… eller ett och ett … Det kommer ju mejl som en störtskur hela dagarna, det vet ju ni också.
Men så dök det upp ett annorlunda mejl bland mystiska spamtexter om sn*ppförlängare och bortglömda förmögenheter samt erbjudanden till mig om att jag kan få göra reklam för
- casino
- betting
- hudkrämer
- casino
- betting
- modeattiraljer
- casino
- betting
- bästa disktrasan ever.
Och nej, det kommer aldrig någonsin någon och vill ge mig en miljon kronor för att berätta om vilken basketboll som är bäst. Ingen ber mig provskjuta basketkorgar eller i hemlighet testa hotellens temuggar. SJ hade kunnat muta mig till tystnad hur lätt som helst, men det sker inte heller.
Fast det här annorlunda mejlet från Irene Orovitg Raga kunde jag inte riktigt tacka nej till. (Jag tackar ju artigt tack, men nej tack till alla de andra). Så här inleddes det:
Hej hej,
jag skriver som spansk läsare som gillar mycket din blog och speciellt språkpolisen avdelningen. Jag tänkte att det skulle vara kul om du låt mig skriva ett inlägg om vad vi spanjorer tycker att det är svårt med det svenska språket. Så skulle svenskarna se att de andra också har problemer med språk och kanske har de samma probelemer och du kan svara och säga hur man kan övervinna dem.
Därför, govänner och språkintresserade tokar: gå till Språkpolisavdelningen och se om ni kanske kan hjälpa Irene lite! (Om inte annat: bara heja på henne.)
För egen del är jag ytterst restriktiv med att lägga ut både mail och telefonnummer. Tyvärr blir jag inte då rik särskilt ofta. Tre Spam i månaden är faktiskt mycket, om jag får skryta.
Sen vill jag passa på att varna er för alla dessa ”Vem-Är-Du” för som just nu grasserar på Fejjan. Det är förstås ingenting de bjuder på, om nu någon trodde det. Affärsidén är att de mjölkar deltagarna på alla vänner och all kontaktinformation för att sedan berika folk med konstiga SMS och mail. Och man har faktiskt lämnat sitt medgivande genom ett endaste lite klick.
En mer insatt artikel finns här. Mera lättläst gods i samma ärende här. För min del, så rekommenderar jag de av er som finns på Fejjan att gå in i säkerhetsinställningarna och ställa all kontaktinformation på ”endast mig”. Då får andra en uppmaning att fråga om mail eller telefonnummer. Då får ens aningslösa kamraters Scammare tji på din adress.
Gillar den spanska kommentaren om vårt språk.
Jag har pladdrat lite (och hejat lite) där.
Här, å andra sidan, försöker jag genomskåda ”eftersom vits används bedrägligt”. Vits? Jag brukar kunna tolka hur olika sådana där knas har uppstått, men vits går jag för ögonblicket bet på. Hjälp?
Och — så outsägligt OT, men — det är Den Dagen i dag. Kanske tycker bara jag att det är roligt och intressant. Ändå, en kalasdag. 200-årskalas.
Här är en fin tavla.
Här är Nappe när han älskade sig själv som mest.
Samt lovade jag ju det: låten!. ”I feel like I win when I lose.”
Så himla roligt! Nästan som när vi öppnade vårt paket med bastustenar och hittade en hälsning från killen som packat dem. jag mejlade honom och han berättade att han brukade stoppa ner små hälsningar då och då. Ett kul sätt att förgylla tillvaron på tycker jag!
Nu ska jag spela ABBA!
Pyss, det påminner mig om denna artikel som handlar
om fejkade runstenar.
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/svensk-forskare-avslojar-amerikansk-runbluff
Det är nästan så att man får lust att gå ut i skogen och
rista sig en egen runsten. Typ ”LL99 reste denna sten år 2015” .
Och nu upplevde jag rolig feltolkning. Läste Pysses kommentar och genast därefter LL99:s, och fick därför det hela till att Pysseliten berättade om ett paket med bautastenar. Stort och tungt paket, då …
Vad säger ni om den här trappan då?
Kanske en framtida standa? 😉
http://i100.independent.co.uk/article/theres-one-glaring-problem-with-this-staircase-texting-lane–bysvKA15bg
Bra trappförsök!
Och LL99 läser Independent, vilket jag också gör just nu. Och upptäcker att Ryssland önskar en undersökning av USA:s månlandning. Tydligen (när man har läst en bit ner) främst på grund av att USA bråkar med FIFA. Ja-a, jag säger då det … varje gång man tror att man har läst allt, får man läsa någonting som orsakar *smäll* haka-mot-bröstben *poff*.
Off topic: Såg ni U21-landslagets match? Tihi, vad det var kul! (Vi låg under med 0–1 mot Italien och fick en spelare utvisad och vann till slut med 2–1!)
On topic: Nu ska jag försöka hitta en spanjor som bor i huset – han måste ju vara intresserad av Irenes svenska, så spanjor han är.
Tyvärr såg vi inte matchen, bara ett kortkort sammandrag på … teve fyras nyheters sportavdelning, var det väl. Den verkade ha varit härlig, och vi muttrade till varandra: ”Varför är U21 så himla bra när inte det vuxna landslaget är det, och kan de fortsätta vara så bra?”
Obligatorisk klassiker denna dag: Det heter miDsommarafton!
Ha det så bra (här hällregnar det just nu och är 10 grader varmt)!
Då kompletterar jag med en annan klassiker.
Framme i stugan. Sexton grader, mulet med några blå och soliga luckor, mycket mygg.
Det är inte bara det svenskaspråket som är svårt att förstå, även svenska sedvänjor kan vara svårförklarliga.
Midsommaraftonsrapport! Blott 11 °C, men väldigt få regnstänk. En på det hela taget väldigt lyckad dag vid Algö gård, längst ut på Överselö i Mälaren. Nu tar vi in på motell i Södertäljetrakten!
Midsommaraftonsrapport 2. Inte ett regnstänk, solen tittade fram vid sexhugget på kvällen. Bara barnen ville vara ute … Varmaste midsommaren i mannaminne.
Pyss, ungefär som här då. Fast vi var ute ganska mycket på
eftermiddagen innan vi gick in för att äta en härlig
midsommaraftonsmiddag bestående av grillat kött och
dilkokt färskpotatis.
Fördelen med en regnig midsommarhelg här i Stockholm är att man kan sitta hemma och kura utan ruelse, samt att SvD:s Midsommarkryss –det över hela mittuppslaget– var klart vid lunchtid i dag.
Det skulle aldrig falla mig in att ha ruelse om jag sitter inne på midsommarafton för att jag vill sitta inne på midsommarafton.
Om så solen står som spön i backen. Det heter tradition, inte tvång.
Som lägenhetsboende i Stockholm känner man Midsommarpressen att bege sig någonstans över helgen. Vi har sedan åratal valt att avstå, och möjligen sökt oss till ett folktomt Söder.
Mina två vändor efter kaffegrädde och cigarretter till Konsum i helgen tydde på att vi inte är ensamma om att stanna hemma. Där var det långt ifrån folktomt, de körde till och med med tre i stället för de vanliga två kassorna.
(*med med* Hihi)
LOOOOOTTEEEEEN!!! Är det inte fopoll nu? Var är kommentarerna?
Under hela matchen satt jag i en bil på väg från långt borti Gustavsberg. Och det var då för väl: det var tydligen inte alls någon trevlig tillställning …
Så min kommentar är egentligen bara: godnatt. På alla möjliga olika plan!
Håller fullständigt med om midsommaraftonen. Vi firar ibland, ibland inte – helt beroende på lust och tillfällen. Under många år ville jag inte, just för att det kändes som tvång, så då fick det vara. Under flera år bodde vi i Dalarna där midsommar firas runt varje knut och att inte fira då, kändes hur konstigt som helst.
Årets längsta dag. Som mamma — och många andra, förresten — brukar säga med någon sorts luguber glädje: ”Nu vänder det!” Fast egentligen står det ju nästan stilla i flera veckor innan man märker någon skillnad.
Hur som helst, den andra hälften läser morgontidningen en gång till och närstuderar småannonserna. Och måste läsa högt för mig när han kommer till:
”Tavla säljes. Tavla med ram. Unikt motiv, enda exemplaret!”
Ja … tavlor som inte är reproduktioner brukar ju … (Dessutom misstänker vi att motivet är vähähäldigt ”unikt” för priset är satt till 150:-, så bara ramen — vilket är det enda vi kan bilda oss en uppfattning om utifrån den pyttelilla bilden — är värd mer!)
Det vänder klockan 18:38 i dag, när sommarsolståndet infaller (Stockholms horisont).
http://www.astroinfo.se/articles/248/sommarsolstand-2015
Nikka, är det med älg? I så fall är vi intresserade.
SG, men inte kan det räcka med en älg? Nog ska det väl vara solnedgång också?
Kolas premiärrusch efter konvalecenten varade ganska prick två timmar och avbröts bara av några grandiosa plums i kanalen. Nu sover trött och lycklig hund, som uthälld i mattes säng.
SG, inte för att vi såg vad det var, men en älg var det nog tyvärr inte. Konstigt distribuerade ljusa (vita?) fält kunde vi uppfatta; jag troooor att det kan ha varit spöken. Eller en hög med bäddutrustning. Eller kanske en serieteckning (och om så är fallet misstror jag verkligen det där ”unik”-påståendet).
Men bra med älgtavlepåminnelse, det ska jag försöka hålla i minnet på söndag om en vecka när vi besöker antik- och pryttelmässan i Åmmeberg!
Ja, jag veeeet att det finns ett nytt bås, men när man vill svara på enskild kommentar …
Heja trattfria Kola!