Jag har under årets första vecka fått hjärtsnörp av massa nya och gamla länkar till undersökningar om hur vi ligger till på olika områden, och då mest hur vi i Sverige ligger efter när det gäller matematik och läsförståelse. Men att vi samtidigt är kungar vad gäller ”problemlösning” … som, ehum, alltså inte inbegriper siffror eller bokstäver?
En av våra bästa kompisar som jobbar väldigt mycket med studenter utomlands – i all världens hörn – har berättat att när det vankas grupparbete, är svenskarna de allra bästa att ha i sin grupp. Inte för att svenskar är bäst på att samarbeta eller för att svenskar tar kommando och delegerar uppgifterna till hela gruppen, utan för att de vet precis vad som behöver göras; svenskarna tar kommando och gör hela uppgiften på egen hand.
(Det underliga är att alla som jag har pratat med om skolans ständiga grupparbeten, berättar samma sak: att just de var de enda som gjorde något. Alla andra i gruppen bara slöade, blev sjuka och led av scenskräck.)
Apropå läsningen: Tjugotvååringen i Lund håller på att bli färdig civilingenjör samtidigt som han är kemisektionens återvalde ordförande. (De har alltså samma ordförande två år i rad, vilket i LTH:s historia aldrig har hänt – ett faktum som den stolta modern inte försitter ett tillfälle att berätta.) Han pluggar just nu inför en ekonomitenta (ty även kemister studerar ekonomi), vilket grabben inte alls är förtjust i. Jag försöker förstå hans aversion, varför han skickade dessa tre textexempel från en gammal tenta som han använder:
(Klicka så blir bilderna större. Men inte bättre.)
Eftersom jag även får hjärtsnörp av saknade eller extrainsatta mellanslag och citatteckensslöseri samt andra petitesser som stavning, hade jag inte varit i närheten av att klara en sådan tenta. Samtidigt förstår jag ju nu larmrapporterna om att studenterna vid landets universitet inte begriper vad lärarna skriver … Hrrrm.
Samtidigt i en helt annan värld, visar det sig än en gång att för få barn idrottar eller rör ens på sig och att de slutar trots att de egentligen inte vill sluta och att den stora boven är elitsatsningen. Eftersom jag får hjärtsnörp även av sådana nyheter och (som väl nästan alla andra) anser att alla barn och ungdomar borde få idrotta om de vill utan att slås ut för att de t.ex. är kortväxta, storväxta, inte har bollsinne, inte har koordinationen eller finmotoriken eller nåt annat som inte gör dem till vinnare från dag ett, har jag nu kommit på att mitt mål under 2015 är att ge mig ut och debattera
- bokstavsglädje
- idrottsglädje.
Okej? (Ooooh, all the really lukrativa idéer som jag kommer med gör vår revisor tokig.)
John Wooden hade många kloka saker att säga om att vinna eller inte vinna.
alndra?
Åh, jag förstår. Stäng av alla dina T Lotten!
Inköp 10.- . Försäljning 60.-. Det vill jag kalla ockerpriser.
Restauranger/barer brukar nöja sig med 300% påslag.
Dom säljer väl för 25 kr?
PK: Läste fel.
Bra, fokus på tentan!
Men nu ska vi se här, jag ska sänga av alla mina T?
Du får sänga vad du vill Lotten.
Örjan, jag läste 60 kr först och tänkte att dom får väl bestämma sig. När jag läste en gång till så såg jag att jag läste fel första gången.
Säng av alling. Om folk etar sig på så är de väl fullkomlig rimlig a de slipper dea gissel?
Själv ska jag sänga av daorn, efersom jag ska ill jobbe.
Dagens bräda: sädat skrivborde och handväskan. Den senare var äckligas.
Kolakaramellen gillar nederbörden, den går a hasa på.
Tyvärr har en av hennes kompisar från Irland sprungi så for att han rillade kuller och böt nacken. Då försår man a de går undan i svängarna. Gäller a se ill a jyckarna ine springer lösa där de är lerig.
De är rolig att köra i snöfall, särskil ledbuss, de svänger så fin om leden då.
Alla ska få spela basket, alla ska få dansa balett!
Ninja: Jag har en gång varit med om en perfekt genomförd bredsladd med en (treaxlad) nattbuss i Fisksätraovalen. Var det du?
Jubel i bussen var bara förnamnet.
Det var ett coolt balettprogram, Cecilia N! (Jag är ju en f.d. balettdansös. Vilket man inte kan ana.)
*pratar genom lösskägg*
Jo, det var revisorn här, hm, debet och kredit, hm … jo, jag måste bara säga att jag tycker det var – en alldeles utmärkt idé! Kör på bara!
För de handarbetande: ett praktiskt lösskägg. (Ja, jag kunde inte låta bli att tycka att det är sååå sött!)
Mycket mystiskt utformade frågor, ja. Och citattecken som lite allmänt strössel. Uj.
Nej, LarsW, det var inte jag, kör i sydvästra förorterna
Bra mission, Lotten!
Balettprogrammet var underbart – mer sådant! Lyckliga gatan fick också godkänt. Jag gillade den nya versionen av Arjas ”Jag vill tacka livet”!
Men i mina öron låter det som en grej man faktiskt kan bli rik på! Att föreläsa om idrottssaker. Är inte alla såna idrottsgurus rika som troll?
Okej jag har ingen koll på hur man blir rik (uppenbarligen!) och vet inget om varken idrotts- eller guruvärlden. Men ändå! Du gå flicka!
Mycket gulligt skägg Annika! Har tipsat det blivande barnbarnets mamma.
Hihi, ”citattecken som lite allmänt strössel” var en bra beskrivning!
Har inte ekonomer en tendens att vilja betrakta utebliven vinst som förlust? Och är inte detta tankesätt fel? (Visserligen ingick både företags- och nationalekonomi i examen på min tid och visserligen fick jag högsta betyg i finansrätt, men ändå … EKONOMER ÄR SOM ARKEOLOGER, OM JAG FÅR SÄJA DET HÖGT; DOM KAN SÄJA HUR DET VAR MEN INtE HUR DET SKA BLI. NU SVOR JAG I KyRKAN. USCHÄKTA.) Ja, det var inte meningen att ha versaler; så viktig är verkligen inte denna lilla reflektion. Men även jag är begåvad med ett skumt ringfinger (Hej, Pysse!), fast på vänsterhand. Därav ofta infallande versaler lite hur som helst. Slinter till caps lock på grund av det lilla krokiga fingret.
Ingick det storstilade mittenstycket i själva tentafrågan? För i så fall besvarade denna sej själv, ju. Gör di så nu?
Jasssååå – nu har även jag läst en gång till. Det var tre exempel på texter i (tre olika) ekonomifrågor. Håhå.
Ha! Nu hittade jag ett perfekt exempel på detta med idrott och tidig elitsatsning!
”På 1990-talet dalade Belgiens herrlandslag på världsrankningen. Då reformerade man hela barn- och ungdomsverksamheten. En av punkterna var att resultathetsen bannlystes. Från att tidigare ha toppat lagen delades barnen inte upp förrän i 14-årsåldern. Men inte efter kvalitet, utan efter fysisk mognad. Grunden till deras elitsatsning blev idén om att fotboll är roligt och att alla ska få vara med.
I dag har Belgien fler unga världsstjärnor än något annat land.”
Kan man inte dra paralleller till andra områden också? Kommunal musikskola och musikexport tex.
Lotten januari 8, 2015 kl. 15:46.
Bra exempel. Naturligtvis är det så att för att få bra spets så
behövs det en bra bredd. Tyvärr verkar idrotten som mycket
annat idag handla om omedelbara resultat istället för
långsiktighet.
ÖR, jag tror det var SG som en gång sa hur det går när man låter ekonomerna bestämma. Åt helvete.
I dag tror jag det gick bra utan tumhållande, Mårran kan alldeles själv. Processerna inte klar, inte ens feedback än, så den som lever får se eller snarare läsa. Mummel mummel framtiden mummel mummel.
När jag läste första delen av tenta, kom osökt att tänka på någon nationspubarna i Uppsala, med lite lagomt klibbig bardisk pga all utspilld billig öl och rökdis, ja det var tider det.
Räknenissar, sade Kamprad, körde över sina dystopiska ekonomer och öppnade ett varuhus i Haparanda. Sucke, som det heter här i Fjollträsk.
Mårran: Att du vågade läsa i Uppsala. För Lille M och mej, som läste i Stockholm, var Uppsala ett skumt ställe. Vi var där på nåt jippo nån gång ibland, ditlockade av kamrater som slagit sej ner där, men än hälldes det punsch i våra studentmössor och än fick M och jag inte dela husaly för natten, enär vi inte var gifta! Va!! ”Vilda och pryda”, var vårt omdöme om uppsalingarna, där vi, ganska skakis, satt på tåget tillbaka till lugnet och osedligheten i S-holm.
Just nu är Ökenråttan min idol, p.g.a. hög informationstäthet utan att något känns tungt, och ännu högre komik. Det är exakt så mitt skrivideal ser ut.
(Ursäkta, jag blev bara glad och gick igång, liksom …)
Ibland önskar jag — kanske — att jag hade ägnat mig mer åt studentliv (TM, eller menar jag R?) när jag var student, men det blev bara inte så. Mest beror det på att jag bodde på pendelavstånd från (då) högskolan (nu universitetet), så jag har aldrig bott i studentlya och jag åkte hem varje dag. Och dessutom var jag begåvad med ett så osedvanligt stort och livat kompisgäng att jag sannerligen inte hade något behov av ännu fler!
Ja. Så jag har tyvärr aldrig blivit fastklibbad vid en studentbardisk.
Jag är inte nån passionerad sportare, man kan kanske hellre kalla mej en friluftsfåne. Men när det kommer till bokstäverna, eller språket – då går jag igång.
Först måste man veta att det är oerhört svårt att mäta läsförståelse med test. Det finns så många nivåer på detta område, och det lättaste att mäta är förståelsen ”på raden”. Det är förstås bra att kunna läsa sej till svaret på frågor på sånt som står rakt ut i texten, men det är bara en del av hemligheten med att förstå det man läser. Bäst är det förstås att läsa tillsammans och samtala om texten med en kunnig pedagog som samtalsledare, både för att träna och för att ”bedömas”.
Men sanningen är att vi i Sverige inte lagt mycket tid på läsförståelseundervisning och träning av det slaget om man jämför internationellt. Vi har varit bra på den grundläggande läsningen. I stort sett har alla svenskar förvärvat en grundläggande läsfärdighet ända sedan man började mäta (refererar till PIRLS). Det vi måste bli bättre att undervisa i är det som kallas ”High literacy”, alltså avancerad, expanderad läsfärdighet. Det behövs mer uppföljning av lästa texter, mer arbete med lässtrategier, mer arbete med språket i de olika ämnena. Man kan också notera att det inte funnits särskilt mycket i kursplanerna om de här aspekterna förrän i den senaste läroplanen, alltså 2011.
Men nu gör det det. Och hetare ”ämne” i skolan än läsförståelse och lässtrategier går knappt att hitta. (Möjligen att formativ bedömning kan komma i närheten.) Diskussionens vågor går höga på alla forum och många lärarrum om det gratismaterial som skickades ut till alla skolor förra året, ”En läsande klass”. Och det är bra tycker jag. Både att materialet kom och att det har lett till mycket diskussioner.
Ber om ursäkt att detta blev mer en debattartikel än en bloggkommentar. Varav hjärtat är fullt talar munnen (eller knattrar tangenterna…).
Jo, Niklas 17:06
Och inte bara en gång. Man kan ju se på trivseln i det man sysslar med också. När man kan acceptera att det faktiskt går att trivas utan alla de ”nödvändiga” attributen. En diskussion på EngTips ser just nu ut så här, i sammandrag (Jeff ska tillbaka till jobbet efter en operation):
jraef:
I’ve been off of work for the entire month of December. At first it was great, I kind of liked being a ”man of leisure”. I became a regular at my gym, something new to me. I even met some neighbors! Today I am supposed to return to work, and I fear I have all but forgotten what I do for a living! This is going to feel strange now…
TheTick:
Could be tough, learning to not belch and fart at will and not to swear at the slightest provocation.
Skogsgurra:
I have been self-employed and working from home since 1977. How is it to be employed? I hear so many tales about paid vacation, company cars, social security and such things. All of that can’t be true? Or can it? Is it? If so, I can understand that you want to go back to work. You lucky guy!
jraef:
Gunnar, it’s good to be employed, to be sure.
Paid vacation? Check.
Company car? Check.
Social security? Check.
But the thing is, they expect me to work EVERY DAY to qualify for this stuff! The unmitigated gall of them… That said, so far today all I got done was a bunch of emails, mostly from people welcoming me back or looking for things that they thought I might know about. And yes, Tick, I farted earlier, forgetting briefly that I am in a cubicle farm and those around me can hear me typing, let alone any gaseous expulsions, so I elicited a couple of snickers from over the cube walls.
Skogsgurra:
That breaking wind part made me think. There are quite a few advantages being self-employed. The boss vacuum. The flexible hours (or days/weeks/months). The 600+ square feet office/lab/workshop/playground. And the possibility to do whatever you feel like doing. And – above all – being judged by competent people (Myself and my customers. The latter know what they expect from me. And if they are happy, then I am happy) and not by bean counters. So, I think that I will continue with what I do for a while. But being employed must have advantages, too…
Till min förvåning var det ingen som kunde komma på någon egentlig fördel med en fast anställning. Alla verkar tycka att jag har det ganska bra – och mest beroende av att jag slipper övervakning och styrning av ekonomer. I förhållande till det anses en tre år gammal bil, ett sekrutthus och en osäker ekonomi tydligen lätta att bära. Och där måste jag faktiskt hålla med.
Annika: Tack så mycket! Jag blev glad. Nu gäller det i fortsättningen … Ack, trycket!
Tryck, tryck, tryck … nej då! Det är väl snarare så att ibland går det fint och ibland går det inte alls.
Vidare, på tal om anställd versus icke anställd, så finns de underligaste mellanlägen till exempel i Indien. Ja-a, man kan bara häpna.
Jo resultathetsen gillar vi inte i vår familj heller. Den fick vår 16-åring att till sist lägga av med den ädla sporten basket, hemskt va!? Fast nu ska han kanske testa att köra lite med skollaget, hoppas det funkar bra.
John Wooden var en riktig gullegubbe och citatmaskin. Sedan kunde han för all del ställa krav också. Att alltid göra sitt bästa är ju inte så himla lätt. ”No whining, no complaining, no excuses” är också en devis som man får jobba för att leva upp till.
HAR 16-ÅRINGEN LAGT AV MED BASKET??? Hälsa från mig med en stor, beklagande kram.
(Precis som de frälsta, tror jag ju att jag har nyckeln till lyckan.)
Nu ska jag läsa era bokstäver noggrant. Sedan ska jag
hänga tvätt diska tre kastruller leta efter en viktig tröja förbereda ett Vi i femman-möte tömma kameran och skriva en bensinlapp som jag ska lägga i bilensova.”Inte varit på jobbet de senaste 23 åren”
Det var nog många Civil Servants i den engelska kolonialmakten som satte exempel. Och nu är det svårt att få ordning på sakernas tillstånd.
Det var inte så länge sedan som ett chefsjobb på ett svenskt bruk (stål, socker, papper) också var en sinekur. Det har jag upplevt på ganska många ställen så sent som in på sjuttiotalet.
Det verkar som om alla båsinvånare har sprungit till skogs?
Svårt med feelgood och flams just nu.
Nej, LL. Här är dom inte…
LarsW har helt rätt – det går inte att skriva nåt vettigt, eller ovettigt menar jag kanske, i dessa franska dagar!
Det händer hela tiden.I alla tider. Kanske mest på andra kontinenter. Varför ska just denna händelse tysta oss? Och hur länge anses det vara lämpligt att vara tyst?
Nej, jag var på jobbet. Utanför stan förvisso, men en liten bit från skogen är det nog.
Nejnejnej, Skogsgurra, här skas inte vara tyst! Jag tar inte hänsyn, jag har bara skaparångest!
Dagen efter 11 september 2001 skulle jag skriva ett kåseri till Sydsvenskan. Det var bland det svåraste jag gjort.
SG: Det handlar inte om att vi ska tystas. Det hela är bara så svårt, och det kryper allt närmare. Tänk på klant*rschl*t i Stockholm för några år sen. Han som lyckades spränga bara sig själv i luften. Hur hade det sett ut för vår del om han hade lyckats med sitt uppsåt?
Hur ska vi kunna stå upp när inte ens våra media gör det? De enda som har vågat publicera Charlie-teckningar är Expressen. Vare sig de andra stora tidningarna eller ens Public Service-företagen törs göra det, och här skäms jag faktiskt för min f.d arbetsgivare och är glad att jag har slutat.
(En av världens mest ansedda tidningar hade för övrigt detta –fjärran från oss– i dag, så det ligger en del i det du säger). Men ska vi ge efter eller kämpa emot?
DN och UNT har publicerat några teckningar också.
Jag har för övrigt vissa synpunkter på Expressens översättningar av de franska texterna.
Nej, här skas inte varas tyst, inte.
Det är kanske det att tidigare i dag har man varit lite fångad av nyhetsuppdateringar och inte riktigt tänkt på annat.
Sidoobservation på tal om detta: kulturradions Andreas Wilson, som i flera år med den äran skötte filmprogrammet Kino och nu är kulturkorrespondent, råkar nu vara i Paris. Ända sedan lunchtid har radion talat med honom ty han har befunnit sig alldeles i närheten av den s.k. judiska butiken (verkligen, på gatan cirka 150 meter därifrån). Och när det kom så långt som till kvart-i-sex-ekot stod han fortfarande där och talade i telefon med hemmarediaktionen. Och då tänkte vi på två saker. Den ena var att A.W. ju inte normalt är nyhetsreporter, men vi gissar att de flesta kulturjournalister på radion har någon form av journalistutbildning. Den andra var att vi hoppas att han hade tillgång till någon form av fika och någon form av toa, för annars borde han ha börjat hungra och krampa lätt efter sex timmar i ett gathörn.
Det jag gillade med Expressens publicering av satirbilder — ja, vi köpte den igår fast vi normalt inte brukar — var att tidningen publicerade väldigt många bilder ur Charlie Hebdo. Och då kunde de ha med en stor spridning, och visa hur tidningen sparkar precis lika hårt (och stundom smaklöst, jodå) åt alla tänkbara håll.
DN doppade tån i vattnet, om man säger. UNT vet jag inget om, men så vitt jag vet är Expressen än så länge de som har haft kuraget att visa en exposé av Charlie-bilder.
De som har visat den bild Charlie publicerade samma morgon och angett den som orsak, kan för övrigt bara inte ha alla hästar kvar i stallet.
Att med 1 ½ timmes framförhållning planera och med kusligt lugn genomföra en attack när alla är samlade på ett veckoligt redaktionsmöte där så gott som alla är närvarande, är naivt att tro.
Det hela verkar (tyvärr) vara ett väl rekognoserat dåd.
Det här var intressant:
http://www.nytimes.com/2015/01/09/opinion/david-brooks-i-am-not-charlie-hebdo.html
Det är många som inte vill vara Charlie, trots att de inte sympatiserar med eller ursäktar terrordådet. Jag fattar faktiskt inte alls varför man måste tycka att CH gjorde nånting lysande eller ens viktigt. Som (tydligen inte) Voltaire sa: ”Jag delar inte din åsikt men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den”.
Här några intressanta länkar för den som vill ha olika infallsvinklar (sorry att jag inte orkar finlänka):
http://www.hoodedutilitarian.com/2015/01/in-the-wake-of-charlie-hebdo-free-speech-does-not-mean-freedom-from-criticism/
https://www.jacobinmag.com/2015/01/charlie-hebdo-islamophobia/
http://www.huffingtonpost.com/ali-a-rizvi/an-open-letter-to-moderat_b_5930764.html
https://mentalexotica.wordpress.com/2015/01/08/for-gods-sake-an-open-letter-to-a-muslim-terrorist/
http://thinkprogress.org/world/2015/01/07/3609072/what-muslims-really-believe-about-cartoons-of-muhammad/
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/somaralnaher/article20129897.ab
och, väldigt bra tyckte jag:
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/jo-det-ar-vi-mot-dem/
Intressant är bara förnamnet. Låt oss betrakta det som en betraktelse om Hate Speech –vilket skribenten uppenbarligen anser att Charlie Hebdo ägnar sig åt– från Amerikansk synvinkel, och inte den (iofs inte så elaka) satir vi andra ser det som.
Snudd på obehagligt hyckleri.
Men vilka är ”vi andra” då LarsW?
inte så lite elaka. Sorry.
Européer, Anna. Här verkar det överraskande nog högre i tak än Över Där. Vi tar Charlie för den skämttidning det är och skratta(-de) åt teckningarna. NY Times tar fram brösttonerna och pratar om just Hate Speech.
God smak finns i betraktarens öga. Låt oss bara slippa höra att de tolv dödade hade sig själva att skylla.
Då får du nog stänga öronen. Just det sägs på ganska många ställen just nu.
SG: Är det mitt inlägg du åsyftar, så saknar jag ord och jag vill inte heller veta mer just nu. Nu låter jag som min Mormor gjorde, jag veet. Men det finns väl ändå gränser för civiliserat tyckande?
OT (?): Jag har ett par tre årgångar av Svenska MAD från 60-talet i källaren. Lasse O’ är avliden, så det blir väl jag som drabbas om jag scannar och lägger ut dem 😉
Vad tror ni om det här? Invånarna i Oklahomatrakten
har hört mystiska muller och skakningar men ingen tycks
veta vad som orsakar det.
http://www.theguardian.com/us-news/2015/jan/09/mysterious-booms-oklahoma-still-rattle-state
Det hela är lite svårt att tas med, därför att somliga av Charlie Hebdo-teckningarna tagna enskilt verkligen ser grovt rasistiska ut.
Först när man ser dem i ett historiskt sammanhang av trettio års svidande satir och/eller hån riktat åt precis alla tänkbara håll, förstår man att tidningen aldrig har varit just islamofob. Och då blir Charlie Christensens teckning i går **vänta lite … ** som ligger i andra position på sidan här helt och fullt relevant.
Eller — apropå hate speech-spåret — så kan jag inte låta bli att tänka på det där Piraten-citatet som jag inte hittar pålitlig grund för i hastigheten (det verkar inte vara helt klart att det ens var Piraten, men skit samma just nu), som lyser ungefär så här: om man skriver om en synål är det alltid någon enögd jävel som känner sig träffad.
Det vill säga: I en riktig demokrati får man tåla att folk säger och gör saker som man tycker extremt illa om. De får det. Om de inte får det så är vi på väg mot diktatur. Och tankepolis.
Apropå MAD, så fick jag precis mejl från kommentatösen Agneta uti Lund. Folke Hallin – hennes MAD-tecknande man – avled hastigt och utan förvarning i förrgår.
Livet kan ändra sig snabbt … löd ärendemeningen.
Spännande, LL99!
Jag har läst alldeles för mycket SF/fantasy/skräck och sett alldeles för många filmer i samma genrer för att inte lyckligt fantisera om orsakerna! Och just i dag som Skavlan hade Bill Pullman som gäst, han som agerade president i Independence Day. Det betyder säkert något …
Men åh, Lottens meddelande kom in mitt när jag skrev.
Mina varmaste tankar ägnas Agneta.
Men så är det ju, Annika: vi skriver samtidigt!
Japp. Bättre folk som skriver samtidigt, än folk som inte skriver!
Agneta
Jag har en massa Svenska Mad där FH har bidragit. Jag minns att jag blev lite exalterad när jag för några år sedan insåg att ni var gifta. Jag hoppas att jag framförde mina tacksamma hälsningar redan då.
Om inte – ja då är det för sent nu. Han var en del av svensk kultur. Klappa kistan.
Varma tankar till Agneta.
Beklagar, Agneta, om du läser detta. Annars också förresten.
Beklagar, Agneta!