Tredje luckan kom och gick i en farlig fart med eminenta ledtrådar, båshäng, osynliga vinsttröjor till Brid och Niklas och sedan ett facitkommentatorsbås med klänningar och jag vet inte allt. Känns lite synd att vi lämnar detta bakom oss, men så är det ju i denna hårda värld. Eller …?
Hopp in i nästa lucka!
Lucka 5
Hej, det är jag, Harriet Mary Augusta Fortescue Waller-Camp-Honeydew-Fitzwilliam III. Ni här i Julkalenderland vet förmodligen inte vem jag är, men jag ska bara snabbt visa hur fenomenalt trist, outsägligt tidsödande och kreativitetshämmande det är att använda sig av sån därn AI.
(Nu ser ni framför er hur jag stirrar rakt på er och med klurig min blinkar med ena ögat. Det är förstås helt omöjligt att tolka mig, men jag kan avslöja här och nu att det förmodligen handlar om satir.)
Tänk er nu hur jag tar upp mitt marsvin i famnen, tar fram en kopp te och ett stort glas vin, lägger upp fötterna på något och äter en fiberfri macka som kostar 15 pund (London!) medan jag knattrar på datorn.
Nu ska jag himla med ögonen tills jag blir yr och råkar spilla ut teet i tangentbordet. Eller kolla om Eve fortfarande lever; man vet ju aldrig. Eller förstås – kanske hellre – ta ett glas vin till.
Nämen vaff … Foto? Igen? Ta nu inte denna bild på allvar och lägg för jösse namn inte märke till plats och årtal för det är totalt oviktigt. Jag lovar! Ignorera!
Facit till lucka 5 kommer nån gång efter midnatt! (Vilket ju kan betyda nån gång i ottan.)
Men vilken dag! Det var så lätt! Fast det var ju så svårt!
När det blir så, finner jag att luckan är perfekt. Inga Schubertar eller blåsippor i kommentatorsbåset – men virrspår och listigheter i en härlig röra!
Ökenråttan hastade fram till sin bokhylla i arla morgon för att där bläddra i de två exemplar hon hade av Julkalenderluckans förlaga:
Detta är ett verk som finns i Råttboet (!) i två olika svenska versioner. Nobelt! Och glasen har svarta fötter.
PSJ var listig, som nämnde in viktiga årtal:
Och här är nåt som ser ut som ett gammalt telefonnummer: 13 57 60.
Nina:
De där existentialisterna verkade inte ha det så kul. Det är bättre att hänga här i båset.
(Jag är lite sen med att tillverka detta manus, så jag citerar inte fler idag. Men alla kan känna sig citerade ändå, för ni var strålande i båset!)
Med cigg, penna och anteckningspapper på ett hotellrum i Stockholm 1957. [CC]Så vem gömde sig i lucka 3 – den lilla giganten? Jo, en stor författare som hann med alldeles för lite innan han dog i en bilolycka: Albert Camus (1913–60). Det han dock hann med, var att 1957 föräras Nobelpriset blott 44 år gammal. (När jag var 44 hade jag i alla fall julkalendrat i tre år, så det så.)
Den lille Albert föddes som pied-noir (svartfot) i Franska Algeriet – som 1857–1962 var den del av Algeriet som var integrerat i Frankrike. På grund av första världskriget blev han faderlös redan som ettåring, vilket ställde till det eftersom modern var urfattig, analfabet och döv. Det verkar dock (lite oklart) som om släkten slöt upp och såg till att pojken klarade sig väl – och från det att hans lärare Louis Germain tog honom under sina vingar gick allt till och med strålande. Han fick stipendier, fick gå i bra skolor och skrev och skrev så pennan glödde. Och så spelade han fotboll.
Som 17-åring drabbades Camus av tuberkulos, och fick sluta med all idrott och istället fokusera på mer stillasittande aktiviteter. Han pluggade filosofi, startade en teatergrupp, blev publicerad här och där, skrev i tidningar om social misär och kolonial ojämlikhet och flyttade 1940 till Paris. Mot slutet av andra världskriget gick han med i franska motståndsrörelsen, och så fort jag hör ”franska motståndsrörelsen” ser jag ”Allå, allå, emliga armén” framför mig och vet därför precis hur det gick till.
Camus blev bundis med många kulturpersoner inklusive Sartre, och blev precis som andra författare och konstnärer ovän med sina bästisar. (Några exempel är Strindberg & Carl Larsson, Leif GW & Guillou, Hemingway och nästan alla samt Tolstoj & Turgenev.)
När han blev tilldelad Nobelpriset blev Camus förtvivlad och ville alls inte åka till Stockholm för att ta emot något. Han hade ju inte gjort något! Det fanns massa andra författare som var bättre!
Han blev övertalad av sin förläggare och fann sig plötsligt i denna situation:
Albert Camus kröner här Stockholms lucia, Anita Björklund. (Precis som (pigga?) kristina skrev i en ledtråd: ”Undrar vad Anita Björklund tyckte om det hela? Inte varje dag man får eld i håret.” [CC]I sitt Nobeltal tackade Camus sin lärare Louis Germain – och fortsatte att tacka honom i officiella sammanhang under de tre år som han hann leva … Hans förläggare övertalade tyvärr Camus att åka med honom i bil när de skulle hem från en semestervistelse tillsammans. Förläggaren förlorade kontroll över bilen och krockade med ett träd.
Nej, på den tiden drog man sig inte för att publicera bilder från hemska olyckor. (Bilen var en lyxig Facel Vega.) [CC]I Camus’ efterlämnade papper i bilen fanns ett halvfärdigt manus (”Le Premier Homme”) – som byggde på absurditeter – och tågbiljetterna som han valde att inte använda. (Även förläggaren dog, medan hans hustru och barn i baksätet överlevde oskadda. Camus’ fru och deras 14-åriga tvillingar tog tåget som det var planerat.)
Och vad tycker jag om Albert Camus? MYCKET! (Börja med ”Främlingen” och fortsätt med ”Pesten” om ni har honom oläst.) Det var ”Pesten” som var förlaga till musinvasionen i mitt kök, som alltså beskrevs i lucka 3. (Jag har verkligen problem med möss, och bevisen finns i kommentarerna till detta facit. Inga bilder på själva djuren, men på vad de har ätit.)
Nu ska jag – absurt och helt mot mina principer – förklara varför det stod ”202.” i luckgåtan.
Här ser ni de första raderna i den franska upplagan (som är den enda JAG har i bokhyllan, Ökenråttan!)
Ser ni 194. där?
Vi fortsätter in i e-boken (som jag lånade eftersom min franska är rostigare än en cykel på Strömmens botten).
Camus ville inte ange exakt årtal för att inte historienördar skulle kunna analysera skeenden och senare komma och påstå att det inte stämde. Alltså betyder 194. ”nån gång på 1940-talet”. Coolt och ovanligt, tycker jag. Kolla, så här står det i andra litterära verk – exakta årtal:
”En klar majdag 1868 låg en man bekvämt utsträckt på den stora runda divan som då stod mitt i Salon Carré på Louvren.”
”En eftermiddag sent i oktober 1697 stod Euclide Auclair, Québecs filosofiskt lagde apotekare, uppe på Cap Diamant och såg ner över den breda, ödsliga floden långt nedanför.”
”Julafton 1955 råkade Benny Profane – i svarta jeans, mockajacka, sneakers och en rejäl cowboyhatt – passera genom Norfolk i Virginia.”
Men where are my manners? Nu ska vi dra en vinnare!
Jag rör om i plommonstopsgrytan och får upp två hoptrasslade gamla lappar. Låt mig se … Brid och Niklas!
Välkomna till lucka 5 – nästa gåta – i ottan den 5 december!
Men visst vill ni väl också njuta av en liten embryo?
FARRAN FARRAN DOM SÖKRER EN DRÖMTRYDARE I DRAGENS LUKCA
jungna ner dej embryo jag tar en trupplur
MEN DU ÄR JU SOM KLIPPT OKCSÅ SKURAD FÖR DET HÄR
kan man inte få sovra ifreud det undrar jag nu yo
EN DRÖM MED GRÖTPOTATIS VAD KAN DET BETYDRA DET UNDRAR JAG NU YO
hm
nu braknar han det säjer jag nu: heja farran
hm
yo
skulle den skrållas okcså brakas det undrar jag nu den där grötpotatisen
det stämmer ekstrakt farran
okcså var det en gammal fin vårgång på det franskca det undrar jag nu
det strämmer ekstrakt farran
då har jag inte den blekaste varning det säjer jag nu
Vinnaren av den ännu osynliga tischan som hänger ihop med lucka 1 blev Christina, och facitbåset var så trevligt fullt av glada gissare som hade både fel och rätt. Schrödingergissare.
Idag ska vi liksom leta efter en liten gigant.
Lucka 3
Krönika 202.
De sällsammaste av händelser utspelade sig i Lotten Bergmans kök i december 2025. Som alla andra försökte hon intala sig själv om att covid tillhörde det förgångna, och precis som alla andra var hon övertygad om att både spanska sjukan och covid var engångsföreteelser.
När de första spåren av de galna mössen hittades i köket, ryckte hon på axlarna. Precis som förr inleddes förklaringarna med förnekelse – ”säkerligen är det barnbarnen”, ”någon behagar skoja med mig”, ”eller med vag oro ”tänk om det är en algoritm-grej och mobilen har hört mina tankar om att mössen säkert anfaller igen”. Grannarna, rätt trötta på allt prat om feberstatistik sedan covid, registrerade ändå händelsen med samma torra exakthet som tidigare:
– Mon dieu. Kamma dig. Ring försäkringsbolaget.
Snart drabbades Lotten utan synbar orsak av feber, medan mössen i köket lämnade alltfler spår. Det var halvätna äpplen med spår av små gnagartänder och det var ett nudelpaket i plast, som nogsamt hade tuggats sönder, och sedan en okokt, kvadratisk nudelportion som hade gnagts till en cirkel. Ingen vågade uttala ordet pandemi igen; det är för tungt, för historiskt. Men ingenstans lämnade mössen spår av spillning. Lotten tänkte att febern kanske inte kom från kroppen utan från tidsandan.
På eftermiddagen den 3 december gick Lotten ut från köket, på väg mot vardagsrummet för att njuta av en varm mugg te framför den igenbeckade kakelugnen, som inte gav någon som helst värme eller känsla av trygghet. Mitt på tröskeln stötte hon med foten emot en död mus. Hon föste djuret åt sidan, men ångrade sig och kontaktade – precis som frankofilerna i huset intill ville – försäkringsbolaget.
För skaderegleraren var den döda musen en skandal, för möss beter sig inte så. De lägger sig inte att dö på trösklar. Med andra ord var det ingen mus, och därmed fanns det enligt glasklar logik inga möss i Lottens hus.
Ack nej. Här kommer ju en bild. Å ve, må den inte läggas märke till.
Lysande inledning, hörni! Båset är fullt av gamla bekantingar och några som har bytt namn och några andra – och ALLA bor i detta nu i min morfars plommonstop. Dock finns (som vanligt) inte tischan i sinnevärlden än. Men jag vet ju att ni har tålamod.
Jag drar upp några gissningsledtrådar ur den dy som heter Bloggbåset! Och jag börjar med embryo eftersom han annars av hävd och gammal vana brukar få en alldeles egen avdelning längst ner i några Julkalenderfacit. För att ändå stå ut i mängden får han bli lite kursiv:
HELSA FREDRIK
helsar farran eftrersom dom är gammela skolkkompisar
ja tills vi hamnade i luren på varjeandra det säjer jag nu
yo
Nina:
Jag skulle nog säga att E20 ligger närmare till än E4.
Då hängde Karin på:
Eller E- dvs -E
PK:
Jag tycker att jag ser en författare i luckan, en författare som gärna delar upp folk och tider i grupper/epoker och som faktiskt har koppling till bilden.
En som låtsades att han inte fattade galoppen-polletten var hakke:
Jane och Arne, epoker och haltande gång, tidningsklipp och trikoloren.
Ardy:
Är Jane eg Jeanne? Nä, men nära och lite småfranskt.
Hemul fick till och med HB:s fru på ett hörn:
Här har det googlats runt bland diverse nobla damer under dagen, men nu undrar jag om det ändå inte rör sig om en skarp karl.
Lucka 1 var en omstöpt text av en man med självförtroende uti de skrivmaskinsknattrande fingerspetsarna: Jan Guillou (f. 1944). Att hans fullständiga namn är långt som ett ösregn och krusigt som forna tiders örngottsband går helt enkelt inte att hoppa över:
Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou
Eftersom jag heter Lotten Charlotte Lilly Elisabeth Bergman, vinner jag om man räknar antalet bokstäver. Men det är det absolut enda jag vinner i tävlingen mot herr Guillou, för jädrar vad den karln har varit produktiv sedan han pga. IB-avslöjandet satt i fängelse på Långholmen i början av 1970-talet.
Här kommer min favoritbild, som är ganska grynig och svårt suddig eftersom jag måste vara supertydlig med att det är ett foto av ett foto i en tidning.
Rubriken är konstig, Jan är klädd i trätofflor. I ett underligt grepp håller han sin skrivmaskin.
Men den skrivmaskinsknattrande Jan Guillou valsade runt i pressen redan 1964, när han tog studenten från den experimentella Viggbyholmsskolan, som var en nyhet för mig – jag som har bott i Täby och hängt i Viggbyholm och allt hade ingen aning! Först kom en förlovningsannons den 10 maj, sedan kom den 11 maj en kungörelse om vilka som hade tagit studenten och så kom ännu en förlovningsannons den 12 maj.
Förlovning med unga frk Swensén. (SvD)Förlovning med unga frk Swendsén. (SvD)
Någonstans på Svenskan kölhalades en sättare eller korrläsare efter att en förmodat ilsken Guillou krävt en ny annons med ett extra d. (Det är hög nivå på mina scoop.)
Två år senare var det dags igen – men då hade Jan Guillou fått en plattform: Fib Aktuellt. (Eventuellt unga läsare av Julkalendern måste nog få en länk för att förstå vad Fibban var. Som för övrigt lades ner för prick ett år sedan!)
Den svensktalande fransmannen Guillou gjorde lumpen i drygt två månader – av misstag. (SvD 2 mars 1966)
Själv läste jag ”Ondskan” (1981) när jag väntade barnet som kom att heta Erik (den nuvarande trettiotreåringen), men när den nyfödde och huvudpersonen i romanen hade samma namn och den ene var en ljuvlig bebis och den andre en tonåring som blev slagen sönder och samman av sin styvfar, kom jag aldrig till bokslutet. Eller så berodde det kanske på att jag hade amningshjärna.
”Coq Rouge” (1986) och uppföljarna läste jag med stor behållning när det begav sig, men inte förrän nu förstod jag att Erik i ”Ondskan” är journalisten Erik Ponti i ”Coq Rouge”.
Ja, ni vet ju liksom jag det mesta om Jan Guillou, för han publicerar sig fortfarande här och där och spottar ur sig böcker som en annan skriver blogginlägg. Och skriver fortfarande allt på skrivmaskin. När han bröt lårbenshalsen härom året, hamnade den storyn i en bok – som tydligen är extra läsvärd för att han ingående beskriver hur det gick till när han fick kateter på sjukhuset.
Men visste ni att det skrivs böcker OM Jag Guillou? Jättemånga!
Ett axplock från libris.kb.se!
Om ni undrar hur luckan tillverkades och kanske vill få en inblick i lettrådandet, kommer här för ovanlighetens skull faktiskt ett avslöjande textprov från ”Arvet efter Arn” (2001), ni vet innan Jane och Arne kom in i bilden …Nä, nu ska jag dra en vinnare! Kulans, kulans! Rafs, rafs i hatten! Krafs krafs i innerfodret som hänger i fnasor numera. Och vinnare av den där tischan som inte riktigt är tillverkad än är … Christina!
Välkomna till lucka 2 – nästa gåta – i ottan den 3 december!
Välkomna till första Julkalenderluckan denna 20-årsfirande decembermorgon!
Den första luckan från 1 december 2005 kom sig av att både Sydsvenska Dagbladet och Hemmets Veckotidning beslutade sig för att sparka alla kåsörer. För det var just det jag var: lycklig kåsör i nyss nämnda publikationer. Skrivabstinensen blev bautabrutal, så jag skapade av pur frustration en hel Julkalendersajt – som är hitflyttad nu. Av de flera hundra kåserierna finns femtiotalet här på bloggen – välj kategorin ”Kåseriskafferi” i vänstermarginalen så kan ni läsa några av dem. (Men kom ihåg att just kåserier ska läsas i småportioner. Och gärna på toa.)
Då kör vi väl igång? Glöm inte att först läsa programförklaringen och att försiktigt ledtråda om era aningar och aldrig någonsin skrika ut svaret. (Men felsvar får ni gärna drälla med!)
Lucka 1
Anno domini 2025 skrev den kommunanställda kontorsassistenten Jane att folk numera delade in de nu levande människorna i fyra epoker. Först kom influencertidens dagar, när landet präglades av ringlights och rabattkoder. Sedan följde farbrödernas epok, när alla beslut fattades under PowerPoint-presentationer med gofika. Därefter kom trollens tid, präglad av twittergnäll och CAPS LOCK-utbrott. Slutligen kom projektledarens era, när excelarken regerade som järnhand i silkeshandske.
För folket, tyckte Jane, var influencertiden den mest produktiva. För landet var projektledartiden den som avgjorde allt.
Det var förmodligen döden, eller åtminstone extremt dålig stämning, som glimmade i eftermiddagssolen på andra sidan E4. Pastor Arne såg det direkt, där han kom hasande och haltande uppför den branta backen. På andra sidan vägen stod fienden, ungdomarna som slog på sina elsparkcyklar så det skrällde, blippade och pep och de vrålade i protest. Men pastorn vände obrydd ryggen mot skramlet, sneglade mot excelarket och dess virrvarr av siffror och rutor som ingen utom han förstod något av. Han visste hur de skulle försvara sig.
Jahaja. Här kommer den onödiga bilden som ni ska strunta i.
Facit till lucka 1 kommer nån gång efter midnatt! Det syns inte här på förstasidan i bloggen, utan är gömd – men ni kommer att runt midnatt få länken
i kommentatorsbåset
i tabellen här nedan
på facitsidan (klicka på ”Julkalenderfacit” i vänstermarginalen).
Inte nog med detta. Genom att klicka på de jämna datumen i decemberalmanackan i vänstermarginalen kommer ni direkt till facit!
– Va? Redan?
– Va? 2025? Är det. 20 år?
– Va? Oh no! Det är så svårt!
– Va? Är det sant? Äntligen!
Där har ni några av kommentatorsbåsets kommentatörer och kommentatösers förmodade reaktioner. I år antar jag att AI-användare kommer att ”fuska” – men det är ju bara att förstöra nöjet för sig själv. Ja ba:
– Jaha. (Det är dock inte jag på bilden, kanske ska tilläggas.)
För nypåstigna på detta strax framfarande decembertåg kommer här tydlig information!
Du kan vinna en tröja.
Du måste gissa, klura och skriva i kommentatorsbåset. Men diskret! Skrik inte ut svaret!
Du kan vara med en eller tolv gånger. Eller noll, faktiskt.
Tischan och jag 2010.
Dag och natt jobbar jag hårt och
lägger på ojämna datum ut en (litterär) gåta som är luddig, maskerad, larvig, svår, lätt, associativ, allmänbildande och rolig
lägger på jämna datum fram till julafton ut facit som är allmänbildande och alldeles för långa (länk till facit kommer både i kommentatorsbåset och i själva luckan)
skickar julkalendertischor till nån – vem som helst – som har gissat eller faktiskt bara ”hoppat i hatten”
drar en vinnare genom att lotta – alla namnlappar ligger i min morfars plommonstop (sent 1800-tal).
Fackuttryck – såna vi svänger oss med i kommentatorsbåset
Att göra en blåsippa: att vara bombsäker på sin sak, men ha fel.
HB: förkortning för ”hemlisbloggaren” – alltså den som alla letar efter.
Orlando Bloom och Skebokvarnsvägen har (oftast) inget med saken att göra, men är roliga att dra till med när som helst.
Dan Brown gissar du företrädesvis på när du inte kommer på något annat.
Hjalmar Söderberg är en ovanligt vanlig gissning, bara.
Att göra en Schubert: att slänga ur sig en tokfelsgissning som man är säker på är alldeles uppåt väggarna … när det i själva verket är det rätta svaret.
Attsitta på läktaren är att misstänka att man har så fel och är så väck att man bara är med och njuter av att de andra [nere på planen] verkar ha koll på vad som händer och sker.
Julkalendern 2013.
OBS! De tolv bilderna som illustrerar de tolv luckorna är helt onödiga och har inte med nåt att göra och är förmodligen både trista och fula. Eller inte.
Ni vet hur det är – man vill bara sitta och mysa framför brasan i juletider. Men så dör kakelugnen. Och på julaftonen åkte ett barnbarn till akuten med klämskada från en anfallande bildörr. På juldagen var det blod på en 25-meterssträcka när det andra barnbarnet skar sig vådligt i handen på ett trasigt glas. Akuten igen! Men med tanke på att december månad sedan Julkalenderns begynnelse dessutom har bjudit på en bruten tå, brand på vinden, tre ryggskott och ett sprucket ögonbryn verkar allt vara helt normalt.
Hade detta scenario varit ett avsnitt av House, hade Hugh Laurie nu rynkat pannan och sagt:
– We’re missing something. People don’t just spontaneously hurt themselves unless they’re contestants on a bad reality show. It’s not lupus—it’s the house. Maybe there’s something wrong with it: warped floors, hidden mold causing dizziness, or a vengeful ghost of bad architectural design. Cameron, Chase, go to Gillbergavägen 113 A!
Klart man måste ha en idolbild på den fantastiske Dr House.
Som brukligt är, måste jag ju nämna Översättarhelenas DRT-misstanke under Julkalenderns fjärde år:
I år satte sig hakke som vanligt och funderade natten till juldagen. Rimmade gjorde han också!
Hjärnan skrynklas som ett russin Årets luckor var ett dussin Lärjungarnas trogna skara Också tolv förmodas vara
Lucka 1: Johannes
Lucka 3: Judas
Lucka 5: Filippus
Lucka 7: Paradiset
Lucka 9: Bartolomeus
Lucka 11: Daniel (och Faaan)
Lucka 13: Jakob
Lucka 15: Matteus
Lucka 17: Andreas
Lucka 19: Paula (?)
Lucka 21: St George
Lucka 23: Petrus
Här är min lista, som har legat som bokmärke i de fysiska böcker som har varit förlagor så att jag inte som 2022 helt sonika skulle tappa tråden.
Som ni ser fascinerades jag över att det fanns tre olika John-karaktärer i Förnuft och känsla. Hundra år av ensamhet är hopplös vad gäller namn (men underbar som bok ändå) och detsamma gäller allt av Dostojevskij och (tydligen) Game of Thrones. Jaja, man vill som författare visa att så funkar namn i verkliga livet och signalera vilka i persongalleriet som hör ihop och inte – men denna förvirring är inte alls bra för den förvirrade läsaren som heter Lotten.
DRT i någorlunda klartext!
1 Bartendern Johannes skakar lätt på huvudet …
3 Låttitel: ”The Wisdom of Judas’ Mask”…
5 Jag råkade höra talas derom av min gode vän Filippus …
7 Hemlisbloggaren Nina Simone (1933–2003) började spela piano …
9 Av Bartolomeus F. Surfeldt, The Daily Newspaper
11 John, John och John (väldigt svag ledtråd, på engelska å allt)
13 Och han måste heta Bronson i efternamn. Jakob Bronson? Tomas Bronson?
15 Är det? Vänta, titta på det där Matteus-skrivbordet.
17 Paula går emot sin mors oro …
19 Andreas skrattade och sa att procentuellt sett …
21 De tyckte att Mattias skulle få en chans …
23 Petrus var kvar, en kort, stadig koloss …
Tack, tusen miljoner tack för ert goda arbete i båset! Paket kommer farande vad det lider och om jag får spunk och blir galen, kommer jag att skicka ut ännu fler vinnarbrev!
Nu infinner sig ett lugn och möjligheten att somna före midnatt, men det känns lite vilset och tokigt. Precis när jag tänkte den tanken, hamnade jag av en ren slump på allra första DRT-facitet 2005, och se där: jag var vilsen redan då. (Länken till 2005 funkar även den ser överstruken ut.)
Stackars alla båsister som igår fick massa tid över att hetsa inför morgondagen (ergo idag) eftersom HB var lättfunnen och luckan lättlöst. Tänkte jag och åkte iväg för att rimma i radio. Eftersom rim uppmuntrades och hurrades just denna dag, öööööööste ni in rim i luckan!
TACK! Jag kan inte nog berömma er. Länken till båset med rimmen har ni här – för tänk en dag i trista februari när inget annat sker. DÅ! Då återvänder ni till rimstugan och känner att livsgnistan återvänder. Där finns långa rim från Ninja-Malins, Karins, embryos och Hyttis tangentbord och oerhört mycket att njuta av. Några krumsprång kommer här:
Helena
Färden går genom regn och dimma
Båsmor beordrat oss att rimma
Många verkar detta fatta
men jag måste bilen ratta!
Vägen i luckan tycks vara svår
Hoppas vi målet lättare når
Aku
Mycket stök och flängande åt båd öst och väst denna dag, dock knappast så långa resor som av HB:s slag.
Frukttomten
Citronen, en mystisk figur,
ringde P4 om HB med sin lur.
Kerstin o Lotten nappade på kroken,
det blev ett rim på bästa boken!
(fast det bara var C******* som var token)
[Förklaring: Citronen är Frukttomten som är den man som ringde in till radiostudion för att önska ett rim för ett paket med ”Ängeln på sjunde trappsteget”.
hakke
En fiffig ung man ifrån Kent
sa ”Nyss var det fjärde advent.
Jag fick sista ordet,
med staken på bordet
jag ropade – här var’e tänt!”
Niklas
I båset hos rimgurun Lotten
Med dussinet tishor i potten
Det gissas på franska
Och kanske på danska
När skånskan ju ligger i botten
Maplestream (gjorde Jossilurens glad)
Med sitt leverne kan hen inte kallas from
Efter slag och skallar är måhända hörseln lom
Vissa påstår att att det är en pirat
Jag vet, tillsammans med en båskamrat
Att HB är Orlando Bloom
HURRA!
En sån därn profilbild vill jag ha. Nästan lite Mona Lisa över honom, va? (Foto: Bonniers arkiv.)
Årets sista HB var Frans G. Bengtsson [franskɛbɛŋtsɔn] (1894–1954), en njursjuk schackspelare som egentligen inte alls skulle skriva en lång roman i två delar.
Nu tar vi allt i kronologisk ordning med lite kuriosa insprängt här och där!
Frans G. Bengtsson föddes 1894 och bodde på det medeltida godset Rössjöholm i nordvästra Skåne. Hur denna barndom präglade honom beskrev han sedan i Den lustgård som jag minns, vilket är en bok som jag inte minns. (Men jag läste på nu och vet att han blev kompis med tjurkalv som hette Pelle, som han tog med på promenader som om vore den en ovanligt stor pudel.)
Efter studentexamen åkte Frans till Lund för att plugga: historia, litteratur och filosofi. Han var dock en bedrövlig student som bara kom till föreläsningarna lite då och då. Så här uttrycker sig en skribent i SvD 1956:
När Frans var ungefär 22 år, drabbades han av en mystisk njursjukdom som tvingade honom att skjuta upp studierna och åka hem till Rössjöholm. Där var han i fem år (vad äääär detta för konstig sjukdom?), vilket han tydligen trivdes med; han tog bara hand om gårdens djur och läste poesi. När andan föll på, läste han egenhändigt skrivna sonetter för djuren – särskilt de kalvande korna.
När han blev frisk (jag måste verkligen läsa på om njursjukdomar), återvände han till Lund och tog en fil.kand. genom att bara tenta av allt som han lärde sig under de fem åren på gården. Sedan blev han omhuldad, omtyckt och omhändertagen av massa lärare och vänner samt andra spirande författarbegåvningar i Lund – såpass att han med strålande recensioner debuterade som poet med Tärningkast (inte Tärningskast) när han var 29 år. Han hyllades då för ”sin klassiska och otidsenliga poesi”, gav ut några essäsamlingar och blev känd för att vara rolig, bildad och för att ha en sällan skådad formuleringsförmåga.
Sedan hankade han sig fram med mindre och större skrivjobb – hela tiden omgiven av påhejare som kritiker och litteraturvetare och Lundaprofessorer. Det finns historier om hur han tog på sig stora översättningsjobb och sedan handlingsförlamades och vips, försvann hela förskottet … och det gör ju ingen glad.
Under 1930-talet kom han äntligen på grön kvist eftersom han översatte först Männen från Ness och sedan många andra verk av Eric Linklater (dock inte Det blåser på månen), men det var inte förrän 1941 som han blev superduperkändis när äventyrsromanen Röde Orm publicerades i två delar: Sjöfarare i västerled (1941) och Hemma och i österled (1945). Den blev en enormt stor succé och har översatts till drygt 20 språk, bearbetats på massa olika sätt – och till och med blivit seriealbum.
Ni som är intresserade av hur luckan tillverkades (sånt som jag faktiskt inte brukar berätta om), kan lägga pannan i djupa veck och läsa massa bokstäver på först två text-bilder och sedan en sida i serieboken.
Frans G. Bengtssons Röde Orm av Charlie Christensen (1999).
Frans G. Bengtsson arbetade mycket långsamt och omständligt och var så noggrann att 30 meningar var ungefär det han fick ihop under en dag. (Om han hade tillverkat denna Julkalender hade han nu hunnit fram till lucka 19 … år 2005, ungefär.)
Som ni ser i texten ovan är Frasse (nu lade jag verkligen bort titlarna) inte alls vän av den språkliga reform som ägde rum ungefär när han gav ut sina böcker. Om ni vill fastna rejält och inte få ett enda någe gjort på hela julafton, kan ni låta SVT:s uppläsning av hela Röde Orm gå i bakgrunden när ni manglar, trillar köttbullar och putsar skor. Den arkaiska svenskan, som vi idag inte alls är vana vid, vänjer man sig vid på nolltid.
Det är SÅ mysigt. Här sitter Sissela Kyle och läser. Sedan byter de av varandra, alla artister och skådespelare, och några är lite taffliga och stakar sig medan andra (hej Sissela) är fullblodsproffs. Det är komplett njutbart!!!
Och hur gick det med stackars Frans Gunnar Bengtsson då? Jo, han bröt benet på ett osedvanligt olämpligt sätt och dog, blott 60 år gammal, av komplikationerna. Men i SvD från nästan prick 70 år sedan (1954-12-20) står det att han avled av ”sjukdomen” och inte mer än så. Kuriosadetaljer från då levande kulturpersonligheter är superintressanta att läsa:
Bengtsson, Olle Holmberg och Heidenstam för länge, länge sedan.
Nämen nuuuuu, hörni! Nu ska jag dra den sista lappen ur hatten – men kanske kommer det fler ”vinnare” när jag har skrapat fram allt som ska skickas till er. Jag viker och tejpar och skriver adresser – men behöver mejl från alla som ska ha nåt!
Igår nämnde Helena att hon har gissat i båset sedan 2011 och ALDRIG blidkat plommonstopet. Det är ju helt förfärligt. (Är ni fler? Säg till!!!) Nu bestämmer jag att Helena får en bonustischa! Och lappen … lappen … lappen … rafsrafs … här står det … Eva-L!
DRT – den röda tråden – kan ni fundera på till nån gång den 25 december! Då kommer sist-facit! Uppdatering 26/12: DRT-facit!
Än en gång: stort tack för alla roliga och finurliga rim!
God jul! Idag den 23 december är det sista luckan för i år – imorrn på julafton (när ni är upptagna med att tindra ögonen och putsa svålen) kommer facit och sedan är det dags för DRT (den röda tråden), som i år är feruktansvärt lätt att se. När man ser den.
(Lucka 21 fick ännu ett väldigt bra kommentatorsbås i facit. Just sayin’.)
Lycka, nej lucka 23!
Dan-före-dan-rap
Jo, morsan var boss, hon höll tunga för tand,
hon styrde sitt hem, med en kraftig järnhand.
Torsten sa: ”Hon blir mjukare snart så de så”
men nej, den morsan var järnstark och rå.
Jojo.
Åtta kids, men sönerna drog nitlotten,
den äldste red en tjur, tömde ölen till botten.
Nästa föll i havet; stormen rev och slet,
liv och död, ja, det är allt man vet.
Sen kom Arne, grabben med drama deluxe,
två grannfruar, han fucka’ hux flux.
Männen kom hem, det blev bråk och gräl,
Arne blev skraj, och dog nog ihjäl.
Jojo.
Petrus var kvar, en kort, stadig koloss,
hjulbent och hård, som en volvokaross.
På skeppet en kung, han visste sin shit,
men hemma han röjde med dumma påhitt.
Han sa: ”Saltat fläsk är det jag vill ha,
julsteken hemma är bara blaha.”
Morsan väste: ”Vad snackar du för skit?
Du äter ju som hästen varendaste bit.”
Han sov som en björn, men klagade jämt,
och pigorna tog han till halmen bestämt.
Morsan skrek: ”Pigan blir stursk och inbilsk,
du borde gifta dig, sluta vara så pilsk!”
Jojo.
Men Petrus garvade: ”Kan du nu tiga,
på Irland finns damer som är som din piga.
Men ta hem en sån, ack o nej, nej
det blir slagsmål för alla vill ha mej.”
Morsan blev vild: ”Vad vill du? Ska jag bara dö?”
Petrus ryckte på axlarna, ”Då kan jag dig strö.
Jag ger inga råd, så du gör som du vill,
jag fixar med mitt, och chillar mitt chill.”
Jojo.
Ack ja. Jomenvisst. Självklart.
Facit till lucka 23 kommer nån gång efter midnatt när det är julafton bliven!
Gonatt kära bloggbåsvänner! Klockan är mittinatten och alla borde vi egentligen sova som gamla riddare i ett rimmat drama på ungefär en miljard rader. Men hur i hela friden tolkade ni luckan, som ju var som en karbonkopia av ett 700 år gammalt epos om … allt?
Karin
Såhär då: någon eller några som ger sig ut i världen för att hitta svar på något?
Thermo citerar listigt Karin Boye!
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd
– men det är vägen, som är mödan värd.
Helena
Om jag nu har hittat rätt så är verket verkligen ett pussel, som dessutom har lagts om många gånger med olika bitar. Och det påminner på ett intrikat vis om kalendern själv, även om det var tänkt att bli mycket längre. DRT: den där pilgrimsresan, vars mål har blivit ett världsarv.
Ardy
Det finns många badande kvinnor i historien.
Hemul
Nu har jag också hittat skomakaren. Fast kanske tillverkade han snarare gamla benvärmare?
Jååå.
Chaucer, målad av polaren Thomas Hoccleve 1412. Eller så var de faktiskt inte alls vänner. Men Hoccleve lovade på heder och samvete att Chaucer verkligen hade ett sånt därnt skägg.
HB var alltså den gamle stöten Geoffrey Chaucer (1343–1400), som är mest känd som författare till de obegripligt ambitiösa The Canterbury Tales. (Ni som inte har läst dem, pluggat vissa rim och skrivit ett gymnasiearbete om dem, hummar nu. Ni kliar er lite i skägget och säger ”mycket intressant”.) Familjenamnet Chaucer kommer från franskans chaucier, vilket tidigare antogs betyda ’skomakare’. Nyinkommen forskning visar att det snarare är en tillverkare av strumpor eller benkläder. Milsvid skillnad.
Chaucer var inte bara författare och poet, utan hade tid att valsa runt som en vindflöjel i några andra yrken, nämligen:
page och hovman hos Elizabeth de Burgh (säkert släkt med Chris de Burgh)
soldat under Hundraårskriget, där han blev tillfångatagen, men frigiven mot lösen
diplomat med uppdrag som tog honom till en mängd olika länder
tulltjänsteman i London, där han övervakade handeln och såg till att folk betalade tull
förman för kungliga byggprojekt som t.ex. di däringa småhyttorna Westminster Palace och St. George’s Chapel
skogvaktare i den kungliga skogen i North Petherton
parlamentsledamot, som representerade grevskapet Kent i det engelska parlamentet.
Och här går jag och knorrar över att jag ibland känner mig splittrad i min yrkesroll.
Chaucer skrev förresten på medelengelska (se nedan), vilket var ”folkets språk”, istället för latin eller franska. Som när Darin plötsligt sjunger på svenska och inte engelska, väl? Nu ska jag ge mig på ett nästintill omöjligt projekt: att berätta vad Canterbury Tales handlar om. Håll i er.
I prologen introducerar Chaucer en grupp om ungefär 30 pilgrimer som förbereder sig för en pilgrimsfärd. Berättaren är nog Chaucer själv, och han beskriver varje pilgrim i detalj och lyfter fram deras yrken, utseenden och personligheter. För att underhålla sig under resan föreslår någon en berättartävling: varje pilgrim ska berätta fyra historier. Pilgrimen som berättar den bästa historien ska sedan belönas med en gratis måltid.
Verket behandlar könsrelationer, religion och sexuell omoral inom det engelska samhället. Han kritiserar medlemmar av adeln, prästerskapet och bondeståndet, som ofta var i konflikt med varandra, och vågade göra det på ett frispråkigt sätt som man kanske inte kan föreställa sig idag … när tiderna är annorlunda …
[mutter, mutter]
Se där, så svårt var det ju inte. Hela klabbet finns på The Project Gutenberg och är så imponerande och svårförståeligt på en gång. Exempel vill ni kanske ha?
Här kommer de (tydligen) berömda inledningsraderna (som jag inte alls kunde):
Whan that Aprille with his shoures sote
The droghte of Marche hath perced to the rote,
And bathed every veyne in swich licour,
Of which vertu engendred is the flour;
Whan Zephirus eek with his swete breeth
Inspired hath in every holt and heeth
The tendre croppes, and the yonge sonne
Hath in the Ram his halfe cours y-ronne,
[…]
Det blir på modern engelska ungefär:
When April with its sweet showers has ended
The drought of March and pierced the root, well tended,
And bathed each vein with life in such a way,
It brings forth flowers on a bright spring day;
When Zephyr too with his sweet breath inspires
Fresh buds in woods and fields, and daylight tires
As the young sun in Aries makes its way,
Completing half its course in early May;
[…]
På svenska låter det enligt översättaren Harald Jernström så här:
När blid april med sina ljumma regn
har tagit marstorr jord uti sitt hägn”
och badat varje rottråd i den fukt
som skänker liv och skapar korn och frukt
och när Zephirus med sin andedräkt
i alla hult, på varje hed har väckt
de späda skott när solen, dagens drot,
vädurens hus till hälften genomgått
[…]
Hmmmm. Hm. Jahaja. Harrrkl.
Texten i lucka 21 var en förvrängd version av en liten bit ur The Canterbury Tales – den som heter ”The Wife of Bath”. (Nej, Bath har varken med badkar eller badhus att göra.) Den handlar om att kvinnan har rätt att vara självständig!
Se här videon som handlar om stycket.
Storyn är (om ni inte orkar kolla på filmen) att en riddare begår ett övergrepp mot en ung kvinna, och sedan benådas om han kan komma på något som alla kvinnor önskar sig. (Spoiler: han kommer på att de vill få vara självständiga.) På Chaucer-engelska beskrivs handlingen så här:
”He saugh a mayde walkynge hym biforn,
Of which mayde anon, maugree hir heed,
By verray force, he rafte hire maydenhed.”
Översatt till modern engelska kan det se ut så här:
”He saw a maiden walking ahead of him,
And despite all she said,
By very force, he took her maidenhead.”
På modern svenska kan detta tolkas som:
”Han såg en ung kvinna gå framför honom,
Och trots hennes motstånd,
Tog han hennes oskuld med våld.”
Men sedan förvrängdes allt till en julkalenderlucka som istället handlade om barn och hur föräldrar ska hantera dem. Så tokigt!
Nä, hörni, nu avslutar vi med luckdragning och några embryorader! Plommonstopet, komsi komsi … vem har vi väl här … hejsan Ökenråttan – som för statistik över lyckade gissningar!
Sista luckan kommer på måndag morgon!
Här kommer embryos brädgårdstomte!
farran stormrar in med brädgårdstomten i högsta hugg
herr räka jag har funnit den
okcså morran kommrer ut ur kröket med en brudkavel i högsta hugg okcså mjöl i hela frityren
julen är gräddad det julblar jag nu
yo
men var var den det undrar jag nu
han hade grått okcså glömt sej under skrottkärran det säjer jag nu
yo
men nu ska han tvagras okcså lagras tills julgrannen är på plast okcså då ska han strå på sin herdeplast
som vaneligt det säjer jag nu yo
okcså jag ska kroka grisgrynsgröt okcså strälla fram en liten kål åt honom
då blir det en rikctigt grod jul igår igen det säjer jag nu
Nu ska jag himla med ögonen tills jag blir yr och råkar spilla ut teet i tangentbordet. Eller kolla om Eve fortfarande lever; man vet ju aldrig. Eller förstås – kanske hellre – ta ett glas vin till.
