Nio minuter över midnatt stod Lisa förmodligen framför sin dator och hoppade jämfota av glädje samtidigt som hon applåderade och försökte – av hänsyn till grannarna – kväva sina hurrarop. Antagligen ville hon breda ut sig över hela kommentatorsrutan för att berätta allt hon kunde, men risken var ju i så fall stor att någon annan skulle hinna före … så hon knattrade bara snabbt fram det rätta svaret och lade sig att lugnt sova. Leende.
I en annan värld halvlåg jag framför min dator, alldeles stirrig av fem koppar bilförarkaffe (jag dricker i normala fall inte ens en kopp kaffe per dag) och stirrade på skärmen. Den utsökta stilisten Cajsa Warg – hittad nio minuter över midnatt!
Agneta hängde snabbt på, följd av de morgonpigga Lina och Marie, Den diktande men obildade skåningen, Den Blyga, Jovanna, Översättarhelena och Plastfarfar. Nu vet jag inte riktigt varför jag rabblar namn på dem som gissade rätt, för det är ju de felaktiga gissningarna som äro de roligaste! Förslag kom på mig (va?),min djefla man (dubbel-va?) samt 1700-talsfolket Olof von Dalin, Anna-Maria Lenngren, Diderot, Brillat-Savari. En Malin till gissade till och med på Google! Sedan var det väl intressant att både Olof Lagercrantz och Stephen King med sina hur-man-skriver-väl-böcker dök upp bland förslagen.(Ni som inte är nämnda vid namn eller som får era gissningar upprabblade ska inte vara ledsna. Jag är en spontant orättvis människa utan ordning på allt: slumpen avgör.)
Kanske var ni alla inne på villospår och bombsäkra på att det var Cajsa Warg, men för att göra de tvehågsna säkra, kastade jag in en väldigt skum ledtråd i kommentarerna: Alingsås. För att potatisimportören Alströmer kom därifrån och Cajsa Wargs kokbok är intressant på så sätt att den inte innehåller en enda potatismening eftersom han började odla 1724 och Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber kom ut … eh … 1755? Va? Men hur lång tid ska det ta för en övertygande karl att få folk att käka potatis? Och hon som var så bra på att bränna brännvin och allt!
Cajsa Warg (1703–69) var hushållerska i (enligt NE) ”förnäma” Stockholmsfamiljer. (Jag tycker att ordet ”förnäm” numera har glidit iväg för att betyda mer högdragen än av fin börd, tycker inte ni?) Hon övertalades att skriva ner sina recept, trots att hon själv inte riktigt förstod poängen med det. Målgruppen var blott och enbart unga, oerfarna matlagerskor – ett faktum som jag helt eliminerade när jag gjorde om målgruppen till nyblivna bloggare av okänt kön. Det var förordet som jag gjorde om – och det låter verkligen lite … sådär … förmätet. Men en läsning rekommenderas, det är ett spännande språk! Uttrycket ”Man tager vad man haver” skrev däremot Cajsa aldrig, så nu måste vi ju sluta säga det. Däremot får vi säga ”Man tager, om man …” (fyll i valfritt tagande själva). Nu ska ni få ett Warg-recept!
”Ifrån 7 ägg tagas 3 vitor, äggen vispas väl med så mycket mjöl, som man tycker kan göra det lagom tjockt; därtill slås ungefär ett kvarter (3,3 dl) smält smör och sedan ett halvt stop (6,5 dl) söt mjölk; men allenast litet i sänder, så att det ej klimpar sig. När det är väl sammanvispat, så göres pannkakspannan väl het och smörjes första gången, men sedan intet mer, utan grädda då på vanligt sätt med jämn eld. N.B. ju mindre mjöl man härtill kan bruka, ju bättre är det, och bakas så tunna de kunna bliva.”
Och nu! En vinnare! (Trumvirvel på plommonstopets kulle, vilket nästan inte låter något alls eftersom jag inte kan vända på hatten för att få resonans för den är ju full av lappar.) Men … först tar vi förresten Lisas initierade Mowgliska ”käka-myror-citat” i kommentarerna idag:
”Myror har säkerligen bra GI och i det närmaste optimal fettsyresammansättning. Kitinskeletettet har en fibereffekt och gör underverk för peristaltiken.”
Och NU drar jag: den envisa Salt! Grattis!
Mot nästa lucka!
