Hoppa till innehåll

Etikett: språk

Prisa cmd+C! Konstiga namn varehär!

– Nä … men om man skulle ta en sväng över till Taumatawhakatangihangakoauauotamateapokaiwhenuakitanatahu till jul.
– I Nya Zeeland? Men om du är på det humöret, ligger ju Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch i Wales lite närmre till.
– Nej, nu vet jag! Westward Ho!
– Du kan vara ho.

Kommentatörerna Skogsgurra och Hyttfogden, som är ute och åker för att undersöka parkeringsbestämmelserna i andra länder, hamnade igår på den enda platsen i Storbritannien som har ett utropstecken i namnet. Stadens namngivare tänkte att de skulle ta ett namn som lockar turister och skapar allmänt hallå, och snodde helt enkelt titeln från bestsellern ”Westward Ho!” (1855). På svenska heter boken ”Vesterut! eller riddaren sir Amyas Leighas resor och äfventyr under drottning Elisabets regering”, vilket ju hade varit ett lämpligt namn på en ort som vill vara i samma klass som Taumatawhakatangihangakoauauotamateapokaiwhenuakitanatahu och Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch.

Men vänta nu. Skrev jag ”enda platsen i Storbritannien”? Hm. Ett utropstecken?

Japp – det finns en liten rar ort i Canada som har två. Den heter Saint-Louis-du-Ha! Ha! med ett utropstecken sist (och nu var jag tvungen att skriva ”med ett utropstecken sist” eftersom jag inte vet hur man avslutar en mening som har ett ortnamn med utropstecken allra sist). Det är inte alls konstigt eftersom ”haha” på gammalfranska betydde ”plötsligt uppdykande hinder”. (Nu känner jag plötsligt att det har gått inflation i detta inläggs användande av citattecken; som ett plötsligt uppdykande hinder försvårar det läsarnas framfart.)

Fniss.
Fniss.

Men det finns städer men ännu konstigare namn. Dock kan jag inte lista dem rakt upp och ner här eftersom de låter precis som mina fantastiskt skabrösa spamkommentarer som fastnar i det automatiska filtret. (För övrigt tillsammans med allt som Fru Decibel skriver, eftersom spamfiltret verkar tro att ”decibel” är något falloidt.) För att inte spammarna ska drabbas av spunk nu, kommer de mindre lämpliga här i lätt maskering.

Boring (Oregon … och den hade ju bara hamnat i humorfiltret), DiId0 (Canada), Fart (Virginia), F*ck*ng (Österrike), Acme (West Virginia), Po0p0o (Hawaii), Needmore (Texas), Disappointment (Kentucky), Ho0ker (Oklahoma), No Name (Colorado) och Hot Coffee (Mississippi).

Ingenting här, ingenting där – men Ingenting rakt fram.
Ingenting här, ingenting där – men Ingenting rakt fram.

Och här i Eskilstuna har vi i snart ett år fnissat åt att buss nummer 6 går ut till bostadsområdet som heter Sn0pptorp.

Norje i närheten av Sölvesborg.
Norje i närheten av Sölvesborg.

Och vart vill jag komma med detta? Jo att det finns fler namn att förundras över – men om man tar sig besväret att kontrollera etymologin finner man ofta att det inte alls är så himla konstigt utan att det förstås är logik och bygdehistoria som har stått bakom finurligheterna. Wikipedia har en hel avdelning med namn som man inte visste fanns, och det säger jag eder: råd barnen att bli språkforskare, för där anar jag en lukrativ bransch.

(Det gör jag inte alls. Egentligen. Men jag tror att språkforskare har ett ganska roligt yrke. Vet ni att Idiotville finns på riktigt, förresten?)

Möllenöh, liksom.
Möllenöh, liksom.
Share
63 kommentarer

Jass, klaun, keff och hen!

Häromdagen ringde Sveriges Radio och frågade mig vad jag tyckte om ordet ”hen”. Det var inte i sändning, så jag pratade på om ditt och datt samt knäskador och hade hur trevligt som helst med en av producenterna som planerar radiosändningarna.

Jag har nu lyssnat på det färdiga inslaget, som är minst sagt affekterat från programledarhåll. Själv är jag alls inte särskilt upprörd utan snarare lite avmätt ointresserad som inför en speedwaymatch eller hallonlikör.

Fakta om hen är att

  • det är ett könsneutralt pronomen
  • det är vansinnigt värdeladdat för vissa – antingen positivt eller negativt
  • alla som säger att det är ett jättebra ord som signalerar ett queerpolitiskt ställningstagande är väldigt engagerade
  • alla som säger att det är ett jättedåligt ord som signalerar ett queerpolitiskt ställningstagande är väldigt engagerade
  • alla som säger att det bara är ett ord som kan vara praktiskt när man vill slippa krångla med ”han/hon” är lite lagom engagerade
  • gamla stelbenta getter som vill återgå till hv- och fv-stavning är väldigt engagerade
  • det inte finns med i SAOL.

När SAOL kommer ut med nya upplagor firar jag och andra likasinnade med champagne och lus(t)läsning. Vi pluggar in nya stavningar och gläds över nyorden – och slår vad om vilka som överlever till nästa upplaga.

SAOL 9–13 (1950, -73, -86, -98, -06).
SAOL 9–13 (1950, -73, -86, -98, -06).

Till den senaste (trettonde) upplagan av SAOL stoppades keff och guss in – ord som jag fortfarande inte har fått tillfälle att nämna i andra sammanhang än ”trettonde upplagan av SAOL”. Några ord som kom på förslag men som inte anammades av svenska skribenter är (med SAOL-årtal inom parentes)

  • jass (1950 & 1973)
  • klaun (1923)
  • vaksin (1973 & 1986)
  • vinersnitsel (1950)
  • jos (1973 & 1986).

I analogi med t.ex. bukett och kurage hade vi idag kunnat skriva

  • bulevard (1900 & 1923)
  • suvenir (1900 & 1923)
  • nugat (1923 & 1973 [inte 1950!]).

Men det gör vi inte – fast om det beror på att vi är stelbenta gamla getter (se ovan) som gillar franska ou eller för att stavningen inte riktigt motsvarar uttalet, vet jag inte riktigt.

Ibland känns tejpifierade ord konstiga inledningsvis – dejta, fejka, skejta och tajma – men efter en invänjningsperiod tycker vi att de ser okej ut, precis som förkortningar som till en början måste skrivas med versaler för att vi ska fatta: CV, AIDS, IT, DVD och VD. (Numera skrivs de alltså med gemener.) Likadant är det säkert med hen — vi kommer att vänja oss och inte alls känna av något queerpolitiskt ställningstagande när det dyker upp som en ersättning för ”hon/han”.

En hen. Alltså slipsten. (Och hur könsneutral är den?)

Kommentatösen Karin berättade att någon på skoj ville kalla DN för Daghens Nyheter och frågan uppstod då om det var olämpligt eftersom DN ”ju har förbjudit ordet”.

Det har nu DN inte gjort. Man måste läsa ordentligt fel för att tycka att DN har ”förbjudit” hen som ord. (Påhittet ”Daghens Nyheter” är däremot jätteroligt!)

Om jag använder hen som ord? Nej, för att göra läsningen så smidig som möjligt, ändrar jag (än så länge) till plural. Så här:

”Fråga någon kompis om han/hon vill gå på bio.”

”Fråga några kompisar om de vill gå på bio.”

Om inte annat för det är roligt att gå på bio med många.

_____
Fotnot
En gammal artikel av Martin Gellerstam har bidragit med fakta till denna min henliga utläggning.

_____
Senare – en lång henartikel i DN avslutas så här:

– Jag är ledsen, men fenomenet hen är i mina ögon alltför fånigt för att förtjäna seriös kommentar, hälsar Horace Engdahl, Akademiens förre ständige sekreterare, i vändande mejl när DN frågar honom om det lilla ordet med den stora laddningen.

Share
53 kommentarer

Låtom oss vara lite språknö(r)diga

Jag svarar varje dag på språk- och skrivregelsfrågor samt andra mystiska ting. De mystiska frågorna är till exempel:

– Varför spelar barnen inte kula längre?
(Jag svarade att de fisslar istället.)

– Vad gör man åt kraftig handsvett?
(Jag svarade att man kan ha vantar på sig och skylla på nickelallergi och bad sedan om ursäkt och sa att jag faktiskt inte hade någon aning och att jag tycker om varma, svettiga händer.)

– Vem vann allsvenskan 1932?
(Jag svarade med en lång och komplicerad  historia om mitt första möte med sökmotorn Google 1999 och denna länk.)

Nyss fick jag en extremt komplicerad mening av en snäll revisor, som ville ha kommatecken instoppade. Jag svarade med att bygga om hela klabbet och stoppa in och pynta med inte bara versaler, pumlor, punkter, glitter, semikolon och tankstreck utan även parenteser. Men ack! Revisorn gav mig bakläxa och skrev om skapande av förvirring:

”Man får inte skriva saker inom parentes. Det som står inom parentes avser motsvarande period förra året, det är ett vedertaget sätt att skriva i t ex årsredovisningar. För att undvika förvirring hos läsare som läser många årsredovisningar undviks därför parenteser.”

(Jag har markerat det tydligt på alla sätt och vis så att ingen ska få för sig att det är en allmän, lottensk skrivregel, det där.)

Nu hittar jag på en i dessa dagar relevant mening:

”Budgeten kommer att överskridas med 132 miljoner (23 %), vilket ju inte är bra utan snarare olämpligt och dumt.”

Det betyder på revisorska att budgeten överskrids med 132 miljoner i år, men 23 % förra året. Vilket ju rimligtvis borde ha varit precis lika dumt. (Alltså. Kan ni tänka er ett liv utan tillgång till de så ljuvliga parenteserna?)

När jag föreläste för Riksbanken, berättade de att man genom ordvalet i deras texter tydligt kan läsa mellan raderna vad som avses. Om det (liksom) stod ”kommer att” betydde det ”kommer förmodligen inte att” och när det stod ”är sedan länge” betydde det ”kommer förmodligen att bli”. Ungefär. (Jag kan inte hitta mina exempel – har vi någon riksbankare bland läsarna?)

Nu ska jag skriva på nationalencyklopediska (igen):

”Trots att artikeln har gått från 05, 10 och 11 samt 18 till 36 och 60 via 59, kommer vi nu att nolletta den. Men eftersom litet huvud är låst efter 60 måste jag kontakta sammanföringen.”

Hjälp mig med fler exempel på fackspråk som är så internt att man som vanlig språkare inte förstår det!

Share
121 kommentarer

Ikea-katalogen 2013 (fastän det fortfarande är 2012, ja)

En idévärld? Full av idéer? Aha – a world of ideas.

Komma till liv? Visst, gärna ett levande hem, men … aha … come to life. Som i Fröken Ensam Hemma reser gungstol.

Är man språkpolis så är man. Kanske är jag överdrivet gnällig. Kanske jag just idag inte ska fara ut mot de förnicklade mellanslagen som har kilats in efter varje versalt IKEA. Men. Ska det svenska språket verkligen vara så här mesigt för att gå hem i stugorna och få oss att känna köplust?

Det handlar förstås om den nya Ikeakatalogen, som finns på nätet, om inte i era brevlådor. Det sägs att katalogen görs i sin helhet på engelska för att sedan översättas till de språk som den behöver översättas. Så vi kollar väl in den versionen också?

Ja, det låter ju lite bättre på utrikiska. Det kan förstås ha att göra med att jag inte har utrikiska modersmål som många andra. Vi jämför en till:

Och hur lät originalet?

Oj, förlåt, fel.

Ja, det låter ju bättre. Rubriken till och med allitteraterar. Led mig nu till upplysning och förståelse: hur tänkte de när den engelska lite klatschiga texten nedan förvandlades till svenskt reklamspråk à la skogshuggare?

Ja, det ska vara folkligt och se lite lagom stökigt, mystrevligt och mänskligt ut. På väldigt många bilder ligger tygremsor till synes slumpvis utslängda emedan tygremsor numera är det nya svarta. Och när det inte finns tygremsor, lägger man ut ett vikarierande måttband eller en symbolisk tumstock.

Typiskt för mysiga hem är ju ett f.d. skumbad som kallnar så att det bildas en oljig hinna som på ett effektivt sätt accentuerar smutsranden när badvattnet töms.

Fast bevisligen funkar reklamen – Ikea är liksom inte ett företag på ruinens brant. Men vi kan väl diskutera det ändå?

Uppdatering eftersom jag verkar ha skapat en tradition:

Det 17:e varuhuset i Karlstad (Ikeakatalogen 2007)

Layouttrubbel (Ikeakatalogen 2009)

Hur står det till med männen? (Ikeakatalogen 2010)

Share
66 kommentarer

Språkpolisen uppmanar: Lär er det fett 7kt 3vliga nyspråket för att det är ql <3

Jag använder som bekant inte smajlisar (smileysar för er som är på det viset) och chattar aldrig. Det är inte ett medvetet beslut eller en religiös övertygelse, men

  1. jag kan inte begripa när jag uttrycker mig så otydligt att en förstärkning behövs
  2. stöter aldrig på chattar och söker definitivt inte upp dem.

Men med detta inte sagt att nyspråket i skrift är olämpligt, fel eller ens svårt. Nej, det är roligt och finurligt – och om man vill, kan man ju se det som rövarspråk eller liknande. Jag tolkade t.ex. hjärtat (som ses sist i rubriken) som en omkulltrillad glasstrut tills jag blev rättad. Och på mina skrivregelskurser finns det alltid någon bland åhörarna som inte har fattat att en smajli (stavningen smiley ser faktiskt  bättre ut, va?) är ett ansikte som man ser om man lägger huvudet på vänster axel. (Hjärtat ser man däremot om man lägger huvudet på höger axel.)

Dagens uppmaning lyder alltså: lär er dessa och gör något kul av dem! Att sms:a sina tonårsbarn på detta sätt är lite som att virka en grytlapp – pillrigt och rätt kul men inte alldeles nödvändigt.

Förresten. Det anses tydligen lite töntigt och gammaldags att ha näsa i sin smiley. (Alltså bindestrecket mellan kolon och parentes.) Men jag är ju lite töntig och gammaldags. Och tycker att det var bättre förr när de inte förvandlades till gula, runda, riktiga ansikten. 🙂 <3

Share
24 kommentarer

Galet i lådan med inkommande mejl

Plötsligt lyckades en massa oönskad mejl klämma sig in bland min vanliga kommunikation med intressanta språkfrågor och basketträningsinformation. Det måste ha bildats en spricka i jordskorpan mellan brevlådans inkorg och spamfiltret eftersom jag brukar vara komplett förskonad från allt sådant här.

Att Ikea mejlar mig är alls inte underligt i och för sig; jag har säkert fyllt i en lapp någonstans någon gång. Jag bjuds på förhandsvisning och allt kommer i begränsad upplaga och jag har väl förstått att det är en förhandsvisning och att det verkligen är i en begränsad upplaga? (De upprepar sig, Ikeas reklamskrivare.)

Det underliga är dock inte mejlet eller språket utan att Ikea påstår att de har kommit på att blå är en snygg färg:

“Färgen blå har vi inte sett i inredningssammanhang sedan 1980-talet. Men nu är vi sugna på blått igen och vi hoppas att du är det också.”

Nä för hemma hos oss har vi inget blått och ingen som jag känner har något blått heller, nej.

Men hörni, var ska jag ha alla mina blåa, nyköpta saker? Aha! Nästa mejl:

Perfekt! Nederländsk reklam om lägenheter i Turkiet!

“Allerhande voorzieningen waaronder een 200m² zwembad, bar, fitnessruimte, sauna. Gelegen tussen de international luchthavens van Bodrum en Izmir.”

Vidare i mejlen nu. Jag kanske även måste skaffa husdjur, för det tror den vähäldigt underliga tjänsten Stayfriends att jag vill:

Berätta för mig, ooo allvetande läsekrets: hänger ni på Stayfriends och betalar ni massa pengar för att få se det som folk skriver till er? (Om man inte betalar ser man bara det skrivna som ett sudderudd.) Och lägger ni till ett husdjur då och då?

Nu ska vi se. Jag har alltså en blå inredning i ny lägenhet i Turkiet med några tillagda husdjur – och så lite underhållning på det kanske? Ack, för här kommer mejl från någon som har dåliga rådgivare.

“Jag hade glädjen att träffa dig nyligen …” Jaså? Tack, men neeeej, Andreas. Vi har inte träffats. Det kanske var Christine Meltzer du hälsade på? Oj, vänta, det kommer mer text i mejlet:

“Andreas stora genombrott kom i “IDOL” 2010, där han blev stor publikfavorit och briljerade med fantastiska versioner av tidlösa låtar. Hans kallades av programledare Peter Jidhe för “Mr Entertainment” och “min efterträdare på programledar posten!” – innan han slutade på en hedrande 5:e plats. I succéproduktionen “Let’s dance” 2011 dansade Andreas vidare in i folkets hjärtan. I vår har ni sett Andreas i musikprogrammet “Så ska det låta” – både som artist och som programledare för webb-TV. – SVT är modiga som tar in en skarpladdad Weise bakom kulisserna”, skrattar Andreas.”

Nu måste jag se till att laga läckan i mejllådan, för det här var ju väldigt frustrerande.

Share
21 kommentarer

Härtill är jag nödd och tvungen …?

Tydligen är alla etymologers favoritord ”brasklapp”. Och då handlar det inte om Thorsten Flincks eventuella skamgrepp, utan om sånt där från förr i tiden.

Så här vareva.

Det var en gång en biskop i Linköping. Han hette Hans Brask (1464–1538) och var en rättskaffens man. (Att just jag kommer ihåg vem han var, kan ha att göra med att jag på högstadiet hade en SO-lärare vid namn Hans Rask.) Till yttermera visso var Brask både bildad och klok, bl.a. skissade han på något som sedermera skulle komma att heta Göta Kanal. (Och då talar vi inte om filmen.)

Den här kartan sägs Brask ha ritat runt år 1500.
Den här kartan sägs Brask ha ritat runt år 1500.

Men han var inte riktigt politiskt korrekt. Han tyckte saker som de andra grabbarna i sandlådan inte tyckte. Lite feg var han dessutom, för han dängde inte näven i bordet, satte ner foten och protesterade utan … gjorde det i smyg. Han reserverade sig i hemlighet så att ingen såg det, liksom.

För när han – och de andra i bestämmandeställning – bestämde att ärkebiskopen Gustav Trolle 1517 skulle avsättas, skrevs beslutet i ett protokoll som förseglades och sigillades av alla i tur och ordning. Man trycker ju sitt sigill i en klump av vax, lera eller  lack – och i den lilla klumpen smugglade Hans Brask in en liten lapp, på vilken det stod: ”Till denna besegling är jag nödd och tvungen.” Jag tänker mig att det såg ut så här (rätta gärna min fornsvenska):

En brasklapp, alltså. (Numera säger vi ju ”Härtill är jag nödd och tvungen” istället, eftersom vi inte längre beseglar saker till vardags.) När ungefär 82 personer avrättades under Stockholms blodbad 1520, var Hans Brask inte en av dem eftersom han pillade fram sin lilla lapp från sigillet för att bevisa att han inte hade velat avsätta Trolle egentligen och därmed  även att han var en … fegis?

Och när känner man sig föranledd att lämna brasklappar idag?

– Nä, vi har ju haft halva laget magsjukt, så det blir en tuff match.
– Med tanke på den sena timmen har jag säkert inte stavat alla ord rätt.
– Jag är ingen talare, men …
– Eftersom barnen inte tycker om stark mat, har jag inte kryddat så mycket.
– Vischerligen har ja druwkit fem öl, men jag vet faan vad jag schäjer. *hick*
– Idag bloggar jag på en höft om sådant som alla säkert redan kan, men jag är ju så upptagen med allt annat och måste dessutom hålla mig vaken trots att jag inte har sovit mer än fyra timmar inatt, och inte ser jag vad jag skriver heller för solen lyser rakt på skärmen och förresten har jag ont i höger tumme och … och … och …

Share
22 kommentarer

Det svenska ordet beach

Japp, nu blire språk igen. Jag har nämligen ingen annan utväg. Jag måste ju hitta en anledning till att få berätta att jag har lagt XYLOS i Wordfeud. Etthundratrettiotvå poäng på ett bräde, tjoff bara.

Men det underliga hände en liten stund senare, när jag hade rumsterat om bland bokstäverna och bara fått massa halva bearnaise-ord och tyska prepositioner – som man ju inte kan lägga. Frustrerad lade jag ut bokstäverna som jag dukar till kvällsmat: lite på måfå och på en höft samt i slumpmässig ordning.

Och så godkänns beach! (Synd att det inte finns något som heter manisv, för då hade jag ju kunnat fortsätta med beachvolleyboll.)

Så nu är jag lite nyfiken på om ni kan hjälpa mig med att lista ord som

  1. finns med i SAOL fastän man inte tror det (BEACH???)
  2. inte finns med i SAOL fastän de ju borde det (PÖ!)
  3. ord som har funnits, men som är strukna och saknade (förbrytarfysionomi och andra som vi har berört tidigare).

SAOL hittar ni hääääär.

Svenskan funkar ju på så sätt att vi har tusen och en sammansättningar som inte kan listas eftersom de inte ”finns” förrän de sägs. Vi förstår alltså nya ord fastän vi aldrig har hört dem förut – vilket är det som gör svenskan till ett ordrikare språk än t.ex. engelskan. Vi har ett oändligt antal ord! [Här får ni gärna slå er för bröstet/brösten.]

Slutligen en bild som jag ska sätta upp på toa:

Glömde ju:
Ni som vill hellre fira semikolonets dag idag, kan ju njuta av när min djefla man för fem år sedan härmade ett semikolon.

Share
45 kommentarer

Prepositioner framför månader?

Hej Lotten!

God fortsättning efter julhelgen!

Här kommer en fundering: ibland dikteras det ” [—] i början november”.

Jag vill skriva och säga “[—] i början av november”.

Vilket är att föredra?

Bästa hälsningar från Birgitta, läkarsekreterare

 

Hm. Hm … tänkte jag, och sa sedan högt till mig själv:

– Båda sätten används huller om buller men av är väl mycket vanligare? Jag skulle kunna tänka mig att det är dialektalt betingat, men kan inte hitta bevis för det. Hm.

Jag kliade mig en stund på hakan, lade pannan i djupa veck och funderade. Sedan slog jag upp sanningen i “Svenskt språkbruk”, som säger att av är det enda korrekta!

Men nu är det bevisligen så att i början används såpass ofta att man kan utgå ifrån att det kommer att bli korrekt det också. Orsaken till att har dykt upp i den här konstruktionen, beror på att det finns ett annat uttryck som påverkar:

“Det är början på något.”

“Det är början till något.”

Men när man säger iiiiiiiii början ska det (än så länge) följas av av.

/Lotten

Share
9 kommentarer

Jag – en flipperförälder?

Språkrådet har kul på jobbet! Tänk att få sitta och hålla upp ett av spott kladdigt finger i luften och känna hur ordvindarna blåser än hit, än dit.

Här finns listan över de nya ord som kanske dök upp 2011 och som kanske kommer att överleva till framtiden.

Några ord som i alla fall jag inte har stött på är (ofta kriminalitetrelaterade):

  • döda vinkeln-varnare – sensorer på stötfångare som fångar upp rörelse i den döda vinkeln
  • fastlans – en frilans som är knuten till en viss arbetsplats
  • framåtlutad – att vara intensiv, energisk, företagsam
  • knarkometer – en apparat som kan upptäcka spår av droger
  • koka böcker – att fuska med bokföringen
  • loba – att göra ett polisingripande som grundar sig på lagen om omhändertagande av berusade personer
  • möpare –  en militärt överintresserad person.

Vad kan en av sport överintresserad person kallas?

Retronym är mitt favoritord – “nytt ord för något gammalt som måste bildas till följd av att något nytt tillkommit; vanlig tv blir tjock-tv på grund av platt-tv, vanlig bandy blir utebandy på grund av innebandy“.

Vi måste komma på fler exempel på retronymer, det måste vi.

Så tokigt. Detta dök upp när jag letade efter en illustration till nyordet "plankning".
Så tokigt. Detta dök upp när jag letade efter en illustration till nyordet “plankning”.
Share
78 kommentarer