Hoppa till innehåll

Månad: mars 2016

Oj! Sverige–Tjeckien! Fopoll!

Plötsligt insåg jag att det ju är landskamp. En förvisso oviktig sådan eftersom vi är klara både till EM och OS och bara vill öva lite mot Tjeckien – men jag har en känsla av att fotbollslandskamperna när Zlatan har pensionerat sig inte kommer att vara lika intressanta.

zlatan_bollflicka
Zlatan och dagens hållahanden-ungdomsspelare.

Så vi kör väl en simultantidsrapportering igen?

sverige_tjeckien_mars16
Dagens startelva, som domineras av modevita skor.

Men stoppa pressarna! Vem spelar i Tjeckien?

tjeckien

Gebrselassie! Som tog massa VM och OS-guld i friidrott 1993–99! (Foto: Erik van Leeuwen.)

Nähe. Det var det inte alls. Det var en helt vanlig tjeck som heter Theodor Gebre Selassie. Gäsp.

Min. 14!
MÅÅÅÅL! Efter att Zlatan och några andra hade fumlat med öppna mål och utrusande målvakt, så kom nu den nyss så unge Marcus Berg (f. 1986) och tjoffade in 1–0 på ett ypperligt sätt!

Min. 16
Apropå pension, så har nu vår ständige målvakt Andreas Isaksson (exakt på dagen lika gammal som Zlatan) annonserat att det är slutspelat i landslaget efter EM. Jösses, vad jag hade fått mycket gjort om jag hade pensionerat mig i 34-årsåldern.

Min. 20
Expertkommentatorn:
– Ja, när det gäller hur man spelar så gäller det att ställa sig frågan, vad gör jag nu, hur hjälper jag till, vart ska jag springa, så att man kommer rätt.

Well. Eh.

Min. 25
Äsch tusan. Tjeckerna gör mål (1–1) fastän vi alla tyckte att det var offside – ungefär tre sekunder efter att kommentatorerna hade enats om att det var 25 av Sverige alldeles utmärkt spelade minuter.

Min. 33
Kommentatorerna påpekar att eftersom det här är en träningsmatch, provar man olika formationer och kombinationer.

Well. Eh. (Sånt där suckande drar jag bara till med när jag känner mig överlägsen, förstår ni.)

Min. 37
Det händer massa, massa saker på planen men jag är fullt upptagen med att torka te ur tangentbordet och göra en omstart för säkerhets skull. (Just detta skriver jag på en annan dator.) Oj, nu ser jag att Tomas Brolin har placerats på läktaren bredvid Stefan Löfven utan fnutt.

brolin_2016
De två utan gul papperslapp är 1) f.d. fotbollshjälte 2) statsminister.
brolin
Brolin. (En mer än 20 år gammal bild.)

HALVTID
OJ! En film om Zlatan! ”Alla ni som tror att jag har gett upp och tänker pensionera mig har fel.”

Gaaaaah, det är bara en reklamfilm från nåt drickbart vatten i flaska – men det är coolt för Zlatan springer i skogen och bollar med boll och säger ”I’m just warming up”.

(Jag är alldeles för lättimponerad av sånt här. Jag sitter och flämtar av upphetsning just nu. Skratta ni – det här är på allvar!)

Snart andra halvlek
Marcus Berg intervjuas och analyserar:
”Vi skulle ha gjort fler mål.”

Kuriosa nu när vi nu inte har nåt annat för oss:
Det var, såg jag, idag (till skillnad från alla andra landskamper) endast två som inte sjöng under nationalsången: Martin Olsson och Zlatan Ibrahimović. (Med fnutt.)

Nu kör vi andra halvlek
Och då måste man göra massa byten, för det är så man gör i träningslandskamper. Om man inte spelar i Tjeckien, för där byter man inte. (Jo, fast senare.)

UT:
Martin Olsson som inte sjöng, Marcus Berg som gjorde ett snyggt mål och Lewicki som missade målet en gång. Uppdatering: Helt fel! Källström, Durmaz och Berg byttes ut. Jag måste ha lyssnat på utbytesteorier och alls inte fakta.
IN:
Den anonyme Augustinsson, den verkligen inte alls anonyme Guidetti samt Eskilstunasonen Sebastian Larsson.


(Ba så ni fattar vem unge Guidetti är.)

Min. 52
Nu är det kinaschacksfopoll igen. Dutt dutt dutt, hopp, dutt, öppet mål – ööööver.

Min. 54
Hallå. Kan nån komma med en kopp te till mig? Jag vill ha glass till. Hallå? Familjen?

Min. 56
Det är lite lattjo gruff mellan Zlatan och diverse tjecker. Zlatan serverar våra ungtuppar passningar som ligger som ergonomiska handtag på fötterna … men alla skott blir tåfjuttar eller tiometersmissar.

Min. 58
Aaaah. Artonåringen här hemma får ärva alla mina pengar (… eh …), för nu kom han med te och godis.

Min. 60-nånting
Sverige gör byte fyra och fem (av sex möjliga) och jag har lite dålig koll på vilka det handlar om förutom att WERNBLOOM KOMMER IN FÖR ATT DÖDA!

Min. 66
Min reflektion ovan om Gebrselassie är tydligen lika avancerad och originell som tanken att Kim Andersson i handbollslandslaget är samma person som saliga skådespelerskan Kim Anderzon.

lennart
Sveriges meste (ickemutade) fotbollspamp Lennart Johansson är inte bara iskall. Han är även frusen.

Min. 67

zlatan_hopparbock_Foto: RobinLorentz-Allard
Man tror att det är fopoll, karate och judo som har skapat denna kropp. Men nej. Zlatan hoppar bock på fritiden.

Min. 80
Vi är en man kort! Salomonsson har kramp och hans ersättare Micke Lustig sitter fortfarande och knyter skorna! Skynda, skynda, det är hörna, krama stolpen!

Min. 82
Det är ett himla tjat om hur få (18 475) det är som kollar matchen live på själva Nationalarenan. Okej, men det är faktiskt mars. Och påsklov. Och en träningslandskamp. Och jättesvårt att ta sig till och från den där Nationalarenan. Man måste faktiskt ha ficklampa och kompass.

Min. 85
Det är fem minuter kvar av matchen och här sitter jag med kallt te och har inte haft någon egentlig anledning att inte gå härifrån sedan vi gjorde mål i vad som känns som igår. De två kommentatorerna:

– Sverige spelar ganska bra.
– Ja.
– Ja.
– Ja.

Guidetti rusar fram och ska göra mål när en tjeck hoppar upp och sätter sig på hans rygg. Vi får hörna, men Guidetti är fullt fokuserad på att stämma tjecken på ett par miljoner i skadestånd för omild behandling. Hörna. Ploff, pang, tjong och ut.

Min. 90
Zlatan gör mål när det är avblåst! YES! (Man får ju glädjas åt det lilla.)

Min. 92
Sverige anfaller åt fel håll i en hel minut! Sluuuuuut! Det blidde ba 1–1.

Ni som vill diskutera annat än fotbollstermer imorrn på kaffepauserna på jobbet, kan fokusera på att tjeckerna hade jättetajta tröjor (för att det ska vara svårt att dra i dem, vilket faktiskt inte är tillåtet) och att Belgien nu ikväll spelade sin träningsmatch i tröjor som såg ut så här:

belgientroja

Imponerande snabbtryckta tröjor – när vi (Eskilstuna Baskets damer B-lag) ska ha nya matchkläder tar det längre tid för leveransen än för ett brev att levereras per löddrig springare år 1620.

Share
67 kommentarer

Sextonåringens ofrivilliga tågresa

Sextonåringen har bytt gymnasieskola (mer om det en annan dag) och måste numera ta buss–tåg–promenad till lektionerna i Strängnäs. Det tar ungefär en timme från dörr till dörr och på vägen kan allehanda saker hända: bussar kan bli sena för att resenärerna är många eller måste tanka sina busskort, snön kan lägga sig på tvärsan och tågen kan avgå både för sent och för tidigt.

Nu har Sextonåringen även varit med om hur tåget som hon tar inte åker dit hon ska.

(Det här har vi varit med om förr i släkten. Broder Jakob skulle ta en helt vanlig buss från Björkskatan till centrum i Luleå, men hamnade i Svartöstaden. En annan gång hamnade han i Linköping när han skulle till Stockholm. Ja, ni förstår.)

Tåget kom in på perrongen hemma i Eskilstuna. Sextonåringen klev på, satte sig ner, tog fram ritpapper och hörde högtalarrösten säga:

– DETTA ÄR DET EN TIMME FÖRSENADE DIREKTTÅGET TILL STOCKHOLM! DETTA ÄR ALLTSÅ DIREKTTÅGET TILL STOCKHOLM!

Sextonåringen rafsade ihop sina saker och älgade ner till närmaste dörr … som var ur funktion. Stora, orangefärgade lappar var klistrade på den och hon kunde inte annat göra än att springa till nästa dörr, samtidigt som hon hörde hur alla de fungerande dörrarna stängdes. Innan hon var framme vid en.

  • Eskilstuna–Strängnäs tar 15 minuter.
  • Eskilstuna–Stockholm–Strängnäs tar 105 minuter.
tagkartan
Bilden kommer från Tågkartan, som jag verkligen kan rekommendera. Gröna prickar är tåg som är i tid, gula prickar är tåg som är minst 4 minuter sena, röda prickar är tåg som är mer än 15 minuter försenade. Just nu verkar alla vara i tid, halleluja.

Min stora, lilla dotter ringde från tåget och var alldeles, alldeles otröstlig. Konduktören kunde naturligtvis inte få ett direkttåg som inte stannar att stanna, även om flera andra passagerare hade gjort exakt samma misstag som dottern. ”Det är bra att sysselsätta sig med konkreta ting när man är förtvivlad”, tänkte jag och satte Sextonåringen att mejla till sina lärare. Medan jag sms:ade Orangeluvan:

– Du är inte möjligtvis i närheten av Centralen för en mostrig insats?

Johodå.

Hon avbröt sin färd mot jobbet och tog sig till Centralen och köpte världens mest omständligt tillverkade varma choklad och en fantastisk macka samt lydde mina order som kom som sms. (Vi är ett sms:ande släkte på samma sätt som att vi är ett vilseåkande.)

choklad_macka
Mackan och chokladen i Orangeluvans hand.

Jag komprimerar härmed konversationen:

– Hon kommer till spår 19.
– Okej, jag väntar nere i tunneln.
– Hon kommer att ha tio minuter på sig att ta sig från spår 19 till spår 11 där tillbakatåget går.
– Skyltarna stämmer inte.

Där borde vi ha anat oråd. ”Skyltarna stämmer inte” är nämligen ett uttalande i samma kategori som ”orienteringskartan är fel”. Man ska bli misstänksam.

sms1

Men. Det var inte alls Sextonåringens tåg som hade stannat. När jag (de blåa bubblorna ovan) skrev ”tåget har stannat” skulle jag ha skrivit ”tåget står still i Södertälje”.

Nu blev det plötsligt väldigt ont om tid. Jag försökte kolla på Tågkartan samtidigt som Sextonåringen försökte förstå var hon var någonstans. När hon saktade in på Södra station (en pendeltågsstation), trodde hon att hon var framme. Så det skrev jag till Orangeluvan, som blev lika lättad som jag:

sms2

Här gav vi nästan upp. Sextonåringen ringde och tjoade osammanhängande saker och sa plötsligt ”men nu är jag på tåget”.

– På tåget hemåt?
– Ja, puuuuh.
– Men Orangeluvan då?
– Va? Näe …?
– Vilken perrong är du på?
– Eh, 12. Eller 12 b kanske.
– Men du skulle ju komma till 19! Vänta!

Jag tog bort telefonen från örat och började sms:a till Orangeluvan, som fortfarande stod i kulverttunneln under spåren – den där gula som är så kall och fuktig.

smspanik

Orangeluvan förstod verkligen ingenting och försökte skriva samtidigt som hon halvsprang fastän hon inte förstod varför eller egentligen vart. Jag satte telefonen till örat igen och bad Sextonåringen att ropa på sin moster genom de fortfarande öppna tågdörrarna på tåget som skulle ha avgått för tre minuter sedan.

– Ropa på henne!
– Okej!

Nu hör Orangeluvan sitt namn, men kan inte för sitt liv begripa

  1. varför
  2. varifrån.

Hon tar två steg uppför en trappa, vänder och tar två steg ner, vänder igen och tar sjumilakliv uppåt och inser att Sextonåringen ju hänger ut genom en tågdörr och att hon noooooog kommer att hinna fram för att leverera tröstmaten.

Och det gick! Med några sekunders marginal hann chokladen och mackan levereras med en snabb kram!

macka2
Enligt Sextonåringen var det Orangeluvans insats som gjorde att resan hemåt blev uthärdlig.

smstarar

Sensmoral: mat är lösningen på nästan alla problem.

Share
32 kommentarer

Nu ska vi inte ha det alltför kul

”Påsken infaller som alla vet den första helgen efter den första solförmörkelsen efter vårdagjämningen.”

Kjell Swanberg (1944–2008)

Jag har sällan sett så många uppsluppna påskfirare som just nu! Vart jag mig i påsken vänder, står det en leende människa med en sillburk i handen och tjoar KLATJOFS! [glapåschk]

easter

Kan det månne vara så att den i år rekordtidiga påsken kommer precis i rättan tid – nu när vi hatar varenda liten vilsekommen snöflinga som sedan i december har strävat neråt men liksom inte lyckats? När påsken kommer som den brukar i april, är kanske alla lite allmänt gladare eftersom vädret är vänligare och ljuset ljusare; då behövs ju inte massa färgglada påskharar och lediga dagar.

Beppe_egg
Ägg-Beppe kan man inte få nog av.

Idag är det långfredagen. Som inte är lång och som inte längre (sedan 1969) är tråkig utan som vilken jädra halvröd dag som helst. Vi måste repetera så att ni inte glömmer att det var tristare förr. I give you Allmänna ordningsstadgan, SFS 1956:617 §10:

Å juldagen, långfredagen och påskdagen efter klockan sex på morgonen må icke anordnas offentlig tillställning. Länsstyrelsen äger dock medgiva undantag för tillställning, vars innehåll och syfte kan anses förenligt med högtidens helgd.

Vi måste göra om den. Allmänna ordningsstadgan från 2016:

Å långfredagen efter klockan sex på morgonen må ni icke titta på Facebook annat än undantagsvis eller vid trängande frukostrapporteringsbehov. Systembolaget, vars innehåll och syfte kan ifrågasättas i och med högtidens helgd och nubbevisans varande, har stängt för att inte uppmuntra.

Och vad kan man denna långfredag laga för äggrelaterad rätt? Ah, naturligtvis ett halvpocherat, blankt ägg som vilar på en skiva bayonneskinka, som i sin tur simmar i madeirasås.

aggmadeira
Svälj.

 

Share
94 kommentarer

Bort gå de …

Jösses vad de dör, kulturpersonligheterna. Idag var det mannen med de tudelade glasögonen: Jan-Öjvind Swahn. Och att jag väljer att hänga upp ett blogginlägg här och nu bara för hans skull, kommer ni att förstå strax.

Så här satt han hela tiden med massa, massa uppslagna böcker. (Bildkälla.)

Pappa Sven-Öjvind fick med sin fru Anna fick fyra barn, som i tur och ordning hette

  • Jan-Öjvind
  • Cajsa-Lena
  • Sven Christer
  • Bo.

– Sven-Öjvind! Jag är på det viset igen!
– Det var då själva … var det inte tillräckligt med tre barn? Vad ska vi ta för namn till den då? Jag orkar inte!
– Lugn, kära du. Jag ordnar det.

Jan-Öjvind var en av några män som läste allt som skrevs till Nationalencyklopedins 20 band 1989–1996. Jag var redaktör för drama, teater, dans, geografi, litteratur och idrott och bestämde vilka uppslagsord som skulle vara med, hur långa artiklarna skulle vara och vem som skulle skriva dem samt vilka som skulle granska dem innan jag själv redigerade ihop alla åsikter och rättelser. Sedan skickades de förhoppningsvis korrekta och välskrivna artiklarna i ett stort, tjockt kuvert till bl.a. Jan-Öjvind Swahn. Han korrade alla artiklar med grön penna och en väldigt yvig, spretig stil.

Och han var inte mild och fin i sina kommentarer. Ofta strök han hela stycken och skrev interjektioner med utropstecken i kanten med sin gröna penna. När jag var alldeles nybliven redaktör inom ämnet geografi, fick jag tillbaka en artikel som var mer grön än vit som pappret den var skriven på. Längst ner stod det:

VAD ÄR DET FÖR JÄVLA KLÅPARE TILL REDAKTÖR
SOM HAR REDIGERAT DEN HÄR SKITEN?

Den artikeln satte jag upp på anslagstavlan så att jag kunde läsa versalerna varenda, vareviga dag.

Men skriva om allt det som han kunde, det kunde han – trots att NE:s redaktionshandbok, formatet och det begränsade utrymmet inte tillät några som helst utsvävningar. Uppslagsordet ”dröm” i NE avslutas Jan-Öjvindskt på detta stiliga vis:

”Rörande den medeltida tron på djävlars agerande som förförare i fromma människors erotiska drömmar, se incubus och succubus.”

Och så har vi ju alla finesserna i Bra Böckers gröna lexikon …

nosparning
Bildtexten i Bra Böckers gröna lexikon, uppslagsordet är ”parning”.
Share
48 kommentarer

Bojkotten av sommar-OS 1980

Jag pratade med en nästan jämnårig d… det bär mig emot, men jag måste nog skriva ”dam”. Vi pratade om när USA:s collegegrabbar vann OS-hockeyn mot ångloken från Sovjet, och så föll replikerna ungefär så här:

– Jaaa du. OS … Vad kul det ska bli i augusti! sa jag och såg framför mig forna tiders Anders Gärderud, Ulrika Knape, slängda brottarmedaljer och cyklister som glider omkull på regnvåt asfalt.
– Pfffft. Jag tycker att alla ska bojkotta OS. Som när USA gjorde det mot Moskva-OS 1980. Som protest mot Sovjets invasion av Afghanistan. Japp, det tycker jag.

Man kunde ha hört en knappnål falla om inte braket av min egen tappade haka hade stört så. Jag slog ut med armarna och höll en föreläsning om ickenyttan av bojkotter trots att jag egentligen bara vet att just OS-bojkotten 1980 var onödig. Sedan såg jag mig tvungen att kolla hur det kom sig att det blev bojkott, och då visade det sig att det ju var den 21 mars 1980 som president Carter meddelade omvärlden om sitt bojkottbeslut utan återvändo.

Jimmy-Carter_worst_president

Innan dess hade han varnat Sovjet några gånger, försökt få bundsförvanter i andra stater och till och med skickat Muhammad Ali till en massa länder i Afrika – för att övertyga dem om att hänga med på bojkotten.

sarantakes_ali_kenya_ap
Här försöker Ali övertala Kenyas regering om att en bojkott är rätta vägen att gå.

Stackarna som hade sprungit, stretchat, lyft skrot och simmat och sett fram emot OS i fyra år blev förstås förtvivlade. Någon föreslog att man ju skulle kunna samla alla under en neutral OS-flagga och delta under protest, men vips hotade Carter att dra in passen för alla atleter som funderade på att göra något så ickeamerikanskt.

os_bojkott

På kartan här kan man se hur många länder (de röda) som slutligen övertalades av Ali eller andra pratkvarnar och hängde med på bojkotten, bl.a. Canada, Norge, Västtyskland, Japan, Kina, Saudiarabien, Gambia, Ghana, Argentina … Några länder protesterade lite lamt genom att inte delta på invigningen eller bara ha en flaggbärande representant eller att gå in under SOC-flaggan. Ojojoj, vad ryssarna led av det.

invigningmoskva1980
Ett kakfat av människor i Moskva 1980.

Jag fortsatte att prata med damen:

– Men inte hjälper det väl att bojkotta OS om man vill få igenom förändringar? Det är i längden lika effektivt som att betala lösensumma till kidnappare eller tro att klimatförändringarna lindras om man sköljer ur sina mjölkkartonger men ändå flyger till Thailand då och då!
– Nej, alla andra ska bojkotta. Eller inte alla dårå. Men dom bra. Så att vi …
– Så att vi tar många medaljer! Aha!

Nu kollade jag lite snabbt här vad som hände när USA och 65 andra länder bojkottade OS 1980 och vad som hände när Sovjetunionen och 13 andra länder bojkottade spelen 1984.

Sveriges medaljregn i OS

  • 1976: 5
  • 1980: 12
  • 1984: 19
  • 1988: 11

(Förresten: 1976 bojkottades spelen av 28 länder och 1988 av 7 länder.)

arwidss_baron_haremenb
Våra tre guldmedaljörer 1980: simmarna Pär Arvidsson (vars son är med i USA:s alpina landslag) och Bengt Baron samt fäktaren Johan Harmenberg.

Jamen, jomenvisst, det visade sig ju trots allt att det är effektivt med en bojkott. Fast egentligen räcker det förstås med att Norge bojkottar vinter-OS om två år.

Share
65 kommentarer

Ingemar Stenmark: 60 jädra år gammal

För prick tio år sedan rotade jag bland mina tidningsurklipp och fann några notiser om Ingemar Stenmark. Och nu är det dags igen; fenomenet fyller 60 år idag.

Som alla andra också vet att berätta, stannade Sverige när Ingemar åkte i Madånnadikampiljo, Vengen, Kitsbyel, Santanton och Valdisär. Var det på en helg, såg vi till att inte vara ute i backen just då (vi som inte gillade slalom tyckte att fler Ingemar-tävlingar borde ha körts på helgerna) och var det på en vardag, ställdes lektionerna verkligen och på riktigt faktiskt in så att alla skulle kunna kolla på Stenmark.

lotten_slalom_78
Slalom-Lotten som inte alls ville åka slalom 1978.

Och så ändrade den där jädra Särschlang världscupreglerna för att sätta fälleben för vår Stenis. Min lärare i OÄ (ungefär samma som samhällskunskap, förstår ni ungdomar) använde den elake regelmannen som ett bevis på att kapitalism inte funkar medan han dunkade sin tummade Maos lilla röda i katedern.

En gång åkte Stenis alldeles särdeles hemskt och föll och tog sig i mål och vann ändå. En annan gång vann han med flera sekunder. Och en gång var det alldeles ohyggligt spännande när Filmäär och Stenmark var de enda två som kunde vinna, men … Sedan hände nåt och så hände nåt och så vann någon, men jag har ingen aning om vad det var för att jag just då var jättejättebekymrad över mina stora svettringar under armarna och att Den Stora Kärleken inte var i skolan just den dagen.

Så nu utnämner jag den 22 februari till internationella svettdagen.

Share
39 kommentarer

Sakprosan i Börssalen

Förutom väldigt långa (gärna svettiga) män, tycker jag ju om Börssalen i Svenska Akademiens lokaler i Stockholm.

borssalen_2016_lotten
Det gäller att vara tidig så att man får sitta långt fram, vetni.

En gång var jag där och jobbade med salig Lennart Hellsing, en annan gång var jag där på seminarium. Jag uppför mig då som amerikaner som plötsligt får träffa presidenten eller som när en sexåring får syn på Zlatan: jag gapar, fnissar och dansar omkring lite på de litterära tiljorna. Blir helt enkelt lite fånig.

borssalen_varuhiss
Så här skickar man förnödenheter och pennor mellan själva salen och förrådet (?) uppe på balkongen.
borssalen_sladdar
Men även Börssalen pyntas av sladdhärvor.

Idag var jag i Börssalen hela dagen för att lyssna på människor som pratade om “litterär sakprosa”. Det är en motsägelse i sig eftersom sakprosa tydligen inte kan vara litterär. (I beg to differ jättemycket.)

sakprosa_wiki
”… utan litterära ambitioner…” (Wikipedia)
ne_sakprosa
NE är luddigare och tydligare på en gång. Intressant.

Föreläsarna pratade på norska och svenska samt skånska, en finne pratade ljuvlig svenska i den av sakproseskribenter och dokumentärförfattare fyllda lokalen och det var hur trevligt som helst – och så fick jag ju prova på en ny sorts lunchwrapp.

Sushiwrap_
Absurt på alla sätt och vis.

Men det enda jag egentligen lärde mig under dagen, var faktiskt att

  • det fortfarande finns massa människor som försörjer sig på att ge ut böcker fastän ”ingen längre köper böcker”
  • en wrapp med sushi i är en mingeldödare eftersom allt lägger sig som en fastklistrad degklump i gommen och omöjliggör vettig artikulation
  • talarstolar inte riktigt gör små människor rättvisa.
talarstol_borssalen
Talarstolen hette Gargantua och åt upp talaren.

Men lite inspirerad blev jag allt: nu vet jag precis vad jag ska tala om när TNC (och Ingemar Stenmark) fyller år på fredag …

Sakprosan och Rikstermbanken borde faktiskt gå hand i hand mot solnedgången och skaffa små populärprosaiska, små och gemena folkbildande barn som strävar mot folkbildning.

Share
68 kommentarer

En person att tycka illa om?

– Vem var den första person som du tyckte illa om? frågade Sextonåringen mig idag.

Eftersom årtalen sitter som små smäckar i hjärnvindlingarna och jag vet precis vad jag gjorde där och där eftersom jag bodde där och inte där och den där tapeten satt kvar i det där rummet och trappsteget där borta inte var fixat, så …

– Det var en kille i min klass som sköt en fotboll i ansiktet på mig på i april 1976 samtidigt som en annan tjej skrek för att hon hade fått tuggummi i sitt fantastiskt vackra, långa hår och jag hade på mig en röd silkepolo som hade inbyggda svettringar under armarna och dagen eft…
– Oj. Vänta, jag menar en vuxen.
– En vuxen som jag tyckte illa om? Vad svårt! Du då?
– Ja, det var …

Sextonåringen nämnde här vid namn en lärare som hon hade i sjuan. Och bad mig tänka efter igen. När tyckte jag för första gången illa om en vuxen människa?

staffanw
Staffan tyckte jag alls inte om. Och han var ju vuxen. Men hur jag än vrider och vänder på vårt förhållande, så har jag de facto aldrig träffat honom. Här ser han ju till och med rätt söt ut …

– Hösten 1980 hade jag en magister som hade samma manchesterkostym varje dag. Han luktade svett, kaffe och cigarettrök och … nä. Det var nog bara hans lukt jag inte gillade. Manchesterkostymen var grön och han var ihop med musikfröken som hade långt hår och hon ku…
– Handlade allt i din barndom om svett och långt hår?

Sextonåringen var inte alls nöjd och bad mig fundera igen. Jag kom på att jag tyckte illa om en tjej i min klass, som en gång sa att min näsa var ful för hon kunde se rakt in i mina näsborrar och då sa jag att det väl berodde på att hon var så kort. Men nej, en vuxen var det ju jag skulle leta efter i minnet!

– Nej. Jag kan inte! Jag tyckte tydligen inte illa om några vuxna förrän jag själv var vuxen! Sorry.
– Hmmmm.

Och hur är det med er, kära läsare? Kanske kan ni hjälpa Sextonåringen med era minnen från barndomen?

(Jag lovar att uppdatera om jag kommer på nåt.)
_______
Uppdatering!
Kommentatorsbåset har en spaning! Tyska tandläkare har gjort ett outplånligt intryck i Sverige!

Share
116 kommentarer

Varföre åkte jag inte Vasaloppet eller Tjejvasan eller vad det nu var jag skulle åka?

Idag ska ni egentligen inte hänga här, utan hemma hos Pysseliten. Men förra årets intensiva skryt om skidåkningens fasor och ljuvligheter slutade ju dels med att jag drabbades av hybris eftersom jag åkte Stafettvasan i basketmatchställ så jävla snabbt, dels med att jag bestämde mig för att åka skidor resten av livet. Jag må ha trillat var hundrade meter och lika mycket på platten som i backen, men däremellan for jag fram som en gasell. Sägs det.

vasaloppet_pah
Alldeles för stolt över min insats 2015 är jag här.
tjejvasan_anm
Anmälan till Tjejvasan 2016.

Jag anmälde mig och betalade och skulle definitivt åka Tjejvasan 2016. Dessutom drog jag med mig minst tre andra i fallet, varav Pysseliten var en.

Snövita vidder, ljuvligheters ljuvlighet och de knastrande knäna som pallade skidåkning alldeles utmärkt, räckte alls inte till när jag i somras drabbades av hälkuddepaj. Eller nåt. Privat sjukgymnast (600 kr per behandling), hokus pokus och styrketräning med allt från gummiband till tortyrinstrument från medeltiden och lite mer hokus pokus hjälpte inte. Den 5 januari kom domen:

vasaloppsintygnej2

Men skidåkningen – som kostade mig ett par fantastiska stövlar som stals, en axel som gick sönder i en nedförsbacke och en helvetisk massa tid och fokus som försvann från mitt basketspel – finns ju kvar.

stolenboots
De ack så stulna stövlarna.

Jag måste bara bli miljardär och forska fram konstgjorda hälkuddar och skidstödhjul först.

Men! Hur gick det för Pysseliten? Bröt hon i Evertsberg? Körde hon i mål? Kolla.

Share
60 kommentarer

George Martin (1926–2016) och munspelet

Stackars Pete Best som inte var bäst, som blev kickad ur Beatles, och som inte ens fick bli kallad ”den femte Beatlen” eftersom George Martin ju av förklarliga skäl fick den titeln. Mackan (kallar jag plötsligt Paul som vore vi polare) och Ringo har inte ens förklarat för honom vad det var som egentligen bidde fel. Men sanna mina ord – hans tid kommer.

BEATLES-1961
Paul, John, Pete och George 1961. När Pete Best är den ende kvar i livet och vi har skrivit runor över de numera kvarvarande två, kommer Pete att bli ett hett villebråd för alla journalister.

Men nu till George Martin som dog igår. Och som (hörni ungdomar) inte är författaren till Game of Thrones, även om just den George Martin ju ”är gammal och tjock och kan dö när som helst”, som ett av mina barn sa nyss.

Love Me Do was the best song they were able to offer”, säger George Martin i klippet ovan och förklarar att han inte alls var nöjd med den eftersom han ville ha en riktig hitlåt …

Det finns många böcker som analyserar Beatles’ musik och som oerhört noggrant redogör för vem som sa vad under inspelningarna – den bok som jag har läst heter ”Revolution in the Head”. Och nu blire musik!

The-Beatles-1963
Beatles våren 1963 – Johns glasögon sitter inte där de borde eftersom de inte ingick i hans image. (Och apropå glasögon: här är Pauls.)

När Beatlarna kom till Abbey Road-studion den 5 mars 1963, hade Paul och John med sig ett skrynkligt papper med en idé till en kort låt som de kallade From Me to You. George Martin lyssnade tålmodigt när de spelade låten fyra gånger, och sa sedan att den ju var både kort och väldigt enformig, men att han skulle kunna trixa och fixa lite.

Han sa åt dem att inleda med da-da-da, da-da, dun dun da och munspelstut, oooo:a lite, sjunga lite i falsett och stoppade på ett ställe (efter en minut) in en lång paus mellan orden ”from me” och ”to you” och lät John spela munspel där och vips, hade låtfragmentet blivit hela två (2!) minuter långt och en färdig produkt. (I mono. Man ska lyssna på Beatles i mono. Munspelet är bara med i monoversionerna. Mono. Och därmed basta.)

En annan version från Anthology.
En live-version utan munspel.
En liten snutt som jämför introt i mono med det i stereo.

För övrigt satt lilla Lotten redan i fyraårsåldern och övade på engelska – förmodligen pga. en japansk men engelskspråkig barnflicka.

takako_watanabe
Här står jag med Takako Watanabe från Yokohama.

Jag räknade då till elva på det här sättet:

  1. one
  2. two
  3. three
  4. four
  5. five
  6. six
  7. tin
  8. ton
  9. aj
  10. dont
  11. no

De här raderna i From Me to You översatte jag också:

I’ve got arms that long to hold you = ”Jag har armar som är så långa att dom kan hålla i dig”

Det funkade jättebra. Tills jag kom till

I’ve got lips that long to kiss you …

Då fick jag gå och fråga någon hur långa läppar funkade.

georgejobbartepaus http://www.thebeatles.com/photo-album/working-george-martin
Tepaus i kostym och slips den 5 mars 1963. John, Ringo, George H., Paul och George M.

George Martin var en musik-redaktör. Om texter finge bearbetas som musik med månadslånga manglingar och snillrikt samarbete, hade en annan sorts texter skapats än de texter vi oftast läser idag.

Bonus
Rolig läsning om ett möte med George Martin.

Share
70 kommentarer