Jag för ju en (enligt många fåfäng) kamp för skriv- och läskunnighet. Jag tror som sagt att det är bra att kunna sitt språk. Och dessutom behärska det väl. Andra språk också, för den delen. Ptja, det är ju bra att kunna allt möjligt, så låt oss säga att min kamp även inbegriper faktaspridning om t.ex. det foträta skomodet på 1500-talet och alla världens skotska uppfinningar.
Igår läste jag något som gav så mycket vatten på min kvarn att det liksom svämmade över sina kvarnbräddar. Länge har jag märkt att ord liksom används fel. Det är som om fonetiken och uttalet styr ordval mer än betydelsen.
Ica Hermansson skrev nämligen i sin statusuppdatering på Facebook:
På en köp-och säljsida här på fejan skrev en tjej att hon flätade in läsår på folk. Jag bad – med en smiley – att få åttan och nian inflätade. Tre personer svarar direkt att de inte fattar vad jag menar. Jag förtydligar att det står ”läsår” och inte ”löshår” i annonsen, varpå en tjej svarar:
– Vaddå. Det är ju samma sak.
Mitt i det fullständigt hysteriskt roliga i sammanhanget, sliter jag mitt hår lite grann. Jag kan inte längre skriva ”banne mig är det inte” eller ”till yttermera visso” eller för den delen ”för den delen” eftersom det är ”för svårt att förstå”.
– Nej Lotten. Ta bort. INGEN förstår vad du menar. Inte minst jag.
Stopp! Nu ska ni inte missförstå mig med flit – språket utvecklas och skall så göra. Vad jag saknar är den här reaktionen:
– Oj, vad intressant, det visst jag inte. Vad kul, nu fattar jag! Då vet jag det till nästa gång!
Samtidigt går jag ju omkring och skriker att man ska skriva så att folk förstår, vilket ju gör mig till en vandrande oxymoron i sammanhanget.
Det handlar om att fylla på verktygslådan! (Som jag har sett stavas ”verkdukslådan” i analogi med nattduksbordet.)
Här har vi ett kopieringsapparatsmeddelande som på ytan skapar frustration och ilska eftersom det är svårläst och illa formulerat.
Så … hur går vi nu tillväga?
- Lotten blir politiker och sedermera utbildningsminister.
- Lotten skriver böcker om stilfigurer.
- Lotten skapar en ny genre – en populärkulturell våg där vi med hjälp av landets lajvare fantiserar och pratar arkaisk svenska med varandra samtidigt som vi är steampunk-klädda bafatt vi kan vara det.
- Lotten drar nåt gammalt över sig.
Eller är det helt menlöst? (Där skulle jag ha skrivit ”meningslöst” istället, men det gäller ju att anpassa sig till det nya.)
… oj då. Puh. Det var …
Jag blir bara alldeles matt och vet inte vad jag ska föreslå som åtgärd. Jajamensan, språk förändras. Men att använda ett annat ord som låter ganska likt och säga att det är samma sak är väl ändå bara förbistring.
(Extra märkligt blir det ju här eftersom det riktiga ordet, ”löshår”, är helt genomskinligt och självförklarande så att man förstår det till och med om man aldrig har sett det förut, medan det felaktiga ”läsår” inte har någon betydelseanknytning alls. Ett fullkomligt obegripligt misstag, enligt mig.)
Jag tror inte att jag fattar nåt :-/. Hur skulle löshår och läsår kunna vara samma sak? Nej, jag ger mig.
Jag vandrar stolt och oberörd vidare i det träsk av illitterata kräkelprodukter som ständigt fylls på via media, säljare som ringer, samtalsfragment på stan och, på senare tid, även i böcker.
Jag använder mitt invanda språk och jag är surgubbe nog att tala om för ungdummarna att det finns ett egenvärde i att åtminstone försöka ha koll på grundläggande språkregler.
För detta får jag inte många applåder. Men det är ingen som hånar eller ifrågasätter mig heller. Och det är gott nog.
*applåder* till Gurra!
Jag tänkte ha läsår när jag gifte mig men eftersom jag hade 16 löshår av studier bakom mig kom jag fram till att det var en onödig utgift.
Nä, fy så dumt! Jag bli snurr i huvudet av betydligt tydligare texter än så.
Åh, nej! Det finns fler exempel. Nu går jag i ide och hoppas vakna upp till bättre tider.
Vilket fynd, Sanna!
(Jga håller i hemlahet på med ett expriment för att coola om det är rättstavnignen som spökar till det eller om det verklien är så att läsåren håller på att få fäste i frisyrerna.)
Man kan inte prata om verktygslådor utan att nämna ”insektsnycklar”.
Jag tycker att det är skillnad på att inte förstå ett yttryck som inte används i ens omgivning, som till exempel ”till yttermera visso” och att inte förstå skillnaden på ”löshår” och ”läsår”.
”Till yttermera visso” tycker jag är lite som en språklig krydda, behövs inte för kommunikationen men berikar språket för den som uppskattar det. Lite som att riva ner lite muskot i potatismoset, det blir bra mos utan men för rätt person blir det en förhöjd upplevelse med.
Att inte inse skillnaden mellan ”löshår” och ”läsår” är ju lite som att beställa en hamburgare i tron att man ska få en våffla. Det blir helt fel och kommunikationen funkar inte. Det är mycket allvarligare. Speciellt när personer har inställningen att det inte är viktigt att det blir rätt, folk förstår ändå.
Insektsnyckel är bara oförargligt och lättbegripligt. Det är inte alla som tycker att det är intressant att det kommer av att det är en nyckel för invändig sexkant, man har bara hört folk säga insexnyckel och faktum är att det finns gott om människor som har dialekter och uttal som gör att det låter förvillande likt insektsnyckel. Men om man kan kosta på sig att vara lite storsint så förstår man ju vad som menas med insektsnyckel så det hindrar ju inte kommunikationen i någon större omfattning.
För övrigt så skulle jag kalla din vertikala verktygslåda på bilden här ovanför för en verktygstavla. Men jag förstår ju vad du menar och då är det helt ok. Hade du kallat den för diskmaskin eller kontaktledning så hade det blivit lite värre.
Är inte det här ännu ett resultat av att man ska ropa ”bra jobbat” så fort någon gjort en ovanligt platt och oinspirerad insats i vad hen nu hade föresatt sig att göra? Allt ska berömmas, till och med misslyckanden. Hur fan ska man då kunna lära sig när man gör någonting bra?
Och här måste jag citera Tage Danielsson:
”Nu är det klart att det är mest praktiskt att vi använder orden i den betydelse som vi har kommit överens om. Det blir så besvärligt annars, och man kan lätt bli missförstådd.
Å andra sidan är naturligtvis ingen åtsagd att använda alla ord i överenskommen betydelse – särskilt som ju varken du eller jag har fått vara med och bestämma från början att limpa ska heta limpa och krasse krasse.
Du och jag kan ju till exempel komma överens om att kalla en tur- och returbiljett Stockholm—Malmö för en åtsittande aftonklänning med svarta tofsar.
Men jag lovar dig att vi får ett helvete i biljettluckan på Centralen.”
Och se där, nu gjorde vi ännu ett besök i världen som heter ”att ta kritik”!
(Den där Grallimatiktexten läser jag upp på alla mina föreläsningar.)
Finns det fortfarande en biljettlucka på Centralen?
Har du sett Whiplash, Niklas?
Nej Christer, vad är Whiplash (förutom det som det betyder)?
Klart det finns SG. Däremot är det tveksamt om det sitter någon på andra sidan. Texten borde moderniseras:
”… Men jag lovar dig att vi får problem när vi skriver in det i sökrutan på sj.se.”
Whiplash: http://www.imdb.com/title/tt2582802/
Har inte sett den än, men alla jag känner, och litar på, som har, älskar den.
”Som jag har sett stavas ”verkdukslådan” i analogi med nattduksbordet”
Det är en ganska generös användning av ordet ’analogi’ 😉
Nattduksbord och nattygsbord var ju inte ens samma sak från början, även om de blivit det, numera, men verktygsduk tycks ju (ännu, får man väl säga, försiktigsvis) inte ens finnas (på mitt) Google.
http://www.dn.se/kultur-noje/heter-det-nattygs-eller-nattduksbord/
(nästan Annika-klass på kommateringar där, i kvantitet, om än inte kvalitet, får jag väl tillägga ;))
Ethel och pribus.
För mig okända signaturer.
Välkomna till kommentatorsbåset!
Må ni stanna!
Jag tror helt enkelt inte att tjejen hade många löshår i bagaget… Eller språkkunskap.
Själv säger jag bara ”NOOOOOO!” när folk använder ordet ”menlös” istället för ”meningslös” och känner mig extremgammal.
Niklas, en central replik i Whiplash lyder ungefär ”De allra skadligaste två orden på engelska språket är ’Good job!’”, det var därför jag frågade.
Klart sevärd film, se den (och Bird man, förstås)!
Jag misstänker att de flesta som använder ”till yttermera visso” inte vet vad det egentligen betyder.
Fast om de flesta använder det i en annan betydelse än den egentliga, så betyder det förstås det nu.
Jo, så är det ju. Därför undrar jag om omständligt och öppenhjärtigt verkligen ska skrivas så eftersom fler säger och skriver
omständigtochöppenhjärtligt.Om man inte vet vad t. y. v. betyder – vad tror man då att det betyder? Har svårt att gissa. Finns det en alternativ betydelse?
Smakfull betyder numera smakfylld, välsmakande, om jag dömer efter hur ordet numera används.
För att inte tala om lovord!
Det uppfattas av fler och fler som att man avger ett löfte. Ska vi behöva ta till engelska för att inte bli missförstådda?
En god vän till oss har dött och i går var begravningen. Catharina Grünbaum var officiant och där kan ni tro att det var ordning på orden. Vi minns hennes insatser för språket på DN; hon skrev både roligt och med lagom pedagogiska pekpinnar. Sånt finns det inte pengar till i dag och det märks.
Till henne har jag en gång sagt ”I’m your biggest fan”. (Och ja, på engelska.)
Fläkt?
Jag höll en kort föreläsning om ordet ”björntjänst” för några ungdomar för inte så länge sedan. Det kan numera uppfattas dels på traditionellt sätt, dels på nästan motsatt sätt.
Japp, Brid, som en ”bamsetjänst”. Vilket förmodligen är anledningen till att Eniro kan lista 21 svenska företag som heter ”Björntjänst(er)” …
”Det finns inga pengar” Alltför vanligt numera.
Samtidigt får vi höra att Sverige är ett rikt land och det är inga problem att skaka fram tiotals miljarder för ändamål som SD gärna vill diskutera medan mindre än en halv promille av den summan för TNC framställs som en omöjlighet.
Examen på vårt fjärde löshår. Kerstin och jag skulle sjunga En vårvintersaga av Jeanna Oterdahl ni vet den som börjar ”Fru Maja täcktes skicka …. En visa som förresten kan bli nog så aktuell i morgon när våren lär ska komma av sig ett tag.
Visan är lång och vi turades om att sjunga. Den slutar med raderna:
”Han kysste bort en sista tår och det vart plötsligt vår.”
Vad är det för konstigt med det då? Jo, jag blev helt förtvivlad för Kerstin sjöng: ”Han kysste borst en sista tår …
Det var ju så fel! Märkte hon inte själv och varför sa inte magistern nånting? Så till slut visade jag henne texten och pekade på ordet
men hon förstod ingenting, varför jag bråkade. Hon såg bara vad hon ville se nämligen att det stod ”borst”. Kanske var det bara jag som tyckte det var pinsamt och framträdandet avlöpte i övrigt smärtfritt. Ett minne för livet fick jag. Kan det ha varit inblandning av dialekt, funderar jag nu på äldre dagar?
Lotten bör ta jobb hos Fridolin, som är så utbildningsintresserad. Och SKRIV DEBATTARTIKLAR!!
”Läsår”… gaaaaah….
Catharina G. var oerhört skicklig som begravningsofficiant. Hon lyckades till och med att vara ömsint rolig och och vi fick skratta, snälla skratt, minnesfyllda skratt. Det är ju annars en synnerligen delikat uppgift, att locka fram skratt under en jordfästning. Vi har varit på begravningar där prästen mest läst upp den dödes CV. Så ohyggligt. Men Catharina kände vår döde vän mycket väl och har ju språket i sin makt så det var bara vackert och stämningsfullt och, som sagt, roligt.
Jag påminns om en incident när vi begravde vår granne. Prällen pratade lite. De vanliga fraserna. Sedan var det alldeles tyst. Pinsamt.
Så jag klev fram och berättade lite om grannen och våra ganska glesa, men ändå, kontakter. Och sen avslutade jag, utan att tänka mig för, ”Bo var en rolig jävel” Prällen, som känner mig rätt väl, låtsades pyssla med annat en stund och sedan var det slut.
Jag fick mycket beröm för mitt griftetal…
Språkförbistrade eller bara allmänt knasiga skyltar.
”Till yttermera visso” betyder egentligen ungefär ‘i syfte att skapa ännu större säkerhet’.
”Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtit” stod det under t.ex. alla lagar och kungliga kungörelser ännu för inte alltför länge sedan (d.v.s. 1973).
Alltså, för att ännu större säkerhet skall råda om att det verkligen är föreskrifter från självaste kungen, har han skrivit under egenhändigt och bekräftat med sitt eget sigill.
Men det tror jag absolut inte är den betydelse som frasen används i av de flesta i dag. Snarare tror jag att folk menar någonting i stil med ‘dessutom’; ‘inte nog med det’; ‘som om inte det skulle räcka’, oftast med avsikt att anlägga ett lätt humoristiskt eller ironiskt tonfall.
Christer, jag har frågan en livs levande parkeringsvakt
om den blå skylten på bild nr5. Jag återkommer om/när
jag får en förklaring.
Jag älskar detta bås, inte minst för att här framförs ståndpunkter som jag själv innehar.
På senare tid har jag stött på att man skriver bredden, när man menar brädden. Och inte enbart stockholmare gör såå, vilket väl kanske kunde vara begripligt.
Men omständig/lig, den tror jag måste accepteras. Ingen förstår.
Åh, Zozzo, så trevligt att höra! (Alltså det där om båskärleken.)
När man pratar om brädden/bredden tar man i sammanhanget ofta upp streck/sträck. Samma sak där: inte bara de som talar med e-ljud som forna stockholmskisar gör fel.
För övrigt är jag lite kidnappad. Söstra mi Orangeluvan ska göra nåt med mig i Stockholm. Jag följer instruktioner som ”ta dig till Odenplan och vänta där …”
Bleck och bläck är det tydligen svårt med för många. Kan det bero på att vi inte använder vare sig det ena eller andra numera? Utom just i ord som fönsterbleck, bläckpenna osv.
Ett ord som spökar för mig är ”original”, med det stumma i:et. Det var när jag på allvar började med korsord, och på senare år även fick på fingrarna av Wordfeud, som jag lärde mig att stava ordet rätt.
Iom att ”original” också är ett engelskt ord och att ni-vet-vilka inte anger antalet när man vill ha träffar på enbart svenska, så får jag nöja mig med att de föreslår ”original” när man söker på ”orginal”.
Originalet verkar än så länge hålla ställningarna.
Det är ju långt e och långt ä som just gamla tiders stockholmare ansågs inte skilja mellan.
Men kort e och kort ä har över huvud taget inga av oss som bor på östra sidan av Sverige skilt mellan på mycket länge. Det har aldrig varit specifikt för Stockholm. Jag har själv ingen aning om vilka ord som ska uttalas med kort e resp. kort ä, utan måste slå upp i uttalslexikon för att vara säker. (Det finns knep; före j är det visst alltid ä-uttal. Det svåra är ju att stavningen av kort e och kort ä inte stämmer med uttalet. SAOB-redaktörerna och andra stavningsreformatorer försökte, men gav upp.)
”Streck” och ”sträck” låter precis lika, liksom ”bredd” och ”brädd” och ”redd” och ”rädd”. Och jag tycker att ”hem” och ”fem” rimmar jättebra, fast jag vet att värmlänningar säger hEmm och fÄmm och förstås hör att de använder två olika ljud, i stället för ett ɛ-mellanljud som alla vi på östkusten gör. (”Cherchez la femme”, tycker jag ofta att det låter som när de säger 5.)
Observera att det här alltså gäller den absoluta majoriteten av svensktalande. Jag förstår om värmlänningar och västgötar tycker att det är konstigt, men de är i minoritet och faktiskt kvantitativt avvikande.
(Numera har nog inte stockholmarna några problem att skilja på de långa e- o och ä-ljuden. Risken är snarare att deras ä-n närmar sig kontinentaleuropeiska ah-n. Men bland riktiga upplänningar i Roslagen eller utanför Enköping finns det däremot många som inte vet om de ska skriva räv eller rev.)
Precis-mitt-i-Sverige-reflektion: jag gör inte stoooor men dock (för mig) tydlig ljudskillnad mellan ”jätte” och ”jetplan”, till exempel. Mellan ”get” och ”förgätmigej”. Mellan ”hem” och ”hämmad” — och just här i Närke kan tillfogas att min andra hälft, uppfödd i Kumla, gör ännu större skillnad i det sistnämnda paret, han som säger ”him” när han menar ”hem” …
Och så kommer jag att tänka på något jag läst om helt annorstädes, att de flesta amerikaner uttalar Mary, marry och merry exakt likadant, medan britter i allmänhet gör klar skillnad mellan de tre. Det allra mest spännande är dock att sådana amerikaner som uttalar de tre likadant inte hör skillnaden ens när britter uttalar de tre orden med de olika ljuden! (Jag för egen del hör och kan själv reproducera skillnaden, men det beror förstås på att min engelska är helt och hållet ”finbrittisk”, så att säga — jag är tränad i vad som närmast är Received Pronunciation [nämligen när jag gick på högskolan där vi måste välja en gång för alla].)
… skulle jag ju inte alls skriva, egentligen, men jag blir så lätt iväglockad på sidospår, jag. Nudgad (inte nödgad, bara lite skuffad och puffad och förledd) far jag bortitok direkt.
Vad jag har funderat över är om läsårsförvirringen möjligen har börjat som ett helt vanligt skämt. Sådant har hänt förr, även om jag inte kommer på något praktexempel just nu*. Alltså, någon, någonstans, hörde lite fel på löshår och utbrast ”Vad sa du, läsår?”, varpå alla vänner i den kretsen började säga läsår på skoj, och därefter spred det sig tills … ja, ni förstår principen.
Det är i alla fall en förklaring som gör det hela lite, lite mindre obegripligt. Tänker jag mig.
* Jag har undrat över ”dekadans” som jag först mötte som ett skämt över nå’ disco-vansinne — dekadent dans — men jag hittar inga belägg för att den numera godkända variantstavningen av dekadens verkligen började där, den tycks ha funnits med länge.
Jag tror att det är stavningshitler som ligger bakom läsåret. Osympatisk och opålitlig typ, den där stavningshitlern.
Pysseliten, där är en till tänkbara förklaring!
Och så — apropå engelska (som det var jag som släpade in i båset) och ordhistoria (som det här båset i någon mån handlar om) har jag just läst en spännande liten artikel om ordet budget. En liten påse!
Så fint, Annika! ”Nudgad (inte nödgad, bara lite skuffad och puffad och förledd) far jag bortitok direkt.”
(Har fått mat och teaterföreställning, öl, vin och Irish coffee. En på det hela taget alldeles fantastiskt kväll. Är inte kidnappad längre.)
MEN!!
VILKEN TEATERFÖRESTÄLLNING VAR DET DU FICK SE?
oj då … förlåt förlåt förlåt.
Jag blev bara så nyfiken.
Blackadder på Intiman! (Jag hade kunnat skriva en sååååå elak recension om huvudrollsinnehavaren och översättningen, men jag ska inte det.) Scenografin var faktiskt den största behållningen, för den var alldeles, alldeles fantastisk.
Åhååå. Just den har jag undrat mycket över.
För det första kan jag naturligtvis inte tänka mig att en svensk scenföreställning kan nå särskilt högt över fotknölarna på originalet, där det finns en del scener som jag räknar in i mitt Panteon över ”mest begåvade komediögonblick jag någonsin sett på teve”!
För det andra har jag förstått att den här versionen huvudsakligen är Blackadder the fourth, dvs. Första världskriget. Och den är ju inte ens helt och hållet rolig om man inte har hela förhistorien i serien klar för sig, liksom. Tycker jag.
Nå — jag har självklart ingen aning! Men jag undrar verkligen om vi behöver besvära oss med att kolla om vi kan resa till Sthlm och gå på teater och bo på sjangdåbelt hotell och … Nä.
Annika, jag såg den svenska versionen av Holy graal på Oscars
för några år sedan och den föreställningen var helt fantastiskt bra.
LL99, den teaterupplevelsen, däremot, blir jag lite avis på, för jag har förstått att de lyckades fint både i Skåne (där svenskifieringen först framträdde) och i Stockholm (dit svenskifieringen transplanterades).
Detta var min första koppling till dekadans.
Dekadans måste väl vara detsamma som tiodans? (Och varför i hela friden får jag ingen röd squiggly-linje under dekadans?)
Har den ett namn?! Squiggly-linje. Toppen! Då jan jag sluta säga ”felstavningsstreck”.
Jag tänker fortsätta att använda ”vingelstreck”. Det har jag gjort sedan jag träffade på den första gången på nittiotalet.
Vi ska väl hålla oss till modersmålet när det går?
Va?! Ska vi inte säga lika? MAJLIS!
Nej, nu har vi ju tre varianter. Mångfald!
Någon som har orangea lampor som ni vill bli av med?
https://mobile.twitter.com/nordiskamuseet/status/578618331458048001
Till alla med minsta teknikintresse i Smestan med omnejd:
http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.659127-besokarrekord-pa-radioamatormassa
Tittar in på lördag för avhämtning av 1 st AGAFON – Startrek innan Startrek var påtänkt…
Jag har nog lite skillnad på redd och rädd, så stockholmare jag är. Liksom på egen och äga. Lite, lite bara!
Den roligaste Blackadder-sketchen måste vara den där Blackadder redigerar Hamlet med en förvirrad Shakespeare (Hugh Laurie) i stolen bredvid.
”To be or not to be? Just that? But it makes no sense!”
Editors, editors…!
Här finns den, Och!
A propos orangea lampor. Läste ju st om ett schangtilt engelskt bröllop där bruden hade ”orangefärgade blommor” i håret. Översättaren kände inte till att orange blossoms var (och kanske är) otroligt vanliga i brudbuketter och -kransar. Det är små väldoftande vita blommor som även helt enkelt kallas orangeblommor på svenska. Ingen brud med självaktning skulle väl bära nåt annat än vita blommor, då under den edvardianska epoken. – Det var ju rent välsignat att jag fick ett ganska osökt tillfälle att gnöla över den skrala bildningen hos många översättare. Hade förlaget kostat på en korrekturläsare av den gamla stamman hade detta fel aldrig sluppit igenom.
Tack, Lotten!
Kan man förresten inte bara översätta nudge med knuff?
Knuff, knuff, blink blink.
Cirkeln sluten. Det var just för att det citat: ”Nej, Monty Pythons är helt fel sorts nudging” som Lotten ville ha förslag på något annat ord som fungerar bättre.
Den här individen är lite lite för sent ute.
Melodi-fest-i-valen har ju redan varit. 😉
Men apropå mello, ni har väl sett teckentolken?
Jo, jag såg det SG. Det ska alltså vara nudge i betydelsen driva på? Hm.
”Kyrkan var fylld till bredden.” Det har hänt att när jag klagat över e:et så har jag fått mothugg: ”Vadå? Den var ju inte full ända upp i taket, bara hela bänkbredderna.”
Vad svarar man på det?
Cecilia N: Det finns ingen gräns numera. I tidskriften ”Forskning och framsteg” skriver dom ”fågelstreck”. Va? Bredd och brädd och streck och sträck – skillnad! Inte bara i stavning.
Kyrkan var fylld till sista plats kanske vore ett bättre uttryckssätt? Eller ”kyrkan var knökfull”.
Fågelstreck är när papegojan låtsas att han tänker äta upp en elsladd bara för att jag/vi ska skrika NEEEJ åt’en. (Jodå, han vet precis.)
Och ohoj ohoj, det är både Grammatikdagen och Internationella glädjedagen i dag!
Skratta genast åt ordet pluskvamperfekt.
Le åt läsårsförbistringen. (Språkförbi.)
Skriv en invecklad, men korrekt, dock intressant och märklig (märklig är nästan ett märkvärdigt ord) formulering; använd gärna trevliga och ovanliga skiljetecken i densamma. Jähätteroligt.
Är det förresten fler än jag som lite osakligt tänker på svamp när de läser eller hör ordet pluskvamperfekt?
Orangea??????
Men vad fan, det heter väl inte orangea?????
OM man prompt måste skriva orange, så skriv åtminstone orange!
Eller brandgult.
Jag kan, till nöds, gå med på oranga. Men orangea? Min språkkänsla blir endast klåda, när jag ser det avskyvärt stavade ordet orange*.
Bredder och brädder, bleck, bläck, redd, rädd, jag giver dem fullständigt djäfvulen, men orange*? Hudflängning, stegel, läsårstestar, jag veta icke huru ont jag vilja dem som skriver brandgult med a på slutet.
Cecilia: Men står det inte ”Bredden väg för herran” i Bibeln?
(Åh, en språkexplosion! Jag själv går inte hela vägen upp i taket just på det ordet, men jag håller med om att det är mycket kliigt. Kliigt kan man säga, därför kan man skriva det. Ha!)
Ninja: Vill man ha brandgula lampor, då drar man sej nog inte för att skriva ”orangea”. (Med SAOL:s välsignelse, I might add.)
Om SAOL godkänner orange* då är världen räddningslöst förlorad.
Ninja, ibland är du och jag sååå överens. Men bara ibland. Två brandgulta lampskärmar – vad är det för fel på det?
LM, i min bibel står det något helt annat. En uppmaning att göra i ordning vägen, i ålderdomlig pluralform dessutom. Och då är det varken King James’ eller Karl den tolftes.
Det finns stunder, SG, när du inte har helt bortitok fel. Emellanåt.
Orangea (hoppla hoppla, inget sicksackstreck, som jag kallar’t) vore förmodligen mindre jobbigt om inte orange vore en så jobbig stavning till att börja med. Hm … Oransj … nä-ä. Oransch? Fult som stryk men analogt med bransch, så kanske …
Jag kan i disträa ögonblick själv säga oranscha (”de där oranscha stolsdynorna är ju så j*vl* fula att jag får huvudvärk”) men när jag skriver låter jag bli, och formulerar mig på annat vis. För att slippa huvudvärken, you know …
SG: Lille M. skôjar bara … Det förstod väl du, Cecilia?
För att röra om ännu mer i den här grytan: Jag vet att orangeblommor finns som begrepp på svenska, men tycker samtidigt att det vettigaste vore att helt enkelt benämna dem apelsinblommor (eller till nöds pomeransblommor eftersom dessa också kan användas …) för det är vad de normalt är. Och de doftar gudomligt!
Samt kikade jag på SAOB (ty sådan är min sed) och hittade en massa roliga saker om orange!
Om en skôjar så kan väl en annan blixtra (med hänvisning till kungligheter…)
Ninja fast brandgult och orange är inte samma nyans.
Frågar du mig så är brandgult en ljusare färgnyans
än orange. Finns det för övrigt någon säger brandgult
nuförtiden? Ni får inte vara så bakåtsträvande. 😉
Men … LL99, om jag behöver nyansera min instinktiva känsla på det här området så är jag snarare benägen att tänka att brandgult är mörkare än orange. Orange är lite fesigt clementin-skal-färgat, medan brandgult är flammande eldslågeskiftningar i en majbrasa … eller så.
Nu blev det ännu intressantare!
Orange- Färgen på nederländska fotbollslandslagets matchdräkt.
Några alternativ:
CMYK C=0, M=50, Y=100, K=0 (min favorit)
RGB R=225, G=145, B=45 (på skärmen …)
PMS 1375 (komplett obegriplig)
Åh, det underbara holländska fotbollslandslaget — Oranje!
Och så har vi Vilhelm av Oranien — William of Orange (William III, också känd som king Williamandmary …). Apelsin-Ville.
För övrigt får Pysselitens PMS 1375 mig att tänka i heeelt fel banor, varvid jag hittar Valdemar Atterdag som dog 1375. Hans dotter Margareta var född 1353 och kände vid pappas dödsfall säkert av kroppsliga irritationsmoment. Ja, hon Margareta som blev unionsdrottning.
Äh, jag har bara små sidospår. Jag krafsar runt i marginalen, ty marginalen är min hemvist.
Sidospår är kul. Måste säga att svampen i pluskvamperfekt har passerat min hjärna också. Ikväll har den svamphatande dottern ätit skaldjurspaj (som hon hittills också alltid ratat) och meddelar att målet är att äta svamp innan årets slut. Det ni!
Purister må med viss rätt skriva Nederländerna, men skyltgubbar vid plan och i TV kommer att skriva det internationellt gångbara Holland för eviga tider.
VI HAR VARIT INTERNETLÖSA I NÄSTAN SEX TIMMAR!!!
(Herrejisses vad jag hängde tvätt, skurade golv och kollade på tv.)
Så bra då att båset knallar på ändå.
Munktellarenan imorgon?
Då blir det saktmodigt.
Och kolla, jag har ju just precis nyss sett en helt underbar liten film om en långsam men sk*tf*rb*nn*d jättesköldpadda som blev påtittad när han sexade, ungefär. Mycket bestämd promenerade han framåt och ville BITA naturjournalisten! Länge!
Heja sköldpaddan.
Nej, Årbyhallen kl 15, Skogsgurra!
Då blire streeesigt! Men ska fusuka.
Och ännu stressigare om du ska hinna till Katarina kyrka kl 18 och höra Mahlers tredje symfoni.