Vinnaren av den ännu osynliga tischan som hänger ihop med lucka 1 blev Christina, och facitbåset var så trevligt fullt av glada gissare som hade både fel och rätt. Schrödingergissare.
Idag ska vi liksom leta efter en liten gigant.
Lucka 3
Krönika 202.
De sällsammaste av händelser utspelade sig i Lotten Bergmans kök i december 2025. Som alla andra försökte hon intala sig själv om att covid tillhörde det förgångna, och precis som alla andra var hon övertygad om att både spanska sjukan och covid var engångsföreteelser.
När de första spåren av de galna mössen hittades i köket, ryckte hon på axlarna. Precis som förr inleddes förklaringarna med förnekelse – ”säkerligen är det barnbarnen”, ”någon behagar skoja med mig”, ”eller med vag oro ”tänk om det är en algoritm-grej och mobilen har hört mina tankar om att mössen säkert anfaller igen”. Grannarna, rätt trötta på allt prat om feberstatistik sedan covid, registrerade ändå händelsen med samma torra exakthet som tidigare:
– Mon dieu. Kamma dig. Ring försäkringsbolaget.
Snart drabbades Lotten utan synbar orsak av feber, medan mössen i köket lämnade alltfler spår. Det var halvätna äpplen med spår av små gnagartänder och det var ett nudelpaket i plast, som nogsamt hade tuggats sönder, och sedan en okokt, kvadratisk nudelportion som hade gnagts till en cirkel. Ingen vågade uttala ordet pandemi igen; det är för tungt, för historiskt. Men ingenstans lämnade mössen spår av spillning. Lotten tänkte att febern kanske inte kom från kroppen utan från tidsandan.
På eftermiddagen den 3 december gick Lotten ut från köket, på väg mot vardagsrummet för att njuta av en varm mugg te framför den igenbeckade kakelugnen, som inte gav någon som helst värme eller känsla av trygghet. Mitt på tröskeln stötte hon med foten emot en död mus. Hon föste djuret åt sidan, men ångrade sig och kontaktade – precis som frankofilerna i huset intill ville – försäkringsbolaget.
För skaderegleraren var den döda musen en skandal, för möss beter sig inte så. De lägger sig inte att dö på trösklar. Med andra ord var det ingen mus, och därmed fanns det enligt glasklar logik inga möss i Lottens hus.
Ack nej. Här kommer ju en bild. Å ve, må den inte läggas märke till.
Facit till lucka 3 kommer nån gång efter midnatt!
| Lucka 1 och dess facit. | Lucka 13 och dess facit. |
| Lucka 3 och dess facit. | Lucka 15 och dess facit. |
| Lucka 5 och dess facit. | Lucka 17 och dess facit. |
| Lucka 7 och dess facit. | Lucka 19 och dess facit. |
| Lucka 9 och dess facit. | Lucka 21 och dess facit. |
| Lucka 11 och dess facit. | Lucka 23 och dess facit. |
Möss och människor på spåren en
läcker historia.. Sov .
Tja, som vi brukade säga i skolan: Katten musen. Tiotusen. När vi sysslade med matte vill säga.
Nejnu tror jag ju att jag kan, så då måste det vara någon helt annan … Hmmm, måste klura under dagen . Sätter upp en virkad luslina i helkroppsstorlek på läktaren så länge (det var inte en ledtråd).
Huva!
Sätter mig på läktaren och funderar. Med te för kaffe smakar för tillfället pest och kan endast inmundigas i små kvantiteter.
OT: finns det någon drömtydare i församlingen? Varför drömde jag om en speciell sötpotatis som skulle skåras och bakas till lunch? Verkligen OT …
Jag tar med mej resterna av gårdagens fruktsallad upp på läktaren.
Passar på att göra ett hatthopp. Tre glas och SF. Vart är vi på väg?
Vaken . Vad händer ? Vilken tidsanda ?
I dag rensar jag bordet . Räcker med lottens luckor.
Trevligt kåseri. Sätter mig på läktaren, läser ett varv till, dricker kaffe.
Detta känns bekant. Men sen då? Sju glada mössor i en ring.
Detta är ett verk som finns i Råttboet (!) i två olika svenska versioner. Nobelt!
Heja heja alla! (Ni anar inte hur mycket verklig sanning som finns i denna lucka. Mer om denna kuriositet kommer i facit vid midnatt.)
Och glasen har svarta fötter.
Ökenråttan! Efter dina första excellenta ledtrådar var det bara glasen kvar att passa in. Såklart är det de svarta fötterna som är viktiga. I den helt onödiga bilden.
Dagens lucka passar också väl ihop med dagens middag i råttboet. Kunde man kanske inte tro …
Nämen, redan klart! Elegant, Ökenråttan! Går det att få någon rätsida på Svensk Filmindustri 1989 också, månne?
Aha! Tror jag lettrådat mig rätt. Vilket i o f s skulle vara absurbt och helt uppåt väggarna.
Karin, säkert en katastroffilm men fråga mig inte vilken. Tittar inte gärna på dem.
Hoppar i hatten så att det är gjort.
Gårdagens middag i råttboet är en oemotståndlig ledtråd som leder tankarna till – allt möjligt. Kanske har råttborna just sett filmen Ett glas vin från 1960 och bestämmer sig för att öppna en flaska till middagen. Därför tar de fram de eleganta svartfotade vinglasen från Svensk Filmindustris 70-årsjubileum 1989 (som det vore intressant att få veta hur de kommit över).
Lucka 1 förstår jag inte ens efter att ha sett facit. Men nu är jag nog något på spåren. HB är inte från Skellefteå, så mycket är klart. Hiss kommer jag att tänka på, en som (inte) fungerade i Washington. Och här är nåt som ser ut som ett gammalt telefonnummer: 13 57 60.
Jag anar både kommissarie Lispington och komposter. Men så enkelt kan det väl inte vara. Funderar vidare här på läktaren.
Jag körde fast i känslan av upprepning men såg ledtråden om glasens svarta fötter och började fundera på att vara fast i sina egna vanföreställningar istället. Och på pandemier. Men jag kommer nog att förstå var jag borde stanna imorgon eller så.
Tänk att du underhållit oss med de här glada lekarna i 20 år, Lotten! Det är fantastiskt! Det skålar vi för. Friskt i flaskan, hej!
Pris och pest och svartfotade glas.
Fick idé. Letade i bokhyllan. Läste originaltext. Tänkte om.
Nu ska vi väl upprepa det där några gånger, så blir det säkert bra.
Direkt vid första läsning framstod nånting jättetydligt. Men vad var det för nåt?
Hej igen på läktarn.
Skrivsättet ” 202 . ” är också signifikativt. Väl?
Skräckfantasy? Den av mig minst lästa genren, utan konkurrens. Gäääsp.
Eller så är det nåt helt annat. Hoppar i hatten hur som helst.
Idag har vi en cirkulär attack. Så modernt.
Undrar vad Anita Björklund tyckte om det hela? Inte varje dag man får eld i håret.
Är det dansmöss? För isåfall har jag en aning.
En combattant en gång i sitt liv.
Så sant, Anonym.
Är anonym ny i båset och har i så fall någon hälsat anonym välkommen? Om inte så gör jag det nu: Välkommen!
FARRAN FARRAN DOM SÖKRER EN DRÖMTRYDARE I DRAGENS LUKCA
jungna ner dej embryo jag tar en trupplur
MEN DU ÄR JU SOM KLIPPT OKCSÅ SKURAD FÖR DET HÄR
kan man inte få sovra ifreud det undrar jag nu yo
EN DRÖM MED GRÖTPOTATIS VAD KAN DET BETYDRA DET UNDRAR JAG NU YO
hm
nu braknar han det säjer jag nu: heja farran
hm
yo
skulle den skrållas okcså brakas det undrar jag nu den där grötpotatisen
det stämmer ekstrakt farran
okcså var det en gammal fin vårgång på det franskca det undrar jag nu
det strämmer ekstrakt farran
då har jag inte den blekaste varning det säjer jag nu
yo
Möss. Juletiden. Nätterna är långa men, juletid är pepparkakebagartid. Hela dagen har jag gnolat på Jösse Bagares Pepparkakebagarvisa. Det har ingenting med luckan att göra så jag hoppar i hatten och sitter på läktern medan jag tar mig från punkt U till A.
Jag sitter mest och funderar på om det verkligen var en varm mugg te eller en mugg varmt te. Ingen gigantisk fundering men iallafall. ..
I mitt inlägg kl 17.14 förminskade jag Anonym genom att stava nicken ”anonym” med liten begynnelsebokstav. Försökte rätta till detta men programmet ville inte. Nu ber jag Anonym att vara såväl överseende med mitt faute som välkommen.
I början trodde jag att jag visste men nu har jag läst så många inlägg så nu beGriper
jag ingenting. Gonatt, gonatt
Hååer med Hyttis.
Stora och små ledtrådar, möss och svarta fötter, middagar och glögg virvlar över runda rensopade bord medan combattanterna anfaller.
Jag tar skydd och spanar vidare från läktaren.
De där existentialisterna verkade inte ha det så kul. Det är bättre att hänga här i båset.
En liten gigant – men då kan det ju vara Guillou igen. Det skulle vara något!
En liten gigant – vilket roligt exempel på oxymoron!
En liten gigant – den lilla musen symboliserar alltså egentligen en elefant!
Glöm mitt dravel igår, DRT måste ju uppenbarligen vara champagne. Frankrike igår, dryckesglas idag, resten följer av bara farten. Glöm inte var ni hörde det först.
Nu ska jag läsa medbåsisternas skarptänkta kommentarer och tänka 3 minuter innan jag hastar iväg till veteranträningen i Sätrahallen. Tro’t eller ej, men vi inleder våra träningar på läktaren!
Nej ”Anonym” har varit med förut under namnet ”AiP” – jag ändrar! Hej AiP! Välkommen tillbaka!
Vad övrigt är, är roligt.
Jacob! Välkommen hit! Muggen var JÄÄÄÄÄÄÄTTEVARM!
(Att den var varm pga. det varma teet var en parentes i sammanhanget.)
Tar en macka på läktaren. Med ost. Det gillar möss.
Fastän jag inte har en aning om vad ÖR ätit, vare sig till lunch eller middag, så litar jag på henne. Om jag så trillar dit på kuppen.
Associerar lätt till författarpseudonym á la hedenhös – med betoning på lätt …
Och blev änna lite sugen på julmat.
Nu tänker jag nog dock alls ingenting –
tjillevipp och tjing!
En existentiell mus?
Jag kisar allt jag kan och anar ett skelett, men innehållet myllrar av råttor och äppelskrutt, så jag blir alldeles knollrig. Och sen båset: svarta fötter, gripar och råttor i ring .. ? Jaha, sen då? Läktar’n, here I come!
Det enda jag kan bidra med hitintills är egna svartfötter. Just dessa passar bäst till vitt. Hela detta inlägg är antagligen OT.
Vad har ni gjort i dag? Jag tog en sväng till labbet för att kolla agarplattorna jag har odlat från en död ekorre som jag hittat i trädgården. Och det växte på mina plattor! I mikroskopet såg de små gynnarna ut som små säkerhetsnålar, och det gjorde mig både skakad och bekymrad för säkerheten. Jag drabbades helt enkelt av existentiell ångest.
Jag gissar på en av de vanliga Giganterna meen har svårt att bestämma mig för vilken av dem det är.
Ont i ryggen är inte heller så roligt
Något som inte finns. Tänker på något från 1985. En absurd novell. Hörde den läsas på radion, av författaren. Fick boken av killen jag just blivit ihop med. Vinglas med svart fot hade jag då. Martiniglas och champagneglas införskaffades senare, till vårt gemensamma hem. Vi gifte oss några år och två barn senare.
Självklart dagens största blåsippa. Jag tar plats på läktaren och har tagit en plats i hatten.
Nog ser jag vilken mus båset håller på, men jag får inte riktigt in den i själva luckan. Men nu måste jag sova. Lämnar lite kryddat te och ökensand på läktaren om det är någon som vill ha.
Krister the LDPT med ryggen och Brid med ökensanden är med.
Den på tröskeln funna döda musen har faktiskt ett namn, den heter Bergquist. Men kallas Berka, sedan tiden i lumpen (möss trivs i gamla avlagda kläder). Vilka i frid, Berka mus.
Men Jösses det ju december! Hur kunde jag glömma det? Hur som helst är det en gullig text i luckan med alla dessa möss. Funderar på om chifen bara har lånat dem eller om de spelar en avgörande roll för historien. Hoppar ner i hatten och kravlar upp till en lämplig sittplats på läktaren.
Fast vid närmare eftertanke undrar jag lite om den där onda ryggen …
Vafalls?
Lika säker och osäker som från början, fortsätter man långt nog blir det ju en cirkel – doft av sumak?
Helt OT är jag nu hemkommen från basketträningen – men vet ni att HB också kom hem från träningen ibland? Johodå, det trodde man inte.
Jag läser nog inte särskilt mycket ur dagens genre heller. Har aningar om att det handlar om något betydligt mer djuplodande än mitt förra förslag.
Var det verkligen hemma hos dig, Lotten? Jag trodde att de där mössen höll till i Nora?
Jag är rädd att det är jag som är HB idag. Exakt denna scen utspelade sig i mitt kök i stugan precis innan jag öppnade upp dagens kalender! Hade just plockat ut en död mus från skåpet, men Lotten glömde nämna larverna….Men näää, ingen spillning! Något är ju verkligen inte som det ska…..
Dessutom är jag vinhandlare och måste åka och köpa nya vinglas imorgon, kan ge mig den på att de jag hittar som billigast och bäst visar sig ha svarta fötter! Så, ja det är väl min nya roman det där helt enkelt! Tack för uppslag. Covid kommer nog alltid att vara bra romanstoff…..
Ja! Inga larver! Inget bajs! Inga larver! Bara massa uppäten skaffning!
(Jag ringde faktiskt till försäkringsbolaget idag, så verkligheten glider söm[n]löst in i julkalenderfantasin.)
Undrar om språkpolisen Lotten har blivit tidsresenär?
Detta pga säregen tempusanvändning.
Hopp i hatten.
Jag har för mig att möss till skillnad mot råttor äter upp sitt bajs.
Ojoj… hu! Jag som trodde det skulle vara lättar idag när jag kom in lite senare… Mössen mina vill inte låta mig använda deras intelligens. Tror det finns någon inlagd begränsning för det… kanske har de smakat kaxiga små människor eller rent av fått en bonde på gaffeln.
Jag hoppar i hatten och säger vips godnatten!
I kök och badrum håller de till, mössen och lopporna.
Smyger i denna sena timma upp på läktaren. Ett rött öga hindrar mig från att se klart. Hade kanske hellre haft svarta fötter ändå.
Will Shortz är en känd korsordskonstruktör som lyckades skapa ett korsord med två rätta lösningar inför valet 1996 i USA mellan presidentkandidaterna Bill Clinton och Bob Dole. Ledtråden för vågräta mittraden var “Huvudrubrik i morgondagens tidning”, som både kunde bli Clinton Elected och BobDoleElected”. Då måste förstås några lodräta rader också ha två olika lösningar, som till exempel Halloween-djur som kunde bli antingen ”cat” eller ”bat”, beroende på president.
Nästan på samma sätt är det med Lottens kalenderluckor. När man är bergsäker på att man hittat rätt svar smyger sig lite andra möjliga lösningar in och till sist vet man varken in eller ut. Ett roligt sisyfosjobb detta!
Precis så Karin!
Jag svingar mej mellan Sydamerika och Bergslagen med allehanda studsar däremellan. Hoppas på att landa i min säng om en liten stund. Undras vad det kan bli för drömmar av detta?
Hujedamig så fel ute jag var! Strax innan midnatt klarnade sinnet fast bara tillräckligt för att ta in hjälp utifrån. Blev tvungen att bolla lite med min mAIa för att hitta fram…
Facit!
https://lotten.se/2025/12/facit-till-lucka-3-heter-lucka-4-lilla-julkalendern-2025.html
Karin! Din story om korsordet (kl 23.11) är ju fantastisk!