Dag: 4 december 2006

Jag ser framför mig hur människor som egentligen borde pynta sina hem för adventskaffe och umgås med nära och kära istället ugglar fram för datorn, slår upp i ordböcker, bläddrar i dammiga lexikon och ringer upp sina gamla kurskamrater från anno dazumal. Även om ni är frustrerade över att det inte säger pang och klick meddetsamma och att ni omedelbart löser gåtan, ska ni veta att det är sådana här dagar som jag tycker bäst om. (Jag fick fram en, säger en ljusstake före klockan tre.) Idéerna och tolkningarna var många, särskilt gillar jag när ni säger ”pah, det där är bara ett villospår” eller ”fnys, hon är helt galen”.

Helt korrekt insåg ni meddetsamma att det var en experimentell skribent. En som inte följer regler och råd när det gäller skrivandet av idag. Precis som jag antydde i texten var det ”minnesfragment” och ett ”splittrat medvetande”. När flera av er gissade på Faulkner var ni så nära, så nära, ty läs här vad Wikipedia säger om dagens hemlisbloggare:

”Hans författarskap har djupa självbiografiska rötter och hans romanform är främst påverkad av William Faulkner.”

Några av er klagade på formen, och jag håller med. Det som (i mina ögon) gör texten svårläst är det ytterst förvirrande sättet att skriva dialog. Jag är mycket, mycket förtjust i välskrivna dialoger med pratminus och flyt och blir inte sällan vansinnig av tv-serier med replikskiften som låter som skriftspråk. Jag hittar på:

– Han sade igår att han inte hade haft tid att undersöka saken närmare.
– Det var ju – som vi alla vet – ett mycket ovanligt sätt att avlida på.
– Ja, det sägs att hans far, som för övrigt är bankdirektör här i staden, har haft ett finger med i spelet.
– Menar du verkligen det? Jag är glad att du har tagit dig tid att förklara detta för mig. Jag ber att få återkomma om tre dagar med mer information.

Stånk. Inte ens en viskande Lena Olin eller Kjell Bergqvist med en knäckemacka i munnen hade fått detta att låta naturligt. Om vi nu återvänder till dagens hemlisbloggare – så är han egentligen bra på replikskiften. De går in i varandra och avbryts av plötsliga tankar eller en annan talare. Men det är ju så svårt att läsa!

Ledtråden om ”speciell lista” löste Crrly genom att föreslå Nobelpristagare. Efter ytterligare några ledtrådar om kalsonger, upprepade Agneta med en dåres envishet det rätta svaret tills alla var på samma korrekta linje.

Hemlisbloggaren var ju idag Claude Simon (1913–2005) – som fick Nobelpriset 1985. Det minns jag tydligt eftersom min djuping till djefla man (då pojkvän) satt och läste Simons böcker redan innan han fick priset. Enligt honom (Olle alltså) strömmar texten emot honom som i hans eget kaosartade minne med plötsliga tankebrott och infall. Jag blir mest frustrerad och vill redigera in punkter, kommatecken och versaler med rödpenna. Tydligen ska man läsa drömmande och okoncentrerat, man får inte stanna upp och tänka ”vänta nu, hur ska jag tolka det där”. (Eller för den delen ”så underligt med ett tankstreck just där”.) Ni som liksom Akademien förstår er på detta: bekänn (och förklara) i kommentarerna!

Ledtrådarna i namnen var mest till för att ni när ni väl hade hittat fram till Claude Simon skulle bli övertygade om att ni hade rätt:
* En av Claude Simons allra första romaner hette Gulliver (1952).
* I Vägen till Flandern (1960, snabbt i Sverige 1962) heter en kvinna (ett s.k. fnask) Virginia. (Jag är övertygad om att det var en blinkning till Virginia Woolf och … eller … eller … Faulkner.)
* Claude Simon har (som Lisa listade ut via slutrepliken) skrivit en bok som heter Gräset (1958, i Sverige helt tvärt om 1985).

I en av recensionerna av Vägen till Flandern på Amazon, skriver någon:

”This novel is a bit as if the Virginia Woolf of ”Mrs Dalloway” had written a book about wartime France”

Ah! Ytterligare ett bevis för att ni i kommentatorsbåset har huvudet på skaft. Till yttermera visso kom kommentatorn Kungen (fast han kallade sig något helt annat) på att Sartre och Thomas Wassberg har något gemensamt.

Ska det verkligen vara så här svårt att komma fram till rätt svar ända fram till jul? Nej. Fast ja. Jag har ju jättekul, och det är väl det som är huvudsaken. (Jaså inte?)

Nu ska vi ta fram en vinnare. Faktum är att jag har lite problem med plommonstopet emedan fodret har gått sönder och liksom äter upp några lappar varje dag. Här har vi dagens, oooo, oooo, det var en gammal skrynklig en från förra året: Stina! Som inte ens hade hört talas om Claude Simon … Hurra! Ni som inte har vunnit trots enorm kompetens, formuleringsförmåga och bravur ska veta att jag har stenkoll. Rätt som det är, börjar det regna specialpris som manna från himlen.

4 kommentarer