Alfa, beta. gamma, delta, epsilon … jag tycker att Bloggerbludder skulle ha fortsatt på den inslagna, grekiska vägen så att jag på tionde nivån kunde ha skojat om att jag inte fattar ett jota.
Nåväl. Jag har en kusin som nyss skrev att han inte gillar uttrycket ”gott slut”. Jag håller med. Bara för att vi är inne i mellandagarna och nyårsaftonsbläckan närmar sig, behöver allt ju inte ta slut. (Jomen ÅRET, fattarunte, ÅRET tar ju slut! skriker vän av ordning och ok då. Men det låter som om livet tar slut.)
Nu ska jag och min blogg försöka släpa oss över tröskeln till beta/new-rummet. Gott slut till den gamla antika versionen, alltså. När jag kommer tillbaka ska jag visa upp mitt roliga pekfinger som har läkt så fint. (Inatt jag drömde att jag amputerade armen på en karl på samma sätt som Captain Baines nästan förlorade sitt ben – minns ni?)
Uppdatering:
Jag är inte tillåten att byta till the new deal eftersom min blogg ”är för stor”. För stor? Det är den ju inte alls, tänkte jag och surade till. Men då visade det sig att jag ”hade för många kommentarer”. Helt korrekt. Det är ert fel, och jag är hur nöjd som helst.
Då kollar vi lite mer på Onedinlinjen. Håll i er. Här nedan är en bild på Captain Onedin och Anne från i år. Som gifte sig på riktigt.
Men hur gick det här till?
Lycka till med betan (som inte heter beta längre). Det var egentligen bara lite småpyssel.
Nu ska jag bara skriva en kommentar här innan allt beta-kajkar ihop.
Iiiiih!
WV: dfrrrlgt tolkar jag som ”det är farligt”.
Bra, Johnny, jag kommer väl att vråla på hjälp vad det lider!
Liten rapport:
Det här går ju jättebra. Jag hittar inte ens ett ställe att klicka på för att säga ”ja, jag vill byta”. Lysande.
Heja, heja!
Och nu säger WV jotazuqj! Hihi.
vad underligt det känns med en ”vanlig” blogg igen. Jag ville börja gissa om vem som skulle börja beta.
Jag tycker det är skönt med vanliga blgogen igen, jag kunde inget svar och gissade tokdåligt.
Kicki: Jag har precis träffat min bror med en triljon poäng i litteraturvetenskap. Han skrek så att mina öron fladdrade:
– Nu får du fan ta mig börja skriva om blöjor och välling igen!
Hm.
Heja Broder Jakob!
Jag är helt överens med Kicki och Broder Jakob: även om julbloggen var jätterolig och spännande (fast jag mycket sällan hade någon idé om vem hemlisbloggaren kunde vara) så vill Noah och jag hellre läsa om husmålning, basketträning och barn som krattar löv på träden. Fast aldrig mer om mammografi! Det (tyckte Noah) var jättepinsamt…
Vad är dealen med Beta/New/Superduper egentligen? Finns det nån vits med att gå över? För jag är jätteglad om du låter bli. Det enda som märks utifrån är ju att man bokstav för bokstav måste stava sig igenom namn och webadress vareviga gång man kommer på besök.
Beta känner nämligen inte igen en från gång till gång om man som jag är utsocknes bloggare. Och det känns snudd på oförskämt när man trots allt är stammis.
Var det inte gammastrålning som skapade Hulken av en helt vanlig karl? Även Beta ger vredesutbrott av orimliga proportioner… 😉
Jag blev så glad! Glad! Att läsa att din bror med poäng i litteraturvetenskap som tycker…. Jag som började funder söka in….! Makaroner och blodiga fingrar blir bra.
Bloggger den nya, verkar okej i alla fall MEN jag måste logga in TVÅ gånger.. Varför?
usch, man ska inte skriva kommentar när man har vaknat nyss!
Va konstigt… min förra kommentar syns inte förrän jag vill skriva en ny. Är det nån slags censurfunktion som slår till mot antibetainlägg?
Ja, det känns lite konstigt med vanlig blogg men det är skönt också. Då slipper jag gissa på Dr Phil.
Kan du träna med fingret?
Jag tränar alldeles utmärkt med mitt sargade finger. Ni ska få se hur roligt (inte äckligt) det ser ut numera.
Och när kommer Onedinlinjen i repris egentligen??? mitt första besök i London (när jag var 12…) störtade jag in i första bästa skivaffär och stapplade på bästa skolengelska: music to Onedinline, please! samt nynnade melodin.
Några minuter senare var jag stolt ägare till en fin grisskär kassett! Ibland kan det löna sig att vara villig att tralla en stump, för begrep vad jag sa, det gjorde han ju inte…
Den borde gå i repris snart. Jag och min mamma kollade alltid på Onedinlinjen och Hem till gården (när de gick med stora, leriga stövlar i ladugården).
Vi ska också den vägen vandra. Hela bloggfan ska över på beta om fet så ska bli det sista vi gör.
Och nu fick hag en wv som bara måste vara en bestraffning.
Intressant länk till den tyska Onedinlinjesidan. De tyska skådespelarna som gör dubbrösterna är i flera fall påfallande lika originalskådespelarna. Mystiskt.
Jag får inte heller och kanske är det samma anledning till att Blogger förvägrar mig plats i en ny skön bloggvärld…
Men det är kul att få kommentarer. Tids nog kommer vi väl igenom nålsögat.
Eller skulle jag skrivit genom nålsögat?
Gifte de sig på riktigt! Vad kul!
Henne såg jag förresten i en massa omgångar av Tillbaka till Aidensfield. Det är fint att se gamla älsklingar i nya serier på gamla dar.
Vw tokcchbi – jaha, det går utför med mina förståndsgåvor tydligen..
Men hörni, nu när de visar Markurells i Wadköping i repris kanske inte Onedinlinjen ligger så långt bort?
Hör ni? Nu nynnar jag onedinlinjemusiken: tadaa TADAAAA iiooooo …