den skrattande språkpolisen
Här följer tre meningar. Två av dem kommer från Nordisk Familjebok del 4 från 1905, medan en är påhittad. Vilken?
A. Fordom synes ön hafva varit skogsbevuxen, nu är den nästan fullständigt i saknad af träd.
B. Denne italienske naturalieforskare gingo långt i sin sträfvan mot en förädling av de inhemska hvetesorterna.
C. Den lefver ett föga rörligt lif i hafvet, på hydroidpolyper och mossdjur hvilka den förtär …
Glos- och skumögd lade jag strax efter midnatt ut en rolig hemlisbloggare och fann till min fasa, förskräckelse och förtjusning att ni 1) tog honom redan på uppstuds 2) är vakna så sent.
När hemlisbloggaren avslöjas på ett så tidigt stadium (David kl 00.19) och nästan alla håller med, dyker det upp kommentarer som handlar om vilket förhållande man har till verket eller författaren i fråga. Eller sällskapstankning – och rim! Andra dagar blir det slagsmål (jag är faktiskt lite lik Ranelid i frisyren, Lisa), ibland blir det goda läsråd och ibland blir det recept på kålpudding. Hur som helst är ni för mig en illuster skara – trots att några av er envisas med att hela tiden påtala hur obildade och illitterata, nästan analfabetiskt dumma ni är. Fel, fel, fel. Självförtroende, people! (Det där lät som … som … ah, kanske ska jag hemlisblogga Linda Skugge?)
Nåväl, att det blev Liftarens guide till galaxen beror faktiskt på att den blev önskad. Ja, det är tillåtet att mejlönska. Jag läste den lite sådär ogint som jag gör när jag läser roliga författare (”äh, det där kunde jag också ha hittat på!”) och är på mitt allra mest obildade, illitterata, analfabetiskt dumma humör. Men ok, den är rolig.
I texten fanns det ett par ledtrådar (men det gör det inte i alla julkalenderluckor). Mystiska fenomen som stjärnor, globar, farkoster och bubblor dyker upp överallt i originalet. Folka Ordnung är förstås Ford Prefect, han säger verkligen ”Tjänare” och bokens översättare skriver verkligen säjer istället för det idag (underligt nog) vanligare säger. (Modernare upplagor kanske har ändrat till säger?) Paul McCartney föddes 1942 och spelade i Beatles, som kanske kunde få er att tänka på filmen Beetlejuice och huvudpersonen Betelgeuse, som har samma namn som ett solsystem i boken (och en stjärna i verkligheten). Puh. Siffran ”42” är svaret på frågan om ”Livet, universum och allting”: titeln på Adams tredje bok i trilogin i fem delar. Enligt Wikipedia använder programmerare, tekniker och annat löst folk gärna ”42” som test- eller demonstrationsvärde … som egentligen ska vara slumpmässigt. Men … jaja, ok.
Nu till författaren – Douglas Adams (1952-2001) dog av en plötsli… nej, ovänt… (ja, det är de väl alltid) hjärtattack när han styrketränade. Men oj, vad han hann med innan dess – läs t.ex. Wikipedias artikel. Idén till Liftarens guide till galaxen fick han liggandes på ett fält – full förstås – och den sändes först som en radioserie när han bara var 26 år. (Tusan, ännu en ung debutant.) På engelska har han sålt mer än 15 miljoner böcker, på svenska bombis lika många. Miiinst. För att inte tala om alla handdukar!
Han var en ”föregångare när det gäller ny teknik”, vilket jag brukar kalla väldigt många i min närmaste omgivning. Han hade astma, månade om miljön och tyckte om snabba bilar … minsann. Dessutom jobbade han på 1970-talet med manusskrivande för tv – här syns Douglas Adams i ett avsnitt av Monty Python’s Flying Circus.
Nu ska vi ha en vinnare! Humdidum, kaaaan det bli Översättarhelena som vet hur författare spelar gitarr, eller kanske någon av de få som lade ut irrbloss och omvägar, eller Petra som pratar tyska, hakke som rimmar eller, nej Statistikern och Goblin vågar jag inte dela ut något till, de bara bråkar och flyttar … nu ska vi se, alla lappar är sorterade (ni inser vilket jättejobb detta är med lapparna, va?) och dääääär har vi en nying: Olstorpe! Grattis!
Nu avslutar vi denna dag med ett för mig kärt Douglas Adams-citat. Jag känner förstås inte igen mig egentligen, men jag kanske får användning av det endera dagen:
3 kommentarer”I love deadlines. I like the whooshing sound they make as they fly by.”
Gårdagens vinnare – Olstorpe – bor i Amsterdam (usch, utlandsporto och krångel på Posten) och har mycket passande med tanke på gårdagen kört en Ford Prefect av årgång 1950. Då återstår att se om någon av er har en koppling till dagens hemlisbloggare.
Det kan alltså vara – och är det oftast men inte alltid – en författare. Död eller levande. Duktig eller tafflig. Svensk eller inte. Er uppgift är att lista ut vem ”Hemlisbloggaren” är och sedan gissa i kommentatorsbåset. (Kolla här hur man gör om ni tvekar.) Ibland ska man koncentrera sig på formen, ibland på handlingen och ibland faktiskt blott och enbart på det underliga språket. Ibland finns det tydliga ledtrådar, ibland osynliga.
Kära dagbok
När jag jag nu med hårdnackad beslutsamhet och stor tillförsikt har beslutat mig för att skriva dagbok, står jag på gränsen till mina drömmars mål. Man skulle kunna tro att jag ingick i detta underbara skede i det korta jordelivet redan i mars 2005, men ”ansvar är storhetens pris”, som den ärrade nobelpristagaren Winston Churchill sade.
Den Åmål-ättade chefen har gett den norrländska huldran på jobbet sparken – med utfästelser om guld och gröna skogar. Det kan man kalla en knuten näve rakt i solar plexus eftersom denna form av hävdelsebegär är svårare att förstå än det som får en skåning att äta ål enkom för att kunna visa styrka och hårdhet. Faktum är att den begåvade luletösen inte missar någon chans att gnugga salt i såren på dalslänningen.
Mer om jobbet. Den orubbliga målnäsan som gav ytterligare syre i fikarummet satt på R:et. Med eklöv krusade den lurige smålänningen – briljant som en vigseldiamant – rummets hårda hörnor. Vi trivdes ju.
Den nyanställda, kompakta finskan påminner om en flaxande kalkon på friarstråt, där hon vandrar mellan våra bord på jakt efter sin farfars fårade ansikte. Hon har inte tid att stanna upp för en sekund och käka taggtråd eller ens kontemplera över Aksel Sandemoses visdomsord ”Allra mest ensam kan du vara när du aldrig är ensam”. Den danske norrmannen anade inte hur rätt han hade: jyllänningen dog ju ensam, men med stövlarna på.
Nej. Ja. Jag måste resa frågan om löneökning. Min energiska skrivstil är värd ett odysseuskt påslag som accentuerar min epitetiska segerhuva.
Tadaa! Ni har inte en chans idag, moahahaaa!
__________
Liiiite tidigare än vanligt: Facit.
