Hoppa till innehåll

Skor! Skor! Skor!

När jag blir stor, ska jag bli det som Rebecca Shawcross är: the Shoe Heritage Officer vid Northamptons museer. Jag förstår inte ens vad titeln betyder, men att hon är betydelsefull är självklart. Jag vill alltså vara en synnerligen viktig skokännare som har tillåtelse att samla på skor.

Rebecca Shawcross letar efter skor och kuriosa om fynden, hon vet hur klackar hänger ihop med höger- och vänsterskor och hon får minsann klappa på basketskor i storlek 57, vars ägare ser ut så här:

Han heter Carl Griffiths och står stadigare än de flesta.
Han heter Carl Griffiths och står stadigare än många andra vingelpellar.

De äldsta skorna hon har hittat till museet är från 1620, och de mest absurda är Elton Johns från musikalen Tommy 1975.

The Shoe Collection, Northampton Museums & Art Gallery
The Shoe Collection, Northampton Museums & Art Gallery

Själv lider jag ju av en olycklig kärlek till skor. Först gick jag i foträta med hålfotsinlägg, sedan bodde jag i träskor i ett helt decennium – även när snön fastnade undertill. Därefter gällde basketskor och enbart basketskor tills jag 1985–92 gick på såpass många klänningsfester att jag kunde gå i vilka högklackade, tåtrånga saker som helst. Platåskor brydde jag mig aldrig om – varken på 1970-talet eller i början av 2000-talet.

Och nu är jag tillbaka på foträtsnivån igen.

Samtidigt som jag inget hellre vill än att gå omkring i dessa 1920-talsskor.
Samtidigt som jag inget hellre vill än att gå omkring i dessa 1920-talsskor.
De här från 1874 påminner lite om 1974 års normalmode.
De här från 1874 påminner lite om 1974 års normalmode.
De här (designade av Gianni Versace) har även de ägts och burits av Elton John, som har tagit för vana att med jämna mellanrum auktionera ut sina ägodelar.
De här (designade av Gianni Versace) har även de ägts och burits av Elton John, som sympatiskt nog har tagit för vana att med jämna mellanrum auktionera ut sina ägodelar.
De här små nätta sakerna stoppade den späda drottning Victoria ner sina fötter i när hon gifte sig 1840.
I de här små nätta sakerna stoppade den då späda drottning Victoria ner sina fötter när hon gifte sig 1840.

– Men hur hänger då klackar och höger- samt vänsterskor ihop? skriker ni (den allmänbildningstörstande allmänheten).

Jo, inte förrän efter 1850-talet började skor göras i vänster- och högervarianter. Innan dess var nästan alla skor identiska, oavsett vilken fot som skulle i. Om man ska vara lite petig och känner sina fötter, så tror jag förstås att man gick in skorna och faktiskt slet dem så att de blev höger- eller vänstervridna. Men nu till det underligaste: detta med att ha likadana skor oavsett fot, höll man bara på med i ungefär 100 år! Det berodde på klackarna – klackarna ställde till det för skomakarna, som inte kunde tillverka klackeskor som inte var raka.

Ludvig XIV (1638-1715) sägs vara en av de första som klädde sig i högklackat. Här en detaljstudie.
Ludvig XIV (1638-1715) sägs vara en av de första som klädde sig i högklackat. Här en detaljstudie.

Fast ännu konstigare är det kanske att man inte uppfann skosnören förrän runt 1790. (Innan dess hade man spännen.) Och nu håller alla skosnören på att ersättas av kardborrband.

Kom nu ihåg att spotta i er högra sko innan ni tar den på er, annars kommer hin håle och tar er.

Här finns fler skor.
Här kan man läsa mer om skohistoria.

Share
Publicerat iBloggen

70 kommentarer

  1. Jag kan se att högklackade skor kan vara fina, jättesnygga faktiskt. Men jag vill helst inte gå i dem.

  2. Lammullstofflor är kanske bra. Jag använder fårskinnstofflor. Lite stabilare än stickade tossor.
    De har varit mycket bra under den kalla vintern men eftersom jag sparkar av mig tofflorna ganska okontrollerat har det blivit växelbruk och jag kan fortfarande inte se vilken som skulle kunna vara vänster eller höger.
    Oslagbart klacklösa och foträta är dom i alla fall. Det står Shepherd på dem. Rekommenderas. Slitstarka är dom också.

  3. Johodå Skogsgurra. Ludvig XV satt på tronen i 59 år från det att han efterträdde sin farfarsfar Ludvig XIV till att han själv efterträddes av sin sonson Ludvig XVI. Wikipedia berättar också glatt om hans fru och hans sex älskarinnor, men inte ett ord om vad han hade för skor!

  4. Ökenråttan

    Ah – röda klackar och sulor; ni ser varifrån Louboutin fick inspiration!

  5. Oj!

    Farfar, XV, sonson. Om jag fattat rätt.

    Vart tog mellangenerationerna vägen? Sjukliga? Giljotin? Mördade av fäder eller söner?

    Notera att vi i vanlig ordning avlägsnar oss från ämnet.

  6. Rättelse: (ännu knepigare)

    Farfarsfar, XV, sonson. Frågorna kvarstår. Möjligen kompletterade med att mördarna skulle kunna vara farfar också.

  7. … Eller barnbarna…
    Lotten kan du inte tuta lite i din lur på taket nu när det ändå är lite upprört i andra änden av stan liksom för att fira lite att det händer nåt?

  8. Jag? Tuta i egen lur? Jag som är så blygsam och aldrig någonsin talar om mig själv!

    (Funnes det en tutknapp skulle jag ha tryckt på den nästan varje dag.)

  9. Aha! Mellan Ludvig XIV och Ludvig XV hann alltså både stora och lilla dåfängen trilla av pinn. Trots (eller tack vare?) att de hade beskydd av delfiner både på vapensköld och rockärm.

    Vilket djur skulle ni välja på er vapensköld? Jag tar kameler.

  10. Ekorre tror jag. Bafatt vi har en liten en som heter Poppoppop.
    Och kanske lite för att ”skogsgurra” av någon anledning översätts till ”forest squirrel” när plågsamma översättningsförsök görs.

  11. Skor? Njaä … fast de här var ju onekligen rätt fräna*.

    Djur på vapensköld? Svårt. Jo, nu vet jag — kiwifågel! De är fula, de är jättejätteilskna och de lägger abnormt stora ägg. Helt orimliga pippiar som jag är mycket svag för.

    * En länk jag haft kvar ett tag för att jag skickade den till systerdottern som helt oförklarligt vansläktas och är stor skoälskare.

  12. (Förresten kanske fler än jag vill beundra det latinska namnet på ordningen strutsfåglar: Struthioniformes. Har ni sett så snyggt!)

    (Och åkej, på svenska ska de stavas kivi men det tycker jag däremot inte är snyggt bara för att … för att … inte vet jag. För att frukten stavades kiwi när den först kom, och för att nyzeeländare av somliga kallas kiwis, så dubbelveet ser naturligare ut antar jag)

  13. Örjan, jag vet faktiskt inte men det skulle inte förvåna mig. Det vore ju en praktisk sak att kunna blinka sväng med skorna, nu när du säger det!

  14. och

    Om man ska blinka med skorna i st f med ögona så måste ju alla titta ner i marken, krockar uppstår och konsten att flirta dör ut.

  15. och

    En stor, nöjd katt utspilld på en soffa skulle passa bra på min vapensköld. Med devisen: ”NON ORA, ET LABORA LITE LAGOM”.

  16. Eller snabbas upp — tänk så mycken närkontakt det blir under vilken feromoner kan utbytas en masse och bilda emotionella bindningar.

  17. På tal om skor och deras betraktande:
    Alla har väl hört det redan. Men ändå. Ett broderfolk österut, låt oss kalla dem pinnar, är kanske inte så där spontant sällskapliga som vi extremt utåtriktade och glada svennar. Men det finns olika grader av sällskaplighet.
    Skillnaden mellan en introvert pinne och en extrovert pinne är att den introverte pinnen tittar på sina skor när han pratar med dig medan den extroverte pinnen tittar på dina skor.

  18. Marabou var fina och tog in en vacker fågel i sin logga. Den fasades dock ut när de upptäckte att det var en (Acke)? Asgam.

  19. Kan man inte få lite tips på skoförvaring, såhär i vårdtider när hallen (på max 2 kvm) innehåller fem personers skor för vinter och vår. Jag räknar till 17 par skor/stövlar/kängor i hallen och då är ändå ett par ute på vift.
    Vidare finns i källaren samma fem personers somriga skor, skor för löpning (jag har minst fyra sådana), spinning, pjäxor, andra gympaskor och finskor (apropå pinnarna).
    Hur förvarar ni skorna? Jag har hyllor, krokar (hänger skorna i bakkapporna) och en stor tvättkorg för skoförvaring, men det känns väldigt provisoriskt – en dag ska det bli ordning! Hjälp!

  20. Jag är förvisso lite sjuk, men jag menade inte vårdtider, självklart ska det vara VÅR-tider (ni vet att det är vår va?)

  21. Fiskgjuse, tror jag. Eller surikat. Såvida inte hela släkten anammar systerdotterns devis: Fånga karpen! Med vidhängande fisk. Dårå.

  22. Karin: Blä. Trodde inte en förkylning kunde hänga sig kvar så länge. Nyssens kom PK ner och meddelade ny febertopp. Ljumskknölen under kontroll. Ingen fara på taket alltså – en vanlig vår för många andra, jag är kanske mest ovan.

  23. Örjan

    Karin: någonsin tillagat alt ätit karp? Jag har det inte.
    Enl uppgift speciellt uppskattat vid polsk/judisk matlagning. Bl a till ”gefillte fish” pga dess höga andel av limämnen.

  24. Örjan

    P.liten: Fullt medveten om detta faktum. Men aldrig någon ”hit” i Sverige. Har ingen förklaring till varför.
    Skånskan Ättiksfabriken (sedemera Perstorp AB) hade enligt uppgift dammar för odling av karp. Nu sedan länge övergivna.

  25. Örjan

    LL99: Är det inte du som är ute och sneseglar?
    Blondinen har ju inte tillstymmelse till nudelfrisyr. OK likartat snygg och blont hår, men i övrigt?!

  26. Karpf Blau är bara slemäckligt, lite surt och benfyllt. Äter jag inte.
    Karpf Gebacken är sprödbakad i ordets rätta bemärkelse. Till och med stjärtfenan är läcker. Äter gärna.

  27. Kakaduaehibitionist, det är väl i och för sig jag (finns en del foton av mig + Gandhi som ser ut ungefär så …).

    Och tack, tack, Pysseliten för bladvändaren — bollar! kemikalier! djur i bur! saker som går sönder!

    Rube Goldberg jag marsvins?

  28. Tutrapport! Jag har nu ikväll på boksläppsmingel träffat Anna Toss, som vet vem man ska ringa när man har frågor om larmtyfoner som har slutat att funka: man ska prata med en Farbror Melker!

  29. Åh, ja, vi har en vittofsad kakadua (som heter Gandhi och har levt med oss sedan 1983 och ser ut som de bilder du hittar med länken), som ofta sitter på min axel och gärna gör ett spektakel av sig själv. Och det finns några fotografiska bevis (dock icke uppladdade i dator) som känns … tja … kakaduaexhibitionistiska.

    Förresten, nattsmyg. Sån kunde man kanske ha i sitt vapen också. De ser väldigt stiliga ut i förstoring (lite som mal — fisken mal menar jag)

  30. I min sköld återfinns det jag fram till nyssens har kallat ’Skotsk Moripa’ efter tips av en annan fågelskådare, men det verkar mer att handla om en Dalripa. Varunummer 438.

  31. Lars
    Visst kan man dricka blended! Tog fel i en gränsbutik och fick med mig en dussinkartong av den berömda i stället för sexpack. Ett misstag som jag inte sörjer alltför mycket.

  32. Jag hittar bara whiskybokens Grouse-text på engelska, Örjan:

    ”The Famous Grouse is one of Scotland’s best-known blended whiskies and the UK’s second-highest selling blend behind Bell’s, though north of the border it has been the market leader for approaching
    30 years. The brand has its origins in Perth, where grocer and wine and spirits merchant Matthew Gloag created his own blend in 1896, deciding to name it after Scotland’s national game bird rather than himself. So well did the new whisky sell that in 1905 Gloag felt justified in adding the word “famous” to the name. Highland Distilleries Co Ltd bought out Matthew Gloag & Sons in 1970, acquiring The Famous Grouse in the process.”

  33. 438 lär vara den bäst säljande whiskyn även i Sverige sedan ett antal år. För något år sedan satt det till och med en tack-etikett på pavorna m.a.a tioårsjubilerandet av bästsäljandet.

     En varning:
    Nu har Snow Grouse gjort sitt intåg på hyllorna. Den är tänkt att avdrickas väl kyld. Den smakar räv hur nedkyld man än dricker den. Det är en tragedi att Highland Distilleries Co Ltd besudlar varumärket som de gör.

  34. Här är delar av den svenska texten (sid. 101):
    ”The Famous Grouse är en av Skottlands mest kända blendwhiskies och Storbritaniens näst bäst säljande efter Bell’s även om den norr om gränsen varit marknadsledande i snart 30 år.
    Varumärket har sitt ursprung i Perth, där speceri-, vin-, och sprithandlaren Matthew Gloag skapade sin egen blend 1896 och bestämde sig för att namnge den efter Skottlands nationaljaktfågel hellre än sig själv….

    Hmm.. Undrar om inte ”nationaljaktfågel” skulle behöva putsas på? ”Jaktfågel” är en fågel som dresserats att jaga. Inte en fågel som man jagar för att äta. Eller brukar ni äta jaktfalkar?

  35. Hoppas den här farbror Melker har rätta knycken så tutan går igång.

    Se till att ha en spiskrok beredd om han måste kliva upp på taket.

  36. […] i marken först, gick vi ju inte alls för 500 år sedan. Ahaaaaa, tänker ni och minns hur jag skrev om de tokiga 100 åren när vi inte hade höger- och vänsterskor; nästan alla skor var då […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.