Jag blir sällan generad numera. När man har gjort bort sig på alla kända och okända sätt, är det bara att skratta åt alla dumheter man hasplar ur sig … för det är ju urhasplandet jag sysslar med när det gäller bortgörandeavdelningen.
När jag nu kommunicerar mest på engelska, finns det ju ännu fler felsägningar att tillgå. Här kommer ett exempel:
Jag stod i det här trevliga köket (min kusins) och pratade med …… den här ytterst distingerade mannen (se pil) från Oxford.
Han heter David [dejvid] och vi träffades redan 1976, när vi (tillsammans med två av mina kusiner) i London såg på Bugsy Malone. Ingen av oss minns något annat än Jodie Foster från denna kväll.
Han var gammal då (säkert över 30 år) och inte särskilt intressant för den lilla Lotten. Nu stod vi där i köket och pratade om lingvistik och var så vuxna och väluppfostrade. Jag drog fram min allra mest brittiska satsmelodi och försökte förtränga mitt år i USA (golly, gosh, o’ brother, ya’ll) och hänga på tag questions när jag fick en chans. Så kom kusin Ann och bad mig öppna en svåröppnad burk med kronärtskockor eftersom jag har synnerligen starka nypor.
Men jag misslyckades kapitalt och skyllde på blöta händer och oljig burk och what not. Jag vände mig mot David och skulle säga ”visa nu hur manlig du är genom att öppna burken som jag – det spröda kvinnoblomstret – inte mäktar med”. Men vad jag sa var:
– David, show me your manhood and …
Någonstans där hörde jag att det lät lite fel. Jag bläddrade snabbt i min ordlista inne i huvudet och såg plötsligt detta i språkcentrums vindlingar:
David tittade på mig, sänkte blicken och sa lugnt:
… eller ett och ett … Det kommer ju mejl som en störtskur hela dagarna, det vet ju ni också.
Ditt Konto Har Stulna Låst!Yeah, just rub it in. HAR NI INTE TILLGÅNG TILL VÄDERUTSIKTERNA PÅ SCANDIC? (Detta kom idag.)Jo tjenare. ”Hela familjen” pffft! Jag är kränkt – detta är bara för sansade personer som blott sätter två barn till världen. ”FYRA SJUNDEDELAR OCH INGEN SPANJOR HELA HELGEN” hade varit ett med sanningen överensstämmande erbjudande.
Men så dök det upp ett annorlunda mejl bland mystiska spamtexter om sn*ppförlängare och bortglömda förmögenheter samt erbjudanden till mig om att jag kan få göra reklam för
casino
betting
hudkrämer
casino
betting
modeattiraljer
casino
betting
bästa disktrasan ever.
Och nej, det kommer aldrig någonsin någon och vill ge mig en miljon kronor för att berätta om vilken basketboll som är bäst. Ingen ber mig provskjuta basketkorgar eller i hemlighet testa hotellens temuggar. SJ hade kunnat muta mig till tystnad hur lätt som helst, men det sker inte heller.
Fast det här annorlunda mejlet från Irene Orovitg Raga kunde jag inte riktigt tacka nej till. (Jag tackar ju artigt tack, men nej tack till alla de andra). Så här inleddes det:
Hej hej,
jag skriver som spansk läsare som gillar mycket din blog och speciellt språkpolisen avdelningen. Jag tänkte att det skulle vara kul om du låt mig skriva ett inlägg om vad vi spanjorer tycker att det är svårt med det svenska språket. Så skulle svenskarna se att de andra också har problemer med språk och kanske har de samma probelemer och du kan svara och säga hur man kan övervinna dem.
Därför, govänner och språkintresserade tokar: gå till Språkpolisavdelningen och se om ni kanske kan hjälpa Irene lite! (Om inte annat: bara heja på henne.)
Jag har ett litet hål i min allmänbildning. I detta hål saknas all information om Povel Ramels ”Selfäjarna”. Det handlar om 6 minuter och 20 sekunder som (sägs det) är hur roliga som helst. Redan för snart ett år sedan blev jag varse detta hål, men inte förrän nu tar jag tag i saken.
Den här LP:n kunde ju ha varit snyggare.Aha, den designades 1979.
Och här står jag moloken och utan tillgång till Povel Ramels samlade verk! Fast … jag har ju själva ljudet – tack Magnus A.!
I tur och ordning nu. ”Selfäjarna” är ett spår på LP-skivan Ragabangzingbom, där Povel Ramel, Nisse Blücker och Casper Hjukström har skapat språkliga mästerverk genom att bara blanda bokstävlarna lite rörligare än vanligt. (Men från början var det bara ett radioprogram som sändes den 24 januari 1951 kl. 21:25–22:00 och som sparades ”på lackskiva och överfördes till magnetband”.)
Här är vad jag har lyckats skrapa fram, och det måste jag nog säga: det är ännu roligare i skrift eftersom det mesta är svårt att tyda på ljudspåret.
sårklappa med framlikadeller (klarsoppa med lammfrikadeller)
pattsoppa med könkakor (köttsoppa med pannkakor)
patronklimmon
nykräkta koftor med dicke myll
tokladskjorta med gräspad vidde
fansaksgröt
barberad flamcembert
När man sitter med avecen lägger man på Månsongsschaneten av Hedwig van Båtluven.
Gillar man inte klassiskt kan man ta Bruvestaforsens as med Kallarbo Julle.
Så här presenterades programmet i Röster i Radio 1951:
Föreningen För Flugighetens Främjande presenterar Ragabangzingbom.
En kusimalisk stödiorarning kroven och skimponerad av Remel Pavol.
Vedmerkande: Brotta Birg, Sasanna Rumel, Birbro Rallhemsdotter-Vrak, Ravel Pomel, Ljurtin Mang, Fellar Gunnenius, Wid Bengtner fledmera samt Killan ”Jong” Ahansson och hans ratmiska ryvarbönd.
För rigén svarar Reland Oiworth.
Och tjolahopp, vad man omedelbart måste associera till Robban Broberg:
Såja. Hålet är halvfullt och fnissen käckt på svaj.
Men nu ska vi bara göra ett försök till semantisk analys. Jag har fått hjälp av Tjugotreåringen i Lund, som så civilingenjör han än snart är, ändå sitter och drömmer om grammatiska termer och en framtid bland bokstäver. (Tror jag.)
Här har vi nu ett litet filmklipp. Det är knastertorrt och politiskt, men ett tidsdokument väl värt att titta på. Lägg bort alla era politiska preferenser och kisa i fjärran bortom åsikterna och lyssna på vad det är som sägs. Se det så här: en politiker – vi kan kalla honom Robban – frågar en annan politiker – vi kan kalla henne Åsna – hur ett problem ska lösas. Den förste hummar och stakar sig och den andra … säger många, många ord.
Tjugotreåringen har transkriberat framför allt Åsnas svar på utfrågningen. Han har tagit bort alla upprepningar, stamningar och överflödiga ord … men det är fortfarande ganska obegripligt. Läs – hoppa inte över utan försök ta in det som sägs.
Robban: – När ni tänker regeringen leverera till exempel lagstiftningen kring deltagandet i terroristresor? Vad tänker regeringen göra så att åklagarkammarna har tillräckligt med personal för att kunna åtala de här personerna? Vad är regeringens strategi i de här frågorna?
Åsna: – Tack så mycket fru talman. I en angelägen fråga som regeringen har tagit tag i allra från första början när vi också insåg att den befintliga strategin mot terrorism i Sverige över huvud taget i praktiken inte inkluderade hela det faktumet att vi har det som ledamoten uttrycker som terroristresor och att personer från Sverige åker ner, strider på terroristernas sida för att sedan återkomma med den oro som finns för vad det förändrat för de personerna. Jag tror man måste jobba på flera håll och det är det som också Anders Ygeman och Alice Bah Kuhnke från regeringen håller samman – både förebyggande arbete mot att personer i Sverige faktiskt åker ner. Att vi ska ha hela det svenska samhället en god sammanhållning i analysen över att det här är inte att bidra till fred eller stabilitet för någon att delta i terrorism i utlandet men också en viktig signal till att när man återvänder så har ska man ta ansvar för …
Tolkning: Vi har uppmärksammat detta och ser det självfallet som ett problem. Vi anser dock att mest fokus ska läggas på förebyggande – något som Anders Ygeman och Alice Bah Kuhnke har arbetat med.
Ska vi ta en till? Okej:
Robban: – Är det rimligt att återvändande terrorister och folkmördare ska få gå före i bostadskön? Är det rimligt att de inte åtalas? Är det rimligt att ni inte har lagt in lagstiftningen än?
Åsna: – Tack fru talman. Jag förstår att man kan vara väldigt engagerad i de här frågorna, det är inte att uttala om det. Det här är en av vårt samhälles verklighetsbilder i dagsläget men att med den emfasen säga att det är uppenbart regeringen inte gör någonting när regeringen gör mer än vad som gjorde de tidigare åtta åren sammantaget för att konstatera att vi har både en situation med återvändare som där vi behöver gå in på individuell nivå för att säkerställa att detta inte är terroristhot men där vi också behöver ett större och mycket mer fokuserat förebyggande arbete som också bygger på att vi tar in den erfarenhet som andra länder – även grannländer – som faktiskt har kommit betydligt längre på vägen därför att Sverige inte under den tidigare regeringen tog tag i de här frågorna. Att påstå att regeringen inte har en aning om vilka resurser som finns på den internationella åklagarkammaren, det tycker jag faktiskt är ett ganska uppenbart dåligt argument. Det är självklart så att vi i regeringen har den kunskapen och det är självklart att de svenska principerna, att man ska åtala brottslingar även när de kommer tillbaka – särskilt när de kommer tillbaka …
Tolkning: Självklart ska personer enligt svensk lagstiftning ställas inför rätta för brott de har begått. Anledningen till att detta tar tid är att problemet aldrig tidigare har funnits – den sittande regeringen har nu ansvaret att tackla en fråga som är mycket obekant i Sverige. Framöver kommer vi ha god kontakt med andra länder som har mer erfarenhet i dessa typer av frågor.
Berglins i SvD har förstått hur många av oss ser på politik …
Så. Jag vet att man inte talar som man skriver och att man heller inte bör tala som man skriver, men (och förlåt om jag nu skriver mina åsikter på era respektive näsor) – är inte detta alldeles förfärligt bedrövligt? Varför har vi ett språk? Är det för att kommunicera med eller för att sminka över något som kanske inte ens finns? (Oj. Nu blev även jag svårtolkad.) Eller är svenska helt enkelt ett så komplicerat språk att vi inte längre behärskar det?
Berglins i SvD igen – om vi inte behärskar vårt modersmål kanske vi ska ta nåt annat språk som vi är lika dåliga på?
Ta nu fram alla era kunskaper vad gäller semantik, retorik och (okejrå) politik. Läs igen om det behövs. Eller så kollar ni här på några mer minnesvärda politikeryttranden (där jag inte anger källa för att ni inte ska färgas av era eventuella politiska preferenser):
”Rysk gas har två nackdelar. Den ena är att den är gas, och den andra är att den är rysk.”
”Hälsa honom att den svenska utrikespolitiken inte är några pajaskonster. Det är inte hä, hä och häpp, häpp.”
Uppdatering
Kommentatorskan Anta Snaque bidrar med exempel på roligare politikerspråk i ett gammalt tidningsurklipp – som inte alls kan jämföras med dravlet här ovan. Sådana här kontaminasammanblandningar är vi alla skyldiga till då och då. Enjoy!
– KASJUNÖT!
– Prosit, kära du.
– DET ÄR FÖRIHELVETE BORTTAGET!
Kärleken mellan mig, SAOL, språkutvecklingen och i viss mån Sture Allén är över. Mitt allra finaste favoritord som tillkom till SAOL 11 (1986) är utrensat. Jag, som alltid skriver kasjunötter på handlingslistan, känner mig kränkt, hånad, bedragen och jävligt förvånad.
Och sedan läser jag ilsket hela boken med lupp, anteckningspapper och notisar.Pffffft! (Ni ser, jag är så upprörd att jag inte hittar fokus.)
– Men flickscout är kvar! Och pojkscout! Vilket dravel!
– Är inte det en amerika…
– JUST DET! JÄVLA ANGLIFIENTER ÄR VAD DE ÄR!
– Just det ordet kanske är mindre lämpligt i sammanh…
– BUHUUU! JAG VILL INTE VARA DEN SKRATTANDE SPRÅKPOLISEN LÄNGRE!
SAOL 14, nästan het från pressarna.
SAOL 14 finns än så länge bara i bokform. Det kan bero på att Akademien vill att vi ska köpa boken (vilket vi ju vill så länge vi fortfarande tror att kasjunötterna är kvar i den), men det kan också bero på att den är tekniskt svår att lägga ut som pdf.
SAOL 13 finns inte kvar på sin gamla pdf-plats på nätet, utan har fått flytta in i arkivet med de andra, dammiga böckerna, närmare bestämt på den här hyllan. Den ser lika digitalt antik ut som ett bokskåp från 1600-talet, men man vänjer sig.
Arkivhyllan.
Appen som är så bra, så bra så bra, är inte uppdaterad; det är fortfarande upplaga 13 i den och jag har ännu inte fått svar på när den uppdateras. Men ordet ”app”, kan jag i alla fall meddela, finns med i nya upplagan.
MEN INTE KASJUNÖT!
De nytillkomna orden har jag har inte hittat någon fullständig lista på (eh, inte så konstigt eftersom de är drygt 13 000), men via kontakter och lupp samt ett jävla tålamod i min kasjuilska, har jag hittat dessa, varav minst en brukar delta i kommentatorsbåset och två ord kommer att få snuskspamrobotarna att gå i spinn:
android, aneurysm, apné, app, aromämne, askmoln, ava (avannons), avhängd, axon
(Ni som vill kopiera denna lista: jag reserverar mig för eventuella slarvfel, så vill ni slippa ta ansvar för dem kan ni länka hit.)
Orden som har tagits bort (men som man ju får använda bäst man vill ändå, vilket betyder att jag kan skriva mina kasjunötter överallt, så det så) är blott 9 500 till antalet, men den utredningen får jag ta någon annan dag. Jag började dock med att kolla lite bakifrån och fann att några ord med historisk vingslagsfeeling har fått stryka på foten, t.ex.
quickstep
x-stygn
yllefabrik
ynglingaskara.
Sedan tidigare har SAOL-redaktionen pressmeddelat att de har stoppat ner bl.a. dessa ord i arkivsäcken: alltbehärskande, alu-jobb, amalekit, bandstation, bastionssystem, bejakning, dispaschkostnad, indiandans, inmalningstvång, lagutskott, muskötkula, negerboll, negerkyss, planminister, själsart och tingsfrid samt zigenarblod.
Ni ser säkert hänsynsfullhetstrenden, som inte bara finns i SAOL utan även i ornitologiska kretsar. (Känsliga språkpoliser varnas: länken går till en inte särskilt korrläst artikel i DN.)
Gån åstad och köp er en SAOL 14, grevar och baroner! Och om ni gör det i en bokhandel: passa på att be personalen att ta bort SAOL 13 från hyllan så att folk inte köper fel. Och sedan kan ni mejla underligheter till mig och liksom jag fundera på varför prinsgemål och pennformerare får vara kvar, men inte kasjunöt.
Det finns korrfel! Kolla! Vilket scoop!
Strikt alfabetisering?Vi avslutar med en nostalgitripp till SAOL 13.
Jag för ju en (enligt många fåfäng) kamp för skriv- och läskunnighet. Jag tror som sagt att det är bra att kunna sitt språk. Och dessutom behärska det väl. Andra språk också, för den delen. Ptja, det är ju bra att kunna allt möjligt, så låt oss säga att min kamp även inbegriper faktaspridning om t.ex. det foträta skomodet på 1500-talet och alla världens skotska uppfinningar.
Igår läste jag något som gav så mycket vatten på min kvarn att det liksom svämmade över sina kvarnbräddar. Länge har jag märkt att ord liksom används fel. Det är som om fonetiken och uttalet styr ordval mer än betydelsen.
Ica Hermansson skrev nämligen i sin statusuppdatering på Facebook:
På en köp-och säljsida här på fejan skrev en tjej att hon flätade in läsår på folk. Jag bad – med en smiley – att få åttan och nian inflätade. Tre personer svarar direkt att de inte fattar vad jag menar. Jag förtydligar att det står ”läsår” och inte ”löshår” i annonsen, varpå en tjej svarar:
– Vaddå. Det är ju samma sak.
Mitt i det fullständigt hysteriskt roliga i sammanhanget, sliter jag mitt hår lite grann. Jag kan inte längre skriva ”banne mig är det inte” eller ”till yttermera visso” eller för den delen ”för den delen” eftersom det är ”för svårt att förstå”.
– Nej Lotten. Ta bort. INGEN förstår vad du menar. Inte minst jag.
Stopp! Nu ska ni inte missförstå mig med flit – språket utvecklas och skall så göra. Vad jag saknar är den här reaktionen:
– Oj, vad intressant, det visst jag inte. Vad kul, nu fattar jag! Då vet jag det till nästa gång!
Samtidigt går jag ju omkring och skriker att man ska skriva så att folk förstår, vilket ju gör mig till en vandrande oxymoron i sammanhanget.
Det handlar om att fylla på verktygslådan! (Som jag har sett stavas ”verkdukslådan” i analogi med nattduksbordet.)
Enahanda och rätt klen verktygslåda.Varierad och ganska stor ”verktygslåda”.
Här har vi ett kopieringsapparatsmeddelande som på ytan skapar frustration och ilska eftersom det är svårläst och illa formulerat.
Men efter en tio–tolv genomläsningar är det ju klart som korvspad!
Så … hur går vi nu tillväga?
Lotten blir politiker och sedermera utbildningsminister.
Lotten skriver böcker om stilfigurer.
Lotten skapar en ny genre – en populärkulturell våg där vi med hjälp av landets lajvare fantiserar och pratar arkaisk svenska med varandra samtidigt som vi är steampunk-klädda bafatt vi kan vara det.
Lotten drar nåt gammalt över sig.
Eller är det helt menlöst? (Där skulle jag ha skrivit ”meningslöst” istället, men det gäller ju att anpassa sig till det nya.)
Jag har under årets första vecka fått hjärtsnörp av massa nya och gamla länkar till undersökningar om hur vi ligger till på olika områden, och då mest hur vi i Sverige ligger efter när det gäller matematik och läsförståelse. Men att vi samtidigt är kungar vad gäller ”problemlösning” … som, ehum, alltså inte inbegriper siffror eller bokstäver?
En av våra bästa kompisar som jobbar väldigt mycket med studenter utomlands – i all världens hörn – har berättat att när det vankas grupparbete, är svenskarna de allra bästa att ha i sin grupp. Inte för att svenskar är bäst på att samarbeta eller för att svenskar tar kommando och delegerar uppgifterna till hela gruppen, utan för att de vet precis vad som behöver göras; svenskarna tar kommando och gör hela uppgiften på egen hand.
(Det underliga är att alla som jag har pratat med om skolans ständiga grupparbeten, berättar samma sak: att just de var de enda som gjorde något. Alla andra i gruppen bara slöade, blev sjuka och led av scenskräck.)
Apropå läsningen: Tjugotvååringen i Lund håller på att bli färdig civilingenjör samtidigt som han är kemisektionens återvalde ordförande. (De har alltså samma ordförande två år i rad, vilket i LTH:s historia aldrig har hänt – ett faktum som den stolta modern inte försitter ett tillfälle att berätta.) Han pluggar just nu inför en ekonomitenta (ty även kemister studerar ekonomi), vilket grabben inte alls är förtjust i. Jag försöker förstå hans aversion, varför han skickade dessa tre textexempel från en gammal tenta som han använder:
(Klicka så blir bilderna större. Men inte bättre.)
Eftersom jag även får hjärtsnörp av saknade eller extrainsatta mellanslag och citatteckensslöseri samt andra petitesser som stavning, hade jag inte varit i närheten av att klara en sådan tenta. Samtidigt förstår jag ju nu larmrapporterna om att studenterna vid landets universitet inte begriper vad lärarna skriver … Hrrrm.
Samtidigt i en helt annan värld, visar det sig än en gång att för få barn idrottar eller rör ens på sig och att de slutar trots att de egentligen inte vill sluta och att den stora boven är elitsatsningen. Eftersom jag får hjärtsnörp även av sådana nyheter och (som väl nästan alla andra) anser att alla barn och ungdomar borde få idrotta om de vill utan att slås ut för att de t.ex. är kortväxta, storväxta, inte har bollsinne, inte har koordinationen eller finmotoriken eller nåt annat som inte gör dem till vinnare från dag ett, har jag nu kommit på att mitt mål under 2015 är att ge mig ut och debattera
bokstavsglädje
idrottsglädje.
Okej? (Ooooh, all the really lukrativa idéer som jag kommer med gör vår revisor tokig.)
John Wooden hade många kloka saker att säga om att vinna eller inte vinna.
Det finns en intressant uppdatering lite längre ner. Men börja för all del här uppe!
Bloggen utsattes – som de stora elefanterna – för en spam-attack! Jag satt här och tittade på skärmen, som gav order som änna big brother-typ:
– PW! sa servern.
– Vad menar du med det? sa jag.
– PW!
– Tala ur skägget! Pewe kan man ju inte ens uttala ordentligt!
– PW! PW! PW!
Efter en liten stund klickade jag i ”Avbryt” eftersom man ska vara misstänksam och inte följa med främmande farbröder som lockar med godis eller inloggningar. Då blev det jättetrist:
Apache? Här? Nu? Javisst!
Fast jag måste säga att det var en ypperlig illustration till mitt känsloläge just då. Bister och på krigsstigen.
– PLIONK! sa det i mejlen.
Aha! Mitt webbhotell Loopia mejlar! Kulans! Men … nej, det här verkar inte riktigt korrekt …?
– Det ser banne mig ut som phishing! sa jag högt till mig och två hemmavarande, sjuka barn. Ni vet när man får brutalt oproffsiga bluffmejl från Telia eller Netflix?
– Näe …
– Man ska aldrig skriva in sina lösenord och personuppgifter eller kontonummer!
– Nä, klart man inte ska. Det vet alla, mamma.
”Näe, det där vågar jag inte lita på”, tänkte jag och skickade ett mejl tillbaka till Loopia för att höra om det var på riktigt eller en luring. När jag inte hade fått svar på ungefär 45 minuter, ringde jag till supporten, som var full av andra frågvisa och som därför placerade mig i ännu en av alla dessa underbara supportköer som jag bara inte förstår mig på. (Plats nummer 37 i kön? Say what? ANSTÄLL FLER!)
Samtidigt som jag kom fram i telefonen, kom ett nytt mejl:
När killen i telefon också bekräftade att Loopia verkligen uttrycker sig så här, bad jag att få tala med den kommunikationsansvarige. Men ombads istället att mejla till supporten. Till samma adress som stackars Alexander F skriver från …
Hej alla företag i hela Sverige som behöver hjälp med att utforma korrekta mallbrev.
Uppdatering en dag senare, efter att det i nästan ett dygn hade sett ut så här på bloggen:
Eftersom denna stängning dök upp väldigt snabbt när mitt utfall mot Loopias mejlspråk hade publicerats här ovan, drabbades jag naturligtvis av konspirationsteorier.
Borde inte Loopia varna mig först?
Borde man inte när man har stängt en webbplats faktiskt tala om för den drabbade att det har gjorts?
Måste det se så brutaldrastiskt ut?
Jag har ju ett väl fungerande spamskydd, som väl funkar?
Inga av de robot-skickade kommentarerna syntes ju utåt utan fångades ju faktiskt upp av Akismet – hur kan de då göra skada?
När man klagar på hur detta gick till och det faktum att de stängde klabbet utan att förvarna, får man detta svar:
”Jag förstår er synvinkel på detta men dessvärre så orsakar dessa spamattacker hög last på våra servrar i den delade miljön.
Övriga kunder blir då påverkade och upplever i sin tur långa svarstider på sina webbsidor.
Utöver det så kan servern klassas som spridande av malware då många av dessa kommentarer innehåller länkar till skadlig programvara.
Det orsakar då stora skador på vår miljö för samtliga kunder.
Vi kan då ej varna kund och invänta dennes respons utan måste direkt lösenordskydda sidan för att stoppa detta.”
Hrrrm.
Nu är jag ute på hal is. Jag kritiserar fullt öppet mitt eget webbhotell och lägger ut förnamn på några i supportstaben. Jag sätter mig helt klart på mina höga hästar och agerar besserwisser. De kan om de känner för det stänga lotten.se igen och hävda att det beror på att ”övriga kunder blir påverkade” av spamattacken som riktas mot mig, men som ingen utomstående kan se.
Jag har fortfarande många frågor som behöver (begripliga) svar. Min fantastiske bloggtomte (som alltså arbetar med sånt här och som jag avlönar) är till stor hjälp och har förstått exakt hur viktigt kommentatorsbåset är. Loopia skrev:
”Man kikade igenom och det ser ut som att spam-kommentarerna inkommit i stor skala sedan den 13:e november.
Förslagsvis så tar vi bort alla kommentarer från och med det datumet.
Först efter det så kan vi öppna sidan så att den inte löper lika stora risker för er och oss att svartlistas.”
Min bloggtomte svarade snabbt:
”Nej – ni får inte ta bort kommentarer. Kommentarerna är mycket viktiga för denna blogg.”
Nu kommer det kanske att vara lite stökigt, kanske måste jag lägga in captcha-bokstäver (såna där vingliga som jag hade förut) och ibland kan det dyka upp en sådan här:
Jag tror att man kan lura den där kortskrivarpolisen genom att lägga in radbrytningar, men förhoppningsvis skriver ni så långt att ni slipper få bannor.
Uppdatering igen
Jag har nu pratat med Loopias ”support manager”, som vet att berätta att brevet där uppe – det som jag fick först och trodde var phishing – går ut i säkert 20 ex per dag sedan två år och att JAG och bloggtomten är de två allra första som inte har förstått att mejlet i klartext betyder:
VI KOMMER ATT AV SÄKERHETSSKÄL STÄNGA NER DIN SAJT
Så när jag säger ”ni kan väl varna säga till innan ni lägger upp en stor röd stoppskylt och sedan går hem för dagen”, så svarar han att det var det de gjorde och att alla andra begriper det.
Egentligen vill jag ha rubriken ”Hur fan skriver ni mejl egentligen?”, för si jag är lite upprörd. På stora företag anställda personer har under den senaste månaden skrivit till mig som vore de uppblåsta klantskallar eller brådmogna sjuåringar. Jag har anonymiserat och ändrat så att det inte går att känna igen sig bland exemplen här nere – men ni kan lita på att jag inte överdriver.
Hej Katrin som jag inte känner eller har träffat – du har stavat ordet alldeles korrekt!Okej. Med mitt långa mejl som var ett svar på ditt mejl ville jag bara berätta om innehållet i föreläsningen nästa vecka. Jag börjar med första punkten och fortsätter förhoppningsvis med den andra och så fortsätter vi så till slutet.Jaså det var ju bra att det var okej – även om vi inte har kommit överens om något pris och det de facto är jag som ska skicka fakturan och kanske helst efter att jag har utfört mitt jobb.Jotack jag mår bra, Peter. Men vem i hela världen är du och vilka är Nisse, Pelle, Kalle, Katinka, Lisa, Nora, K-G, Anders, Fia, Ulla samt Anton – och hur mår de?
Nej, så där svarade jag förstås inte, även om det kliade i fingrarna. Jag är väluppfostrad och biter inte den hand som föder mig. Men jag funderar på att erbjuda en ny kurs: Kortfattad lektion i svensk handelskorrespondens.
Inledning och hälsningsfras: skriv bara Hej!
Avslutning: skriv Vänliga hälsningar, Vänlig hälsning, Med vänliga hösthälsningar eller kanske Lycka till! – det spelar ingen roll vilken variant du väljer om du i resten av mejlet (brevet) är trevlig.
Mittenparti: Använd versaler och skiljetecken samt blott etablerade förkortningar som ingen missförstår!
Glöm inte: Kontaktuppgifter för bövelen!
Tänk efter: Skicka inte cc till alla bara för att visa hur duktig du har varit, för de flesta struntar faktiskt i din duktighet.
Se vilken fin bok jag har hittat hemma i bokhyllan!
Visserligen saknas kapitlet ”elektronisk post”, men något ska jag väl kunna lära mig?
Hett tips nu till alla:
Uppdatering!
Nu haver jag ”Kortfattad lärobok i handelskorrespondens” läst och därmed hemfallit åt en lite mer arkaisk språkdräkt. Företagskommunikationens uppgift är enligt boken – om jag moderniserar den lite – två till antalet, nämligen att
inleda och upprätthålla affärsförbindelser och erbjuda varor och tjänster, bekräfta överenskommelser, avisera leveranser och remisser samt att vid eventuella tvister fungera som bevis
på ett värdigt sätt representera företaget.
Det intryck ett brev (ävenså mejl) gör på mottagaren beror på
dess utseende
hur informationen är uppställd
formuleringskonsten.
Boken lägger stor vikt vid maskinskriften, karbonpapperskvaliteten och hur man ska göra för att föra skrivmaskinsvagnen (valsen) åt sidan så att inte raderspånen faller ner bland typerna.
Enligt NE är slang ”vardagligt språkbruk som ligger på en stilistisk nivå under det neutrala språkets”. Åhå, stilistiska nivåer … kan man då med NE som stöd påstå att följande är slang?
– Himla brats till å sitta och fika hela helgerna. Varifrån fårom stålarna? – Kidsen jobbar, sörru. De jobbar på fik för att tjäna pengar och kunna sitta på fik.
– Assnygg rygga du har förresten.
– Mmmhm, den rockar fett, kolla här, den har fan 17 fack.
Slang?
För mig är ordet slang väldigt tätt förknippat med gamla pilsnerfilmer där springsjasen sa ”tjacka bärs” och ”måste åka till Rådis” samt ”ja e skraj för käftis”. Att tjej och kille samt bibblan, matan och sjukan räknades som slanguttryck som man inte kunde dra till med efter 25-årsåldern har jag läst mig till. Likadant är det med kondis, dagis och godis – gamla slangord som har halkat in i normalspråket. Men hur är det idag? Alla rockar fett och gussar keff och dissar lol? [plats för smiley]
Nä, nu ska jag intervjua några av mina barn.
Vad är slang? – Språk som man inte ska använda när man pratar med någon som man vill ska respektera en.
Men om du vill bli respekterad av någon som pratar slang då?
– Jamen gaah.
Pratar du slang?
– Nej, men jag pratar förkortningar. O-M-G, K bry.
Kan du ge exempel på slangord eller dito uttryck? – Pappa brukar säga att han ska ”lägga en kabel”.
På samma sätt som lånord och nystavningar (enligt min ringa åsikt) berikar språket och får det att utvecklas, gör ju slang det – om jag nu bara kunde hitta dagens slang. Barnen talar som små uppslagsverk och skrattar sig halvt fördärvade när jag säger ”vad gäspar skorpan?” och ”skaru ha en tjottablängare mellan lysmaskarna så att du får åka plingplongtaxi till plåsterkåken”.
Själv har jag aldrig pratat sla… eller har jag det? Hm. Måste fundera.
![Politikerprat[2]](https://lotten.se/wordpress/wp-content/uploads/2015/05/Politikerprat2.jpg)
– KASJUNÖT!
