Egentligen vill jag ha rubriken ”Hur fan skriver ni mejl egentligen?”, för si jag är lite upprörd. På stora företag anställda personer har under den senaste månaden skrivit till mig som vore de uppblåsta klantskallar eller brådmogna sjuåringar. Jag har anonymiserat och ändrat så att det inte går att känna igen sig bland exemplen här nere – men ni kan lita på att jag inte överdriver.
Nej, så där svarade jag förstås inte, även om det kliade i fingrarna. Jag är väluppfostrad och biter inte den hand som föder mig. Men jag funderar på att erbjuda en ny kurs: Kortfattad lektion i svensk handelskorrespondens.
- Inledning och hälsningsfras: skriv bara Hej!
- Avslutning: skriv Vänliga hälsningar, Vänlig hälsning, Med vänliga hösthälsningar eller kanske Lycka till! – det spelar ingen roll vilken variant du väljer om du i resten av mejlet (brevet) är trevlig.
- Mittenparti: Använd versaler och skiljetecken samt blott etablerade förkortningar som ingen missförstår!
- Glöm inte: Kontaktuppgifter för bövelen!
- Tänk efter: Skicka inte cc till alla bara för att visa hur duktig du har varit, för de flesta struntar faktiskt i din duktighet.
Se vilken fin bok jag har hittat hemma i bokhyllan!
Hett tips nu till alla:
Uppdatering!
Nu haver jag ”Kortfattad lärobok i handelskorrespondens” läst och därmed hemfallit åt en lite mer arkaisk språkdräkt. Företagskommunikationens uppgift är enligt boken – om jag moderniserar den lite – två till antalet, nämligen att
- inleda och upprätthålla affärsförbindelser och erbjuda varor och tjänster, bekräfta överenskommelser, avisera leveranser och remisser samt att vid eventuella tvister fungera som bevis
- på ett värdigt sätt representera företaget.
Det intryck ett brev (ävenså mejl) gör på mottagaren beror på
- dess utseende
- hur informationen är uppställd
- formuleringskonsten.
Boken lägger stor vikt vid maskinskriften, karbonpapperskvaliteten och hur man ska göra för att föra skrivmaskinsvagnen (valsen) åt sidan så att inte raderspånen faller ner bland typerna.
Jag följer alla de där tipsen! Särskilt när jag skriver i egenskap av språkmänniska.
Däremot slarvar jag ibland en aning i kommentarsbås och på ansiktsboken. Men inte så mycket.
Bra, Brid! Det är en helt annan sak att ”slarva” i kommentatorsbås – om man skriver i tjänsten måste man (enligt mig) visa respekt för mottagaren och visa upp en professionalitet som skapar … oj, nu höll jag på att ramla ner i stora kitteln med floskler.
Jag tycker att det är rätt stor skillnad på lite slarv och att inte bry sig eller inte ens riktigt veta hur.
Tror inte ni också att det beror på att vi till stor del bytt medie. Våra snabba meddelanden och kommentarer som brukade vara talade och är ju numera ofta skrivna.
Jag tror att en av svagheterna med våra nya snabba skrivna kommunikationskanaler är att vi inte får så direkta reaktioner som vid annan kommunikation. Man ser ju exempelvis inte ansiktsuttycket på mottagaren. Det går ju att slänga in ett försök till ersättning i form av små symboler, fast det blir ju rätt så grovt och framför allt inte särskilt instinktivt.
Även om jag är ganska dålig på att kommunicera mellan raderna med tonfall och kroppsspråk tror jag att det är riktigt allvarligt att vi till stor del rationaliserat bort dessa viktiga delar. I synnerhet kan jag tänka mig att i den ålder där vi har ett riktigt stort behov av att spegla oss i omgivningens reaktioner är det allvarligt att inte få dem. Det borde vara svårt att växa in i ett samhälle om man inte får stötas och blötas tillräckligt.
Jag skickade ett mejl i tjänsten i dag som jag inledde med ”Hörru!”. Det kändes lämpligt vid tillfället.
Hej igen Aequinoxia!
Jag har en gång fått ett affärsbrev som inleddes med ”Hej hopp i lingonskogen!”, vilket jag fann otroligt trevligt. (Sedan föll allt ihop som ett korthus för resten var bara blaj.)
Så sent som någon gång under senare halvan av nittiotalet fick jag en maskinskriven text från ett företag. Texten skulle jag korrläsa. Den var skriven på ett antal A4-sidor och den hade inte minsta tillstymmelse till marginaler någonstans. Inte heller fanns indelning i stycken. Hela pappersytan var fylld med text. Jag förhörde mig därom och fick då beskedet av kvinnan bakom maskinskrivningen att så hade chefen lärt henne att skriva, eftersom man sparade på pappersåtgången genom att utnyttja hela pappersytan.
Haha, AuL: Så där skriver rättshaverister; från ytterkant till ytterkant och inga nya stycken. Och många sidor.
Nu har jag hittat min siné. Den stod i pockethyllen hela tiden! Det måsta ha varit snuvan som fördunklade min syn häromdan. Mycket riktigt ”shah de perse”, den enda bilden som inte har med ordet chat. Det fanns ytterligare en turbanförsedd katt , ledigt tillbakalutad, och det var en ”pa chat”.
Ökenråttan: Trots olika pärmfärg så är säkert innehållet detsamma i våra Portée de chats. Undrar om den fortfarande ges ut?
Hittade nu en nyutgåva i färg från 2012!
I färg! Quelle décadence! Jag har alltså den gula utgåvan. Tryckt 1960. Utökad med sju tidigare inte publicerade katter.
Kortfattat och kärnfyllt skrev jag mina. Rymdes inte budskapet på ämnesraden så skämdes jag.
”Avslutning: skriv Vänliga hälsningar, Vänlig hälsning,
Med vänliga hösthälsningar eller kanske Lycka till!”
Nu skriver inte jag så särskilt många mail iofs, i synnerhet
inte affärsmail eller dylikt, men jag tycker att ovanstående
uttryck det känns lite för inställsamt. Något som används rent
slentrianmässigt och som avsändaren egentligen
”inte menar”.
Min röda är också tryckt 1960 den 19 september – såg en grön och en blå på nätet. Kanske gjordes den i flera färger samtidigt? På sista sidan av min står 33• mille Kanske bytte de färg vid olika tryckningar.
Ökenråttan: även den röda har sju nya katter.
Åh, dessa kattböcker blir man ju nyfiken på!
Lottens bok om hur man skriver korrekta brev på skrivmaskin – och suddar utan att sabba maskinen – verkar på något sätt bekant. Månne jag rentav använt den i ett mycket tidigt liv som lärare i engelska, resp engelsk handelskorrespondens på en grundskola, resp yrkesskola, för mycket, mycket längesen. Man blir ju lite nostalgisk. Tänker ”vagnretur”. Vem förstår det ordet idag?
Jag förstår både CR och LF!
Men så är jag gammal också.
BTW – brukar skippa utropstecknet efter Hej.
Och så har jag problem med det där kommat som gärna kommer efter Hej (eller Gudda eller vad man inleder med). Eftersom det kan tänkas komma ett komma efter Hej (eller gudda) – ska man då fortsätta meningen på nästa rad med gemen? Eller?
Exempel:
Gudda,
gemena typ som lånade min inkunabel. Se till å lämna tebacks den ögonaböj! Annars blire tuckthuse!
Eller är följande mera korrekt:
Gudda,
Gemena typ som lånade min inkunabel. Se till å lämna tebacks den ögonaböj! Annars blire tuckthuse!
?
Heida, beida in der Lingonwalde!
En annan fråga: Vad gör man med kunder, kommuner och andra, som inte betalar sina räkningar i tid? Min fru har det problemet esomoftast. Det är ju så tråkigt med påminnelser.
Jag röstar för första varianten, SG. Jag använder å andra sidan utropstecken också när andan faller på, men då blir det versal på nästa rad.Det ligger nog något i vad AndersG skriver, att nya medier har ändrat vårt sätt att skriva och meddela oss. Ibland tror jag att sms och mejl blandas ihop. Långa svårlästa sms och obegripligt korta mejl …
Man kan ju påminna om att ”det är andra tider nu, patron” och länka till den relativt nya lagen om betalning inom 30 dagar från fakturadatum.
Spana in denna bild.
Ja!! Versaler! Skiljetecken! Fullständiga meningar! Förståeliga förkortningar! Hurra!!
Jag har samma problem med
Hej, eller
Hej! eller
Hej. eller
Hej
(men jag föredrar att börja med stor bokstav, även om jag använt komma eller ingenting:)
Tack för ditt brev etc, osv, mm.
Inte så att jag ligger vaken om nätterna (jo det gör jag ju ibland – jösses, kan detta vara anledningen?!) men i alla fall, vore kul att få synpunkter på hur andra gör.
Förvånad över att du inte skrivit om betydelsen av att formulera ärenderaden stringent.
Den bör vara likvärdig rubrik/sammanfattning av innehållet.
Ärendemeningen eller ”subject-raden” – eller vad man nu kallar den – är nästan värd ett eget inlägg. Man bör göra den så tydlig att
1) alla som ska läsa mejlet fattar att de ska läsa det
2) alla som inte behöver läsa mejlet ska fatta att de inte behöver det.
När det gäller inledningarna, så tar jag Skogsgurras roliga exempel som exempel. För man får (”får” kanske jag ska skriva för alla som inte gillar att följa regler) skriva på två sätt i svenskan:
Rätt 1:
Gudda,
gemena typ som lånade min inkunabel.
Rätt 2:
Gudda!
Gemena typ som lånade min inkunabel.
Rätt på engelska men ”fel” på svenska:
Gudda,
Gemena typ som lånade min inkunabel.
Jag minns första gången jag skrev mail till dig och avslutade med ”Mvh Ica”, och fick bannor… av en /Lotten 😀
Fast inte var det bannor, Ica, jag är ju en sån rar och snäll språkpolis.
Så här, va. Det finns många som tycker att mvh är en slapp, slö och likgiltig hälsningsfras som bara signalerar ”öööh”. Jag är själv inte en av de irriterade, men eftersom irritationen hos många är så påtaglig brukar jag rekommendera en automat-mångahälsningar-footer. (Och själv anser jag mig skriva så rasande trevligt att inte mer än ett snedstreck behövs före mitt namn …)
BoAnders, jag har fått små etiketter av min bank som jag sätter på betalningspåminnelsen:
”DAGS ATT BETALA
Om betalning ej sker kommer
denna fordran att lämnas till
Kredit-Inkasso AB
Lagstadgad inkassokostnad tillkommer.”
Det är sällan jag behövt använda dem men det fungerar. TV3 var nog min värsta kund. Där rekommenderar jag att man kräver förskottsbetalning.
MVH anser jag inte vara ett dugg sämre eller bättre än det ofta falskt klingande Med vänliga hälsningar.
Jag använder MBH. Därmed antydande att jag kanske inte är vän med mottagaren, men att jag ändå anser denna vara värd goda hälsningar – till och med de bästa.
Själv använder jag Allt gott till vänner , till övriga Med utmärkt högaktning. Då kmmer de ihåg mig, även om de inte träffat mig….
Vad bra med lite avslutninsfrastips! (Var är Annika? Jag tyckte just att jag skrev ett roligt ord.) Jag skriver oftast Mvh och på fredagar blir det ibland Trevlig Helg.
Hur ska man inleda mejl till utomriket, kollegor och affärsbekanta? Tyska resp. Engelska.
Sehr geehrte Frau Diploma Ingeneur Doktor XX, Liebe XX, Hallo, …eh?
Cheers, Hi, Dear XX, Hello!?
Äh, cheers är ju ett avslut. Det blev kortslutning i morgondaggen.
# Lotten @ midnatt
Betyder det att mina absolut vanligaste med dubbla snedstreck är lite överdrivet?
//a
Slösa på snedstreck sådär, AndersG! Vilket överdåd!
Pysseliten: Annika är utomlands utan internet.
Hej Båset.
Mejlandet har sina faror. En sån är att någon, utan att mena nåt illa, vidarebefordrar ens drapa till ”fel” person. Det har hänt mej och det blev väldigt obekvämt; båda dom inblandade står mej nära och jag vill inte komma på sne gentemot nån av dom, men … Det blev inte så bra.
Sen finns det dom som krånglar till mejlkommunikationen genom att fortsätta på ett mejl i all oändlighet och gärna blanda in kopia till nån ytterligare person mitt i, så att man till sist inte vet vem som svarar vem. Kan bli ytterst förvirrande, liksom när någon hittar ett gammalt obesvarat mejl från mej och, för att slippa besvära sej med att skriva min e-postadress, skriver ett nytt mejl som ”svar” på det gamla, med bibehållande av den ursprungliga ärendemeningen, men utan anknytning till vad det ursprungliga mejlet handlade om. Såna där manövrer håller mej på alerten; det går inte an att sitta och slöläsa, så det kanske bara är bra. Hälsningar /Ö.
Det som Ökenråttan beskriver har jag varit med om också – varför jag aldrig mejlar om ”känsliga ting” längre.
Så här var det (ytterst förenklat): jag skrev till den ordentlige Nisse om hur någon borde ta hand om stackars Pelle för att klantarslet Kalle inte gör som han ska.
Detta skickar Nisse till Kalle, som går till Pelle och skäller, varpå Pelle faller i korinter och jag förvandlas till en skurk.
Lotten! Jag har en språkfråga! (Trodde du inte, va, du tjugohundrafjorton? 😉 ) Jag ringde faktiskt igår, men hamnade bara i en röstbrevlåda där du lät sinister som Gudfadern…
Jo: Har just fått i mig via dagspress att substantiv nu bara har två genus, neutrum och utrum, grundade på om bestämd form slutar på -t eller -n. Följer ju språkutvecklingen snyggt, även om maskulinum och femininum ju finns kvar i alla fall, som i:
– Hur mycket är klockan?
– Hon är fem. (Få tänker ens på att de säger ”hon” om klockan, kanske det sista föremål utan biologiskt kön som har ett språkligt sådant?)
MEN femininum och maskulinum måste ju rimligtvis finnas kvar i pronominas värld, vad är annars ”hon” och ”han”? Honom och henne? Hans och hennes?
Undertecknat
Orolig dinosaurie.
Pronomen kan förstås vara femininum och maskulinum, men för substantiv har de slagits ihop till utrum.
Tips: kolla TV4:s minnesprogram om Klas Ingesson (gratis 6 dagar till). Ha pappersnäsdukar till hands.
Lotten: Mitt var inte riktigt lika dramatiskt, tack och lov, men inte desto mindre olämpligt. Hade jag velat att K skulle informeras så hade jag skickat kopia till honom, helt enkelt.
Utrum låter som nån skamlig sjukdom, tycker jag.
På-begäran OT: It Rains in Spain och nästan hela gruppen (ejengkligen två grupper) är till Alhambra i dag. Vi står över för att vi var där så sent som förra året. En lugn dag på hotellet med korsord, läsning, SVT Europa samt på rummet fungerande –lite säckig men OK– WiFi väntar.
Jag tycker ändå att det kan vara bra att kunna följa ett ärendes födelse, utveckling och förgreningar. Även om det kan bli snårigt.
Att fimpa tidigare kommunikation med hänvisning till att man vill rädda regnskogarna (jo, det finns kanske ett visst samband) och sedan slänga med bilder med zillioner bytes är inte så smart. Text kräver väldigt lite bandbredd och energi i förhållande till zillionerna som bilderna käkar upp.
Och – hur har vi det med flaskposten? Ser att du använder den där formen som vi båda ogillar. Vad har hänt?
På tal om klockan, hört på värmländsk byggarbetsplats strax efter frukost och i väntan på lunch:
”Ä ho?”
Inte så mycket, tydligen. En halvtimme senare:
”Nu då?”
Klockan är en hon. I evighet.
Minnesregel: Flyktiga fenomen och instrument för deras mätning är alltid feminina.
@LL99: fin bild på silverrävarna, men han skriver ju ”Classic Rock Awards nite – Joe Perry, Nuno Bettencourt, Billy Gibbons” som ju inte alls är ordningen de står i, så det gäller att hålla ordning på alla skägg och gråhåriga gitarrhjältar 🙂
Det är ju Billy längst till vänster, sen Joe, sen Nuno och sist den gode doktorn med den kaxiga Twittersignaturen 😉
OT-rapport: JAG ÄR UTE OCH ÅKER ERSÄTTNINGSBUSS! Har varit på väg mot Stockholm sedan 10-tiden och är nu i Läggesta. (Som tur var visste jag ju om krånglet, men att även ersättningståget skulle kapsejsa var oväntat.)
Vad bra att Christer sprang till min hjälp med Ochs fråga – jag är just nu lika sinister som någonsin min telefonsvararröst. (Men kommer att hinna till min föreläsning.)
Vad tror vi om det här? Bob Geldof har för avsikt att väcka liv
i sin gamla välgörenhetslåt genom att spela in en ny version.
Ni kan också läsa om det här.
Tack för tipset, Niklas!
Har intervjuat Lille Maken om hans mejlvanor. Han är inte så kruserlig av sej, som man vet, och struntar helt i nåt inledande Hej eller dylikt. Avslutningen, i inledningen av en korrespondens, är Hälsningar Lille Maken. Längre fram blir det /LM. Lite rumphugget kanske, som helhet, men sån är han!
@ SG
Ang regnskogar; Borde vi inte skicka mejl med svart bakgrund?
Det där, LL99, får mig att tänka på den här filmen.
Lille M:s mailbeteende känner jag igen från mina yrkesår. Eftersom de flesta nog får fler mail än de ejengkligen vill ha, så anser jag att man ska vara koncis och därmed snabbläst. Lite som att skriva för nätet. Får man inte in budskapet i ärenderaden, så ska det finnas i första raden.
De jag känner fick ett /LarsW på egen rad till avslutning. Okända fick ett MVH (Regards på utrikiska), mitt hela namn och, om jag ansåg att det behövdes, mitt yrke/ansvarsområde på tre separata rader. Till sist telefonnummer och, likaså om det skulle kunna komma till användning, min
epostadress.Ingen [Proper Footer] här inte. Det ser ju lite corny ut att få pompösa titel- och verksamhetsbeskrivningar från de man känner, vilket skedde allt för ofta.
Ska’ru ha hämtning vid Stockholm Syd?
Kan meddela att pendeln hade förseningar mellan Älvsjö (åtminstone) och Centralen pga tidigare fel (av okänt slag.) Jag sitter på försenad pendel.
Nu när mörkret faller har vi ett särskilt nöje, nämligen att kika in i upplysta trappuppgångar för att se om där finns nåt spännade. I eftermiddags hittade vi en ny pärla: En sån där entré som börjar med en korridor och längst in finns trappor och hissar. På korridorväggarna fanns två långa målningar. Den ena föreställde en folkhop i svepande klädnader som på ett jublande vis följde en gubbe som lyfte ett litet kors mot skyn. ”Östermalms kristnande” tror vi att det handlade om. Den andra målningen hade figurer i togaliknande kläder uppradade i en trappa, lite som akademierna i det gamla Grekand, ni vet. ”Rektorsinstallation i Östra Real”, är vår gissning där.
ÖR
Jag väntar nu med spänning att ni hittar ”Östermalms avkristnande”. Jag vet precis hur en sådan målning kan tänkas se ut…
Åh tack, så schangtilt, Ninja! Men nej, jag fick kasta mig … äh, jag berättar om hela resan i ett eget blogginlägg eftersom jag lärde känna en galen Göran som är värd att berättas om. Men jag hann i alla fall till min föreläsning och anländer NUUUU till Södertälje S med ett sent tåg hemåt (som bara går till Läggesta). Ersättningsbussen here I come!
SG: Lägg ut texten!
Hej båset och Lotten,
Tackar varmt för den enda rimliga förklaringen till att jag sätter versal efter komma; nämligen att det är korrekt på engelska. Det är alltså inte bara snyggt!
Jag är enormt petig med mejlandet både privat och på jobbet och vägrar auto-signatur. Men nu ska jag använda en som jag lånat av en lokal entreprenör. Hen låter jettejettearg och jag undrar om det är bra för affärerna?
Vänligen !!
//Kulturchefen
Toppen – vänligen med mellanslag och två (!!) utropstecken var ju fantastiskt påträngande!
Ja, jag känner mig faktiskt lite uppläxad av tilltalet. Argsint beskäftighet är en så konstig angreppsmetod om man vill sälja. Dock tillhandahåller hen en så nischad liten tjänst att det kanske bär sig ändå?
Hahahaha! Jo, för att vara första mailet till nån så var det bannor. Jag blev ju rädd 😉
Ah, jag som först kom att tänka på P*stk*dl*tt*r**t, aggresivt vänlig.
”Vänligen”, var inte det en vändning som Emils mamma använde som avslutning i sin korrespondens?
Som avslutning på ett upprört brev eller meddelande till någon som inte uppfyllt vad hen lovat, eller till någon som helt enkelt bara dummat sig, är
Med inte alls särskilt vänliga hälsningar
användbart. Inte för att mottagaren skulle bry sig (förutom möjligen att fnissa lätt föraktfullt åt den fåniga människan som uttrycker sig så). Utan för att det kan kännas bra att få ge åtminstone ett litet uttryck för att man känner sig obra behandlad.
Vid motsatsen kan väl Varma hälsningar passa.
Men aldrig en förkortning! Det är bara slött. Orkar man inte skriva ut hälsningen kan man väl lägga den i autosignaturen. Som så enkelt tas bort när den inte passar. Har man tid att skriva ett meddelande har man tid att avsluta det också. IMHO, som folk säger.
OT-rapport: De som besökte Alhambra i går kunde haft en bättre dag. Det regnade och var svalt. Guiderna lade om vandringen för vara mer under skydd, vilket inte innebar så mycket trappor men också att folk fick gå med myrsteg i trängseln. (Trycket på Alhambra är så stort att man inte bara måste boka sitt besök i förväg, det gäller också att passa tiden. Kommer man för sent, blir biljetterna ogiltiga).
Jag vet att båset gillar skyltar så vad tycker ni om den här?
”Har man tid att skriva ett meddelande har man tid att avsluta det också.”
Ett vulgärargument som jag inte alls accepterar. Det finns mycket mer än så att ta hänsyn till. Olika kretsar – olika seder.
Men SG, eftersom det nu finns många som tycker att MVH är slappt och lite oartigt kan det väl vara en bra idé att undvika det skrivsättet. Du kan ju tycka hur mycket som helst att du inte menar att vara oartig, det spelar ingen roll för hur de uppfattar det.
Just därför använder jag MBH.
Mina kontakter är vanligen glada och tacksamma att jag fortfarande håller mig på ”vänliga sidan” och inte avslutar med något negativt 🙂
Nej, inte så. Men att sprida en uppfattning att ett visst sätt att avsluta ett mail (eller brev, som jag fortfarande ibland skriver på papper) innebär att man (se där ett annat ord som har dålig klang) avser att vara ohövlig eller arrogant är ju knappast att göra mänskligheten en tjänst.
Genom att acceptera mångfald (som ju sägs vara positivt) i alla lägen och inte slentrianmässigt döma ut vissa uttryck skulle stora delar av den här diskussionen (med alla dess insprängda parenteser med förbehåll och förklaringar) inte alls ha varit nödvändig.
Flockbeteende, fördomar, vulgärargument har jag alltid haft svårt för.
Christer – du har helt rätt: man bör hela tiden tänka på hur mottagaren känner sig. Vilket ju är synnerligen svårt eftersom man ju inte vet det om inte mottagaren tar bladet från munnen och berättar. Men om jag ska lita till mina extremt ovetenskapliga undersökningar på kurserna, är det ungefär 75 % av åhörarna som ogillar ”mvh” och 24 % som inte förstår vad vi pratar om.
(Medan 1 % sitter och sover.)
För att återgå till det skumma utrum måste det ju kännas kymigt för substantiv som MAN och POJKE, liksom för KVINNA och FLICKA att plötsligt vara utrum bara för att bestämd form slutar på -n. Hmpf! Och man säger ju inte ”den” om vare sig kvinna eller man!
Det är inte illa att ha mer än hundra deltagare på kurserna. Det har vi inte lyckats med mer än en enda gång. Och då var det inte mer än 108 -buhu…
Oj! 75% alltså … Jag tillhör någon av dom sista 24% som inte förstår. Viktigast är väl att man fattar innehållet och när meddelandet är slut och då är väl mvh en utmärkt markör.
Själv tyckte jag aldrig om MVH (som sambons Outlook på jobbet hennes spred ut i tre ord), men jag anpassade mig. Trodde jag. Felaktigt, skulle det visa sig.
Nåväl. Jag jobbar inte längre.
Det kanske beror på om man skriver brev eller meddelanden. Brev till mamma och pappa tex avslutas aldrig mvh eller ens Med vänlig hälsning, skulle aldrig falla mej in!
Nu fick jag ett mejl med en helt ny variant på mvh:
Varma!!! hälsningar
Med vänliga hälsningar
Namn Namnsson
Öh – gällande den ”typ” vilken lånat något-
om den är en man skall det väl stå ”gemene”?
Hur hoppar jag upp till just det inlägg jag vill läsa en gång till?
Med vanliga halsningar,
Ny på https://www.lotten.se
Hej nya Sanna: Man kan förstås skriva gemenE om det är en man, men faktum är att man kan skriva ”gemena” oavsett om det är en man eller en kvinna eller någon av okänt kön. Därav ”Arga snickaren”, som ju är en man men som kan bytas ut till en kvinna utan att programmet måste byta namn.