Jag måste säga att Ardys sätt att stillsamt och i det fördolda förkunna att han har löst gåtan tilltalar mig. Idag: ”Man kan bli puckelryggig för mindre!” (Nu kommer ni andra att läsa Ardys vidare gissningar på ett helt annat sätt och h*n kommer att drabbas av prestationsångest.)
Men med detta inte sagt att ni alla ska göra så, nejnej. Hur skulle jag då kunna lista irrvägar om Strindberg, Goethe och Jean Bolinder, Evas bön om Voltaire François-Marie Arouet, eller nämna att Kristina har googlat psalmförfattare (för att jag skrev ”Jag går mot döden, hvart jag än går”) och att Lina undrar över e:na respektive ä:na i gammalstafvning, att Översättarhelena är inne på att den röda tråden är ”Ingen vet egentligen vem man är innerst inne” samt att Ökenråttan har hört talas om Émile Zolas bror Gorgon – ett spår som även Trulsa var inne på: ”klart som persiljesmör – skirat smör – fettpärlan – Emile Zola”. Heder åt Cellolina som i ett enda slag lyckades gissa på Rydberg, Almkvist, Strindberg, Prins Eugen, Fridtjuv Berg, Swedenborg, abbé Châtaeuneuf, Wendela Hebbe, Selma, Fredrika Bremer och Alberte. För att inte tala om Orangeluvans förslag: Åsa Sandell! (Läs kommentarerna om ni har glömt varför.)
Annars var ni alldeles väldigt överens. Wikipedias storhetstid är nu.
Victor Hugo (1802–85) är en sådan litterär gigant att han i NE föräras exakta födelse- och dödsdatum, inte bara årtalen. Han växte upp med sin mamma som lärde honom nästan allt han kunde medan hans pappa var ute och krigade och bedrog sin hustru. Victor skrev och skrev som en tusenkonstnär och var dessutom så himla duktig inom alla genrer – NE listar lyrik, dramatik, romaner, versepos, satirer och essäer – och så kunde han ju rita. Han var som … Jan Malmsjö? Nej, någon som har många strängar på sin lyra … Björn Skifs? Magnus Uggla? Ethan Hawke?
(Vänta nu, är alla tusenkonstnärer män? Nu har jag blivit inspirerad att tänka i dessa banor, Marie. Är det inte vi kvinnor som kan göra många saker på en gång? Kom igen hjärnan, varför kommer jag inte på en kvinnlig – gärna nutida – bredbegåvning? Som kan skriva, dansa, sjunga, springa fort, programmera datorer och tänka på en gång? Condoleezza Rice? Hjälp mig i kommentarerna, timmen är sen och jag seg! Kom gärna på bättre manliga exempel också förresten, vad är det egentligen för män jag har listat? Artister! Eller … är vi mer specialiserade, vi människor av idag?)
Tillbaka till Hugo. Han var politiskt intresserad och stödde den man som sedan skulle bli Napoleon III … tills denne väl blev kejsare och då betedde sig som en stövel. Då gjorde Hugo tvärtom, kritiserade honom, gick i landsflykt och bodde på diverse öar tills kejsardömet föll.
Texten har jag skapat med hjälp av första sidan i 1906 års upplaga av ”Samhällets olycksbarn” (Les Misérables) från 1862. (Ja, där står det faktiskt ”gubbe” – men betydelsen kan ha varit mer åt ”rundhyllt man”.) Men precis som Agneta påpekar, har ju detta språk egentligen inget med Victor Hugo att göra; naturligtvis borde jag ha skrivit på franska, men det hade bara min mamma och Aequinoxia roats av.
När det gäller stafvningen före 1906, har jag som modern skribent svårt att få allt rätt – jag saknar ju känsla för gammal plural och ser inte automatiskt var h:na och f:en ska in. Det var som att skriva på ett annat språk. Jag hade t.ex. i en första version använt ordet ”kreatif”, men efter en koll i SAOB och NE visade det sig att ordet kreativ inte förekom i svenskan förrän 1959. När jag var färdig med hemlisbloggar-Hugo, kändes det som om det var komplett hopplöst för er att lista ut, varför jag drösslade texten med ledtrådar och fakta ur Hugos lif, bl.a.:
* Victor Hugo var väldigt inspirerad av François René Chateaubriand (vilket LIX-Goblin listade ut).
* Miserabel betyder eländig.
* Han gick ner sig totalt och kunde inte skriva på lång tid efter att hans dotter hade drunknat (vilket Marre visste).
* Han kämpade mot dödsstraffet.
* Han gick från att vara romantiker till att vara en av realismens mest framträdande författare.
Om ni inte har läst Victor Hugo, är det inte alls underligt. Men han är värd ett getöga eller två, för som NE skriver:
”H:s diktning präglas av storvulen fantasi och måttlös språklig och bildmässig vitalitet. Han ville vara tänkare, siare och vishetslärare.”
Fast man kanske skulle kunna se en musikal eller två istället?
Åter till vår gamla bok.
Titeluppslaget ser nämligen ut så här. Nej, jag har ingen som helst aning om vem som har tänkt vad.
Nu ska vi ha en vinnare. Med mitt gigantiska, nyomlagda pekfingerbandage har det varit en plåga att skriva denna text, men namnlapparna är lätta att fixa. Flopp, floff, in, och uuut med den och den och nuuu … draar jaaaaag … Anne-Maj! (Nu kommer jag att få skäll av Bästisgrannen, hon är på mig som en t-shirtsugen hök.) Ett extrapris till Ami för ypperlig tramsgissning på Karin Larsson!
Nästa!
Bonus:
Älgkunskap direkt tagen ur SAOB: Den läckraste biten af elgen är mulen, dernäst i godhet kommer tungan, så chateaubrianten.
