Mitt finger – som jag karvade loss en bit från för en vecka sedan – ser jätteroligt ut.
Jag granskar mina andra ärr. Ett på vaden efter baklängesspurt in i en liggande, spretande stege. Ett blyertsstift i handflatan. Båda ögonbrynen är sydda eller ihoplimmade, som vore jag en boxare. Hjärnskakningens ärr sitter på insidan. Men sedan har jag inte fler! Inte ens några i själen.
Bästisgrannen har ett roligt ärr efter mina tänder på ena axeln (brutal brännboll när vi gick i nian). Broder Jakob har en farlig massa stygn efter fall på huvudet och möten med våldsverkare i Humlegården och har dessutom genomgått en hjärtoperation, så han klår nästan vem som helst i ärrligan. Dessutom har han fiskat min pappa i läppen, så han har orsakat ett antal stygn också. Till och med när han låg i mammas mage, för då trillade hon i nionde månaden framtungt omkull och bröt armen, som var tvungen att öppnas och sys ihop för att fixas. Lillasyster Orangeluvan har däremot inte råkat ut för något alls. Mina egna barn har inte sytt ett enda stygn! Vad tusan är det för mesig uppväxt jag har serverat dem? Är jag en bomullsförälder?
Dagens kuriosa:
Jag vet att man ska skriva styng, inte stygn så här:
”Hon kände ett litet styng av svartsjuka.” (Överförd betydelse, kommer av stinga.)
Men! Nu visar det sig att man lika korrekt kan skriva stygn! Med samma etymologi!
”Han kände ett stygn av avund.”
Aha! Snart kommer kanske denna variant?
”Han kände en sutur i hjärtat när han tänkte på henne.”
Fast då måste man nog som min bror ha opererats för aortaförträngning.
Hm, bomullsförälder? Nejdå, inget att oroa sig för. Sigge skaffar ju själv en härlig blåtira.
Hehe, ärrtävlingar. Gå inte in i sådana med en fotbollsmålvakt 🙂
Bomullsföräldrar … pah. Jag tror att dina barn är ovanligt motoriska:) Själv hade vi klippkort på akuten när vi flyttade till Världsmetropolen. Kommer du ihåg?
Varje månad kommer Skotten hem med olika ”hemtejpade” skador i ansiktet. Han har slutat åka till akuten. Nu kan han tejpa själv. Morr …
Jag har mest bitmärkesärr från galna Gammelbästisar och ett och annat operationsärr.
Om du någonsin skulle få för dig att börja spela piccolaflöjt kan det bli svårt att täcka tonhålen fullständigt med det där pekfingret.
men va fort det gick med läkningen av ditt finger, är det verkligen samma finger?
Visst är man sydd några gånger och visst finns det ärr efter operationer. Ett ärr under hakan, ett väldigt rakt streck jag nådde precis upp till spiskanten(vedeldad spis)där la jag hakan. Ett strykjärn satte jag på insidan av höger underarm, järnet var värmt på samma spis.Fastnat på taggtråd har jag också gjort och det finns ärr över vänster ögonbryn och vid höger knä mm. Cyklat på mammas stora cykel och kört omkull med efterlämnade ärr på diverse ställen. De flesta ärren är alltså sedan 1940-talet, utom operationsärren.
Känn dig utmanad!
Läs!
Margareta: Ja, det är faktiskt samma finger! Jag begriper inte varför jag – som i vanliga fall har otroligt dåligt läkkött – plötsligt fick ett snabbläkande finger. Kanske är det meningen att fingret ska göra någon viktig nytta? Eller väntar en piccolaflöjt runt mitt livshörn?
Usch. Utmaningar. Dumma Studioman. Nu måste jag ju tänka. Dessutom har jag fem andra utmaningar från andra bloggare som står i kö. (Bl.a. Ica.) Kan man ta dem i oordning?
WV: ijmcsulk … I’m sulking.
AJJJJ!
Nejnej, Strumpsickan, NU gör det inte det minsta ont! Jag är bara vansinnigt cool. Jag skulle kunna uppträda på cirkus. Oooh skulle alla i publiken dåna.
– Bitter du på naglarna?
– Nej, men kolla här (visar fingret), någon tog en tugga på mitt finger!
eftersom jag är så otroligt ohyffsad mot viss sjukvårdspersonal fick en läkare för sig att sy mig utan bedövning en gång och jag svimmade inte. det kallar jag coolt (att jag inte svimmade alltså). orsaken till att det överhuvudtaget fanns sår att sy är så ohäftigt så det finns inte, men många ärr har jag…
”24 jan, on, Helklass
Gästföreläsning: Lotten Bergman.”
Till min stora glädje ser jag att du och jag ännu en gång kommer att få tillfälle att språkas vid! Tills dess önskar jag dig ett gott nytt år!
Klart man inte kan känna ett stygn av avund… är det Svenska Språknämnden som är ute och cyklar igen??
själv har jag ett ärr på hakan efter att jag var liten drog ner en fotogenlampa från fönsterbrädan och sedan ramlade jag över den och skar upp min läpp (den var klyven och stod åt två håll). fick sy ca. 10 stygn. 5 innanför läppen och 5 utanför. ärret sitter kvar än idag och nu hade jag velat ha pengar för ärret, men då säger försäkringskassan att jag ej kommer få ut några pengar eftersom jag inte var försäkrad just då (jag var inte ens 1 år). less man blir.
jag har även kvar en bula i pannbenet sen jag gick på mellanstadiet och lekte herreman på täppan på en stor kulle övertäckt med is. hehe
Oooh, jag har ett urläckert ärr på hakan efter att 1975 försökt cykla utan att hålla i styret och samtidigt stå upp.