fastnar i språnget.
Kolla på texten ovan. Jag tvekar alltså (som en vägrande häst framför ett hinder) strax efter det versala IKEA och kommer ungefär till katalalogapp… innan jag måste backa till IKEA och kolla vad det var som blev tokigt. Sedan söker jag förstås tröst och förståelse på annat håll och skickar en tanksamhetens tanke till rubrikmakaren som satte in ett fullkomligt korrekt mellanslag mellan upptäcka och ellipsligaturen.
Men i nästa sekund … oh no. Ellipsligatursmellanslagssabotören har varit framme.
Jag bläddrar lite fram och tillbaka. Kollar på soffor och bokhyllor samt mattor, inser att det är en tydlig trend med transparens samt att Ikea nog vill bjuda in kunderna genom att visa äkthet, ursprung, ärlighet och varornas beståndsdelar. (Eller så läste jag bara det nånstans.)
Men hur många liv har du, Ilse? (Ah. Hon är kanske en katt.)
Plötsligt faller min blick på något till vänster, lite bakom Ikeakatalogen (ergo IKEA katalogen): Språktidningen! Så ljuvligt! Jag måste genast tvätta av mig särskrivningsbesudlingen genom att hoppa ner i ett bad av korrekt placerade mellanslag!
Jag lär mig kvickt att en selfie som bara föreställer en snopp (hej alla spamrobotar) kan komma att kallas snoopie, att ”magnetröntgen” inte är röntgen utan magnetkameraundersökning (vårdpersonalen säger ”MR” som förkortning för magnetisk resonanstomograf) samt att språkgranskning bygger på synnerligen bred kompetens. Men vänta, vanudå?
Ordet ”taxi” skulle alltså komma från en tysk familj? Vabaha?
I klarspråk nu (SAOB är inte alldeles lättläst): pffft för familjen ”Turn und Taxi”!
Nu förstår ni vilket hårt liv jag lever, va? Rödpenna och gula notisar kantar min väg medan mina spritpennor dras till av Vägverket fabricerade museiskyltar. (Om de inte tillverkades 2010 eller senare, för då är det allas vårt älskade Trafikverk som har snurrat till det.)
Men, förstår ni, det beror bara på att jag ju är synnerligen bredkompetensig.
Jag har ett litet hål i min allmänbildning. I detta hål saknas all information om Povel Ramels ”Selfäjarna”. Det handlar om 6 minuter och 20 sekunder som (sägs det) är hur roliga som helst. Redan för snart ett år sedan blev jag varse detta hål, men inte förrän nu tar jag tag i saken.
Den här LP:n kunde ju ha varit snyggare.Aha, den designades 1979.
Och här står jag moloken och utan tillgång till Povel Ramels samlade verk! Fast … jag har ju själva ljudet – tack Magnus A.!
I tur och ordning nu. ”Selfäjarna” är ett spår på LP-skivan Ragabangzingbom, där Povel Ramel, Nisse Blücker och Casper Hjukström har skapat språkliga mästerverk genom att bara blanda bokstävlarna lite rörligare än vanligt. (Men från början var det bara ett radioprogram som sändes den 24 januari 1951 kl. 21:25–22:00 och som sparades ”på lackskiva och överfördes till magnetband”.)
Här är vad jag har lyckats skrapa fram, och det måste jag nog säga: det är ännu roligare i skrift eftersom det mesta är svårt att tyda på ljudspåret.
sårklappa med framlikadeller (klarsoppa med lammfrikadeller)
pattsoppa med könkakor (köttsoppa med pannkakor)
patronklimmon
nykräkta koftor med dicke myll
tokladskjorta med gräspad vidde
fansaksgröt
barberad flamcembert
När man sitter med avecen lägger man på Månsongsschaneten av Hedwig van Båtluven.
Gillar man inte klassiskt kan man ta Bruvestaforsens as med Kallarbo Julle.
Så här presenterades programmet i Röster i Radio 1951:
Föreningen För Flugighetens Främjande presenterar Ragabangzingbom.
En kusimalisk stödiorarning kroven och skimponerad av Remel Pavol.
Vedmerkande: Brotta Birg, Sasanna Rumel, Birbro Rallhemsdotter-Vrak, Ravel Pomel, Ljurtin Mang, Fellar Gunnenius, Wid Bengtner fledmera samt Killan ”Jong” Ahansson och hans ratmiska ryvarbönd.
För rigén svarar Reland Oiworth.
Och tjolahopp, vad man omedelbart måste associera till Robban Broberg:
Såja. Hålet är halvfullt och fnissen käckt på svaj.
Men nu ska vi bara göra ett försök till semantisk analys. Jag har fått hjälp av Tjugotreåringen i Lund, som så civilingenjör han än snart är, ändå sitter och drömmer om grammatiska termer och en framtid bland bokstäver. (Tror jag.)
Här har vi nu ett litet filmklipp. Det är knastertorrt och politiskt, men ett tidsdokument väl värt att titta på. Lägg bort alla era politiska preferenser och kisa i fjärran bortom åsikterna och lyssna på vad det är som sägs. Se det så här: en politiker – vi kan kalla honom Robban – frågar en annan politiker – vi kan kalla henne Åsna – hur ett problem ska lösas. Den förste hummar och stakar sig och den andra … säger många, många ord.
Tjugotreåringen har transkriberat framför allt Åsnas svar på utfrågningen. Han har tagit bort alla upprepningar, stamningar och överflödiga ord … men det är fortfarande ganska obegripligt. Läs – hoppa inte över utan försök ta in det som sägs.
Robban: – När ni tänker regeringen leverera till exempel lagstiftningen kring deltagandet i terroristresor? Vad tänker regeringen göra så att åklagarkammarna har tillräckligt med personal för att kunna åtala de här personerna? Vad är regeringens strategi i de här frågorna?
Åsna: – Tack så mycket fru talman. I en angelägen fråga som regeringen har tagit tag i allra från första början när vi också insåg att den befintliga strategin mot terrorism i Sverige över huvud taget i praktiken inte inkluderade hela det faktumet att vi har det som ledamoten uttrycker som terroristresor och att personer från Sverige åker ner, strider på terroristernas sida för att sedan återkomma med den oro som finns för vad det förändrat för de personerna. Jag tror man måste jobba på flera håll och det är det som också Anders Ygeman och Alice Bah Kuhnke från regeringen håller samman – både förebyggande arbete mot att personer i Sverige faktiskt åker ner. Att vi ska ha hela det svenska samhället en god sammanhållning i analysen över att det här är inte att bidra till fred eller stabilitet för någon att delta i terrorism i utlandet men också en viktig signal till att när man återvänder så har ska man ta ansvar för …
Tolkning: Vi har uppmärksammat detta och ser det självfallet som ett problem. Vi anser dock att mest fokus ska läggas på förebyggande – något som Anders Ygeman och Alice Bah Kuhnke har arbetat med.
Ska vi ta en till? Okej:
Robban: – Är det rimligt att återvändande terrorister och folkmördare ska få gå före i bostadskön? Är det rimligt att de inte åtalas? Är det rimligt att ni inte har lagt in lagstiftningen än?
Åsna: – Tack fru talman. Jag förstår att man kan vara väldigt engagerad i de här frågorna, det är inte att uttala om det. Det här är en av vårt samhälles verklighetsbilder i dagsläget men att med den emfasen säga att det är uppenbart regeringen inte gör någonting när regeringen gör mer än vad som gjorde de tidigare åtta åren sammantaget för att konstatera att vi har både en situation med återvändare som där vi behöver gå in på individuell nivå för att säkerställa att detta inte är terroristhot men där vi också behöver ett större och mycket mer fokuserat förebyggande arbete som också bygger på att vi tar in den erfarenhet som andra länder – även grannländer – som faktiskt har kommit betydligt längre på vägen därför att Sverige inte under den tidigare regeringen tog tag i de här frågorna. Att påstå att regeringen inte har en aning om vilka resurser som finns på den internationella åklagarkammaren, det tycker jag faktiskt är ett ganska uppenbart dåligt argument. Det är självklart så att vi i regeringen har den kunskapen och det är självklart att de svenska principerna, att man ska åtala brottslingar även när de kommer tillbaka – särskilt när de kommer tillbaka …
Tolkning: Självklart ska personer enligt svensk lagstiftning ställas inför rätta för brott de har begått. Anledningen till att detta tar tid är att problemet aldrig tidigare har funnits – den sittande regeringen har nu ansvaret att tackla en fråga som är mycket obekant i Sverige. Framöver kommer vi ha god kontakt med andra länder som har mer erfarenhet i dessa typer av frågor.
Berglins i SvD har förstått hur många av oss ser på politik …
Så. Jag vet att man inte talar som man skriver och att man heller inte bör tala som man skriver, men (och förlåt om jag nu skriver mina åsikter på era respektive näsor) – är inte detta alldeles förfärligt bedrövligt? Varför har vi ett språk? Är det för att kommunicera med eller för att sminka över något som kanske inte ens finns? (Oj. Nu blev även jag svårtolkad.) Eller är svenska helt enkelt ett så komplicerat språk att vi inte längre behärskar det?
Berglins i SvD igen – om vi inte behärskar vårt modersmål kanske vi ska ta nåt annat språk som vi är lika dåliga på?
Ta nu fram alla era kunskaper vad gäller semantik, retorik och (okejrå) politik. Läs igen om det behövs. Eller så kollar ni här på några mer minnesvärda politikeryttranden (där jag inte anger källa för att ni inte ska färgas av era eventuella politiska preferenser):
”Rysk gas har två nackdelar. Den ena är att den är gas, och den andra är att den är rysk.”
”Hälsa honom att den svenska utrikespolitiken inte är några pajaskonster. Det är inte hä, hä och häpp, häpp.”
Uppdatering
Kommentatorskan Anta Snaque bidrar med exempel på roligare politikerspråk i ett gammalt tidningsurklipp – som inte alls kan jämföras med dravlet här ovan. Sådana här kontaminasammanblandningar är vi alla skyldiga till då och då. Enjoy!
– KASJUNÖT!
– Prosit, kära du.
– DET ÄR FÖRIHELVETE BORTTAGET!
Kärleken mellan mig, SAOL, språkutvecklingen och i viss mån Sture Allén är över. Mitt allra finaste favoritord som tillkom till SAOL 11 (1986) är utrensat. Jag, som alltid skriver kasjunötter på handlingslistan, känner mig kränkt, hånad, bedragen och jävligt förvånad.
Och sedan läser jag ilsket hela boken med lupp, anteckningspapper och notisar.Pffffft! (Ni ser, jag är så upprörd att jag inte hittar fokus.)
– Men flickscout är kvar! Och pojkscout! Vilket dravel!
– Är inte det en amerika…
– JUST DET! JÄVLA ANGLIFIENTER ÄR VAD DE ÄR!
– Just det ordet kanske är mindre lämpligt i sammanh…
– BUHUUU! JAG VILL INTE VARA DEN SKRATTANDE SPRÅKPOLISEN LÄNGRE!
SAOL 14, nästan het från pressarna.
SAOL 14 finns än så länge bara i bokform. Det kan bero på att Akademien vill att vi ska köpa boken (vilket vi ju vill så länge vi fortfarande tror att kasjunötterna är kvar i den), men det kan också bero på att den är tekniskt svår att lägga ut som pdf.
SAOL 13 finns inte kvar på sin gamla pdf-plats på nätet, utan har fått flytta in i arkivet med de andra, dammiga böckerna, närmare bestämt på den här hyllan. Den ser lika digitalt antik ut som ett bokskåp från 1600-talet, men man vänjer sig.
Arkivhyllan.
Appen som är så bra, så bra så bra, är inte uppdaterad; det är fortfarande upplaga 13 i den och jag har ännu inte fått svar på när den uppdateras. Men ordet ”app”, kan jag i alla fall meddela, finns med i nya upplagan.
MEN INTE KASJUNÖT!
De nytillkomna orden har jag har inte hittat någon fullständig lista på (eh, inte så konstigt eftersom de är drygt 13 000), men via kontakter och lupp samt ett jävla tålamod i min kasjuilska, har jag hittat dessa, varav minst en brukar delta i kommentatorsbåset och två ord kommer att få snuskspamrobotarna att gå i spinn:
android, aneurysm, apné, app, aromämne, askmoln, ava (avannons), avhängd, axon
(Ni som vill kopiera denna lista: jag reserverar mig för eventuella slarvfel, så vill ni slippa ta ansvar för dem kan ni länka hit.)
Orden som har tagits bort (men som man ju får använda bäst man vill ändå, vilket betyder att jag kan skriva mina kasjunötter överallt, så det så) är blott 9 500 till antalet, men den utredningen får jag ta någon annan dag. Jag började dock med att kolla lite bakifrån och fann att några ord med historisk vingslagsfeeling har fått stryka på foten, t.ex.
quickstep
x-stygn
yllefabrik
ynglingaskara.
Sedan tidigare har SAOL-redaktionen pressmeddelat att de har stoppat ner bl.a. dessa ord i arkivsäcken: alltbehärskande, alu-jobb, amalekit, bandstation, bastionssystem, bejakning, dispaschkostnad, indiandans, inmalningstvång, lagutskott, muskötkula, negerboll, negerkyss, planminister, själsart och tingsfrid samt zigenarblod.
Ni ser säkert hänsynsfullhetstrenden, som inte bara finns i SAOL utan även i ornitologiska kretsar. (Känsliga språkpoliser varnas: länken går till en inte särskilt korrläst artikel i DN.)
Gån åstad och köp er en SAOL 14, grevar och baroner! Och om ni gör det i en bokhandel: passa på att be personalen att ta bort SAOL 13 från hyllan så att folk inte köper fel. Och sedan kan ni mejla underligheter till mig och liksom jag fundera på varför prinsgemål och pennformerare får vara kvar, men inte kasjunöt.
Det finns korrfel! Kolla! Vilket scoop!
Strikt alfabetisering?Vi avslutar med en nostalgitripp till SAOL 13.
Sjuttonåringen travade igår iväg för att göra högskoleprovet. Vi är inte riktigt säkra på hans uppsåt, baktanke eller motiv – men allt som har med multiple choice-frågor och allmänbildning att göra, ger upphov till applåder och hurrarop i familjen.
Morgonhumöret var på topp och i stark kontrast till snart sagt alla vanliga skolmorgnar när den unge mannen efter att ha inmundigat ett par, trehundra mackor alltid brukar lomma iväg med ganska trött och glasartad blick, krum rygg och släpande steg. Signalementet i morse hade kunnat stämma in på en seriefigur eller en absurt glad hjälte i en Wahlströms-bok: ett trallande leende, hoppsasteg och mössan käckt på svaj.
Lite av en provokation är det för några oss närstående familjemedlemmar.
– Prov? Är han glad för att han ska ha prov? Så intressant!
– En chimär är vad det är! Han bara låtsas! Det var bättre förr! När jag gick i småskolan nittonhundraförti…
– Ursäkta att jag avbryter. Du måste sluta med dessa ideliga tirader – ingen lyssnar längre på dig när du sätter igång och mal om din barndom. Låt nu grabben testa kunskaperna som han vi…
– Så du hyser inga tvivel till detta beteende, eller för den delen hela jädra högskoleprovet?
– Nej, och det har visat sig vara verkningsfullt eftersom många som inte är intresserade av att göra läx…
– INTE INTRESSERADE? Jag har då aldrig hört på maaaaken! Bortskämda slynglar!
Ja, ni förstår. Generationerna krockar och det som den ena finner intressant, finner den andra obegripligt ointressant och rentav mossigt. Men låtom oss alla lyssna på varandra och arbeta tillsammans som en liten väloljad teaterensemble där någon håller ett tal till talgbollens lov och någon annan berättar hur skimning går till – nej, sorry – undviks (är en bättre inställning till företeelsen), där aktualiteter går hand i hand med antikviteter och där kulmen nås när alla är överens om definitionerna på ellipser respektive eklipser.
När Sjuttonåringen kom hem efter att ha suttit med provet i sju långa timmar, hoppade jag jämfota av iver eftersom jag inte har någon som helst anledning att göra högskoleprovet och är riktigt avundsjuk på alla som har det.
– Berätta, berätta!
– Det var intressant. Inte så stressigt som jag trodde. Men vad betyder taktilt?
– Det som har med känsel att göra.
– Så det är inte något taktiskt?
– Nej, tyvärr.
– Och inte heller ett automatstyrt trumset?
– Eh, nej.
Jag vill också vara med! Men är det sant att alla som gör högskoleprovet hamnar i en sökbar databas där vem som helst får kolla allas resultat? Man kanske skulle …
Fotnot Alla ord från 2015 års vårterminshögskoleprov (igår alltså) är med i texten ovan:
Jag för ju en (enligt många fåfäng) kamp för skriv- och läskunnighet. Jag tror som sagt att det är bra att kunna sitt språk. Och dessutom behärska det väl. Andra språk också, för den delen. Ptja, det är ju bra att kunna allt möjligt, så låt oss säga att min kamp även inbegriper faktaspridning om t.ex. det foträta skomodet på 1500-talet och alla världens skotska uppfinningar.
Igår läste jag något som gav så mycket vatten på min kvarn att det liksom svämmade över sina kvarnbräddar. Länge har jag märkt att ord liksom används fel. Det är som om fonetiken och uttalet styr ordval mer än betydelsen.
Ica Hermansson skrev nämligen i sin statusuppdatering på Facebook:
På en köp-och säljsida här på fejan skrev en tjej att hon flätade in läsår på folk. Jag bad – med en smiley – att få åttan och nian inflätade. Tre personer svarar direkt att de inte fattar vad jag menar. Jag förtydligar att det står ”läsår” och inte ”löshår” i annonsen, varpå en tjej svarar:
– Vaddå. Det är ju samma sak.
Mitt i det fullständigt hysteriskt roliga i sammanhanget, sliter jag mitt hår lite grann. Jag kan inte längre skriva ”banne mig är det inte” eller ”till yttermera visso” eller för den delen ”för den delen” eftersom det är ”för svårt att förstå”.
– Nej Lotten. Ta bort. INGEN förstår vad du menar. Inte minst jag.
Stopp! Nu ska ni inte missförstå mig med flit – språket utvecklas och skall så göra. Vad jag saknar är den här reaktionen:
– Oj, vad intressant, det visst jag inte. Vad kul, nu fattar jag! Då vet jag det till nästa gång!
Samtidigt går jag ju omkring och skriker att man ska skriva så att folk förstår, vilket ju gör mig till en vandrande oxymoron i sammanhanget.
Det handlar om att fylla på verktygslådan! (Som jag har sett stavas ”verkdukslådan” i analogi med nattduksbordet.)
Enahanda och rätt klen verktygslåda.Varierad och ganska stor ”verktygslåda”.
Här har vi ett kopieringsapparatsmeddelande som på ytan skapar frustration och ilska eftersom det är svårläst och illa formulerat.
Men efter en tio–tolv genomläsningar är det ju klart som korvspad!
Så … hur går vi nu tillväga?
Lotten blir politiker och sedermera utbildningsminister.
Lotten skriver böcker om stilfigurer.
Lotten skapar en ny genre – en populärkulturell våg där vi med hjälp av landets lajvare fantiserar och pratar arkaisk svenska med varandra samtidigt som vi är steampunk-klädda bafatt vi kan vara det.
Lotten drar nåt gammalt över sig.
Eller är det helt menlöst? (Där skulle jag ha skrivit ”meningslöst” istället, men det gäller ju att anpassa sig till det nya.)
Nehej, nu ska ni inte alls få en redogörelse för mina tre blånaglar, knävlarna, den trassliga axeln eller det förvirrade minnet! (Fast nu fick ni visst det ändå.)
Det är nämligen så att jag har ramlat över information om vad som händer i SAOL:s nya (den 14:e) upplaga som kommer om ungefär två månader.
(Läsekretsen reser sig upp från sin krumma position, slänger hatten och datorn i vädret och utbrister i ett tjoho och som på en given signal applåderar alla långsamt och sedan unisont, precis som i amerikanska filmer.)
Varför? Jo för alla är ni så nyfikna på vad som händer! Här kommer första scoopet! Några ord som åker ut är:
alltbehärskande
alu-jobb
amalekit
bandstation
bastionssystem
bejakning
dispaschkostnad
inmalningstvång
lagutskott
muskötkula
planminister
själsart
tingsfrid
Och kan ni tänka er – även ålderdomsskröplighet försvinner ur listan!
Om ändå själva skröpligheten också kunde försvinna. Till upplaga 12 försvann förbrytarfysionomi, vilket måste vara ett av de allra bästa orden någonsin. Om själva fysionomin 1998 inte längre var så utpräglad att den kunde påtalas, eller om det kanske inte är sådant som man ska kalla vid ord, kan man ju diskutera. Till upplaga 13 ströks boudoirstämning, vilket kanske kan sägas vara forna tiders fredagsmys?
Typiskt exempel på förbrytarfysionomi.
Till upplaga 13 (alltså den som kom 2006) raderades 5 000 ord och 10 000 nya stoppades in. De raderade är förstås inte förbjudna att användas. Till den här upplagan kommer 9 000 att ”utmönstras” (tas bort) medan 13 000 stoppas in. Kanske några av de här?
app
barista
burkini
chicklit
flyttstajla
snosa
stalka
wiki
bloggosfär
budgetstup
e-cigarett
förstelärare
förtidsrösta
kollektomat
landsbygdsminister
myrsteg
regnbågsfamilj
rutavdrag
selfie
skajpa
solsäker
twittra
vobba
överklassafari
hen
Flera av dessa vet jag med säkerhet kommer med. Vissa chansar jag på. (Klicka på pdf-länken till höger på den här sidan om ni vill kolla in fler tänkbara nyinstoppningsord.)
Tror ni (liksom jag) att de tre alternativen av det engelska ”e-mail” kommer att reduceras till två?
e-brev
e-post
mejl
Några lite obehagliga ord får stå kvar, men med tillägget ”starkt nedsättande”. De var säkerligen nedsättande även förut, men nu finns det bevis på att så är fallet.
hagga
oäkting
svartskalle
Ååååh, vad detta är roligt!
Nu, för säkerhets skull och eftersom jag vet att det ju är förvirrande för många, ska jag länka till mina husgudar:
SAOL – Svenska Akademiens ordlista som kommer ut med ojämna mellanrum sedan 1874
SAOB – Svenska Akademiens ordbok, som sedan 1893 utkommer i begränsade bokstavsintervall och som just nu är på bokstaven V
Denna bild sägs föreställa alla hittills utkomna upplagor av SAOL – men den som i så fall är från 1986 (tredje från höger) förbryllar stort. Så ser min inte ut!
Jag har under årets första vecka fått hjärtsnörp av massa nya och gamla länkar till undersökningar om hur vi ligger till på olika områden, och då mest hur vi i Sverige ligger efter när det gäller matematik och läsförståelse. Men att vi samtidigt är kungar vad gäller ”problemlösning” … som, ehum, alltså inte inbegriper siffror eller bokstäver?
En av våra bästa kompisar som jobbar väldigt mycket med studenter utomlands – i all världens hörn – har berättat att när det vankas grupparbete, är svenskarna de allra bästa att ha i sin grupp. Inte för att svenskar är bäst på att samarbeta eller för att svenskar tar kommando och delegerar uppgifterna till hela gruppen, utan för att de vet precis vad som behöver göras; svenskarna tar kommando och gör hela uppgiften på egen hand.
(Det underliga är att alla som jag har pratat med om skolans ständiga grupparbeten, berättar samma sak: att just de var de enda som gjorde något. Alla andra i gruppen bara slöade, blev sjuka och led av scenskräck.)
Apropå läsningen: Tjugotvååringen i Lund håller på att bli färdig civilingenjör samtidigt som han är kemisektionens återvalde ordförande. (De har alltså samma ordförande två år i rad, vilket i LTH:s historia aldrig har hänt – ett faktum som den stolta modern inte försitter ett tillfälle att berätta.) Han pluggar just nu inför en ekonomitenta (ty även kemister studerar ekonomi), vilket grabben inte alls är förtjust i. Jag försöker förstå hans aversion, varför han skickade dessa tre textexempel från en gammal tenta som han använder:
(Klicka så blir bilderna större. Men inte bättre.)
Eftersom jag även får hjärtsnörp av saknade eller extrainsatta mellanslag och citatteckensslöseri samt andra petitesser som stavning, hade jag inte varit i närheten av att klara en sådan tenta. Samtidigt förstår jag ju nu larmrapporterna om att studenterna vid landets universitet inte begriper vad lärarna skriver … Hrrrm.
Samtidigt i en helt annan värld, visar det sig än en gång att för få barn idrottar eller rör ens på sig och att de slutar trots att de egentligen inte vill sluta och att den stora boven är elitsatsningen. Eftersom jag får hjärtsnörp även av sådana nyheter och (som väl nästan alla andra) anser att alla barn och ungdomar borde få idrotta om de vill utan att slås ut för att de t.ex. är kortväxta, storväxta, inte har bollsinne, inte har koordinationen eller finmotoriken eller nåt annat som inte gör dem till vinnare från dag ett, har jag nu kommit på att mitt mål under 2015 är att ge mig ut och debattera
bokstavsglädje
idrottsglädje.
Okej? (Ooooh, all the really lukrativa idéer som jag kommer med gör vår revisor tokig.)
John Wooden hade många kloka saker att säga om att vinna eller inte vinna.
Jag har några ord som jag trots mitt kall som språkpolis måste fokusera ordentligt på så att de blir rättstavade. Hjärnan snurrar till det och associerar vilt och fel och till slut vet jag varken ut eller in.
![Politikerprat[2]](https://lotten.se/wordpress/wp-content/uploads/2015/05/Politikerprat2.jpg)
– KASJUNÖT!
