Hoppa till innehåll

Etikett: språk

Ursäkta, men hur skriver ni mejl?

Egentligen vill jag ha rubriken ”Hur fan skriver ni mejl egentligen?”, för si jag är lite upprörd. På stora företag anställda personer har under den senaste månaden skrivit till mig som vore de uppblåsta klantskallar eller brådmogna sjuåringar. Jag har anonymiserat och ändrat så att det inte går att känna igen sig bland exemplen här nere – men ni kan lita på att jag inte överdriver.

abonnemang
Hej Katrin som jag inte känner eller har träffat – du har stavat ordet alldeles korrekt!
fortydliga
Okej. Med mitt långa mejl som var ett svar på ditt mejl ville jag bara berätta om innehållet i föreläsningen nästa vecka. Jag börjar med första punkten och fortsätter förhoppningsvis med den andra och så fortsätter vi så till slutet.
belopp
Jaså det var ju bra att det var okej – även om vi inte har kommit överens om något pris och det de facto är jag som ska skicka fakturan och kanske helst efter att jag har utfört mitt jobb.
mandag okej
Jotack jag mår bra, Peter. Men vem i hela världen är du och vilka är Nisse, Pelle, Kalle, Katinka, Lisa, Nora, K-G, Anders, Fia, Ulla samt Anton – och hur mår de?

Nej, så där svarade jag förstås inte, även om det kliade i fingrarna. Jag är väluppfostrad och biter inte den hand som föder mig. Men jag funderar på att erbjuda en ny kurs: Kortfattad lektion i svensk handelskorrespondens.

  • Inledning och hälsningsfras: skriv bara Hej! 
  • Avslutning: skriv Vänliga hälsningar, Vänlig hälsning, Med vänliga hösthälsningar eller kanske Lycka till! – det spelar ingen roll vilken variant du väljer om du i resten av mejlet (brevet) är trevlig.
  • Mittenparti: Använd versaler och skiljetecken samt blott etablerade förkortningar som ingen missförstår!
  • Glöm inte: Kontaktuppgifter för bövelen!
  • Tänk efter: Skicka inte cc till alla bara för att visa hur duktig du har varit, för de flesta struntar faktiskt i din duktighet.

Se vilken fin bok jag har hittat hemma i bokhyllan!

kortfattad larobok i svensk handelskorrespondens
Visserligen saknas kapitlet ”elektronisk post”, men något ska jag väl kunna lära mig?

Hett tips nu till alla:

tangentfix

Uppdatering!

Nu haver jag ”Kortfattad lärobok i handelskorrespondens” läst och därmed hemfallit åt en lite mer arkaisk språkdräkt. Företagskommunikationens uppgift är enligt boken – om jag moderniserar den lite – två till antalet, nämligen att

  1. inleda och upprätthålla affärsförbindelser och erbjuda varor och tjänster, bekräfta överenskommelser, avisera leveranser och remisser samt att vid eventuella tvister fungera som bevis
  2. på ett värdigt sätt representera företaget.

Det intryck ett brev (ävenså mejl) gör på mottagaren beror på

  1. dess utseende
  2. hur informationen är uppställd
  3. formuleringskonsten.

Boken lägger stor vikt vid maskinskriften, karbonpapperskvaliteten och hur man ska göra för att föra skrivmaskinsvagnen (valsen) åt sidan så att inte raderspånen faller ner bland typerna.

raderspan
Raderspån.
snyggrekvisition
Snygg-rekvisition?
Share
76 kommentarer

Känner jag någon som pratar slang?

slang?

Enligt NE är slang ”vardagligt språkbruk som ligger på en stilistisk nivå under det neutrala språkets”. Åhå, stilistiska nivåer … kan man då med NE som stöd påstå att följande är slang?

– Himla brats till å sitta och fika hela helgerna. Varifrån fårom stålarna?
– Kidsen jobbar, sörru. De jobbar på fik för att tjäna pengar och kunna sitta på fik.
– Assnygg rygga du har förresten.
– Mmmhm, den rockar fett, kolla här, den har fan 17 fack.

cobra
Slang?

För mig är ordet slang väldigt tätt förknippat med gamla pilsnerfilmer där springsjasen sa ”tjacka bärs” och ”måste åka till Rådis” samt ”ja e skraj för käftis”. Att tjej och kille samt bibblan, matan och sjukan räknades som slanguttryck som man inte kunde dra till med efter 25-årsåldern har jag läst mig till. Likadant är det med kondis, dagis och godis – gamla slangord som har halkat in i normalspråket. Men hur är det idag? Alla rockar fett och gussar keff och dissar lol? [plats för smiley]

Nä, nu ska jag intervjua några av mina barn.

Vad är slang?
– Språk som man inte ska använda när man pratar med någon som man vill ska respektera en.

Men om du vill bli respekterad av någon som pratar slang då?
– Jamen gaah.

Pratar du slang?
– Nej, men jag pratar förkortningar. O-M-G, K bry.

Kan du ge exempel på slangord eller dito uttryck?
– Pappa brukar säga att han ska ”lägga en kabel”.

slang_serie

På samma sätt som lånord och nystavningar (enligt min ringa åsikt) berikar språket och får det att utvecklas, gör ju slang det – om jag nu bara kunde hitta dagens slang. Barnen talar som små uppslagsverk och skrattar sig halvt fördärvade när jag säger ”vad gäspar skorpan?” och ”skaru ha en tjottablängare mellan lysmaskarna så att du får åka plingplongtaxi till plåsterkåken”.

Själv har jag aldrig pratat sla… eller har jag det? Hm. Måste fundera.

Share
119 kommentarer

Alla vi som älskar TNC är fly förbannade!

Först måste vi kanske fastslå att jag är apolitisk, så att vi har det ur vägen: jag går inte något partis ärende och hyser djup aversion mot allt käbbel som de håller på i sin stora politiska sandlåda. Okej, moving on.

  • Socialdemokraterna lovade Riksidrottsförbundet ett tillskott på 272 miljoner kronor under valrörelsen. Det blev till slut i budgeten 0 kr. (Anser jag att idrottsrörelsen är en del av kulturen? Japp.)
  • Regeringen ska lägga ner de svenska medelhavsinstituten till 2017. Detta har skapat stor ilska och kallades av Carl Bildt för talibanfasoner.
  • Regeringen har utan förklaring beslutat att minska det i sammanhanget yttepyttiga anslaget till Terminologicentrum (TNC)  med 4 miljoner kronor. Av anslaget återstår då hela 273 000 kr.

Vad är det som händer? Ska allt av kulturellt värde bort? Vad ända in i glödheta har regeringen för baktankar? Hur kan de gnälla på museibiljetter och nedlagda bibliotek samtidigt som de stryper oss på andra fronter?

Vad är då TNC för skräp och vad ska de göra med sina 4 miljoner kronor?

Det handlar om terminologi, vilket förstås är ett svårt ord när man inte bryr sig om det.

planka_brada
Planka–bräda? Bräda–planka? Eller blott brädor? Kanske plankor?

I språklagen – som är en lag – står det:

”Myndigheterna har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas.”

Vabaha? Svensk terminologi? Ahaaa – det som Terminologicentrum pysslar med! Alltså sådant som gör att man t.ex. kan jämföra olika sorters statistik (man ser alltså till att använda gemensamma termer) och dessutom jämföra olika företeelser inom olika fackområden i olika länder eftersom TNC har en Rikstermbank med översättningar av fackord till  så många olika språk att jag inte kan räkna dem alla. (Uppdatering: Det är 27 språk!)

moppsvabb
Mopp & svabb? Svabbmopp? Samma lika?

Redan salig Tage Danielsson (Grallimatik – struntpratets fysiologi och teknik, 1966) var inne på det här med att det är viktigt att ha gemensam terminologi som underlättar kommunikationen.

”Nu är det klart att det är mest praktiskt att vi använder orden i den betydelse som vi har kommit överens om. Det blir så besvärligt annars, och man kan lätt bli missförstådd. Å andra sidan är naturligtvis ingen tvungen att använda alla ord i överenskommen betydelse — särskilt som ju varken du eller jag har fått vara med och bestämma från början att limpa ska heta limpa och krasse krasse. Du och jag kan ju till exempel komma överens om att kalla en tur- och returbiljett Stockholm—Malmö för en åtsittande aftonklänning med svarta tofsar. Men jag lovar dig att vi får ett helvete i biljettluckan på Centralen.”

blackpenna
Är alla kulspetspennor bläckpennor och tvärt om?

Istället för att hitta på uttryck som “erfarenhetsbas för semantiska lösningar” (ergo ordbok) eller säga ”åtsittande aftonklänning med svarta tofsar” (när man menar tur- och returbiljett Stockholm—Malmö) eller be om en planka och då få en bräda, kan man bry sig om terminologin och på så sätt förenkla kommunikationen!

Biotermgruppen, Optiktermgruppen, Datatermgruppen och Termgruppen för byggd miljö kan se sig i fjärran efter hjälp med ord, uttryck och översättingar! Hu så sorgligt!

Framtidsvision:

– Hörru, ska vi verkligen säga rullgardinsmeny? Skanner eller bildläsare?
– Spela roll, alla fattar ändå vad man menar.

– Är det någon skillnad mellan oligopeptider och polypeptider?
– Mäh, jag tror att det är många, ba. Eller några. Gäsp.

– Min optiker pratade idag om axeldistans. Vad är det?
– Vänta, jag kan kolla i min ordlista här. Aha, ”avstånd mellan de optiska axlarna på okularsidan hos ett binokulärt optiskt instrument”. Fast den är inte faktakontrollerad sedan TNC lades ner, så man vet ju aldrig.

Skärmavbild 2014-10-28 kl. 17.45.08

 

Fotnot:
Här kan ni läsa min gamla kärleksförklaring till fantastiska Rikstermbanken, som alla borde använda ideligen och hela tiden.
Namninsamling, startad 29/10.

Uppdatering
Henrik Nilsson på TNC delar med sig av ord som man kan behöva definiera eftersom de kanske inte är synonymer:

skräp-smuts
staty-skulptur
vaniljsocker-vanillinsocker
maskin-apparat-verktyg-instrument
tråd-kabel-ledning-sladd
papper-kartong
kräm-salva-pasta
samarbeta-samverka-samordna-samråda
altan-terrass-balkong
grus-sand
skruv-bult
berg-bergart-jord
byggnad-byggnadsverk
dokument-handling
information-data
folie-film
gryta-kastrull-karott
föreskrift-författning-direktiv-lag
granskning-besiktning-kontroll
indikator-detektor
innovation-uppfinning

Share
118 kommentarer

Är undertecknad en alltför petig språkpolis?

Språket (språken) utvecklas, stöps om, får ny kostym och en brokig samling nya ord. Och som jag älskar detta faktum!

KASJUNÖT! JOS! MEJL! KOLJE! LÖJTNANT! BYRÅ! HUTCH! 

Men ibland när det blir fel, blir jag svart i synen och vill slänga tallrikar omkring mig. Särskilt när jag förväntar mig mer. (Liksom. Fan vet ju vad jag förväntar mig och dessutom är det ju näppeligen mina förväntningar som ska styra världen.)

I regeringsförklaringen sa Stefan Löfven (som borde ha flugskit på e:et) häromdagen:

”Alla ska ha rätt och möjlighet att utöva kultur, oavsett deras bild av livet.”

Min pappa (dito språkpolis, sånt här går i arv serni) hörde statsministern säga det i direktsändning medan jag läste det här och båda vet vi ju att det inte är politikerna själva som skriver sina tal utan deras talskrivare. (Hade talskrivaren skrivit detta hade det kanske kunnat stå ”utan sina talskrivare”?)

Nu är frågan: är jag onödigt petig och ogin samt sur? Ska vi slopa skillnaden mellan sina och deras som vi kanske är på väg att slopa skillnaden mellan

  • före och innan (nääää)
  • de och dem (ja, för tusan hakar: skriv dom)
  • mig och jag (och alla andra upptänkliga pronomina i olika positioner, va)
  • kycklinglever och kyckling lever?
ungdommmmar
Fp 1.
Val-upptakt
Fp 2.

Fotnot
Vilket av mina sju versala, feta ord ovan ska enligt Brasses modell bort?

Uppdatering
Kommentatören LarsW gjorde mig uppmärksam på vad Språkrådet (som tyvärr har gömts bakom Institutet för språk och folkminnen) har skrivit om Löfvens fnuttkapning. Jag håller inte alls med, men så här står det:

Varför Löfven utan accent?

Man kan tycka att Löfvén med accent skulle ge tydligare vägledning till uttalet. Men är det så?

Statsministern efter valet 2014, Stefan Löfven, skriver sitt efternamn utan accent över e. Skapar inte det osäkerhet om huruvida betoningen i namnet ska ligga på ö eller e? Eftersom betoningen faktiskt ligger på e, borde han inte ha accent över e för att visa det?

Det kan man tycka, och visst hade accent gett mer otvetydig information om namnets uttal. Men att använda accent för att vägleda till rätt uttal och betoning är egentligen bara nödvändigt om människor annars skulle bli osäkra på hur namnet utläses. Det finns knappast någon sådan risk för osäkerhet om uttalet av Löfven.

På samma sätt klarar vi oss bra utan accent i baner och maner, och vi klarar oss till och med utan accent i betydligt vanligare ord som banan och fasan, trots att dessa har homografer i orden bana(n) och fasa(n) i bestämd form.

Man kan konstatera att många efternamn med betonat slut på -en normalt har accent (Lindén, Norén med flera). Det kunde därför finnas skäl även för bärare av efternamnet Löfven att ansluta sig till det mönstret. I praktiken tycks dock flertalet av de personer som bär namnet stava sig utan accent.

Hmmmm. Näe.

Uppdatering med gåtans lösning!
Man ska egentligen säga ”Stefan Löven” med samma obetonade e som i Edith Södergrans diktrader:

Det viskar ännu länge mellan granarna,
det suckar ännu länge uti löven,
ännu länge glida skuggor mellan de dystra stammarna.

Det är än en gång LarsW som har hittat en länk där statsministern reder ut uttalet och fnutteriet! (Vilket inte stämmer med vad han sade förut, men jaja.)

– När jag växte upp och det kom brev från myndigheter, så var det med en accent. Så jag har ju trott att det hette “Lövén”. Sedan när jag träffade min biologiska mor och bror, så sade de att jag egentligen heter “Löven”, berättar S-ledaren.

Gissa hur jag kommer att uttala hans namn i fortsättningen.

Share
153 kommentarer

Teleskopord och ett jähättestort kattdjur!

teleskopEtt teleskop är ju ett sånthärnt (se bilden här alldeles till vänster) – något (t.ex. kikare) som kan fällas in i sig själv som änna daggmask.

(Uppdatering! Protesterna haglar i båset: daggmaskar kan faktiskt inte fällas in i sig själva och ordet teleskop kommer ju från grekiskans teleskopos, ‘fjärrseende’, alltså en anordning som gör det möjligt att observera och avbilda små och ljussvaga astronomiska objekt. Okej, men jag har sett daggmaskar som trollar sig själva både längre och kortare och även om det finns teleskop som inte kan växa eller krympa, säger mina källor att teleskoporden är sådana som är långa och många men som finjusteras och då blir få och korta. Och så kan man se dem fastän de är små och ljussvaga …? Slut på uppdatering!)

Ett teleskopord är två eller flera ord som har komprimerats till ett, som är lite kortare. I sammanhanget tycker jag att “elektroniskt brev” (ergo mejl) borde ha teleskopats ihop till elbrev istället för de snart utdöda e-post och e-brev. (Min egen, bestämda uppfattning som inte har stöd av någon som helst forskning.)

Anywhooooo. (Ska läsas lite avmätt och samtidigt coolt.)

På engelska heter teleskopord portmanteau, som ju förstås är franska för ‘klädhängare'(men som på gammalfranska betyder väska). På franska heter teleskopord däremot mot-valise, vilket betyder ‘väsk-ord’ (en väska är som ni alla vet något som man kan stoppa något annat i). Ja, så underligt funkar det med språk som byter uttryck kors och tvärs med varandra, varför vi t.ex. säger orolig om någon som är nervös snarare än tråkig.

Okej, tillbaka till teleskoporden, där jag pga. bränderna i Salaskogarna kom på att smog ju är en kontaminasammanblandning av smoke & fog på samma sätt som spork är en sked-gaffel och infotainment är informationsunderhållning. Jättekul! Wikipedia har en lista på svenska teleskopexempelord, där de mest kända är

  • burkini
  • Friggebod
  • infotainment
  • svengelska.

På tyska finns det tydligen ett roligt ord som i sig har inbyggt stånket ”fan, vad skulle vi tvunget byta valuta, nu är allt ju jättedyrt”: Teuro av ‘teuer’ (dyrt) & ‘Euro’ (de där pengarna som vi inte har i Sverige). Och i världens alla djurparker pågår genetiska experiment när man föser ihop kattdjur som annars inte rör sig i samma kretsar (ungefär som när jag hamnar på cocktailparty, premiärer och boksläpp i Stockholm) så att deras avkomma blir

  • lejpard (lejonhane & leopardhona)
  • lejuar (lejonhane & jaguarhona)
  • jaguon (jaguarhane & lejonhona
  • leopon (leopardhane & lejonhona)
  • liger (lejonhane och tigerhona)
  • tigon (tigerhane och lejonhona).

Fast mina stockholmsäventyr resulterar ju sällan i en avkomma.

liger
Liger – och bilden är alltså inte manipulerad.

Kolla nu på ligern där uppe i punktlistan – den är gigantisk till skillnad från tigonen eftersom generna som styr och bromsar tillväxten finns hos lejonhonan och tigerhanen!

Och nu till den stora poängen som jag har gått en milslång omväg runt: svenskans ”teleskopord” är ju såååååå mycket lämpligare än alla andra språks uttryck som handlar väskor. Pfah!

Share
95 kommentarer

Ett förvirrande språk med konstiga ord som inte heter som de ju borde

Häromdagen ryckte kommentatorsbåsets Hyttfogden till under läsningen av morgontidningen. I en bilaga som hette”Företagsbilen” stod det inte som det borde så här:

Nej. Ett nytt ord var uppfunnet och hela artikelns innehåll byggde på det nya ordet:

”Skönhetstaxerad. Smaka på det ordet. Skönhet, som är så fint, och sedan ordet taxerad. Det finns få folkslag som är så glada i att sänka sin taxering som vi svenskar.”

Men varför stanna där? Vi kan väl hitta på fler ord? Se på några av orden från Högskoleprovet häromdagen – om Uppdragsmedia får bestämma kan det se ut så här:

  • Blaten har nu fått konkurrens av oblaten, som fungerar likadant fast tvärt om.
  • Infria, påfria, avfria och isfria – frihet åt alla!
  • Algebra kommer förstås att ta över algeuselt nu när skolan ska ta sig i kratern.
  • Rektorn förorättade avslutningsceremonin.
  • Lågorna slukade huset som en löpeld.

Eller …?

Share
66 kommentarer

Prestigelös? PRESTIGELÖS? Va?

Jag får (inte tillräckligt) många språkfrågor via mejl. De flesta är intressanta och välskrivna och får mig att säga ”nämen” och ”jaså” samt ”vaffan?” – och jag vill gärna ha fler.

Här kommer en av de senaste frågorna:

”Jag har en liten fråga till dig gällande ett ord som används ibland i rekryteringssammanhang och det är ordet prestigelös.
Jag har försökt att googla på ordet och sökt i synonymordlistor men har inte funnit någon bra förklaring på vad det står för.

I min värld betyder det att om en person är prestigelös, så kan hen t.ex. bjuda på sina misstag, hugga i där det behövs även om uppgiften egentligen inte ingår i ansvarsbeskrivningen, kan ändra sig i frågan efter övervägande. Det som gjorde att jag blev uppmärksam på just detta är att min dotter läser Personalvetarprogrammet och de i klassen hade haft detta ord uppe på tapeten. I klassen fanns en helt annan uppfattning med en mycket mer negativ klang.”

Tydligen är man prestigelös om man åtgärdar sådana här dödssynder utan att vara ansvarig.
Tydligen är man prestigelös om man åtgärdar sådana här dödssynder utan att vara ansvarig.

Å hej och hå vad ordet ”prestigelös” inte finns i ordböckerna som jag har i min ägo. Hej Google, min vän. Hur kan ”prestigelös” betyda någon annat än det som vi (väl?) tror att det betyder? Jag googlade lite slarvigt och fann snabbt att vi var kompisar och överens, Google och jag.

Sedan frågade jag en mig närstående Orangeluva som i sitt stall har diverse skrivande människor i olika, intressanta åldrar.

De lite yngre svarade precis som de lite äldre:

”Kan jobba mef högt å lågt, en doer som inte ser dig som ’fin i kanten’.”
/HR-chef, f. 1984

”Någon som hugger tag i det s behövs göras och inte ser sig för ’fin/högt uppsatt’ för olika saker Typ. Alltid positiv egenskap.”
/HR-chef, född 1982.

”Utan att Googla så definierar jag det som att man inte har ett behov av bekräftelse i det arbetet man gör, man behöver inte highligta för alla hela tiden att det är ens egens efforts som ledit till det bra resultatet, och man har det enkelt att dela med sig av bra resultat till andra, och gärna uttrycker sig så också ”Denna leverans är på grund av allt ni bidragit med” osv. Sen kanske man inne i sin hjärna vet att man varit den största anledningen, men som sagt inget behov av att få det bekräftat eller att man behöver säga det själv J

Men lika mycket är detta att man kan erkänna att man har fel, om man pushat hårt för en viss ståndpunkt i en fråga och sedan inser att den andra sidan har mer rätt, så har man inga problem med det utan inser sin miss!”
/Gruppchef, f. 1989

Nema problema. (Förutom att alla smileysar förvandlas till J.) Alla är överens. Synd bara att alla inte är det. ”Prestigelös betyder ju att man är för snäll och undergiven!” Och att om det översätts till engelska blir alldeles tokigt:

”The problem is also that Swedes often insist on a translation of prestigelös as ’prestigeless,” which is incorrect and could have a very negative effect on an English speaker reading your CV. Prestigeless has a very negative connotation in English.”

Så. Ännu ett oanvändbart ord. Vad tusan ska vi göra med alla floskler och urvattande uttryck som folk inte längre tolkar på samma sätt? (Man får inte svara ”det var bättre förr” utan att vara konstruktiv, så det så.)

Tydligen hänger extremt mycket prestigelöshet och sönderfallande hierarkiet på vem som kokar det förbaskade kaffet.
Tydligen hänger extremt mycket prestigelöshet och sönderfallande hierarkier på vem som kokar det förbaskade kaffet.
Share
52 kommentarer

Att läsa med lupp

torka aldrig

Jonas Gardells bok “Torka aldrig tårar utan handskar” har jag nyss läst och verkligen tyckt om. Den är välskriven och rörande, konkret och faktaspäckad på ett ytterst sympatiskt sätt. Tydligen är den ännu bättre som ljudbok eftersom han själv har läst in den och till och med avbryter läsningen och tilltalar lyssnaren på ett vansinnigt häftigt sätt. Boken är förvånansvärt snabbläst trots nästan 300 sidor och jag rekommenderar den verkligen.

Bild från tv-serien med samma namn.
Bild från tv-serien med samma namn.

Och nu kan ni sluta läsa, alla som tycker att mitt petiga sätt att läsa texter är ett djävulens påfund och att jag ska knipa igen och inte påtala sådant här trams och att analyser och ifrågasättande ska man bara pyssla med i skolan. Hejhej!

Ni andra: är det här ett stilistiskt grepp, tror ni? (Att detta beskrivs som det “mest spännande” på ett nästan likadant sätt på två olika ställen i boken.)

1.

spännande1

2.

spännande2

En helt annan sak nu. Ser ni ordet skall i båda styckena?

Hmmm, mumlar jag och tar mig lite intellektuellt på hakan – det är inte så vanligt att man idag skriver skall eftersom ska liksom är modernare. (De som känner att ska och skall har olika betydelse kan få göra det, men inte räkna med att läsaren känner samma betydelseskillnad. Numera.) Jonas Gardell varierar även mellan ledsen och lessen och lite och litet, vilket alltså inte är fel – men väldigt intressant ur språkutvecklingsanalytisk synvinkel.

Här är två ska/skall-exempel.

1.

ska_i_brödtext2.

skall_i_replik

Ska i den övre brödtexten och skall i den nedre repliken. Hmmm, mumlar jag igen (denna gång med pekfingret på min egen näsa och blicken i fjärran). Inte ens Regeringskansliet använder skall längre – och nya lagtexter skrivs med ska. Vid varje skall i hela boken hoppar jag till, tar mig åt hjärtat och famlar efter fotfäste. (Vilket med tanke på att man sällan famlar med fötterna måste se annorlunda ut.)

Men … nu var jag faktiskt elak. Just de här exemplen ovan är faktiskt korrfel – Jonas Gardell har ju medvetet valt skall i brödtext och ska i repliker för att få fram en arkaiserande effekt. Och hur vet jag det?

För han sa det till mig i morse.
För han sa det till mig i morse.

Just den här boken läste jag som e-lånebok, vilket verkligen är praktiskt när man inte kan låta bli att analysera. Personerna flämtar tolv gånger och suckar nio gånger, vilket nog är normalt. Ibland flämtar de lite oftare, ibland ropar de andlöst – vilket säkert kan förklaras med att det är så sällan man behåller fattningen när man ser en vit älg.

flämtar

Däremot blir typografin ibland extremt svårläst i e-boken – så här ser det säkert inte ut i den tryckta versionen:

svårläst

På ett ytterst sympatiskt sätt svarade Jonas Gardell på våra (alltså Breakfast Book Clubs) frågor och förklarade att den här trilogin kommer ut som tre separata delar inte för att det är ekonomiskt försvarbart (ergo fördelaktigt), utan för att han

  • helt enkelt inte hade tid att skriva allt på en gång
  • är en kass planerare som gör saker som det faller sig
  • älskar tanken på att läsekretsen ska längta efter nästa del – längta efter rollfigurerna som ingen har längtat efter dem förr
  • hoppas att böckerna ska läsas inte bara en gång utan kanske till och med två eller tre.

Måtte jag nu aldrig få en bok utgiven och råka ut för nån jädra språkpetimäter som kommer och har synpunkter eftersom jag säkerligen kommer att skriva cement istället för betong, sockar istället för sockor och Katherine Hepburn istället för Katharine Hepburn samt basket istället för basker.

Share
58 kommentarer

Gåsögon, ankfötter och nittionior

Exempel från Wikipedia.
Exempel från Wikipedia

Det vimlar av pluttifnasktecken som är små och till synes oviktiga, men som när de hamnar fel hoppar upp och sätter sig som en varulv i strupen på mig. Det är som när någon sjunger falskt, spelar basket i högklackat, trummar i otakt eller blandar neongrönt med lila.

Men nu fokuserar vi på citattecknen. Citationstecken, dubbelfnuttar och enkelditon. Inte situationstecken. I Sverige ser de oftast ut som nittionior: ” 

De upponervända som man har i anglosaxiska och spansktalande länder när citatet inleds, kallas följaktligen för sextiosexor:

Men nu har vi andra också: vinkelcitationstecknen eller gåsögonen (som jag i evigheter kallade ankfötter eftersom jag associerade fel): » «

Ofta ser man idag citattecken som ser ut som små elvor, men det är faktiskt tumtecken  (som man helst inte ska använda i tryckt text).

Uppdatering!

Magnus Andersson skriver i båset om tumtecken och det raka citattecknet:

Skärmavbild 2013-04-09 kl. 15.41.00

 

Skrivmaskinscitattecken!

Slut på uppdatering!

Här kommer nu exempel på hur de gåsögon och nittionior kan se ut i text! (Och bara för att stöka till det tar jag med pratminus eftersom det i just detta fall handlar om repliker.)

Nu ska man veta att det är bäst att ha ickepratande kompisar med sig på film.

”Vem är det där?” säger min snälla, goda, trevliga vän när vi är på bio
”Det är Jack Nicholson.”
”Men vad heter han?”
”Jack … men … ssschhh nu.”
”Heter han Jack i filmen också?” fortsätter min snälla kompis.
”Mmmm. Sssch …”
”Det hette han ju i Titanic också!”
”Han var inte med i Titanic!”
”Jojo, Jack DiCaprio.”
”Ssssch.”

Nu ska man veta att varje ”ssschhh” hörs lika väl som exempelvis sandpappring av griffeltavla. Mer än pratet alltså.

– Men han där, dog inte han nyss?
– Jo, men nu ser vi en flashback. Ssschh, hyssjar jag som ett surkart.
– Hur kan vi det om han är död?
– Det är som en dröm. Sssschh.
– Men han kan väl inte drömma om han är död! envisas min kompis.
– Det är bara på låtsas, tyst nu. Sssscchh.
– Om det är på låtsas … hur kan vi se det då?

Nu ska man veta att min kompis är doktorand på en finfin institution och i det »riktiga« livet en hejare på att förstå allt som händer och sker.

»Men varför kysser hon honom? Hon är ju gift med den andre!«
»Hon är otrogen. Ssschh.«
»Å fy! Med den där? Usch! Skäms på sig!« säger min högljudda kamrat till kvinnan i filmen.
»Du låter som en replik i en pilsnerfilm!« svarar jag.
»Och … herreguud vilka snygga skooor! Kolla, kolla, dom röa där bakom, röa … röda

Nu ska ni få svara på frågor!

[SURVEYS 1]

 

duckfeet

Fotnot:
Helt fel har jag inte i min ankfotsassociation: på tyska heter gåsögonen Gänsefüßchen! (Små gåsfötter!)

Språkrådet skrev 2004 så här om gåsögonen.

(I kommentatorsbåset kommer jag att tala om vad jag tycker.)

citattecken

Share
99 kommentarer

Ogooglingsbart!

Kolla, ser ni rubriken? Om Google nu stör sig så mycket på att varumärket syns i ogooglebart, i ett mysko svenskt ord som kan tolkas negativt (huh?), tar man och gömmer ordet lite genom att inte skriva ogooglebart utan ogooglingsbart. Eller vad säger ni om ogoogelbart? Och så letar vi efter alla möjliga oord med två oo:n så att vi kan förvirra lite. Oorganiserad, oomkullrunkelig, oomstridd goo…dwill …

Jag vill rekommendera en artikel i The Atlantic, av Megan Garber som helt har gått i spinn inför det svenska språkets finurliga finess: att vi kan skapa nya ord bara genom att tjoffa ihop två ord med varandra och skapa sammansättningar. Mycket initierat tar hon upp 15 ord med förklaringar och allt (som hon kanske skulle ha låtit en svensk korrläsa).

Skärmavbild 2013-03-27 kl. 16.04.04

Någon skrev i kommentarerna att svenska ju var så himla svårt att uttala, vilket ju är helt fel. Jag kan till och med uttala Schweiz och egentligen utan problem! [plats för ett ironiskt höhöande]

Då tog jag de 15 orden och försökte på ett simplifierat och lite Hipp-Hipp-inspirerat fonetiskt vis förklara uttalen. Men så svårt det var! (Rätta mig gärna.)

1. Bloggbävning [blogbaevning]
2. Livslogga [liffslogah]
3. Ogooglebar [ooogooogelbar]
4. Nomofob [nomofob]
5. Fulparkerare [fuhlpahrkerahreh]
6. Mobildagis [moobeeldagis]
7. Appa [ahpah]
8. Padda [pahdah]
9. Terja [taerya]
10. Trädmord [traedmoord]
11. Attitydinkontinens [ahtitüdinkontinaens]
12. Flipperförälder [flippaerfearaelder]
13. Åsiktstaliban [osiktstahliban]
14. Nakenchock [nakenshok]
15. Köttrymd [sheatrümd] 

Och då tänkte jag så här:
a =  ”bar”
ah = a very short a, almost like if you were to say ”I” and was interrupted halfways
oo =  ”too”
o = the å-sound, like in  ”not”
ae = the ä, which is pronunced like in  ”fair”
i =  ”pit”
ee =  ”keep”
u =  ”rude”
ea = the ö, almost  ”fur” or ”her”

Men det hör ju inte alls hit — det jag vill säga är att

  • SAOL tar in etablerade ord – förutom när redaktionen stoppar in nya stavningar som inte alls är etablerade men som borde bli det (jos och kasjunöt)
  • Google kan säga vad de vill om våra svenska ord – och faktum är att alla företag gör så här hela tiden (försöker påverka hur vi använder varumärket som de ”äger”)
  • Språkrådets nyordslista är intressant kuriosa och ett tidsdokument – inte en normativ samling som man slaviskt ska följa
  • det är jättekul, detta – och snart kommer NE att stoppa in ogooglebar med ett stort moahahahaaa efter.
Men inte än …
Men inte än …

Uppdatering bara några minuter senare (kl. 17:45)! I give you Nationalencyklopedin!

Skärmavbild 2013-03-27 kl. 17.46.45

Share
52 kommentarer