Lysande inledning, hörni! Båset är fullt av gamla bekantingar och några som har bytt namn och några andra – och ALLA bor i detta nu i min morfars plommonstop. Dock finns (som vanligt) inte tischan i sinnevärlden än. Men jag vet ju att ni har tålamod.
Jag drar upp några gissningsledtrådar ur den dy som heter Bloggbåset! Och jag börjar med embryo eftersom han annars av hävd och gammal vana brukar få en alldeles egen avdelning längst ner i några Julkalenderfacit. För att ändå stå ut i mängden får han bli lite kursiv:
HELSA FREDRIK
helsar farran eftrersom dom är gammela skolkkompisar
ja tills vi hamnade i luren på varjeandra det säjer jag nu
yo
Nina:
Jag skulle nog säga att E20 ligger närmare till än E4.
Då hängde Karin på:
Eller E- dvs -E
PK:
Jag tycker att jag ser en författare i luckan, en författare som gärna delar upp folk och tider i grupper/epoker och som faktiskt har koppling till bilden.
En som låtsades att han inte fattade galoppen-polletten var hakke:
Jane och Arne, epoker och haltande gång, tidningsklipp och trikoloren.
Ardy:
Är Jane eg Jeanne? Nä, men nära och lite småfranskt.
Hemul fick till och med HB:s fru på ett hörn:
Här har det googlats runt bland diverse nobla damer under dagen, men nu undrar jag om det ändå inte rör sig om en skarp karl.
Lucka 1 var en omstöpt text av en man med självförtroende uti de skrivmaskinsknattrande fingerspetsarna: Jan Guillou (f. 1944). Att hans fullständiga namn är långt som ett ösregn och krusigt som forna tiders örngottsband går helt enkelt inte att hoppa över:
Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou
Eftersom jag heter Lotten Charlotte Lilly Elisabeth Bergman, vinner jag om man räknar antalet bokstäver. Men det är det absolut enda jag vinner i tävlingen mot herr Guillou, för jädrar vad den karln har varit produktiv sedan han pga. IB-avslöjandet satt i fängelse på Långholmen i början av 1970-talet.
Här kommer min favoritbild, som är ganska grynig och svårt suddig eftersom jag måste vara supertydlig med att det är ett foto av ett foto i en tidning.
Men den skrivmaskinsknattrande Jan Guillou valsade runt i pressen redan 1964, när han tog studenten från den experimentella Viggbyholmsskolan, som var en nyhet för mig – jag som har bott i Täby och hängt i Viggbyholm och allt hade ingen aning! Först kom en förlovningsannons den 10 maj, sedan kom den 11 maj en kungörelse om vilka som hade tagit studenten och så kom ännu en förlovningsannons den 12 maj.
Någonstans på Svenskan kölhalades en sättare eller korrläsare efter att en förmodat ilsken Guillou krävt en ny annons med ett extra d. (Det är hög nivå på mina scoop.)
Två år senare var det dags igen – men då hade Jan Guillou fått en plattform: Fib Aktuellt. (Eventuellt unga läsare av Julkalendern måste nog få en länk för att förstå vad Fibban var. Som för övrigt lades ner för prick ett år sedan!)
Själv läste jag ”Ondskan” (1981) när jag väntade barnet som kom att heta Erik (den nuvarande trettiotreåringen), men när den nyfödde och huvudpersonen i romanen hade samma namn och den ene var en ljuvlig bebis och den andre en tonåring som blev slagen sönder och samman av sin styvfar, kom jag aldrig till bokslutet. Eller så berodde det kanske på att jag hade amningshjärna.
”Coq Rouge” (1986) och uppföljarna läste jag med stor behållning när det begav sig, men inte förrän nu förstod jag att Erik i ”Ondskan” är journalisten Erik Ponti i ”Coq Rouge”.
Ja, ni vet ju liksom jag det mesta om Jan Guillou, för han publicerar sig fortfarande här och där och spottar ur sig böcker som en annan skriver blogginlägg. Och skriver fortfarande allt på skrivmaskin. När han bröt lårbenshalsen härom året, hamnade den storyn i en bok – som tydligen är extra läsvärd för att han ingående beskriver hur det gick till när han fick kateter på sjukhuset.
Men visste ni att det skrivs böcker OM Jag Guillou? Jättemånga!
Om ni undrar hur luckan tillverkades och kanske vill få en inblick i lettrådandet, kommer här för ovanlighetens skull faktiskt ett avslöjande textprov från ”Arvet efter Arn” (2001), ni vet innan Jane och Arne kom in i bilden …
Nä, nu ska jag dra en vinnare! Kulans, kulans! Rafs, rafs i hatten! Krafs krafs i innerfodret som hänger i fnasor numera. Och vinnare av den där tischan som inte riktigt är tillverkad än är … Christina!
Välkomna till lucka 2 – nästa gåta – i ottan den 3 december!
[…] Lucka 1 och dess facit. […]
Här är faktiskt första Fibban-uppslaget av den famösa artikeln om lumpentiden!
Grattis Christina! Jamen alltså, honom var jag inne på och avskrev direkt. Sedan fattade jag uppenbarligen inte båsets alla listiga lettrådar. Nåja, nya tag imorgon!
Grattis Christina! Ja Hakke, precis så. Inne på direkt och avskrev lika direkt. Tänk om man bara hade plockat fram Arn och öppnat den, det hade väl inte varit så svårt. Va dumt.
Men oj, vad jag blev bortkollrad här! Trots att jag gladdes så åt ordleken med flygplatsförkortningarna, att namnet Jan flög genom mitt huvud, att jag är sprungen från Västergötland och att jag fått mitt exemplar av Tempelriddaren signerat av författaren i samband med ett föredrag i Varnhems klosterkyrka för många år sedan. Trots allt det slirade jag bara in på för mig mer okända figurer, som konstnärer och filmskapare. Grattis Christina!
Kom tyvärr inte riktigt på att det var kalenderdags förrän första december övergått i andra december. Grattis Christina!
Grattis Christina .
En riktigt duktig Schubert hade det kunnat bli om jag slängt ur mig en gissning på förmiddagen för jag fick genast en Arn i vindlingen. Men jag vet alldeles för lite om Jahan Gulloi för att alla fina led- och let-trådar skulle göra nåt för förståelsen.
Efter att ha läst vid pass två sidor ur hanses medeltidsskröna konstaterade jag att detta inte bara var en redigt trälig författare utan dessutom en dålig och framförallt okunnig en.
Så jag undviker aktivt honomses alster å även honomses person.
F’låt gnället, kära Lotten.