Idag var det lätt.
Jag tänkte i förväg att det nog borde vara lätt så att den röda tråden äntligen skulle kunna nystas upp utan distraktioner.
Hemlisbloggaren föreslogs av förvirrarna vara Erlend Loe, C.J.L. Almqvist, Kålmasken i ”Alice i Underlandet”, Willy Kyrklund, Afzelius & Wiehe, en ko, en häst, Verner & Verner och Q-hunden – fast de flesta föreslog ändå Hasseåtage. Men det var det ju inte.
(Chockpaus.)
Jomen för det var ju bara Hasse som bloggade, vilket Eva-L:s stolte man, Ulla, hakke och Flinn kom på. Lotta satte fingret på exakt det jag ville få fram, så som jag skulle vilja att det var:
”Fin tanke, förresten, att de fortfarande kommunicerar med varandra, om än med lite dålig mottagning.”
Ja. Så här:
Tage & Hasse utanför skrivarstugan på Söder.
Jag använde mig mest av Hasses Varför är det så ont om Q? och Tages Grallimatik för att få fram den rätta språkkänslan. Prat om punsch är studentikost (och studentkost, jag har verkligen inte druckit mycket punsch sedan jag flyttade från Lund), medan rim, limerickar, improvisation, falukorv och tjocka böcker (”Tage Danielssons Paket” och Hasse Alfredsons ”En något större bok” är ju så tjocka) skulle få er på rätt spår om språkkänslan skulle fallera. (Inte trallala-fallera utan fallera som i fela. Äsch, inte fela som i fiol utan fattas som i saknas.)
Hasse Alfredson (f. 1931) kallar sig Hans när han är seriös. Jag skulle kunna kalla mig Charlotte när jag är seriös, but that will never happen. (Tolka’t som ni vill.)
Här kunde jag nu rabbla Hasses (med ett s i efternamnet) och Tages (med två s i efternamnet) verk och betydelse under särskilt 1960- och 70-talen, men det kan man ju läsa sig till på andra ställen. Det mest förvånande i detta ämne är att när jag är ute och föreläser om det svenska språket, måste för dem som är runt 20 år faktiskt förklara vilka Hasseåtage var. Tage dog visserligen 1985, men visst borde hans minne leva även hos yngre generationer? Som … Charlie Chaplin? (Nej, äsch, många vet ju inte vem han var heller, sorry.) Faktum är att tre av Sveriges roligaste dog inom sju månader 1985: Torsten Ehrenmark, ”Gits” Olsson och Tage Danielsson. (Ett halvår senare dog även Beppe Wolgers.)
Den Blyga berättade i somras på sin blogg om när hon såg Hasse Alfredson in action. Hon gick – liksom han – i skola i Helsingborg. Mellan skolorna anordnades en frågeturnering på gymnasienivå. Ungefär 1949 var finalen i tävlingen helt jämn ända till avslutningsomgången, då en person från vardera laget fick improvisera i tio minuter i ”Oförberedda talares klubb”. Hela publiken vred sig av skratt och konferencieren Sten Broman (yes, the Sten Broman) tog av sig glasögonen och stirrade på Gossläroverkets representant som slog alla med häpnad: Hans Alfredson.
Den Blyga skriver:
”Ämnet han [Alfredson] skulle utreda sig över var inte alltför upphetsande, ung ’Min skäckiga märr’. När han senare på läsåret tog studenten minns jag att han väckte uppseende genom att rida hem på en sådan.”
Under studenttiden i Lund skrev han flera spex som fortfarande sätts upp med jämna mellanrum. Hans egenhändigt ombyggda skrivmaskin finns fortfarande i Arkivet på Akademiska Föreningen; alla typarmarna byttes ut så att de enda bokstäver som maskinen kan skriva är K respektive U. År 1987 invigde han Nasoteket, som är gipsavgjutningar av ”särskilt förtjänta” människors näsor. (Bland dem min djefla mans då ungdomliga kran.) Även Esaias Tegnér, Tycho Brahe, Johan Henrik Thomander, Fritiof Nilsson Piraten och Sten Broman har sina näsor på plats eftersom deras statynäsor har avgjutits. Apropå statyer, så föreställer denna staty på Nybroplan i Stockholm Hans Alfredson:
(Av K.G. Beijemark. Den skulle egentligen placeras i Helsingborg, men där tackade de nej. Då skulle den sättas i Malmö, som också tackade nej. Så hamnade den slutligen i Stockholm.)
När Hasse 1956 blev chefredaktör för Lundagård efter Lasse Holmqvist (som förresten har skrivit världens bittraste memoarer), blev han uppskickad till Uppsala på studenttidningskonferens (ord på 24 bokstäver). Någonstans där, i den studentikosa röran, tappade han sin swingpjattshatt, och började rya om hur Lund minsann var ett ärligare ställe än hatt-tjuvarnas Uppsala.
”Då kom en mycket lång, rödhårig man emot mig, omgiven av ett beundrande hov, och sa så här – på vers givetvis: ’Sörj ej mer din puttefnasker, du kan ta min gamla basker’.”
I ”Här är ditt liv” 1981 (som leddes av sagde Lasse Holmqvist, tadaaa, cirkeln är sluten) gav Hasse en fuuul, virkad basket basker till Tage och sa att det var den ursprungliga.
Framför mig har jag en oläst bok: ”Hasse & Tage Svenska Ord & Co Saga & Sanning” (av Staffan Schöier & Stefan Wermelin). Den innehåller så vansinnigt mycket coolt.
Detta urklipp som handlar om hur fruktansvärt tråkiga Hasse & Tage var, t.ex.
Nu ska vi ha en vinnare! Jag är lite nervös – många har ju gissat varje dag utan att vinna, det är inte riktigt rättvist det här. De stackare som sitter utan datorer eller vars elaka kusinmostrar inte låter dem gå från bordet (jag har ingen inside information, jag vet bara hur kusinmostrar fungerar) har ju dessutom inte en rimlig chans idag. Men jag draaaaaaar eeeen … åh! Så lämpligt! Agneta som löste knuten igår! Grattis! Dessutom får Tiila en för att hon har rimmat så mycket och Hasse (och jag) ju gillar rim.
Bonusjulkalender! Med ny tröjchans!
