Jag vill egentligen lista roliga gissningar på Midnatt råder, Pelé, Rydbergs Tomte, Kamprad, Studentsången, Maud Olofsson, Fröding, Elizabeth Moore, Stegö-Chiló, Ulf Peder Olrog, Eva L:s man, Alfred Smedberg och alla de andra, men istället gör jag så här:
Applåder och visslingar till Helena T, som löste den floskliga gåtan så snabbt och korrekt redan under tidig förmiddag!
Men den enda som egentligen hade rätt idag, var En annan Petra, som gissade på författaren.
Thorbjørn Egner (1912–90) är norrmannen som skrev Folk och rövare i Kamomilla stad. Inte nog med det. Det var även han som skrev Klas Klättermus samt Karius och Baktus. Böckerna är illustrerade av honom och alla sånger har han också skrivit och tonsatt själv. Jisses.
(Sveriges motsvarighet till honom är Grodan Bolls Thomas Funck.) Egner skrev dessutom en vansinnig massa läseböcker för skolorna i Norge, ledde barnprogram i radio och fick sina böcker uppsatta som pjäser eller musikaler på teatrar i hela Skandinavien. Alla hans verk slutar lyckligt och genomsyras av moralen som kallas Kamomillalagen:
Man får inte plåga andra,
man ska alltid bjuda till,
men för övrigt får man göra vad man vill!
Själv har jag bara sett en enda Klas Klättermus-uppsättning, men den såg jag säkert 20 gånger när jag pryade på Dramaten 1984. (”Prya”, förstår ni ungdomar, var det mer lättuttalade ordet som ni känner som ”praoa”.) Jag stod i kulisserna och beundrade Sigge Fürst, Lil Terselius, Lasse Pöysti, Betty Tuvén, Fredrik Ohlsson och Axel Düberg. När de inte var på scen, stod de bredvid mig och åt nötter, pratade väder och nynnade. Regissören hade av säkerhetsskäl varit tvungen att sätta upp ett extrastaket på tredje raden för att små barn inte skulle trilla ner på parkett och slå ihjäl sig. Detta gjorde Ingmar Bergman förgrymmad, eftersom han samtidigt satte upp King Lear och alls inte behövde ha ett skrymmande, skymmande extrastaket på tredje raden.
Crrly funderade över varför bloggaren var nervös, men det var ju bara jag som hade hittat på. Om Egner på sin ålders höst plötsligt hade blivit utnämnd till mellanchef på ett företag och där på deras underliga sätt blivit tvungen att hålla ett floskelföredrag med modeord, hade han nog varit lite nervös.
Nu ska vi se, visst måste jag även skriva lite om floskler och modeord trots att min stackars fingertopp blöder ner hela tangentbordet?
Ur NE:
floskel, högtravande men intetsägande fras som verkar löjlig genom kontrasten mellan form och innehåll
HIST.: sedan 1794; av lat. flosculus ’liten blomma; grannlåt i talet’modeord, ord som vid något tillfälle är speciellt populära och vanliga.
Dessa förfärliga ord luddar till begreppen och suddar ut betydelsen i meningarna. De är praktiska att ta till när man vill tillfredsställa så många som möjligt eftersom de som lyssnar inte riktigt har kläm på vad ordet egentligen betyder. VILKET JU ÄR UPPRÖRANDE! Implementera kan idag betyda nästan vad som helst. Eller ”tänket” som ju kan betyda tanke, tankesätt, idé … och allt däremellan. URK!
Men nu ska vi ha oss den nästnäsnästnästnästsista vinnaren. (Förutom alla stoooooooora extrapris som jag måste dela ut. Idag får Ingrid pris för den kreativa gissningen på de tre vise männen, R Skriverier får förstås en för att han äntligen gissade på Hjalmar Söderberg.) Jag draaaaaaaaaaar och jag viker uuuupp: The Blogger Formerly Known as Ensamma Mamman! Grattis!
Men natuuuurligtvis får även Helena T en jättestor tröja till sitt jättefinurliga klurande!
4 kommentarer