När jag vaknade och till min förvåning kände mig normal – alltså inte sjuk – efter tio långa dagar i bingen, fanns bara en sak att göra: åka på roadtrip!
Jag vet inte riktigt hur beslutsgången gick till, för ingenstans på på planeringsstadiet gick jag omvägen runt faktakontroll, ekonomiska förutsättningar eller rimlighetsaspekten på det hela. Jag bara knattrade in ”hyra liten lastbil” och VIPS rasslade tusenlapparna all världens väg.
Nu lyfter ni blicken och tänker ”men jag måste ha missat nåt” eller ”vad ska hon med en liten lastbil till?” eller ”nu har det helt slagit slint”. Men så läser ni nyfiket vidare.
I Skåne finns ett stort hus som släkten ska sälja. Då slängs förstås pryttlar, grejer, böcker, diverse nipper och allt annat … som ju är så underbart. ”Barnen” (i 30-årsåldern, gubevars) har fått klämma och känna på gamla Kalle Anka-tidningar, små badankor från 1971, nylonskjortor, spetsdukar och fotoalbum fulla med människor som som sitter runt matbord och äter samtidigt som de röker cigaretter. Jag ryckte på axlarna. Mitt hus är ju fullt. Men så kom jag på att jag nog ville ha ett gäng köksstolar.
– Köksstolar? Ska hon köra 120 mil tur och retur för några köksstolar?
– Är det inte billigare att köpa nya köksstolar?
– Är vi säkra på att hon inte är lite sjuk fortfarande?
Snicksnack. Nu ska här köras liten lastbil! Men …
Brrrrumm, så körde jag iväg – efter tio minuter i regn och plask utan vindrutetorkare eftersom jag inte på några villkor kunde se var torkarna sattes på. Har inte moderna bilar automatiserat sånt?
Efter en timme kände jag mig så bekväm med alla reglage, att jag ville sätta på radion. Vilket var komplett omöjligt! Dutt, dutt, duttade jag på skärmen. Inget hände. DUTT DUTT DUTT! Inget hände. Sånt ska man inte hålla på med i 100 km/h, så jag stannade och tog en bild på displayen för att googla instruktioner.
Under långa bitar av resan kändes det som i ”De överlevande”, för jag körde helt solo i flera mil. Två gånger blev jag omkörd på högersidan av Teslor och en gång fick alla bilister stå helt stilla som umareller och titta på hur en bit av motorvägen skars upp, knöcklades ihop, belades med ny, het asfalt och rullades platt av en cool vält!
Nu bor köksstolar, en hög Kalle Anka-tidningar, ett par raggsockor och 25 fotopärmar i min stora lastbil. Maxlasten är 1 000 kilo, vilket jag verkligen inte på några villkor kommer upp till även om jag skulle fylla på med några tidningar till. Ska jag kanske köpa ett piano och ta med mig hem? Betongplattor? En cirkuselefant?
Imorrn går resan från Helsingborg söderut till Bjärred, Lund, Hjärup, Åkarp och kanske något annat ställe. Jag är som gjord för roadtrippar!
5 kommentarer