Men vilken dag! Det var så lätt! Fast det var ju så svårt!
När det blir så, finner jag att luckan är perfekt. Inga Schubertar eller blåsippor i kommentatorsbåset – men virrspår och listigheter i en härlig röra!
Ökenråttan hastade fram till sin bokhylla i arla morgon för att där bläddra i de två exemplar hon hade av Julkalenderluckans förlaga:
Detta är ett verk som finns i Råttboet (!) i två olika svenska versioner. Nobelt! Och glasen har svarta fötter.
PSJ var listig, som nämnde in viktiga årtal:
Och här är nåt som ser ut som ett gammalt telefonnummer: 13 57 60.
Nina:
De där existentialisterna verkade inte ha det så kul. Det är bättre att hänga här i båset.
(Jag är lite sen med att tillverka detta manus, så jag citerar inte fler idag. Men alla kan känna sig citerade ändå, för ni var strålande i båset!)
Den lille Albert föddes som pied-noir (svartfot) i Franska Algeriet – som 1857–1962 var den del av Algeriet som var integrerat i Frankrike. På grund av första världskriget blev han faderlös redan som ettåring, vilket ställde till det eftersom modern var urfattig, analfabet och döv. Det verkar dock (lite oklart) som om släkten slöt upp och såg till att pojken klarade sig väl – och från det att hans lärare Louis Germain tog honom under sina vingar gick allt till och med strålande. Han fick stipendier, fick gå i bra skolor och skrev och skrev så pennan glödde. Och så spelade han fotboll.
Som 17-åring drabbades Camus av tuberkulos, och fick sluta med all idrott och istället fokusera på mer stillasittande aktiviteter. Han pluggade filosofi, startade en teatergrupp, blev publicerad här och där, skrev i tidningar om social misär och kolonial ojämlikhet och flyttade 1940 till Paris. Mot slutet av andra världskriget gick han med i franska motståndsrörelsen, och så fort jag hör ”franska motståndsrörelsen” ser jag ”Allå, allå, emliga armén” framför mig och vet därför precis hur det gick till.
Camus blev bundis med många kulturpersoner inklusive Sartre, och blev precis som andra författare och konstnärer ovän med sina bästisar. (Några exempel är Strindberg & Carl Larsson, Leif GW & Guillou, Hemingway och nästan alla samt Tolstoj & Turgenev.)
När han blev tilldelad Nobelpriset blev Camus förtvivlad och ville alls inte åka till Stockholm för att ta emot något. Han hade ju inte gjort något! Det fanns massa andra författare som var bättre!
Han blev övertalad av sin förläggare och fann sig plötsligt i denna situation:
”Undrar vad Anita Björklund tyckte om det hela? Inte varje dag man får eld i håret.” [CC]
Och vad tycker jag om Albert Camus? MYCKET! (Börja med ”Främlingen” och fortsätt med ”Pesten” om ni har honom oläst.) Det var ”Pesten” som var förlaga till musinvasionen i mitt kök, som alltså beskrevs i lucka 3. (Jag har verkligen problem med möss, och bevisen finns i kommentarerna till detta facit. Inga bilder på själva djuren, men på vad de har ätit.)
Nu ska jag – absurt och helt mot mina principer – förklara varför det stod ”202.” i luckgåtan.
Ser ni 194. där?
Camus ville inte ange exakt årtal för att inte historienördar skulle kunna analysera skeenden och senare komma och påstå att det inte stämde. Alltså betyder 194. ”nån gång på 1940-talet”. Coolt och ovanligt, tycker jag. Kolla, så här står det i andra litterära verk – exakta årtal:
”En klar majdag 1868 låg en man bekvämt utsträckt på den stora runda divan som då stod mitt i Salon Carré på Louvren.”
”En eftermiddag sent i oktober 1697 stod Euclide Auclair, Québecs filosofiskt lagde apotekare, uppe på Cap Diamant och såg ner över den breda, ödsliga floden långt nedanför.”
”Julafton 1955 råkade Benny Profane – i svarta jeans, mockajacka, sneakers och en rejäl cowboyhatt – passera genom Norfolk i Virginia.”
Men where are my manners? Nu ska vi dra en vinnare!
Jag rör om i plommonstopsgrytan och får upp två hoptrasslade gamla lappar. Låt mig se … Brid och Niklas!
Välkomna till lucka 5 – nästa gåta – i ottan den 5 december!
Men visst vill ni väl också njuta av en liten embryo?
FARRAN FARRAN DOM SÖKRER EN DRÖMTRYDARE I DRAGENS LUKCA
jungna ner dej embryo jag tar en trupplur
MEN DU ÄR JU SOM KLIPPT OKCSÅ SKURAD FÖR DET HÄR
kan man inte få sovra ifreud det undrar jag nu yo
EN DRÖM MED GRÖTPOTATIS VAD KAN DET BETYDRA DET UNDRAR JAG NU YO
hm
nu braknar han det säjer jag nu: heja farran
hm
yo
skulle den skrållas okcså brakas det undrar jag nu den där grötpotatisen
det stämmer ekstrakt farran
okcså var det en gammal fin vårgång på det franskca det undrar jag nu
det strämmer ekstrakt farran
då har jag inte den blekaste varning det säjer jag nu
yo
Här kommer nu tre bilder på de förnicklade möss-måltiderna som jag har hittat i köket!
Grattis Brid! Grattis Niklas!
Jag måste ju läsa den förnicklade lille giganten, försökte hitta den eller de böcker jag vet ska finnas i våra bokhyllor men de verkar vara lika begravda som Lottens inneboende Berka mus. Nåja, de dyker nog upp. Nu ska jag tänka lite mer på champagne.
Och helt emot alla mina principiper, faktiskt helt absurt, ska jag tala om vad det var som kanske inte var glasklart i den helt onödiga bilden …
”12696 Camus” eller ”1989 SF” är en asteroid i huvudbältet.
Grattis till vinnarna Niklas och Brid!
Själv fick jag oväntat barnbarnsbesök och ägnade istället kvällen åt dans, bus och gos. Nya tag i luckan imorgon.
Två av två – med båsets hjälp. En författare att lägga på läslistan.
Grattis Brid och Niklas!
Svartfötterna fick mig på rätt spår och även om jag inte kommer ihåg huruvida vi läste något i skolan så har tydligen maken gjort det så det räknas väl?
Grattis Brid och grattis Niklas!
Listig lucka! Grattis Brid och Niklas och tack Ökenråttan för svartfotledtråden, som fick glasbilden att klarna! Efter lite vacklande vågade jag, bokstavligen i elfte timmen, klämma till med en ledtrådsvariant på Camus-citatet ”Man måste tänka sig Sisyfos lycklig”.
Nämen å! Vinst i plommonstopet! Grattis till Niklas och mej själv! Firar med niokaffe och lyxchoklad.
Jag bläddrade i La Peste och lite annat under gårdagen, men jag kan inte skumläsa franska och hade inte riktigt ro att sätta mig och läsa ordentligt. Kanske ska försöka med det om det blir lugnare i mellandagarna.
Jag läste Camus Pesten nån gång i min vilda ungdom.
Vårt första exemplar av Camus Pesten är den svenska översättningen som kom 1948. Den köpte jag 2020, ”I pestens tid” som jag skrev under mitt namn. När jag nu läste om den fann jag en hel del vansinnigheter i översättningen. När jag läste att de äldre medborgarna i den algeriska staden Oran ägnade sig åt ”bowlingspel” och det samtidigt kom ut en nyöversättning slog jag till och köpte den. Där ägnade sig gamlingarna åt boule! Tack, Sven Stolpe.
Glas på svart fot (Pied noir) fick det hela att hänga ihop; Fransmän i Algeriet kallades pied-noirs för de gick i svarta skor och inte i arabiska gula tofflor.
Jag har aldrig läst Camus. Men jag vill minnas att jag har druckit Camus. I form av cognac. Och jag använder en Cammus flera gånger i veckan.
Men det där inlägget om ”ont i ryggen”? Det finns en artikel på nätet som handlar om Camus och en novellsamling, ”Ont i ryggen”, som han skulle ha skrivit. Men den artikeln är AI-genererad … Och ” Ont i ryggen” talas det inte om i några andra källor när man letar på Camus.
Grattis vinnare!
Inte heller jag har läst Camus. Men jag är ganska bra på att googla! Så när jag hittade Pesten i Google Books fann jag det textstycke som förädlats av Lotten. Och det gjorde mig faktiskt lite sugen på att läsa den, så Pesten åker upp på läslistan.
Tack igen till Ökenråttan, ”Nobelt!” + luckans ”mon dieu” ledde mig till fransk nobelpristagare. En fråga kvarstår dock, vad blev det till middag?
Brid och Niklas , stort Grattis !
Här kom Alberts kompis som förslag. Men jag hamnade vid muren.
Stort TACK till Lotten som plockat fram just det som är så aktuellt i dag.
Ååååååh! Kejsarens nya tisha! Tack! Vilken utsökt kvalitet och vilka vackra färger! Den kan tyckas aningen sval, eller vad säger du Brid? Jag ska snart gå och handla och ser fram emot Västertorpsbornas beundrande blickar.
Under pandemin läste jag Hanne-Vibeke Holsts ”Som pesten” och funderade på att läsa Camus ”Pesten” men orkade inte mer sjukdomsskildringar just då. Sedan sjönk den ner i glömska. Det ska naturligtvis korrigeras med det snaraste även om det ligger något tiotal böcker på läslistan. De kanske får maka på sig, det har hänt förr.
Och luckan då? Nej, jag har haft en liten släng av influensa i två dagar och orkade inte ens försöka leta på internätet. Så tishan är absolut oförtjänt. Grattis Brid förresten!
Middagen i råttboet i går var en nordafrikansk köttgryta, kött och cuscousgryn och pumpa och lök och spiskummin och kanel. Planerad redan i förrgår, faktiskt. Vilken fullträff!
Grattis vinnarna!!
Nej i Afrika landade jag inte i går och Camus hade jag glömt. Han får hamna på min läslista också.
Nej, det ryggonda kunde inte heller jag hitta nånstans.
Mitt råd – som föreläsare inom AI – är att ni aldrig litar på AI. Om ni vill, kan ni be AI:n faktakontrollera sig själv, men si det resultatet kan ni tyvärr inte heller lita på.
Grattis till två kalenderveteraner: Brid och Niklas!
Nähe, Caligula känner jag ju till … frågan om det var Ingmar Bergmans i Hets eller teatern (som han visst satte upp två år senare)? Tack iaf för lästips!
Grattis Niklas! Grattis Brid!
Jag hade helt fel, jag var inne på Beatrix Potter. Min man hade helt rätt och det är ju kul för honom.
Gott råd betr. AI, Lotten.
Men i allsin dar – where are my manners? Grattis, Brid och Niklas!!
I väntan på nästa lucka kanske jag, apropå nobelpris i litteratur, ska passa på att berätta om mina Nobelfestbesvikelser? År 1964, under min mest frankofila period, blev jag helt utan egen förskyllan inbjuden till Nobelfesten. Nobelpriset i litteratur gick till Sartre och jag såg framför mig hur han och jag skulle stå i de hundrades valv efter middagen, medan en kvartett på åtta man sjöng något stämningsfullt, för så gick det till på den tiden. Då bestämde han sig för att inte komma! Men jag gick på festen ändå. Året därpå var det tråkmånsen och ledamoten i Kommunistpartiets centralkommitté, Sjolochov, som fick litteraturpriset. Men jag gick ändå. Följande år övergick jag till att följa festen på TV.
Whaaaat?! TVÅ nobelfester, Karin!! Jag har varit på en fest i Stadshuset och ätit nobelrätter blå hallen i en kombinerad meny från olika nobelfester – DET är jag otroligt glad för att ha fått uppleva. Det blev lite semi-nobelfest med sprakande dessert, underhållning och bubbel i gyllene salen.
”Min man hade helt rätt och det är ju kul för honom.”
Du fick mig att skratta högt Eva-L! 😄
Karins Nobelminnen är jag djupt imponerad och rentav lycklig för. Om jag finge ens lukta på Blå hallen och lyssna till frasande långklänningar, hade jag varit glad.
MEN JA Ä INT’ BITTER!
Pysse, ni hade säkert minst lika roligt som på en ”riktig” Nobelfest och Lotten, tänk såhär: man sitter trångt och länge, maten hinner bli kall och man hinner bli kissnödig. Och VAD ska man ha på sig? Jag löste det genom att gå till en av systugorna i ABF-regi som fanns på den tiden. Med ett stort stycke tyg och ett Stil-mönster lyckades jag få till en tjusig Nobel-fähig klänning, mycket tack vare de sykunniga tanterna i systugan, som ställde upp och hjälpte mig med inprovning och sytips.
PS. Kvartett på åtta man, kanske någon undrar. En dubbellåda, dvs dubbelkvartett.
Åh. Trött jag blir. Är. Fan. Men laddar för nobelmiddagen, framför teven! Oklar gröt!
Karin: Månne finns det en bild på klänningsvidundret?
(Man kan inte tro det pga min uppenbarelse, men jag är vansinnigt förtjust i klänningar.)
Du framstår absolut som klädintresserad, Lotten! Tyvärr har den enda bilden på mig i Nobel-stass försvunnit i någon av otaliga flyttar. Synd, för det var för ovanlighetens skull en bild jag var nöjd med. Hursomhelst, klänningen var Audrey Hepburn-inspirerad, med fickor, listigt insmugna i sidsömmarna. Tre framvåder. Genom att ha fler våder gick det också att få rätt mycket schwung i kjolen nertill. Duchesse, med organzafoder. Ungefär som den på bifogad bild, men i mörk gammelrosa plus handskar över armbågarna och snygga högklackade skor. Och vart tog klänningen sedan vägen, undrar jag nu. yo.
Här var bl a Klas Östergren, Kafka, Márquez, Sartre och Camus på gång. Ja, han var med där i gänget, men hur jag kunde inte nagla fast honom medelst googlande är ju en gåta. (Nora Roberts uppenbarade sig på skärmen också, undrar hur det gick till.)
Det där som dök upp som en så tydlig igenkänning på förmiddagen och som jag inte kom på vad det var, det har jag fortfarande inte kommit på. Men Camus var det verkligen inte i alla fall.
Oh, att man får frottera sig med Nobelfestare i detta bås!
Grattis till Brid och Niklas!
Ack ack här sitter jag med nerverna i kors efter datatrassel. Då är det underbart att få fördjupa sej i lite frivola saker som karneval och partaj och vackra kläder.
Men nu kom du ju fram trots trasslet, Ökenråttan! Heureka! (Hon har de mest underliga trassligheter man kan tänka sig i datorkommentatorsammanhang, vår Ökenråtta!)
Karin: Klänningsmodellen är to die for, som man säger på svenska.
Godiva skrev en kommentar med en länk till ett blogginlägg om kalendertischa 2008 – men kommentaren är puts väck och står inte att finna i några arkiv, spamlådor eller bland på gärdsgårn hängande skräp. Så jag ger er länken här istället!
https://lovelygodiva.blogspot.com/2008/12/vinstlotten.html
Följ Godivalänken. Så fint!
farran nu krom jag på att vi måste köpra nya patroner till sisyfosen
så vi kan få trubblor i kravatten med kramvatten
det säjer jag nu
yo
Fina godivavovvar! Sambon håller med.
[…] fart med eminenta ledtrådar, båshäng, osynliga vinsttröjor till Brid och Niklas och sedan ett facitkommentatorsbås med klänningar och jag vet inte allt. Känns lite synd att vi lämnar detta bakom oss, men så är […]